"Birgit Johanssons dagbok-Ingen människa är en ö" av Maria Fogelberg Nelson, utgiven av Lava förlag. Birgit har nyligen skilt sig, då maken blivit tillsammans med en annan kvinna. Barnen hör inte av sig då de tycker det är roligare att umgås med pappan, och hans nya kvinna. Allt är grått och trist, och på jobbet syns hon inte. Chefen kan inte ens komma ihåg hennes namn. Hon håller sig i bakgrunden för att inte sticka ut. Hon lider även av ålderskrämpor, övervikt och vallningar. Efter att en natt ha drömt att hon egentligen är någon helt annan- fransyskan Brigitte, känner hon att hon måste börja tänka på sig själv och få en förändring. Så här kan hon inte fortsätta. Hon börjar köpa saker med färg och försöker unna sig det lilla extra, som nya lyxiga lakan och nya kläder och en resa utomlands. Hon bestämmer sig för att börja träna och lära sig franska. Vi får följa Birgit från hennes grå tillvaro till ett nytt liv i färg. Kommer hon kanske också att hitta kärleken på köpet?
Detta är en klim-lit roman. (Klimakterie roman) En bok om den mogna medelålders kvinnan som vill något mer i livet. Vi får läsa en hjärtevärmande och mysig berättelse om en medelålders kvinna som vill börja om. Även om man är medelålders och i klimakteriet, så finns det ett hopp. Många kvinnor i medelåldern kan nog känna igen sig i Birgits karaktär i känslan av att inte synas. Författaren beskriver klimakteriet och Birgits tankar och känslor, både med allvar och en gnutta humor, tillika glimten i ögat. Hon beskriver Birgits känslor på ett så fint och avskalat sätt. Som hur det kan kännas att fira nyårsafton helt ensam, trots att ensamheten inte är självvald. Och om hur det kan kännas när barnen inte vill hälsa på. Jag tycker att Birgits karaktär är en helt underbar kvinna, och det är härligt att få följa hennes förvandling från att vara intetsägande, till att få ett helt nytt och mer givande liv. Jag tycker att alla vackra kvinnor, som känner sig som en ensam tant där ute, ska läsa denna bok och bli inspirerade och göra samma förändring som Birgit. Denna fina bok får ❤❤❤❤❤/5. Länge leve tanten-Viva la tante!
Mitt favoritställe ur boken;
Vinprovning
Söndag förmiddag, den 23 januari 2011
Ute snöar det och är gråmulet. Har bestämt mig för att hålla mig inomhus hela dagen. Ska bädda nytt med de nyinköpta lakanen, ta ett långt bad, smörja in mig i lotion, och när jag är len som en babyrumpa ska jag fokusera på predikar. Förhårdnaderna på mina fötter ska bort och min Hallux Valgus knöl ska lysa rart rosa istället för den mörklila färg den just nu har. När jag är klar med min SPA-behandling ska jag ska jag svepa om mig min tunna nigl'e, stoppa de mjuka fötterna i svandunstofflorna och svepa sidenmorgonrocken om mig. Sedan ska jag dricka caff'e au lait, ur min superfina kaffekopp som jag också köpte igår. Den är exakt som den ska vara; vit med varumärket i rött, blått och vitt.
Vi hade en trevlig kväll igår påLångbro värdshus. Den började redan hemma hos Gittan, där vi drack lite vin och jag berättade om mitt nya jag. Hon blev minst sagt förvånad.
"Har du blivit galen, har du blivit en sån där schizofren person, men kan inte bara byta identitet, nationalitet och namn så där."
"Det kan man visst, och förändringen kan ses som en metamorfos..."
"...vad för något?"
"Ja en förvandling av mig bildligt talat, en inre förändring, men jag vill även genomgå en bokstavlig förändring."
"Kan man det?"
"Ja, man kan om man vill, och jag vill inte vara tant Birgit längre utan jag vill leva. Vill inte vara transparent, ingen ser mig, jag existerar inte för andra."
Hon sa ingenting, utan tog en stor klunk av vinent, tittade upp mot taket, slickade sig lite på läpparna, det såg ut som om hon tänkte intensivt.
"Självklart ska du vara den du vill, och Birgit, jag menar Brigitte, du ska leva. Önskar att jag också fick en liknande uppenbarelse, men om jag skulle få det, skulle det nog vara som en rekorderlig, jordnära finska eller kanske en stadig, rysk Babusjka, absolut inte en flärdfull fransyska, och vet du vad, då är jag hellre svenska Gittan."
Baksidestext;
Birgit Johansson går i samma fotspår dagstidning och dag in. Livet är grått, hon är grå och hon börjar allt mer redigera och acceptera den påtvingade ensamheten. Det är enbart romantiska filmer och böcker som får henne att leva upp, om än bara för stunden. Hon längtar efter att få bli älskad och ge kärlek, och inte vara osynlig.
En natt drömmer hon att hon egentligen är någon helt annan än den hon trott sig vara; hon är egentligen fransyska. Det blir starten på en resa, som förändrar det mesta av hennes tidigare, innehållslösa, medelålders liv. Hon släpper sargen och och ger sig ut på helt okända marker. Plötsligt vågar hon leva ut och fånga impulserna som ständigt passerar framför ögonen.
Länge leve tanten-Viva la tante.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar