"Frågar åt en vän" är den tredje boken av Sara Molin utgiven av Norsteds förlag. Detta är den första boken jag läst av författaren. Lydia håller på att förbereda ett bröllop samtidigt som hon planerar en begravning för sin mormor. Lydias fästman Douglas känner sig bortprioriterad och de bestämmer sig för att ta en paus i förhållandet. Samtidigt råkar Lydia skicka ett sms till en främling och det blir starten på en konversation som får henne att reflektera över saker och ting.
Detta är en härlig, jordnära, feelgood roman om relationer till olika familjemedlemar och nya och gamla vänner. De olika personligheterna är beskrivna på ett målande och bra sätt, som gör att man lär känna dem. Jag tycker om hennes stora härliga familj. Lydias vardag är full av kaos, och hon vill ta reda på vad hon själv vill. Bokens tema är individens förmåga till förändring. Även att vårda relationerna till dem som betyder mest. Det är också spännande att följa med Lydia i hennes arbete som avdelningschef på kriminalvårds anstalten. Jag gillade att boken är lätt att komma in i och den var svår att lägga ifrån sig. Boken hade både humor och allvar. Jag tyckte även att omslaget till boken är jätte fint. Denna underhållande feelgood pärlan får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;Första onsdagen i månaden betyder aw. Vanligtvis skulle Harmony och jag ha parkerat oss på en mysig pub någonstans. Där skulle vi sedan ha fördrivit tiden under lugna och stilla former. God mat, gott vin och en massa prat. Den här gången har Harmony hittat på något helt annat. På grund av min sorgliga syn på dans (här hänvisade hon till mitt påpekande att det krävs två för att dansa tango, apropå mitt bristfälliga engagemang i förhållandet med Douglas) tänker hon ta mig ut och dansa. Först tvärvägrar jag. Att gå ut på krogen och ställa mig på ett dansgolv hade jag varit tveksam till även under normala omständigheter. Att göra det mitt i veckan, med jobb som väntar i morgon bitti, kan hon glömma. Men Harmony besitter en imponerande, snudd på skräckinjagande övertalningsförmåga, och det dröjer inte lång tid förrän jag har gett med mig. Därför står jag nu i omklädningsrummet på jobbet och drar på mig strumpbyxor och en nyköpt klänning, en svart med vita prickar. Därefter sminkar jag mig så omsorgsfullt jag kan i lysrörens sken.
"Fest i kväll?" frågar Cecilia, som kommer in när jag lägger sista handen vid mitt verk genom att stryka på ett rött läppstift.
"Nja, det kan man väl säga. Harmony ska ta med mig ut en sväng".
Oklart varför jag pratar om mig själv som om jag vore en hund, men strunt samma.
"Gud vad kul. Nästan så jag blir sugen på att gå ut, jag också. Men jag är klenare än ni", skrattar hon, "jag skulle aldrig orka jobba i morgon om jag festade ikväll."
Jag känner mig genast dum. "Alltså, festa ska vi väl inte riktigt. Bara ta ett glas någonstans och dansa av oss en kort stund. Det kommer inte bli sent."
Gud, hör på mig. Man skulle kunna tro att det är mamma jag pratar med, eller kriminalvårdschefen, inte gulliga, avslappnade Cecilia.
Hon skrattar och vinkar glatt åt mig i spegeln när jag går. "Jag tror du behöver roa dig lite", säger hon. "Och du ser ut som en filmstjärna, chefen."
Från baksidan;Lydia Dunge lever ett hektiskt liv. Hon är avdelningschef på anstalten Vinterbo och har både ett bröllop och en begravning att planera. Med en dement morfar, en mamma som tycks mer besvärad än sorgsen och fyra egensinniga syskon gör Lydia sitt bästa för att mormodern under värdiga former ska föras till sista vilan. Fästmannen Douglas, som alltid haft sina invändningar mot Lydias brokiga, smått kaotiska familj, känner sig bortprioriterad.
Av misstag råkar Lydia skicka ett meddelande avsett för Douglas till Ninos, en total främling. Det blir startskottet för en konversation som blir Lydias följeslagare under de skakiga månaderna fram till begravningen. Hemligheter avslöjas, människor förändras och när allhelgonahelgen och begravningen närmar sig är ingenting längre sig likt. Hur navigerar man i livet när kartan hela tiden ritas om?
Ha en riktigt trevlig helg!
Kramis Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar