"I tystnaden fanns sanningen" av Pernilla Enmark utgiven av Everlasting publishing. Maria förlorade sin mamma redan som tonåring. Efter det flyttade hon in hos sin morfar. De utvecklade ett starkt band mellan varandra. Ett lika starkt band, som hon nu delar med sin dotter, Julia. Efter att Marias morfar gick bort hittade Maria gamla brev och papper. Maria och hennes dotter Julia går igenom dem, under en sen december kväll. Några är skrivna av hennes morfar under andra världskriget. Det handlar om en hemlighet som morfar burit på i många år. En hemlighet ingen kunnat ana. En riktig kärlekssaga rullar ut sig. På gränsen mellan Norge och Sverige träffar nämligen Gustav en kvinna som han blir förälskad i. Familjens trångsynthet lät dem inte få vara tillsammans.
I denna vackert förpackade novell, får vi följa två parallella historier. Den handlar om Maria och Julia i nutid och vad de får reda på en sen december kväll, och om Marias morfars historia, under andra världskriget. Tyskland invaderade Norge och många flydde därifrån, för att finna sig ett bättre liv. Detta är en berättelse om kärlek, vänskap mellan generationer, sorg, förluster, och människors trångsynthet. Det är aldrig för sent för att sanningen ska uppdagas. Kanske är den till och med välkommen? Jag gillar denna historiska berättelse så mycket. Den tog slut aldeles för fort. Denna ljuvliga berättelse får ni verkligen inte missa. Den är verkligen läsvärd. Novellen får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Någonstans, vintern 1944
Snön knarrade välbekant under kängorna när han med trötta steg gick efter den mansbreda skottade stigen på väg mot baracken. Trots att vintern precis hade börjat var snödrivorna redan höga och ett tjockt snötäcke bäddade in landskapet. Han frös och konstaterade att den militärgröna fältdräkten med de vida byxor och den långa jacka som de i infanteriet tilldelats inte höll kylan borta.
De höga tallarna som omgav honom ingav trygghet i den hårda vardagen som han, likt många andra, kastats in i. Värnpliktige Gustav 21 Nilsson lät blicken följa stammarna och såg hur deras mörka kronor sträkte sig ståtligt uppåt i den klara kvällen. Stjärnorna gnistrade ivrigt, men det var som vanligt polstjärnan i norr som gav ett av de starkaste ljusen.
Vägvisaren.
Den som alltid fanns där för att leda den vilsne hem. Idag var det fler som behövde vägvisarens trygghet. Det var som kapten Björkman hade sagt, vägvisaren vet inte av nedgång så fortsätt följa det ljuset.
Han suckade och släppte stjärnhimlen med blicken. De behövde alla tro på ljuset, världen var inte längre vad den varit.
Ondskan själv hade tagit över.
Baksidestext;
Redan som tonåring misste Maria sin mamma och flyttade in till sin morfar. Genom åren av sorg och saknad växte sig en stark vänskap fram mellan dem.
En december kväll 2018, ett par veckor efter morfars bortgång, börjar Maria och dottern Julia att gå igenom de brev och papper som de hittade när de tömde hans lägenhet. Några av breven är skrivna av morfar när han under beredskapåren var placerad i Snebacken, nära norska gränsen.
Maria och Julia får en inblick i dagar som morfar aldrig berättat om, händelser som han burit med sig och som märkt honom för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar