Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med en klump i magen och läst kommentarerna under ett inlägg.
Inte mitt eget. Inte alltid någon jag ens känner.
Men någon annan som vågat dela. Visa sig. Stå i sin sårbarhet.
Och så kommer de.
De hårda orden.
De "sanningarna".
De som säger att de bara "menar väl".
Men jag vill säga det rakt ut:
Att vara vuxen är inte en ursäkt för att bete sig illa.
Att ha en åsikt ger dig inte rätten att trycka ner någon annan.
Och att gömma sig bakom en skärm förändrar inte det faktum att det du skriver faktiskt landar i någon annan.
Vi lever i en tid där det är så enkelt att skrolla.
Så lätt att bara bläddra vidare.
Men ändå väljer många att stanna till och såra.
Jag ser det nästan varje dag.
Vuxna människor som skriver saker jag inte ens skulle säga till någon jag ogillar.
Och jag undrar hur blev det så här?
Vad har vi tappat på vägen?
Och vet du vad som gör allra mest ont?
Att vi samtidigt kräver att barn och unga ska bete sig schysst, vara snälla, visa empati.
Samtidigt som vi själva inte klarar att hålla tillbaka en elak kommentar.
Vad lär vi dem egentligen?
🧡 Jag vill påminna dig och mig, om att vi har ett ansvar.
Att ord har makt.
Att vi alltid kan välja tystnad istället för kritik.
Eller ännu bättre omtanke istället för dom.
Så till dig som skriver hårda kommentarer:
Väx upp.
Du kan bättre. Vi alla kan bättre.
Och till dig som någon gång fått en elak kommentar jag ser dig.
Du är inte ensam. Du är inte fel.
Andras hårda ord säger mer om dem än om dig.
💭 Dela gärna vidare om du också tycker att vi vuxna måste bli bättre på att visa omtanke både online och i verkliga livet.
Tillsammans kan vi skapa en vänligare plats, en kommentar i taget. 🧡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar