söndag 4 september 2022

En smakbit på en söndag-Laurentius Krönika-En ny tids gryning

 


Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Laurentius Krönika-En ny tids gryning"

Smakbiten;

Oro i natten

Hallen vilade i nattligt dunkel. Utanför de blyinfattande fönstren rasade natthimlens uppror. Mörka moln jagade hetsigt söderut, skymmande en måne i början på avtagande. Ett tungt nattregn slog mot koppartaket med ett avlägset trummande och kastade sig mot fönstren med ett outtröttligt smatter.

-Alltid denna nordan, muttrade Laurentius då de höga fönstren jämrade sig i vindbyarna.

Han rörde sig hemtamt utan att se sig om eller behöva räkna de många dörrar som på hans vänstra hand uppenbarade sig ur dunklet och försvann bakom honom där han skyndade fram. På höger hand reste sig den tjocka yttermuren i spetsiga valv över djupa fönstersmygar. En våldsam ljungeld kom skyarna att rämna. Hallen flödade i vitt ljus, skarpt återkastat av ett blänk på väggen, omgiven av svarta och spretiga skuggor från fönstrets blyspröjsar. Laurentius vände sig mot blänket, men allt var åter mörkt. Så kom dånet av åskskrällen rullande, avlägset men myndigt. Strimmor av det bleka månskenet kom golvhällarna att sakta röra sig oroligt och återkastades i en egendomlig spegel på den vitkalkade väggen.

-Aurvandil, vill du säga mig något? sade Laurentius halvhögt och stannade.    

Han såg tankfullt på den djupblå spegelytan av polerat silver, där han i det svaga månskenet kunde ana sitt ansikte. 

-Är det något jag förbisett? Har jag inte sett djupt nog? 

Han strök bak huvan på sin enkla kåpa, så att han kunde betrakta sig själv. Där, i silvrets djupa glans, såg han sin breda näsa, de kraftigt markerade linjerna vid sidan om munnen och de något lösa kinderna. Det var ett ansikte som sett fler år svinna än de flesta unnades under hela sin livstid. I ögonblicken brukade han se motsatserna av en sprudlande, ungdomlig kraft och en djup allvarlig lärdom. Nu såg han sömnlöshet och oro som mörka skuggor skymma den vanliga glädjen. Det var bara hans välkammade lugg som lekfullt, nästan retsamt, föll ner i pannan. 

Från baksidan;

VINDARNA VINER I VÄRLDSTRÄDET GRENAR. SEJDEN GER SYNER I SOTSVARTA NATTEN.

Hur länge kan man tåla förtryck, bara för att det pågår bortom det egna landets gränser.

När en spådom varnar för en ny fiende, samlar prins Eduron krafter till det godas försvar. Han sätter på motstånd hos de misstänksamma upprorsledarna i norr och de kärva ryttarna i öst, men även bland de egna jarlarna.  När hans far förskjuter honom, riskerar han att förlora allt.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

4 kommentarer:

  1. Tack för smakbiten. Det var en bok jag inte kände till.

    SvaraRadera
  2. Titeln lät som något kristligt men det verkar vara fantasy?

    SvaraRadera
  3. Det är ingen bok jag hört talas om.

    SvaraRadera
  4. Tack för smakbiten. Helt okänd bok för mig.

    SvaraRadera