Enita har ett annat liv nu som eftertraktad journalist. Hon kunde aldrig gå i skolan som barn men började skolan i tonåren. Nu ska hon tillbaka och skriva ett reportage om hur människorna har det i hemstaden hon kommer ifrån. Hon ska berätta om fattiga människors levnadsförhållanden. Hennes minnen kommer tillbaka. En dag har myndigheterna i staden bestämt att Enitas familj och de andra som bor vid soptippen ska bort. Hon vaknar en morgon av ett ljud och stora bulldozers är i full fart med att riva plåtskjulen. De som kör dessa bryr sig inte om att det finns människor där och hon ser sina vänners familjer fly för livet. Hon hittar inte mamma och pappa eller sin bror, men får med sig saker som är viktiga för familjen. Hon gömmer sig under några buskar och hör rop och skrik från de andra. Hon hör även barn och vuxna gråta. Efter maskinernas framfart är många allvarligt skadade och en del har dött. Tillslut hittar hennes pappa henne, men hennes bror och mamman är ännu försvunna. Alla samlas och det regnar. Man funderar hur man ska tillbringa natten. Man vågar inte leta efter fler människor i mörkret, då risken att skada sig på vassa spikar och annat är stor. Då kommer en bil och de blir rädda att det är polisen. Det är Milo har kommit för att hjälpa dom. Han brukar komma med mat och kläder och till familjerna. Han har hört vad som hänt. Han ska ta barnen som klarar sig själva till familjer som kan hjälpa dem under tiden och Enita är en av dessa barn. Hon får komma till en familj som tar hand om utsatta barn. Hon får lägga sig i en riktig säng. Hon är ny duschad, håret är tvättat och hon har borstat tänderna. Hon känner hur rädslan och oron försvinner. På morgonen får hon frukost, men då hon ofta får gå med tom mage så kräks hon upp maten. Pappan hittar hennes mamma nästa dag men hon är skadad och får ligga på sjukhus en tid. Under de veckorna får hon bo kvar hos familjen. Hon får äta sig mätt varje dag, duscha och leka och sova i en ren säng. En dag kommer pappan för att hämta henne. Mamman väntar hemma och Enita blir så glad. Hon har saknat sina föräldrar. Mamman är ännu inte frisk, men nu kan Enita hjälpa till hemma. Hon bestämmer sig för att förändra sin värld till det bättre.
En läsvärd bok om barnfattigdom som visar hur många barn lever idag och hur viktigt det är att hjälpa dessa barn.
ha en fin dag
kram Nina
Dearest Nina,
SvaraRaderaWhile working in India, we have seen first hand such slum areas. It makes your heart ache and you never ever dare to complain about anything!
Hugs,
Mariette
I can understeand. It must be so hard to see this life these people lives.
Radera💔
Raderavärlden är inte rättvist
SvaraRaderaNej det är det verkligen inte :-/
RaderaWoah! I'm reaⅼly loving thе templаte/theme of this wеbsite.
SvaraRaderaIt's simple, yet effective. A lot of times it's difficult to ɡet that "perfect balance" betwеen user friendliness and visual appearance.
I must say you hаqve dоne a superb ϳob with this. Additionallʏ, the blog loads extreеmely quick foor me on Intеrnet explorer.
Excᴡptional Blog!
Thank you!
Radera