Smakbit en söndag v. 6-Livstjuvarna

Tiden går fort och det är söndag igen. Helgen har gått otroligt fort och jag ser inte fram emot en ny vecka. Jag känner mig inte ens utvilad. Hela tiden är det en massa att göra här hemma. Mat, disk, tvätt, plocka plocka plocka...Ja ni fattar. Vädret just nu verkar dessutom göra att jag har mer värk i kroppen än vanligt. Längtar verkligen till vår och värme just nu. Dags i alla fall för en ny smakebit en söndag. Denna utgår denna vecka från AstridTerese. Den enda regeln, no spoilers! Mitt bidrag kommer från "Livstjuvarna" Författare Linda Andersson utgiven av Visto förlag.

 1. Ljuset

Ljuset var skarpt, blixtrande vitt. Trots det blinkade jag inte. Jag bara stod där med vidöppna ögon och lät min kropp omslutas av det. Det var nog då jag anade att något var fel. För ljuset var inte varmt, men det var inte heller kallt. Det bara var. Jag bara var. Då mindes jag, och då förstod jag.
Jag mindes olyckan, och jag förstod var jag var. Nu i efterhand kan jag tycka att det är lite märkligt att det var så självklart, att det stod bortom allt tvivel att jag var död. Men det var så det var. Självklart.
Vi hade varit på väg till den där livsviktiga matchen, finalen mellan oss och ärkerivalerna. I år var det vår tur att vinna. Och med min längd, och träffsäkerhet, var det jag som skulle säkra segern åt oss. Den som skulle sätta flest bollar i korgen. Det var så det var sagt, tränaren hade instruerat alla att spela fram till mig. Jag var Zlatan. En sextonårig Zlatan som spelade i tjejbasketligan...Typ.

Från baksidan;
Vem känner sig egentligen redo för döden när man är sexton år gammal? Inte Mariell i alla fall. När Mariell dör i en bussolycka tillsammans med resten av sitt basketlag kan hon inte skaka av sig känslan av att det inte var meningen. Vilse i dödsriket bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Driven av viljan att ta sig tillbaka till de levandes värld ger sig Mariell ut på en hisnande och farlig resa genom ett dödsrike där ingenting är vad det utger sig för att vara, och där folk sällan säger hela sanningen fören det är för sent. Är Mariell verkligen redo att offra evigheten för en livstid?

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Kram Nina

fler smakbitar här