"Svartvillan-Gästspelet" av Linda Ståhl utgiven av Bokförlaget Forum; Bokrecension; Vi får följa familjen Aronsson. Familjen består av Pappa Robert, Roberts fru Cecilia samt deras dotter Emily. Robert har sovit dåligt under natten och går upp för att göra sig i ordning för dagen. Plötsligt hörs det rop från nedervåningen. Han rusar ner och finner köket fyllt av vatten. Vattenläckan har oturligt nog fyllt nästan hela nedervåningen med vatten. Det kommer ta tid att få bort allt vatten, samt krävas omfattande renovering för att få huset beboeligt igen. Familjen letar därför efter ett tillfälligt boende, medan huset renoveras. Familjen hittar- och hyr en lyxvilla i den pittoreska lilla byn Olofstrand som ligger vid havet. Samtidigt bryts lugnet av en brutal misshandel på Österlen. En av Emilys klasskompisar är offer för det brutala överfallet och polisen undrar om Emily vet något. Någon i familjen har dessutom trasslat in sig i en härva av utpressning och familjelivet kantas av misstro och konflikter. Cecilia försöker hitta fotfästet i familjen, medan dottern Emily hittat en ny tveksam bekantskap -en bekantskap som Cecilia helst skulle vilja att Emily undvek helt. Pappa Robert är rädd att pressen på hans arbete ska röja den mörka hemligheten som han går och bär på. Och varför dyker hyresvärden Jim upp i tid och otid? Vad är det egentligen han vakar över? Allt står helt klart inte rätt till i lyxvillan nära havet.
Detta är den första delen i Linda Ståhls nya serien om Svartvillan. Jag har inte läst någon bok av författaren förut. Men denna välskrivna tillika spännande roman får det att krypa under skinnet. Det är en sådan historia som både är obehaglig och spännande på samma gång. Frågeställningen i den här romanen är- vad som egentligen döljer sig innanför hemmets fyra väggar, hos en till synes helt vanlig familj. I familjen Aronssons fall tycks det rymma både konflikter, avundsjuka och svek. Författaren lyckas få miljön runt karaktärerna att kännas kuslig på ett härligt sätt. Vad det gäller karaktärerna känns ingen av dem speciellt trevlig och det verkar vara en ganska självisk och fördomsfull familj. Dock blir jag trollbunden av historien nästan direkt och sugs snabbt in i handlingen, vilket gör att jag har svårt att släppa boken. Spänningen stiger för varje sida jag läser. Vi får följa en ganska trasig familj, där dottern spelar ut mamman och pappan mot varandra, genom att favorisera pappan. Pappan döljer vissa saker för sin familj, och mamman tycks också ha hemligheter som håller på att bubbla under ytan. Vi lär känna familjen Aronsson bit för bit och alla deras mörka sidor och hemligheter. Boken tar en spännande vändning på slutet. Missa inte denna spänningsroman! Jag läser gärna vidare i denna serie. Denna spänningsroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.
Mitt favoritställe ur boken;
16
Cecilia
Orangeriet var något helt annat än Svar villan. Här var trångt och om bönar, och hon kände sig inte lika ensam och övergiven som uppe i det stora huset. Det doftar av fuktig jord, och de rangliga plantorna i kombination med rottingmöblemanget gav ett välkomnande intryck. Till en början hade Cecilia inbillat sig att hon skulle känna sig som ett djur i en bur innanför de gladare väggarna, men känslan försvann i samma stund som hon upplevde ljusförhållandena som de många fönsterglasen gav. Det var perfekt för hennes måleri.
Utsikten från orangeriet liknade den från Svartvillan, bortsett från att växthusbyghnaden låg lägre på tomten. Trots att tre av väggarna bestod av glas och den fjärde av betong, kände hon sig mindre exponerad här än uppe i det stora huset, eftersom tomatplantorna delvis skydda insynen. De små rottingfotöljerna med tillhörande bord fick med nöd och näppe plats, och Cecilia behövde flytta en sv fotöljerna in i ett hörn för att statligt skulle rymmas.
Efter att ha skickat ett sms till Jim om den icke-fungerande utebelysningen började hon bläddra i skissblocket hon fått med sig. Här fanns embryon till en serie akvarell som var beställda till en kommande utställning om känslor på Axel Ebbes Konsthall i Trelleborg. Det hörde inte till vanligheten att Cecilia fick beställningsjobb, särskilt inte förskottsbetalda sådana, så förfrågan hade gjort henne väldigt glad. En intendent på konsthallen hade sett hennes tavlor hemma hos en vän, som var en av Cecilias trogna kunder. Intendenten hade intresserat sig för tavlorna och frågat vem konstnären var. På den vägen hade de sedan kommit i kontakt med varandra.
Cecilias alster tilltalade inte någon bred publik, det visste hon. Gemene man som besökte Österlen för konsten ville antingen ha öppna landskap, vidsträkta vyer och hav som glittrade, eller kitchiga målningar med mycket färg och mängder av detaljer. Det Cecilia målade var raka motsatsen, och hon hade aldrig det kommersiella för ögonen. För att motiven skulle få liv och kännas äkta behövde hon vända sig inåt.
Hon lade ifrån sig skissblocket och gick bort till en av tomatplantorna. Bladen hade bleknat, och den gröna karten skulle förmodligen inte få färg eftersom det var så sent på säsongen. Den ludna, rangliga stammen hölls upprätt av bastsnören som satt fästa i en skena i taket. Cecilia gnuggade ett blad mellan fingrarna, satte den mot näsan och drog in lukten. Doftminnet aktiverades direkt. När hon var liten hade de varit självförsörjande på grönsaker.
Baksidetext;
Allt står inte rätt till i den havsnära lyx villan i pittoreska Olofstrand. Hit måste familjen Aronsson flytta medan hemmet i Simrishamn saneras. Och samtidigt som en brutal misshandel bryter lugnet på Österlen, trasslar Svartvillans tillfälliga hyresgäster in sig i en växande härva av misstro, utpressning och konflikter.
Dottern Emily dras in i en ny, tveksam bekantskap. Mamman Cecilia kämpar för att återfå fotfästet i familjen, och pappan Robert försöker hantera pressen från ett arbete som hotar att röja en mörk hemlighet. Dessutom dyker den gåtfulla hyresvärden Jim upp i tid och otid, som om han vakar över mer än bara huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar