📚 Magin i att läsa – från hästböcker till bokrecensioner

Det bästa med att börja skolan var inte rasten, mjölken eller skolbänken. Det var att jag äntligen fick lära mig läsa och skriva ✨

Två enkla färdigheter på ytan – men för mig öppnades en hel värld.

Jag minns fortfarande känslan av att hålla min första "riktiga" bok i handen. Den där boken som inte bara var en uppgift i klassrummet, utan ett äventyr som skulle få följa med hem, in i mitt flickrum. Jag älskade biblioteket. ÄLSKADE. Det doftade papper, möjligheter och mysterier 📖💫

Att få gå mellan hyllorna, dra med fingrarna över bokryggarna, läsa baksidor och fundera på vilken som var "rätt" för just den här veckan – det var något alldeles speciellt.

Och när jag väl hittade den, den där boken som grep tag i mig från första sidan – då var det bara att bädda ner sig, gärna när regnet smattrade mot rutan 🌧️, och försvinna in i berättelsen.

Jag vet inte hur många gånger jag läste “bara ett kapitel till” och plötsligt var klockan långt över läggdags ⏰🙈 Men hur kunde man släppa en bok när huvudpersonen just skulle rymma med sin ponny, bli avslöjad, eller kanske – äntligen – vinna den där tävlingen?

För ja, det var oftast hästböcker som fyllde mina kvällar 🐎

Britta och Silver. Jill. Pysen.

De var mer än karaktärer. De blev mina vänner. De fanns där när jag var ensam, när jag behövde tröst, när jag ville drömma.

Jag läste många av de där böckerna flera gånger. Inte för att jag hade slut på nya, utan för att jag ville tillbaka. Ville känna det där varma, trygga, välbekanta.

Och så här i efterhand kan jag se hur böckerna bar mig. De lärde mig empati, gav mig nya perspektiv och visade mig att känslor – även de stora – ryms på sidorna av en bok och i hjärtat hos en läsare ❤️

Att jag idag får vara bokrecensent känns nästan som en cirkel som sluter sig. Jag får fortfarande kliva in i nya världar, möta människor jag aldrig annars hade lärt känna – och jag får dela de resorna med andra. Vilken lycka!

📚 Böcker berikar fortfarande mitt liv – på det allra bästa sättet.

Och den där lilla flickan i hästsvans som låg vaken sent för att läsa "bara lite till", hon ler nog fortfarande när jag bläddrar i en ny bok.

---

Har du också haft en bok som blev som en vän? Dela gärna i kommentarerna! 💬

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stallhuset

"Stallhuset" av Karina Johansson utgiven av Bokfabriken förlag. Bokrecension; Jenny Vinder är Ingmårs ridklubbs ordförande. Hon brinner för att barn med speciella behov ska få kunna rida, och för att utöka verksamheten. Hon äger också stoet Doris, som bor i stallet. På sista tiden har någon saboteras hennes ridutrusning på olika sätt. Men nu har Micke, som är allt i allo på ridklubben fått nog. Han tycker att Jenny ska gå till polisen och anmäla skadegörelsen, innan Jenny råkar ut för en olycka. Några timmar senare hittas han död. Har Micke verkligen råkat ut för en olycka, eller har han blivit mördad? Jennys syster Pia börjar undersöka saken, och finner att Micke kanske inte var den trevlige prick, som han utgav sig vara. Man har nämligen hört honom gräla med någon. Pia funderar om mordet har något samband med skadegörelsen på Jennys ridutrusning att höra? På en promenad i skogen träffar Pia den stiliga och karismatiska Lukas Berger. Pia blir blixtförälskad, dock är det en återkommande tanke som gnager. Är han inte lite för bra för att vara sann? Samtidigt får medlemmarna i ridklubben reda på att gården ska säljas, och alla hästarna måste bort. Stallet ska nämligen byggas om till gym. Pia hatar redan personen som köpt gården, och var ska Jenny nu ha sin häst?

Det här är en både spännande och lagom blodig mysdeckare förlagd i värmländska Sunne. Vi får återigen göra bekantskap med de olika medlemmarna i släkten Vinder. I denna boken får vi följa systrarna Jenny och Pia Vinder. Författaren lyckas väva ihop de båda kvinnornas historier ett fint sätt. Författaren lyckas också lägga ut olika ledtrådar som kan leda åt olika håll. Man får inte klart för sig vem som är mördaren, och vad som ligger bakom mordet, förren precis i slutet. Jag tror mig hela tiden ana vem som är mördaren, dock är det bara villospår! Och mördaren visar sig så klart vara någon man inte tänkt på från början. Det gör att boken känns välskriven, och genomtänkt. Detta är den tredje delen i serien och jag har även läst de två föregående delarna. Bokserien om familjen Vinder i Sunne, blir bara bättre och bättre. Jag gillar att miljön är förlagd till stor del till stallet denna gången. Det är mysigt med en deckare förlagd till stallmiljö tycker jag. Författaren får alla karaktärerna att kännas levande, och miljöbeskrivningarna är målande. Tack Bokfabriken för rec ex. Denna mysdeckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 6

MUNNEN VAR SNUSTORR och benen darrade av ilska när Pia lämnade drängstugan. Hon stod inte ut en sekund till i Lisas närhet och småsprang mot Stallhuset för att leta efter Jenny. Ute i en hage stod en ung tjej för sig själv med hängande huvud. En av de yngsta och grät och fick tröst av en förälder medan två andra tjejer stod och kramade om varandra. Micke hade på kort tid blivit anläggningens glädjespridare som alltid hade en rolig historia på lager. Han skulle bli saknad av många, och det kändes overkligt att en person som Pia träffat nästan varje dag inte längre fanns. Att hon inte skulle hitta honom sovandes på sofflocket inne på kontoret och aldrig mer höra hans glada stämma som ständigt lockade till nya skrattsalvor. Nej, ingenting skulle vara sig likt efter den här dagen. 

Påminnelsen blev än starkare när hon såg Mickes vinröda Pontiac Firebird stå och glittra i solen borta vid gaveln på stallet. Han hade varit så lycklig över att äntligen kunna köpa den där amerikanaren. Och de andra hade så roligt åt att han putsade den så fort en vattendroppe hamnade på lacken. Det var sorgligt att han bara hann äga den ett par veckor innan hans liv tog slut. 

Pia öppnade stalldörren. Därinne borstade en tjej i tioårsåldern en shetlandsponny som åt hö ur en Ikea påse, medan en annan tjej höll på att sadla din häst. En tigerrandig katt som fått anställning som musjägare strök sig mot Pias ben. Pia böjde sig fram och lyfte upp katten som ville kela och genast tryckte sitt huvud mot hennes. Dörren till kontoret stod på glänt, så med katten i famnen började hon leta efter Jenny därinne.

Egentligen var det inget kontor. Bara ett rum där klubbens ordförande, det vill säga Jenny, förvarade prylar. På ett bord i ena änden låg en sv Mickes cowboyhattar och över en stolsrygg hängde en rödrutig, fodrad skjorta. Hon svalde hårt och satte sig vid bordet, med katten i knäet. Johnny Chash musik som Micke spelat for egendom huvudet och sorgen grep tag. Det känns orimligt att han skulle ha grälat med någon och därefter råkat ut för en simpel olycka. Nej, något annat måste ha hänt honom.

Baksidetext;

INGMÅRS RIDKLUBBS ORDFÖRANDE Jenny Vinder, har den senaste tiden utsatts för en rad obehagliga sabotage. Till slut får hennes kompis Micke Lind`en, som hjälper till på ridklubben, nog och säger att det dka polisanmälas.

Ett par timmar senare hittas han död i en skogsglänta nära byn.

Samtidigt håller Jennys storasyster, Pia Vinder, på att flytta in i sin nya lägenhet i Kråkslottet. Under en skogspromenad möter hon en främling - den stiliga och karismatiska Lukas Berger. Pia blir blixtförälskad, med något med honom känns nästan för bra för att vara sant.

När även Jennys häst, Doris, råkar illa ut, brister det för Jenny. Pia börjar gräva djupare och inser snart att någon i deras närhet gör allt för att dölja sanningen.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Våra Lymfdroppar från Lightspread

Hur ett välfungerande lymfsystem kan påverka sköldkörtelhälsa, energinivåer och även vissa ADHD-relaterade symtom.

1. Minskad inflammation

Ett aktivt lymfsystem minskar inflammation, vilket är viktigt vid autoimmuna sköldkörtelsjukdomar som Hashimotos tyreoidit.

2. Förbättrad avgiftning

Lymfsystemet hjälper kroppen att göra sig av med toxiner, virus och tungmetaller, vilket annars kan belasta sköldkörteln.

3. Stöd för immunförsvaret

Lymfsystemet är centralt för immunfunktionen och kan bidra till att minska felaktiga immunsvar mot sköldkörteln.

4. Ökad cirkulation och näringstillförsel

Genom att stimulera lymfsystemet (t.ex. med lymfmassage eller rörelse) kan sköldkörtelns funktion förbättras genom bättre tillförsel av syre och näringsämnen.

Lymfdropparna kan:

Underlätta avgiftning, minska svullnad och öka energinivåerna.

Avlasta immunförsvaret, vilket ger kroppen mer resurser till återhämtning.

Minska hjärndimma och trötthet.

Stödja personer med ADHD genom att minska kroppslig belastning, vilket i sin tur kan skapa bättre förutsättningar för lugn och fokus.

Innehåll i dropparna: Växtextrakt från traditionell kinesisk medicin, mynta, zeolit (avgiftande mineral), samt vitamin B1 (för nervsystem och fokus)

Innehåll i dropparna: Växtextrakt från traditionell kinesisk medicin, mynta, zeolit (avgiftande mineral), samt vitamin B1 (för nervsystem och fokus).

Lymfdropparna 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

När självförtroendet går sönder (och tårarna inte slutar rinna)

I dag gör det ont. På riktigt.

Tårarna rinner, och jag försöker inte ens stoppa dem längre. Det är som om något gått sönder inuti – eller kanske är det något som har varit trasigt länge, men som jag lyckats dölja bakom leenden och “det är lugnt”-svar.

Självförtroendet är i botten. Och det värsta är att jag vet varför.

Jag har blivit mobbad. Inte bara en gång, inte bara lite. Det har satt sina spår. Djupa, tysta spår som andra kanske inte ser – men som jag känner varje gång jag tvivlar på om jag är värd något. Varje gång jag tänker att jag inte duger.

Det där gamla sitter kvar, även om åren går. Blickarna, viskningarna, uteslutningen. Det som andra kan kalla “småsaker” blev till röster i mitt huvud. Röster som viskar att jag inte räcker till, att jag är fel. Och vissa dagar, som i dag, är de rösterna högre än min egen.

Men jag skriver det här inte bara för att jag är ledsen. Jag skriver för att jag vill vara sann.

För att jag vet att jag inte är ensam.

Och för att det behöver sägas: Mobbning försvinner inte bara för att det tar slut på utsidan. Det lever kvar i oss. Men det betyder inte att vi måste stanna där.

Jag gråter i dag. Men jag läker också.

Jag försöker hitta tillbaka till den där rösten som säger: “Du är värd mer än hur de behandlade dig.”

Och jag vet att jag är på väg. Sakta, men säkert. Steg för steg. Tår för tår.

Till dig som också blivit sårad: Jag ser dig. Du är inte ensam. Och du förtjänar att må bättre – precis som jag. Och en sak har jag, min älskade Molle och min bästa vän, som aldrig dömer mig, och alltid finns vid min sida...

💛/Nina

Allt är motigt just nu (men jag har inte gett upp än)

Jag vaknade imorse av att mitt alarm tjöt som om det ville varna mig för ett inkommande meteoritnedslag 🚨. Det var bara tisdag. En vanlig tisdag. Men kroppen kändes som att jag försökt brottas med ett kylskåp i sömnen – och förlorat.

Jag är trött 😴. Inte bara “lite sliten efter helgen”-trött, utan trött på djupet. Trött i benen, hjärtat, självkänslan. Som om själva grundinställningen i mitt system är: "Nej tack, vi hoppar över idag också."

Hjärnan känns mest som ett gammalt modem. Den kopplar upp sig ibland, men låter mycket och gör lite 🫠. Jag försöker tänka klart men fastnar ofta mitt i meningen. Vad skulle jag göra nu igen? Varför står jag med smörkniven i handen i badrummet?

Allt känns som att vada i sirap. Inkorgen blinkar som ett nödljus. Folk kommer med goda råd – “ta en promenad”, “testa yoga”, “drick vatten”. Tack. Jag har gått så mycket att mina fötter numera har eget postnummer 🚶‍♀️. Vattendrickandet har nått nivåer som kräver bygglov för intern pool 💧. Och yoga… jo, visst. Om vi definierar "nedåtgående hund" som att jag ligger raklång på soffan och stirrar uppgivet i taket.

Men mitt i all denna kompakta trötthet händer små saker 🌱.

Som när jag lyckas ta mig ut och plötsligt hör fåglarna igen 🐦. Eller när jag skrattar åt något riktigt dumt – som att jag försökte ringa med fjärrkontrollen 📺📞. Eller när en vän skriver “jag tänker på dig” utan krav, bara omtanke 💌.

Och just där, i det lilla, finns något kvar. En påminnelse om att jag fortfarande finns här. Lite kantstött, kanske. Lite låg på batteri 🔋. Men jag har inte gett upp. Jag har bara… pausat. Laddar långsamt om. Och även om allting känns motigt just nu, så betyder det inte att det alltid kommer kännas så 🌤️.

Det kommer en ny period. En lättare. Kanske med fler skratt. Kanske med lite mer ork. Jag vet inte exakt när – men jag vet att den kommer. Och tills dess försöker jag vara snäll mot mig själv 💛.

Och andas. Ett andetag i taget räcker just nu. 🫁

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Godmorgon världen (och kaffekoppen som räddar den)! ☀️☕

Jag vaknade i morse med en känsla av att det var något jag glömt…

Just det – hur man går upp ur sängen frivilligt. 😴🛌

Efter att ha förhandlat med snooze-knappen (den vann, som vanligt) och lyckats snubbla mig fram till kaffebryggaren med ögonlocken i halvstängt läge, kan jag nu officiellt meddela att jag är vaken-ish. 🤷‍♀️

Planen för dagen:

☕ Dricka kaffe tills jag känner mig som en fungerande människa

🚶‍♀️ Inte gå in i dörrkarmen (igen)

💻 Låtsas ha koll på läget i minst fem Zoom-möten

Till er andra morgontrötta själar där ute – jag ser er. Jag är ni. Vi klarar det här. Med humor, koffein och möjligtvis lite ostmacka. 🧀💪

Ha en fantastisk dag, eller åtminstone en ganska okej en. Det räcker långt! 💛

Hur många gånger tryckte du på snooze idag? Be honest... 😅👇

Denna fina mugg kommer från Lightspread.no klicka på länken för att hitta fler fina produkter.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sommar edition på Lightspread

Nu har Lightspread.no släppt sin nya sommar kollektion. Sommarkollektionen är skapad för dig som är på väg någonstans och vill känna dig levande och färgglad. 🪷

Det finns allt ifrån tygväskor med LS logga och bekväma skjortklänningar. Välj den färg som passar dig. Här finns verkligen allt för alla smaker! Här nedan ser du hela den fantastiska kollektionen. Klicka på bilden så kommer du direkt till produkten.🌹

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina