"Flickan i den rosa skogen" av Helena Dahlgren utgiven av Nyponförlag. Vi får följa Ella vars liv förändras en dag när polisen kommer till skolan, och berättar att hennes pappa är död. Det är en vecka kvar till skolavslutningen, och hon och hennes tvillingsyster sörjer. Ella har slutat prata av chocken. Hon skriver istället ner sina tankar och känslor. Efter begravningen åker de till deras sommarstuga där också mormor och morfar finns. Under sommaren fortsätter hon att skriva istället för att prata. Ska Ella någonsin börja prata igen?
Detta är en fin liten lättläst bok. Den belyser svåra ämnen som sorg och psykisk ohälsa. Detta är en bok, för de som har lite svårt att läsa av olika anledningar. Den har en stor och lättläst text, och ord som är enkla att förstå. Det är bra att sådana böcker finns för de som har lite svårigheter att läsa. Det ska finnas böcker till alla, som vill läsa! Jag kan rekommendera den till dig, som nyligen förlorat någon närstående. Flickan i boken läser också poesi för att förstå, söka tröst och kommer på så sätt att läka. Denna tänkvärda lilla berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
6
Nu vill jag berätta om pappa. Inte om pappa saken. Inte om kalla fötter och stickiga filtar. Och inte om den tomma burken med piller vid hans säng, om ledsna ögon och kvav äcklig luft.
Inte om mörkret i honom som inget ljus kan lysa upp. Allt det är också pappa. Men han är så mycket mer. Han är den bästa pappan i hela världen.
Varför ville inte pappa leva? Jag måste ta reda på det. Och mina poeter ska hjälpa mig. Den första poeten var Edith. Jag hittade henne i pappas bokhylla.
Hon hade vit klänning, och håret var uppsatt i knut. Hon höll i en stor tjock katt. Pappa läste en av hennes dikter högt för mig, Landet som icke är.
Jag rös, för jag visste inte att ord kunde låta så vackra. Och det var ju dit jag längtade. Hur kan man inte längta till landet som icke är?
Sedan kom fler poeter. Sylvia, och så Emily. Alla tre ville bort, till landet som inte är. Alla tre var unga när de dog.
Baksidestext;
Det är något fel på Ella. Sedan hennes pappa dog kan hon inte prata. Han var sjuk och orkade inte leva. Går sådant i arv, precis som ögon i guld och blått eller världens sämsta sångröst?
Varför ville han inte leva?
Ella börjar skriva för att ta reda på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar