Skuggriket 1 - Nattkrigaren

"Skuggriket 1- Nattkrigaren" av Sabine Mickelsson utgiven av Seraf förlag. Bokrecension; Ända sedan Ella höll på att drunkna som barn, har hon kunnat se dem- skuggorna. Det har gjort att omgivningen trott att hon har en psykisk sjukdom och hon har åkt in och ut på psyket, under många år, för att prova ut nya mediciner. Men är verkligen Ella galen? Ella blir ännu en gång utskriven, med en ny medicin. Hon får bo hos sin gammelfaster, Sibylla, denna gången. Ella träffar av en tillfällighet Quinn, eller Bi som hans vänner kallar honom. Han är en av de som kommer från skuggriket, och när Ellas gammelfaster dör av en smitta som sprids på grund av Nattkrigaren Keilan, bestämmer Ella och Bi för att på något sätt stoppa honom. Vi får nu följa med Ella och Bi ner till Skuggriket, en annorlunda värld djupt nere i underjorden. Men gammelfaster har varnat Ella för skuggfolket, så kan Ella verkligen lita på Bi? Och vad händer när de kommer allt närmare varandra? Ska Ella och Bi lyckas hitta bevis för Keilans planer att förgifta jordborna och ta över tronen? Följ med på ett rafflande äventyr nere i underjorden- i skuggfolkets rike.

Denna värld som författaren har fabulerat ihop är magisk och spännande. Boken är välskriven och jag gillar att författaren har förmåga att sluta varje kapitel, så spännande, att man bara vill fortsätta att läsa nästa kapitel. Boken fångar mig från första sidan och har ett bra driv, så jag varnar för sträckläsning. Jag hade åtminstone svårt att lägga boken ifrån mig. Dessutom är författarens miljöbeskrivningar samt karaktärsbeskrivningar båda magiskt tillika vackert, samt målande beskrivna. Om denna platsen hade funnits hade jag gärna besökt den och alla spännande karaktärer. Jag hade velat se allt, och lära känna dem alla. Allt är inbakat i ett riktigt spännande äventyr och en kamp mellan det onda och det goda. Vi lär känna huvudpersonen, Ella. Hennes tankar och känslor presenteras på ett fint sätt. Vi bjuds in i hennes tankar om hur det kan  kännas, när man tror man är psykiskt sjuk. När andra säger att det man ser, inte finns i verkligheten, och hur skrämmande det kan kännas. För Ella ser ju skuggfolket klart och tydligt, även om ingen annan gör det. Även Ellas sorg över att förlorat dem hon älskar, är inbakat i berättelsen. Jag läser mer än gärna mer av författaren. Jag längtar redan efter fortsättningen på denna spännande fantasyroman. Denna fint förpackade bok får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20

Jag har inga ord för det jag ser, eller för vad jag känner. Sinnena bränner av alla intryck. Det är som att befinna sig inuti en bikupa, en jättelik grotta full av hål där hundratals tunnlar slutar i kopparröda balkonger och trappor i ett kaotiskt mönster, högt och lågt om vartannat. Den bortre väggen går inte att urskilja, om det ens finns någon. Horisonten är dold av ett gyllene dis. 

I mitten av grottan reser sig vad som måste vara kungens slott. Byggnaden är hög och bred, och tycks vara gjord av tvinnade trädrötter. Är det ett träd? Nej, det kan bäl ändå inte vara möjligt? Rötterna bildar sinnrika mönster, likt symbolerna på guldkarmen vid ytterporten: skuggorna, växter och djur. Mer kan jag inte urskilja på det här avståndet. 

Runtomkring slottet sträcker sig en brant sluttning full av olikstora etager, vissa bildar stadsdelar medan andra ser ut att vara trädgårdar och jag upptäcker åtminstone tre torg. Den största plattformen försvinner i fjärran och slutar i en jätteskugga.

"Vad är det där?" frågar jag och pekar. 

Bi kisar mot det mjuka ljuset.

"Vilket? Palatset?"

"Nej, till vänster."

"Det där", Bi lutar sig närmare så att jag omsluts av hans citrusdoft, "är Kopparormens temprlområde."

En kyrka? Ja, självklart måste det finnas någon typ av religion också bland skuggfolket, när vi människor har ett överflöd av sådana. Men jag vet inte om jag gillsr namnet. 

"Finns det ormar här?"

"Ja, men bara vid templet. Du behöver inte vara rädd". 

Jag sträcker på nacken. 

"Jag är inte rädd."

Jag är bara överväldigad. Hur kunde Sibylla bo här? Saknade hon aldrig solen, vinden, havet eller himlens oändlighet. Sent omsider förstår jag hur olika vi är, skuggfolk och jordfolk. Det är dom att landa på en annan planet. 

Jag böjer mig över räcket och Bis fingrar greppar min armbåge. 

"Akta så att du inte faller."

Men jag har inte tid gör hans varningar. Jag vill förstå. Se mer. Varför är allting kopparrött, alla byggnader, alla vägar, allt utom palatset? Varifrån kommer dofterna? Jag sluter ögonen. Syrligt äpple från trädgårdarna, blandade kryddor från torgen och en svag stank av avskräde från gränderna mellan husen. 

Baksidetext;

Efter att ha varit nära att drunkna som barn börjar Ella se skuggvarelser, vilket slutar med att hon hamnar på en psykiatrisk avdelning. När hon äntligen blir utskriven har hon ingen att ty sig till förutom sin gammelfaster.

Men det dröjer inte länge innan skuggorna dyker upp igen och Ella upptäcker att det finns en värld bortom hennes egen...En värld som hotar människornas existens.

När allt rasar samman omkring henne bestämmer sig Ella för att lämna gammelfasters gård och jaga rätt på den som ligger bakom allt elände. Men vem kan hon egentligen lita på i Skuggriket?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Författarintervju med Sonja Josipovic

 Denna författarintervju belyser författaren Sonja Josipovic. Jag läste nyligen hennes diktsamling Introspektion för ett tag sedan, så recension finns här på bloggen. Detta är en diktsamling som jag tycker väldigt mycket om. Tack Sonja för att du ville delta i min intervju.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har skrivit två böcker på två olika språk hittills. En roman på mitt modersmål serbiska och en diktsamling ”Introspektion” på svenska.

2. Vem är Sonja Josipovic? (Lite allmänt om dig själv)

Svar; En kreativ och nyfiken person som älskar konst, psykologi, hundar, natur och träning. Skrivandet har förstås alltid varit en stor del av mitt liv och kommer alltid att vara. Jag är en som alltid har papper och penna med mig oavsett om jag har något projekt på gång eller ej.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; I Sverige debuterade jag med diktsamlingen ”Introspektion”. Det är en blandning av psykologi, filosofi och konst. Idén var att med dikter lyfta upp, belysa och beskriva alla dem obehagliga, plågsamma, ofta skrämmande tankar och känslor som vi alla upplever under livet.

Jag ville gräva djupare i människans själ och skriva om alla dem mörka, osynliga hörn inom oss som kan ha en stor påverkan i vårat beteende. Läsarna skriver till mig att dem känner igen sig i många av dikter och det är en stor komplimang för mig som författare.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var bara 24 år gammal, men hade ändå ganska mycket erfarenhet, då jag redan hade skrivit en del poesi, artiklar för olika tidningar samt korta berättelser.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Min familj och mina vänner är väldigt ärliga när jag ber dem om feedback. De applåderar inte åt allt jag skriver och jag är en som uppskattar varje form av konstruktiv kritik. När det gäller Introspektion så har alla dem sina egna favoriter, men i allmänhet så är alla nöjda och otroligt stolta över hela samlingen.

6. Hur har livets förändrats sedan du började skriva?

Svar; När det gäller själva skrivandet som process, så har ingenting förändrats eftersom jag har skrivit nästan hela mitt liv. Jag går genom livet med papper och penna, utforskar idéer, skapar olika berättelser och det är något som är naturligt och oundvikligt för mig. Största förändringar märks i mängden av olika aktiviteter som är kopplade med mitt verk som till exempel, kontakter med läsarna, uppträdanden, marknadsföring mm.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Det kanske var lättare att skriva bok nummer två, men att skriva den på svenska, som inte är mitt modersmål, innebar många utmaningar. Så ur ett språkligt perspektiv var bok nummer två svårare att skriva, men jag har lärt mig mycket under processen, som har varit mycket givande och lärorik.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag har flera projekt på gång, men kan inte berätta om dem eftersom det känns för tidigt. Allt är fortfarande väldigt nytt; jag bollar olika idéer och antecknar mycket. Det är allt jag kan säga just nu.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag gillar att göra saker som påverkar både kropp och själ positivt – att ta långa promenader, vara i skogen, dansa, resa, meditera och läsa.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; På grund av sekretess vill författaren inte svara på denna fråga.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag försöker läsa så mycket jag kan, men i dagsläget har jag inte tempo nog att läsa 2–3 böcker per månad, som jag skulle önska. Jag är inte ett stort fan av skräckböcker, men alla andra genrer finns representerade i mitt hembibliotek. Det senaste halvåret har jag läst många biografier, och boken Vänner, kärlekar och den stora fruktansvärda av Matthew Perry har gjort ett starkt intryck på mig. Jag säger inte detta bara för att boken handlar om hans kamp mot olika typer av beroenden och demoner i det glamorösa och framgångsrika Hollywood – det låter kanske lite kliché. Men boken fångade mig med sin svarta humor, ironi och de fantastiska beskrivningarna av livet och dess mening.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag har ett arbetsrum med ett skrivbord och dator, men när jag skriver sitter jag inte alltid där. Jag kan sitta på soffan med min laptop i knät eller vara någonstans ute om vädret tillåter. Mitt ”arbetsrum” kan vara vart som hehelst.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på
något?

Svar; Ingen speciell rutin. Jag antecknar något varje dag. Ibland kommer inspirationen från tomma intet och ibland måste jag jaga den. Jag försöker sätta olika mål varje månad, men det kan också hända att jag inte blir nöjd med resultatet. Skrivandet är en kreativ process som går upp och ner och min största prioritet är att njuta i själva resan och det är något jag utan tvekan gör.

14. Har du någon tips till dem som vill börja skriva?

Svar; Att dem börjar skriva dagligen, träffar folk som skriver, inspirerar och peppar de. De borde
bara skriva, skriva om och sedan skriva igen. Har inget specifikt tips, för att något som funkar
för mig kanske inte funkar för någon annan. Men bara vara fri, hoppa in i den kreativa
rollercoastern med alla sina ups and downs och njut av resan.

 
15. Vilken blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Oj, jag kan inte avslöja mina drömmar. De är bara mina. ☺

 
16. Någon citat du lever efter?

Svar; ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Det är också min pappas favorit citat som jag fått höra många gånger under mitt liv. Jag försöker verkligen efterleva det.

 
17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jag flyttade till Sverige för ca 12 års sedan och känner mig fortfarande inte kompetent att svara på den har fråga, eftersom jag tyvärr inte läst så många svenska klassiker. Jag kan bara säga att Theodor Kallifatides inspirerade mig att våga skriva på svenska. Jag var så imponerad av hans vilja och talang att skriva på ett språk som inte är hans modersmål. Han utmanade mig, utan att veta, att försöka och våga göra samma sak.

Tack Sonja för att du ville delta I min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Odödlig själ

"Odödlig själ" av Anna Sivenius Rattigan utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Hanna lever med sin man Patrik, och deras lilla flicka, Eileen, på Österlen i Skåne. Hannas dotter är nu i treårs åldern, men följer inte riktigt med i sin utveckling. Den enda flickan vill kommunicera med tycks vara den svarta pantern Malika. Hanna och hennes Patrik ska exportera sina äpplen till Irland, och samtidigt har de börjat renovera slottet Patrik ärvt efter sin far, Andrew, som de tror har dött. Han försvann för 3 och ett halvt år sedan. De har ingen aning om att Tom gjorde Andrew odödlig och att de befunnit sig i Sverige hela tiden. Leeson Hall, ska bli ett hotell och markerna runt slottet tycks innehålla en lithium som man vill utvinna. Hanna beger sig tillsammans med sin lilla dotter till Patrik som befinner sig på Irland. De ska kolla på möjligheten att utvinna lithiumet. Väl där anar Hanna snart att något är i görningen, och samtidigt försvinner dottern en mörk natt. En intensiv sökning efter dottern påbörjas. Samtidigt dyker en fiende upp från förr, en fiende som Hanna trodde var död. Han är ute efter hämnd, för att Hanna valde Patrik och inte honom. Ska Hanna hitta sin dotter vid liv, eller är hon borta för gott? Och ska man äntligen utrota det mörker som kommer allt närmare?

Wow, "Odödlig själ" är en riktigt spännande och mörk fantasypärla. Detta är en fortsättning på "Odödlig jord", som jag också läst och recenserat. Detta är andra delen i serien om Hanna. Jag kan lova att den är lika spännande tillika läskig, som den första delen i serien. I denna boken befinner vi oss för det mesta på Irland och möter en spännande värld av druider och magi och mörka krafter. Boken är tidvis svår att lägga ifrån sig, för man måste läsa bara läsa lite till, för att se hur det går. Författaren lyckas förtrolla mig från första sidan och hennes miljöbeskrivningar är verkligen målande. Vi får dessutom lära känna nya karaktärer. En av karaktärerna är en riktigt gammal själ, som bara har väntat på rätt tillfälle att träda fram, så vi hamnar även många hundra år bakåt i tiden, och vi får följa även hennes historia. Författaren lyckas förmedla Hanns oro för sin dotter och hennes utveckling på ett relevant och äkta sätt. Hannas förflutna har satt sina spår, och tankarna på vad som hände för drygt tre år sedan återkommer ständigt. Jag tycker att författaren lyckas förmedla sin historia på ett så trovärdigt sätt att den lika gärna kan vara sann. Jag längtar redan till nästa del i serien för det slutade med en riktigt spännande cliffhanger. Denna spännande fantasyroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 15

Hemligheter

Nutid

Irland

Längst ut på klippan såg han hur en äldre man lutade sig mot vinden med armarna utsträckta. Ett mänskligt kors som avtecknade sig mot den ståltråd himlen och havsdiset. Hans vita särk fladdrade i vinddraget och smet åt runt den långa spensliga kroppen. Det grå håret och de ådriga tunna benen avslöjade att han var till åren kommen. Ansiktet gick inte att se. I bakgrunden hördes en trummas rytmiska slag, dova och ödesmättade. Men på den ensliga platån syntes ingen annan till.

Hur Patrik än försökte kunde han inte röra sig ur fläcken. Strupen snörptes åt. Det var som en vägg av iskall dimma höll fast honom i ett järngrepp, frös fast honom, gjorde huden knottrig. 

Mannen på klippan lyfte armarna högt över huvudet. Blixtarna vid den allt mörkare horisonten avlöste varandra. Mullret kröp allt närmare land. Trumslagen ökade ju närmare stormen kom. 

Avlägset men ändå tillräckligt nära hörde Patrick hur mannen på klippan vrålade mot skyn. 

"Öster, Väster, Norr och Syd! Ärade förfäder! Ge mig styrka att förstå! Hur ska jag hjälpa flickebarnet? Vilka är de mörka krafterna som närmar sig?

Den bekanta mansrösten tystnade när han föll ner på sina bara knän, slog händerna för ansiktet och vaggade fram och tillbaka. 

Trumslagen tystnade tvärt. Ur diset närmade sig en betydligt yngre mansfigur den äldre på klippan. I sina händer höll han en bodhr`an. Han började åter slå, men denna gång var takten långsammare, lägre. Med nästintill självlysande blå ögon ställde han sig bakom den äldre mannen och bugade sig mot ryggtavlan som var krökt framför honom. Trumman tystnade igen. 

Baksidetext;

När Eileen föds förstår Hanna att dottern är annorlunda. Den enda som kan kommunicera med flickan är Malika, en gammal panter med speciella förmågor, som lever gömd i skogen.

En dag försvinner Eileen. Hanna anar det värsta, att hennes mörka förflutna har vaknat till liv och är ute efter hämd. 

I en klippskreva längs Irlands sydöstra kust ruvar en mörk hemlighet. I flera hundra år har någon väntat på att träda fram. Nu är tiden kommen.

Läs gärna min recension av "Odödlig jord" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Önskeleken

"Önskeleken" av Meg Shaffer utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Den tjugosex år unga kvinnan Lucy, som arbetar som lärarassistent, har bara en enda önskan. Att få bli mamma åt den sex år gamla tillika föräldralösa pojken Christopher. De delar intresset för böcker, speciellt böckerna om Klockön. Lucy faller dock på målsnöret, då man anser att hon inte har den ekonomi som krävs för att få adoptera pojken. Därför får hon nej av myndigheterna. Lucy har själv erfarenhet av att vara oönskad och oälskad, och hon tänker att hon trots brist på pengar, kan ge pojken en bra uppväxt ändå. En dag går författaren till Klockön-serien, Jack Masterson ut med att han efter en lång skrivsvacka äntligen gett ut en ny bok serien om Klockön. Lucy blir en av de fyra utvalda som får möjlighet att tävla om boken. Hon ställs mot ett par skoningslösa boksamlare, och dessutom möter hon illustratören till böckerna-Hugo Reese. Mitt under tävlingen får Lucy dock veta något som gör att hon vill avbryta den, men en storm drar in över ön och det är omöjligt för henne att åka. Ska Jack ändå lyckas få henne att stanna? För medan Lucy tävlar om den åtråvärda boken planerar nämligen författaren Jack Masterson den perfekta twisten, som kan förändra Lucys liv för alltid. Detta blir inledningen till en helt ny tillvaro för Lucy.

Vad finns det inte att älska med den här boken? Detta är en riktig bokpärla, som är som en saga för oss vuxna. Boken är både magisk och gripande. Detta är som en hyllning till böcker och barndommens berättelser som speglar oss även som vuxna. Och om att man aldrig ska sluta att drömma, för en dag kan den drömmen slå in. Jag kände också att jag önskade att böckerna om Klockön verkligen fanns. Jag skulle så gärna velat läsa dem eller t o m velat åka till Klockön och varit med om alla äventyr. Författaren har förut gett ut böcker under pseudonym och detta är hennes debut under eget namn. Ju mer jag lär känna Lucy och de andra karaktärerna i boken, ju mer berörs jag av deras historia. Man fattar inte en del föräldrar alltså. För övrigt bjuder boken på magiska miljöbeskrivningar och spännande karaktärsbeskrivningar. Denna boken belyser även en del svåra ämnen, så som övergrepp, förtryck i relationer och barn som lever under destruktiva förhållanden på olika sätt. Även ensamhet och missbruk tas upp. Allt det svåra inbakas i berättelsen på ett fint sätt. Jag älskar hur boken slutade. Det är så fint så jag fick tårar i ögonen. Jag hoppas förlaget även ger ut författarens andra bok: "The lost story", för jag läser gärna mer av henne. Jag fick som läsare en väldigt fin läsupplevelse. Även bokomslaget var fint och tilltalande. Blir en av årets bokfavoriter. Denna mysiga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel nio

LUCY kom fram till Portland Jetport strax efter klockan sex samma kväll. Hon var trött, sliten, sugen på riktigt mat och galet förväntansfull. Efter att ha flugit tvärsöver kontinenten hade hon ändå tillräckligt mycket mental kapacitet kvar för att skicka ett hastigt sms till Theresa och berätta att hon var lyckligt och väl kommit fram till resans första mål. Hon visste inte om det fanns mobiltäckning på Klockön. Jack Masterson var som bekant tillbakadragen och många om sitt privatliv nuförtiden. Men hon var trots allt orolig för att Jacks anställda skulle konfiskera alla mobiltelefoner. Eftersom hon hade täckning nu skickade hon också ett meddelande till mrs Bailey och bad henne tala om för Christopher att Lucy älskade honom och att hon hade det bra, i den ordningen. 

Hon hade fått veta att en chaufför skulle möta henne vid bagagehallen på flygplatsen och att hon skulle hålla utkik efter en man som höll upp en skylt med hennes namn. Planen hade landat en aning tidigt, så hon blev inte förvånad när hon inte såg chauffören i ankomsthallen. Hon hittade en lugn plats där hon kunde hålla ögonen på de automatiska dörrarna. En del av henne hoppades att hon skulle titta upp och se sina föräldrar eller sin syster komma in genom de där dörrarna, eller stå och vänta på henne vid bagagebandet. Hennes familj hade aldrig någonsin ansträngt sig för hennes skull. Farföräldrarna hade älskat Lucy innerligt, men de hade aldrig riktigt förstått hur mycket det sårade henne att bli bortvald. För dem var det rimligt att det sjuka barnet fick lejonparten av föräldrarnas uppmärksamhet. Lucy var den som haft tur, fick hon höra om och om igen. Vad ville hon helst ha, frågade de henne, uppmärksamhet eller god hälsa? Om det skulle ha inneburit att föräldrarna älskade henne och kom och hämtade henne, kunde hon ha huggit av sig rn arm för fem minuter av deras tid. 

De väntade givetvis inte på henne. Även om de hade vetat om när hennes plan skulle landa, skulle de inte ha kommit. Det var bara en sv hennes gamla fantasier som vägrade att dö. Skulle Lucy någonsin sluta vänta på att hennes familj skulle dyka upp och ta henne med hem?

Överallt såg hon familjer som återförenades. Föräldrar kramade collegeungdommar som inte ville bli kramade - eller som åtminstone låtsades att de inte ville. Män kysste deras fruar. Barnbarn kastade sig över mor- och farföräldrar. En liten flicka på omkring fem sprang för att välkomna sin mamma när hon kom åkande nedåt i rulltrappan. När kvinnan kommit ner svepte hon upp flickan i famnen. Lucy log när kvinnan höll sin dotter mot skuldran och klappade henne över ryggen. När de gick förbi hörde hon hur kvinnan viskade ömt mot dotterns hår: "Mamma älskar dig. Mamma har saknat dig så."

Baksidetext;

Lucy Hart vet hur det är att växa upp under svåra förhållanden och utan föräldraras kärlek. Som barn sökte hon alltid tröst I nöckernas värld - framför allt i Jack Mastersons Klockön-serie. Nu är hon tjugosex, arbetar som läsarassistent och delar med dig av sin passion för läsning till sina elever. Hennes favorit är den sjuårige, föräldralös Christopher Lamb. Lucys största önskan hade varit att få ta hand om honom även utanför skolan.

En dag tillkännager Jack Masterson att han till sist skrivit en ny Klockön-bok, något Lucy knappt längre vågat hoppas på. Boken kommer dock bara att tryckas i ett enda exemplar, och en tävling kommer att hållas i Mastersons hem - det riktiga Klockön. Lucy är en av fyra personer som valts ut för att tävla om boken.

Hon ställs nu mot ett par hänsynslösa boksamlare och möter även Hugo Reese, Klockön-seriens svårmodige illustratör. I bakgrunden planerar Masterson den ultimata twisten- något som kan komma att förnedra Lucys liv för alltid. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Porten till Bagahus - första äventyret

"Porten till Bagahus - första äventyret" av Ulrica Haraldsson utgiven av Bagahus förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Två barn, den mobbade killen Douglas och hans tjejkompis, Ebba, ska ha en friluftsdag. Den ska de och deras klasskamrater tillbringa på Bohus fästning. Medan de äter sin matsäck, som de har med sig, får de syn på en sten som ser ut som en port. När det undersöker den har de plötsligt gjort en tidsresa till år 1658. Väl där möter de en kille som de följer efter till hans hem och där väntar Siri på dem. Hon berättar att de är väntade och att de är förutbestämda att rädda dem från den onde kommendanten Ivel Krabbe. De måste ta sig över på andra sidan älven, för att hitta den gode Riddar Erik, som ska ta över makten på slottet. Till sin hjälp har de en gyllene fågel som är deras följeslagare. Snart är de mitt uppe i ett rafflande äventyr, och i den mörka skogen lurar ett ondskefullt hot. 

Vi får följa med Douglas och Ebba på ett riktigt spännande äventyr. Författaren beskriver på ett trovärdigt sätt hur det är att leva år 1658. Därför är boken både ett spännande äventyr och berättelsen ger också läsaren en liten historielektion. Eftersom de två barnen har ett uppdrag att utföra måste unge Douglas och även tjejkompisen Ebba utmana sina rädslor, och göra saker de aldrig kunnat drömma om. Författaren bakar in nutid med dåtid tillika historia och fantasy på ett fint sätt. I den här boken lär vi inte bara känna de två huvudpersonerna, utan boken har flera intressanta karaktärer, och miljöerna är bra beskrivna. Jag längtar efter att få läsa mer om Douglas och Ebba och deras framtida äventyr. Jag gillar även det fina omslaget på boken. Boken har också en bra och läsvänlig text, som passar den yngre läsarskaran. Boken rekommenderas varmt. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Räddare kan ingen vara

De vandrade tillbaka till stugan, där Siri satt och väntade på dem. Stugan hade bara ett rum. Matbord och bänkar stod vid en vägg, vid en annan stod en liten säng och och det fanns en eldstad. Thorngrim lade mer ved på elden. Douglas och Ebba satte sig ner runt matbordet och såg förväntansfullt på den gamla damen. 

"I vår familj har det i generationer berättats sagor och sägner", började hon sakta berätta. "När familjen samlades kring härden, precis som vi gör nu, fick vi vara med om stora äventyr. Det berättades om kampen mellan det onda och det goda, om trolldom och magi. En del av historierna var förstås påhittade, men en del hade förutspåtts av Elf-Syssel, Den Uråldriga". Hon sade namnet med vördnad och tystnade för en stund. Douglas och Ebba väntade spänt på fortsättningen. 

"Elf-Syssel bor någonstans på andra sidan älven och hon kallas "Den Uråldriga," för att hon har funnits så länge någon kan minnas. Min mor berättade att hennes mor hade hört talas om henne från sin mor, och så fortsätter det i all oändlighet. Elf-Syssel är visast av de visa och även om hon helt klart är en...", hon psusade och dönkte rösten till en viskning. "...häxa, har hon alltid undkommit dem som säger att hon borde ställas inför rätta för sin spådomskonst. Om någon med ont blod närmar sig hennes stuga, hittar de den inte. Msn kan bara finna den om hon vill bli funnen. Allt, och då menar jag allt som hon har förutspått, har slagit in. Men det tar lång tid innan man kan förstå innebörden av hennes kryptiska budskap", sa hon och nickade eftertänksamt. 

"Det är ni kommer in", sade Thorgrim och såg hoppfullt på dem.

Ebba och Doulas tittade oförstående på varandra och sen på Thorgrim och Siri som klappade sitt barnbarn lätt på armen. 

"Under årens lopp har mången krigshär försökt inta Bagahus slott, utan att lyckas. Inför varje försök till belägring fanns en förutsägelse, dom Elf-Syssel skrivit ner årtal tidigare. För att få en bild av hur uråldrig hon faktiskt är, ska jag berätta historien om en av de första förutsägelserna från henne, som återfunnits. Ni förstår att hon alltid skriver ner dem med sitt eget blod på en bit Gethud, som hon sen lägger i ett krus och släpper ner i älven. Vattnet i älven är väldigt strömt och fullt av virvlar som lätt skulle kunna suga ner ett litet krus, men de återfinns alltid av den som budskapet är avsett för. Nåväl, den första förutsägelsen i mannaminne handlar om hur det gick till när Bagahus slott skulle uppföras."

Baksidetext;

Under en friluftsdag vid Bohus fästning utforskar klasskamraterna Douglas och Ebba en märklig sten som ser ut som en port. Plötsligt är året 1658 och de får veta att en uråldrig häxa har förutspått att de ska rädda staden Kongelf från den onde kommendanten Ivel Krabbe på Bagahus slott. 

En gyllene fågel blir deras följeslagare och visar vägen när de ger sig ut för att hitta den gode Riddar Erik som ska ta över makten på slottet. Men i skogens mörker lurar ett ondskefullt hot. 

Följ med på ett hisnande äventyr som väver ihop nutid med dåtid, historia och fantasy. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Julstök i Hannas kaffestuga

"Julstök i Hannas kaffestuga" av Kristina Ahlström, utgiven av Romanus & Selling förlag. Bokrecension; Hanna har mycket att fundera på denna hösten. Hon beger sig ensam till Frankrike, för att komma bort från särbon Eriks kontrollbehov, samtidigt som hon vill se platsen där hennes vänninna, Klara, omkom. Väl hemma igen funderar hon mycket över sitt förhållande med Erik, och deras framtid tillsammans. Något skaver, och ska hon verkligen fortsätta vara tillsammans med honom? Hon vill ta hand om sin familj, men de bor i Skåne. Ska hon kanske flytta ner där och starta något nytt? Kaffestugan vill hon dock sälja efter jul, men bestämmer sig för att ha öppet under december månad. Hennes bagerskor ställer gärna upp och bakar, och snart har Hanna fullt upp med att planera inför premiären. Samtidigt märker hon att hunden Sigge tacklar av allt mer. Vad är det egentligen för fel på honom? Tankarna snurrar och Hanna ver inte vad hon ska ta sig till. Erik börjar plötsligt utebli från saker de bestämt, och skyller på jobbet. När han är med Hanna, är han överdrivet glad och hjälpsam. Något skaver, men vad? Hanna funderar på att göra slut, men precis när hon tänker fortsätta förhållandet med Erik, uppdagas den bittra sanningen. Just när allting känns som mörkast, får Hanna ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till.

Den här boken lockar verkligen alla möjliga känslor hos mig som läsare. Jag har känt allt ifrån sorg, frustration till ilska, hopp och glädje. Författaren har verkligen förmåga att beskriva huvudpersonens känslor så man känner precis det hon känner. Författaren beskriver även dofter och smaker så bra att jag har blivit riktigt sugen, ja, rent av hungrig, medan jag har läst. Boken har verkligen bjudit på allt en riktigt bra feelgoodroman ska göra. Jag har verkligen älskat denna serie om Hanna. Och jo, jag skulle gärna fortsätta att läsa om henne och hur det går för henne i framtiden, utan att spoila det underbara slutet. Tyvärr har författaren sagt att detta är tredje och sista boken om Hanna. Även denna ljuvligt förpackade bok, bjuder på några härliga recept i slutet på boken. De två föregående böckerna har blivit bokfavoriter hos mig, och det blir även denna boken. Hoppas verkligen författaren skriver på något nytt! Har ni inte läst något om Hanna och hennes kafé och bakstuga, måste ni göra det nu! Denna underbara bokserie får ni inte missa. Det är en helt oemotståndlig bokserie. Det var extra kul när jag hittade min blurp i boken. Boken ger mig fin julkänsla, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Min blurp fanns med i boken!

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Det är första bakdagen och Hanna väntar spänt i bakstugan. På bänkarna runt om i stugan står ingredienser uppradade, tvättade och nystrukna bakdukar ligger bredvid en hög med plåtar, bagerskorna byter om. Hon och Sigge hann precis äta frukost innan de körde upp framför stugan. Hon hade lyckats skotta bort vallen framför infarten precis så mycket så att de båda bilarna fick plats. Mer orkade hon inte, hon insåg snabbt att hon behöver en plan. Att skotta själv är inte hållbart i längden om det blir en snörik vinter.

Om tre och en halv vecka är det premiär för jul i Hannas kaffestuga. Tiden är knapp, många kakor ska provbakas. Hyllor ska fyllas och när hon igår kväll räknade på hur mycket pepparkaksdeg som kommer att gå åt svimmade hon nästan. Minst sjuttiofem, kanske uppemot hundra, kilo deg förpackade i femhundragramsförpackningar. Allt beror självklart på hur sugna öborna är på att köpa färdig deg, men enligt bagerskorna kommer den att ta slut i ett nafs. Hon är tacksam för att Madde kommer upp innan de öppnar, alla händer som kan hjälpa till är välkomna.

Nu har de bytt om och samlats runt bakbordet för en snabb genomgång av sortimentet de klubbade i går, två sorter var, en på förmiddagen och en efter lunch är planen. 

"Genfer", säger Astrid. "Det är en kaka min mormor alltid bakade till jul, vi pratar början av 1900-talet. Hon bakade kakan nästan ända till hon dog, i början av femtiotalet. Sedan tog min mamma över receptet och efter henne blev det jag som alltid bakade genfer till jul. Genfer är två mördegslängder med malen mandel som läggs på varandra med äpplemos mellan, glaseras sedan med röd florsockerglasyr och grönfärgad flagad mandel, efter det skär man längderna i sneda, generösa bitar." 

"Ska bli spännande att smaka", säger Hanna. "Du ska också baka makalösa, om jag inte misstar mig helt så är det korintkakor?"

"Precis", svarar Astrid, "såna där som bara smälter i munnen, och korinter hör ju julen till. 

Baksidetext;

ADVENT STÅR FÖR dörren och Hanna beslutar sig för att ha julöppet i kaffestugan på Ingarö. Vilken dröm att få pynta, tända värmande eldkorgar och ta fram den gamla fina julservisen. Gänget med flinka damer som hjälpte henne tidigare ställer mer än gärna upp och snart doftar det av kaffebröd och klenäter från bagarstugan. 

Samtidigt knakar det rejält i förhållandet med Erik. Hans kontrollbehov är tillbaka med dubbel kraft. Och hur länge ska hon orka driva kaffestugan? Saknaden efter vännen Klara tynger och vem behöver henne egentligen, nu när barn och barnbarn flyttat till Skåne och alla har sitt? Vad finns meningen för Hanna? Hon längtar efter att ta hand om sin familj och efter äkta kärlek. Men gapar hon efter mycket?

Läs gärna min recension av "Hannas Sweet 

Deli" här

Läs gärna min recension av "Hannas 

kaffestuga" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En vit lögn till jul

"En vit lögn till jul" av Chatherine Walsh utgiven av Pirat förlag. Bokrecension; Megan bävar för att åka hem till jul. Hon lämnade nämligen byns älskling, Isaac, vid altaret för fyra år sedan. Sedan dess har hon bott i Dublin, som byns utstötta. Nu vill hennes mamma att hon ska komma hem över julen, då även hennes bror ska komma hem från Australien. Christian är trött på att vara ensam varje jul, och ser inte fram emot att möta familjens medlidsamma blickar. Dessutom trivs han med livet som singel. Av en slump möts Christian och Megan, på en pub i Dublin. Christian får plötsligt en brilliant idé. De ingår en pakt, som innebär att de ska agera som ett perfekt par (dock ett falskt), för att klara sig igenom julen. Några regler skrivs ner på en vinfläckig servett. Dock tänjer det falska paret på reglerna mer och mer, då känslor börjar uppstå. Alla familjesammankomster och möten med barndomsvänner gör att gamla känslor väcks till liv. Allt blir rörigt och snart är reglerna på servetten som bortblåsta, i en snöstorm. Snöstormen gör att de blir insnöade i en stuga med en mysig julstämning under julen...

Jag har läst en bok av författaren förut, som också hade jultema. Denna boken är en fortsättning på den boken. Jag gillar att lära känna de irländska jultraditionerna. Det verkar vara mysigt att fira jul i en irländsk småstad, där alla känner alla. Författaren beskriver allt så fint, även om relationerna ibland är en aning trassliga. Boken bjuder läsaren på en härlig julkänsla. Jag gillar verkligen de två huvudpersonerna, och speciellt den stickande huvudpersonen Megan. Ju mer man får veta om vad som egentligen gjorde att Megan lämnade Isaac, ju mer förstår man henne. Detta är en bok som handlar mycket om att stå upp för sig själv, och inte ta vad för skit som helst. Boken har många intressanta bikaraktärer som jag också skulle vilja lära känna lite mer, så jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning på boken. Vi får följa de båda huvudpersonernas tankar på ett bra sätt. De turas om att berätta sina tankar och känslor i egna kapitel. Allt är beskrivet med en ton av humor och boken bjuder på en hel del fniss. Missa inte denna pärla! Denna ljuvliga julkaramell får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10.

Megan

Jag väntar tills Christian har åkt innan jag ringer på dörrklockan, och jag kan inte sluta svära inombords över vilken idiot jag är. 

Jag fattar inte att jag kysste honom. 

Eller okej, jag fattar, det var en instinktiv reaktion. Men det får mig bara att tänka att mina instinkter är dumma. Och ja, jag vet att vi kom överens om det, och jag vet att det hade hänt ändå förr eller senare, men A: jag trodde inte att jag skulle ta initiativet, och B: jag trodde inte att det skulle vara på en parkering utanför en pub mitt framför ögonen på mitt ex. Jag var inte beredd. Över huvud taget.

Inte på att se Isaac. Inte på att träffa Natalie. Inte på att kyssa Christian. Christian med sina händer på mina kinder. Christian med din glada hälsning när han drog mig intill sig. Christian med din bisarra idé.

Han lever definitivt upp till sin del av överenskommelsen. Jag skulle inte ha klandrat honom om han blev uppskärrad. Han fick inte direkt någon förvarning. Men han spelade med, precis som han lovat att göra. Han stod vid min sida och svek mig inte. Vilket betyder att jag inte kan svika honom. Vilket betyder att vi kommer att höra det här. Och plötsligt känns det faktiskt verkligt. 

Jag rullar bak axlarna där jag står och bäntar på verandan och undrar varför inte mamma kom ut och hälsade. Men så fort jag ringer på flyger dörren upp, och där står hon i egen hög person. 

-"Spionerade du"? frågar jag när jag ser blicken fladdra ut i mörkret bakom mig. 

-Nej. 

-Jo. "Mamma. Du hade kunnat komma ut". 

-"Jag spionerade inte", protesterar hon. "Jag väntade på er i vardagsrummet". 

Där hon spionerade. Men jag släpper det när hon tar ett steg närmare och kramar mig. Jasmindoften från hennes parfym kittlar i näsan. Det är samma parfym som hon har haft i hela mitt liv, och i hennes famn är jag plötsligt sju år gammal igen. 

Baksidetext;

Megan bävar för att åka hem över jul. Hon är byns utstötta som övergav den lokala älsklingen Isaac vid altaret för fyra år sedan och rymde till storstaden. Hon skulle gärna slippa mer dramatik. 

Christian är trött på att vara ensam varje jul. Han har inget emot att vara singel, men hatar familjens medlidsamma blickar och tassande tonfall. För han är faktiskt inte i kris. 

När Megan stöter ihop med Christian på en pub i Dublin gör de en pakt för att klara sig igenom julen. De ska visa upp sig som det perfekta (men falska) paret. Regler upprättas, kontrakt skrivs på en vinfläckad servett. De ska vara ofattbart förälskade tills de befrias från sina årliga förpliktelser.

Men med alla familjesammsnkomster och möten med barndomsvänner väcks gamla känslor till liv och plötsligt blir det väldigt rörigt. Och insnöade i en stuga med lite julstämning kan allt hända...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina