Rötter av blod

"Rötter av blod" av Lina Arvidsson, utgiven av Lind&Co förlag. Detta är författarens tredje roman. Sigrid sover över på jobbet. På morgonen får hon veta att hennes man Peter har eldat upp deras hus. Men det blir värre. Det visar sig att han även spelat bort deras sparkapital och förskingrat pengar från pr byrån där de båda jobbar. Hon har ingen stans att ta vägen efter att ha blivit avskedad från jobbet, och beslutar sig för att återvända hem till byn där hon är uppväxt. Där hemma är mamman ovän med de andra i byn på grund av att hon inte vill sälja sin skog till förmån för ett vindkraftbygge som kan förändra samhället till det bättre. Varför vill mamman inte sälja skogen? Det är bara mamman som tvekar. Man vill därför att Sigrid ska övertala hennes mamma att sälja för allas bästa. Men vad är man egentligen beredd att göra för att affären ska gå i lås?

Detta är en riktigt spännande hemvändarroman, om vad man är beredd på att göra för att få det man vill. När Sigrid återvänder till sin hembygd, måste hon brottas med hemska, förträngda minnen från det förflutna. Dessutom har hon en ansträngd relation till mamman vilket gjorde att de inte träffats på tjugo år. Varför skickade mamman bort henne? Sigrid förstår inte till en början vad som händer i byn, och är snart insnärjd i något som hon kanske inte ens kommer levande ut ifrån. Jag tycker att boken har ett bra driv och den blir bara mer och spännande. Den blir allt svårare att lägga ifrån sig. Många hemligheter och mörka krafter döljs i de mörka skogarna, runt byn. Huvudkaraktären blir snart föremål för de mörka krafternas missnöje. När datumet för dedlinen, för om det ska bli några vindkraft eller inte, närmar sig blir man allt mer desperat. Jag blev sugen på att även läsa författarens två första romaner. Denna spännande nagelbitare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag visste att mitt liv skulle bli annorlunda när jag fick barn. Men jag förstod inte att jag skulle förändras så mycket som jag gjorde. När jag blev mamma till Sigrid var det som att jag fick en ny kroppsdel. Som att mitt hjärta för evigt blivit sammankopplat med min lilla flicka. När hon trillar och slår sig gör det ont i mig. När hon gråter värker det i mitt bröst. När hon oroar sig för morgondagen ligger jag sömnlös hela natten. 

När hon är arg på mig är jag arg på mig. 

Jag var inte beredd på vad det skulle göra med mig. 

Sigrid är tretton år nu. Jag har varit mamma i tretton år. Det låter länge när jag säger det, men tiden har gått fort. Hon var en liten, liten bebis som så småning om blev en liten tultande unge som skrattade så hon ramlade omkull när jag gjorde grimaser. Sedan blev hon ett litet bestämt barn som kunde klättra högre i träden än någon annan men som inte vågade hoppa i sjön från bryggan.

Och nu är hon tonåring. Nu är hon så stor.

I år har försäljningen av virket dragit ut på tiden och pengarna dröjer. Alla tror att skogsbruk är så lukrativt. Jag tror ingen förstår hur liten skog jag har och hur mycket arbete det är att sköta den. Ibland känns det inte värt det. Ibland vill jag bara ha ett vanligt jobb med en lön i slutet av månaden.

Dessutom vill jag inte att Sigrid ska märka att vi har ont om pengar. 

Häromdagen nämde jag för henne att jag funderar på att sälja skogen. Det skulle vara skönt. Att slippa oroa mig för skogsbränder, vindfällen, sjukdomar. Jag skulle kunna skaffa mig ett vanligt jobb och vi skulle ha lite på sparkontot från försäljningen. Vi skulle kunna åka på semester, till och med utomlands.

Jag har redan fått bud på skogen.

Men när jag tog upp det med Sigrid fick hon raseriutbrott utan dess like. Hon grät och skrek. Slog näven i bordet och stampade i golvet. Hon kastade sig i sängen och grät. Hon tycker att det är hennes skog. Det är så hon kallar den. Det är i den hon växt upp  min lilla Ronja.

När jag såg in i hennes tårfyllda ögon kunde jag inte förmå mig att gå vidare med det. Jag ska tacka nej till budet i morgon. Det får bära eller brista. 

För Sigrids skull behåller jag skogen. 

Från baksidan;

SIGRID VAKNAR UPP DESORIENTERAD efter att ha övernattat på kontoret. Polisen är där, de säger att Sigrids man Peter under natten har bränt ner deras hus på Lidingö och nu sitter häktad med fulla restriktioner.

Sigrid känner hur marken gungar under henne och vänder för första gången på många år hemmåt, mot byn utanför Bollnäs som hon gjort sitt yttersta för att förtränga. Hem till mamma och en mycket ansträngd relation.

Väl där visar det sig att modern gjort sig ovän med de flesta grannarna. De vill få till en affär som vore en välkommen injektion  av investeringar och arbetstillfällen till en glesbygd på dekis. men mamman Iris vägrar att sälja den bit skog som är absolut nödvändig för att projektet ska gå i lås. Varför då?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina