"Höstvila och skogsbad på Kanelholmen" av Yvonne Ehn, utgiven av Saga egmont förlag. Angelika jobbar som mäklare, och har haft en intensiv jobbperiod. Hon har precis avslutat en försäljning av en fastighet när kroppen säger ifrån. Hon känner hur hjärtat rusar, och måste få tag på någon. Dessvärre minns hon inte ens koden till sin telefon. Som tur var ringer hennes bror Robin upp henne i samma stund. Han tar med henne hem så hon får vila. Han förmår henne också att ta ledigt från jobbet en månad, för att hon ska få vila upp sig ordentligt. Med hjälp av vänner och familj, får hon tips som ska hjälpa henne att komma ner i varv. Samtidigt börjar hon även träffa Mattias, en fd klasskompis, och hon funderar om de kan bli mer än vänner. Plötsligt dyker hennes ex Stefan upp och vill ha henne tillbaka. Nu måste Angelika fundera på vad hon själv vill, och hur hon ska göra i framtiden, för att fortsätta att må bra. Ska hon ta tillbaka sitt ex, och ska hon gå tillbaka till sitt arbete som mäklare? Eller ska hon välja en helt annan väg?
I den här andra, och fristående delen om Kanelholmen är hösten i antågande, och vi får följa Angelika och hennes vänner och familj på den lilla ön Kanelholmen. I den här boken tas det upp hur det kan kännas att ha reumatisk värk, och hur det är känna sig utmattad, när hjulet snurrar på alldeles för fort. Det är svåra ämnen, då det inte syns utanpå, hur man mår inuti. Det är en berörande och varm berättelse, där huvudpersonen möts av förståelse och kärlek. Jag tycker så mycket om alla fina karaktärer i boken. Författaren lyckas också fånga höstens mysiga känsla så bra. Jag gillar att kärleken spirar lite här och där på ön. Det låter som att de har det riktigt mysigt där ute på Kanelholmen bland författarträffar, när de kramar träd, och äter god mat tillsammans. Samtidigt som man läser den här boken, blir det också en påminnelse att ta hand om sig själv lite extra. Mys med en god kopp te under en varm och go filt. Denna höstmysiga feelgood roman passar jättefint att läsa i höstrusket. Del tre i denna mysiga bokserie kommer också snart. Längtar! Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Kapitel 9
Sin vana trogen hade Angelika vaknat tidigt. Att det var söndag, då många unnade sig sovmorgon, gjorde ingen skillnad för henne. Även hennes mamma var morgonmänniska, så medan Angelika fixat frukost hade hon ringt ner till Grekland för att höra hur de hade det på varmare breddgrader. På den inglasade verandan hade hon sedan i lugn och ro ätit frukost och lyssnat till allt som hänt den grekiska familjen sedan sist.
Hennes bror hade däremot sett en aning trött ut när hon cycklat hem till honom efteråt och hittat honom med armbågen på köksbordet, samtidigt som han slevat i sig en tallrik fil med hemgjord musli. Men under cykelturen mot Kanelholmen hade han vaknat till liv.
"Tänk att det är oktober redan ", konstaterade Angelika när de hoppade av cyklarna i början av Kråkslottets grusuppfart.
"Hösten är min favoritårstid", da Robin.
"Jag vet".
Angelika fällde ut cykelstödet och plockade av yogamattan från pakethållaren. Robin följde hennes exempel. Mattorna hade de fått låna av Dixie-Mae.
"Hur länge håller yogan på?" undrade han. "En timme?"
"Eh..."
För att köpa tid låtsades Angelika leta efter något i ryggsäcken som låg i cykelkorgen.
"Angelika?"
Tydligt kunde hon höra misstron i sin brors röst. Han kännde henne så väl. Får var de gånger hon lyckats lura honom under uppväxten. Innan hon hann svara kom Petronella utfarande från Kråkslottet med öppna armar och fladdrande kaftan.
"Hej och välkomna!"
Baksidetext;
Följ med till de saltstänkta klipporna på Kanelholmen i Stockholms pittoreska skärgård, där vänskapsband knyts och kärlek spirar!
Angelika har vuxit upp i skärgården och kan den utan och innan, vilket har visat sig vara en stor tillgång nu när hon äger skärgårdens främsta mäklarbyrå. Men framgången har sitt pris. En dag säger kroppen stopp, huvudet känns tomt och Angelika minns inte koden till din mobiltelefon. Åren av stress har kommit i kapp henne och på uppmuntran av sin bror Robin går hon motvilligt med på att ta en månad ledig.
Att lära sig att gå ner i ett bestående lugn visar sig vara lättare sagt än gjort, men med hjälp av vänner, familj och vila återhämtar sig Angelika sakta men säkert. När hennes ledighet går mot sitt slut börjar hon emellertid att tvivla- vill hon verkligen tillbaka till sitt gamla liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar