Sylvia i Syrentorpet och Rune renoverare

"Sylvia i Syrentorpet och Rune renoverare" av Maria Carl'en Lindwall utgiven av Lava förlag. Denna våren händer det mycket. Mormor har nyligen gått bort, killen har gjort slut, och Sylvia har varken jobb eller lägenhet. Då får hon veta att hon ärvt mormors lilla torp - Syrentorpet. Sylvia hyr ett förråd, där hon lämnar sina saker. Sedan beger hon sig till den lilla byn, där mormor bodde. Väl framme träffar hon Rune som tar med henne till det lilla torpet. Minnena sköljer över henne, medan hon går runt och kikar, och torpet är precis så som hon minns det från när hon var liten. Medan Rune renoverar torpet åt henne, tänker hon bo på vandrarhemmet i byn. Ju mer hon lär känna byinvånarna, ju mer känner hon sig hemma i den lilla byn. Hon blir en del av gemenskapen, och Rune och Sylvia blir snabbt ett par. Kanske ska hon stanna här, tillsammans med det lilla pyret hon väntar? 

Denna mysiga lilla historia är inte så lång, men jag hade gärna läst mer om Sylvia och alla människor i den lilla byn. Detta är en bok som handlar om att börja om, och om att vända mörker till ljus. Kapitlen är väldigt korta, men de innehåller så mycket ändå. Jag kan riktigt känna vilken härlig gemenskap de har, i denna lilla fiktiva lilla by. De lever mer genom att återbruka, odla det som de behöver, och hjälpas åt där behov finnes. Ett mer hållbart samhälle, med andra ord. Jag sugs med in i den fina gemenskapen, och önskar att jag också bodde där. Alla personer verkar så vänliga och omtänksamma. Och de bryr sig om varandra på ett genuint sätt. Jag gillar att de som bor i den lilla byn, har fantasifulla namn, som Svea Slaktare, Klasse Klang och Rune Renoverare. Boken innehåller fina miljöbeskrivningar och härliga personbeskrivningar. Denna mysiga lilla bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Syrentorpet 

Rune svängde in på en gräsbevuxen grusväg och där var huset, Syrentorpet. Sylvia stapplade ur bilen, övervälgad av synen och minnena som kom för henne. Trädgården var vildvuxen. Syrenerna hade brett ut sig men doftade överdådigt. 

"Välkommen till Syrentorpet!" sa Rune och bredde ut armarna. 

"Oh!", sa Sylvia. " Precis som jag minns det men vildare." Det låg en hög med gamla brädor i trädgården. 

"Det är jag som har lagt dem där", sa Rune. "Det är liksom min grej, att ta tillvara det som går att använda av det gamla och använda det när jag renoverar eller bygger nytt. Bra, tänkte Sylvia. 

"Ska vi titta på huset? Jag har spikat för några fönster. Glaset var trasigt. Inte för att fönster virket var dåligt, nejdå. För hundra år sedan valde man det hårdaste kärnvirket till fönster. Så det är bara att sätta in nya glas."

Huset var inte så stort, torp stämde bra. Det hade faluröda, solblekta träväggar, knutar med flagnande vit färg och en fernissad ytterdörr med ett litet kvadratiskt fönster i. Runt huset och tätt inpå väggarna växte syrener som stod i full blom. Det fanns rester av ett grönsaksland nu bevuxet med tistlar och maskrosor och enorma bärbuskar med en del torra grenar. Hon upptäckte ett äppelträd som lutade betänkligt. Det hade grov flagig bark och skickade mängder av skott rakt upp mot himlen. En gammal gräsmatta var nu förvandlad till en äng med prästkragar och utblomade gullvivor. Sylvia försökte ta in allt. 

"Ska vi gå in?" sa Rune. De klev upp på trappan. Den sviktande lite. "Behöver bytas", sa Rune. Han fiskade fram en nyckel, låste upp och klev in. Rå, stillastående luft slog emot dem, men Sylvia såg sig förtjust omkring. Allt var sig likt. Samma köksbord och stolar. 

"Huset har inte ändrats något så länge jag minns", sa Rune. 

"Du ska veta att jag ofta kom och hälsade på när jag var liten?. Vi bodde grannar. Nu har mina syskon flyttat vidare en jag är kvar." 

"Har du ångrat att du stannade?" frågade Sylvia, lite förvånad över sin egen djärvhet. 

"Nej, inte en dag. Det är här jag hör hemma. Det är här jag kan jobba med det jag vill, renovering och återbruk."

Sylvia tittade vidare. Köket hade vedspis, en elektrisk spis av äldre modell och köksluckor dom drogs i sidled. Hemvävda kökshanddukar och virkade grytlappar hängde framme. 

"Mormor var inte typen som bytte kök vart tionde år", sa Sylvia. 

"Nej, minsann", sa Rune. "och varför skulle hon göra det. Hon tyckte som jag, bra grejor som fungerar ska inte bytas." Sylvia tänkte på Jalle, alktid med det senaste, en man nästan från en annan tid, i alla fall från en annan kultur. Vad länge sedan det var!

"Mormor lämnade huset som om hon skulle komma tillbaka hit", konstaterade Sylvia. 

"Ja, det var hennes tanke. Men det gick inte. Eller så behöll hon det så här för att du bara skulle kunna flytta in", sa Rune med ett knipslugt leende. 

Baksidestext;

Följ med Sylvia, en kvinna som har förlorat allt och låst in sina känslor, när hon ärver det lilla huset på landet - Syrentorpet. När Rune, en händig renoveringsmästare, dyker upp i hennes liv, börjar vägen mot helande och hopp. Tillsammans skapar de ett nytt kapitel i en varm och välkomnande by. Granlund, där vänskap och kärlek blomstrar. 

Denna gripande historia utforskar kraften i gemenskap och den oväntade glädjen i att omfamna livets överraskningar. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina