"Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker" av Julia Wrang, utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa Penny som blir dumpad av sin otrogne pojkvän. Dessutom blir hon tvångssjukskriven då hon bränt ut sig själv, genom att jobba alldeles för hårt. Hon kan inte stanna kvar i lägenheten som hennes sambo äger, utan tvingas åka ner till Stjärnåker, och till det hus som hon ärvt av hennes mormor. Men då huset behöver renoveras - en renovering hon egentligen inte har råd med - behöver hon byta gentjänster med stadens bagaren tillika elektriker, Bastian. Det gör hon genom att hjälpa honom med en ny hemsida till bageriet, för att öka bageriets försäljning i gengäld. Genom att renovera sitt hus, samt att köpa nya möbler på loppis, lär hon känna nya bekantskaper i den sömniga lilla småstaden. Hon deltar dessutom också i den lilla snällhjälpsgruppen som finns i Stjärnåker på söndagar. Sakta får hon energin tillbaka. Utan att veta hur det har gått till, tvingas Penny brottas med de känslor hon börjar få -men inte vill ha, för den snygga Bastian, och det gör att hon tappar fokus från sin inre läkning. Så bestämmer man ifrån kommunen, att societetshuset, som behöver restaureras, ska rivas och att man ska bygga ett hotell med spa, i stället. Det kan varken Penny eller medlemmarna snällhjälpsgruppen tolerera, så nu tvingas man att samarbeta, med den konkurrerande pensionärsgruppen, för att byggnaden ska finnas kvar. Kanske kan en skördefest vara lösningen?
I denna fint förpackade bok, dyker vi ner i psykiskohälsa, som kan bero på många olika saker. Vi möter några av de människor som bor i den lilla småstaden Stjärnåker, och som mår dåligt på grund av deras olika livssituationer. T ex så lär vi känna ett av de barn, som inte orkar gå till den traditionella skolan, och har blivit en hemmasittare. Huvudpersonen, den utbrändra Penny, som driver sig för hårt på arbetet, för att bevisa för sig själv, och för andra att hon är duktig. Trots att hon nått sina mål, känner hon sig så tom, att hon fortsätter att jaga vidare efter nya mål, utan att ta tag i det verkliga problemet. Vi lär känna Bastian, vars sambo var otrogen med hans bästa kompis. Är han äntligen redo att hitta kärleken på nytt? Ahmed som mår dåligt för att han är arbetslös. Bastians pappa Bengt, mår dåligt över att hans fru, har gått bort. Ja, i den här boken möter vi flera karaktärer som har olika anledningar till psykisk ohälsa. Författaren beskriver alla de känslor man kan ha kring psykisk ohälsa på ett fint sätt, samtidigt som de är inbakade i historien om Penny och de andra karaktärerna i berättelsen. Det är också en varm och fin berättelse, om att man ändå kan starta om på nytt, med nya vänner, en meningsfull tillvaro, och genom att sammarbeta tillsammans med andra. Man måste bara komma på vad som gör livet värt att leva för en själv. Ett stort plus är de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna, samt att boken bjuder läsaren på en hel del humor, mitt i allvaret. Jag tänker att eftersom psykisk ohälsa ökar allt mer, kanske fler borde starta en snällhjälpsgrupp? Det kanske är en bra sak att starta snällhjälpsgrupper, runt om i landet, där man helt enkelt kan träffas på en fika och prata? Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
7.
HON kunde inte sluta tänka på Ahmed och de övriga personerna i gruppen. Hon tänkte på det när hon vaknade, när hon strosade i bägge till matbutiken för att köpa en smörgås av den surmulna Catta, som följde henne med blicken när hon klev in men som fortfarande inte hälsade när hon kom fram till kassan.
Hon tänkte på det under eftermiddagen när hon slog sig ned en stund på trappan med en kopp te och ett par skorpor och reflekterade över att det nästan kändes som att solens strålar värmde lite i ansiktet, och hon tänkte på det lite när hon lite senare planterade om pelargonen som Bengt gett henne ett par dar tidigare. Trots att det ännu fanns varken gardiner eller matbord i köket bidrog den röda blomman till rn plötsligt nyans av hemtrevnad där den i sin ensamma prakt stod på fönsterbrädan.
Hon kunde fortfarande inte sätta fingret på vad det var, eller vad gruppen egentligen hade för reellt existensberättigande, men gårdagens träff hade väckt något till liv inom henne.
De andra var bekanta sedan tidigare, Stjärnåker var en liten stad, och hon hade genast kännt sig som rn utböling igen efter att de lyckats mota ur pensionärsföreningen i hallen, stängt dörren och återgått till att prata om dina "veckomål" som de kallade dem. Den mycket brokiga skaran hade ändå en gemenskap, som hon där och då kom på dig själv med att längta efter att få tillhöra.
Ahmed hade satt upp som veckomål att han skulle ge sig ut på promenad varje morgon direkt när han vaknade, för att försöka hålla sina hjärnspöken och rastlöshet i schack. Mona skulle boka den där tiden till tandläkaren, och Bengt hade bestämt sig för att börja titta efter en semesterresa.
"Sarah och jag åkte alltid till Alcudia, varje år i trettio år har vi varit där. Mest för att det var praktiskt, det hår direktflyg dit från flygplatsen i närheten och det har varit trevligt och tryggt att veta vad man får när man åker på semester. Men det är inte samma sak utan henne. Plus att jag kanske innerst inne haft en hemlig längtan efter att upptäcka andra delar av världen."
"Vart skulle du vilja resa då?" hade Mona undrat.
Bengt hade skruvar på sig i stolen.
"Tja, Paris till exempel. Jag har aldrig varit där, eller i någon annan storstad för den delen. Jag har knappt besökt Stockholm", hade han sagt och tittat blygt åt Pennys håll.
Penny hade valt ut som veckomål att svara nästa gång läkaren från företagshälsan ringde. Läkaren hade hört av sig och lämnat ett långt röstmeddelande. Beroende på Pennys mående fick de se om sjukskrivningen skulle förlängas ytterligare, och de behövde nu ha ett digitalt möte.
Det hade kännts som ett snällt löfte till sig själv, att testa att våga ta emot hjälp när den erbjöds. Trots att det hela fortfarande kändes läskigt.
Baksidetext;
När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sinmormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är ocksådrn gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter.
Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i de nystartade snällhjälpgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar- vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo.
När den nergångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.
.jpg)
.jpg)