Löftet han gav

"Löftet han gav" är en Novell av Patricia Buske utgiven Everlasting förlag. Detta är en romantisk novell, som handlar om två unga människor som är tvugna att gifta sig.

Kvinnan, Mari-Carmen skickas till Amerika för att studera, och Rafael bygger under tiden upp ett hotell, medan han väntar på henne.

Efter fem år möts de igen, då Carmen återvänder till Spanien. Hon vill förföra honom, och ta tillbaka det som rätteligen tillhör henne, då hon tror att han inte älskar henne. Dock har han hela tiden har väntat på att hon ska återvända.

Detta är en otroligt fin debut, och jag uppskattar de djupa känslor som finns mellan de båda huvudkaraktärerna. Man njuter av den fina miljön och jag älskade det fina slutet.

En liten pralin som är alltför kort. Jag hade gärna läst mer och sett hur historian utvecklat sig. Denna fina novell får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Från sidan 14

Rafael såg henne så fort han kom ut i det stora inglasade poolområdet, med utsikt över det svallande havet, men han uppfattade inget av detta utan var helt fokuserad på skönheten som låg i solstolen en bit från resterande hotellgäster. Han gick och satte sig vid baren och bad om en flaska vatten. 

Han behövde inte vänta länge. Snart kände han hur någon ställde sig vid hans sida. Hon bad om ett glas med cola och han log åt att vissa saker minsann inte ändrats på fem år. Han vände sig mot henne och hon tittade nervöst upp i hans ögon och log.

Hon sträkte fram handen. "Hej, jag heter Mary."

Han tog hennes varma hand i sin och tittade på henne. Hon verkade pusta ut när han presenterade sig för henne. Ville hon inte att han skulle veta vem hon var? Hur kunde hon tro att han inte skulle kunna känna igen henne även om det var fem år de senast träffats? Hans kontakter på skolan hade kontinuerligt skickat information om hennes skolgång och flera gånger hade hans man på plats fått jaga iväg unga män som var intresserade av att gå på dejt med Mari-Carmen. 

Han var nyfiken på varför hon låtsades vara någon annan än den hon var. Det måste finnas en anledning och han ville ta reda på vad det var som drev henne till detta hemlighetsmakeri.

Baksidetext;

Efter flera år utomlands återvänder Carmen till Spanien med en plan. Hon tänker förföra mannen hon tvingades gifta sig med som ung och ta tillbaka allt som rätteligen tillhör henne.

Men kommer Rafael att känna igen henne som fullvuxen kvinna och planen gå om intet?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Syrén lunden

"Syrén lunden" av Tracy Rees utgiven av Piratförlaget. Detta är fortsättningen på Rosen trädgården, som jag läst förut och tyckt mycket om. Denna delen tar upp den unga, bortskämda överklass kvinnan Rowena Blythe. Det är meningen att hon ska gifta sig med en lämplig man, men hon har ännu inte funnit den rätta. Då hennes föräldrar vill måla hennes porträtt, tänker hon att det inte ska bli så trevligt, då konstnären föräldrarna anlitat, inte kan låta bli att ta på kvinnor han målar. Dock är han sjuk, och skickar en assistent i stället. Hon faller för den unge assistenten Barteks smicker, och kan inte låta bli att bli förälskad i honom. De rycks med i sin kärlek till varandra, och Bartek ber henne därför följa med honom till Cumbria. Han har nämligen fått en lärlings plats där. Hon följer med honom, men kärleken svalnar snabbt, och Bartek överger henne. Rowena får återvända hem, förödmjukad och eventuellt gravid. Hennes föräldrar möter henne med iskyla, och slänger ut henne på gatan. Rowena får dock hjälp från oväntat håll. 

I den här historiska romanen, får vi följa Rowena som är en ganska bortskämd, ung kvinna. Hon hamnar i olycka, och kan inte gifta sig till det parti som föräldrarna tänkt sig. Då föräldrarna tar sin hand ifrån henne får hon hjälp från oväntat håll. Nämligen Pansy som är tjänarinna i hennes föräldrars hus. Den unga kvinnan får onekligen ett hårt straff för sin obetänksamhet. Som vanligt kommer killen undan utan att bli nämnvärt påverkad. Varför är det alltid kvinnans fel? Dock förändras Rowenas liv till det bättre och till skillnad från det kärlekslösa liv, föräldrarna planerat, finner hon både kärlek och vänskap. Jag gillar att vi får träffa de olika karaktärerna från förra delen i serien ock lär känna dem lite bättre. Jag gillar speciellt Pansy. Jag uppskattar de starka kvinnokaraktärer vi får möta. Det är fint att Pansy uppmuntras att förverkliga sig själv och får möjlighet att bli jurist. Då hennes känsla för rättvisa är stark. Jag hoppas det kommer en fortsättning på denna bok, för jag vill gärna läsa mer om de olika karaktärerna. Speciellt Pansy. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Pansy

För en gångs skull gick tiden fort på Garrowgate Hall. Pansy dammade hyllor och sopade ur eldstäder med en helt ny energi. Hennes tankar var hela tiden någon helt annanstans. Antingen var de på polisstationen med Hipo'lito, eller i huset i Vale of Health. Ibland drev de iväg till modistbutiken. För en gångs skull var hon tacksam för sitt enformiga arbete, eftersom det tillät hennes tankar att vandra. Vid det här laget kunde Pansy städa Garrowgate Hall i sömnen- vilket hon oftast gjorde när hon drömde.

Hon var så uppslukad av sina nya tankar och erfarenheter att hon knappt märkte att Rowena Blythe var tystlåten och tankspridd, att mrs Blythe var otåligare än vanligt- någon förlovning hade fortfarande inte tillkännagivits- eller att John var bekymrad. Hans älskade hade det svårt och han lättade sitt hjärta för Pansy, vilket under vanliga omständigheter skulle ha gjort henne förtvivlad. Nu var hon för upptagen av sina egna lärdomar för att bry sig särskilt mycket om de trista, trassliga förhållandena på Garrowgate Hall. 

Varje dag tackade hon sin lyckliga stjärna för att hon hade råkat passera polisstationen i rätt ögonblick. Hon hade aldrig tänkt på sig själv dom hjältemodig. Hon hade varit en vanlig flicka, likgiltig inför skolan och utan några särskilda drömmar. Sedan blev hon tjänsterflicka. Och ingenting hade hänt på väldigt länge som hade fått henne att känna att hon var särskilt värdefull. Men att stå upp mot bylingen, som Jem hade kallat dem- ordet fick henne att fnissa- hade fått henne att ändra uppfattning om sig själv.

Tidigt på onsdagsmorgonen skickades Pansy till balsalen för att sopa och damma, ett uppdrag hon tänkte dra ut på om John var ute på terrassen och gjorde sina övningar. Deras obesvarade kärlek, hennes och hans, och den situation den försatt dem i, hade känts oändlig. Men nu skulle den förr eller senare ta slut-tack vare henne. Det var hon stolt över. Hon hämtade kvasten och dammvippan och skyndade mot balsalen, men hejdade sig när hon såg Rowena Blythe slinka in före henne.

Baksidestext;

ENGLAND 1897. Rowena Blythe är både rik och vacker. Hon ska fylla tjugofyra år och förväntas snart gifta sig med rätt sorts man.

Rowenas föräldrar vill stärka sin dotters ryckte som skönhet och ber därför en konstnär att måla ett porträtt av henne. Men konstnärens assistent Bartek visar sig vara helt olik alla män Rowena träffat förut- vild, romantisk och bohemisk.

Medan omgivningen väntar på besked om förlovningen med en man i hennes ställning falker hon istället för Bartek. Ska hon våga riskera allt för kärleken?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni 

Läs också recensionen av "Rosen trädgården" här

Flyg, flyg

"Flyg, flyg" är en Novell samling av Susanna Lundell, utgiven av Ekström & Garay förlag. Denna vackra novellsamling innehåller tolv små korta noveller. De olika novellerna handlar om människor som utsätts för prövningar i livet och de ställs för olika utmaningar. De är alla vackra och berörande, på olika sätt, och de är både lite sorgliga, men också fulla av hopp. Några av mina favoriter är Mitzy the kitzy som handlar om en röd katt som blivit gammal och sjuk. Skåpet, som handlar om en flickas sista teckning, samt Flyg, flyg, som handlar om ett barn som önskar att en nyckelpiga ska göra hennes sjuka morfar frisk. De handlar om hur det kan bli i livet helt enkelt. Dess olika små nyanser, mellan glädje och sorg. Dessa noveller är fina och tankeväckande, och tål att läsas om och om igen. Denna novellsamling får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag hade aldrig tyckt om djur, och när mamma hade sagt att hon skulle skaffa katt var jag nog den som varit mest negativ, men mamma hade inte låtit sig påverkas. Den lilla kattungen hade fångat hennes hjärta och nu fanns ingen återvändo. Hon hade förälskat sig i den lilla röda bollen hemma hos en väninnas granne och pratade bara om djuret. Jag hade flyttat hemifrån, och hon såg framför sig att lillasyster också skulle lämna hemmet inom några år. Då ville hon inte vara ensam, sa hon, och Mitzy the kitzy kunde bli ett bra sällskap. Den röda kattungen flyttade in och charmade förståss alla, men inte mig. Jag tyckte inte om djur och särskilt inte den här katten. Oberäknelig och med vassa klor klöste hon sig in i mitt liv och förstörde soffan i vardagsrummet som vi hade haft sedan jag var liten. Där efter kräktes hon över min skivsamling som jag samlat på mig under många år. Vid ett annat tillfälle kissade hon i mina skor, ja vi var långt ifrån bästa vänner.

Baksidestext;

En ung man har ingenstans att sova och fördriver timmarna på tunnelbanan medan han väntar på att det ska bli morgon. Ett barn hoppas att en nyckelpiga ska rädda hennes sjuka morfar. Sopsortering får en man vars äktenskap har havererat, att se tillbaka på sitt liv med andra glasögon.

Flyg, flyg är en novellsamling om människor som utsätts för prövningar i livet och ställs inför utmaningar de inte hade kunnat föreställa sig. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni 

Förtrollning

"Förtrollning" av Kathrine May, utgiven av Yourlife books. Översättning av Carina Nunstedt Detta är författarens andra bok, men jag har tyvärr inte läst hennes första. I den här boken uppmanas vi att "återuppväcka din själ i en utmattad tid". Författaren uppmuntrar oss att grunda oss i de fyra elementen-eld, luft, jord och vatten. Hon vill att vi ska bli förtrollade igen. Och samtidigt att känna oss närmare oss själva, samt varandra, lugnare och mindre stressade. I boken berättar hon hur man ska ta hjälp av naturens helande och återhämtadnde kraft, för att återigen kunna känna livslusten. Att se det vackra i det lilla. Det kan kanske vara att gå en promenad med en vän sent en kväll, och bara titta på stjärnorna. Vi får följa författaren egna resa, och hennes bok erbjuder oss att vi också göra denna resan.

Dagens stressande tillvaro gör oss helt klart sjuka. Vi mår inte bra av den stressen vi utsätter oss varje dag. Vi tar på oss mer och mer på arbetet och privat, och är helt upptagna med sociala medier, för att ha tid till återhämtning och umgänge med våra nära och kära. Författaren beskriver att pandemin gjorde henne så stressad, och hur hon upplevde att den ständiga pågående förändringen, var omöjlig att integrera. Hon kände tillslut att av familjen återstår bara någon form av sociala spillror, delade i politiska skiljelinjer. Hon var tillslut så utmattad, att hon inte kunde koncentrera sig att läsa en hel sida ur en bok. Jag kan tänka mig, att många kan relatera till denna känsla. Författaren beskriver sina tankar och känslor på ett vackert sätt, och gör boken till en njutning att läsa. Författaren längtar efter ett mer meningsfullt liv och börjar utforska sin mentala hälsa. Jag kan varmt rekomendera boken. Denna vackra bok är väl värd att unna sig själv, och de man älskar. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Eld

Från sid 138

Jag har börjat ta med hunden på promenad upp för Holly Hill, belägen en kort biltur inåt landet. Det känns som om en liten brant vandring lugnar mitt sinne likt inget annat. Det finns en rad sevärdigheter längs vägen, bland annat vacker utsikt över flodmynningen, som drar till sig min flyktiga uppmärksamhet. Jag älskar hur svampar verkar poppa upp överallt i den här skogen, på varje trädstam och genom myllan reser de sig i all sin prakt. Emellanåt har jag hittat de turkosfläckiga träd som avslöjar att det finns Chlorociboria aeruginascens, "Green elf cups", i närheten. Men på senare tid har jag letat efter något annat. Flera olika vänner har berättat för mig att det finns en övergiven fåfänga högst upp på toppen av kullen, på min karta är den markerad som "ett torn". Det här borde vara ett enkelt uppdrag: hitta ett torn på toppen av kullen. Men det märkliga är att jag inte kan hitta den. Jag har letat flera gånger vid det här laget. Första gången tog jag med mig Bert och vi cirklade runt kullen sex sju gånger, vid ett tillfälle råkade vi gå in på privat mark. En annan gång gick jag ensam och följde var enda liten stig som sträckte sig genom skogen. Ingenting. Jag har skrivit ut en vägbeskrivning från en som känner till platsen väl och ändå irrar jag bort mig. Det känns som om tornet undviker mig med flit, visar sig för vissa människor men inte för mig. Kanske har det, likt Baba Yagas stuga ställt sig upp på darriga ben och smugit iväg till en annan del av Kents landsbygd. Oavsett vilket har det börjat kännas som en jakt.

Baksidestext;

Jag har förlorat en grundläggande mänsklig förmåga. Jag behöver hitta ett bättre sätt att ta mig fram genom livet. Jag vill bli förtrollad igen. 

Kan det finnas ett annat sätt att leva-mer meningsfullt, mer grundat under våra fötter? Som tillåter oss att känna oss närmare oss själva och varandra, lugnare och mindre stressade? Hur kan vi ta hjälp av naturens helande, återhämtade egenskaper och tända livsgnista på nytt?

FÖRTROLLNING är som balsam för vår tid. Den bjuder in oss alla att uppleva livet i sin mest sensuella komplexitet och hitta allt det vackra som väntar. 

Vår känsla av förtrollning väcks inte bara av det storslagna. Överallt runt omkring oss, hela tiden, kan vi slå upp den andliga dörren till vårt inre. Nyckeln är vår medvetna närvaro. Magin som framkallas av oss själva. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni 

Det sista spåret

"Det sista spåret" av Alice Valentin, utgiven av Visto förlag. För ungdom och unga vuxna. Boken handlar om Emilia. Hon är sjutton år och har precis fått sommarlov. Hon är olyckligt kär, och bästa vännen har dessutom rest bort. Nästa termin är det sista året på gymnasiet. Hennes föräldrar berättar plötsligt att de tänker skilja sig. Något som gör att sommarlovet inte kan bli värre, är att mamman har hyrt ett hus nere i Åhus över sommaren. Hon vill att Emilia ska följa med. Pappan ska arbeta över sommaren, och flytta ur sina saker i lugn och ro, medan mamman och Emilia åker bort. Väl framme i huset  i Åhus hittar Emilia av en slump en gammal dagbok, som är skriven av någon med initialerna I.V. Vem är denna unga kvinna? Emilia kan inte låta bli att läsa hennes dagbok, och den utvecklas snart till en romantisk kärlekshistoria. Efter att dagboksberättaren skrivit att hon ska träffa en viss kille, tar dagboken plötsligt slut. Emilias magkänsla gör att hon tror att det hänt den unga kvinnan något. Emilia vill veta vad som hände den där gången för länge sedan. Hennes efterforskningar gör  att även Emilia finner kärleken.

Detta är författarens debutroman och en berättelse för unga vuxna. Dock tyckte jag som lite äldre att den var både bra och underhållande. Det fina bokomslaget, och den spännande inledningen, gjorde att jag inte kunde släppa boken ifrån mig. En riktig bladvändare. Jag gillar hur författaren lyckas förmedla hur det känns att vara ung, och olyckligt kär, samt hur det kan vara att känna sig osäker inför framtiden. Många unga människor kan nog relatera till den känslan. Huvudpersonens tankar och känslor känns realistiska och äkta. Sedan är historien otroligt fin, spännande och välskriven. Här vävs framtiden ihop med det förflutna på ett bra sätt, samtidigt som inte bara ett, utan två mysterium bakas in i historien. Boken innehåller en lagom dos av spänning, kärlek och en gnutta allvar. Miljöbeskrivningarna är magiska, och gör att man gärna skulle vilja åka till Åhus, och jag blir jättesugen på att se Stenshuvud som jag inte besökt någon gång. Boken är väl läsvärd och får av mig ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Nästa morgon väckte mamma mig tidigt och vi drog ut till Stenshuvud. Vi klev in i en riktig sagoskog  med stenar som såg ut som förstenade troll och vackra träd med spretande grenar. En del hade fallit till marken och blivit liggande där aldeles orörda. Här var allt som det var, inte det minsta tillrättalagt. Jag trivdes i det. Fåglarna sjöng och insekter surrade i vinden. Luften var kvav och svetten låg som en hinna på varenda centimeter av kroppen.

Vi tog oss med viss ansträngning upp på högsta toppen. Jag insåg att jag måste göra något åt min kondition när det tog typ tio minuter att återfå normal andning. Väl uppe när svimningskänslorna lagt sig, tittade jag ut över skogen och havet. Vinden fladdrade i håret och jag svajade till när jag blickade mer mot den brantaste sidan. Vågorna som ser så höga ut från stranden, såg bara ut som små krusningar härifrån. 

Jag tänkte på I.V. När jag spanade ut över vidderna. Tänk att hon också hade varit precis här, på denna plats. Det var verkligen lika vackert som hon beskrev det i sin dagbok. Jag slogs av hur liten jag var, så obetydligt liten jämfört med världen. Jag tänkte på hur många som gått upp och ner för det här berget före mig och som kommer att göra det efter mig. Människans tid är verkligen begränsad men berget kommer att stå här för evigt. Jag drabbades plötsligt av en stress inför framtiden som jag inte kännt så här stark förut. 

Vad ska jag bli när jag blir stor? Ska jag plugga när jag går ut gymnasiet eller börja jobba direkt. I så fall med vad? Jag hade hela tiden tänkt att jag kommer komma fram till det sedan. Ju närmare studenten jag kom desto mer började jag tvivla på det. Alla andra visste redan att de skulle ut och resa eller börja plugga till sjuksköterskor, jurister eller idrottslärare. Jag hade ingen aning. 

Baksidestext;

Olyckligt kär, lämnad av sin bästa vän och med föräldrar som ska skilja sig blir sjuttonåringa Emilia tvungen att följa med sin mamma till ett strandhus i Åhus hela sommaren.

En upphittad dagbok skriven av en ung tjej, en kärlekshistoria som tar sin början bland sidorna men som får ett abrupt slut, väcker både en dålig magkänsla och en lust att ta reda på mer. 

Det blir en sommar där Emilias grävande i det förflutna får allvarliga konsekvenser, hon möter sina rädslor och konfroteras med familjeproblem. Men hon finner också oväntad styrka och hopp om ny kärlek, när en gnista tänds från oväntat håll. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

De avhuggna, de räddade

"De avhuggna, de räddade" av Elisabeth Wolpert, utgiven av Lava förlag. Detta är en berättelse om författarens föräldrar. Vi får följa juden Davids (Thadeuz) berättelse om hur det var att vara jude under andra världskriget. Författarens mamma ville inte berätta så mycket, så det är mest pappans berättelse vi får ta del av. David har beskrivit de fasor judarna fick utstå, och allt det han har bevittnat. Från krigets första dag till slutet, får vi ta del av hans och familjens öde under andra världskriget. Allt om skräcken, oron, sorgen, svälten, depressionen och sjukdommarna. Och om hur man gör allt för att överleva. David, var som sagt en av överlevarna, men många i hans familj dog, och när kriget var slut fanns inte många kvar. Bara David och hans mamma. Genom att skaffa sig falska id-handlingar och ha en enorm tur, lyckades David och hans mamma överleva till krigets slut. Givetvis inte utan psykiska och fysiska men. 

Detta är en dokumentär berättelse baserad på ögonvittnesskildringar gjorda av författarens föräldrar om andra världskrigets fasor. Det är fruktansvärda berättelser och händelser vi får ta del av. Hur de ibland svalt, och led när någon i familjen hade blivit fångatagna eller dödade. Det fanns också hjältar som försökte hjälpa judarna på olika sätt. Motståndsrörelsen. Man fick passa sig väldigt noga för att uttrycka sina känslor, då en fel min, t ex av avsky eller en blick på fel person, kunde resultera att man åkte fast och blev dödad. Rena och ondskefulla avrättningar där tyskarna helt enkelt sköt den dödsdömda i huvudet, eller i ryggen om den försökte fly. Boken är tankeväckande och lämnar mig en känsla av sorg, för alla de som dog, och dör i krig idag. Har vi inte lärt oss ännu? En väldigt viktig bok alla borde läsa. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Muren

Flyktdagen började närma sig, men David hade ännu inte listat ut flyktvägen. Att fly genom den stora bevakade ingången var uteslutet. Att avvika från ett arbete utanför ghettot, i tyskarnas regi, var kanske omöjligt men mycket farligt.

David hade gått ut ur ghettot några gånger, på arbete för tyskarna. Det var inte alltför fysiskt tungt och man fick bra med mat, inget våld hade förekommit. Det hade varit skönt att få komma ut ur ghettot en stund. Han hade spanat efter flyktvägar men bedömt det för riskabelt-judarna arbetade under vakenhet från tyskarna hela tiden. Han hade hört om människor som försökt fly under dessa arbeten men blivit skjutna. 

David fortsatte att promenera omkring i ghettot och studera muren som tyskarna byggt, för att avskilja en judisk del av staden. Han såg att muren var välbevakad på vissa ställen men inte alla. Ibland gick muren genom bakgårdar, och ibland hade muren ingen taggtråd ovanpå. Det var nästan som om det var en fälla-att man skulle vilja klättra över där. Muren bevakades vid bakgårdarna av en judisk vaktstyrka och David visste att den vaktstyrkan var omöjlig att muta.

Muren var dock för hög för honom att klättra upp på. Han fortsatte att promenera omkring och spana. Han skymtade en träpinne under ett smutsigt tygskynke och hjärtat hoppade till av glädje, men det visade sig inte vara någon stege utan bara några träpåkar. 

Han fortsatte att envist söka av kvarteren, nära den plats på muren han valt, och slutligen fann Han en gammal sliten stege invid en husvägg. Var det bara en enorm tur att stegen låg just här?

David att kanske hade någon annan identifierat att platsen vid muren var bra att ta sig ut på och använt den stegen? Det betydde i så fall att denne eventuelle föregångare hade haft medhjälpare, som lagt tillbaka stegen. 

Nästan alla pusselbitar var på plats. Men för att det skulle gå snabbt att bära fram stegen och för att ta tillbaka den och dölja spåren behövde han en medhjälpare. Han beslutade sig för att fråga sin moster Dora därför att hans mamma och pappa var för långsamma och hans syster Rachela var för känslosam.

Baksidestext;

"Tadeuz, döljer du något för mig?"

Han tittade på sin flickvän, hennes ögon var fulla av oro. Det var dags att berätta allt för henne. Om förföljelserna i Lodz. Om svälten och hopplöshet i Warszawas ghetto. Om flykten över muren. 

"De avhuggna, de räddade" är en dokumentärroman, byggt på ögonvittnesskildringar från det naziokupperade Polen. Författarens pappa flydde ut ur Warszawas ghetto. Författarens mamma var ett barn som smugglade ut ur ghettot. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fräls oss ifrån ondo

"Fräls oss i från ondo" av Johannes Selåker utgiven av Bokförlaget Forum. Detta är författarens debutroman, och första delen i serien-Blodslinjen. Boken handlar om den frilansande journalisten Selma Halilovi'c.  Hon rapporterar om olika sabotage runt om i Umeå trakten, utförda av en grupp som kallar sig för sabotörerna. Samtidigt letar hon efter en vän som hon förlorat, och inte vet vart hon tagit vägen. Selma vill få reda på vilka de i gruppen sabotörerna är, och vad de vill och hur långt de skulle kunna gå. När hon undersöker vad man först tror är ett självmord, som filmas och läggs ut på socialamedier, leder detta henne till en sektliknande kyrka, som kallas för Guds ljus. Medlemmarna verkar bära på en del hemligheter, och i samtal med flickans föräldrar känns det som taget ur en teater. Selma förstår att man döljer något. Den döda flickans syster försvinner, och Selma vill försöka hitta henne, innan det är för sent. Hennes sökande leder henne till en ondskefull man, ute efter hämd.

Wow, detta är en riktigt spännande debut. Trots att boken innehåller hela 561 sidor, så känns den inte så lång. Den är så otroligt spännande och tiden bara flyger förbi medan man läser. En riktig bladvändare, med andra ord. Selma är en kvinna som verkar ha många olika sidor. Ibland är hon tuff, väldigt smart och målmedveten, ibland osäker och svag. Hennes psykiska mående beror på upplevelser, när hon var liten, och flydde ifrån kriget i Sarajevo. Det gör att hon inte verkar tänka sig för i alla lägen. Och ibland handlar hon först och tänker sedan. Vi får följa hennes arbete som journalist och sökandet efter vännen Ivana. Samtidigt som vi får en inblick i hur det är att leva i en sekt, där pastorn styr medlemmarna med järnhand, och uppmuntrar medlemmarna att ange varandra, för att undvika att själva bli straffade. De som begår misstag är så kallade felare och blir straffade eller uteslutna. Vi får också följa gruppen sabotörerna, och hur ledaren lyckas manipulera alla i den lilla gruppen. Boken är välskriven och författaren lyckas knyta ihop alla lösa trådar på ett bra sätt. Den slutar också väldigt spännande. Jag ser fram emot att läsa mer av författaren och nästa del i serien. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8.

Det duggregnade när Selma klev ur sin vita Volkswagen Tiguan vid olycksplatsen utefter landsvägen mellan Vindeln och Umeå. Det förvridna bussvraket låg på sidan i diket. Klockan är strax efter tolv men fortfarande pågick arbetet på platsen. Säkert hade man fått vänta på utredare från Umeåpolisen.

Fotografen Sven Lindström rullade upp bakom henne och klev ur en grå Audi. 

"Vi är rätt sena", sa Selma. 

En bärgare körde in till vägkanten. Orange varningsljus blandades med blåljusen. 

"Det är de med", sa fotografen och nickade mot bilen. "Jag tror inte vi har missat så mycket."

Tillsammans började de bearbeta platsen ur alla vinklar, säkra detaljer för att kunna skapa sig en bild av händelseförloppet. Bussen tycks ha farit över vägbanan och kraschat rakt igenom räcket på motsatt sida. Scenen var som hämtad ur en dystopisk film. Krossat glas och skeva metalldelar låg utspridda över den smutsiga snön. Bussens fönster gapade tomma som pluggar i en tandrad. Vindeln HC:s röda logotyp lyste mot den gråbleka himlen. Det luktade kemiskt, kanske av diesel. 

Polisens tekniker rörde sig fram och tillbaka i sina vita dräkter bakom den smala avspärrningen. En av dem stod böjd över ett föremål borta vid viltstängslet.

"Vad är det där?" frågade Selma och pekade mot teknikern. Sven Lindström höjde kameran och tog några bilder innan han vände displayen mot henne. 

"Ett av bussens däck", sa han. "Det sitter fast i stängslet." 

Selma nickade. 

"Kan det ha lossnat och orsakat olyckan?" 

Selma tänkte på sabotörerna, försökte se gruppen framför sig. Vilka var de? Vad ville de egenligen och hur långt var de beredda att gå? Det kändes märkligt att samna personer som spetsat komunhusets kaffe med LSD nu skulle försöka döda någon. Det här sabotaget saknade humor och finess, det här handlade mer om ilska och hat. 

Hon tog upp telefonen och kollade klockan. Om hon skulle hinna till Ingrid för att plugga med henne och Astrid måste hon åka om två timmar. 

Baksidestext;

Blodslinjen del 1

En tonårsflicka sänder sitt eget självmord på Instagram. Vem är hon och vad har drivit henne in i döden? 

Samtidigt som filmen sprids över nätet skakas trakten runt Umeå av ett antal mystiska sabotage som journalisten Selma Halilovi'c bevakar som frilansare efter att hennes anställning på Expressen slutat i en katastrof. När Selma får se självmordsfilmen gör hon en fasansfull upptäckt- en ännu mörkare hemlighet verkar gömma sig bakom bilderna som visas. 

Finns det en koppling till den flicka som nyligen försvunnit från den sektliknande församlingen Guds ljus i Vindeln? 

Parallellt med de mystiska sabotagen blir mer extrema växer Selmas känsla av att församlingen och flickans familj döljer något. Plågad av minnen från barndomens flykt från Sarajevo pressar hon sig själv allt hårdare i sökandet efter svar. Till sist närmar hon sig den punkt där trådarna tycks löpa samman: den mystiska sekten och en man besatt av hämd.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina