Denna intervju belyser Anna-Lena Forsberg som har gett ut två böcker men som också är journalist och jobbar som reporter på SR i Västerbotten. Jag tycker att de som är författare verkar oftast vara lyckliga. De får göra något de verkligen tycker om och som ger dem mening med livet. Läs Anna-Lenas spännande svar.
1. Hur många böcker har du skrivit?
Svar; Jag har gett ut två böcker, Därifrån vi komma – en släkthistoria från Ångermanland (2020)
och Mamma, det har hänt en olycka! (2022). Bägge finns både som fysiska böcker, E- och ljudböcker.
Finns också med i två novellantologier, Våga drömma (2021) och Överraskningen (2022)
Och så skriver jag på ett manus om en estlandssvensk kille som flydde till Sverige i samband med att Andra världskriget bröt ut.
2. Vem är Anna-Lena Forsberg? (Lite allmänt om dig själv).
Svar; Jag är mamma till fem vuxna barn, och har sju barnbarn. Familjen är mitt allt, utan dem vore mitt liv tomt och fattigt. Jobbar som journalist på Sveriges Radio P4 Västerbotten, som kvällsreporter. Pluggar också till Skrivpedagog på distans, mot Skurups folkhögskola. Min plan är att växla upp jobbet som skrivpedagog och gå i pension om ett par år.
Annars åker jag och min man gärna omkring i vårt andra hem, vår husbil. Det blir både korta turer i närområdet (Västerbotten) och längre turer utomlands. Vi har åkt ett par gånger ned till Puglia i södra Italien, dit mina skrivresor också går, samt Polen, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Belgien och förstås Baltikum. Senast förra sommaren åkte vi genom Litauen, Lettland och stannade i Estland några dagar. Jag gjorde research till mitt pågående manus om Birger som bodde där innan han flydde.
3. Hur fick du idén till din debutroman?
Svar; Jag bar länge på idén om att skriva en bok om min farmor och farfar. Deras liv skiljde sig så mycket från mitt eget, det förstod jag när jag fick mitt första barn. När deras barn kom levde de på svältgränsen, preventivmedel var förbjudna och arbetslösheten enorm. TBC var en fruktad gäst i vart och vartannat hus och en vanlig öroninflammation kunde leda till döden eftersom penicillinet inte var uppfunnet. Allt detta ville jag berätta om, låta berättelsen leva vidare och inte glömmas eller gömmas. Det är inte bara min egen familjs bakgrund utan många, många familjer levde så.
4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?
Svar; Skrivandet tog fart sent i mitt liv, först fick vi en massa barn och familjelivet tog all min tid under många år. Sedan utbildade jag mig till journalist, trodde att jag skulle skriva men blev förälskad i radiomediet. Gjorde karriär, blev utmattad och när jag till sist började komma tillbaka kom också insikten att det var ytterst sällan jag gjorde något för min egen skull. Jag hade inga intressen! Då kom jag på att skrivandet legat och puttrat under ytan ända sedan barndomen och jag anmälde mig till en skrivkurs i Italien – detta var 2018. Där på kursen började jag skriva på min första roman, 55 år (ung).
5. Vad har du fått för respons av din omgivning?
Svar; Väldigt fin respons, både av mina föräldrar och släktingar. Det var ju lite läskigt att skriva om vår gemensamma bakgrund men ingen har haft något emot att jag gjorde det. Tvärtom hjälpte de till med fakta som var okänd för mig.
Jag bor i Sveriges minsta kommun och även här har mina böcker tagits emot mycket välvilligt.
Sist men inte minst måste jag få berätta om mitt 14-åriga barnbarn som intervjuade mig häromsistens. De hade fått i uppgift på skolan att intervjua en framstående person, och hon valde mig. Bättre respons kan jag inte tänka mig.
6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?
Svar; Livet har förändrats väldigt mycket sedan jag kom igång med mitt skrivande. Det handlar både om hur jag ser på mig själv och det jag gör. Jag tycker att jag sysslar med något viktigt när jag ger röst åt sådana som inte hörs annars. Mina böcker hittills är verklighetsbaserade och mina berättelser kan göra skillnad och sprida kunskap.
Och innehållsmässig har livet också förändrats eftersom jag numer jobbar 75 procent och ägnar mycket av fritiden till att skriva och att plugga. Livet har bytt inriktning från att jobba järnet till att ägna mig åt något som gör mig lycklig på riktigt. Jag lever min dröm, det är en klyscha men stämmer väl in på mig.
7. Var det lättare att skriva bok nr två?
Svar; När jag skrev bok nummer två hade jag gått fler skrivkurser, så egentligen blev det kanske svårare. Den första boken skrev jag på intuition och utan tanke på ”regler” som finns omkring bokskrivande. Det blev en hygglig bok ändå, vill jag påstå.
Bok nummer två hade arbetsnamnet #bokenomjalle. Den handlar om när min då femtonårige son råkade ut för en allvarlig olycka och tiden därefter. Det blev en självbiografi och där hade jag stor hjälp av mina kurskompisar och lärare på Skrivarakademin som gav mig nyttig respons.
Svaret på din fråga blir nog, både och.
8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?
Svar; #bokenombirger handlar om en pojke som flydde till Sverige som 17-åring, för att slippa bli soldat i den ryska armén (Sovjetunionen). Birger blev kvar i Sverige, bildade familj och levde resten av sitt liv här. Men när glasnost och perestrojka lättade på järnridån, när muren föll – ja, då väcktes drömmen om hemlandet, om hemgården som han skulle ärva efter sin far. Verklighetsbaserat som vanligt när jag skriver. Har underbart material att bygga berättelsen på. Jag njuter!
9. Har du några andra intressen?
Svar; Egentligen inte. Jag brukar försöka odla lite grönsaker och älskar att plocka svamp men tiden räcker inte riktigt till. Och ja visst ja – jag har startat ett äppelmusteri i liten skala. Det har blivit några hundra liter äppelmust hittills, kanske uppemot tusen.
10. Har du något annat arbete förutom författare?
Svar; Jag har haft många olika yrken genom livet men har jobbar som journalist på Sveriges Radio de senaste 22-23 åren.
11. Läser du mycket själv och i så fall vad?
Svar; Jag är allätare när det kommer till böcker, lyssnar oftast efter min utmattning då jag tappade förmågan att läsa mer än korta stunder. Jan Guillou är en favorit, har läst/lyssnat till det mesta han skrivit. Tycker också om Lars Kepler, Lotta Lundh och Sammy Jeridi. Höll på att glömma Danmarks deckardrottning Sara Blædel – en fantastiskt duktig författare.
12. Hur ser det ut där du skriver?
Svar; Det är tyst och lugnt. Jag sitter i soffan med datorn i mitt knä. Efter den första skrivkursen gjorde jag i ordning en egen plats där jag skulle sitta och skriva men jag gick aldrig dit. Annars gillar jag att skriva i husbilen, väldigt mycket!
13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?
Svar; Försöker skriva så tidigt på dagen som möjligt, då är jag piggast i huvudet. Lyckas inte skriva varje dag men när jag får upp ”flåset” blir det dagligen. Ställer klockan på 30 minuter, tar paus i fem och håller på så till jag måste göra något annat. Åka till jobbet till exempel.
14. Har du något tips till den som vill börja skriva?
Svar; Börja skriva nu, vänta inte på att något ska hända som sätter igång ditt skrivande. I så fall kan det gå som för mig, 55 år är en lång tid att vänta. Anmäl dig till en skrivkurs, det är ett utmärkt sätt att komma igång. Låt skrivglädjen blomma, det är ljuvligt!
15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?
Svar; Drömmen är inom räckhåll. Jag jobbar hårt för att bli en bra skrivpedagog, hjälpa andra med deras skrivande. I slutet av april åker jag till Italien med min första egna skrivresa, och det ser jag så oerhört mycket fram emot. Vi kommer att bo en vecka vid Joniska havet och har helpension på Ottilia al mare, ett underbart rosa stenhus med takterrass. Där har jag själv skrivit vid flera tillfällen så jag är övertygad om att mina kursdeltagare kommer att känna kreativiteten flöda. Planen är att det ska bli en ny resa till hösten, då med yoga och skriva i en underbar mix!
16. Något citat du lever efter?
Svar; Gläds åt det du har och sörj ej det du saknar.
17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?
Svar; Har inte läst så många men Brott och straff av Dostojevskij tycker jag om. Den väcker känslor och får läsaren (mig) att fundera över moral, vänskap och mycket annat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar