Thoras arv

"Thoras arv" av Pia F Davidsson, utgiven av Ordberoende förlag. Vi får följa Ethels faster Thora i nutid, samtidigt som hon återberättar händelser som skedde 1944, under andra världskriget, i de Värmländska skogarna. I nutid ska Ethel begrava sin pappa och träffar på en man som heter Morgan på kyrkogården. Det blir inledning på en okomplicerad vänskap mellan dem. När Ethels faster vill träffa henne vägrar hon, med följden av att faster Thora beger sig till Stockholm istället. Men resan är jobbig och Thora hamnar på sjukhus. Nu måste Ethel komma till sjukhuset, så hon kan berätta om allt det som Thora har burit på i alla dessa år. Men kommer Ethel att lyssna på Thora? Vad kommer hon att göra med det hon berättar? Historien innehåller en stor och spännande familjehemlighet. Samtidigt brottas Ethel med hur hon ska göra med sin pappas bohag, och förhållandet med Erik som knakar i fogarna. Hon känner sig mer som en hushållerska, och hans barn och barnbarn är inte så snälla mot henne. Hon börjar få även få känslor för sin nya vän, Morgan. Kan det leda till något? 

En välskriven bok med många tvister och vändningar. Den här boken innehåller en intrig om en sjuttiofem år gammal hemlighet. En hemlighet som måste berättas för att man ska kunna få ett avslut. Det är spännande att få följa vad som hände då, för länge sedan under andra världskriget, och hur det påverkar Ethel när hon får reda på sanningen. Thoras historia har verkligen fångat mig. Det är en historia som berör. Den är inte heller given, vilket gör att man blir förvånad när det inte blir som man förutsett. Hur påverkas man av hemlighetsmakeri? Och hur blir det när personerna i sin närhet inte är de man tror att de är? Vem är de egentligen? Det tycker jag är spännande att läsa om. Hur dåtidens val påverkar nutiden. Jag gillade även alla huvudkaraktärerna i boken. Speciellt Thora har visat stort mod och offrat mer än man tror från början. Författaren har fångat miljöerna runt huvudpersonerna på ett bra och fint sätt. Boken har ett vackert bokomslag och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

THORA

Nutid, Danderyd, torsdagen den 31 maj

Hon hade äntligen fått träffa sin älskade Ethel! Så vacker hon var.

Thoras yttre fägring hade försvunnit för länge sedan men hon hade ingen svårighet att se en yngre version av sig själv i Ethel. Tack och lov verkade det som om Ethel fått sin fars goda hjärta. Tänk om Ivar hade vetat...fast det visste han förstås. Men inte vem som egentligen var far till Torsten eller att hon också fött en dotter. Torsten hade varit hans ögonsten. Hade Ivar kunnat älska Ethel på samma sätt? Absolut. Frågan var väl om hon hade kunnat älska Ethel mer än Torsten. Den frågan visste hon också svaret på: det hade hon. Ethel var en snäll och generös flicka, hon bråddes på sin far, Torsten, i sin tur, hade ärvt sin farfars personlighet.

Thora öppnade ögonen.

Nu var det bara lite kvar tills hon hade gjort allt det hon var tvungen till innan hon fick dö i frid. Exakt vad som återstod var höjd i förvirring, men det handlade om den där natten 1944 och vad som hände efter den.

Samtidigt som de trögflytande tankarna svängde runt i huvudet, var hon lättad över att hon fått Ethel att förstå hur viktigt det var att hon åkte till Carlottenberg och hämtade figurinerna. Och att hon kände till hemligheten Thora burit på i över sextio år. Nu var det upp till Ethel om hon ville att det skulle fortsätta som förut eller om hon ville kännas vid sin mor. Sedan var det Torsten...hon hade visst glömt att berätta för Ethel att han var ovetande om sin nya familj och att det var Thoras uppgift att tala om det för honom.

Det var något annat med det hon sagt till Ethel som vägrade att lägga sig tillrätta, det vred på sig och gjorde ont men Thora fick inte fått i det.

Det skulle nog klarna.

En knackning på dörren avbröt tankarna. När den öppnades stod en ung man i dörröppningen.  I ena handen bar en röd hink. Thora blev förvirrad, hade inte sjukhusets städpersonal rockar på sig? Den unge mannen kom närmare och Thora insåg att han var äldre än hon först trott. 

-Hej, jag heter Morgan och är vän till Ett i...Ethel, får jag slå mig ner?

Hon försökte sätta sig tillrätta. 

-Ska jag hjälpa dig? frågade han.

Inget efternamn och inte er, utan du.

- Tack gärna.

Han var tafatt men snart satt hon bekvämt tillbakalutad mot kuddarna.

Från baksidan;

ÅRET ÄR 1944 och tvillingarna Thora och Thor är arton år. De har växt upp som föräldralösa i det lilla samhället Charlottenberg vid den norska gränsen. Thora arbetar på Ingeborgs café som osar av svettiga uniformer, surrogatkaffe och sällskapshungriga, inlagda soldater.

En dag kommer morbror Finn in och ber om en ljusskygg tjänst. En vecka senare vinkar Thora av Thor på Charlottenbergs station. Båda vet att han aldrig kommer tillbaka.

I nutid, på väg till din fars begravning, hamnar Ethel i en syrenhäck. Där stöter hon ihop med Morgan och det uppstår en okomplicerad vänskap mellan dem. Tillsammans försöker de reda ut bakgrunden till de alarmerande foton och dokument hon hittat efter sin far. 

Ha en trevlig dag!

Kramizar Nina