En smakbit på en söndag-Varsel i natten

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Varsel i natten" av Ann-Catrin Mattson.

Smakbiten;

URGHE

SKOTTLAND, DECEMBER 1643

"Det sägs att ni kan läsa människors öden i stjärnorna, mäster."

Kvinnan, välklädd i en broderad kappa kantad med hermelinpäls, drar av dig ett par handskar så tunna att han kan ana huden genom mönstret. Blicken vandrar mellan golvplankorna, belamrade med mortlar och träskålar ända upp till taket där järnet, mistel, och andra heliga växter hänger från utnötta krokar. Urghe föser undan några slarviga anteckningar, gör en gest med handen mot golvet. 

Hon slår sig ner på mattan bland fårplädar och kuddar. Luften som redan är tung av opiumvallmo blandas med den söta doften av jasmin och något oidentifierbart som får honom att tänka på Indiens kvava sommarnätter. När huvan dras bakåt blottas rubintött sidentyg och ett svall av mörka lockar. Kring halsen hänger en kedja av guld. De små ädelstenarna i berlocken skimmrar i samma safirblå färg som stenarna i armbandet kring handleden. Men det är ögonen som överraskar, skarpa och intelligenta. Händerna fingrar på byltet i knät. Om barnet är hennes är hon en mycket ung moder.

Kvinnan vrider på sin vigselring. Axlarna är spända, som om det gör henne obekväm att vara där. Urghe räcker henne en rykande kopp örtte och dotter sig med korslagda ben på skinfällen mittemot. De sitter stilla med den avlägsna rytmen av regn mot fönsterluckorna, tills tystnaden manar henne till fortsättning.

"Det gäller min son." Hon ser ner i teet, söker orden. "Han är...annorlunda, olik sina syskon."

"På vilket sätt?"

"Han äter dåligt." Hon tar en munfull te, funderar. "Jag kan lämna honom långa stunder i sträck utan att han gråter. Ibland är det som om han försvinner bort. Stirrar på saker som inte finns."

"Visa fram honom."

Kvinnan räcker fram byltet. Försiktigt viker Urghe undan sjal, samtliga dyrbara med komplicerade dekorer. Hår lika svart som himlen en månlös natt sticker fram bland tygmassorna. 

Urghe ser in i barnets ögon, redan nu fyllda av en visdom långt bortom denna värld. I bröstet sprider sig en varm känsla, ett igenkännande. Han ler. Ett stjärnbarn. Urghe sluter ögonen, andas in de brinnande örternas magi. Synen fladdrar till. Han tillåts se väven, beskåda det förgångna och det som komma skall. Han ser barnet som många år äldre och den roll han kommer att spela. Sedan följer en hastig glimt av Urghes egen död och barnet som efterträder honom. 

"Pojken är speciell." Urghe öppnar ögonen. Det är viktigt att han överlever. Det ligger i hans öde att vara himlens röst."

"Som ni?" Det finns lika delar rädsla och stolthet i rösten.

"Barnet kommer att ta min plats när tiden väl är inne. Folk kommer att söka honom, lyssna till hans ord."

Hon nickar med en lätt suck. "Så han kommer få en titel och trygghet?" 

"Ja, men det har sitt pris. Barnet bär ett tungt öde på sina axlar. Låt honom studera den gamla kunskapen, lära sig tyda stjärnorna och bemästra himlens hemligheter."

"Jag förstår. Han ska få den bäsra utbildning som kan ges." 

Från baksidan;

England 1655. Ailea har anlänt till klostret som huserar Sällskapets hemliga skola, där hon undervisas i de dolda lärorna. Viskningar följer henne och folk tystnar när hon går in i rum. Redan före Aileas födelse har hon varit lovad till den sicilianske prinsen Aaron, som hon enligt högre makter ska få ett barn med.

Roderic är tillbaka på militärskolan i Bologna. Han har snabbt skapat sig ett namn efter att ha dödat den legendariska befälhavaren Jean François de Fosse, men berömmelsen sticker folk i ögonen. Efter en duell blir han fiende med en mäktig, hämdlysten greve.

Ailea och Roderic har länge mötts i drömmar och syner, där de formar ett djupt band. Kanske är de märmare varandra än de tror?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina