"Vi ses i Äppellunden" av Sofia Ymen utgiven av Saga förlag. Bokrecension; Nu har sommaren kommit till Varberg. Max förlorade sin fru Margit för ett år sedan. Nu börjar hans barn ifrågasätta om han kan ta vara på sig själv, då trädgården som hans fru Margit kallade för Äppellunden, ser ut att förfalla. Trädgården som hans fru älskat, och tagit så väl hand om. När Rosa får nys om planerna att få in Max på ett hem, bestämmer hon sig för att ta tag i saken. Max har stöttat henne, genom hennes svårigheter. Nu är det hennes tur att hjälpa och stötta honom. Men hur ska hon lyckas få ordning på Max trädgård? Och står Patrik på hennes sida, i att hjälpa Max att bo kvar i det hem han älskar? Eller kommer deras olika åsikter att driva dem isär? Rosa vänder sig till Max och Margits vän, Solveig och sin syster Fredrika för att få hjälp. Dessutom kontaktar Rosa också Margits vänner inom trädgårdssällskapet gröngölingarna. Tillsammans gör de en gemensam insats för att få ordning på den eftersatta trädgården, och med arbetet för att få trädgården i ordning, upptäcker de att de har mer gemensamt än de först trodde. Just då får Fredrika reda på att den lokal, som hon hyrt till dotterns konfirmation, inte går att använda. Vart ska hon nu ha dotterns konfirmationsfest? Då får Rosa en idé.
Detta är en mysig och hjärtevärmande berättelse om vikten av att hjälpas åt, och stötta varandra när livet ger en citroner. Detta är den andra delen om Rosa och hennes vänner i serien "Vänskap i Varberg". Vi får återigen knyta kontakt Med Rosa, Max och alla de andra mysiga karaktärerna i denna fina bokserie. Jag har även läst den första delen i serien, som jag tyckte väldigt mycket om. Jag blev inte besviken när jag läste del två, för denna delen är precis lika bra och mysig. Jag kan varmt rekommendera boken, om ni inte har läst den ännu. Författaren beskriver miljön, och hur trevligt det är att hjälpa till i Äppellunden, så att man gärna skulle vilja vara på plats, och hjälpa till. Denna boken tar också upp ett viktigt budskap om psykisk ohälsa, och hur man kan må under klimakteriet, samt vikten av återhämtning och en meningsfull tillvaro. Jag tror att många kan känna igen sig, i de symtom som vännerna i Varberg har. Jag gillar också det fina bokomslaget och jag hoppas att författaren ger ut en ny bok inom kort. Jag läser gärna mer av författaren. Denna mysiga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Tack Sofia för receptet på iste mm som följde med.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 9
Rosa
Det dammade om Rosas röda skor när hon trampade iväg från Äppellunden. Det hade bara gått dryga året sedan Rosa förlorat sin mamma som gått bort alldeles för ung. Sedan dess hade hon försökt att bygga upp en ny tillvaro för sig själv och i den hade Max fått en viktig roll - först som hennes arbetsgivare, sedan som en god vän och något av en fadersfigur, något som hon aldrig haft tidigare. Det var han som sett till att hon fått ordentligt med hjälp för dina tvångstankar och sedan dess hade Rosa mått mycket bättre. Det var också han som lovat att hjälpa henne genom sjuksköteskeutbildningen och så här långt hade han gjort det genom att finnas där som ett bollplank när hon tog med sig sina uppgifter till honom i Äppellunden. Hon kunde helt enkelt inte föreställa sig en tillvaro där Max inte fanns ett par gator bort.
Patrik hade frågat efter hennes erfarenhet av äldreboenden och hon hade arbetat på ett antal. Om Patrik någonsin satt sin fot på ett vvårkonsert mer tveksam till, hade han gjort det var hon säker på att han inte skulle ha varit fullt så entusiastisk. Visst, för många kunde det säkert vara till nytta att flytta in på ett boende som erbjöd ett socialt sammanhang och en trygg omsorg som Patrik pratade om, men inte för Max. Max älskade sitt hem, sitt bibliotek, sina böcker, fågelbordet utanför, alla minnen av Margit. Vad skulle han på ett boende att göra?
Baksidetext;
Sommaren har anlänt till Varberg, men i Äppellunden är lyckan bitterljuv. Ett år efter att Max förlorat sin älskade Margit börjar hans barn ifrågasätta hans förmåga att ta vara på sig själv. Det är då Rosa kommer in I bilden. Med din viljestyrka och den godhjärtade Solveig till hjälp, är de fast beslutna att hjälpa Max vara kvar i hans älskade Äppellunden.
Rosa blir ett ovärderligt stöd och när hennes syster Fredrika, som kämpar med sin återhämtning från utbrändhet, blir indragen i Max problem inser de alla att de har mer gemensamt än de tror.
Samtidigt är Patrik borta på uppdrag med läkare utan gränser. Rosa och Patrik håller kontakten, men att vara ifrån varandra har satt sina spår. När Patrik väl återvänder förväntar sig Rosa hans stöd, men står de verkligen på samma sida? Kommer Max strid om Äppellunden att driva dem isär, eller vara startpunkten på den andra chans som i alla fall Patrik hoppas på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar