Mitt hemliga liv

"Mitt hemliga liv" av Jenny Fagerlund utgiven av Norstedts förlag. Moa är tillsammans med Ruben. När hon ärver sin farmors lägenhet är tanken att den ska säljas. Hon är tvungen att rensa och fixa till den lite slitna lägenheten. Ruben vill att de tillsammans ska köpa en nybyggd lägenhet istället. Farmodern hade också en hund som Moa måste hitta ett nytt hem till. Eftersom Ruben inte vill ha hunden hemma i sin lägenhet de delar, och han dessutom ska jobba utomlands, bestämmer Moa sig för att bo i farmors lägenhet. Under tiden i lägenheten, hittar hon ledtrådar, och brev från farmodern, som gör att hon lär känna en helt annan sida av sin farmor. Ju mer hon fixar i lägenheten ju mer trivs hon där. Kanske kunde hon och Ruben bo i farmors lägenhet i stället?

Författaren har en förmåga att gestalta sin huvudkaraktär på ett väldigt fint sätt. Boken är precis så mysig som de andra böckerna jag läst av författaren. Moas pojkvän Ruben vill ha det på sitt sätt och han lyssnar sällan på vad Moa vill. När hon försöker hävda sig, så lyssnar han inte, vilket gör att hon kväver den hon är, mer och mer. Vad bra att farmor tänkte att Moa skulle ärva hennes lägenhet. Tiden där får henne att bli sig själv igen, och hon lär även känna en annan sida av sin farmor. Jag gillar Moas väg till förändring. Hon gillar att vara kreativ och tycker om att rida. Allt detta gav hon upp då hon blev tillsammans med Ruben. Man blir varm och lycklig av denna härliga feelgood pärla. Budskap: Man måste lyssna till vad man själv vill, och inte låta någon kväva ens personlighet och drömmar. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

En impuls fick henne att ta med sig träfiguren, haren och några omålade tuppar till köket. Visst hade farmor färger och penslar någonstans?

När hon hade ätit frukost och gått ut med Iris hittade Moa vad hon sökte i klädkammaren, en låda full med färgtuber och penslar. Efter att ha granskat tupparna insåg hon att det inte var så många färger som behövdes och när hon petade efter rätt tub slogs hon av att hur kul det skulle bli. Det var länge sedan hon upplevde en sådan entusiasm för något. När hon var yngre hade hon målat ganska mycket. Lika så under utbildningen. Oftast hade hon gjort akvareller och några av hennes alster hade farmor hängt upp i sommarhuset. Moa skruvade av locket på en tub med glansiga azurblå färg och tryckt ut en liten klick färg på den fläckiga paletten. Efter att ha doppat penseln i färgen la hon den försiktigt mot tuppens släta yta och målade en av delarna med långsamma penseldrag. Efter en timme hade hon målat klart tuppen och innan hon visste ordet av var hon på väg att måla ytterligare en.

Från baksidan;

Hur väl känner vi våra närmaste?

När Moas farmor går bort visar det sig att Moa har fått ärva hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm. Inte nog med det, ansvaret för farmoderns kungspudel Iris har också landat på hennes axlar. 

Lägenheten är sliten och fylld med gamla möbler och den sörjande hunden vill inte äta. Moas första tanke är att sälja bostaden och ge Iris ett nytt hem. Men det som börjar  som ett bekymmer blir snart hennes hemliga tillflykt. Sakta går det upp för Moa att det liv hon lever med pojkvännen Ruben egentligen går ut på att anpassa sig efter honom. I lägenheten börjar hon bygga upp ett eget liv, det liv hon egentligen vill leva, långt från andras krav.

Samtidigt dyker det upp brev och andra ledtrådar som visar en helt annan bild av farmodern än den Moa känt till. Snart inser hon att hon inte är den enda med hemligheter. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Ninnis 

Läs recensionen av

 "Ett litet steg på vägen" här

"24 goda gärningar" här