Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu. Min smakbit kommer från Sara Lövestams bok "Nu levande"
Smakbiten;
Hela Sverige prasslar
Det ligger en man i min säng. Det hade jag inte föreställt mig som ett roligt utfall när jag bokade skrivresan till Arvidsjaur i våras, men nu ligger han här. Jag låter honom sova vidare, sätter mig på sängkanten och knäpper på mig bh:n.
Den sista dagen i Arvidsjaur hände något som fick mig att styra bilen norrut istället för hemåt. Kursledarens exman dundrade in i stugan, där jag var ensam kvar, och påstod att han kände igen min mystiskt perfomerade benbitar från muséet i Jokkmokk. Jag var elva mil från Jokkmokk.
Jag kom fram sent på kvällen. Inte för att det tog mig särskilt lång tid att köra de få milen, särskilt jämförelse med den sträcka jag borde ha kört till Stockholm för att kunna gå till jobbet nästa dag, utan för att jag var tvungen att ligga på mage på en sten vid ett vattendrag tills jag var kall i kroppen och kalibrerad i själen. Jag tog in på ett falurött hotell och gick dagen därpå med min låda till museet.
Det är strängt taget min farbror Peters låda, även om jag i och med mina stora ansträngningar för att reda ut dess ursprung börjar tycka att jag förtjänar den mer. Jag har tytt kråkfötterna i min farmors morfars mors brev till sin man i Amerika och i mannens brev till sin son. Jag har listat ut att den som snidade både asken som jag kallar "lådan", och träskulpturen som ligger i den, hette Per-Olov och var min farmors morfars morbror. Och i våras skolkade jag alltså från jobbet för att ta reda på vad benbitarna betydde. Om Peter kräver tillbaka sin låda ska jag sätta som villkor att han löser mysteriet med skinnbiten och den pyttelilla korgen.
Från baksidan;
Hur vet du, om du ger upp nu?
Efter elva års plåga ljusnar det för Monika, när hon långsamt blir vän med tanken att sluta försöka få barn. Men Claes, som plötsligt är en del av Monikas liv, har andra idéer- det finns fortfarande metoder att prova. Monikas barnlängtan är skavde ända intill benet, men borde hon ändå utforska den nya möjligheten tillsammans med Claes?
Samtidigt framträder ett tvåhundra år gammalt mysterium, när Monikas jakt på sanningen om hennes förfäder leder henne till ett olöst mord bland nybyggare och renskötare i 1800-talets Arvidsjaur. Hon gräver sig allt längre mot sitt släktträds rötter. Kan hon förlika sig med att inte bygga på dess grenar?
Ha en fortsatt trevlig söndag
Kramizar Nina
Jag har läst ett par andra böcker av Sara Lövestam och vill verkligen läsa mer. Väldigt gärna den här serien.
SvaraRaderaJag har inte läst någon bok av författaren ännu. Ska bli intressant då jag precis börjat läsa den.
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaHar läst flera böcker av författaren men inte denna serie än.
Den här serien vill jag väldigt gärna läsa såsmåningom. Har läst annat av henne och temat här intresserar mig.
SvaraRaderaSara Lövestam dyker ju upp både i radio och TV alltsom oftast. har ännu inte läst något av henne. tack för smakebiten!
SvaraRaderaLäst en annan bok av författaren. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaJag beundrar Lövestam för att hon är mångsidig och kan allt om språket. Tack försmakbit
SvaraRaderaLövenstam är mångsidig, hennes Handbok för språkpoliser är rolig.
SvaraRaderaJag hade gärna haft vår nu, jag också!
SvaraRaderaJag har inte läst något av författaren.
SvaraRadera