Löftet han gav

"Löftet han gav" är en Novell av Patricia Buske utgiven Everlasting förlag. Detta är en romantisk novell, som handlar om två unga människor som är tvugna att gifta sig.

Kvinnan, Mari-Carmen skickas till Amerika för att studera, och Rafael bygger under tiden upp ett hotell, medan han väntar på henne.

Efter fem år möts de igen, då Carmen återvänder till Spanien. Hon vill förföra honom, och ta tillbaka det som rätteligen tillhör henne, då hon tror att han inte älskar henne. Dock har han hela tiden har väntat på att hon ska återvända.

Detta är en otroligt fin debut, och jag uppskattar de djupa känslor som finns mellan de båda huvudkaraktärerna. Man njuter av den fina miljön och jag älskade det fina slutet.

En liten pralin som är alltför kort. Jag hade gärna läst mer och sett hur historian utvecklat sig. Denna fina novell får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Från sidan 14

Rafael såg henne så fort han kom ut i det stora inglasade poolområdet, med utsikt över det svallande havet, men han uppfattade inget av detta utan var helt fokuserad på skönheten som låg i solstolen en bit från resterande hotellgäster. Han gick och satte sig vid baren och bad om en flaska vatten. 

Han behövde inte vänta länge. Snart kände han hur någon ställde sig vid hans sida. Hon bad om ett glas med cola och han log åt att vissa saker minsann inte ändrats på fem år. Han vände sig mot henne och hon tittade nervöst upp i hans ögon och log.

Hon sträkte fram handen. "Hej, jag heter Mary."

Han tog hennes varma hand i sin och tittade på henne. Hon verkade pusta ut när han presenterade sig för henne. Ville hon inte att han skulle veta vem hon var? Hur kunde hon tro att han inte skulle kunna känna igen henne även om det var fem år de senast träffats? Hans kontakter på skolan hade kontinuerligt skickat information om hennes skolgång och flera gånger hade hans man på plats fått jaga iväg unga män som var intresserade av att gå på dejt med Mari-Carmen. 

Han var nyfiken på varför hon låtsades vara någon annan än den hon var. Det måste finnas en anledning och han ville ta reda på vad det var som drev henne till detta hemlighetsmakeri.

Baksidetext;

Efter flera år utomlands återvänder Carmen till Spanien med en plan. Hon tänker förföra mannen hon tvingades gifta sig med som ung och ta tillbaka allt som rätteligen tillhör henne.

Men kommer Rafael att känna igen henne som fullvuxen kvinna och planen gå om intet?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Syrén lunden

"Syrén lunden" av Tracy Rees utgiven av Piratförlaget. Detta är fortsättningen på Rosen trädgården, som jag läst förut och tyckt mycket om. Denna delen tar upp den unga, bortskämda överklass kvinnan Rowena Blythe. Det är meningen att hon ska gifta sig med en lämplig man, men hon har ännu inte funnit den rätta. Då hennes föräldrar vill måla hennes porträtt, tänker hon att det inte ska bli så trevligt, då konstnären föräldrarna anlitat, inte kan låta bli att ta på kvinnor han målar. Dock är han sjuk, och skickar en assistent i stället. Hon faller för den unge assistenten Barteks smicker, och kan inte låta bli att bli förälskad i honom. De rycks med i sin kärlek till varandra, och Bartek ber henne därför följa med honom till Cumbria. Han har nämligen fått en lärlings plats där. Hon följer med honom, men kärleken svalnar snabbt, och Bartek överger henne. Rowena får återvända hem, förödmjukad och eventuellt gravid. Hennes föräldrar möter henne med iskyla, och slänger ut henne på gatan. Rowena får dock hjälp från oväntat håll. 

I den här historiska romanen, får vi följa Rowena som är en ganska bortskämd, ung kvinna. Hon hamnar i olycka, och kan inte gifta sig till det parti som föräldrarna tänkt sig. Då föräldrarna tar sin hand ifrån henne får hon hjälp från oväntat håll. Nämligen Pansy som är tjänarinna i hennes föräldrars hus. Den unga kvinnan får onekligen ett hårt straff för sin obetänksamhet. Som vanligt kommer killen undan utan att bli nämnvärt påverkad. Varför är det alltid kvinnans fel? Dock förändras Rowenas liv till det bättre och till skillnad från det kärlekslösa liv, föräldrarna planerat, finner hon både kärlek och vänskap. Jag gillar att vi får träffa de olika karaktärerna från förra delen i serien ock lär känna dem lite bättre. Jag gillar speciellt Pansy. Jag uppskattar de starka kvinnokaraktärer vi får möta. Det är fint att Pansy uppmuntras att förverkliga sig själv och får möjlighet att bli jurist. Då hennes känsla för rättvisa är stark. Jag hoppas det kommer en fortsättning på denna bok, för jag vill gärna läsa mer om de olika karaktärerna. Speciellt Pansy. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Pansy

För en gångs skull gick tiden fort på Garrowgate Hall. Pansy dammade hyllor och sopade ur eldstäder med en helt ny energi. Hennes tankar var hela tiden någon helt annanstans. Antingen var de på polisstationen med Hipo'lito, eller i huset i Vale of Health. Ibland drev de iväg till modistbutiken. För en gångs skull var hon tacksam för sitt enformiga arbete, eftersom det tillät hennes tankar att vandra. Vid det här laget kunde Pansy städa Garrowgate Hall i sömnen- vilket hon oftast gjorde när hon drömde.

Hon var så uppslukad av sina nya tankar och erfarenheter att hon knappt märkte att Rowena Blythe var tystlåten och tankspridd, att mrs Blythe var otåligare än vanligt- någon förlovning hade fortfarande inte tillkännagivits- eller att John var bekymrad. Hans älskade hade det svårt och han lättade sitt hjärta för Pansy, vilket under vanliga omständigheter skulle ha gjort henne förtvivlad. Nu var hon för upptagen av sina egna lärdomar för att bry sig särskilt mycket om de trista, trassliga förhållandena på Garrowgate Hall. 

Varje dag tackade hon sin lyckliga stjärna för att hon hade råkat passera polisstationen i rätt ögonblick. Hon hade aldrig tänkt på sig själv dom hjältemodig. Hon hade varit en vanlig flicka, likgiltig inför skolan och utan några särskilda drömmar. Sedan blev hon tjänsterflicka. Och ingenting hade hänt på väldigt länge som hade fått henne att känna att hon var särskilt värdefull. Men att stå upp mot bylingen, som Jem hade kallat dem- ordet fick henne att fnissa- hade fått henne att ändra uppfattning om sig själv.

Tidigt på onsdagsmorgonen skickades Pansy till balsalen för att sopa och damma, ett uppdrag hon tänkte dra ut på om John var ute på terrassen och gjorde sina övningar. Deras obesvarade kärlek, hennes och hans, och den situation den försatt dem i, hade känts oändlig. Men nu skulle den förr eller senare ta slut-tack vare henne. Det var hon stolt över. Hon hämtade kvasten och dammvippan och skyndade mot balsalen, men hejdade sig när hon såg Rowena Blythe slinka in före henne.

Baksidestext;

ENGLAND 1897. Rowena Blythe är både rik och vacker. Hon ska fylla tjugofyra år och förväntas snart gifta sig med rätt sorts man.

Rowenas föräldrar vill stärka sin dotters ryckte som skönhet och ber därför en konstnär att måla ett porträtt av henne. Men konstnärens assistent Bartek visar sig vara helt olik alla män Rowena träffat förut- vild, romantisk och bohemisk.

Medan omgivningen väntar på besked om förlovningen med en man i hennes ställning falker hon istället för Bartek. Ska hon våga riskera allt för kärleken?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni 

Läs också recensionen av "Rosen trädgården" här

Flyg, flyg

"Flyg, flyg" är en Novell samling av Susanna Lundell, utgiven av Ekström & Garay förlag. Denna vackra novellsamling innehåller tolv små korta noveller. De olika novellerna handlar om människor som utsätts för prövningar i livet och de ställs för olika utmaningar. De är alla vackra och berörande, på olika sätt, och de är både lite sorgliga, men också fulla av hopp. Några av mina favoriter är Mitzy the kitzy som handlar om en röd katt som blivit gammal och sjuk. Skåpet, som handlar om en flickas sista teckning, samt Flyg, flyg, som handlar om ett barn som önskar att en nyckelpiga ska göra hennes sjuka morfar frisk. De handlar om hur det kan bli i livet helt enkelt. Dess olika små nyanser, mellan glädje och sorg. Dessa noveller är fina och tankeväckande, och tål att läsas om och om igen. Denna novellsamling får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag hade aldrig tyckt om djur, och när mamma hade sagt att hon skulle skaffa katt var jag nog den som varit mest negativ, men mamma hade inte låtit sig påverkas. Den lilla kattungen hade fångat hennes hjärta och nu fanns ingen återvändo. Hon hade förälskat sig i den lilla röda bollen hemma hos en väninnas granne och pratade bara om djuret. Jag hade flyttat hemifrån, och hon såg framför sig att lillasyster också skulle lämna hemmet inom några år. Då ville hon inte vara ensam, sa hon, och Mitzy the kitzy kunde bli ett bra sällskap. Den röda kattungen flyttade in och charmade förståss alla, men inte mig. Jag tyckte inte om djur och särskilt inte den här katten. Oberäknelig och med vassa klor klöste hon sig in i mitt liv och förstörde soffan i vardagsrummet som vi hade haft sedan jag var liten. Där efter kräktes hon över min skivsamling som jag samlat på mig under många år. Vid ett annat tillfälle kissade hon i mina skor, ja vi var långt ifrån bästa vänner.

Baksidestext;

En ung man har ingenstans att sova och fördriver timmarna på tunnelbanan medan han väntar på att det ska bli morgon. Ett barn hoppas att en nyckelpiga ska rädda hennes sjuka morfar. Sopsortering får en man vars äktenskap har havererat, att se tillbaka på sitt liv med andra glasögon.

Flyg, flyg är en novellsamling om människor som utsätts för prövningar i livet och ställs inför utmaningar de inte hade kunnat föreställa sig. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni 

Förtrollning

"Förtrollning" av Kathrine May, utgiven av Yourlife books. Översättning av Carina Nunstedt Detta är författarens andra bok, men jag har tyvärr inte läst hennes första. I den här boken uppmanas vi att "återuppväcka din själ i en utmattad tid". Författaren uppmuntrar oss att grunda oss i de fyra elementen-eld, luft, jord och vatten. Hon vill att vi ska bli förtrollade igen. Och samtidigt att känna oss närmare oss själva, samt varandra, lugnare och mindre stressade. I boken berättar hon hur man ska ta hjälp av naturens helande och återhämtadnde kraft, för att återigen kunna känna livslusten. Att se det vackra i det lilla. Det kan kanske vara att gå en promenad med en vän sent en kväll, och bara titta på stjärnorna. Vi får följa författaren egna resa, och hennes bok erbjuder oss att vi också göra denna resan.

Dagens stressande tillvaro gör oss helt klart sjuka. Vi mår inte bra av den stressen vi utsätter oss varje dag. Vi tar på oss mer och mer på arbetet och privat, och är helt upptagna med sociala medier, för att ha tid till återhämtning och umgänge med våra nära och kära. Författaren beskriver att pandemin gjorde henne så stressad, och hur hon upplevde att den ständiga pågående förändringen, var omöjlig att integrera. Hon kände tillslut att av familjen återstår bara någon form av sociala spillror, delade i politiska skiljelinjer. Hon var tillslut så utmattad, att hon inte kunde koncentrera sig att läsa en hel sida ur en bok. Jag kan tänka mig, att många kan relatera till denna känsla. Författaren beskriver sina tankar och känslor på ett vackert sätt, och gör boken till en njutning att läsa. Författaren längtar efter ett mer meningsfullt liv och börjar utforska sin mentala hälsa. Jag kan varmt rekomendera boken. Denna vackra bok är väl värd att unna sig själv, och de man älskar. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Eld

Från sid 138

Jag har börjat ta med hunden på promenad upp för Holly Hill, belägen en kort biltur inåt landet. Det känns som om en liten brant vandring lugnar mitt sinne likt inget annat. Det finns en rad sevärdigheter längs vägen, bland annat vacker utsikt över flodmynningen, som drar till sig min flyktiga uppmärksamhet. Jag älskar hur svampar verkar poppa upp överallt i den här skogen, på varje trädstam och genom myllan reser de sig i all sin prakt. Emellanåt har jag hittat de turkosfläckiga träd som avslöjar att det finns Chlorociboria aeruginascens, "Green elf cups", i närheten. Men på senare tid har jag letat efter något annat. Flera olika vänner har berättat för mig att det finns en övergiven fåfänga högst upp på toppen av kullen, på min karta är den markerad som "ett torn". Det här borde vara ett enkelt uppdrag: hitta ett torn på toppen av kullen. Men det märkliga är att jag inte kan hitta den. Jag har letat flera gånger vid det här laget. Första gången tog jag med mig Bert och vi cirklade runt kullen sex sju gånger, vid ett tillfälle råkade vi gå in på privat mark. En annan gång gick jag ensam och följde var enda liten stig som sträckte sig genom skogen. Ingenting. Jag har skrivit ut en vägbeskrivning från en som känner till platsen väl och ändå irrar jag bort mig. Det känns som om tornet undviker mig med flit, visar sig för vissa människor men inte för mig. Kanske har det, likt Baba Yagas stuga ställt sig upp på darriga ben och smugit iväg till en annan del av Kents landsbygd. Oavsett vilket har det börjat kännas som en jakt.

Baksidestext;

Jag har förlorat en grundläggande mänsklig förmåga. Jag behöver hitta ett bättre sätt att ta mig fram genom livet. Jag vill bli förtrollad igen. 

Kan det finnas ett annat sätt att leva-mer meningsfullt, mer grundat under våra fötter? Som tillåter oss att känna oss närmare oss själva och varandra, lugnare och mindre stressade? Hur kan vi ta hjälp av naturens helande, återhämtade egenskaper och tända livsgnista på nytt?

FÖRTROLLNING är som balsam för vår tid. Den bjuder in oss alla att uppleva livet i sin mest sensuella komplexitet och hitta allt det vackra som väntar. 

Vår känsla av förtrollning väcks inte bara av det storslagna. Överallt runt omkring oss, hela tiden, kan vi slå upp den andliga dörren till vårt inre. Nyckeln är vår medvetna närvaro. Magin som framkallas av oss själva. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni 

Det sista spåret

"Det sista spåret" av Alice Valentin, utgiven av Visto förlag. För ungdom och unga vuxna. Boken handlar om Emilia. Hon är sjutton år och har precis fått sommarlov. Hon är olyckligt kär, och bästa vännen har dessutom rest bort. Nästa termin är det sista året på gymnasiet. Hennes föräldrar berättar plötsligt att de tänker skilja sig. Något som gör att sommarlovet inte kan bli värre, är att mamman har hyrt ett hus nere i Åhus över sommaren. Hon vill att Emilia ska följa med. Pappan ska arbeta över sommaren, och flytta ur sina saker i lugn och ro, medan mamman och Emilia åker bort. Väl framme i huset  i Åhus hittar Emilia av en slump en gammal dagbok, som är skriven av någon med initialerna I.V. Vem är denna unga kvinna? Emilia kan inte låta bli att läsa hennes dagbok, och den utvecklas snart till en romantisk kärlekshistoria. Efter att dagboksberättaren skrivit att hon ska träffa en viss kille, tar dagboken plötsligt slut. Emilias magkänsla gör att hon tror att det hänt den unga kvinnan något. Emilia vill veta vad som hände den där gången för länge sedan. Hennes efterforskningar gör  att även Emilia finner kärleken.

Detta är författarens debutroman och en berättelse för unga vuxna. Dock tyckte jag som lite äldre att den var både bra och underhållande. Det fina bokomslaget, och den spännande inledningen, gjorde att jag inte kunde släppa boken ifrån mig. En riktig bladvändare. Jag gillar hur författaren lyckas förmedla hur det känns att vara ung, och olyckligt kär, samt hur det kan vara att känna sig osäker inför framtiden. Många unga människor kan nog relatera till den känslan. Huvudpersonens tankar och känslor känns realistiska och äkta. Sedan är historien otroligt fin, spännande och välskriven. Här vävs framtiden ihop med det förflutna på ett bra sätt, samtidigt som inte bara ett, utan två mysterium bakas in i historien. Boken innehåller en lagom dos av spänning, kärlek och en gnutta allvar. Miljöbeskrivningarna är magiska, och gör att man gärna skulle vilja åka till Åhus, och jag blir jättesugen på att se Stenshuvud som jag inte besökt någon gång. Boken är väl läsvärd och får av mig ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Nästa morgon väckte mamma mig tidigt och vi drog ut till Stenshuvud. Vi klev in i en riktig sagoskog  med stenar som såg ut som förstenade troll och vackra träd med spretande grenar. En del hade fallit till marken och blivit liggande där aldeles orörda. Här var allt som det var, inte det minsta tillrättalagt. Jag trivdes i det. Fåglarna sjöng och insekter surrade i vinden. Luften var kvav och svetten låg som en hinna på varenda centimeter av kroppen.

Vi tog oss med viss ansträngning upp på högsta toppen. Jag insåg att jag måste göra något åt min kondition när det tog typ tio minuter att återfå normal andning. Väl uppe när svimningskänslorna lagt sig, tittade jag ut över skogen och havet. Vinden fladdrade i håret och jag svajade till när jag blickade mer mot den brantaste sidan. Vågorna som ser så höga ut från stranden, såg bara ut som små krusningar härifrån. 

Jag tänkte på I.V. När jag spanade ut över vidderna. Tänk att hon också hade varit precis här, på denna plats. Det var verkligen lika vackert som hon beskrev det i sin dagbok. Jag slogs av hur liten jag var, så obetydligt liten jämfört med världen. Jag tänkte på hur många som gått upp och ner för det här berget före mig och som kommer att göra det efter mig. Människans tid är verkligen begränsad men berget kommer att stå här för evigt. Jag drabbades plötsligt av en stress inför framtiden som jag inte kännt så här stark förut. 

Vad ska jag bli när jag blir stor? Ska jag plugga när jag går ut gymnasiet eller börja jobba direkt. I så fall med vad? Jag hade hela tiden tänkt att jag kommer komma fram till det sedan. Ju närmare studenten jag kom desto mer började jag tvivla på det. Alla andra visste redan att de skulle ut och resa eller börja plugga till sjuksköterskor, jurister eller idrottslärare. Jag hade ingen aning. 

Baksidestext;

Olyckligt kär, lämnad av sin bästa vän och med föräldrar som ska skilja sig blir sjuttonåringa Emilia tvungen att följa med sin mamma till ett strandhus i Åhus hela sommaren.

En upphittad dagbok skriven av en ung tjej, en kärlekshistoria som tar sin början bland sidorna men som får ett abrupt slut, väcker både en dålig magkänsla och en lust att ta reda på mer. 

Det blir en sommar där Emilias grävande i det förflutna får allvarliga konsekvenser, hon möter sina rädslor och konfroteras med familjeproblem. Men hon finner också oväntad styrka och hopp om ny kärlek, när en gnista tänds från oväntat håll. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

De avhuggna, de räddade

"De avhuggna, de räddade" av Elisabeth Wolpert, utgiven av Lava förlag. Detta är en berättelse om författarens föräldrar. Vi får följa juden Davids (Thadeuz) berättelse om hur det var att vara jude under andra världskriget. Författarens mamma ville inte berätta så mycket, så det är mest pappans berättelse vi får ta del av. David har beskrivit de fasor judarna fick utstå, och allt det han har bevittnat. Från krigets första dag till slutet, får vi ta del av hans och familjens öde under andra världskriget. Allt om skräcken, oron, sorgen, svälten, depressionen och sjukdommarna. Och om hur man gör allt för att överleva. David, var som sagt en av överlevarna, men många i hans familj dog, och när kriget var slut fanns inte många kvar. Bara David och hans mamma. Genom att skaffa sig falska id-handlingar och ha en enorm tur, lyckades David och hans mamma överleva till krigets slut. Givetvis inte utan psykiska och fysiska men. 

Detta är en dokumentär berättelse baserad på ögonvittnesskildringar gjorda av författarens föräldrar om andra världskrigets fasor. Det är fruktansvärda berättelser och händelser vi får ta del av. Hur de ibland svalt, och led när någon i familjen hade blivit fångatagna eller dödade. Det fanns också hjältar som försökte hjälpa judarna på olika sätt. Motståndsrörelsen. Man fick passa sig väldigt noga för att uttrycka sina känslor, då en fel min, t ex av avsky eller en blick på fel person, kunde resultera att man åkte fast och blev dödad. Rena och ondskefulla avrättningar där tyskarna helt enkelt sköt den dödsdömda i huvudet, eller i ryggen om den försökte fly. Boken är tankeväckande och lämnar mig en känsla av sorg, för alla de som dog, och dör i krig idag. Har vi inte lärt oss ännu? En väldigt viktig bok alla borde läsa. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Muren

Flyktdagen började närma sig, men David hade ännu inte listat ut flyktvägen. Att fly genom den stora bevakade ingången var uteslutet. Att avvika från ett arbete utanför ghettot, i tyskarnas regi, var kanske omöjligt men mycket farligt.

David hade gått ut ur ghettot några gånger, på arbete för tyskarna. Det var inte alltför fysiskt tungt och man fick bra med mat, inget våld hade förekommit. Det hade varit skönt att få komma ut ur ghettot en stund. Han hade spanat efter flyktvägar men bedömt det för riskabelt-judarna arbetade under vakenhet från tyskarna hela tiden. Han hade hört om människor som försökt fly under dessa arbeten men blivit skjutna. 

David fortsatte att promenera omkring i ghettot och studera muren som tyskarna byggt, för att avskilja en judisk del av staden. Han såg att muren var välbevakad på vissa ställen men inte alla. Ibland gick muren genom bakgårdar, och ibland hade muren ingen taggtråd ovanpå. Det var nästan som om det var en fälla-att man skulle vilja klättra över där. Muren bevakades vid bakgårdarna av en judisk vaktstyrka och David visste att den vaktstyrkan var omöjlig att muta.

Muren var dock för hög för honom att klättra upp på. Han fortsatte att promenera omkring och spana. Han skymtade en träpinne under ett smutsigt tygskynke och hjärtat hoppade till av glädje, men det visade sig inte vara någon stege utan bara några träpåkar. 

Han fortsatte att envist söka av kvarteren, nära den plats på muren han valt, och slutligen fann Han en gammal sliten stege invid en husvägg. Var det bara en enorm tur att stegen låg just här?

David att kanske hade någon annan identifierat att platsen vid muren var bra att ta sig ut på och använt den stegen? Det betydde i så fall att denne eventuelle föregångare hade haft medhjälpare, som lagt tillbaka stegen. 

Nästan alla pusselbitar var på plats. Men för att det skulle gå snabbt att bära fram stegen och för att ta tillbaka den och dölja spåren behövde han en medhjälpare. Han beslutade sig för att fråga sin moster Dora därför att hans mamma och pappa var för långsamma och hans syster Rachela var för känslosam.

Baksidestext;

"Tadeuz, döljer du något för mig?"

Han tittade på sin flickvän, hennes ögon var fulla av oro. Det var dags att berätta allt för henne. Om förföljelserna i Lodz. Om svälten och hopplöshet i Warszawas ghetto. Om flykten över muren. 

"De avhuggna, de räddade" är en dokumentärroman, byggt på ögonvittnesskildringar från det naziokupperade Polen. Författarens pappa flydde ut ur Warszawas ghetto. Författarens mamma var ett barn som smugglade ut ur ghettot. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fräls oss ifrån ondo

"Fräls oss i från ondo" av Johannes Selåker utgiven av Bokförlaget Forum. Detta är författarens debutroman, och första delen i serien-Blodslinjen. Boken handlar om den frilansande journalisten Selma Halilovi'c.  Hon rapporterar om olika sabotage runt om i Umeå trakten, utförda av en grupp som kallar sig för sabotörerna. Samtidigt letar hon efter en vän som hon förlorat, och inte vet vart hon tagit vägen. Selma vill få reda på vilka de i gruppen sabotörerna är, och vad de vill och hur långt de skulle kunna gå. När hon undersöker vad man först tror är ett självmord, som filmas och läggs ut på socialamedier, leder detta henne till en sektliknande kyrka, som kallas för Guds ljus. Medlemmarna verkar bära på en del hemligheter, och i samtal med flickans föräldrar känns det som taget ur en teater. Selma förstår att man döljer något. Den döda flickans syster försvinner, och Selma vill försöka hitta henne, innan det är för sent. Hennes sökande leder henne till en ondskefull man, ute efter hämd.

Wow, detta är en riktigt spännande debut. Trots att boken innehåller hela 561 sidor, så känns den inte så lång. Den är så otroligt spännande och tiden bara flyger förbi medan man läser. En riktig bladvändare, med andra ord. Selma är en kvinna som verkar ha många olika sidor. Ibland är hon tuff, väldigt smart och målmedveten, ibland osäker och svag. Hennes psykiska mående beror på upplevelser, när hon var liten, och flydde ifrån kriget i Sarajevo. Det gör att hon inte verkar tänka sig för i alla lägen. Och ibland handlar hon först och tänker sedan. Vi får följa hennes arbete som journalist och sökandet efter vännen Ivana. Samtidigt som vi får en inblick i hur det är att leva i en sekt, där pastorn styr medlemmarna med järnhand, och uppmuntrar medlemmarna att ange varandra, för att undvika att själva bli straffade. De som begår misstag är så kallade felare och blir straffade eller uteslutna. Vi får också följa gruppen sabotörerna, och hur ledaren lyckas manipulera alla i den lilla gruppen. Boken är välskriven och författaren lyckas knyta ihop alla lösa trådar på ett bra sätt. Den slutar också väldigt spännande. Jag ser fram emot att läsa mer av författaren och nästa del i serien. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8.

Det duggregnade när Selma klev ur sin vita Volkswagen Tiguan vid olycksplatsen utefter landsvägen mellan Vindeln och Umeå. Det förvridna bussvraket låg på sidan i diket. Klockan är strax efter tolv men fortfarande pågick arbetet på platsen. Säkert hade man fått vänta på utredare från Umeåpolisen.

Fotografen Sven Lindström rullade upp bakom henne och klev ur en grå Audi. 

"Vi är rätt sena", sa Selma. 

En bärgare körde in till vägkanten. Orange varningsljus blandades med blåljusen. 

"Det är de med", sa fotografen och nickade mot bilen. "Jag tror inte vi har missat så mycket."

Tillsammans började de bearbeta platsen ur alla vinklar, säkra detaljer för att kunna skapa sig en bild av händelseförloppet. Bussen tycks ha farit över vägbanan och kraschat rakt igenom räcket på motsatt sida. Scenen var som hämtad ur en dystopisk film. Krossat glas och skeva metalldelar låg utspridda över den smutsiga snön. Bussens fönster gapade tomma som pluggar i en tandrad. Vindeln HC:s röda logotyp lyste mot den gråbleka himlen. Det luktade kemiskt, kanske av diesel. 

Polisens tekniker rörde sig fram och tillbaka i sina vita dräkter bakom den smala avspärrningen. En av dem stod böjd över ett föremål borta vid viltstängslet.

"Vad är det där?" frågade Selma och pekade mot teknikern. Sven Lindström höjde kameran och tog några bilder innan han vände displayen mot henne. 

"Ett av bussens däck", sa han. "Det sitter fast i stängslet." 

Selma nickade. 

"Kan det ha lossnat och orsakat olyckan?" 

Selma tänkte på sabotörerna, försökte se gruppen framför sig. Vilka var de? Vad ville de egenligen och hur långt var de beredda att gå? Det kändes märkligt att samna personer som spetsat komunhusets kaffe med LSD nu skulle försöka döda någon. Det här sabotaget saknade humor och finess, det här handlade mer om ilska och hat. 

Hon tog upp telefonen och kollade klockan. Om hon skulle hinna till Ingrid för att plugga med henne och Astrid måste hon åka om två timmar. 

Baksidestext;

Blodslinjen del 1

En tonårsflicka sänder sitt eget självmord på Instagram. Vem är hon och vad har drivit henne in i döden? 

Samtidigt som filmen sprids över nätet skakas trakten runt Umeå av ett antal mystiska sabotage som journalisten Selma Halilovi'c bevakar som frilansare efter att hennes anställning på Expressen slutat i en katastrof. När Selma får se självmordsfilmen gör hon en fasansfull upptäckt- en ännu mörkare hemlighet verkar gömma sig bakom bilderna som visas. 

Finns det en koppling till den flicka som nyligen försvunnit från den sektliknande församlingen Guds ljus i Vindeln? 

Parallellt med de mystiska sabotagen blir mer extrema växer Selmas känsla av att församlingen och flickans familj döljer något. Plågad av minnen från barndomens flykt från Sarajevo pressar hon sig själv allt hårdare i sökandet efter svar. Till sist närmar hon sig den punkt där trådarna tycks löpa samman: den mystiska sekten och en man besatt av hämd.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Dimmornas drottning

"Dimmornas Drottning" av Linda H Axelsson, utgiven av Idusförlag. En mysrysare för barn 9-12 år. Det är sommarlov och Hilma 12 år, ska på skrivläger. Men redan i taxin ångrar hon sig, då taxichauffören påstår att det spökar i huset hon ska till. Hon berättar också att flickor försvinner, när husan Malin spökar. Sedan varnar hon för drottning Omma. Väl framme på lägret, tycker hon att Bodil som är ledare för skrivlägret är konstig. Men Hilma får snart annat att tänka på. Killen Lukas dyker upp, och får Hilma att känna sig pirrig. Tillsammans med honom och de andra kamraterna på lägret, får de olika uppgifter, som har med skrivande att göra. Dock händer det obehagliga saker. Hilma ser lite läskiga saker, och får obehagliga drömmar, och plötsligt har en av lägerdeltagarna åkt hem. Vad har egentligen hänt henne? 

Ja, Hilma verkar se saker de andra inte kan se. Hennes pappa tycker hon har alltför livlig fantasi. Hilmas syner och drömmar ger det lilla extra till historien, samt den spännande spökhistorien, som det ryktas om i trakten, och som hör ihop med huset som lägret ska vara i. Vi får följa Hilma och de andra lägerdeltagarna under deras veckolånga vistelse. Boken är både mysig och lite lagom otäck. Jag funderar genom hela boken vem Bodil egentligen är. Jag gillar att vi får följa Himas tankar och känslor på ett bra sätt, och lägerdeltagarnas skrivuppgifter och hur de löser dessa. Jag skulle helt klart läsa en fortsättning på denna spännande historia, och få veta mer om vad som händer i det där huset. Rekommenderas varmt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

När Hilma kommer in i köket sitter de andra redan och äter. Alla utom Robin och Bofil. Bodil står vid köksbänken och skär upp bröd, men Robin syns inte till. Kanske äter Robin frukost hemma. 

Hilma tittar på Lukas som skiner upp och klappar på den tomma stolen intill sin. Han har hållit en plats åt henne! 

Hilma blir sprittig i hela kroppen  och kan inte låta bli att le så brett att det känns pinsamt. Som tur är verkar ingen annan än Lukas och Bodil direkt lägga märke till att hon kommit. 

-Här finns det frukost, säger Bodil och sveper med handen över köksbänken när Hilma går fram till henne. 

-Tack!

Hilma blir överväldigad när hon ser vad hon har att välja på och får svårt att bestämma sig. Helst skulle hon nog vilja ta av allting, men då skulle nog magen spricka.

Det går bli en smörgås med skinka och en skiva tomat. Hon skedar upp tjock yoghurt i en skål, ringlar över honungoch olika sorters nötter och både torkad och försk frukt.  Det är som att vara på hotell, nästan för bra för att vara sant.

-Jag har just gjort ny juice, säger Bodil och pekar på en tillbringare. Ett berg med apelsinskal ligger på diskbänken.

Hilma häller upp ett glas och lyckas få med sig allt till platsen bredvid Lukas utan att vare sig spilla eller tappa något. 

-Hej! säger han och ler mot henne på ett sätt som får det att kännas som om de är ensamma i rummet.

Baksidestext;

Hilma sträcker sig på nytt efter blåklint och ska just knipsa av stjälken när hon hör ett brak som får henne att frysa till is. Det är nära att hon tappar buketten.

Hon snor runt och får syn på Vera som har tagit ett språng upp på ett picknickbord.  Hon sträcker ut armarna som en fågel.

-Jag är drottning Omma , ropar hon ut i natten.

Himla ska på skrivläger, men hinner ångra sig på vägen dit. Taxichauffören säger att flickor försvinner när den gamla husan Malin spökar. Dessutom får Hilma höra att hon ska akta sig för drottning Omma.

Som tur är får hon annat att tänka på när Lukas dyker upp. Frågan är om han känner lika dant för henne och om midsommarblommorna under kudden kan svara på det.

Ha en riktigt trevlig dag!

Kramizar Ninni

Läs också min recension av "Dimhäxan" av samma författare här

Sista ordet

"Sista ordet" av Edvard Fenvik, utgiven av Lind&Co förlag. Denna bokserie handlar om Oscar Bodfors och Sasha Blagojevic vid Stockholmspolisen. Man har hittat en mördad man på en ö i skärgården, och när Oscars bror blir en av de anklagade, kopplas han genast bort från fallet. Istället får han hand om ett annat mord, på en kvinna. Hon hittas halvt uppbrunnen i skogen, av en promenerande hundägare, och han ser även hur en man flyr från platsen i en bil. Bilen visar sig ha setts i samband med båda två morden, och de försöker nu hitta ägaren till den. Kan det vara samma mördare i de båda fallen, eller har de inte med varandra att göra alls? Nu måste man snabbt lösa mordpusslet, samt fria Oscars bror från mordanklagelserna. Kommer Oscars bror bli friad från mordmisstanke, eller är han egentligen en mördare? Dessutom har Oscar bekymmer hemma då hans gravida fru, Karin, har fått flera missfall. Hur ska det gå denna gången?

Detta är den andra delen i serien, men jag har tyvärr inte läst den första. Denna boken inleder väldigt spännande, vilket gör att man fastnar direkt för intrigen. Kapitlen är korta, men många, och det är ett bra driv i historien. Polisromanen är både spännande och välskriven, vilket gör att man har svårt att lägga boken ifrån sig. I denna spännande polisroman får vi följa såväl polisen Oscar, och hans familj, som kolegan Sasha, som är nyförälskad. Vi får också en bra bakgrundsbild av vad som hände fram till de båda morden, och vad som gjorde att de två personerna blev mördade. Jag gillar att vi får följa med både i polisernas vardag, vilket involverar Oscar och Karins kamp om att få ett syskon, samt det spännande arbetet som polis. Huvudpersonernas tankar och känslor, gör berättelsen levande och trovärdig. Jag läser gärna mer av serien och av författaren och rekomenderar den varmt. Jag tyckte även att detta bokomslag är väldigt snyggt. Boken ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

22

Oscar drog efter andan och lät den tunga kälken fortsätta på egen hand med de overallklädda barnen. Den röda träkälken var fäst med en stång i marken och barnen fick inte nog av att åka runt, runt. Men Oscars ork var slut och det kändes som att de två grillkorvar han just ätit var på väg upp. Han satte sig på bänken och la försiktigt armen om Karin. Den svaga februarisolen närmade sig en mörkgrå molnbank. Två mammor tog över jobbet att få fart på kälken när barnen protesterade. 

"Hur känns det idag?" frågade han.

"Jag kan i alla fall inte delta i något sådant", sa Karin och nickade mot mammorna som nu sprang så att det sprutade snö och grus från deras kängor. 

"Men du kräktes inte i morse?" 

"Det berodde nog mer på att jag lyckades sova så länge, däremot hade jag blodblandade flytningar. Vet inte om jag orkar ett missfall till."

"Jag förstår det, men om det blir ett till blir det i alla fall en ordentlig utredning om vad som är fel."

Karin skakade av sig Oscars arm och reste sig.

"Det är inte du som behöver ha så ont att det känns som en kniv i magen, och inte heller ligga uppfläckt i en gynstol när de gör ett inre ultraljud."

Karin avbröts av Ester som kom springande med tårarna rinnande längs kinderna. Oscar tittade bort mot kälken där en av mammorna som skjutit på ropade att Ester hade trillat av i farten. Karin stönade till när Ester for upp i hennes famn. Oscar gick fram och tog över dottern. Hon grät och bankade honom i ryggen och ville till Karin. 

"Kom så går vi och tittar om hästarna har fått någonting att äta", sa Oscar och gick mot den röda ladan. 

Baksidestext;

EN MAN HITTAS MÖRDAD i Stockholms skärgård och spåren pekar mot de två affärsmän han tidigare drivit företag med- varav en är kriminalinspektör Oscar Bodfors bror. Familjebandet innebär att Oscar måste hållas utanför utredningen, vilket blir en påfrestning mellan honom och kollegan Sasha Blagojevic. 

Samtidigt pressas Oscar privat av sin pappas krav på att han ska hjälpa sin storebror-pappans favoritson. Dessutom är det tufft på hemmaplan. Oscar och hans fru längtar efter ett syskon till sin dotter, men Karin har fått flera missfall och oron är stor över hur det ska gå den här gången. 

Snart inkommer ytterligare ett fall till gruppen. En hundägare ute på promenad ser en eld flamma upp i skogen och en man fly från platsen i en bil. Bland förkolnade grenar ligger en kraftigt bränd och det blir Oscar som inleder jakten på den ansvariga för det som verkar vara en ren avrättning. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v. 34: Repetition

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om repetition, fler förslag hos ElisaMatilda.

1. Vad är något du upprepar varje dag?

Svar; Jag läser något nästan varje dag.

2. Vilken bok, film eller serie har du tittat på eller läst flera gånger?

Svar; Twilight filmerna har jag sett flera gånger. En film jag har sett flera gånger är "Julie och Julia". Filmen om Julia Child. En serie jag har sett flera gånger är V. Den om alien ödlorna som invaderade jorden. Jag har sett både den gamla och nya versionen.

3. Vad lär du dig aldrig?

Svar; Köra bil, kommer jag aldrig lära mig.

4. När lärde du dig senast något utantill?

Svar; Min adress tyckte jag var bra att kunna utantill. Kommer inte på något annat just nu, även om det finns fler saker.

5. Vilket var det vanligaste samtalsämnet under den här veckan?

Svar; Barnen har börjat skolan igen, så mycket prat handlar om skolan, vad de ska ha med sig till skolan o s v.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kram Ninni

Vintagebutiken i Primrose Hill

"Vintagebutiken i Primrose Hill" av Annie Darling, utgiven av Historiska media. Den nyseparerade Sophie Stanton tänker förverkliga sin dröm, om att åka till släkten i Australien. Hennes pappa kommer där ifrån, men hon har aldrig haft möjlighet att åka dit och träffa dem. Hennes farmor ska opereras och Sophy vill passa på att hjälpa till samtidigt. Eventuellt funderar hon på att stanna där permanent till hennes familjs bestörtning. Hon är trettio år och arbetslös, och hon behöver ett tillfälligt arbete. För att kunna förverkliga sin Australien dröm, börjar hon arbeta på sin pappas Johannos Vintagebutik. Där möter hon svårt motstånd av Phoebe, som är butikens chef. Hon är inte alls imponerad av att chefens dotter ska börja där. Hon gör livet surt för Sophy, men Sophy finner sig snart förälskad i vintagemodet och de vackra klänningarna. Hon blir även förälskad i Charles som arbetar som ädelstensspecialist. Trots att Sophie inte vill ha ett förhållande nu, kan de inte låta bli varandra. Ska Sophie verkligen kunna förverkliga sin dröm om en resa till Australien, nu när hon har två nya förälskelser?

Jag har inte läst något förut av författaren, men jag tyckte verkligen om boken och hoppas på att få läsa en fortsättning på den. Denna vackert förpackade feelgood pralin är ljuvlig. Vi får följa med till vintagemodets magiska och inspirerande värld. Till pappans vintagebutiken kommer det såväl unga brudar, som letar efter den perfekta bröllopsklänningen, som många andra personer, både trevliga och otrevliga i en salig blandning. Jag gillar de båda huvudkaraktärerna, Sophy och Charles och de andra personligheterna som är bra beskrivna. Boken innehåller även mysiga och bra beskrivna miljöer. Och man kan nästan se de vackra klänningarna framför sig. Vi får veta en del om vintagemodets historia, vilket jag tycker är intressant och ett stort plus. Så gillar ni vintagemode tillsammans med en lagom dos intriger, och romantik, får ni inte missa denna pärla. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Följande onsdag, när det blev dags för Sophys nästa lektion, tog Charles med henne till museet för mode och textilier i Bermondsey, ett grällt orangefärgat hus med neonrosa accenter. Det kändes som något från en helt annan värld än det praktfullt viktorianska V&A.

Det var ett litet museum utan permanenta samlingar, men den nuvarande utställningen, Natt och dag, var en hyllning till 1930-talets mode.

Till skillnad från V&A var alla kläder inte bakom glas, och de slapp ett myller av människor som skymde sikten. Kläderna som var ordnade efter tema, var verkligen där, visserligen bakom sammetsrep eller på podier, men Sophy hade inga problem att komma så nära att hon kunde se de lite ojämna stygnen på en brun kräppklänning.

"Ekonomin kraschade 1929, så trettiotalets kvinnor fick vara lite kreativa", förklarade Charles när Sophy uttryckte förvåning över att så många av utställningens kläder varvhemsydda. "Det var därför lam'e blev ett så populärt material. Mycket billigare än paljetterna på tjugotalets flapperklänningar." 

"Och så många färger", observerade Sophy medan hon studerade en aftonklänning i aperikosfärgad lam'e med chiffongärmar och djup urringning i ryggen. "Folk älskade verkligen att klä upp sig på den tiden. 

"Visst var det så. När det känns som om undergången är nära vill man sluta med flaggan i topp", sa Charles tankfullt. Sophy tyckte att hon var en praktisk och pragmatisk person, men hon kunde väldigt lätt föreställa sig hur spännande det måste ha varit för en kvinna på trettiotalet att förbereda sig för en utekväll. Kanske ett cocktailparty på något stiligt Londonhotell. Eller en supé med dans på någon halvskum nattklubb i Soho. Känslan av sval satin mot varm hud när hon gled i en fotsid röd och gräddvit art deco-inspererad klänning. 

Charles skulle se fantastisk ut i hög hatt och frack, tänkte Sophy när de passerade en docka med precis den klädseln. Det var något lite Fred Astere-aktigt över honom. Sophy skulle inte bli det minsta förvånad om han plötsligt började steppa eller dansa foxtrot med henne runt utställningen. 

Baksidestext;

Att få en andra chans blir aldrig omodernt

Sophy Stanton är nybliven singel och planerar lämna Londons hopplösa dejtingmarknad och flytta till släktingar i Australien. För att tjäna ihop till flygbiljetten tar hon motvilligt jobb i pappa Johannos klädbutik. 

Hon kan ingenting om Vintagemode men kastas snabbt in i en värld av organza, shantung och taft. Medan Phoebe, den överlägsna butikschefen, håller ett öga på henne börjar en häftig förälskelse vill vintagekläder vakna till liv.

Men det är inte bara de avlagda plaggen som får Sophys hjärta att bulta. Även Charles Rivenhall, ädelstensspecialisten med markerade kindben och skräddarsydda kläder, tycks ha den effekten. Två nya förälskelser som riskerar att lägga krokben för Sophys Australien planer.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ransome Time

"Ransome Time" av Lena Karlin och Åsa Schwarz utgiven av Hoi förlag, Hoi publishing. Detta är Lena och Åsas andra gemensamma bok. Jag har tyvärr inte läst deras första bok. Clara Sjöberg sitter på ett tåg, och pratar med en mamma och hennes två barn. Precis klockan tre frontalkrockar man med ett annat tåg, och det resulterar i flera dödsfall. Clara klarar sig med lindriga skador. Samtidigt sker det flera olika allvarliga händelser runt om i Sverige. Tunnelbanan står still och ett flygplan kraschar, samtidigt som börsen stannar. Alex Lindhage från säkerhetspolisen, får ett svårt fall att lösa på sitt bord. Alex tar Clara till hjälp för att lösa fallet, och förhindra ytterligare katastrof. Strax ser man ett inlägg på Twitter där någon som kallar sig TimeLord kommer med ett utpressningskrav. Får personen, eller organisationen, inte den summa den begär, kommer ytterligare händelser att inträffa. TimeLord har satt en tid när nästa attentat kommer att ske. Klockan tickar fort...

Med tanke på den höjda terrornivån just nu i Sverige känns denna bok väldigt aktuell. Hela vårt system styrs av datorer och vem som helst med rätt kunskaper om datorer, kan lätt få tillgång till vårt system och hacka det. Vårt system känns väldigt sårbart, med tanke på hur lätt TimeLord lyckas mixtra med det, och ändra tiden, så att katastrofen kan inträffa. Boken känns väldigt realistisk och välarbetad, och en liknande händelse skulle kunna inträffa inom en snar framtid. Vi har ju sett flera myndigheter mm, som blivit hackade de senaste åren. I den här boken är det tiden, som har stor betydelse för berättelsen och hur viktig den är, att den är synkad. Jag gillar också att boken innehåller en liten kärlekshistoria samtidigt, för Alex och Claras känslor för varandra börjar växa ju mer de umgås. Läs gärna denna tankeväckande spänningsroman. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Clara

CLARA SVARADE NÄR det ringde, hörde Alex röst och förstod genast att något måste ha hänt. Tom skulle inte dyka upp idag, berättade han med andan i halsen. 

-Jag hinner inte prata så mycket nu, fortsatte han, men du kommer säkert snart få reda på det ändå, för vi ska ha en presskonferens. Om du kollar på Twitter ser du att vi har fått ett hot. 

Clara klickade upp Twitter på sin dator medan hon fortfarande hade honom i luren och såg genast vad han syftade på. Hon associerade till dekaler och tardisar, och doft- och synminnen från tonårens videokvällar vaknade. Var det bara hon som gjorde kopplingen eller tyckte han kanske att den var oviktig? 

-Personen kallar sig alltså TimeLord? 

-Ja.

-Ett doktor Who-fan, med andra ord.

-Doktor Who? Det känner jag igen, men vad...

-En tv-serie som har gått i evigheter, ända sedan sextiotalet. Brittisk Scence fiction. Huvudpersonen Doktor Who är en timelord. En sorts tidsresenär, om vi inte ska gå in på detaljer. Jag ska tvinga dig att titta på den någon gång. Hjalmar gillar den också. 

Det blir tyst en stund i andra luren.

-Intressant, sa Alex till slut. Jag vet inte vad det har för bäring på det här, men alla faktorer är värda att ta med i helheten. Och jag tittar gärna på tv hemma hos dig någon gång, för övrigt. 

-Det låter bra. Clara blev varm om kinderna. De lade på och Alex stressade antagligen vidare till allt han måste ta tag i nu.

Hotet i sig var så otäckt och absurt att det gav Clara kalla kårar. Synerna från tågolyckan kastade sig över henne. Vagnarna som tryckts ihop som gamla konservburkar, skriken, doften av bränt gummi och den gamla kvinnans oseende blick. Skulle det hända igen?

Men om man skulle stänga ner samhället, som TimeLord hotat med, måste det ske på många ställen, vilket skulle innebära att fler människoliv gick till spillo. Det var klart att det gick, om man visste hur man gjorde. Och uppenbarligen visste den här Doctor Who- fantasten det. 

Clara försökte skaka av sig olustkänslan och minnena och istället tänka på Heinrich pärm som fortfarande låg oöppnad på bordet framför henne. Men det var svårt, mycket svårt.

Baksidestext;

Exakt klockan tre frontalkrockar tåget som robotikprofessor Clara Sjöberg sitter på. Vid samma tidpunkt sker en rad allvarliga incidenter runt om i Sverige- ett flyg kraschar, tunnelbanan står still och börsen stannar. Ingen kan förklara varför och det ser ut att bli en svår utredning för säkerhetspolisen Alex Lindhage. 

Han tar hjälp av Clara som han sammarbetat med tidigare. Deras outforskade känslor för varandra växer sig allt starkare, samtidigt som utredningen fortgår och hotbilden eskalerar. 

På Twitter kommer utpressningskrav från någon som kallar sig TimeLord. Det visar sig snart att personen, eller organisationen, bakom pseudonymen har kontroll över något som påverkar stora delar av samhället. Klockan tickar snabbt mot katastrof, om inte Clara och Alex kan stoppa TimeLord innan nästa attentat. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Saltmålla del 1- Sandänglar

"Saltmålla del 1-Sandänglar" av Susanne Schemper, utgiven av Saga Egmont och Stellar förlag. Både Paulina Pihl och Ingela Salo är bjudna till det nyöppnade Saltmålla Resort, som ligger på västkusten i en vacker miljö. Paulina är en författare som Ingela tycker är bra. När Ingela möter Paulina på hotellet börjar hon känna saker hon aldrig känt förut. Men Paulina är tillsammans med den tempramentsfulla Milla, som är mer än svartsjuk. Paulina tänker tillbringa tiden på Saltmålla genom att skriva färdigt sin bok, medan Ingela vann sin vistelse på hotellet i en tävling. Plötsligt känner hon sig sedd av Paulina. Paulina verkar lyssna på Ingela, och för första gången blir Ingela kär. Dock förstår hon inte riktigt att dessa känslor inte är besvarade. Hennes känslor för Paulina går snabbt över i en besatthet, som får henne att göra saker hon aldrig gjort förut.

Detta är den första delen i serien om Saltmålla. I den här boken frågar vi oss-Vad är beundran, och var går gränsen för besatthet? Jag tyckte synd om den ena huvudpersonen, Ingela. Hon känns verkligen ensam, och det måste påverka en människa väldigt mycket. Hon upplevs som lite udda, men det är kanske inte så konstigt efter det liv hon gått igenom. Hon har inte bara blivit mobbad i skolan, när hon var yngre, utan Ingelas förhållande till föräldrarna är inte heller så bra. Speciellt mamman trycker ner henne hela tiden. Vi för följa Ingelas lite osunda tankar och känslor, samtidigt som vi får följa paret Paulina och Milla och deras osunda känslor av svek och svartsjuka. Allt Paulina säger och gör, uppfattar nämligen Milla som att Paulina är otrogen. Det känns som en krypande otäck känsla genom hela boken, att vad som helst kan hända. Författaren lyckas beskriva Paulinas känslor av att något inte står rätt till, och av att känna förföljd, på ett bra och realistiskt sätt. Samtidigt börjar hon också ifrågasätta sitt förhållande till Milla, som börjar gå för långt i sin svartsjuka. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

12

"Oh my god, du skulle ha sett henne. Hon liksom trånade efter mig. Som en hundvalp som tittar på sin nya ägare med en blick som säger jag är din nu." 

Paulina skrattade, rullade runt på sidan och förde telefonen närmare sitt ansikte, närmare Milla. Som inte alls såg lika road ut som Paulina hade hoppats på. 

"Nu har vi pratat en timme. Ska vi sova nu kanske? Eller har du planer på att söka upp din nya flickvän och ta en sängfösare med henne?" 

Milla röst var syrlig. 

"Hon skulle nog gilla det faktiskt. Om jag knackar på och föreslår ett glas vitt på balkongen. Sa jag att hon bor i hotellets andra svit? Vilken vinst! Det finns alltså bara två sviter, som om jag går ut på balkongen nu och tittar mot den andra längan så ser jag hennes svit. Jag kan gå och vinka till henne. Föreslå en månskenspromenad."

Milla himlade med ögonen.

"Vet du. Jag måste verkligen sova nu. Men tack för underhållningen, vetkligen roligt att höra om kvällen. Det låter som ett fantastiskt ställe och kul att höra att Pim och Hannes har det så bra. Och du låter så glad. Mindre stressad låter det som?"

"Det kan vara alkoholen. Jäklar vilka goda mojitos jag har druckit ikväll. Fast jo, jag känner mig lite avsplappnad faktiskt. Planen är att sova ut i morgon. Sedan ta en lång promenad på stranden och därefter sitta i min fantastiska svit och skriva hela eftermiddagen. Pice of cake."

Hon hörde hur hon sluddrade lätt på orden. 

"Låter som en plan. Vi hörs i morgon."

Baksidestext;

"Paulina var hennes öde. De var som två magneter som oundvikligen drogs mot varandra."

FÖRFATTAREN PAULINA PIHL ser fram emot både skrivtid och lugn nära hav och natur på nyöppnade Saltmålla Resort. Den senaste tiden har varit stressig och förhållandet hon har med den tempramentsfulla och svartsjuka Milla tar allt mer energi.

Ingela Salo befinner sig också på hotellet. Hennes längtan efter gemenskap överskuggas av hennes förlamande rädsla för att inte passa in. När hon oväntat får uppleva hur det är att höra till, och sedan lika snabbt hamnar utanför igen, blir besvikelsen för stor för att hantera. Hon finner sig beredd att göra vad som helst för att återigen få känna sig sedd.

Samtidigt kan Ingela inte tolka de omvälvande känslor hon snabbt får för Paulina. Kan det vara äkta kärlek?

Paulina, som till en början roas av den udda kvinnan, drabbas snart av en stark känsla av obehag. Är Ingelas intresse verkligen sunt-eller är hon rent av besatt av henne?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Ninni

En smakbit på en söndag-Syren lunden

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Syrén lunden" av Tracy Rees utgiven av Piratförlaget.

Smabiten;

Pansy

HIGHGATE, LONDON, 1897

Torsdag, mitten av februari. Det var kallt och mörkt, och blåst och regn piskade taket ovanför vindsrummet. En mycket missunnsam sorts dag. Men torsdagar var heliga för Pansy. Till och med under köldknäppen i januari hade hon kämpat sig ut i den djupa snön på sin lediga dag, för på torsdagar skulle Pansy hem.

I skenet från stearinljusen kastade hon en blick i den spruckna spegeln som Maisie, en av de andra tjänsterflickorna, hade tagit med sig upp. Glaset var mörkt och flammigt och ljuset fladdrade, men hon kunde åtminstonde se att den nya, blå hatten satt som den skulle på de kastanjebruna lockarna som hon vanligtvis bar uppsatta under en hätta, och att hennes gröna ögon för en gångs skull såg hoppfulla ut. Hon tittade bort från de bittra linjerna som började träda fram vid mungiporna och skyndade sig ner för trapporna- en, två, tre, fyravåningar och sedan hela vägen ner till källaren. Alldeles strax skulle hon gå ut genom köksdörren till den väntande morgonen, och hennes hjärta slog ett extra slag. Mörkret och kaskaderna av regn väntade på henne, men det skulle kräva en högre makt än vädret för att hålla Pansy borta från Elstree en torsdag. På Garrowgate fanns det dock en högre makt än vädret: frun i huset, Maud Blythe. 

Mrs Claredon, hushållerskan som värkställde Maude Blythes vilja, lurade i skuggorna i den förfallna och dragiga källarkorridorren. " Charlotte är sjuk. Du måste jobba.", sa hon när hon såg Pansy. 

Och med de sex orden såg Pansy sin underbara torsdag - hennes mammas leende, hennes systers kramar, hemlagad mar och all annan glädje en dag i Elstree - försvinna dom en ande.

 

Baksidestext;

ENGLAND 1897. Rowena Blythe är både rik och vacker. Hon ska fylla tjugofyra år och förväntas snart gifta sig med rätt sorts man.

Rowenas föräldrar vill stärka sin dotters ryckte som skönhet och ber därför en konstnär att måla ett porträtt av henne. Men konstnärens assistent Bartek visar sig vara helt olik alla män Rowena träffat förut- vild, romantisk och bohemisk.

Medan omgivningen väntar på besked om förlovningen med en man i hennes ställning falker hon istället för Bartek. Ska hon våga riskera allt för kärleken?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni 

Läshataren

"Läshataren" av Lina Gullbrand och Maria Bäckman, (bokskrivarna)  illustrationer av Ellen Odlöw  utgiven av Idus förlag. 9-12 år. Denna huvudperson gillar verkligen inte att läsa. Hen förstår inte alls meningen med att läsa. När de säger att det finns en bok för alla, skrattar hen bara. Men så lyckas hen och hens kamrater att fixa ett innerastrum på skolan. Det blir inledningen till något nytt och underbart. Nu kan hen och hens vänner sitta inne på rasten och käka chips på lunchrasten, om maten i skolan inte är så god. De kan också göra annat roligt på rasterna. När skolan får ett intressant författarbesök, börjar hen läsa hans bok, och snart blir hen fast. Barnen börjar berätta historier för varandra och snart ger de ut en bok tillsammans under pseudonym. Hela livet är nu förändrat för alltid.

Detta är en fin bok som handlar om vänskap och att finna glädjen i läsandet. Huvudpersonen i boken är hemlig och kallar sig läshataren. Det gör boken annorlunda och spännande. Hen berättar om sig och hens vänner, samt hens ändrade inställning till läsandet och böcker. Nu älskar hen historier och böcker och börjar själv berätta egna historier, tillsammans med hens vänner, som snart resulterar i en ny och populär bestsäljande bok. Vilken förvandling! Jag tycker att boken har bra och lättläst text, och de svåra orden blir förklarade i slutet på boken, ord som t ex genre och inlaga. Boken innehåller även svartvita fina illustrationer som pricken över i. Boken bjuder även på en del fniss. Boktips till de som har en läshatare i närheten av sig. Boken är väl läsvärd och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Den där regntunga måndagen gick jag alltså där som vanligt utan att göra något särskilt. Jag fantiserade om att jag var någon annanstans, i ett varmt land, på en strand. Eller hemma vid datorn. Kanske i sängen under mitt sköna täcke, eller i soffan med favoritserien. 

Jag började tänka att det borde finnas ett ställe inomhus, på skolan alltså, där vi kunde vara. Som ett slags innerastrum. Jag vet att det förslaget tagits upp i elevrådet massor av gånger med ungefär samma svar och argument som följd: Ni måste ha tillsyn på rasterna och vi har inte personal så vi kan täcka upp både skolgården och en rasthall inne. Dessutom är frisk luft a och o för att orka jobba bra i skolan. Jag kan fortfarande se rektorn framför mig med sin självgoda min när han gav oss svar på tal. 

Vadå tillsyn? Vi tänkte ju inte börja slåss bara för att vi fick vara inomhus. Jag tror det till och med skulle blivit lugnare om alla fick göra det de hade lust med.

Jag var övertygad om att det fanns lediga rum på skolan, sådana som ändå bara stod tomma, förråd som samlade damm och mögel, typ. 

-Jag vet! sa Sam, en av mina kompisar. Vi kan göra om rummet i källaren, det bredvid bildsalen, till rastrum. Utan att tala om det för någon, så kan vi hänga där på rasterna. Ingen skulle märka det, tror ingen varit där inne på flera år. 

-Vad finns ens där inne? undrade Lisa medan hon tryckte sig närmare mig under det centimeterbreda uthänget från taket över förådet.

-Mest gammalt skräp, uråldriga matteböcker och sådant. Sam fortsatte fundera:

-Tror geografiläraren en gång sa att de burit ner alla kartböcker dit, fattar inte varför man inte slängde dem. Det är ju inte som om världen kommer ändras tillbaka till gamla landsgränser direkt. Och sedan alla fick datorer söker vi ju alltid upp aktuella kartor på nätet. Säkert rektorns beslut, han är ju snålare än min farfar!

Baksidestext;

Har du någon gång hört att det finns en bok för alla? Att det bara gäller att ge boken en chans? Tillåt mig asgarva! Innan jag var med om en grej som förändrade allt var läsning det värsta jag visste.

Som tur var ordnade min smått galne rektor en brandövning som öppnade upp för saker jag inte ens kunnat drömma om. Chipsluncher och inneraster, behöver jag säga mer? Häng med på min resa, det blir kul. Lovar!/Läshataren

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v. 33: Fantasi

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om fantasier, fler förslag hos ElisaMatilda.

1. Finns det någon fiktiv värld du gärna hade besökt?

Svar; Jag skulle vilja besöka Hogwarts t ex. Sen skulle jag gärna vilja kunna resa i tiden som i Outlander serien, eller kunna resa mellan olika världar som i Fabelonia, en bok jag läst nyligen. Kanske en värld där det finns enhörningar och alver eller vampyrer och varulvar. Det finns många platser jag skulle kunna tänka mig.

2. Är du bra på att komma på idéer?

Svar; Njae, det kan jag inte påstå. Ibland kanske. Det beror på vad det gäller.

3. Är du en drömmare eller realist?

Svar; Både och. Jag gillar att drömma men jag vet att de är svårt att nå. Någon dröm kan ju också bli uppfylld, som att jag besökte Karl Fredrik på Eklaholm nu i sommar. Jag har ju varit hos Mandelmanns förut. 

4. Vad fantiserar du om?

Svar; Att få ge ut en bok. Att bli ekonomiskt oberoende och självförsörjande. Det finns mycket att fantisera om.

5. Om du fick önska, vad skulle finnas i världen som saknas idag?

Svar; Fred och trygghet och mat åt alla.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Ninni

I månskenets famn

"I månskenets famn" av Jaqueline Lundqvist, utgiven av Whip Media förlag. Boken handlar om ett gäng ungdommar som precis har börjat skolan efter sommarlovet. Loreena är kär i Louis, som är den mest eftertraktade killen i skolan. Samtidigt börjar en ny kille i skolan, Angelo. Angelo vill gärna bli tillsammans med Loreena, men då hon har känslor för någon annan blir det komplicerat. Angelo är visserligen snygg, men Loreena känner inte mycket mer än vänskap för honom. När Angelo och Loreena pluggar på skolans bibliotek en kväll, upptäcker de en gammal bok, som handlar om en kärlekshistoria, en prinsessa och obesvarad kärlek. Ungdommarna vill lösa mysteriet med den gamla legenden, och vill hitta slottet för att undersöka det. Det blir inledningen till ett rafflande äventyr, där Loreena och hennes vänner, måste öppna upp sig för det okända. Gruppen är dock lite tveksamma till Angelo. Är han egentligen den han utger sig vara, eller har han en mörkare agenda?

Denna snyggt förpackade bok är författarens debutroman, och jag tycker att den är en riktig sträckläsar bok. Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Jag tyckte den var både spännande och romantisk. Jag gillade hur författaren lyckades förmedla hur det kan vara att vara ung och kär. Man spelar ett spel inför sina kompisar och låtsas vara kaxig, samtidigt som man är mjuk och sårbar och är rädd för vad andra ska tycka och tänka. Samtidigt bryr man sig om sina vänner i vått och torrt. Författaren lyckas förmedla ungdommarnas tankar och känslor, på ett bra och realistiskt sätt som känns relevant och gör att hela historien känns äkta. Hela storyn och hur spänningen byggs upp ju mer man läser, känns otroligt välarbetad och genomtänkt. Jag gillar slutet som ger en en liten förhoppning om en riktigt spännande fortsättning, så jag hoppas författaren skriver på bok nr två. Gillar ni paranomal romance ska ni absolut inte missa denna bok. Denna romantiska och lite kusliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

-Louis...

Loreena har tagit mod till sig och står nu bakom Louis i skolkoridoren. När han vänder sig om och får syn på henne ler han stort. 

-Tja, säger han och kramar om henne. 

Loreena drar in doften av honom och känner hur den pirriga känslan sprider sig i kroppen. Hon håller kvar honom och inte heller han verkar vilja släppa taget. 

-Har du saknat mig? viskar han i hennes öra. Jag har saknat dig...

Hon fnittrar till och släpper taget för att kunna se upp på honom. 

-Det har jag, säger hon. Jag har en fråga till dig. Jo, jag undrar om du skulle vilja... följa med mig till biblioteket idag igen? Vi skulle kunna eta efter mer information tillsammans. 

Louis blir tyst några sekunder. Loreena pillar på sin tröjarm medan hon väntar på hans svar och hon försöker tyda hans ansiktsuttryck. Har hon varit för framfusig?

-Gärna, säger han när han funderat klart. Vilken bra idé! Efter skolan?

-Ja, jag tänkte det.

-Vad bra! Då bestämmer vi det. 

Nu känns det bra, hennes chansning gick hem. Hon ler mot honom och ser att han ler tillbaka. 

-Jag har nog aldrig varit på biblioteket så ofta som nu för tiden, säger Louis och tar Loreenas hand i sin. 

-Det är andra gången vi är här, påminner Loreena och skakar på huvudet. 

-Exakt!

-Va? Du måste skämta!

Louis rycker på axlarna och ler mot henne. Vilken dramaqueen han är, tänker hon och skrattar. Han börjar dra henne med sig genom biblioteket. Loreena kan känna hur hennes hjärta bultar i bröstet när de passerar de andra besökarna. När de kommer till en avskild del av biblioteket stannar Louis upp. Loreena lutar sig mot en av hyllorna och tittar sig omkring. Det är en tyst och lugn del av biblioteket, med höga hyllor som är fyllda med böcker. Hon lägger märke till att de är helt ensamma där och en känsla av spänning sprider sig i hennes kropp. Louis tittar på henne med en mjuk blick och Loreena kan känna hur hon smälter inuti. 

Baksidestext;

Nytt år, nya möjligheter, tänker Loreena när hon går genom den pampiga skolporten för sista året på gymnasiet. Hennes hjärta slår hårt i bröstet när hon får reda på att hennes hemliga förälskelse, Louis, ska gå i hennes klass. Hon är ännu ovetandes om att en ny kille ska börja i klassen samma dag, Angelo, som snart kommer att förändra hennes liv. 

Efter en upptäckt i skolbiblioteket tvingas Loreena välja mellan att stanna kvar I alla logiska förklaringar eller öppna upp sig för det okända och lösa ett flera hundra år gammalt mysterium. Loreenas val leder henne ut på en känslofylld resa där två livsöden från två olika tidsåldrar möts och öppnar dörren mellan dröm och verklighet. En resa till mysteriets begynnelse i månens glittrande silversken. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Mocki Hägg

Denna intervju belyser Mocki Hägg som är aktuell med sin nya bok, "Det trettionionde året", som jag nyligen läst och recenserat. Boken är så läsvärd, tycker jag och blev en favorit hos mig. Läs hennes intressanta svar här nedan. Tack Mocki för att du ville delta i min intervju.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har gett ut två skönlitterära böcker, ”I amasonens närhet” och ”Det trettionionde året”. Dessutom har jag skrivit 15 SOU:n (statliga utredningar) åt Regeringskansliet.

2. Vem är Mocki Hägg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar;

• En person som är vetgirig och vill lära sig något nytt varje dag

• Feminist

• Författare och pensionär

• Mamma och mormor

• Stockholmare, men jag och min man bor alltmer i vårt hus i Dalarna

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag ville gestalta hur kvinnors liv i Sverige har förändrats under de senaste generationerna. Sedan kom jag att tänka på den fascinerande och stridbara politikern Anna Lindhagen (1870-1941) och hennes idéer om ett rättvist samhälle. Hon fick representera den äldsta generationen.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; När jag gav ut min debutroman ”I amasonens närhet” var jag 66 år, men jag hade hållit på med den i typ 25 år😊 Jag skrev då och då, men det gick år mellan varven.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Många kvinnor och en del män har skickat meddelanden till mig och berättat att de känt igen sig i den av mina karaktärer som föddes på 50-talet. De har också sagt att romanen varit både underhållande och tankeväckande.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag har nästan alltid skrivit; dikter och berättelser för byrålådan och olika utredningar och rapporter i jobbet.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, då hade jag lärt mig att jag skulle ha synopsis och en rejäl planering. Sedan hittar karaktärerna på en del grejer som jag inte kan förutse, men det är praktiskt att ha en idé om helheten.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver på en roman om en äldre man. Han funderar på vem han är om han slutar sitt jobb. Den berättelsen är jobbig att skriva, så nu har jag en paus från den och redigerar två barnböcker (för sex till nio år) som jag jobbat med några år från och till.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag tycker det är intressant med människor och hur vi fungerar och därför har jag gått utbildningar i gestaltterapi och existentiell psykologi. Jag tränar en del, mest pilates. Och så försöker jag hålla ordning på trädgården i Dalarna och balkongodlingarna i Stockholm.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Egentligen inte, men någon gång kan jag ta ett uppdrag. I våras hjälpte jag till exempel ett företag med deras omvärldsbevakning.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag har inte kommit ur den där bokslukaråldern. Jag läser allt från Nobelpristagare till ren underhållningslitteratur. På senare år har jag blivit mer intresserad av biografier, speciellt de som handlar om kvinnliga författare under början av 1900-talet. Ulrika Knutssons bok om Elin Wägner var mycket intressant, likaså Ronny Ambjörnssons om Ellen Key. Just nu håller jag på med Anna-Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; I Stockholm står jag ofta vid mitt vita höj- och sänkbara skrivbord och kan se ut på en gård med många träd och blommor, trots att den ligger i stan. I Fredriksberg i Dalarna sitter jag ofta vid mitt gamla mörka skrivbord, som jag köpt på auktion. Där kan jag se ut på ännu fler träd och blommor än i stan. På sommaren sitter jag ibland utomhus på balkongen i stan eller på terrassen i Dalarna.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag försöker då och då ha en rutin och skriva halva dagarna, men sedan kommer ofta saker emellan. När mycket har kommit i vägen för skrivandet passar jag på att vara själv i Dalarna och helt ägna mig åt att skiva ett antal dagar.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Sätt i gång bara, men fundera på vad du vill med berättelsen och ha en övergripande plan. Läs mycket också!

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Nästa steg är att göra barnböckerna färdiga för att skicka till förlag.

Drömmen är att komma med i Babel.

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där.” Søren Kierkegaard

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Vilket flöde. Hon går in och ut ur olika människors tankar och känslor och det är så levande.

Tack Mocki för att du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Det trettionionde året" här

Mod och mirakel på Mallis

"Mod och mirakel på Mallis" skriven av Emma Lind och Sofia Brattstig, utgiven av Idus förlag. För barn 9-12 år. Jasmin och hennes syster och deras pappa åker till Mallis för att delta i ett rehabläger. Jasmin lider nämligen av barnreumatism. Värmen ska lindra värken men träningen på lägret är tuff. Lika så de samtal om hur det kan vara och kännas när sjukdomen bryter ut, och allt annat som kommer genom att ha så mycket värk. Men Jasmin har inte direkt lust att berätta för de andra. Samtidigt längtar Jasmin efter att få lära känna Tilly, men en tjej som heter Nora kommer jämnt mellan. Snart snubblar Jasmin över ett mysterium som involverar en liten kattunge, och en pojke vid namn Pedro. Ska Jasmin lyckas hjälpa kattungen och honom? Kanske blir Jasmin lite starkare tillika modigare på kuppen?

Varje år insjuknar omkring 200-250 barn i juvenil idiopatisk artrit, som även kallas för barnreumatism. Man vet inte riktigt varför barnen blir sjuka, men man kan se en viss ärftlighet. Jag tycker det är bra att en sådan här bok ges ut, på grund av att det är viktigt att belysa en så svår sjukdom. Det kan inte vara lätt att som barn, inte kunna vara som andra. Att känna sig utanför. Författarna har lyckats förmedla Jasmins tankar och känslor på ett bra sätt som känns relevant för historien. Texten är stor och lättläst och bokomslaget väldigt fint och färgglatt. Kanske känner du någon vars barn lider av barnreumatism, då kan jag varmt rekomendera den här boken. Denna fina berättelse får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Farmor ligger och guppar i poolen men Tilly syns först inte till. Pappa och Myrra hugger varsin solstol, kastar handdukarna på dem och glider sedan snabbt ned i vattnet. Myrra tjuter och Jasmin gissar att det är kallare än det ser ut. Själv sätter hon sig på en solsäng och drar långsamt av sig kläderna. Hon tänker bli varm innan hon kastar sig i. När de badar i skolan är det alltid hon som är först i och de andra som huttrar uppe på land, men poolen är inte tillräckligt lång för att man ska hinna få upp farten och värmen ordentligt, den är mer gjord för lek och vattengympa, så hon har inte bråttom i.

Allt fler barn dras till området, de flesta tillsammans med sina föräldrar och Jasmin ser hur jakten på solstolar och solsängar förvandlar alla till vargar. De skyndar sig för att för att nappa åt sig de bästa platserna i solen som om de tror att de kommer att förvandlas till vampyrer i skuggan. Jasmin suckar. Vuxna är likadana överallt. 

Pappa vinkar energiskt åt henne från poolen att hoppa i men hon vänder bort huvudet så att han ska förstå att hon kommer när hon kommer. Han behöver inte skämma ut henne inför alla. 

Så ser hon Tilly och hjärtat hoppar till av glädje. Men innan hon hinner resa sig upp och vinka ser hon vem som går vid Tillys sida. Nora. De hittar ett par platser längre bort, för sig själva. Jasmin bestämmer sig för att gå dit ändå. I värsta fall får hon väl stå ut med Nora också. Tilly vill hon absolut vara med. De är bara åtta på lägret i hennes ålder, färre än vad hon trodde att det skulle vara, så det är inte ens säkert att hon kan hitta någon annan att vara med.

Baksidestext;

När Jasmin, Myrra och pappa kommer ner till Mallis blir inget som de tänkt sig. Värmen lindrar visserligen de onda lederna, men rehabresan innebär också utmaningar de aldrig kunnat föreställa sig. Träningen är supertuff och ledarna vill att de pratar ut om allt det där jobbiga, det som är deras liv. Dessutom finns den dryga tjejen Nora där som vill förpesta Jasmins tillvaro ännu mer.

Men det finns också mysterier att lösa. Hemligheter vid stranden som bara Jasmin känner till. Kanske kan veckorna i Spanien göra Jasmin starkare, på fler än ett sätt en ett. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Läs mer om sjukdommen här