"Från och med nu" av Martina Haag utgiven av Piratförlaget. Malin och Tanja är två kvinnor som träffas på en nyårsfest. De är båda ensamma där, och tyr sig tillvarandra. De blir snabbt vänner, och bestämmer sig för att skriva en bucketlista. De ska under ett års tid försöka förverkliga sina önskningar. De sätter ett datum ett år framåt i tiden när allt ska vara utfört. Inget önskan är för pinsamt eller för svår. Det får gärna innehålla lite sexgrejer, som de inte testat ännu. De beslutat sig att resa till Paris, för där vill Malin kyssa en främling högst upp i Eiffeltornet. Men just som de ska resa med flyget svimmar Tanja plötsligt, och det resulterar att Malin får resa själv och Tanja får komma senare. Nu får vi följa Malin som är tvungen att utföra alla momenten i sin bucketlista, utan att Tanja är med. Hur ska det gå för Malin? Ska hon lyckas förverkliga några av sina drömmar?
Detta är första boken jag läst av författaren. Boken handlar om två kvinnor mitt i livet. Båda har upplevt sorger och besvikelser, och undrar om inte livet har mer att ge. Malin är änka sedan många år, och Tanja har nyligen skilt sig. Båda känner sig ensamma och vill något mer. Nu är de redo att ta klivet ut i det okända och börja leva igen. De beslutar sig för att skriva en bucketlista. Jag gillade denna boken så mycket. Boken var livsbejakande, och så rolig. Boken bjöd mig på många skratt. Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Den ena dråpliga historien efter den andra, och författaren lyckades fånga dem så bra. Jag älskar verkligen författarens underfundiga humor. Deras förslag är riktigt galna, vad sägs om att hångla i en gondol eller att hänga i klockvisarna på Big Ben och många andra helt galna förslag. Allting blir inte som de planerade eller hoppades på, men de hittade sig själva på resan, och de lärde sig att leva fullt ut. Jag läser gärna mer av författaren. Denna livsbejakande feelgoodroman får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Jag kliver in i den rangliga hissen och kollar runt på mina medpassagerare. Det är inte någon som är ens är i närheten av min egen ålder som ska med upp i tornet. Skolbarn och några italienska pensionärstanter, som ropar till av förtjusning när hissen drar iväg med ett ryck. Halvvägs upp måste vi byta till en annan hiss och jag får till min besvikelse reda på att den översta våningen är stängd, för att det är alldeles för starka kastvindar idag.
När vi kliver av på den näst översta våningen och jag ställer mig vid staketet och slås av den makalösa utsikten. Jag tycker inte alls att det blåser särskilt mycket, men det är härligt att se ut över hela Paris, vilken vacker stad det är ändå! Tar upp telefonen och filmar mig själv.
-Hej, Tanja...Ja, de ser ju var jag befinner mig.
Jag vrider ut kameran över panoramavyn, så hon ska få den härliga svindlande känslan av att vara högst upp i Paris.
-Nu är det dags...Här har vi kandidaterna.
Jag sveper med kameran över besökarna, tre tonårskillar som försöker titta i den fasta betalkikaren utan att stoppa i några pengar, en trött pappa som kämpar med att få en kinkig ettåring att intressera sig för utsikten medan mamman talar i telefon och två män i fyrtiårsåldern, jag tror att de pratar finska, som plåtar varandra mot den spektakulära bakgrunden. En äldre gubbe står och tuggar fundersamt på en tandpetare.
-Vad fan ska jag göra? Inte sånt superutbud på snubbar precis. Jaja, nu åker du ner i fickan.
Jag stoppar ner telefonen i bröstfickan, kontrollerar att den fortfarande filmar och hoppas att åtminstonde en liten del av kameran sticker upp över kanten, så att Tanja i alla fall ska skönja någonting när hon tittar på filmen sen. Jag tar ett kliv mot gubben med tandstickan, men kommer av mig. Det går inte, det är faktiskt helt omöjligt.
-Excuse me?
Jag vänder mig om. En av de finska killarna håller fram sin kamera.
-Could you please take a picture of us?
-yes, of course.
Killarna ställer sig med armarna runt varandra och flinar upp sig mot kameran och gör V-tecknet med fingrarna. Jag knäpper några bilder från olika håll och när han kommer tillbaks för att hämta kameran så bara gör jag det. Jag hör Tanjas röst inne i huvudet: Man tar ett vänligt med bestämt grepp med handen om hans nacke.
-Kiss me.
Baksidestext;
Två kvinnor. Ett år. En pakt. Från och med nu.
Malin och Tanja träffas på en nyårsfest och ingår i en pakt. Inom ett år ska de uppfylla alla drömmar de någonsin haft. Ingenting är för pinsamt, läskigt eller svårt. De ger sig ut på en resa som kommer att förändra dem för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar