Författarintervju-Sanne Åberg

Jag har läst två böcker hittills av Sanne som skriver inom fantasy genren. Hennes böcker är både bra och spännande och jag ser fram emot att läsa del tre inom kort. Läs hennes spännande svar. Susanne Coopers böcker tyckte jag också var spännande och jag läste dem flera gånger. Tack Sanne för du ville delta i min intervju.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Tre böcker: Lysande klot tvenne, Knutar och band, Viddernas väv.

2. Vem är Sanne Åberg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Medelålders mamma till två tonårspojkar. Jag bor på landet i ett gammalt hus med stor trädgård. Vi har två katter, Silke och Artemis.

Jag lever med generaliserat ångestsyndrom (GAD) och har varit ordentligt utbränd. Jag är änka eftersom min man dog i cancer för en del år sedan.

Intressen är annars natur och miljö (vilket jag jobbar med), trädgård, och att skapa saker själv (när jag var yngre sydde jag; nu stickar jag).

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Idén var nog väldigt vag när jag började skriva från första början. Det centrala var att jag gillade fantasy och att jag tyckte det var alldeles för få fantasyböcker som hade unga tjejer i huvudrollen. Men sedan växte historien fram alltmer.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var 13,5 år när jag började skriva den. Jag var 45 år när den blev utgiven. Men det var en ganska lång tid där i mitten då jag inte alls skrev på boken. Aktivt skrivande var väl ungefär i åldern 13,5 - ca 20 år, och sedan plockade jag fram manuset igen något år efter att jag fyllt 40 och bearbetade det.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Överlag tror jag omgivningen är mer imponerad än jag över att jag "skrivit en bok". För egentligen skrev jag ju den första boken som tonåring (även om den inte var i färdigt skick då), och de allra flesta jag känner har lärt känna mig efter den tidpunkt då jag började skriva den, så det är ju liksom ingen förändring av vem jag är ;) 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Oj, det är svårt att svara på, eftersom jag "alltid" skrivit. Men samtidigt vet jag ju förstås varför jag skrivit och skriver. Skrivandet är mitt sätt att få prata till punkt ;) I ett muntligt samtal blir jag avbruten, någon håller inte med mig, jag får inte framföra mina argument eller vad det nu är i sin helhet. Men när jag skriver så kan jag få med allt det jag vill, och jag kan ta det i det tempo som passar mig och fylla på med det jag kommer på efterhand. När jag som barn blev osams med mamma och vi stod och skrek åt varandra och ingen av oss lyckades få avsluta det den ville säga, så konstaterade jag att det funkade bättre att gå in på mitt rum och skriva ihop det jag ville säga i ett brev. Och under långa perioder i livet så har bloggandet varit mitt sätt att uttrycka mig kring allt möjligt, och ett sätt att bearbeta och hantera olika saker.

Bokskrivandet är ju delvis en annan sak. Där handlar det om att skapa de världar och berättelser jag själv vill ha, utan att någon annan bestämmer. Men samtidigt skriver jag in tankar, känslor och erfarenheter från mitt eget liv i böckerna, så även här finns en aspekt av att bearbeta livet.

Jag har svårt att tänka mig ett liv utan skrivande i någon form. Även om jag just nu inte skriver aktivt på något specifikt, så vet jag ju att jag kommer att komma tillbaka till skrivandet på ett eller annat sätt. Att formulera tankar i ord, avsedda att skrivas ner, är en del av den jag är. Frågan hade lika gärna kunnat vara "Hur har livet förändrats sedan du började prata?".

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, det var det. Första boken värkte jag fram under många år, och när jag bearbetade den i vuxen ålder så behövde jag hela tiden (på gott och ont) förhålla mig till det som fjortonåriga eller sjuttonåriga Sanne hade plitat ner. Andra boken kunde jag mer kasta mig in i med nya fräscha perspektiv, och med flera decennier mer av erfarenhet av att skriva (och av livet). Men viktigast var nog att jag gav mig själv tillåtelse att skriva saker i den ordning jag själv ville. Börja med de bitar som kändes roliga eller lockande eller som jag hade koll på, och sedan fylla på med annat efterhand. Eftersom jag var i en väldigt tung fas i livet så var skrivandet mitt glädjeämne, och därför var detta "lapptäckesskrivande" en viktig strategi. Det underlättades dessutom enormt av att man numera kan skriva på dator och lätt flytta runt saker - jämfört med i min ungdom, när jag skrev allt med blyertspenna i kollegieblock.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver inte aktivt på något just nu. Men jag har utkast till delar av en fjärde bok om Elsinorien. Än så länge saknas dock centrala bitar av storyn för att jag ska ta itu med det på riktigt. Och för tillfället prioriterar jag att komma ikapp med en del annat i livet. Att vara "fritidsförfattare" innebär att man inte riktigt hinner med det man annars borde, så efter att ha gett ut tre böcker på ganska kort tid så ... ja, du fattar.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag är intresserad av många saker, och är en sån som kan slå på Kunskapskanalen och nästan alltid hitta något som är intressant. 

Rent praktiskt däremot känns det ibland som att mina fritidsintressen är diska, laga mat och tvätta, för det är det jag lägger all tid på - men hu, så tråkigt det är! 

Jag stickar en hel del, för det är ett bra sätt att koppla av och återhämta mig, vilket jag behöver komma ihåg efter att ha varit utbränd. Och så har jag hus och trädgård som jag försöker hinna ta hand om.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Ja :)

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Nej, jag läser väldigt lite. Jag var bokslukare som barn. Men livet som ensamstående mamma ger inte riktigt den tid jag skulle behöva för att kunna låta mig uppslukas av böcker (för jag är fortfarande typen som har svårt att släppa en bra bok när jag väl börjat läsa). Och samtidigt blir mitt huvud alldeles för snabbt trött efter utmattningen.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag skriver egentligen var som helst, bara jag har tillgång till en dator. Mina böcker är skrivna i fåtöljen, vid skrivbordet, på tåget, på caféer, när jag väntat på barn utanför skolan, och så vidare. Helt enkelt överallt jag befunnit mig när jag haft tillräckligt lång tid på mig för att det skulle vara lönt att dra igång datorn en stund och skriva. (Och ibland små korta stycken nerskrivna på telefonen strax innan jag somnar eller liknande, för att inte tappa bort en viktig formulering.)

Under ungdomstiden, när jag skrev för hand, behövde jag ha tillgång till mitt kollegieblock och skrev för det mesta hemma vid skrivbordet i mitt rum.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; När det finns tid. Som ensamstående förälder till två barn finns liksom ingen specifik tid jag kan planera för skrivning - eller, jag vet att alla sådana planer ändå spricker. (Och när jag skrev som mest intensivt så lärde jag mig också att barnen nästan kunde lukta sig till när jag hade skrivflow och då behövde de plötsligt hjälp med precis allting just då.) Men ja, när idéer eller formuleringar dyker upp så försöker jag om möjligt prioritera att kunna få ner åtminstone det mest centrala, någon mening eller stödord, så att jag inte glömt det viktiga innan tid finns. Och nästa gång jag har tid så hugger jag in på att skriva de idéer som lagrats i dator och huvud.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Börja. Och börja med det som känns lockande att skriva. Fastna inte i att du måste ha början klar eller att du måste ha ett färdigskrivet synopsis. Du kommer att hitta din metod för att skriva om du tillåter dig att prova dig fram.

Och använd sajten svenska.se när du behöver kolla stavning och annat om ett ord, och synonymer.se när du tycker du använder samma ord för ofta.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Oj. Drömma är svår att tillåta sig, men bra att öva på?

Jag skulle förstås vilja att mina böcker når ut till väldigt många fler. De allra flesta som läst böckerna har uppskattat dem, en majoritet har tyckt väldigt bra om dem, men totalt sett är det en (relativt sett) väldigt liten skara människor som läst böckerna. Jag vill nå många fler! Inte bara för att jag vill sälja fler böcker. Nånstans inbillar jag ju mig att mina böcker har något värdefullt att erbjuda läsaren. 

Jag skulle också vilja att tredje boken, Viddernas väv, fick bli ljudbok. De två första böckerna finns som ljudböcker, men eftersom det inte varit så många lyssnare, och därmed inte så bra förtjänst på den insatsen, så har förlaget valt att inte göra ljudbok av den tredje. Och det känns liksom ... beige? Som att verket inte är komplett, på nåt vis. (För övrigt så har jag också en helt omöjlig dröm med en lyxutgåva med böckerna, där tredje boken har ett broderat omslag föreställande en karta. Den som läst boken fattar. Men det kommer ju aldrig att hända.)

Och så drömmer jag förstås om att få den fjärde boken klar och utgiven.

(Okej, ska jag ändå drömma så kan jag väl klämma till med utgivning på engelska och kanske en netflixserie baserad på mina böcker? Film verkar så tråkigt, då måste man kapa bort så mycket av innehållet.)

16. Något citat du lever efter?

Svar; Nej, sånt är jag usel på. Jag är bättre på att påtala brister och problem i sådana citat, men det riskerar folk att bli ledsna av, så jag låter oftast bli.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jag får själv definiera vad som är klassiker, va? ;)

Susan Coopers serie En ring av järn / The Dark is Rising. Fem böcker för barn/ungdomar som utspelar sig i England och Wales under modern tid (1960- och 70-tal, tror jag, för det var då de skrevs) men samtidigt med kopplingar bakåt i tiden, ihopvävt med kung Arthur-legenden. På svenska är de tryckta upplagorna slut sedan länge, men de finns som ebok och ljudbok. På engelska finns de ständigt i nytryck.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Tack Sanne för du ville delta i min intervju!❤

Kram Nina 

Konungens ultimatum

"Konungens ultimatum" av Tua Burlin, utgiven av Lind & Co bokförlag, är den andra delen i den historiska serien om Matilda och Trond. Matilda tror att Trond har svikit henne, men i själva verket vill han rentvå hennes namn, genom att hitta hennes anteckningsbok bok som hon gömt. Han har därför begett sig till Klippvreta för att hitta den. Under tiden görs det upp planer för de unga. Man har hittat ett gott parti för Trond utan hans vetskap. Matilda ska å sin sida giftas bort med den äldre mannen Sölve. Under tiden är det meningen att hon ska arbeta som piga tillsammans med de andra pigorna på Stolpnäs gård, Tronds föräldrahem. Där gör den tjuriga pigan, Anna allt för att göra livet surt för Matilda. Däremot spirar det vänskap mellan Matilda och pigorna Ida och Gulla. Matilda försöker förhala den stundande vigseln och gör i smyg upp planer på att fly, innan det är för sent. Kommer Trond hinna tillbaka innan Matilda har gifts bort med Sölve och kommer han kunna rentvå hennes namn?

Sedan jag läste den första delen i serien om Matilda och Trond har jag längtat efter del två. I denna historiska kärleksroman förflyttas vi åter tillbaka 1500-talet. Nu får man lära känna Matilda ännu bättre och jag gillar verkligen henne som karaktär. Vi får följa hennes vardag på gården. Hon växer och växer i mina ögon, och hon är så modig och smart. Jag tycker också om hur författaren beskriver livet och arbetet på gården och miljön runt den. Alla små detaljer som ger boken en helhet. Allt är så fint återgivet. Det är lätt att sträckläsa denna bok för den är både spännande och bra. Jag gillar verkligen en välskriven historisk romance som denna. Ser redan fram emot sista delen. Hur ska det gå för Matilda och Trond. Kommer de att få varandra tillslut? Även denna boken har väldigt fint omslag och denna ljuvliga pärla får ❤❤❤❤❤/5. Tack Lind&Co för rec ex.

Mitt favoritställe ur boken;

Mättad av blomdoft dallrade den heta luften över ängen. Matilda satte sig i skuggan under en lummig lönn. Klänningen klibbade mot ryggen. När skulle värmeböljan ta slut? Hon gruvade sig för för väderomslaget. Sådan här tryckande hetta avslutades alltid med åska och hon var livrädd för blixtar och dunder. 

Gulla stälde sig på knä och rättade till Matildas blomsterkrans. "Så fint styvmorsviolen tar fram det violetta i dina ögon. Jag önskar att mina fransar var lika långa som dina."

"Tack", sa Matilda, generad över komplimangen. 

Ida tryckte ner sin krans över de rävröda lockarna och spärrade upp ögonen. "Jag då?"

Gulla fnittrade. "Du ser ut som om du mött en gast."

Ida gav till en harmsen fnysning. 

"Din ögonfärg är alltid fantastisk men med blåklint i kransen blir den rent av magisk", skyndade sig Matilda att säga, ovillig att låta ett enda smolk komma i hennes glädjebägare denna underbara Johannesdag. 

Ida gjorde en piruett. "Äntligen fest! Jag längtar så efter att dansa med Markus."

"Och jag med Greger", sa Gulla. 

Matilda föreställde sig att Trond tog henne om livet och svepte med henne i en yster dans. Stark som en oxe skulle han snurra runt tills hon glög över marken, fullkomligt lycklig i hans armar. Hon suckade längtansfullt. 

"Sucka mitt hjärta, men brist inte", retades Gulla. "Var inte ledsen att du inte har rn hjärtevän. Så vacker som du är kommer du att få dansa med en massa pojkar ikväll. Dina lockar är alltid fina, men ännumera när du skruvat dem."

"Det var Tr..."

Matilda hejdade sig, förfärad över att hon närapå försagt sig. Hon önskade att hon kunnat berätta att det var Tronds snälla faster Hildegun som lärt henne att skruva lockarna medan de torkade. 

"Trrrr vadå?" frågade Ida. 

"Tröttsamt att vira alla lockar", sa Matilda.

Ida lade huvudet på sned. "Men nu tycker du väl att det var värt besväret? Gulla har rätt, du är väldigt vacker."

"Jag har stor mun," mumlade Matilda. 

"Det passar dig, särskilt nu när du blivit lite rundare om kinderna."

"Men jag har uppnäsa."

"Sött", sa Ida.

Baksidestext; 

Året är 1543

och riddare Trond har sänts till Klippvreta för att storma fogdeborgen. Ett farligt uppdrag, men Trond är mer oroad över sin älskade Matild, allmogeflickan som kung Gustav tvingat honom att förskjuta och som är anhållen för ett överfall på fogden. Kommer Trond hitta hennes anteckningsbok, det enda bevis som kan rentvå henne och därmed rädda hennes liv?

Förkrossad av Tronds svek hålls Matilda fången i hans föräldrahem. På order av kungen ska Tronds far utse en lämplig make åt henne, ifall hon blir benådad. Valet faller på Sölve, en äldre man, gåtfull till sättet. Ohjälpligt förälskad i Trond försöker Matilda undkomma trolovningen men konfronteras med Konungens ultimatum på värsta tänkbara vis: Sölve ser henne redan som sin.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av Konungens sändebud här.

Mord i Gullregnets månad

"Mord i Gullregnets månad" av Lena Risberg utgiven av Lavaförlag. Detta är den fjärde boken av författaren om det festliga deckarparet Ninni och Bim, som bor i bostadsrättsföreningen Konvaljen. I denna delen får vi följa med Ninni och Bim då de har blivit inbjudna till Valborgsfest i vackra staden Mariefred. De är också goja vakter till Nostradamus. Under kvällens gång kan de inte låta bli att fundera över de spänningar som råder bland de övriga gästerna. När en av gästerna hittas död är Ninni övertygad om att det är ett mord som skett. Ytterligare händelser förmörkar deras vistelse i Mariefred och deckarparet är snart involverade i mordgåtan. Ska de kunna lösa fallet? Väl hemma på Konvaljen dyker nya mysterier upp och nu har de ytterligare ett mord att lösa. 

Liksom i de tre första böckerna får vi en rundtur i vackra miljöer både i Mariefred och på Södermalm i Stockholm och spännande matupplevelser som får det att vattnas i munnen. Jag har verkligen längtat efter denna delen och jag blev inte besviken. Jag gillar denna typ av mysdeckare, där deckarna råkar vara helt vanliga kvinnor i medelåldern, med vallningar och allt. Jag gillar dessa två karaktärer jättemycket. I denna delen har Bim och Ninni två mord att lösa. Jag gillar dessa två karaktärer skarpt och jag hoppas verkligen på en fortsättning. Det är härligt hur de de båda kvinnorna njuter av livet samtidigt som de gnuggar sina geniknölar. Inget mordgåta är för svår för dessa två, även om de ibland är nära att råka illa ut i hanteringen av skurkarna. Hur som helst slutar allt väl som tur är och bakom nästa hörn, dycker nog det upp ett nytt mord för dem att lösa. Tack Lena för rec ex och för påsen med fröer. Denna fint förpackade mysdeckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Följande morgon vaknade jag av ljudet av en handgräklippare. Jag älskar det ljudet, tänkte jag. Det betyder att något blir gjort och att det inte är jag som gör det. 

Det var den morgonpigga Ninni som klippte gräset så det yrde. Hon tittade upp på mig när jag yrvaket öppnade fönstret. 

"Godmorgon sömntuta. Jag har dukat upp frukost på glasverandan. Kom ner så hjälps vi åt att rulla ut Nostradamus voljär till trädgården. 

Solen lyste upp den stora glasverandanoch det dignande frukostbordet. Min blick föll direkt på en av mina absoluta favoriter, Egg Benedict, vilket var lite ironiskt då jag själv aldrig hade lyckats porchera ägg. 

"That's what friends are for", sa Ninni som hon läst mina tankar och sköt fram en tallrik med ett perfekt porcherat ägg, täckt med krämig hollandaisesås.

Hon fortsatte entusiastiskt berätta att den varma våren fått Villa Carlströms gräsmatta att växa hejvilt väldigt tidigt. Nu hade hon klippt den lite försiktigt till cirka fyra centimeter. Jag reagerade på att hon sa försiktigt med tanke på vad jag bevittnat från sovrumsfönstret. Hela trädgården var vildvuxen eftersom den inte skötts om på två år. Med risk för att bli indragen i trädgårdsarbete kommenterade jag det inte.

"Tiden har definitivt stått stillahär", konstaterade hon sedan när hon sin vana trogen snabbt byttade samtalsämne. 

"Man blir bortskämd när man vant sig vid introduktionshäll. Den advokadofärgade spisen sjunger nog på sista versen."

Frukostlugnet inföll sig dessvärre inte när Nostradamus uppspelt for omkring i sin stora voljär och glatt kramade "hello Dolly."

Jag visste att papegojor ansågs vara mycket sällskapssjuk och att det rekommenderades att man satte på en radio eller tv om man kortare perioder måste lämna dem ensamma. På så sätt fick fågeln något att titta och lyssna på. När Nostradamus bott jos doktor Carlström hade han haft sällskap en stor del av dagen. Hans voljär hade blandbandet stått i väntrummet på läkarmottagningen. Henry, däremot, arbetade heltid som advokat och var inte hemma på dagarna. I stället hade han ställt en radio som sällskap när han inte var hemma. Det var främst på så sätt papegojan lärt sig nya ord.

Nu kom Ninni i stället med den blomspruta som Henry skickat med oss i Nostradamus packning. När hon puffade ut vatten på gojan böjde han på nacken, lyfte upp vingarna och det såg nästan ut som om han kramade sig. 

Baksidestext;

Södermalmsdamerna och bästa vännerna Bim och Ninni åker till vackra Mariefred på Valborgsfest. Det blir både en händelserik och obehaglig utflykt där en man försvinner och sedan hittas död. Ninni är som vanligt övertygad om att det är mord och hon får ännu en gång med sig Bim på mördarjakten. Den pågår intensivt i den idylliska staden.

När damerna sedan återvänder hem till bostadsrättsföreningen Konvaljen dyker nya mysterier upp och snart är det full rulle även i fastigheten på Södermalm och nya grannar inblandade. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

☆Läs också min recension av "Mord, det är 

mord" här

☆Läs också min recension av "Mord i bistra

 vinternatten" här

☆Läs också min recension av "Mord under 

augustimånen" här

Kyssar i regnskog

"Kyssar i regnskog" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Den nyligen separerade Ella, ingår ett vad med en av sina vänninor. Vänninan säger att Ella inte skulle klara sig en enda dag på en plats utan bekvämligheter. Det resulterar att Ella beger sig till Rwanda. Där tänker hon delta i en safari för att titta på bergsgorillorna. Väl framme i Afrika har hennes bagage försvunnit och turistguiden Archer lånar henne kläder för att hon ska kunna delta. Familjen hemmavid gör att hon inte riktigt kan koppla av. Hon blir dessutom direkt ovän med en av de andra deltagarna, vilket leder till att de utsätter varandra för olika spratt. Ett av spratten resulterar i ett magiskt möte mellan Ella och gorillfamiljen. Hon får en upplevelse utöver det vanliga. Och ju längre Ella umgås med turistguiden Archer, dras hon allt mer till honom. Men de kan väl inte ha en framtid tillsammans, trots känslorna som spirar allt mer?

Denna boken har jag längtat efter så mycket, och jag blev inte besviken när jag läste denna heller. Helt underbar! Jag lade faktiskt undan boken lite för att den inte skulle ta slut aldeles för fort. Men sen kunde jag inte låta bli att läsa den ändå. Jag vet inte vad det är med Lovisas böcker som gör att jag gillar dem så mycket. Men jag tänker att hon har en speciell humor som jag gillar, och bråken mellan Ella och Rebecka får mig att skratta högt flera gånger. Jag tycker också om hur hon beskriver miljön på platsen huvudpersonen befinner sig i, och även mötet med gorillorna. Det är magiskt och vackert! Jag  gillar också hur romancen mellan Archer och Ella utveclar sig. Boken har allt jag tycker en feelgood ska ha. Tack ännu en gång Lovisa för en magisk läsupplevelse och tack Ordberoende förlag för rec ex. Denna ljuvliga pärla får ❤❤❤❤❤/5 och en plast bland mina lästa favoriter.

Mitt favorit ställe ur boken;

Ungarna rullar av mig och börjar leka på min vänstra sida, varpå mamman masar sig närmare och till sist sätter sig till höger om mig. Hennes grova, svarta päls pressas mot min axel. Försiktigt sätter jag mig upp och tittar ner i marken för att inte göra henne upprörd. Hon kliar sig på armen och tittar oavvänt på de vilda ungarna. Då kommer barnen mot mig igen. Den ena springer över mina ben, men den andra tar genvägen över mitt huvud. Jag duckar och skrattar rakt utnär den lilla, varma kroppen sveper förbi och jagar efter syskonet. 

Jag vet inte hur lång tid som går. Jag lever i nuet och tappar alla tankar på att ta mig härifrån. Lyckan pirrar som bubblor i hjärtat. Jag hade aldrig kunnat tro att ett möte med vilda bergsgorillor skulle få mig lugn. All oro är borta. Det kommer att lösa sig. När det börjar skymma kommer jag få det jobbigt förstås, men kanske kan jag klara en natt i det fria? En enda natt. Så länge gorillorna accepterar mig är det inget att vara rädd för. De är som sagt inga blodtörstiga dinosaurier. 

De är som vi.

"Mana yanjye, Ella!"

Jag hoppar till och vänder mig mot rösten. Archer står mitt i växtligheten och stirrar på mig med klotrunda ögon. Instinktivt vill jag ställa mig upp, sopa bort smutsen och förklara mig, men eftersom jag ändå har problem med foten-väljer jag att sitta kvar. Jag får resa på mig långsamt när honan flyttat sig en bit. Nu lägger hon en hand på mitt huvud och grymtar mig i örat. Andedräkten är het och pälsen silkesmjuk på halsen. Jag kan inte förstå att jag får vara med om det här.

Archer ser blek ut, som om han ska svimma när som helst. Jag ler mot honom. Det är ett fånigt leende som bryter ut varken jag vill det eller inte, som när man är nyförälskad och svävar på karamellrosa moln. Fast jag är inte nyförälskad, bara frälst. Det drar i kinderna och jag kan tänka mig att ögonen glittrar som stjärnor.

Baksidestext;

I Ellas svinrygg ligger aldrig ett perfekt blonderat hårstrå fel, hon har en walk-in-closet fylld med designerkläder och antalet skor med svindlande klackhöjder är i nivå med Carries i Sex and the City.

Hon värderar bekvämlighet högt och skulle aldrig frivilligt sätta sin fot i djungeln, men när vännerna slår vad om att hon inte skulle klara av en enda natt i det vilda måste hon bevisa att de har fel.

På resan i det dimhöljda Rwanda väntar bergsgorillor, regnskog och mängder av insekter, men också en synnerligen attraktiv turistguide. 

Archer bryr sig inte visserligen inte om att kläderna han har på sig är lite smutsiga eller att han tjänar en spottstyver. Förmodligen är han rika Ellas raka motsats. Ändå kan hon inte låta bli att imponeras av hans kunskaper om gorillorna och det faktum att han liksom är ett med den vilda naturen. 

Synd bara att Archer inte verkar tycka särskilt bra om Ella. Enligt honom är hon för uppblåst och utseendefixerad för att klara av de utmanade vandringarna genom nationalparken. Detta hindrade inte Ellas känslor från att växa sig allt starkare när hon märker att tankarna bara dras till honom, men tyvärr finns det ett stort problem som gör en romans omöjlig.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Blodspoeten

"Blodspoeten" av Ramona Ivener, utgiven av bokförlaget Nona. Någon hör av sig till polisen om att ett mord har begåtts på Djurgården i Stockholm. Sara Valentine är först på plats. Det hon inte vet är att mördaren finns kvar på platsen. Snart är hon i mördarens klor. David Ritters grupp får ta hand om fallet. Den mördade kvinnan är en känd skådespelerska. Mordet påminner David om ett liknande mord i Köpenhamn för två år sedan, som var ovanligt brutalt. Mördaren sitter dock i förvar på en sluten rättspsykiatrisk anstalt. Kan de ha att göra med en copycat-mördare? Snart sker ytterligare ett otäckt mord. Tiden går och teamet känner sig pressade av alla nya händelser i fallet, och på grund av deras försvunna kollega. När den kvinnliga Stadsministern försvinner och verkar vara poetens nästa offer, måste David ta ett svårt beslut. Han misstänker att den man, man burat in för två år sedan, inte är den riktiga mördaren. Han måste prata med honom, kosta vad det kosta vill, för att få reda på vad som verkligen hände den där natten för två år sedan.

Detta är första boken jag läst av författaren. Dock är det den tredje delen i serien om kriminalkommissarie David Ritter. Jag gillar huvudpersonen David Ritter, och de olika personligheterna runt historien känns bra beskrivna. Denna typ av deckare gillar jag skarpt. Det är en välskriven och detaljerad mordgåta som rullar ut sig. Jag tycker att författaren har lyckats att få till den här mordhistorien riktigt bra. Spåren leder till en början åt olika håll, men säcken knyts ihop på ett bra sätt på slutet. Mordgåtan är verkligen ruggig och spännande med ett högt tempo, där det händer saker hela tiden. Det gör boken till en riktig bladvändare. Alla tankar, känslor och miljöer, beskrivs på ett bra sätt och känns relevanta för historien. Den sk poeten utför sina mord på ett riktigt otäckt och brutalt sätt. Vill man läsa en deckare med extra allt som kryper in under skinnet, ska man läsa Blodspoeten. Jag själv vill verkligen läsa mer av författaren. Tack bokförlaget Nona för rec ex. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Lasse Valentine reser sig upp ur soffan på Svampvägen i Enskede och knäpper av tv:n. Han har suttit där i en dryg timme efter att han fått dottern att somna i sin säng men vet inte vad han tittat på. Tankarna seglar runt i en mörk malström och Saras ansikte dyker hela tiden upp framför honom. Att inte veta vad som hänt eller var hans fru är, medan alla plågsamma, otänkbara scenarion rullar fram på näthinnan, är olidligt.

Han hör regnet strila där utanför på stenläggningen som löper runt den vita tvåplansvillan och går mot barnens rum på övervåningen. 

Han gläntar på dörren till Joels rum och ser att fjortonåringen somnat framför telefonen. 

Lasse trycker bort musikvideon och lyfter försiktigt av hörlurarna från sonens öron. 

Joel vaknar till.

"Pappa?"

"Ja?" säger han och sätter sig på sängkanten. 

"Vad är det som har hänt?" 

"Jag vet inte rikigt", svarar han uppriktigt och drar upp täcket mot sonens haka.

"När kommer mamma hem?" 

"Snart. Oroa dig inte." Han lägger handen på hans panna. "Mamma är en kämpe. Sov nu."

Lasse sitter kvar tills han hör på Joels andetag att han somnat om. 

Han hår vidare till mästa sovrum, knackar försiktigt på dörren och gläntar på den. 

"Ska du inte försöka sova?" 

"Vad är klockan?" undrar Theo. 

"Halv tio."

"Jag stannar uppe ett tag till."

Lasse nickar. 

"Du har inte hört något?" frågar sonen.

"Nej, inte än." 

"Det läser sig, farsan. Hon är hemma i morgon."

Han ler blekt mot Theo och har svårt att förstå att deras förstfödde blivit så stor. Sjutton år. Det är aldeles obegripligt.

Baksidestext;

Det är tidig vår och en ung kvinna hittas mördad i Kongens Have i Köpenhamn med ett poetiskt meddelande bredvid kroppen. Två år senare har ingen glömt det ovanligt brutala mordet och mördaren sitter i tryggt förvar på sluten psykisk anstalt.

Ett liknande vansinnesmord på en känd skådespelerska sker på Djurgården i Stockholm och kriminalkommissarie Daniel Ritter börjar misstänka att det kan röra sig om en copycat-mördare. Ritter och hans team blir indragna i utredningen och det dröjer inte länge innan de alla svävar i livsfara.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Innan himlen faller

"Innan himlen faller" av Jessika Eriksson och Stefan Holm utgiven av Everlasting publishing. Det är krig och Grace jobbar som Krigskorrespondent. En dag räddar hon en man ur ett brinnande flygplan. Hon förstår från början att han är en fiende. Hon tar dock med honom hem och sköter om hans sår. När han vaknar minns han inte vem han är eller vart han är på väg. Han får feber och yrar en del. Grace skriver ner de underliga fraserna han mumlar i en speciell anteckningsbok. Det gör hon för att kanske få en ledtråd till vem han kan vara. Hon har behov av att provantiera och beger sig in till byn. Där går det rykten om att en spion tycks ha kraschat med sitt flygplan. Man vet inte om han klarat sig då flygplanet har brunnit.

Kan det verkligen vara samma man som Grace räddat man pratar om? Det måste vara han. Ändå är det inget hon yppar, då Grace har fått känslor för den unge mannen, och inte vill ange honom. Men vad händer den dagen då minnet återvänder?

Jag har fått äran att förhandsläsa denna kortroman, då jag är ambassadör på Everlasting publishing förlag.

Romanen kommer att släppas den 1:e mars som e-bok i första hand, men pocket kommer inom kort.

Skulle du kunna rädda en fiende om du hade möjlighet? Eller skulle du ange honom direkt? Detta beslut tvingas Grace att ta en kväll när hon upptäcker ett kraschat flygplan. Det är en hjärtevärmande och fin berättelse om att göra det lilla extra för någon annan, som är i en utsatt position. Denna berättelse trollbinder mig från första början, och den är otroligt spännande och bra. Jag har inte läst något av författarna förut, men det gör jag gärna om. Jag gillar hur de målar upp miljön och handling på ett väldigt snyggt sätt. Berättelsen känns realistisk och välskriven.

Kriget kommer allt närmre och det är dags att sätta sig i säkerhet innan himlen faller. Jag kan varmt rekommendera denna spännande kortroman. Tack för möjligheten att läsa den. 

Mitt favoritställe ur boken;

Han andades djupt, som om han tog sats för att säga något mer. Sedan ändrade han sig och drog henne intill sig. Det kom så plötsligt att hon inte ens hann tänka att det var olämpligt, att han var farlig, att man inte kunde veta vad som skulle hända. Istället njöt hon av hans närvaro, av att känna hans starka armar som tycktes omsluta hela hennes kropp. Hon andades in hans maskulina doft, så överväldigande att det svindlade. Tyget i den trasiga skjortan kändes mjukt mot hennes kind. Hon hörde hjärtat slå djupt inne i hans bröst. 

John tryckte sina läppar mot hennes hår och de stod där en lång stund, sammanflätade under alla tusentals giftiga blomblad. Inga ord blev sagda och kanske blev inte heller några tankar tänkta. Det var ett evighetsögonblick, bevarat i ett gemensamt minne. Sedan var det förbi. Han släppte greppet om henne lika plötsligt som han h

Baksidestext:

Krigskorrespondenten Grace Thomson räddar en man efter en flygolycka i öknen. Han återhämtar sig snart fysiskt, men har drabbats av minnesförlust. För varje dag som går upptäcker Grace att hon får allt starkare känslor för honom. Kanske är det ömsesidigt.

En dag hör Grace rykten om en farlig spion som har försvunnit i samband med en flygolycka. Är den hon räddat i själva verket en spion? Med ens är inte verkligheten så enkel längre. Talar han sanning eller är hon bara en bricka i hans spel?

Kriget kommer allt närmare och snart ställs hon inför ett val. Just när de första bomberna faller måste hon fatta beslutet innan det är för sent. Ska hon våga lita på den man hon älskar, eller ska hon gå sin egen väg?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Summering av Februari månads läsning

Denna månad började så bra. Jag läste och recenserade flera böcker. Sedan kom Angelique hem och var sjuk. Feber, hosta och blödde näsblod. De visade sig att hon hade halsfluss. Sen dröjde det inte länge förrän även Samantha, William och Christel också blev sjuka. Jag misstänker att vi haft två olika virus här hemma. Det gör ju att man är sjuk mycket längre än normalt. Jag har haft en riktigt elak hosta med feber som efter ett tag blev ont i halsen med feber. Tony klarade sig bra länge men nu hostar även han.

Tyvärr blev inte min läsmånad så bra som jag tänkt mig. Läste tio st böcker. Det hade blivit fler om jag inte blivit sjuk. Hoppas bli frisk snart så jag kan läsa igen. Just nu blir de endast något kapitel i taget.

Över till mina äventyr då. Jag har jobbat på en bar i Paris. Den var förknippad med en hel del familjehemligheter. Jag var också på ett hemligt uppdrag på en vingård i Frankrike under andra världskriget. Jag har varit på ett bröllop. Jag har löst olika mord och varit med och stridit för länge sedan.

Jag har haft en elak make och även träffat en helt underbar man och varit panelhöna. Jag har jobbat i gruvor och varit piga, fått känna på hur det är att vara i klimakteriet och sedan har jag jagat troll. 

1. Under stjärnorna i Paris 

2. Lycka till

3. Skarvkvinnan

4. Hämd

5. Dansar i mörkret 

6. I kaprifolens skugga 

7. Cleopatra 

8. Där himlen inte syns

9. Ett olidligt tillstånd 

10. Trolljägarens dotter

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina