"Ormens år" av Ulrika Eweman, utgiven av Bookmark förlag. Året är 1956. Judith är åtta år gammal. Hon och föräldrarna för ett kringflackande liv, då de stannar en kort stund på varje plats, där fadern har arbete. Det har gjort att Judith känner sig otrygg och ensam. Det pågår saker under ytan mellan föräldrarna, som hon inte förstår. Den här sommaren har äntligen Judiths föräldrar slutat flytta runt. Hon träffar tvillingarna Valter och Vera. De blir snabbt vänner. Vi får följa Judith, Valter och Vera under åren då de växer upp från barn, till unga vuxna. De tre vännerna är oskiljaktiga. Under åren uppstår det kärlek mellan Judith och Valter, men helt plötsligt bryter tvillingarna kontakten med Judith. Det är ormens år. Hon får inte reda på varför de inte vill umgås med henne mer. Det gör henne förvirrad. Judith flyr från byn och återkommer flera år senare. Då har hennes far gått bort. En far som bar på många hemligheter. Känslorna till Valter finns kvar, och kanske kan hon och Valter få en ny chans.
Författaren skriver vackert, och med en unik och spröd text. Berättelsen är suggestiv. Det ligger saker dolda under ytan som man inte berättar. Man förstår också att i den här berättelsen handlar det mycket om otrygg barndom och våld i nära relationer, och om att känna sig sviken, även om det inte uttalas rent ut. Judith far illa och känner sig utanför av att flytta runt. De vuxna är upptagna av sig själva, och av sina sexuella spel mellan varandra, och det finns ingen värme mellan familjemedlemmarna. Judith tyr sig till vännerna och de blir det viktigaste av allt. Man får inte veta till en början varför tvillingarna bryter kontakten med Judith, men det kommer fram så småningom. Då Judith åker tillbaka till byn tolv år senare, får man de sista pusselbitarna. Alla lösa trådar knyts ihop bra på slutet. Även om jag inte är så förtjust i ormar så lovar bokomslaget ändå spännande läsning. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
5.
I mitten av augusti var det dags för Judith att börja skolan och det var ordnat med både ny skolväska och kjol. Det var molnigt och grusvägen, som var full av vattenpölar, doftade jord.
Judith skulle göra sällskap med Vera och Valter. Hade stått på hållplatsen och väntat på skolbussen i över tio minuter redan. Hennes skor med slejf var svarta och aldeles blanka, strumporna vita och koftan var ljusgrön med små runda knappar gjorda av glas.
Judith tittade i skolväskan fastän hon redan visste vad som låg där. Pennskrinet av rött skinn, en plåtask med pastiller, en ny anteckningsbok och ett knappt moget äpple från trädet på baksidan.
"Ni får kanske ingen lunch när det bara är upprop."
Mari Jonsson hade räckt henne äpplet och med ett "få se på dig" lagt sina händer på Judits axlar och nickar godkännande. "Du ser ut som en liten bakelse." Hon hade tittat på klockan. "Och du har inte ändrat dig? Jag ska inte väcka Charlotte?"
Men Judith hade skakat på huvudet.
Judith hade hört ljuden från Charlottes sovrum när hon försökt somna kvällen innan. Vikt undan täcket och ljudlöst tryckt örat mot parketten, men de bekanta ljuden från belöningsknullandet hade uteblivit.
Det hade skakat metall i munnen när Judith krupit upp i sängen igen. Det var något med Charlottes gråt som varit annorlunda. Något som gjort det nästan omöjligt att somna.
"Vi låter Charlotte vila. Judith hade tagit emot skolväskan som Mari Jonsson hållit fram. "Dessutom får jag ju sällskap."
Från baksidan;
Året är 1956 och Judith har under sin kringflackande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon.
Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar