Ur skogens djup

"Ur skogens djup" av Cecilia Andersson utgiven av Sandebo förlag. Detta är andra delen i Västerviksserien. Första delen heter "I vikens mörker" som jag också läst och recenserat. Förra boken slutade ju med att Anna blev överfallen av Conny i sin stuga i Västervik. Hon blev illa skadad både psykiskt och fysiskt, och nu är det dags för rättegång, två månader senare. Rättegången drar ut på tiden på grund av olika anledningar, vilket gör det extra jobbigt för Anna. För att slippa alla långa resor hyr hon en liten stuga mitt ute i de småländska skogarna runt sig. Det dröjer inte länge förrän hon börjar känna sig iaktagen. Är det bara inbillning eller är det någon där? Inte blir det bättre av att Connys advokat Philip Cronstedt, menar att hon inte alls är oskyldig till det som hände. Anna blir osäker då hon känner att hon blir misstrodd i rätten. Hon får ett nytt konsulentuppdrag som får henne att tänka på annat. Kommer domaren gå på hennes sida, eller kommer Conny vinna målet? 

Denna boken tar vid där den förra slutade, vilket gör att jag rekommenderar att man läser den först. Författaren har verkligen lyckats fånga den där känslan av att vara iaktagen. Den där krypande känslan är obehaglig. Det är mörkt runt stugan på kvällarna. Man förstår att huvudkaraktären känner sig en smula rädd. Vilken tur att hon får låna hunden Freja av sin hyresvärd. Boken är spännande från första till sista sidan och är en riktig bladvändare. Samtidigt innehåller den även vardagliga scener som umgänge med vänner, promenader med hunden samt arbetet som konsulent. Som helhet händer det mycket i boken, vilket är bra. Vi får även följa hur rättegången utvecklar sig. Författaren beskriver miljö och karaktärer på ett bra och trovärdigt vis. Jag skulle gärna läsa en fortsättning, för boken slutade rätt så spännande. Denna spänningsroman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

Med långsamma steg gick hon mot dörren samtidigt som hon försökte hålla i hunden som ville fram fortare. När hon kom fram till trappan reste sig personen upp och öppnade dörren åt dem. 

"Välkommen hem, har du fått en ny kompis?"

"Nämen hej, vad gör du här?"

Anna hann reflektera över hur oväntad glad hon blev över att se Gunnars bekanta gestalt innan hon klev upp för trappan och gav honom en spontan kram. 

"Oj", hörde hon förvånat där uppifrån, och Anna insåg att de brukade vara mer formella när de sågs. Men dagen hade blivit extra lång med misstroendet hon känt i rätten samt att hon nästan varit vilse i skogen nyss, och ett välbekant ansikte kändes så välkommet. 

Innan han drog sig ur hennes omfamning hann Anna känna doften av en äldre sorts herrparfym blandad med naturens egna essenser. Med händerna om Annas armar sköt han henne ifrån sig och tittade forskande på henne.

"Är allt bra? Du ser blek ut."

Anna nickade lätt och vände sig mot dörren, fick upp nyckeln ur fickan och låste upp.

"Kom in, jag måste komma ur kläderna." Hon tittade snabbt upp på Gunnar och rodnade lätt eftersom orden kunde tolkas på fler sätt. Men han verkade inte tycka att hon sagt något konstigt. 

Med Gunnar hänvisad till en egen liten husesyn fick Anna snabbt på sig torra och varma kläder. Ett par jeans och en ny stickad tröja. Som tur var hade hon en borste liggandes i sovrummet och kunde dra den igenom håret. Spegelbildens detaljerat bleka reflektion av hennes ansikte och tröttheten i ögonen försökte hon inte bry sig om.

Trots att hon bara varit borta några minuter hade Gunnar sysselsatt sig och satt på huk framför kaminen. Frejas skålar var fylla med både vatten och nytt foder. 

"Hoppas det är okej att jag..." Han slog ursäktande ut med handen. 

"Självklart, tack snälla."

Anna blev stående vid soffan och studerade Gunnar när han fick in tänd ved och några tidningspapper i braskaminen. Med en tändsticka fick han fyr och elden flammade snabbt upp. Han letade i korgen efter några tunnare bitar att lägga in så det skulle ta sig ordentligt. Ärmarna på flanellskjortan var upprullade och hon kunde knappt slita blicken från hans kraftiga händer och de starka underarmarna. Varför hade hon inte tänkt på dem innan? Den seniga brunbrända huden vittnade om hårt arbete utomhus, och av någon konstig anledning gick det en stöt genom kroppen på Anna. Men vad står jag här och funderar på? Gunnar är bara en trevlig granne som vill vara snäll, punkt slut. Anna tog några bestämda steg mot köket. Skakade på huvudet åt sina konstiga tankar. Dagens äventyr måste ha skapat syrebrist i hjärnan.

Baksidestext;

"...Som försvaret visat vid åtskilliga tillfällen under rättegången var det inte självförsvar från Anna Svanströms sida, utan hon bjöd mer eller mindre in till händelsen i december när mötet med Conny Strålqvist råkade urarta."

I Eksjö tingsrätt står Anna återigen öga mot öga med sin förövare Conny. Förhandlingarna drar ut på tiden, och Stockholmsadvokaten Philip Cronstedt gör allt för att så tvivel om Annas roll i det traumatiska överfallet för knappt två månader sedan. Annas oro och ångest stiger, de måste väl inte tro på honom? 

Den lilla stugan hon hyr i utkanten av den småländska skogen för att slippa resorna från Västervik verkar heller inte vara så trygg som hyresvärden påstått. Som tur är får Anna ett nytt redovisningsuppdrag att landa in i, något som tar fokus när allt annat är så oroligt. Även om hon förstås tycker att vissa underlag verkar vara lite underliga...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

☆Läs min recension om "I vikens mörker" här

☆Läs min författarintervju av Cecilia Andersson här