Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.
Min smakbit kommer från "Ensam ö" av Britt Peruzzi.
Smakbiten;
DEN TORRA MISTRALVINDEN från norr hade lämnat himlen krispig och lockat ut hundratals vita segel i horisonten, men Noelle var på fel humör för att lägga märke till sådant.
Hon höll ögonen på vägbanan och kunde inte sluta tänka på Det blå initiativet, särskilt de två marinbiologerna som inte hade bidragit med någonting till dagens möte.
Att försöka medieträna akademiker var närmaste ett själmordsuppdrag. Varför fanns det en sådan ovilja att sprida sina egna resultat? Som om de var för fina för att läsas och förstås av alla utanför forskarvärlden.
Efter 23 år på Oceanografiska museet hade hon snart fått nog. Orkade inte med fler inställsamma pressmeddelanden och välgörenhetsgalor i Jacues Cousteaus ära.
Noelle blinkade höger och bromsade in så hastigt att grönsakerna från torghandeln rullade ur sina papperspåsar.
En bil stod märkligt parkerad längs boulevard Maurice Maeterlinck. Nice var rikt på utsiktsplatser, men detta var en av de farligaste kurvorna längs den eftersatta serpentinvägen. Nu fick eftermiddagssolen värmen från gruset att dallra runt det röda fordonet.
Hon lät blicken svepa från det tomma förarsätet till baksätet där hon fick ögonkontakt med en liten pojke. Bredvid honom satt två mindre flickor som kunde vara tvillingar. En var rödgråten med snor som runnit ner mot munnen, den andra hade stelnat i en märklig pose och stirrade ut.
"Hej. Vad gör ni här ensamma?"
Pojken, som såg ut att vara i tidig skolålder, bet sig i under läppen. "Vi skulle till parken, men pappa körde fort och sedan kom en annan bil bakom."
"Var det en polis? För att er pappa körde för fort?"
Inget svar.
"Var är er pappa, då...och hur länge har ni suttit här?"
Fortfarande inget svar.
Noelle kände hur hon frös till fastän en utomhustermometer på vägen ut från gamla stan hade visat 32 grader. Hon sneglade på sin klocka. Vad det än var som hade hänt här så hade hon inte tid att stanna här särskilt länge. Inte idag när hon för en gångs skull hade lyckats hålla mötet på universitetet kort och dessutom handlat åt sin mamma. Om hon inte hann hem till henne i tid skulle helvetet bryta lös.
Noelle slog larmnummret till polisen och klev fram till stupet. Vågorna långt där nere rullade in och förvandlade havet till ett vitt, skummande inferno. För sitt inre öga såg hon hur där vimlade av sjöhästar, de fascinerande varelser som snart skulle dokumenteras i en ny utställning på museet.
Medan mobilsignalerna gick fram fastnade hennes blick på ett gult tyg i vattnet, var det en tröja? När skummet för ett ögonblick löstes upp framträdde konturerna av en människa, eller snarare en livlös manskropp som gång på gång slungades mot de vassa klipporna.
Från baksidan;
NICE PULSERAR AV HETTA inför ännu en glittrig Medelhavssommar när polisen får en efterlysning med koppling till Sverige. En ung fransyska är försvunnen från ett kloster utanför Helsingborg där hon levt som eremit bakom murarna.
Kommissarie Alda Luppi blir besatt av fallet, samtidigt som hennes samvete tyngs av ett ouppklarat mord på en trebarnspappa. När tiden är på väg att rinna ut ställs hon och poliskollegan Santone inför flera moraliska dilemman. Till slut återstår bara en fråga- kan ett liv vara mer värt än ett annat.
Tack för smakbiten! Hade inte hört talas om boken eller författaren.
SvaraRaderaingen bok jag hört talas om. tack för smakebiten!
SvaraRaderaingen bok jag hört talas om. tack för smakebiten!
SvaraRadera