"Skuggreglerna" av Greta Boström utgiven av Raben&Sjögren. För barn 9-12 år. Bokrecension; Vi får lära känna Lo, som precis fått en ny häst. Alla tycker att gården där Lo:s familj bor på är som ett paradis, men är det verkligen det? För i den här familjen tycks Lo vara det svarta fåret. Något som hennes storasyster Leah verkar utnyttja till max. Hon blir avundsjuk när Lo får en plats i hopplaget, med sin nya hingst. Och hon gör allt för att Lo ska tacka nej till den. Redan första kvällen när Bagheera kommer börjar bekymren. Märkliga saker börjar hända. T ex tänds ljus i stallet, som inte borde kunna tändas. Men vem är det som lämnar spår efter sig och vem är det som gör punka på Los cykel och gör inbrott i hennes skåp i skolan? Om det inte är Leah, Vem kan det då vara? Och vad har hon gjort den nya killen i skolan egentligen? Kan alla skumma händelser till och med vara övernaturliga? Lo är tvungen att gräva i gårdens historia för att få reda på vad det egentligen är som pågår.
Detta är en riktigt spännande nagelbitare. Det är en bok som är håller dig i ett fast grepp från början till slut. Vill ni läsa en riktigt bra hästbok, med övernaturliga inslag, får ni inte missa denna spännande berättelse. Jag tyckte dock att Los syster inte var så sympatisk. Jag tycker det är hemskt att hon är så avundsjuk på sin egen syster, så att hon gör vad som helst för att förstöra för henne. Föräldrarna behandlar inte Lo heller så bra, utan tar allt som oftast systerns parti, vilket gjorde mig ledsen. Dock fick Lo upprättelse i slutet på boken, vilket var bra. Författaren lyckas att få mig att känna sympati för huvudpersonen, och jag tyckte också att författaren lyckades med att kombinera vardaglivet, med de övernaturliga inslagen på ett bra sätt. Jag tycker också att författaren lyckas att få historien att kännas äkta och trovärdig. Denna spännande barnbok ger jag ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
5
Gruset knastrande under kängorna när jag närmade mig trädgårdens mörkgröna häck. Jag visste inte om Mauritz var där på lördagar. Men kanske var det med växter som med hästar, att de behövde kärlek oavsett dag i veckan. Dessutom kändes det som att Mauritz alltid var där. Som den böjda ryggen var en lika naturlig del av trädgården som trädens knotiga stammar.
Det runda, parkliknsnde området tillhörde egentligen kommunen, precis som resten av Nyckelsund. När pappa tog över restaurangen för en massa år sedan fick han erbjudande om att hyra övervåningen också. Det skruttiga stallet kom på köpet. Vissa tycker att vi bodde i en sagovärld. Att den välskötta parken, näckrosdammen, hagarna och de pampiga husen såg ut som en reklam för en spa-weekend. För mig var det bara hemma. Jag hade alltid bott där och Mauritz hade alltid stått med sin kratta bland blad och grenar.
Det gjorde han i dag också. Längst in i labyrinten kunde jag skymta det Silvervita, bakåtkammade håret. Han rörde sig ryckigt längs väggen av kala grenar. Om sommaren blev de till en tjock, grön mur som bildade gångar och återvändsgränder. När jag var liten hade jag sprungit vilse i den där labyrinten. Jag kommer fortfarande ihåg skräcken som växte för varje stängd passage som dök upp framför mina fötter. Rädslan att jag skulle vara fast i de gröna tunnlarna för alltid.
Det var en fånig tanke, men då hade den varit verklig. Mauritz hade hittat mig där jag satt som en gråtande, hopkurad boll i en av återvändsgränderna. Likt en ängel stod han framför mig med det axellånga håret och de ljusblå ögonen. Utan ett ord hade han tagit min hand och lett mig till restaurangköket där pappa bullrade runt bland ångande kastruller. Men bara några veckor senare hade Mauritz skrikit åt mig när jag plockade blommor till midsommarstången på ängen utanför parken, trots att det var mamma som bett mig. Då såg han inte det minsta ut som en ängel.
Baksidestext;
Alla tycker att gården där LO bor ser ut som en sagovärld. De vackra husen, näckrosdammen och hagarna. Själv tycker Lo att det enda sagolika med hennes liv är denna hingsten Bagheera.
Men redan samma kväll som han kommer till stallet börjar märkliga saker hända. Trasiga lampor som lyser och oförklarliga fotspår i snön. Är det någon där? Eller något?
En som inte är lika glad för Bagheera är storasyster Leah. När konkurrensen i hopplaget hårdnar, ställs den redan såriga relationen på sin spets. Är det hon som gjort punkare på Los cykel och brutit sig in i hennes skåp i skolan? Vem kan det annars vara?
För att förstå vad som händer börjar LO gräva i gårdens historia - en historia som visar sig vara mer brännande än hon någonsin kunnat ana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar