En smakbit på en söndag-För en ny värld-Jonnas bok

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från Älvaliv del 2: "För en ny värld-Jonnas bok" av Elisabeth Lendalelund utgiven av Skimra.nu förlag.

Smakbiten;

Prolog

"SISTA GÅNGEN VI var tillsammans satt min navelsträngen fast i dig. Dina sista andetag, mina första, i samklang, men fruktansvärt mycket i ofas."

Det värsta som kan hända ett litet barn är att förlora sina föräldrar. Det får inte hända, men det händer och handlöst faller barnet och går i tusen rädda bitar. En del barn överlever. Det ser åtminstone ut så. De bitar som sedan glöms kvar i myllan efter fallet, de levande minnena, förblir aktiva. De formera sig själva till självlysande tentakler, som outtröttligt rycker i barnet livet igenom, om och om igen. Med varning och beskydd som förtecken lägger de fälleben istället för att gynna, och barnet faller och faller, känner igen, vill komma undan men sitter ihop med de starka tentaklerna. De nya fallen drar upp ärren och varje gång läcker de rädsla. Tentaklerna kan också kallas tankar och är nära besläktade med känslorna de väcker.

Tankarna får i bästa fall först tår, sedan fötter och därefter ben, men ibland växer benen ut först i hisnande fart. Det gör de gör att hjälpa barnet att komma undan från tankarna som hotar att slå rot. Men ibland utvecklas benen långsamt så att barnen hinner vänja sig och uppfatta vad som är på väg att hända, eller blixtsnabbt så att man är i ett virrvarr av tankar och känslor och blir åksjuk som i en rädslans karusell. Så länge fötter och tår träder fram först går det att ana vad som är på väg att ske, men så fort benen är på plats är skenande ett faktum. Flykten från fallet bär av i vild karriär på skräckens ben. Bakom varje krök finns en avgrund att åter falla ner i. Livets viktigaste mål blir att aldrig falla ensam igen, att aldrig slå i marken, splittras och behöva hitta viljan att skrapa i hop traumatfyllda delar av sig själv, och fortsätta andas in och ut med en kropp som värker. I barnets parallella universum gnistrar nuet kristallklart- utan färg från dåtid eller framtid, tillsynes utom räckhåll och ändå så nära.

Från baksidan;

Tankar får först tår, sedan fötter och därefter växer benen ut

Andra boken i serien "För en ny värld" tar oss tillbaka till underbara Älvaliv ute på ön där allt inryms. Ett hjärtöppnande ställe!

En själfull berättelse som skildrar människor när de inte får vara det som de är och när de får vara det fullt ut, utan rädslor och det som påtvingats dem. 

Jonna föds i Indien och lever med sitt trauma då hon adopterades bort och kom till en helt ny värld. Rädslan för övengivenhet ligger som en dimma mellan henne och livet. Behovet av att skapa något bestående ochvaldrig behöva vara ensam fick Jonna att skapa ett själshem som erbjuder allt hon älskar av miljö, gemenskap, yoga, workshops och kurser. Hon bjuder också in till en systercirkel. Elva kvinnor kommer samman och genom att visa sig för varandra i närvaro och sanning, blir de till en stor hjälp för varandra. Är det en slump att de träffas? Amrita och Hannes träffas i Indien i början av sjuttiotalet och deras möte får konsekvenser från en världsdel till en annan!

God fortsättning på det nya året!

Kram Nina