onsdag 9 mars 2022

Hennes ögon blå

"Hennes ögon blå" av Lisa Hågensen och utgiven av Hoi förlag. Detta är författarens debutroman. Detta är den första delen i en fristående serie om Raili och Ylva-en thriller med övernaturliga inslag som utspelar sig i Bohuslän. Vi får följa Raili som efter sin skilsmässa köpt ett litet torp i Lövaren. Där tänker hon tillbringa sina sex veckor semester. Hon trivs bra där, men när hon börjar göra sig bekant med grannarna runt omkring sig, märker hon snart att det pågår något skumt där runt sjön. Det verkar finnas ett mörker som vill henne ont. Med hjälp av sin arbetskamrat, och väninna Ylva försöker hon ta reda på vad som försiggår. Samtidigt får vi ta del av Kirsti Marsdotters historia från 1671. Ett öde som även påverkar människorna som lever runt Lövaren även i nutiden. När Raili får reda på mer och mer om vad som händer i Lövaren, blir hon snart ett hot. Snart finner sig de båda väninnorna på jakt efter en mördare, som är ute efter dem.

Hennes ögon blå är en bok som det händer saker hela tiden. Detta är en kusligt spännande historia, och det är en riktig bladvändare. Man fängslas från första sidan. Det är därför svårt att slita sig från boken när man väl börjat läsa. Jag gillar huvudpersonen jätte mycket. Hon är en lite udda karaktär, med stor humor. Sedan uppskattar jag den humoristiska tonen mellan Raili och Ylva, också. Deras rappa kommentarer till varandra, fick mig att skratta emellan åt, mitt i all mystik. Boken är väldigt välskriven och detaljrik. Den blir också kusligare ju mer man läser. Man får följa huvudpersonens tankegångar, och känslor. Vem kan man lita på, vem är det som bevakar henne, varför har många runt sjön psykiska problem, varför har det inträffat så många hemska saker på en och samma plats? En läsvärd thriller som jag kan rekomendera, men inte för den lättskrämda. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;"Jag har tänkt på vad du sa", sa Ylva och petade i sin sushi. "Och jag har kollat lite vad som händer på måndagar och fredagar.

"Uhum", sa jag med munnen full av maki. "Huh?" 

"Okej", sa hon. "På måndagar har vi körsång..."

"Kommer aldrig på fråga," sa jag så fort jag svalt. "Jag är helt omusikalisk." 

"Jag är inte färdig Raili. Nu börjar jag om:På måndagar har vi körsång, biodling och fotografering med systemkamera."

"Herregud, så tråkigt. Inget annat?"

"Jo, men inget jag vågar nämna om du tycker det här är tråkigt. På fredagar ja  man anmäla sig till Valluden-revyn..."

"Men snälla Ylva."

"Eller gå i släktforskningscirkel eller börja med scrap-booking."

Jag suckade. Utbudet var inte enormt. 

"Jaha", sa jag slutligen. "Ska vi börja släktforska då, eller? Det är faktiskt det enda jag kan tänka mig."

"Jag vet inte om jag vill slösa bort mina fredagar på släktforskning, om jag ska vara helt ärlig", sa Ylva.  "Kan vi inte gå på bio ibland bara, som vi brukar? Gubben blir nog sur om jag är borta för många timmar på fredagskvällarna."

"Glöm inte bort att du är gift med mig också", sa jag surt, torkade mig runt munnen och reste mig.

"Vart är du på väg?" sa Ylva och tittade upp på mig. 

"Budgetmöte på kommunen", sa jag. Börjar om tjugo minuter, så jag får gå nu."

"Just det, ja. Är det något speciellt du vill jag ska göra eller ska jag ta tag i plocklistorna?"

"Gör det", sa jag. "Du kan kolla statistiken också. Om Sten Ivarsson från författarförbundet ringer, säg att jag är tillbaka i morgon. Det här mötet kommer att ta resten av dagen."

"Ha det så kul, och gör inget som inte jag skulle gjort", flinade Ylva och tryckte  ner den blå baskern över huvudet och vinkade.

Från baksidan;De väntar på henne utanför kyrkporten. Året är 1671 och Kirsti Martasdotter fängslas och anklagas för häxeri. Åtta månader senare rymmer hon. Höggravid, torterad och våldtagen tar hon sig tillbaka till sitt hem i Lövaren.

År 2011. Denna ondskans sommar, när en galning skjuter ihjäl ungdomar på en ö i norska skärgården, ser Raili fram emot sex lugna veckor i sitt lilla torp i Lövaren.

Men allt står inte rätt till där runt sjön. Någonting är fruktansvärt fel. 

Vad fyller vi varandras tomrum med?

Kärlek? 

Hat?

Ondska?

Vi väljer. Sedan skördar vi.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar