Rämmengården: Smakbit på en söndag-Tända stjärnor

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Tända stjärnor" av Anneli Olsson.

Smakbiten;

Kapitel 1

2020

De bytte blickar, nickade och började springa utför den branta sluttningen med stadiga grepp om skärmarnas linor. Ivern brann i kroppen efter flera dagars spöregn, alldeles för kraftiga vindar och all väntan i stugan. Visst hade det varit skönt att ta det lugnt med en bok och kaffe i soffan men det kunde bli för mycket även av lugnet.

Karin kände det efterlängtade lyftet från marken och satte sig till rätta under skärmen. Sällan var sinnena så skärpta i en konstigt nog avslappnad kropp som när marken försvann under fötterna och vinden bar henne, tyst och rofyllt. Att tappa fokus innebar överhängande risk för att något riktigt dåligt kunde ske, så det gällde att hitta den perfekta balansen mellan det vilsamma och vaksamma. En bit bort seglade vännen Emil under sin knallgrön skärm, tillfälligt vänds bort mot henne och mot Norge.

Solen strålar värmde ansiktet även här uppe, när de lyckades tränga igenom stänkmålningen av små moln. Åresjön låg blank långt nedanför och intill den, gräsremsan som de om förhoppningsvis en mycket lång stund skulle gå ner för landning på. Efter all väntan på att komma upp och flyga, önskade hon att det kunde vara för evigt. Den som väntade på något gott och så vidare. Karin log.

Det hade varit galet mycket på jobbet under lång tid och i stort sett omöjligt att åka till Åre i början av sommaren. Nu gällde det att fånga och absorbera varje ögonblick, för enligt kalendern såg det tyvärr mörkt ut för en ny resa innom överskådlig tid. Emil var mycket friare att planera och hade redan bokat in ännu en flyghelg. Hon visste att det skulle svida när han drog iväg utan henne. Men nu var hon här, ovan blånande fjäll, skog, vatten och så nära himlen- hon skulle komma för stunden.

Från baksidan;

DINA DRÖMMAR KAN TA DIG HELA VÄGEN TILL STJÄRNORNA.

VID NIO ÅRS ålder har Karins livsdröm redan tagit form: hon vill bli austronat och ge sig ut i rymden. Tjugofem år senare jobbar hon som robotingenjör på ett företag som samarbetar med både NASA och ESA. Hon är nära- men inte tillräckligt nära.

Kommer tillfället någonsin att dyka upp? När den europeiska rymdorganisationen plötsligt går ut med att de behöver tre nya austronater tvekar Karin inte en sekund. Ivrigt påhejad av bästa vännen Emil och sin familj börjar hon den långa och svåra antagningsprosessen. Vad ska hon göra om allt faller redan på läkarundersökningen? Kan det ligga henne i fatet att hennes pappa tampas med psykisk ohälsa? Hon är bara en av tiotusentals som vill åt någon av de eftertraktade platserna. Ändå kan hon inte låta bli att hoppas. För kanske, bara kanske, finns det en liten chans att drömmen kan bli verklighet.