"Underbara människor" av Christer Johansson utgiven av Lindelöws bokförlag. Boken handlar om Martin och Sara. Martin är närmare 60 år och Sara är 33 år. Martin är Saras chef på banken. De börjar intressera sig för varandra, och först är det på ett vänskapligt plan. De är ju på olika platser i livet. Han är nära pensionsåldern och Sara som är nyskild, är mitt uppe i småbarns livet. Snart börjat de skriva sms till varandra privat och de delar sin vardag och tankar med varandra. Förhållandet utvecklar sig, och så bestämmer de sig för att träffas även utanför jobbet. Snabbt inleder de även ett kärleksförhållande. Det gör Martin lycklig för han tycker Sara är underbar, och deras förhållande ger honom så mycket glädje. Men småbarnslivet är inte lätt och efter ytterligare en tid rinner förhållandet ut i sanden, då Martin vill något mer.
Detta är författarens nionde bok, men den första boken jag läser. Det är en fin kärlekshistoria som utvecklar sig mellan Martin och Sara. Jag gillar de fina sms som paret skickar till varandra. Språket är vackert och poetiskt. Och deras kärlek är vackert återgiven. Vi får följa Martins tankar och känslor på ett fint sätt. Värmen och kärleken till Sara som Martin känner, är något man önskar sig i livet. Det är inte alla som får uppleva den. Martin är också uppriktigt med de kroppsliga bekymmer han har, som kommer med åldern, men ger också en inblick i tidigare förhållanden och ett destruktivt liv med aldeles för mycket alkohol. Man känner också smärtan och oron Martin känner när deras förhållande håller på att ta slut. Martin saknar sin Sara och har svårt att gå vidare. Det är svårt att inse att kärleken inte varar för evigt. Jag läser gärna mer av författaren och denna fina kärlekshistoria får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
41 shots
SARA OCH JAG var fina med varandra i den höst som bjöd in oss på ett sätt som var annorlunda. Årstiden var knappt märkbar. Allt som betydde något var att vi möttes i det som intresserade oss, blandad tystnad med samtal och skratt. Stöttande och inspirerande. Hon gav mitt liv vacker energi. Motion och natur skänkte ro. Ålder och arbetsförhållanden var inte kärlek och kärlek var det största av allt. Hon fick omtänksamhet och närhet. Uppskattning. Min upplevelse av tillvaron var lika lätt som en fjäder i vinden. Jag behövde inget annat, inget mer. Bara hon. Hon gjorde mig lugn och vacker. Bara en kvinna som hon kunde göra mig sådan. Hon var som att träffa en del av mig själv som jag saknat och aldrig längre ville vara utan.
Det kändes som evigheter sedan, så snart vi skiljs åt och jag var tveklöst galen i henne men ändå lugnare än vad jag var van vid. Det var hon som lugnade mig. Hon tog allt så naturligt. Imponerande och respektgivande. Övernattningen i stugan slog ut allt.
Hon och jag mötte en ny dag där ute i skogen. Jo, så var det och vi gick också in i en ny värld, där den andre var hur underbar, fullkomlig och älskvärd som helst. Detta gällde dygnet runt och till synes för alltid. Nu var vi nakna och njöt av att vara det tillsammans, när det fanns möjlighet till det. Hennes långa hår, hennes hängivna ljud och njutningsfulla ryckningar, det våta könet, de fasta brösten ä, hennes händer, hennes rygg och hals, hennes rumpa. Hennes själ och person.
Jag njöt av alltihop, det var väldigt speciellt och mina stora tankar om henne följde mig varje vaken timme. Hon var kvinnan som ritade om kartan i mitt liv. Hon var det finaste som hänt mig, på väldigt många år. Hon visste vad hon ville, den pigga glada blicken. Hon dolde sin sorgsenhet väl. Hon var min stjärna, log rakt in mot livet. Vi pratade, åt, drack, älskade, tränade och bara var i varandras sällskap. Enkelt, intressant och roligt, inte komplicerat, bara fritt liv.
Som alla som är nya för varandra så behövde vi lära oss älska med varandra. Hon frågade vad jag tyckte bäst om. Det gick bra här om natten men vi ville utforska varandra mer. Hon skrev att hon kunde hått hela dagen på fjället med mig. Jag svarade att jag kunde gå hur långt som helst med henne (om inte mina smärtande vader brister). Hon skrev att det enda hon ångrade att hon inte bad mig om sällskap tidigare under natten, när vi var i stugan.
Baksidestext;
SARA VAR UNG och hade tre små barn, arbetade som privatrådgivare på ett bankkontor och var nyskild. Martin i sin tur, påväg mot pensionering och var först hennes chef på banken.
De var på helt olika platser i livet men drogs till varandra på ett sätt som överraskade dem båda. Hon blev galen i honom och han om möjligt ännu mer galen i henne. Hans värld kom att förändras. Kanske också hennes.
Sara skriver i ett sms: "Du och jag möttes i såväl kroppslig som själslig närhet och lust. Så närvarande i stunden men så frånvarande på jorden."
Martin tänkte: "Snälla livet stanna, bättre än så här kan det inte bli. Jag är inte här för att fly, lika lite som för att finna frid. Jag är här för att det känns som att jag kommit hem, när jag finns i din närhet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar