"Jordgubbste & chokladdoppade maränger" av Ida Fryklund, utgiven av Seraf förlag. Bokrecension; Efter att Noras andra bok blev total sågad, har hon svårt att skriva på sin nya roman. Deadlinen närmar sig, men hon kan helt enkelt inte skriva det som förläggaren vill. En feelgood i samma anda som hennes debutroman, full av kärlek och romantik. När Nora åker ut på landet för att skriva en artikel om en ambulansman, får hon reda på att han hyr ut sin stuga över sommaren. Nora ser sin chans att komma ifrån stan och kanske få inspiration till sitt skrivande igen. Sagt och gjort. Väl på plats kan hon äntligen koppla av. Under en promenad i den fantastiska idyllen, träffar hon en äldre kvinna, som snabbt blir en ny vän. Med denna kvinna har hon givande och insiktsfulla samtal. Dessutom hittar hon en skadad katt som hon och hyresvärden Per hjälps åt att ta hand om. Saffran spinner sig rakt in i Nora och Pers hjärtan. Samtidigt som inspirationen sakta infinner sig, blir Nora mer och mer intresserad av Per. Men dessvärre tror hon varken på förhållanden eller kärleken längre. Allt hon trott på och önskat för dig själv, har visat sig vara en lögn.
Den här boken är precis lika mysig som det vackra bokomslaget lovar. Den här ljuvliga karamellen andas sommar, när den är som bäst! Vi får oväntade möten med färgstarka personligheter, mysiga fikastunder, promenader i somrigt regnväder, grillkvällar, salta havsbad samt spirande kärlek i en och samma bok. Boken innehåller också ett uns av svärta. Kan det bli bättre? Denna feelgood pralin har verkligen allt och lite till. Jag tycker karaktärerna i boken är fint gestaltade, och jag tänker ofta att vilka fina vänner Nora har. Jag tycker man kan se den härliga somriga miljön framför sig, som författaren beskriver. Man kan även känna smaken av goda bakverk och god mat samt känna doften av hav. Jag blir helt enkelt lycklig av att läsa den här boken. Har ni inte läst den ännu, så missa den inte. Något som jag tycker man kan ta med sig från den här boken, är att det är viktigt att kunna förlåta för att kunna gå vidare. Och att få vara och uttrycka den man är. Jag tycker också att Ida som författare bara blir bättre och bättre. Denna fint förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
8
Alla behöver muntras upp ibland
"Hur är det på landet då?" frågar Fabian.
Jag har kopplat mina trådlösa hörlurar till mobilen så att jag kan ha händerna fria under samtalet.
"Det är bra", svarar jag och trycker igång spisplattan för att värma en kastrull med vatten.
"Har du fått mycket skrivet då?"
"Jag har bara varit här en dag. Snacka om att sätta press på mig, Fabian."
"Förlåt. Jag vill bara vara stöttande."
"Det vet jag" , stönar jag. "Det är bara jag som har ångest. Det kommer i stort sett inte ut någon text alls."
"Du får låta det ta lite tid. Varva ner, gå på promenad och njut av miljön."
"Ja, jag ska. Jag har knappt sett mig omkring här ännu så jag vet inte vad som finns i närheten."
"Jag pratade precis med Emma och hon sa att hon skulle sms:a dig sedan."
Trots att vi är bästa vänner så är jag, Fabian och Emma väldigt olika. Inte enbart eftersom Fabian tycker om att ringa titt som tätt när jag och Emma föredrar att skicka meddelanden. Vi lever också rätt skilda liv. Emma blev gravid strax efter att vi tog vår examen och har nu en son som är nästan sex år gammal. Hon är ensamstående och arbetar som reporter på lokal tv.
"Jag sa till Emma att hon måste dejta på riktigt snart", fortsätter Fabian. "Hon har inte träffat någon sedan det-förbaskade-exet-som-vi-inte-nämner-vid-namn lämnade henne. Det måste vara över sex år sedan nu eftersom hon blev gravid med Adam då."
Jag harklar mig högt.
"Vadå?" frågar han.
"Det har väl du inte heller gjort? Vad jag vet så har du inte dejtat någon seriöst så länge jag har känt dig."
"Det har jag väl? Jag har träffat många."
"Dejtat seriöst säger jag."
"Nej, men det där är jag. Nu pratar vi om Emma."
"Du får väl ta och muntra upp henne då." Jag kan inte låta bli att retas.
Muntra upp Emma, är nämligen det som Fabian kallar det han gjorde när han och hon gick hem tillsammans för många år sedan. Det var första gången Emma var ute efter att hon slutat amma. Det var även det första tillfället som hon lämnat sin son en hel natt hos sin pappa. Något hon gjort allt hon kan för att undvika sedan dess.
"Du vet likaväl som jag att det var den hemska dumpningen som Emma gick igenom som var orsaken till det där. Plus det ivriga tequilarace som både Emma och jag deltagit i."
"Jag skojar bara med dig."
"Ha, ha, ha. När får jag komma på besök?"
"Vi får se."
"Du fattar väl att jag inte klarar en hel månad utan att träffas."
"Jag vet. Vi får ordna något. Men det blir lite längre fram, först måste jag komma igång med skrivandet."
Baksidestext;
Efter att författaren Noras senaste roman mött stark kritik känner hon sig nere och vilsen. Förlaget vill att hon ska återfinna den hoppfulla känslan från sin första bok, fylld av romantik och glädje. Men hur kan Nora skriva om något när hon inte längre tror på den eviga kärleken och lyckliga slut?
När en oväntad händelse leder henne till landsbygden och ambulans mannen Per, öppnas en ny värld av möjligheter. Nora kastas in i den idylliska tillvaron där hon möter en färgsprakande skara människor och katten Saffran. Genom deras sällskap och livsinsikter börjar Nora omvärdera sin syn på kärlek, vänskap och livet självt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar