lördag 26 oktober 2024

Miniatyrerna

"Miniatyrerna" av Eva Ullerud utgiven av Whip media förlag. Bokrecension; Det går inte så bra för leksaksaffären som Gunnar har ärvt. Han och hans fru Mona åker därför till Ångermanland, för att delta i en leksaksmässa. Gunnar vill hitta några speciella leksaker för att kunna rädda butiken. Utanför mässhallen träffar Gunnar en gammal gubbe. Han erbjuder Gunnar en liten miniatyr hund. Den ser så verklighetstrogen ut. Gunnar undrar hur den gamla gubben har gjort, för att få den lilla miniatyrleksaken att fungera. Detta är inte den enda leksaken gubben har i sina ägor. Gunnar och Mona väljer ut flera stycken mycket verklighetstrogna leksaker, som de vill sälja i sin affär. När de går igenom gubbens lilla stuga och ut på baksidan, hamnar de i en liten by. Folket i byn tycks ha en medeltidsvecka på gång. De lär känna några i byn, samtidigt börjar de fundera vart de egentligen har hamnat. 

Wow! Denna lilla boken är så fantastisk! Den är som en gullig saga för oss vuxna. Denna fantacy berättelse tar oss till en spännande parallell värld, där alla tycks vara lika mycket värda. Människorna i byn är vänner med djuren, och barnen leker fortfarande. Dock finns det ändå några som inte blir behandlade så bra trots allt. Jag gillar de fina miljöbeskrivningarna och alla fantastiska karaktärer. Huvudkaraktärerna är sympatiska och lätta att tycka om. Jag tycker platsen som författaren beskriver låter så tilltalande, att jag skulle vilja besöka den. Det är bra driv i boken vilket gör den till en riktig bladvändare. Jag gillar det oväntade slutet, men jag önskar verkligen att boken hade varit lite, lite längre. Jag kan varmt rekommendera denna lilla bokpärla. Boken är väldigt fint och speciellt utformad. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Onsdag

Bokföring och leksakståg

När Mona vaknade var det fortfarande mörkt. På mobilen lyste 03.23 i neongrönt. Magen värkte av hunger. Hon smög upp för att inte väcka Gunnar och öppnade minibaren. Mellan två läskburkar stod en påse nötter. Mona rev upp den, hällde nötterna i handen och fyllde munnen. Magen lugnade sig. Fanns det något mer? Hon lyfte ut dryckerna och fann Gott och Blandat. 

-Vad gör du? mumlade Gunnar från sängen. 

-Letar efter något att äta.

-Nu, sa Gunnar. Mitt i natten? 

Mona satte tillbaka burkar och flaskor och stängde minibaren. Hon tog med sig påsen och kröp upp i sängen. 

-Jag är jättehungrig. Trots allt vi åt i går. 

-Konstigt, sa Gunnar. Det är jag också. 

Hon stoppade några bitar fruktgil'e i munnen och höll fram påsen. 

-Var så god.

Han tömde den, vände sig på sidan och somnade.

Magen började knorra igen. Mona drack ett glas vatten och lyckades tillslut att somna.

Hon vaknade halv sex. Gunnar, som aldrig gick upp före sju, höll på att borsta tänderna i badrummet. Mona tog en snabb dusch och klädde på sig. Restaurangen skulle öppna för frukost halv sju.

Tiden sneglade sig fram. 

-Vi går nu så vi inte behöver stå i kö, sa Gunnar. Klockan var kvart över sex. 

-Bra id`e, sa Mona. 

Korridoren mot restaurangen ledde förbi hotellets gym.

-Vänta lite, sa Mona.

Hon skyndade sig in, tog av sig skorna och ställde sig på vägen.

Nä det kunde inte vara snabbt.

Hon gick av vägen och på den igen.

Fyra gånger.

Jo, det var sant. Hon hade gått ner tre kilo sedan igår. 

-Det är omöjligt, sa Gunnar när hon berättade. Det måste vara fel på vägen.

Hon skakade på huvudet.

-Det var samma våg som jag använder igår. Tre kilo! 

När restaurangen öppnade hämtade Mona en korg med åtta frukostbullar och var sin tallrik fullastad med pålägg. Hon hade aldrig förr sett så mycket fram emot frukost.

Baksidestext;

Leksaksaffären som Gunnar har ärvt efter sina föräldrar går dåligt. När han och hustrun Mona åker till leksaksmässan i Ångermanland behöver de hitta något som kan vända utvecklingen. Utanför mässhallen möter Gunnar en gammal man som visar honom något mycket märkligt. Kan det vara lösningen för att affären ska överleva? 

De norrländska skogarna döljer hemligheter som paret inte kunnat ana. Vissa är skrämmande, andra underbara och några har rötter som går hundratals år tillbaka i tiden. De gör ett fynd som öppnar fantastiska möjligheter - om paret lyckas lista ut vad det egentligen är de har funnit. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget

"Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget" av Elin Östberg utgiven av Visto förlag. Bokrecension; för barn 9-12 år. Boken handlar om Linn`ea. Hon hinner knappt vara i skolan. Så fort hon träffar någon i skolan som är sjuk, smittas hon direkt. Det tar på krafterna och hon blir efter med skolarbetet. Det är snart sommarlov och hon ska precis gå ut fyran. Då börjar spännande saker att hända henne. Linneas kristallhalsband börjar skifta i färg, och det blir inledningen till en helt ny tillvaro. Hon och hennes föräldrar flyttar därmed in i Besthuset. Hon kommer under sommarlovet förvandlas på mer än ett sätt. Hon bär nämligen på egenskaper som hon inte visste att hon hade. Tillsammans med sina nyfunna vänner, måste hon dessutom försöka lösa det ena mysteriet efter det andra. 

Detta är den första delen i en fantacy triologi, och författarens debut bok. Författarens andra bok ges ut i november. Boken handlar om att hitta sin egen identitet samt att finna sin inre styrka. Jag gillar tanken på människor som kan skifta till djur. Den här boken är inspirerad av Jämtlands djurliv, och vi får lära känna många olika karaktärer, som skiftar till dessa djur. Jag gillar hur författaren gestaltar sina olika karaktärer samt den fint beskrivna miljön omkring dem. Handlingen är spännande och det händer mycket i boken. Det är också en fin bok om vänskap, och att hjälpa varandra när man har det svårt. Trots att boken riktar sig till de lite yngre läsarna, känner jag att även jag har glädje av att läsa boken. Boken har en bra och läsvänlig text. Boken är väldigt snyggt förpackad. Jag hoppas på att inom kort få läsa fortsättningen på boken och jag läser gärna mer av författaren. Denna fina bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Beskyddarna

På fredagsförmiddagen var det fint väder. Linn`ea satte sig på bänken och tittade på när barnen spelade fotboll. Själv orkade hon aldrig vara med på något som var ansträngande. Pampia brukade låta Linn`ea slippa gymnastiklektioner och friluftsdagar. Istället ägnade hon tiden åt att komma ifatt med de lektioner hon missat sedan sist hon var sjuk. Linn`ea betraktade fotbollsspelarna. Målvakten och anfallaren i ena laget verkade riktigt bra.

Målvakten var lång och bredaxlad och hans stora leende fick Linn`ea att besvara det utan att tänka på det. Han hade snaggat gult hår och snälla, bruna ögon. Framförallt lade hon märke till att han bar en kedja med en gul stav runt halsen. Anfallaren var en tjej som såg mycket stark ut även om hon bara verkade vara lite äldre än Linn`ea. Hon var snabb och aggressiv och sparkade så hårt på bollen att målvakten i det andra laget knappt vågade kasta sig efter den. Målvakten med de snälla ögonen ropade åt henne att ta det lugnt med stackarna. Hon bara flinade. Tjejen hade spretigt, klarrött hår. Hennes ögon var så ljusa att de såg gula ut. Hon hade också en halskedja med stav, men hennes var röd.

Linn`ea bestämde sig för att heja på laget med den fina målvakten. Hon blev riktigt ivrig i sina hejarop och killen log och nickade åt hennes håll. Linn`ea log tveksamt tillbaka. 

Så såg Linn`ea Aron komma ut från skolbyggnaden. Han stod på andra sidan om fotbollsplanen och betraktade den tuffa anfallaren spela. Han hejade ivrigt på hennes lag, men slutade när hon gav honom en arg blick. Han förde sin vita lugg bakom örat och såg sig nervöst omkring. Så fastnade hans blick på Linn`ea som inte kunnat låta bli att skratta. Hon slutade tvärt, svalde hårt och tog upp en bok att gömma sig bakom.

Baksidestext;

I den lilla staden Snöbergabor Linn`ea med sina föräldrar. Våren då hon går ut fjärde klass börjar spännande saker att hända. Linn`eas kristallhalsband skiftar i färg och hon får komma med i Heliangänget. Linn`ea flyttar in i Besthuset, ett enormt hus som ser ut som en förvuxen trädkoja och med en mängd spännande rum. Men det mest magiska med flytten visar sig vara hennes egna egenskaper: Linn`ea börjar sakta men säkert att förändras på mer än ett sätt.

Linn`ea måste snart läsa det ena mysteriet efter det andra tillsammans med sina nyfunna vänner. För vem är egentligen mobbaren Aron? Vad är det för mörk historia som Kristallstavenn bär på? Och vad är det för monster som stryker omkring i Hemliga skogen?


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Författarintervju med B. J. Edwin

Jag har intervjuat B. J. Edwin som precis gett ut sin första bok. Jag ser fram emot att läsa den. Hoppas få följa dig även i framtiden. Tack Björn för att du vill delta i min intervju! 


1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; "Play with me" är min första.

2. Vem är B. J. Edwin? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; B.J. Edwin kommer från Dalarna och tycker om allt som är nördigt kul såsom brädspel, hårdrock, böcker och skräckfilmer (gärna äldre skräck).

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag har skrivit skräcknoveller länge och har ofta tänkt att det är lite synd att ingen av dem har blivit publicerad. Därför bestämde jag mig för att samla de som jag tyckte var starkast för att se om något förlag skulle vilja ge ut en samling och på den vägen är det.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; De är skrivna över ganska lång tid men om vi säger att jag var 36 när jag på allvar började tänka tanken på att samla dem och jag är 40 nu.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Endast positiv respons. Det är verkligen jättekul!

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag har skrivit ända sedan jag gick i gymnasiet så det har alltid varit en stor del av mitt liv.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag håller på med en ny samling skräcknoveller. Mer än så säger jag inte 🙂

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag älskar brädspel, tv-spel och är dessutom en inbiten gymnörd.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag jobbar som lärare på gymnasiet.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser en hel del men det varierar väldigt mycket vad jag läser. Ibland läser jag skönlitteratur men jag läser även om historiska händelser eller ren forskningslitteratur.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Stökigt och massvis med böcker! haha

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag är en morgonmänniska så jag skriver bäst tidigt på morgonen. Jag vet att en del tycker om storyboards och annat men jag gillar inte sådant. Jag kommer på en idé och så tar jag det därifrån.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv mycket och ofta. Det är träning som med allt annat.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon

dröm?

Svar; Jag planerar att fortsätta ge ut böcker. Nu är jag på gång!

16. Något citat du lever efter?

Svar; "The oldest and strongest emotion of mankind is fear, and the oldest and strongest kind of fear is fear of the unknown."
H. P. Lovecraft

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Alice i Underlandet. Fantastisk bok! Tidlös klassiker!


Tack Björn för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Kristina Suomela

Jag har intervjuat författaren Kristina Suomela som jag har läst någon bok av för länge sedan. Jag har hennes nyaste bok här hemma och ska läsa den så bokrecension kommer inom en nära framtid. Tack Kristina för att du ville delta i min intervju! Tack för dina spännande svar. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Publicerade böcker är 7, sen även en mängd noveller.

2. Vem är Kristina Suomela? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är född och uppvuxen utanför Södertälje, flyttade några år till Göteborg för att senare hamna i Tyskland och nu, sen 2002 bor jag i Schweiz med min familj (min man, två vuxna söner och en hund). Som liten hittade jag ofta på historier, bland annat att min morfar var sjörövare 😃, jag började läsa väldigt tidigt och läste gärna böcker för mina kompisar. Men att skriva en hel bok, den tanken kom jag på först 2013 då jag började skriva på Azoria - Rubinprinsessans återkommst (andra utgåvan heter bara Azoria - återkomsten), och sen satte det fart. Jag har alltid älskat skräck, böcker och filmer, därför blev det sen en hel del skräckmanus och - noveller. Men jag är även en hopplös romantiker och älskar feel good så nur har det blivit lite böcker inom den genren. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Inspirerad av både Harry Potter och Sagan om ringen, men jag ville ha en flicka som hjälte. Det skulle vara drakar, alver, älvor och dvärgar och naturligtvis egna språk. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; 38 år

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt bra respons för det mesta. Visst de allra första böckerna har en hel del nybörjarfel, men jag har lärt mig med tiden. Men historierna tycker många om.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Det blir att jag rör mig mycket i skrivarkretsar, kontakt med andra författare. Jag ägnar hellre fritiden åt manus, egna och andras, än att till exempel se på TV, men jag ser gärna en film eller en serie då och då. 

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, det var det. Jag lärde mig väldigt mycket från min lektör jag hade till den första och sen gick jag en författarskola och lärde mig massor.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Alltid fler manus på gång. Jag skriver på uppföljaren till Het ost & läkta hjärtan som kom ut 12/9 samt på uppföljaren till I skuggan av adeln som kommer i höst. Jag har även påbörjat ett tredje manus i „Karne-serien“ som jag kallar den. Den första är Karen - skriet från härbärget, andra är Bakom väggens dörrar. Sen har jag idéer på fler andra manus. 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag älskar trädgårdsarbete, att vara ute med hunden och lära honom nya saker, att gå långa promenader i den vackra schweiziska naturen, träffa vänner och äta och dricka gott. Jag gillar även att pyssla som att måla, göra smycken, men tiden räcker inte till för allt. 

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Ja, tyvärr kan jag inte leva på författandet. Jag jobbar heltid som teamleader accounting på en revisionbyrå i Zürich, sen är jag även lektör, redaktör och spökskrivare och alltid uppdrag på kö. Så ja, det är aldrig långtråkigt!

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Hinner tyvärr inte så mycket som jag skulle vilja, men om jag läser så gärna feel good, skräck och deckare. 

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag har ett skrivbord med laptop, bildskärm och en skrivare. En hel hög med vackra anteckningsböcker och en liten anslagstavla med peppande ord från testläsare och recensioner, skrivtips och lite bilder på familjen.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Nej, dån är jag har gott om tid, och om jag skulle få en superidé så skriver jag ner det direkt.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Ja, bara skriv! Tänk inte på hur du skriver utan bara skriv det du vill berätta, resten kan man ta sen. Och försök att skriva varje dag om så bara för 5 - 10 minuter.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Att hitta mer skrivtid och få klart alla manus jag har påbörjat. Det skulle ju vara kul att få en storsäljare, att boken/böckerna blir översatta till flera språk. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; Carpe diem - fånga dagen. Kanske lite kliché, men ett mycket bra citat. Njut av varje sekund, försök att se det positiva i så mycket som möjligt. 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Sagen om ringen, Liftarens guide till galaxen kanske inga typiska klassiker. Jag tyckte om Ana Karenina kommer jag i håg, men som tonåring, ung vuxen, var jag inte mycket för "klassiker“.


Tack Kristina för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 




onsdag 23 oktober 2024

Fångad av dig

"Fångad av dig" av Tessa Bailey utgiven av Harper Love förlag. Bokrecension; Fiskaren tillika playern Fox Thornton väljer att ta avstånd från allt vad förhållande heter. Förhållandet han hade på college, slutade inte speciellt bra. One night stans är mycket bättre. Ända tills han träffar den musikälskande unga kvinnan Hannah Bellinger, det vill säga. Till skillnad från alla andra kvinnor, ser hon honom som enbart en kompis, till hans stora förtret. Hannah tycks vara helt immun mot hans charm. Hon är nämligen förälskad i någon annan. Dessutom har Hannah bestämt sig för att inte bli en i raden av Fox engångsligg. Hon vill nämligen ha något mer seriöst. Nu är det bestämt att hon ska bo i hans gästrum, på grund av att hon ska komma till hans stad för att jobba. Fox försöker intala sig att platoniskt är bra. Kan Fox hjälpa Hannah med hennes stillastående kärleksliv och vad händer när gränserna mellan flirt och vänskap börjar suddas ut? 

Vill man läsa något romantiskt och lättsamt passar denna boken jättebra. Detta är den tredje boken jag läser av författaren och fortsättning på "Det hände en sommar", som jag också har läst. Men nu handlar det om den yngre systern, Hannah, och Brendans kompis Fox. Att de tvingas att bo ihop på grund av Hannas arbete, ger de båda en knuff i rätt riktning. Jag gillar miljöbeskrivningarna av den mysiga lilla kuststaden Westport, där alla känner alla. Det verkar vara en trevlig plats att bo på. Karaktärerna är gulliga och lätta att tycka om, och attraktionen väcks sakta men säkert mellan dem. En rad missförstånd gör att det nästan går åt skogen för deras förhållande. Det ordnar dock upp sig fint på slutet. Jag gillar att det finns ett motstånd till att huvudpersonerna ska bli tillsammans. Oftast är det självklart från det ena hållet. I det här fallet är det Hannah som tvekar. Det är ändå förutsägbart och jag gillar det. Jag gillar  humorn i berättelsen också. Sexet är lagom hett och fint beskrivet. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Vad bra det går. Idiot. 

Efter samtalet med Brendan hade han haft några veckor på att smälta det faktum att Hannah skulle bo hos honom. En stor del av den tiden hade tillbringats ute till sjöss, världens bästa plats att rensa huvudet på. Det skulle inte bli ett problem. Han var i det andra sovrummet. Helt utan förväntningar på sex. Japp, toppen. 

Engångsligg var mycket lättare än det här. Innan Fox träffade Hannah hade han förlitar sig på sin personlighet exakt noll gånger i sitt liv när det gällde att snärja kvinnor. Hans enda seriösa förhållande hade inte slutat bra, mest för att det hade varit seriöst för hans del. Tjejen han blev kär i på college hade haft en helt annan inställning. Ja, Fox hade lärt sig den hårda vägen att han inte kunde undgå alla fördomar som folk hade mot honom - att han var något tillfälligt, en förströelse i väntan på bättre. Som ung ville han inget hellre än att fly från stan och allt det som hans utseende - och, okej då, han sätt att bete sig - tycktes ha förutbestämt åt honom. Och gud, han hade försökt. Det hade han verkligen. Men de där förväntningarna följde honom vart han än begav sig. 

Så han hade slutat att försöka. 

Om du skrattar med dem kan de inte skratta åt dig. Eller hur? 

Fox sneglade ner över Hannahs hjässa och svalde hårt. De promenerade precis förbi Man Överbord, och han kunde praktiskt taget höra hur var enda stol på krogen vändes när Fox visade Hannah till lägenheten. De satt garanterat och skämtade. Skrattade ner i sina ölglas. Spekulerade. Och, fan, kunde han klandra dem? Särskilt med tanke på skämtade var Fox själv. 

Hur var Seattle? brukade de fråga honom, alltid lika ivriga att få höra om hans senaste erövringar. Det fick dem till och med att sluta tänka på fiskehistorier ett ögonblick. 

Smutsigt ställe, brukade han svara och blinka åt dem. Sååå smutsigt. 

Och nu hade han fräckheten att lägga armen om Hannah? Distraherande söta, oupphörligt intressanta Hannah - som inte var ute efter hans kuk. Det påminde om Rödluvan och den stora stygga vargen när de gick över gatan vid hamnen, med hennes förnuftiga svarta väska dinglande i hans lediga hand. Och när de stannade till framför lägenhetshuset så att han kunde låsa upp dörren var Fox plågsamt medveten om hur Hannah sneglade över axeln, i hopp om att gå en glimt av regissören hon var intresserad av. 

Baksidestext;

Fiskaren Fox Thornton har rykte om sig att vara en sexig och lättsam flirt. Med honom har man gatanterat kul - både i och utanför sängen - och det är exakt så han vill ha det. Tills han träffar Hannah Bellinger. Hon verkar helt immun mot hans charm och utseende men tyck gilla hans... personlighet? Och vill vara vänner? Helt klart bisarrt. Men platoniskt är väl bättre än inget? 

När Hanbah komner till stan för att jobba får hon bo i Fox gästrum. Hon vet att han är en ökänd player men de är definitivt bara vänner. Faktum är att hon är hopplöst förälskad i en kollega - och Fox är rätt person att hjälpa henne med det stillastående kärlekslivet. Men ju mer de umgås, desto mer börjar gränserna mellan vänskap och flirt att suddas ut. Fast en sak är klar: Hanbah vägrar att bli ytterligare ett av hans engångsligg. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

En nästan helt vanlig sommar

"En nästan helt vanlig sommar" av Sofia Weiss utgiven av Lind & Co barnböcker förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Efter en ridolycka med hästen Milagro, vågar Joanna inte sitta upp igen. Hon skyller istället på ont i magen för att slippa. Dessutom är hennes pappa borta och det gör att Jonna sluter sig inom sig själv och börjar undvika kompisarna Issa och Alisa. Trots att de varit bästisar i en evighet. Hon kommer med undanflykter när de vill ses. Sommaren uppe i mygglandet Norrland lockar inte lika mycket som den brukar. Jonna som annars brukar älska att åka dit. Väl där träffar hon kompisen Samuel, som får det att pirra i magen. Dessutom väntas det föl på granngården och Joanna vill gärna vara med när det föds. Men stoet Myrna som väntar fölet, drabbas av fång, och man är tvungen att tillkalla veterinären. Det får Jonna att tro att Myrna och fölet inte ska klara sig, precis som hennes pappa inte gjorde. Kan Joanna få en fin sommar trots allt? 

Jonna befinner sig i ett mörkt sinnestillstånd, där hon inte orkar vara så där glad och sprudlande som kompisarna vill att hon ska vara. Hon är inte intresserad av att göra sådant de brukar göra. Det skapar en stor klyfta emellan henne och kompisarna, då de inte förstår Jonnas sorg. Det kan vara svårt att hantera sorgen efter en älskad förälder. Det kan vara svårt för vem som helst, men speciellt för ett barn. Hon är rädd för att låta sin sorg komma upp till ytan. I början tänker Jonna att ingenting någonsin kommer att bli bra igen. Författaren lyckas fånga Jonnas känslor och tankar på ett fint sätt. Bokens omslag visar på allt det där mysiga som förväntas av ett riktigt mysigt sommarlov. Inledningen på sommaren blir inte så bra, men i slutet blir det precis så där mysigt som ett sommarlov ska vara, med sol, bad och bus med kompisar. Denna tänkvärda bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Det kommer att bli bra, det kommer att bli bra... 

Joanna är bland de sista in i kyrkan. Hon ställer sig ytterst i en av bänkraderna där klassen samlats. I raden framför står Issa och Adile i sina likadana klänningar. Jobbas ligger kvar i påsen i garderoben. I stället för klänningen har hon tagit på sig sin jeanskjol och en vit topp med gröna prickar. 

Sent under kvällen innan hade hon svara på meddelandena Issa och Adile hade skickat. Skrivit att hon inte hoppade upp på Ansgar för att hon hade fått magknip igen. Det var ju nästan sant! 

Kyrksalen är full av elever och deras lärare. Solljuset sipprar in genom de kulörta fönstren och landar på björkrisen i stora vaser som säkert vaktis har satt dit. Framme vid altaret ropar rektorn att de ska ta till vara på sommarlovet. 

"Bada mycket och ät glass i stora lass. Njut av sommaren! Och så ser vi några av er till hösten igen", skrattar han. 

Därefter visar Gunnel, som är frisk igen, med en vinkning att det är klassens tur att sjunga. Jonna håller dig undan Issa och Adile när hon går fram, och ställer dig på en annan plats trots att hon stått bredvid de när de övat.

Gunnel dirigerar klassen. Hela våren har de övat på Lalehs låt Det kommer bli bra. Pianotonerna svävar i salen tillsammans med deras röster och dammkornen i solskenet vid fönstren. Jonna mimar bara. Hon ler inte åt Gunnels röda kinder och viftande händer och att hon hela tiden får putta upp glasögonen som envist halkar ned på näsan. Inte heller ler Jonna åt Adile, som älskar att sjunga och struntar i att hon låter som en kråka med halsont när hon gör det. För vad än Laleh eller Gunnel tror kommer inget att bli bra. 

Baksidestext;

Sommaren är här, men Jonna önskar att alkt var som förut, när livet kretsade kring kompisarna, skolan och stallet. 

För ingenting är sig likt nu när pappa är borta. Jonna har skolkat från skolan och ljugit om det för mamma, och hon står inte längre ut med Issa och Adile, fast de varit bästisar i en evighet. Till och med sommarlovsveckan hos moster Agnes i mygglandet Norrland, där Jonna alltid älskat att vara, känns som en mardröm. Men Jonna vågar inte låta känslorna ta över och ge vika för tårarna som vill ut, för då komner det nyupptäckta, gigantiska svarta hålet som snurrar ovanför jorden att dra in henne och aldrig mer släppa ut henbe. 

Mitt i alltihop finns ändå ljusglimtar - den nyfunna kompisen Samuel väcker pirriga känslor som hon aldrig tidigare upplevt, och hos moster föds ett föl med overkligt mjuka kaninöron. Kan Jonnas sommar bli fin, trots allt? 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

tisdag 22 oktober 2024

Svartåsviten - Lycksalighetens ö

"Svartåsviten - Lycksalighetens ö" av Christina Eriksson av Bookmark förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till 1789. När Christinas bror Marcus går bort på grund av sjukdom, kan ingen ta över herrgården och bruket efter deras far. Christina och hennes syster är ju fortfarande ogifta och en manlig arvinge behövs. Christina är därför tvungen att hitta en man som kan tänka sig att gifta sig med henne, för att kunna behålla herrgården i familjens ägo. I Stockholm träffar hon en man som delar hennes intressen, och kan tänka sig just det. Plötsligt finner man Gustafs döda far och man förstår nu att han var oskyldig till att pengar försvann för sju år sedan. Man försöker därför finna Gustaf, nu när hans pappa är rentvådd. De hittar honom, och han återvänder hem till Svartå. De känslor som Christina och Gustaf hade för varandra, har inte försvunnit trots den tid som gått. De hänger sig åt varandras kärlek under några underbara veckor, innan Christina tvingas avsluta förhållandet, för att gifta sig. 

Detta är den andra delen i serien om kvinnorna på Svartå. I denna fina historiska bokserie, får vi lära känna de starka kvinnorna bakom patriarkatet, och vad de är tvungna att försaka på grund av dem. Det är en historia som berör och engagerar. Speciellt vad det gäller Christina och Majas öden. Vi får lära känna dem genom berättelsen på ett fint sätt. Christina som har ett enda mål i sikte. Att gifta sig för att familjen ska kunna behålla herrgården och bruket som hennes far har byggt upp. För det måste hon offra kärleken till murarsonen Gustaf och vad hennes hjärta egentligen vill. Samtidigt blir hon motarbetad av både sin mor och sin syster. Maja väljer bort kärleken för att ta hand om ett barn som inte är hennes. Boken är en välskriven tillika realistisk skildring, om hur adeln och allmogen levde under 1700 - hundra talet. Författaren bakar in historiska händelser i historien, på ett bra och trovärdigt sätt. Karaktärerna är fantastiskt gestaltade och miljöbeskrivningarna är målande. Jag längtar redan efter att få läsa nästa del i serien. Denna fantastiska historiska roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 21

Christina hörde skratt och glada röster redan i trappan på väg upp till prinsessan Sophia Albertinas privata våning. Hon bar en av de nya utstyrslarna som farmor övertalat henne att skaffa så det gick långsamt att ta sig dit. Kjolarna var stora och tunga och alla spetsar som modehandlerskan hade prånglat på henne gjorde att hon knappt kunde röra armarna. Om jag ramlar i trappan faller jag åtminstone mjukt, tänkte hon mörkt medan hon kämpade för att komma ifatt den livr`e klädda tjänaten med din vitpudrade peruk. Den stela roben och det nya och förfärligt begränsande snörlivet gjorde att hon knappt kunde andas. Och det var kanske lika bra. När hon tidigare tagit ett aningens för djupt andetag hade ett av valbenen stuckit henne i sidan så att hon var nära att skrika högt. Helst hade hon velat vända om och rusa tillbaka ut på gatan. Hon kände sig fel, fel, fel. Inte bara på grund av farmors påminnelse om hennes sorgliga uppsyn när hon anlänt till Stockholm och som fått henne att rusa till mamsel Appelqvist ateljé, utan också för att hon inte var den där sprudlande adelsdamen som kunde kasta sig in i vilken situation som helst med självklarhet och esprit. Om det gällde hästar eller järnmalm så klarade hon av det, men inte i övrigt. Varför hade hon tackat ja till det här? 

Hon hoppades att det inte skulle diskuteras politik under tillställningen hos prinsessan. Normalt sett hade Christina ingenting emot det men nu var situationen i riket komplicerad. Det fanns ett tydligt för och emot konungen, och hon ville inte behöva försvara familjens ställning i frågor om adelns rättigheter eller de ändrade förutsättningarna för de ofrälse stånden. 

Christina var smärtsamt väl medveten om att man gjorde skillnad på folk beroende på var någonstans de var födda och om man var fattig eller rik, men sådant gav inte en människa värde. Inte i Christinas ögon i alla fall. Hon visste att far var av samma åsikt medan mor inte var det. Familjen Sporre tillhörde förstås adeln och hade alla dess previlegier, men hennes släkt hade i alla tider arbetat hårt och gjorde fortfarande så. Far var absolut inte en sv de adelsmän som tillbringade dagarna med att läsa vers eller spatsera i en park. Så långt tillbaka i tiden som Christina kände till så hade de på fars sida av familjen fått slita för att hålla bruket vid liv och se till att människorna i Svartå hade arbete och kunde försörja sig. 

Baksidestext;

Död, äktenskap och längtan

Svartå, 1789. När Christinas bror Marcus går bort efter en tids sjukdom står Svartå herrgårds framtid på spel. Utan en manlig arvinge till godset blir vikten på Christinas axlar tyngre än någonsin och kraven på att hitta en make gör sig återigen påminda. 

Christina måste på nytt ta upp kampen om Svartå herrgård. Samtidigt kan hon inte glömma sin ungdomskärlek, murarsonen Gustaf, som sju år tidigare tvingades lämna byn. I bakgrunden utspelar sig en maktkamp inom adeln, där kung Gustav III får allt fler fiender medan franska revolutionen sprider stor oro över Europa. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Chateau för uppfyllda drömmar

"Chateau för uppfyllda drömmar" av Jessica Eriksson och Stefan Holm utgiven av Harper Love förlag. Bokrecension; Det närmar sig jul. Ellinor drömmer om en stor julfest i sitt nya Chateau och vi får följa hennes förberedelser fram till den stora dagen. Det är mycket som ska klaffa samtidigt som Felix dessutom tar på sig ytterligare arbete. Hans exfru vill nämligen ha hjälp med sin salong, som hon vill öppna före jul. Det gör att Felix och Ellinor knappt hinner ses. Dessutom gör det att Felix blir allt tröttare. Mitt i allt dyker Ellinors ex, Gregory upp. Han har en spelning, som har fått honom att resa till Sverige. Samtidigt ville han också passa på att träffa Ellinor. Alva bor i Ellinors gamla lägenhet tillsammans med katten Bamse. En dag springer hon på Andres, och de börjar sakta få känslor för varandra. Men kan de verkligen inleda något, med tanke på vad Andres har utsatt Ellinor för? Andres är trött på att bli hunsad av Manfred Mörk, och vill hitta ett sätt att bli fri från honom. Ellinor funderar på varför Alva har blivit så svår att nå helt plötsligt. Ska alla Ellinors bekymmer lösas innan den stora julfesten?

Vi förflyttar oss till de Värmländska skogarna och det fortsatta arbetet med att renovera den gamla herrgården. Detta är den tredje och avslutande delen om Ellinor Carpentier och hennes Chateau. Denna bokserie har varit bra rätt igenom, men jag tror att denna delen, har varit den allra bästa. Jag hade gärna fortsatt läsa om Ellinor och hennes fantastiska hus. Det har också varit spännande att följa arbetet med att renovera huset och alla spännande mysterier runt det tillika kärleksbekymmrena runt karaktärerna. Det är också mysigt att följa alla Ellinors förberedelser inför julfesten och man känner äkta julfeeling, när man läser den här boken. Man längtar verkligen till julen medan man läser. Jag hade gärna velat vara med på julfesten i det vackra fina huset. Författarna beskrivningar är så målande och tilltalande. Jag hoppas verkligen Jessica och Stefan skriver på något nytt tillsammans, för jag läser gärna mer av dem. Missa inte denna feelgood serie. Den är fantastisk! Denna vackert förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Ellinor 

Ellinor drog på sig kappan och sin röda basker för att springa ut i bilen som stod på gårdsplanen framför hennes chateau. Det var ingen lång sträcka, men med tanke på hur kallt det var efter de senaste dagarnas väderomslag kändes det säkrast att klä på sig. Den värmländska vinterkylan var verkligen något helt annat än vad hon var van vid. I den vänstra jackfickan låg vantarna och i den högra bilnyckeln. Hon drog ett sista djupt andetag av varm luft innan hon öppnade ytterdörren och skyndade ut i snön. Ett par meter från bilen klickade hon på nyckeln och låste upp bagageluckan. Den stora, fina sjuarmade ljusstaken i svart smide som hon hittat på secondhandbutiken i Haga skulle göra sig perfekt på fönsterbrädan innanför entren och ge alla ett varmt och välkomnande intryck när det kom till julfesten. Hon skulle försöka hitta några matchande mindre ljusstakar att placera ut i rummet, och kanske ett par riktigt stora adventsstjärnor att hänga i fönstren. Sedan var det ju julgranar förstås. Hon ville ha granar både utomhus och inomhus. Alva hade pratat om att det borde försöka hitta julkärvar att sätta upp i trädgården också, för att locka dit småfåglar. 

Det var tjugotvå dagar kvar till jul nu och allt hon ville var att gå tillbringa mer tid med Felix, och att de tillsammans skulle göra alla förberedelser. 

Väl framme vid bilen fick hon snabbt upp bagageluckan och plockade åt sig ljusstaken. Hon slogs återigen av hur perfekt den var och vilken tur hon haft som hittat den. I samma stund som hon låste efter sig hörde hon ljudet av en bil som närmade sig. Det klack till i hjärtat och hon hoppades att det var Felix som redan var tillbaka. Oavsett hur fundersam hon varit över hans beteende i morse ville hon inget hellre än att krypa in i hans varma famn och hålla om honom en stund. 

Baksidestext;

Julen står för dörren och Ellinor Carpentiers tankar är uppfyllda av julfesten som ska arrangeras på hennes chateau. Medan knäcken ska koka och herrgården pyntas har Felix tagit på sig alldeles för mycket jobb och är borta varje kväll. Och från ingenstans dyker Ellinors ex Gregory från Paris upp och rör om i tillvaron.

Under en utekväll springer Alva på en man som oväntat fångar hennes hjärta. Men det får konsekvenser som hotar vänskapen mellan henne och Ellinor. 

Andres Williamsson försöker fortsatt parera kraven och hoten från Manfred Mörk. Till slut bestämmer han sig för att agera en gång för alla, vilket får oanade följder för alla inblandade. Men man måste våga satsa för att vinna, särskilt när lyckan och kärleken står på spel.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Höstlöv, pumpor och ensamma hjärtan

"Höstlöv, pumpor och ensamma hjärtan" av Elin Jäverbrant utgiven av Ravenheart förlag. Julia är singel och hon har haft svårt att hitta den rätte. Det är alltid något som skaver, med de killar hon har träffat förut. I stället ägnar hon sin tid till att baka delikata bakverk. Att baka är något som hon älskar, och är riktigt bra på. Hon älskar dessutom hösten tillika halloween och årets höstmarknad närmar sig med stormsteg. Hon brukar baka till den, och hon ska göra det även detta året. Grannhuset har stått tomt en längre tid, men nu ser hon att någon håller på att flytta in. Julia får en ingivelse och bestämmer sig för att bjuda den nya grannen, Petra, på en bit äppelpaj med vaniljsås. Det blir inledningen till något helt nytt och spännande. Petra väcker nämligen känslor hos Julia som hon inte kunde föreställa sig, men känner Petra på samma sätt? Vågar hon ta steget att inleda något tillsammans med Petra? Och vad ska hennes föräldrar tänka om hennes nya förhållande?  Dessutom verkar Petra bära på en hemlighet.

Denna varma och ljuvliga berättelse, är som en kärleksförklaring till hösten. Jag känner en varm känsla inom mig när jag läser den här ljuvliga lilla feelgood romanen. Man blir verkligen sugen på att baka de recepten, som författaren så generöst har delat med sig av i slutet på boken. Det riktigt vattnas i munnen när man läser partierna där Julia bakar. Författaren lyckas också fånga den där mysiga känslan man får på hösten när löven skiftar i färg och myser hemma med värmeljus och film eller en bra bok. Jag älskar verkligen slutet. Om något är tråkigt med boken, är det att den slutar alldeles för fort. Jag gillar huvudkaraktären som är bra beskriven. Hennes tankar och känslor känns relevanta och trovärdiga. Den här boken är inte så lång, men innehåller ett viktigt budskap, att man ska få älska den man vill. Kryp ner under en gosig filt i ett mysigt soffhörn, läs och njut. Ät kanske något sött till för det behövs verkligen. Jag läser gärna mer av författaren. Även bokomslaget är fint och inbjudande. Denna ljuvliga bokpralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4 

1 Oktober 2023

Den lilla köksön var full med bakformar och plastpåsar. Julia hade börjat morgonen med att baka en av de torra småkakorna som skulle med till marknaden. Ett moln av mjöldamm hade lagt sig på bänkskivan och man kunde se tydligt var saker och ting hade stått. 

Det fanns tid att städa när kakorna var i ugnen. Julia rullade små bullar av degen och placerade ut på plåten innan hon försiktigt tryckte ner kavelns ände i mitten, så att det bildades ett hål till sylten. En och annan degbit smög sig in i hennes mun medan hon rullade boll efter boll. 

Julia visste inte vad det bästa var, att småäta av degen innan kakorna var färdiga eller njuta av dem när de var nygräddade. 

Hon fyllde de små hålen med hjortronsylt och toppade med hackade hasselnötter. Julia kunde redan nu fantisera om den fantastiska doften som skulle sprida sig i köket. 

Inga doftljus i världen kunde slå nybakade kakor eller bullar. Hon stoppade genast in första plåten och ställde timern på tio minuter. 

Julia vände sig om och började förbereda små cellofanpåsar som kakorna skulle stoppas i när de hade svalnat. På var och en klistrade hon fast en liten lapp med texten Home made

Redan efter några minuter började en ljuvlig doft sprida sig i köket och Julia kunde knappt bärga sig för att få provsmaka sina små skapelser. Timern ringde och Julia plockade snabbt ut första plåten och förde in nästa. Hon hade många plåtar som skulle bakas innan ugnen skulle få vila. 

Hon kanske skulle gå bort med några kakor till Petra, hon hade ju uppskattat äppelpajen och skulle säkert gilla kakorna. 

Baksidestext;

Finns det något Julia älskar mer än att skapa läckra bakverk, då skulle det vara hösten! De sprakande färgerna, den klara, svala luften och framför allt, trädgårdens svällande pumpor.

Höstmarknaden och halloween närmar sig, hennes kreativitet får fritt spelrum och allt som hon rör vid blir underbart! Samtidigt försöker hon förgäves skaka av sig tanken på att, i allt hon gör, så gör hon det ensam.

Men denna höst bär med sig löftet om något nytt och annorlunda. När nya grannen Petra flyttar in i det stillsamma villakvarteret sätter det Julias tillvaro i gungning. Ett kort möte över en nygräddad äppelpaj var allt som behövdes...

Är detta allt hon väntat på?


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Lilla darling du

"Lilla darling du" av Mons Kallentoft utgiven av Forum förlag. Bokrecension; Vi får följa Elissar som letar efter sin pappa. Hon har tagit sig hela vägen från Egypten till Sverige, för att hitta den man som våldtagit hennes mamma, och samtidigt förstörde mammans liv. Trots att han är hennes far, vill hon hämnas sin mamma. Mannen ska ha jobbat vid svenska ambassaden i Kairo vid tiden för våldtäkten. Vic har gjort en lista på de män som kan vara aktuella. Det är nu upp till Elissar och hennes vänner att hitta dna av rätt man som matchar hennes. Samtidigt lär den muskelsjuke Vic upp Elissar för att hon ska kunna ta över hans rörelse, efter att han gått bort. Han har nämligen upptäckt att hon är ett matematiskt geni. Vic har så ont, och det enda han vill är att dö, men inte förren Elissars pappa är funnen. Poliskomissarie Leo Madvig försöker lös fallet med två misshandlade diplomater. Han kommer sanningen allt närmare. Kommer han lösa fallet innan någon mer råkar illa ut? Någon vill dessutom inte att han ska lösa fallet. Samtidigt befinner hans gravida flickvän i Paris och ska snart föda. 

Detta är den tredje delen i serien Underdog. Jag har tyvärr inte läst de föregående delarna av serien, eller något annat av författaren. Jag älskar titeln på denna boken, men huvudpersonen är allt annat än en darling, tvärt om. Den unga kvinnan, Elissar, som är huvudpersonen, är en riktigt bad ass till kvinna! Vi får följa Elissar både i nutid tillika i dåtid på ett bra sätt. Hon drar sig inte för att gå lite längre, för att nå sitt mål. Vi får följa hennes historia om vad som hänt under hennes resa till Sverige, och händelser i hennes uppväxt, som gjort henne till den person hon är idag. Samtidigt får vi följa några av personerna runt henne. Det är en udda samling färgstarka karaktärer, och jag gillar dem alla! Karaktärerna är bra beskrivna och man får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Det är ett raskt tempo i boken, som för handlingen framåt i en bra takt. Det händer saker hela tiden och man vill bara läsa vidare. Jag sträckläste boken för att den var så otroligt bra och spännande. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

22

Elissar sitter näst längst bak i bussen, och bussarna i det här landet är rena lyxfarkoster. 

Sätena är mjuka, det grå golvet är förvånansvärt rent, och det doftar kemi, inte svett och kroppsexkrement och tobak så de gamla stötiga Scaniabussarna alltid gjorde i Kairo; de dörrlösa passargerarskeppen som som sprutade ur sig avgaser svarare än en kongolesiska natt. 

Det kommer ett sms från Vic. 

Bom på alla de senaste proven, ingen av dem är din far. 
Satan, eller bra? Eller vad? Hon vet inte vad hon ska känna, ett ögonblicks ånger för att hon gick så hårt åt Samir Larsson, eller vad? 

Hon hade det på känn, men kunde inte veta. Hon hinner med båten i Stavsnäs. 

En liten motorbåt som bara tar tjugo passagerare och däckmannen frågar henne om var hon ska av, biljetten löste hon i en automat vid kajen. 

"Havsala", säger hon, och han nickar, verkar inte ta särskild notis om det. Hon har klätt dig som en turist, så gott det går, gymnastikskor, en magväska, en keps, och en vindjacka och stora solglasögon. 

Det är fullt på båten. 

Solbrända människor som alla verkar ha det gott ställt, och är på väg ut till sina sommarställe. Linnetyger, dyra telefoner, barn i matchande outfits. Picknikkorgar, vinväskor med mycket vadd på sidornaför att skydda säkert dyra droppar. 

Är det här insidan? 

Vill jag ha det, bli en av de här? 

Nej. 

Jo. 

Jag kanske kan prova? Jag och Johan kanske kunde ha blivit som de? 

Men allt är som en avlägsen dröm, hon vet det, när hon känner illamåendet sprida sig upp från vågorna till gommen, och fem stop till, en timme på båten, och klarar jag det utan att spy? 

Hon blundar. 

Blev inte sjösjuk den stormiga natten på Medelhavet, det gällde livet då, kanske stängde kroppen ner, men det gäller livet nu också. 

Fast inte på samma vis. 

Den här båtfärden är en del av samma resa egentligen, har samma mål. 

Baksidestext;

När en diplomat överfalls på Lidingö och en annan misshandlas brutalt på Södermalm i Stockholm, är kriminalkommissarie Leo Madvig den enda som genast ser ett mönster. Men klockan tickar, och för att förhindra en eskalerande våldspiral måste han hitta förövaren. 

Samtidigt förbereder sig den muskelsjuka dataexperten Vic för att dö, och ser din efterträdare i matematikgeniet Ellisar. Hon har en enda drivkraft i sitt liv: att ta reda på vem som är hennes pappa, Mannen som våldtog hennes mor, för att kunna döda honom. Vid sin sida har hon Lulu, och deras jakt leder dem rakt ut i Europa, in i samtidens svartaste mörker. 

I Paris är Leos flickvän Nadia gravid med deras första barn, men det svårlösta fallet håller Leo sömnlös. Och snart är utredningen farligt nära honom själv och hans älskade. Vad är tillåtet i kärlekens namn? 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 9 oktober 2024

Författarintervju med Ingrid Wenström Lund

Denna författarintervju belyser Ingrid Wenström Lund. Jag har ännu inte läst något av författaren. Jag hoppas jag får möjlighet att göra det i framtiden. Tack Ingrid för att du ville delta i min intervju! Tack för dina utförliga svar. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Tre böcker; de ingår i trilogin om Annki Larsson.

2. Vem är Ingrid Wenström Lund? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är gift och bor på Mälaröarna. Till yrket är jag sjuksköterska, ett yrke som betytt mycket för mig för att utvecklas till en mer ödmjuk och insiktsfull människa.

Jag kan nog vara ganska ”nördig” och arbetade bland annat hårt några år för att hamna i forskarvärlden – men ödet ville annorlunda.

För övrigt har jag varit kreativ i hela mitt liv: målat, stickat jackor med personliga mönster (sålde dem under namnet Sara Spi i många år), och försökt skapa vackra miljöer i olika trädgårdar. Men min stora kärlek har alltid varit skrivandet (här får ”nördigheten” blomma obehindrat).

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; En dag klev en kvinna fram framför mitt inre öga och sa, ganska bestämt, att jag skulle skriva ned hennes historia. Hon presenterade sig som Annki Larsson. Sedan ramlade liksom grundidén till den första romanen fram. Därefter tog det fem år av skrivande och filande till att manuset var tillräckligt färdigt för att skickas till förlag.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var ungefär femtiosex när jag började skriva på den, och sextioett när den var klar.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Många har blivit väldigt förtjusta i mina romaner och sträckläst dem. Av flera personer har jag fått beröm för mitt sätt att beskriva, att de sett framför sig den miljö och de situationer jag berättar om.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Eftersom jag alltid älskat att skriva, och hela mitt liv längtat efter att få göra det, är det fantastiskt när berättelserna nu äntligen flödar ur mig.

Jag är en person med stort behov av att få gå in i mig själv och leva i min egen värld. Att då få vila (?) i skrivprocessen – få inspiration, dyka in i min fantasivärld, förkasta och skriva till om och om igen – är underbart.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; På ett sätt var det lättare att skriva bok ett än bok två. Det var mer förutsättningslöst. Dessutom utvecklades den ganska "rakt" i hjärnan. När jag skulle skriva den andra boken ville inte fantasin hålla sig inom vettiga gränser, och det tog ett bra tag innan jag fick ordning på historien. När jag skrev tredje boken, var det som att hantverket började komma på plats och jag hade lärt mig hur min hjärna fungerar. Den löpte därför på mer rakt och utan samma stora behov av att skrivas om gång på gång.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver på en ny serie som heter Vapenssystrar. Den handlar om två halvsystrar som är medelålders när de träffas för första gången. Huvudpersonen Siri är uppvuxen under ytterst förmögna omständigheter med den gemensamma mamman och sin pappa. Therese, den bortadopterade systern, hade det bra fram till tolv års ålder. Därefter blev hennes liv vad hon kallar för "brokigt". De två kvinnorna får lära känna varandra mer på djupet efter att de snubblat över en vapengömma.

Jag vill berätta om vad som händer när omständigheterna tvingar två egentligen ganska vanliga kvinnorna att ta fram styrka och mod de inte visste om att de bar. Men också berätta om vad nya förutsättningar kan göra för en människa.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom maken, familjen, vänner och att skriva, tycker jag om trädgårdsarbete, ridning, promenader - lika gärna i samma gamla runda som helt ny omgivning - och att läsa. Aktier är också oftast roligt att syssla med. Och när andan och inspirationen faller på tycker jag om att stå i köket och laga mat, framför allt grönsaks- och medelhavsmat. Har dessutom precis upptäckt det avkopplande (och frustrerande) med att lösa korsord.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag arbetar fortfarande ströpass som sjuksköterska.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser så mycket jag hinner. Först och främst kopplat jag av med spännande böcker, typ deckare. Helst av den mer klassiska engelska sorten – jag tycker inte om när det dör en massa människor på fasansfulla sätt hit och dit. När jag är utvilad vill jag gärna ha mer motstånd, såsom klassiker och litteratur av nobelpristagare.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; I ett rundat hörn i vardagsrummet står två fårskinnsfåtöljer. Från dessa två stolar har man utsikt över rummet, hallen och en del av trädgården på andra sidan fönstret. Där försjunker jag i berättandet med en pläd över fötterna och en kanna te på ett litet bord vid sidan om. För omväxlingen skull byter jag stol och pläd då och då.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; På morgonen, efter frukost, kokar jag sagda kanna te och sätter mig för att skriva. Så gott som varje dag. Ofta blir det två timmar vid datorn, men det är två väldigt fokuserade timmar. Därefter måste jag göra något annat, annars brinner hjärnan! Sedan händer det att jag sätta mig vid datorn upprepade gånger under dagen. Ibland säger huvudet ifrån, och då tar jag en ledig dag.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Våga skriva och återigen skriva, och låt historien vindla. Strunta i självkritik i inledningsskedet. När du känner att du har hittat en tråd och nystat på den ett tag, då är det dags för självkritik (rimlig i början) och första bearbetningen. Sedan får man öka kravet på sig själv vartefter.

Låt första boken ta tid. Flera år om det behövs. Lägg bort den, skriv på annat, och läs böcker.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag lever min dröm genom att få skriva och att det jag skriver blir utgivet. Jag älskar att bara vara, pyssla hemma, umgås med nära och kära, tänka ostört och skriva. Om det sedan skulle bli en slant vore det kul förstås.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Det skulle väl vara ”Fånga dagen”. Som arbetande inom vården sedan unga år vet jag hur skört livet är och hur plötsligt gott kan vända till ont.

Med ”fånga dagen” menar jag inte nödvändigtvis några stora, dyrbara gester. Snarare de små tingen. Som att förundras över himlen en vacker dag. Eller att ta en promenad eller en god kopp kaffe i trevligt sällskap. Eller att kunna vara utomhus en fin dag, eller få kura under en pläd med en god bok en dålig dag.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jag minns framför allt från min uppväxt klassiska böcker som Skattkammarön, Tom Sawyer, Pappa Långben och Mumminböckerna. Historier och gestalter som gick djupt i mig och gav perspektiv på livet och hjälpte (hjälper) mig att förstå människor.

Nu, i min ålder och situation, skulle jag nog säga: läs brett och, om du vill bli författare, reflektera över språket och försök förstå varför böckerna har blivit klassiker eller omtalade. Men jag tycker det är okey att gäspa. Som tjugoåring läste jag ”Siddharta” av Herman Hesse och hade en i det närmaste religiös upplevelse. Försökte läsa om den för ett par år sedan, men kroknade omedelbart. Även klassiker kan bli daterade.


Tack Ingrid för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Victoria Einarsdotter Hagström

Denna författarintervju belyser Victoria Einarsdotter Hagström. Hon har gett ut en bok än så länge. Jag har boken hemma så recensionen kommer framöver här på bloggen. Tack Victoria för att du ville delta i min intervju! 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; En bok. "Flickan i den vita klänningen" (2023) ljudbok april 2024.

2. Vem är Victoria Einarsdotter Hagström? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag har arbetat inom handeln i alla år och även drivit en egen presentbutik. Bor i Göteborg Hisingen. Är gift och har två vuxna söner. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Mellan 2019 och 2024 läste jag Kreativt skrivande på Linneuniversitetet i Växjö. Första året fick vi uppgiften att skriva 50 sidor skönlitterär text. Jag fick sedan för mig att fortsätta skriva och det resulterade i ett helt manus. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; 54 år

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; De allra flesta som läst den i familjen och bekantskapskretsen har uppskattat den. Flera frågar efter uppföljare. De tycker att den är lättläst och spännande. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; I praktiken ingenting förutom att jag får möjligheten att ägna mig åt något som jag brinner för. Det känns som jag har hittat rätt. 

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Jag har skrivit två manus till i samma serie och har ett halvfärdigt. Tycker att det har känts på samma sätt. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Se ovan. 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag läser en del och handarbetar. Ägnar mig åt mina hundar, springer och styrketränar. 

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Läser mest deckare eller om något mysterium. Gärna faktaböcker. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Se ovan. 

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Skriver vid köksbordet på kvällstid. Då är det tyst och lugnt i huset. I perioder har jag anteckningsblock i fickan om en idé poppar upp. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Se ovan. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv på ditt eget sätt. Finns inget rätt eller fel. Alla har minst en historia. 

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Att fortsätta skriva på min serie och hoppas att mina outgivna manus ska bli utgivna. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; Hellre ångra det man gjort än det man inte gjort. 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Oj svår fråga. Finns många. Måste jag välja en så tar jag Tusen och en natt. I övrigt ska man bekanta sig på Edgar Allen Poe, systrarna Bronte och Agatha Christie.


Tack Victoria för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Inger Swing

Denna författarintervju belyser Inger Swing som har skrivit boken "Hur svårt ska det vara Bella" . Just nu skriver hon på bok två. Tack Inger för att du ville delta i min intervju! 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har gett ut en roman som heter ”Hur svårt ska det vara, Bella”.

Det är första delen och nu skriver jag på del två i serien Bela från Ingarö.

2. Vem är Inger Swing? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är en seglande mormor som spelar dragspel och älskar djur, framför allt vår katt som heter Sessan. Till yrket är jag montessorilärare och arbetar med barn i åldrarna 8-9 år.

Redan som lågstadiebarn ville jag bli lärare och har arbetat med det nu i snart 40 år i lite olika roller och sammanhang.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Hur svårt ska det vara, Bella? är autofiktiv, dvs den baseras på min egen erfarenhet av att råka ut för utmattningssyndrom, eller att gå in i den berömda väggen, som man brukar säga.

Jag tyckte att det var väldigt svårt att förstå vad som hände och ännu svårare för min omgivning. Hjärntrötthet syns inte på utsidan och många håller färgen i sociala sammanhang för att sedan klappa ihop när de kommer hem.

I mitt fall blev det en sjukskrivning på två år och en lång väg tillbaka.

3. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag debuterade strax innan jag fyllde 60. Det är aldrig för sent med andra ord.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått mycket positiv respons på att jag skrivit och lyft på locket om utbrändhet. Många återkopplar att de känner igen sig och frågar när nästa bok kommer. Det är väl den finaste respons man kan få anser jag, och den sporrar mig verkligen till att fortsätta skriva om Bella.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Den största förändringen för mig sedan jag började skriva är att jag alltid har något att göra. Jag har hittat en passion som jag kan ta med mig på tågresor, på semestrar osv. Jag har också fått många vänner genom att vi delar skrivintresset.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Det känns lite knepigare att skriva del två. Dels har jag kanske lite högre krav på mig själv, men den blir också mer fiktiv och då måste jag koppla på fantasin ännu mer.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag har ett projekt till igång - en handbok för montessorilärare. Med mina många år i yrket känns det som om jag vill ”lämna något efter mig”. Jag har börjat med ett synopsis och några kapitel. Nu saknas bara tiden till att skriva den också.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Kören är en självklar del i mitt liv Jag har sjungit i kör sedan jag var 12 år gammal och säger ofta att den är som min andra familj.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag arbetar som Montessorilärare.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser och lyssnar mycket på böcker. Det blir en intressant blandning av feelgood och cosy crime, gärna debutanter och författare som jag sedan följer.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Helst sitter jag på SL-båten och skriver. Jag har ett fint skrivrum hemma men ofta sitter jag med min laptop var som helst. Just nu vid köksbordet till exempel.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Anteckningsblocket ligger alltid i handväskan och idéerna måste jag skriva ner direkt. Jag skriver gärna kortare stunder men ofta. Tyvärr blir det ibland uppehåll när annat måste få företräde, men då blir startsträckan längre.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Börja bara och var inte kritisk mot dig själv. Skriv för att det är kul. Redigera gör man efteråt.

Gå gärna någon skrivkurs eller res på skrivretreat. Det ger både vänner, inspiration och skrivtid.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Nästa steg är att få ut Bella, del 2 i tryck och ljud. Jag längtar efter releasekänslan.

Därefter kanske jag skriver något helt annorlunda, vem vet?

16. Något citat du lever efter?

Svar; Lev här och nu. Kanske lite klyschigt, men väldigt sant. Vi vet ingenting om morgondagen, och gårdagen har redan sprungit förbi.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Oj, det finns så många. Men om jag ska välja en så säger jag Bokskåpets hemlighet av Frida Skybäck. Den är för mig i alla fall en riktig klassiker.


Tack Inger för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

tisdag 8 oktober 2024

Min sista önskan

"Min sista önskan" av Caroline Säfstrand utgiven av Bokförlaget Forum. Bokrecension; I denna boken får vi bland annat följa den ensamstående mamman, Stella. Hon vet inte vad hon, och sonen Leo ska göra under sommarlovet. Då får hon oväntat ett brev från en advokat. Någon har testamenterat en två veckor lång semester vistelse åt henne och sonen på den idylliska ön, Ven. Stella och Leo reser gärna dit, och under sin vistelse på ön lär Stella och Leo b la känna några av de bofasta personerna på ön. Små minnesfragment dyker också upp, vilket får Stella att fundera på sin barndom. Vem var egentligen kvinnan som gav henne fjärilen för länge sedan? Stella är dock inte ensam om att ha fått samma erbjudande om en vistelse på ön. Stella träffar Ossian som nyligen har skiljt sig, och även han har fått en vistelse på ön. Konstnären Monika flydde till Portugal för många år sedan. Även hon har fått en vistelse på ön. Vad har dessa tre personer gemensamt, och vem är det som vill att de träffas? Samtidigt hjälper öbon Bea sin vän Klas att röja i hans nyligen avlidna mammas hus. Då hittar de små lappar med önskningar som mamman önskat att hon upplevt. 

Åh, jag älskar Ven och jag älskar den här boken! Jag tycker att författaren lyckas fånga den idylliska miljön på Ven perfekt. Denna bok får mig att vilja åka till Ven igen. Jag har varit där för länge sedan med familjen. Detta är andra delen i serien som handlar om Hemligheternas ö - Ven. Jag har tyvärr inte läst den första delen, men en annan bok av författaren. Jag gillar det fantastiska persongalleriet. T ex Stella som gillar att gå barfota och att springa efter fjärilar, Ossian som letar efter åska, samt Bea som dansar naken i regnet, och många andra. Vi får lära känna dem på ett bra sätt. Varje person har sin egen historia att berätta. Storyn är fin och tankeväckande. Jag gillar tanken på att någon vill uppfylla en sista önskan, och hur relationer mellan olika människor påverkar varandra. Både på kort och lång sikt. Denna resa kommer nämligen att förändra livet för flera av de inblandade. Jag älskar det vackra bokomslaget och den fina fjärilen, som jag fick med boken. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Stella

Efter att ha ätit en enkel tonfisksallad till lunch cyklade Stella och Leo mot Norreborgs hamn. Leo hade fnissa åt cykeln som fanns till utlåning bakom huset - blå med rosa blommor. 

"Hur kunde de veta att du inte ville ha en cykel som liknar alla andras?" hade han sagt. Stella hade lett brett till svar när hon knäppte på cyckelhjälmen. Hennes son kände henne så väl. 

Hon lutade huvudet bakåt och tog in känslan av fart. Frihet. En känsla som också slussade henne tillbaka till barndommen. Hon hade älskat att cykla på egna upptäcksfärder. Och att cykla snabbt. I framåtrörelsen kände hon sig alltid lätt och glad. Modig. Ibland cyklade hon så långt bort att någon snäll människa fick ringa till Gunilla eftersom hon inte hittade tillbaka. I vuxen ålder hade hon inte cyklat så ofta, men hon hade behållit känslan av framåtrörelse som en känsla till välmående. Alltid på väg, alltid nyfiken på vad som fanns runt hörnet. Aldrig rädd att släppa taget om styret. 

Som nittonåring hade hon lämnat Gunillas och Bengts gård och börjat jobba i en leksaksaffär i Stockholm. Sedan hade hennes liv slingrar sig fram genom olika städer, jobb och utbildningar. Hon hade backpacka i Asien, vandrat Inkaleden till Machu Picchu tillsammans med människor hon bara känt i knappt ett dygn och tältat i Botswana. Hur många platser hade hon egentligen bott på sedan hon flyttat hemifrån, hur många resor hade hon gjort? Hon mindes faktiskt inte. Inte heller hur många arbetsplatser hon jobbat på eller hur många förhållanden hon haft. Det hade aldrig varit viktigt för henne att hålla räkningen eller för den delen behålla något, det viktiga hade varit tillståndet på väg mot något. Där fann hon den sanna lyckan. 

Hon tittade på Leo som nu var en bra bit framför henne. Sedan han börjat skolan hade Stella liv följt en annan, långsammare takt. Hon förstod att det var oundvikligt och att det var Leo som var hennes framåtrörelse nu, hennes välmående, men hon skulle ljuga om hon sa att hon inte längtade efter att packa ihop livet i Göteborg och byta det mot något annat, något helt nytt. 

De följde grusvägens branta lutning. Leo hade synat kartan noga och visade vägen. 

Baksidestext;

Stellas sommarplaner löser sig på ett överraskande sätt när en person har angett i sitt testamente att hon och hennes son ska få bo två veckor i en stuga på den idylliska ön Ven. Det framgår inte varför, eller vem som har gett henne denna gåva, men nyfikenheten leder henne dit. Hon är dock inte ensam. 

Nyskilde Ossian bor tillfälligt i sin pappas hus, har dålig kontakt med tonårsdöttrarna och behöver hitta nya mål i livet. Konstnären Monika flyttade till Portugal för många år sedan, eller snarare flydde, och vill inte se bakåt. Varför har just dessa tre personer bjudits till ön? 

Samtidigt hjälper bon Bea sin vän Klas att röja i hans nyligen avlidna mamnas hem. Han trodde att han visste allt om din mor, men de upptäcker hemligheter som tar dem allt närmare ett avslöjande som förändrar livet dramatiskt för fler än de kan ana. Det blir en omvälvande sommar på ön. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Förföriska dofter

"Förföriska dofter" av Maria Fogelberg Nelson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Jag får läsa två parallella historier i denna boken. Jag lär känna Hilda som är kär i fel person, och blir bortskickad till Stockholm på 1920-talet, samt den ensamstående tillika medelålders kvinnan, Viola i nutid. Viola är en kvinna som nyligen hamnat i klimakteriet, och bor i ett flerfamiljshus i Stockholm. Hon älskar att laga mat och är bra på det, samtidigt som hon jobbar som översättare av böcker på tyska. Viola längtar efter kärlek och har blivit förtjust i en av sina grannar, Lars. Hon tänker att vägen till mannens kärlek, går genom magen. Hon börjar därför bjuda sin väninna Alma, som också bor i huset, och Lars på mat. Något som Lars inte är sen att utnyttja. Allt som oftast ber han om Violas rester, då han vill ha matlådor till jobbet. Men är det verkligen sant? Samtidigt får Viola en receptbok från Alma. I den hittar Viola kärleksbrev som Hilda, receptbokens författare har fått. Hon börjar också tillaga de recept som hon hittar i boken. Under bokmässan gör en ny man sin entr`e i Violas liv. En man som gör allt för att visa sitt intresse. Men Viola har fortfarande siktet inställt på Lars. Alma tycker dock att Viola ska tänka om. Det finns någon bättre än Lars. Kommer Viola tillslut till samma insikt som Alma?  

Jag blir verkligen hungrig när jag läser den här boken. Jag bjuds verkligen på förföriska dofter, medan jag läser. Författaren lyckas förmedla både smak och doft på ett bra sätt, som gör att det vattnas i munnen. Jag skulle gärna tänka mig att äta av Violas goda mat. Jag gillar hur författaren gestaltar sina karaktärer. Huvudkaraktären, Viola, bjuder oss dessutom på många festliga och dråpliga situationer, och jag skrattar högt flera gånger när jag läser. Jag gillar också att Viola är en person som är mån om sin omgivning. Jag gillar verkligen den här typen av böcker, där huvudpersonen är en medelålders kvinna med lite humor och skinn på näsan. Samtidigt som vi även får ta del av Hildas olyckliga kärlekshistoria. Det är fint att läsa att trots att hon inte fick sin Olof, så bakade hon ändå en speciell rulltårta varje år till hans namnsdag. Författaren bjuder dessutom på Violas spännande recept i slutet på boken. Jag blir faktiskt sugen på att prova ett eller två av recepten. Boken har ett väldigt fint och tänkvärt slut. Missa inte denna fina bokpralin. Detta är inte första boken jag läser av författaren, och jag läser gärna mer av författaren och boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Alma Ahlstedt

Med ett leende somnar jag och det finns kvar när jag vaknar. Det är så osannolikt, jag ska gå på bio med en man i perfekt ålder som dessutom är snygg. 

Under middagen fick jag reda på mer om Lars. Han har varit gift, men de skiljdes för över fem år sedan. Vi är jämngamla, jag är bara ett år äldre. När jag berättade om min ålder sa han:

"Det kan man inte tro, snarare flera år yngre." 

Tror att det var då som mitt hjärta började slå dubbelslag och leendet blev konstant. Samtalet flöt på som om vi känt varandra i evighet. 

När vi kom in på våra jobb så berättade han att han trivs, men att han tycker att det kan bli för mycket av det goda ibland:

"Du vet, alla kollegor är betydligt yngre och det är nästan standard att varje arbetsdag ska avslutas med afterwork."

Det gick att skönja en trötthet i hans ögon, vilket jag givetvis tolkade att han har en önskan att få ta det lite lugnare, stadga dig - vilket jag gärna hjälper till med - men jag kan i och för sig misstolkat allt. 

Även om mitt liv för stunden verkar vara i början på något nytt, som kan bli händelserikt, måste jag försörja mig. Det är bara att sätta igång med översättningen av Grethe Rausbergs Vargarnas vinter. Romanen är i alla avseenden, den tråkigaste och underligaste jag råkat på. Har försökt få en känsla för den, kunna genrebestämma den - men går inget svar. 

Känner inget för den - snarare en aversion. 

Redaktören ligger på mig och vill ha den färdig till jul. 

Han och förlaget tror att boken kommer bli årets julklapp. Det är tur för dem att jag inte skriver bokrecensioner, för då skulle ingen köpa den. Vissa recensenter kommer nog hylla den, de har en förkärlek för böcker som är lite - understatement - konstiga, men emellanåt rekommenderar de även böcker som är bra. 

Varje morgon läser jag kulturdelen i morgontidningen och speciellt då bokrecensioner. Jag missar inte heller Babel, som är en klar tvfavorit. När någon av mina författare som jag översatt presenteras, blir jag glad och nervös; det är som om en del av mig granskas, men inte en enda gång har jag blivit omnämnd. 

Baksidestext;

Följ Hildas dramatiska ungdomsår under den svenska sommarens blomstrande festligheter, där en förbjuden kärlek spirar mot alla odds. Denna tidlösa berättelse vävs samman med Violas nutida strävan efter kärlek och erkännande i storstadens anonymitet, där hennes kulinariska färdigheter visar sig vara mer än bara en väg till magen - de är nyckeln till hjärtan och oväntade möten.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina