En lägenhet full av stjärnor

"En lägenhet full av stjärnor" av Jessica Sjöblom utgiven av Visto förlag. För barn 9-12 år. Alva önskar sig ett riktigt äventyr. När en av grannarna flyttar blir deras lägenhet tom. Men händer det inte lite underliga saker där ändå? Vem är det som drar ner persiennen där inne, t ex. När Alva går på jullov ska hon hämta en låda från förrådet i källaren, träffar hon på en märklig flicka. Senare hjälper hon flickan till lägenheten som står tom efter att hon har blivit skadad. Väl där träffar hon också flickans bror, och de verkar som om de bo i den tomma lägenheten. Sent en kväll kommer flickan och berättar en märklig historia. Det blir inledningen till Alvas största önskan om ett riktigt äventyr. Snart är hela familjen involverad i kampen mellan goda och onda skogsvarelser. 

Detta är författarens debutbok. Den här boken var riktigt mysig och lagom spännande tycker jag. Jag hade älskat den här berättelsen som barn. Boken påminner mig om filmen med tomtar och troll, som jag gillade att se när jag var liten, och även julkalendern Trolltider, som var en favorit. Boken har en lagom stor text för åldern. Gillar man sagor om tomtar och troll ska man absolut läsa denna fina bok. Boken är full av kärlek, spänning och magi. Jag gillade också att Alvas mamma och pappa var involverade i Alvas äventyr. Jag tycker om hur karaktärerna är gestaltade och jag föll speciellt för det lilla skogstrollet Stick samt den lilla kaninen Kapris. Jag gillar också hur författaren beskriver miljön i berättelsen. Vi lämnades med en liten cliffhanger så det kanske kommer en fortsättning. Jag hade verkligen velat läsa mer om Alva och hennes tomtevänner. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

KAPITEL 16

En stor vedspis stod i sanddynerna, mittemellan några mörkgröna grästuvor. En inbjudande brasa sprakade i spisen, och något som doftade så gott att det började kurra högt i Alvas mage, puttrade i en stor järngryta över elden. En kvinna stod och rörde om i den med lugna rörelser. Hon stod med ryggen vänd mot dem. 

Bredvid spisen stod en grön kökssoffa uppställd i lä i en sandgrop, med det blå havet som bakgrund. På sofflocket låg en man utsträckt och tycktes sova. Bröstkorgen höjde sig upp och ner, som en böljande våg när han andades. Ett stort träbord med långa bänkar på vardera sidan stod vid vattenbrynet. Bordet var dukat, men ingen satt vid det ännu. Alva tittade storögt på Juni, som brände av ett porlande skratt. 

"Välkomna hem till oss!" sa hon och slog ut med armarna. Det verkade vara signalen som fick rummet att vakna till liv. Kvinnan vid spisen vände sig strålande om och kastade sleven i grytan samtidigt som mannen på soffan hoppade upp i ett vigt skutt. Tillsammans bredde de ut sina armar, och Juni smälte i deras famnar. 

"Mamma! Pappa!" mumlade hon mot deras bröst. 

"Mitt barn!" viskade Junis mamma med munnen tryckt mot hennes hår. 

I hörnet närmast Alva och mamma fanns ytterligare en dörröppning, och ut ur den kom två av de minsta män som Alva någonsin hade sett. Pappa fick hastigt gå åt sidan för att inte bli nersprungen. De var de första som Alva hittills sett som åtminstone liknade de tomtar som fanns i hennes gamla sagoböcker. Männen var knappt en halvmeter långa. Båda hade långt, gråvitt skägg och mustasch. Den ene mannen var klädd i bruna byxor, en mörkblå tunika och bar en brun, konformad mössa på huvudet. Hans ögon var snälla. Den andra mannen var helt klädd i grönt. Hans ögon kunde Alva inte riktigt se, för de var fösta på Juni och hennes föräldrar. 

De tjoade fram till dem och kramade om Junis ben. Hon trasslade sig loss från sina föräldrars armar, böjde sig ner och kramade om de båda männen. Under hela denna lyckliga återförening stod mamma, pappa och Alva tysta vid dörren. De ville undvika att störa på alla sätt de kunde. Men nu vände sig Juni mot dem. 

Baksidestext;

När Alvas granne flyttar ut ur deras lägenhetshus börjar mystiska saker hända. Samma dag som Alva ska gå på jullov träffar hon en märklig flicka i källaren. Och när Alva nyfiket sneglar in genom grannens fönster blir frågorna fler och fler. Hon kan svära på att det var en riktig stjärnhimmel hon såg bakom persiennerna. Men det är väl knappast möjligt. Eller?

Snart kommer Alva och hennes familj dras in i ett äventyr bortom storstadsmyller och människoliv. I skogarna djupa mörker utkämpar sagolika varelser en kamp emot varandra, och Alvas önskan om att få vara med om något magiskt går från dröm till skrämmande och livsfarlig verklighet.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Det perfekta offret

"Det perfekta offret" av Nora Roberts utgiven av Albert Bonniers förlag. En dag kommer det in en charmig kille på baren där Morgan jobbar. Han återkommer flera gånger och hon får veta att han heter Luke. Trots att Morgan egentligen inte har tid, går de ut på dejt, och det leder till att hon bjuder hem honom. Hon delar sitt hus med hyresgästen Nina, och de har en dubbeldejt. En dag när Morgan kommer hem ifrån arbetet, hittar hon dörren uppbruten, och Nina ligger död på golvet. Det är bara början. Två special agenter dyker upp, och det visar sig att Luke egentligen heter Gavin och är en efterlyst svindlare och massmördare. Han har tömt alla Morgans tillgångar, och hon får snart sälja sitt hus för att betala skulderna. Utblottad åker hon hem till sin mamma och mormor i Vermont. Där försöker hon skapa sig ett nytt liv, bara för att upptäcka att Gavin inte har gett upp. Morgan är offret som kom undan, och han är besatt av att tanken på hämd. 

Ja, Nora Roberts har förmåga att hålla spänningen vid liv genom hela romanen, från början till slut. Så jag varnar för sträckläsning, så klart! Jag faller för huvudkaraktären Morgan, och beundrar hennes förmåga att hämta sig från det fruktansvärda hon har varit med om. Hon kämpar för att återta makten över sitt liv. Sedan gillar jag hur hennes familj, arbetskamrater, och nya vänner, står bakom henne och beskyddar henne. Då de förstår att Gavin inte har gett upp tanken på att Morgan ska dö, gör de allt för att höja säkerheten runt henne. Knepigt hur en del kan få för sig att deras misslyckande beror på någon annan, och inte sig själva. Jag gillar de fina miljö - beskrivningarna, och de olika karaktärerna är bra, och trovärdigt beskrivna. Jag hade gärna sett denna boken som film. Det hade blivit hur bra som helst. Har ni inte läst någon av alla Nora Roberts 200 romaner kan jag rekommendera denna. Trots att boken är ganska tjock, så känns det inte utan boken går väldigt snabbt att läsa. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

NIO

Fredag kväll. Slutet på arbetsveckan för många innebar fullt upp på Apre's. Och det var då Morgan trivdes som allra bäst. När hon stod där och blandade, skakade, rörde och fyllde glasen kom hon fram till att hon, trots det fruktansvärda gångna året, hade fått in en riktig lyckoträff. 

Hon hade behövt ett jobb eftersom hon behövde tjäna pengar, och på första försöket hade hon hittat ett hon verkligen njöt av. Och ett som fick henne att känna sig som sig själv igen. Som Morgan. 

Den Morgan som fixade saker, den Morgan som gjorde upp planer och jobbade för att förverkliga dem. Den Morgan som kunde få främlingar att känna sig sedda och uppskattade. Oavsett vad Gavin Rozwell hade stulit från henne hade hon den förmågan kvar, och efter att ha tappat självförtroendet helt kände hon hur det började byggas upp igen - två saker hon tänkte använda på bästa sätt. 

Vid bardisken serverade hon Keith och Martin, ett par som firade sin femte bröllopsdag, var sin dry vodka martini - tre oliver - och lyssnade på deras planer för helgen. 

"Han kommer att vilja testa gymmet", sa den charmerande Keith och himlade med ögonen som var inramade av marinblå bågar. "Och tvinga mig att följa med." 

"Eftersom jag älskar dig." 

"Visst, visst" 

"Och sedan en simtur", sa Martin, och smakade på sin drink. 

"Wohoo! Det där kallar jag en martini. Vad säger du om att följa med oss hem till Burlington och alltid blanda fredagsmartini till oss? Vi skulle behandla dig som en prinsessa." 

"Får jag en tiara?" 

"Självklart." 

"När kan jag flytta in?" 

Hon rörde sig längs bardisken för att ta emot en bordsbeställning från en av serveringspersonalen. 

Och hon visste att Opal - tolv år på resorten - hade gott om invändningar mot den nya barchefen. 

Medan Morgan förberedde beställningen började Opal - fyrtiotre år, kraftigt byggd med brunt hår, klippt i en lättskött pottfrisyr - slå in notan åt ett annat bord. 

Baksidestext;

MORGAN ALBRIGHT har egentligen inte tid att dejta, men ger sig till slut vika för Luke, den flitiga killen i baren där hon jobbar. Kort därefter upptäcker hon att någon brutit sig in i huset som hon delar med vännen Nina. 

På golvet ligger Nina död. 

Den fruktansvärda sanningen är att Morgan själv har släppt in monstret: "Luke" visar sig vara en efterlyst bedragare och seriemördare. Nina var inte hans vanliga typ. Men det är Morgan.

Utblottad flyr Morgan till sin mamma och mormors hem i Vermont. Hon kämpar för att hantera sorgen och vågar släppa in vänskap - och kärlek - på nytt. Men hon vet att hennes mardröm bara har börjat. Bedragaren har inte glömt bort Morgan, offret som kom undan.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tranorna flyger söderut

"Tranorna flyger söderut" av Lisa Ridz'en utgiven av Bokförlaget Forum. I denna boken får vi följa Bo, vars fru nyligen förflyttats till ett demensboende. Hans son, Hans, vill att han ska lämna bort sin älskade hund Sixten. Sonen är rädd att en promenad med hunden ska få honom att ramla, och med det kanske bryta ett ben. Men Bo vill inte lämna bort sin älskade vän. Han blir arg på sonen, och vill inte höra talas om att hunden ska någon annan stans. Efter att frun var tvungen att flytta till demensboendet, sover Bo numera i sin kökssoffa, och från soffan minns han nu tiden som barn, och allt han gått igenom, och relationen med sin egen mor och far. Han minns också tiden med sin bästa vän, Ture som han ringer och pratar med ibland, samt upplevelserna med sin fru Fredrika. Tankarna avbryts bara av besöken från hemtjänsten och ibland av sonen och barnbarnet som kommer på besök. Ju mer tiden går ju mer tröttare blir Bo, ska han lyckas reparera sitt förhållande till sonen, Hans, innan det är för sent? 

Detta är författarens debutroman. Och vilken debut sedan! Vi får en tankeväckande, men samtidigt en väldigt vacker berättelse om den sista tiden i en människas liv. Bos tankar och känslor är fint återgivna och insiktsfulla. Man förstår hur svårt och frustrerande det måste kännas, när kroppen lägger ner, och man inte orkar göra allt det som man brukar. Ovan på det så kommer barnen, som styr och ställer och hemtjänsten som tycker att man ska duscha, fast man inte vill. Man ska äta fast man inte är hungrig, och tvingas ha blöja för att man kissar på sig. Ensamheten, utan sin partner, måste vara det svåraste utav allt. Hur svårt måste det inte kännas när man mister kontrollen över sitt eget liv? Bo drömmer mycket, och tänker tillbaka på sitt liv och allt som det innehöll, av både glädje och sorg. Jag tror att denna boken kommer att finnas kvar inom mig en lång tid. Blir första bokfavorit för i år. Bos berättelse är berörande och hjärtevärmande, och vid flera tillfällen kommer tårarna. Boken får högsta betyg ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

JAG VAKNAR AV att Sixten sträcker på sig. Han trycker benen mot kökssoffan ryggstöd så hårt att jag glider ut en bit. Om den varit smalare hade jag halkat av men det är ordentligt med plats på kökssoffan från mors föräldrahem. Finns utrymme att stoppa undan både det ena och andra under sofflocket. 

Jag låter blicken glida längs de breda takplankorna. Trät har missfärgats, svärtats ner av eldningen genom åren. Spikarna under den ljusgröna färgen på väggarna utmärker sig som svarta prickar. För några år sen betalade Hans Ellinor för att skrubba rent väggarna här i köket. Jag tyckte det var onödigt men sa inget för Ellinor blev så glad av att tjäna lite pengar. 

"Ventilationen är värdelös i det här rummet", sa Hans och skakade på huvudet. "Se bara hur det ser ut". 

Jag protesterade inte för han hade rätt. Ibland kan det till och med vara svårt att få fyr i kaminen om morgonen. Men det är inte värre än att man öppnar ytterdörren ett tag. Bara brasan får lite extra fart från start så brinner den bra sedan. 

Plankorna i taket är breda och långa, fantastiskt fint virke. Gubben köpte det av en familj några kilometer uppöver. 

Jag undrar om Hans kommer att måla om taket när jag dött eller om de kommer sälja huset som det är. För inte kommer väl Ellinor vilja bo här. 

De breda plankorna, märkena av kvistar och den böljande formen, får mig att tänka på den första tiden på sågen nere i Ranviken. Inte i Hissmofors utan när jag som tolvåring följde med gubben första gången. 

Jag stod redo med cykeln en bra stund och väntade på att han skulle komma ut. Hade sett fram emot den här dagen, då jag äntligen skulle få följa med. Sluta skolan och börja livet på riktigt. Visst hade jag varit med tidigare, staplat plitved under skolloven, men nu var det annorlunda. Skolan var färdig och jag var redo att börja jobba på riktigt, som gubben och de andra. 

Baksidestext;

Hemma hos Bo bryts den stilla tillvaron i kökssoffan sällan av något annat än besöken från hemtjänsten. Men han har ju sin älskade jämthund Sixten, så helt ensam är han inte. I tomrummet efter frun som flyttat in på demensboende i Östersund börjar funderingar och tvivel riva i Bo. Tiden blir allt mer knapp för att hinna lösa det som i stunden känns omöjligt - relationen till sonen.

Trevande försöker far och son att nå fram till varandra. Men samtidigt är sonen övertygad om att Sixten måste flytta. Hotet om att förlora sin hund rör upp ett virrvarr av känslor som får Bo att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap och sitt sätt att visa kärlek.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Gott nytt år 2024

Jag vill bara kika in och önska alla mina följare och läsare ett riktigt Gott nytt år 2024. Önskar till er alla lycka och välgång. 

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Kram Nina 

Doktorns döttrar del 3-Låsta dörrar

"Doktorns döttrar del 3-Låsta dörrar" av Marianne MacDonald, utgiven av Boknöje förlag. Amalie trivs med arbetet som guvernant till barnen Alette och Ferdinand. Svårast är det att få Alette att lita på henne, men Alette börjar sakta tina upp. Amalie är dock bekymrad för sin lillebror, Frantz, som blir retad av sina klasskompisar i skolan. Han kommer ofta hem med nya blåmärken där ifrån, och han är inte så glad som han brukar. Amalie funderar på vem det var som ropade på hjälp, den där kvällen. Amalie hör ibland också konstiga ljud från vinden. Det hörs ett skrapade ljud där uppifrån. Amalie får en hemsk tanke. Håller doktor Brock någon fången där uppe på vinden? Hon måste ta reda på vem. Samtidigt vill doktor Brock hjälpa Amalie att ta reda på hur långt hennes far hade kommit med planerna om ett sjukhus för de fattiga. Systern Emeline lever livet som sällskaps dam på gården Ede, men hon vill hämnas Tobias svek mot sin syster Amalie. Kommer det att ordna upp sig för de olika familjemedlemmarna? Och kommer Emmeline lyckas med sin hämd, utan att bli ovän med vänninan Olava? 

Detta är den tredje delen jag läser om Doktorns döttrar. Denna delen är även denna lika spännande, som de två första. Dels blir jag lika nyfiken som Amalie, på vem doktor Brock har där uppe på vinden i sitt hus, dels blir jag nyfiken på dr Hartmanns planer på sjukhuset för de fattiga. Amalie växer och växer som karaktär. Det är spännande att följa hennes nya arbete som guvernant. Samtidigt fortsätter hon så klart att drömma om att själv bli doktor. Den här historiska serien är så välskriven och jag uppskattar att man får reda på små detaljer om hur de egentligen levde. En liten detalj, som jag gillade att få reda på var att Amalie och barnen åt lunch bestående av smörgås med hårdkokta ägg och ansjovis. Intressant också att om du hade sorg så skulle du inte bära några smycken. Det är också fint att flickornas mamma börjar återhämta sig och finna sig tillrätta. Även denna delen slutade otroligt spännande, så jag hoppas få möjlighet att läsa även nästa del. Får vi äntligen veta vem som är inlåst på vinden? Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

6

De hade ätit sin lunch. Den här dagen hade måltiden bestått av brödskivor med hårdkokt ägg och ansjovis. Alette hade rynkat på näsan åt ansjovisen medan hon plockade bort den och la den på tallriken. Amalie kommenterade det inte, och när de ätit klart, plockade hon undan tallrikarna och satte dem på brickan, så att allt var klart när köksflickan kom för att hämta dem. 

-Då tar vi vår paus, sa hon och vände sig till barnen. - Ta fram era handarbeten. 

-Jag vill inte sticka idag, sa Alette och mötte trotsigt Amalie blick, samtidigt som hon såg lite osäker ut. 

-Inte det? 

-Jag vill hellre läsa. Eller rita. 

-Det går bra. Det är meningen att detta ska vara en trevlig stund, och ni kan ju inte arbeta hela tiden. 

Alette slappnade av lite, och log. - Jag får inte till det där med stickningen, förklarade hon. - Så då vill jag hellre göra något annat. 

-Bara ta fram det du vill göra. Du också, Ferdinand. Vill du också helst slippa sticka? 

Pojken skakade på huvudet. - Jag vill gärna fortsätta, fröken. 

-Då gör du det. Jag tar fram en bok, och så kopplar vi av alla tre. 

Det tog inte lång stund förrän Alette var upptagen med att rita, och Ferdinand var koncentrerad med att sticka. Men Amalie kunde inte riktigt koncentrera sig på boken. Hon stirrade ner på en färgrik anatomisk illustrationerna att egentligen se den. 

Baksidestext;

Amalie trivs bra som guvernant för Alette och Ferdinand, men hon undrar vad det är för ljud hon hör från vinden. Vad är det som försiggår där uppe? Och varför är det så hemligt? En fruktansvärd misstanke slår henne... 

Emmeline lever i sus och dus på Eides gård, men hon står inte ut med Tobias, som bara blir mer och mer försupen och otrevlig. Hon tänker ut en plan för att hämnas systern, men kommer den att lyckas? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kille bortskänkes (GRATIS)

"Kille bortskänkes (GRATIS)" av A. K. Sydegård utgiven av Rabe'n&Sjögren. För barn 9-12 år. Vi får följa Zoe, som är manager för sin mormor som är influenser. Hennes dröm är att bli miljonär innan hon fyller tjugo. Nu är hon tvungen att följa med mormor och hennes nya pojkvän för att dokumentera deras resa med husbil till Italien, där det är tanken att mormor ska gifta sig. Ja, vad kan gå fel? Resan hinner knappt börja innan allt strular till sig. Det börjar med att odrägliga och sjukt snygga Love dyker upp och ska följa med till Italien. Killen som har ghostat Zoe, och som hon är lite kär i. Inte nog med det blir husbilen stulen av vägpirater och Zoe och Love hamnar mitt ute i ingenstans. De har dessutom inga mobiltelefoner. Hur går det nu med bröllopet och resan till Italien? 

Detta är den tredje, och sista delen i serien om Zoe. Jag har tyvärr inte läst de två första, vilket är synd, för den här boken var verkligen så rolig. Jag hade gärna läst de två första delarna också. Detta är en feelgood roman för unga, men jag tyckte ändå att jag hade behållning av boken, fast jag är äldre. Zoe är en tjej vars liv verkar kantat av katastrofer. Allt som kan gå fel, gör det med råge. Trots det ordnar allt upp sig på slutet på bästa sätt. Historien är återgiven med en stor portion humör, och jag skrattade högt åt alla dråpligheter som huvudpersonerna råkar ut för. Texten är bra och lätt att läsa. Kan varmt rekommendera denna fina bok för våra unga läsare. Missa inte denna serie. Jag gillar det färgglada bokomslaget. Så otroligt fint! Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 10

Vi befinner oss mitt i skogen där natten är sommarmörk. Ute i buskarna är en vägpirat snart klar med att uträtta sina behov och då kommer han tillbaka.

Tiden rinner iväg. Vad ska vi göra? 

Love står och väger från fot till fot. Sedan vänder han sig om och går in i förarhytten. När jag kommer fram sitter han och ställer in sätet. 

-Jag skulle kunna köra husbilen härifrån, säger han. 

-Kan du det? 

Han tvekar en aning. 

-Jag tror det. Men åker vi fast kommer jag typ aldrig att få ta körkort. 

-Jamen, kan du hålla dig på vägen? säger jag. 

Hans min säger "duu" tydligare än ljud. 

-Ja men kör då, innan han kommer tillbaka!

Ute i skogen knakar det till. Det låter som om någon kommer springande mot oss genom ris och buskar. Vi tittar på varandra och som på en given signal börjar vi fumlar med bältena. 

-Shit, den har ingen backspegel, säger Love. 

Sedan trycker han ner gasen. 

Vi startar med ett brak, eftersom Love inte bara missbedömmer hur bred husbilen är, utan också höjden och får med sig några grenar. Jag sträcker på mig för att spana ut genom fönstret. Bakom oss ser jag hur en man kommer snubblande ur mörkret samtidigt som han försöker få kontroll över dina halvt nedhasade byxor. 

-Gasa! ropar jag. Han förföljer oss. 

Love kastar ett öga i sidospeglen och börjar skratta, den sortens vansinniga skratt som man brukar ge ifrån sig när man åker berg- och dalbana och både är lycklig och livrädd. 

-Inte en chans att han hinner ikapp oss, säger han. Nu kör vi! 

Baksidestext;

Zoes plan att bli miljonär innan hon fyller tjugo ser ut att bli verklighet. Hon har gjort sin mormor till influenser och guidar nu ett helt gäng gamlingar mot samma mål. Men så slår nyheten ner som en bomb: Mormor ska gifta dig! Igen. Och Zoe måste hänga med och dokumentera det förälskade parets resa till bröllopet i Italien. Vad kan gå fel? Svar: Det mesta. 

Inte nog med att den odrägliga - men sjukt snygga - Love dyker upp. På vägen råkar de även ut för vägpirater som själ husbilen, hamnar i ett mystiskt stenbrott och tvingas och tvingas klara sig utan sina mobiler. Ska Zoe lyckas rädda sin influenceraffär och mormors bröllop - eller är katastrofen ett faktum? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Landa, andas, lev

"Landa, andas, lev" av Maria Fogelberg Nelson, utgiven av Lava förlag. Märta har nyligen blivit lämnad av sin man till förmånen för en yngre kvinna, och dessutom väntar han barn med henne, även om han hävdar att han inte har varit otrogen. Som om inte det vore nog blir hon permitterad från sitt jobb på H.M, och dessutom är hon i klimakteriet, med allt vad det innebär. Märta hamnar på en stressutbildning på Ulvsunds herrgård. Hennes nyfunna vänner berikar hennes liv på ett nytt sätt, samtidigt som hon lär sig mer om flummiga saker på kursen. Dessutom träffar hon Snygg-Fredde, som hon inleder ett förhållande med. Men medans Snygg-Fredde gillar att sporta och äta nyttig, vegansk mat, är Märta mer för goda ostar, vin, och att njuta av livets goda. Så för att kunna vara med honom, måste hon låtsas gilla hans livstil, samtidigt som hon frossar i hemlighet. Det går bra till en början, ända tills hon faller för en livsnjutare, som hon själv. Men hur ska hon lyckas göra slut med Snygg-Fredde utan att såra honom?

Alltså wow, jag bara älskar den livfulla karaktären Märta. Enligt hennes före detta man, Yngve är hon det tråkigaste som finns, men där har han helt fel. Som singel blommar hon ut, och blir en helt annan person. Hon är en helt underbar karaktär, som gillar att njuta av livets goda, och det gör hon med råge- åtminstone i smyg. Det är roligt att följa det dubbelliv hon lever, samt hennes klimakterie besvär. Allt är underfundigt och humoristiskt återgiven, och mer än en gång skrattar jag högt åt Märtas tokigheter, och vad hon gör för att inte pojkvännen ska upptäcka hennes dubbelspel. Författaren brukar skapa underbara karaktärer, men Märta är helt klart min absoluta favorit! Jag gillar hennes rappa kommentarer, och underbara humor. Jag önskar att jag träffat henne som person i det verkliga livet, och inte bara som karaktär i en bok. Om jag skulle önska något av författaren, så är det att fortsätt skriv om Märta. Jag läser gärna mer om henne. Gillar ni humor och tokiga tanter i klimakteriet, får ni inte missa Märtas resa till ett bättre självförtroende. Jag älskade denna bok, och den blir absolut en favorit hos mig. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

14

Klockan ringer fem och lindrigt sagt en yrvaken Märta vaknar upp. Som i ett töken intar hon frukost, struntar i att bädda och istället för dusch vaskar hon snabbt med vatten under armarna. Med andan i halsen rusar hon iväg till tunnelbanan, med en enda tanke: Om detta ska bli gängse kommer hon nå oanade stressnivåer innan kursen hunnit halvvägs. 

Vid Stockholms central irrar hon innan hon tillslut hittar rätt perrong där tåget avgår till Nyköping. 

Exakt klockan sju lämnar tåget Stockholms central och hon hinner precis sätta sig på sin plats. Ett djupt andetag, hon är på väg mot nya äventyr. Känslorna åker berg-och- dalbana, det finns en pirrig förväntan, samtidigt hugger det i magtrakten av nervositet. Tänk om hon inte passar in, är för vanlig. Alla kanske går omkring med en säkerhet, funnit sin själs inre eller vad det nu kallas för - självinsikt. 

Allt har gått fort, hon har inte hunnit landa i det faktum att hon ska utbilda sig till stressterapeut, ett yrkesval som inte ligger i linje med hennes drömmars mål. Hon har vissa tvivel om personer som arbetar inom yrket, de kan vara så himla flummiga. Varför måste de ha bjällror och vara så milda. Nog kunde de vara mera jordnära. Irriterat bannar hon sig själv, hur kan hon ifrågasätta dessa människor de vill ju bara andras väl. 

Det skulle inte skada att vara en aning självkritisk. Hon är en mes! Utan att stöta dig med någon har hon vandrat genom livet, inte retat upp någon ( om hon bortser från Yngve som anser att hon är det gråaste som finns). Kort och gott, folk gillar henne. Det är inte fel att bli omtyckt. Frågan är om hennes inställsamma personlighet som de gillar? Människor överlag älskar ju att omge sig med ja-sägare. 

Hon bestämmer sig för att sluta älta och bara följa med och fortsätta med det hon är bäst i klassen på: Anpassa sig. 

Hon övergår till din favoritsysselsättning, att lista ut vad människor runt omkring henne har för yrken ( denna hobby konkureras med dillet att ge personer smeknamn, som många skulle kalla öknamn). Under resan försöker hon även lista ut vilka av resenärerna som kanske är hennes nya kurskamrater. 

Framme i Nyköping får hon svar. Tio personer kliver av, varav åtta är kvinnor. De två männen går målmedvetet iväg mot stations byggnaden medan kvinnorna står handfallna kvar på perrongen. 

Baksidestext;

Märta, den ryska tolken med en svettig situation på jobbet, har plötsligt mer tid än hon vet vad hon ska göra med. Vad ska man göra när man står mitt i klimakteriet, saknar barn, och ens man har bytt ut en mot en yngre modell? 

När Märta hamnar på en stressutbildning på Ulvsunds herrgård - för utbrända, eller nåja, nästan utbrända - möter hon en färgsprakande samling karaktärer som förändrar hennes liv på de mest oväntade sätt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina