Svartfågel

"Svartfågel" av Frida Skybäck, utgiven av Polaris förlag. Detta är den första boken om  Fredrika Storm. Gun blir vittne till hur en ung kvinna springer ut på isen. Gun vet att isen inte kommer att hålla och försöker få kvinnan att vända om. Hon upplever att kvinnan verkar förföljd, och plötsligt brister isen. Räddningstjänsten hinner inte fram i tid och kvinnan drunknar. Polisutredaren Fredrika Storm, som precis har flyttat tillbaka till trakten hon växt upp i, får ta hand om fallet tillsammans med sin nya kollega Henry Calment. Vad var det egentligen som drev ut kvinnan på isen? Varför undersökte hon en Tobias Falk som försvann från byn för tjugo år sedan. Det var också den sommarens Fredrikas egen mamma försvann spårlöst. Och vad var det egentligen som fick Fredrika att lämna Stockholm och återvända hem? Under utredningens gång kommer spåren närmare och närmare hennes egen familj. Kanske kan hon till och med hitta någon ledtråd till vart hennes mamma tog vägen?

Detta är den första boken jag har läst av författaren, men jag vill absolut läsa mer av henne. "Svartfågel" låter som en illavarslande titel, och boken håller vad den lovar. Det händer mycket i historien och  man har svårt att slita sig från läsningen. I denna spänningsroman får vi följa Fredrikas arbete som polis. Många svåra och mörka hemligheter verkar finnas runt den lilla byn Harlösa, tillika Vombsjön och skogen runt omkring. Människorna gör allt för att Fredrika inte ska rota i deras hemligheter. Historien känns genomtänkt och välskriven. Många pusselbitar ska läggas, för att se hur de hör ihop. Författaren lyckas lägga ihop dessa pusselbitar från dåtiden tillsammans med de i nutiden, på ett skickligt sätt. Alla pusselbitar faller på plats på ett bra sätt på slutet. Jag gillar karaktärerna och spelet mellan Fredrika och hennes komplicerade familjemedlemmar. Alla är inte vad de verkar vara. Det ska bli spännande att läsa en fortsättning, för jag vill verkligen veta vad som hänt med Fredrikas mamma. Denna spänningsroman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

27

Efter att de hade ätit och hennes pappa åkt ut för att fortsätta laga stängsel dök Linda upp och Julia upp på gården. De skulle rida och Fredrika följde med in till hästarna i stallet. 

"Vi behöll egentligen de här sötnosarna för Julias skull", sa Linda och gjorde en gest mot dottern som var i full färd med att skrapa hovarna på en brun ponny som hette Lady. "Men numera är det mest jag som rider. Ska jag få med Julia måste jag tjata."

"Jag hörde det där", muttrade Julia.

"Bra. Det var meningen."

Fredrika granskade Linda när hon strök hästen över halsen. Hon såg trött ut, var mörk runt ögonen och ännu blekare än förut. 

"Hur är det?" frågade Fredrika. 

"Vi har mycket på jobbet just nu. Men det lugnar snart ner sig."

"Du verkade lite nedslagen i torsdags," fortsatte hon med låg röst.

"Gjorde jag? Äsch, det är bara allt som pågår. Och du då, hur är det med dig?"

"Det är okej."

"Går det bra på nya jobbet?"

"Jodå."

Hon räckte Linda en ryktborste och övervägde att fråga om hon hade berättat för någon om Nomis abort. Det hade varit bra att veta om den saken kommit ut, men samtidigt var Fredrika rädd att Linda skulle känna sig misstänkliggjord. Det sista hon ville var att skapa ännu mer spänning mellan familjerna. 

Julias mobil ringde.

"Kunde du inte ha lämnat den hemma?" klagade Linda.

"Nej, det kunde jag inte", sa Julia bitskt och lämnade stallet. 

"Nähä", muttrade Linda och bytte borsten mot hovkratsen. 

"Vilket tålamod du har", sa Fredrika när Julia var utom hörhåll. "Jag hade blivit galen om någon talade till mig på det sättet."

"Det är sådana de är, tonåringarna. Och jag har inte alltid tålamod", lade hon till. "I går skrek jag på henne och gav henne utegångsförbud tills hon fyller femtioelva. Men det hjälper aldrig."

"Att behöva hantera det vid sidan av allt annat, jag förstår inte hur du orkar."

"Inte jag heller. Som tur är kommer hon upp till ytan ibland och visar sitt riktiga jag. Det är kanske svårt att tro, men Julia kan vara riktigt gullig", sa hon och lutade sig mot hästen. "Men av någon anledning gör hon allt för att dölja det."

"Jag minns den där julen för ett par år sedan, då hon ville sitta i mitt knä. Det känns som en evigheter sedan."

Baksidestext;

En kall vintermorgon jagas en ung kvinna ut på isen på Vombsjön där hon går igenom och drunknar. Hon är nyinflyttad i skånska Harlösa och ingen verkar känna henne eller veta varför hon kommit dit.

Polisutredaren Fredrika Storm, som är uppvuxen i den lilla byn, tar sig an fallet tillsammans med sin nya kollega Henry Calment. Men utredningen blir komplicerad när det visar sig att flera av spåren leder till mörka hemligheter i Fredrikas egen familjehistoria.

Vad har den drunknade kvinnan för koppling till Tobias Falk som lämnade byn tjugo år tidigare, och hur hänger fallet samman med Fredrikas mamma som försvann spårlöst samma sommar?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Mathias Meyrell

I denna intervjun belyser vi Mathias Meyrell som har gett ut boken "Det gömda templet" via Lava förlag. Jag tyckte också mycket om Astrid Lindegrens böcker när jag var liten. Jag ser fram emot att följa dig framöver. Tack så jättemycket för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Hittills har jag skrivit en bok som har blivit publicerad, Det gömda templet. (LAVA Förlag). Jag har också skrivit flera pjäser, varav två finns att hyra i ATR Förlags manusbilbliotek. Förutom det så finns det såklart en del halvfärdiga och påbörjade manus i datorn. :)

2. Vem är Mathias Meyrell? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är en kreativ och ganska snäll person som bor i Malmö med min familj och en helsvart katt som heter Pepsi.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag och min fru Ella hade anmält mig oss online-utmaningen i skrivande, NaNoWriMo där det gäller att skriva 50 000 ord sammanhängande på en månad. Jag valde mellan en romanidé för vuxna och en för barn. När jag väl hade valt barnboksidén visste jag ganska snart att jag ville skriva en berättelse där mina barn som är adopterade från Taiwan var förebilder för huvudkaraktärerna. Även den fysiska miljön, dvs ön Oshijan där huvudkaraktärerna bor, är inspirerad av Taiwan. Detta ledde också till att jag använde mig av folktro och mytologi därifrån från andra delar av Sydostasien. När jag var klar med utmaningen skrev jag vidare på boken och blev till slut klar med den.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag hade fyllt fyrtiotvå år när jag började skriva på min debutroman och var fyrtiofem år när den publicerades.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Det gömda templet har fått väldigt fin respons måste jag säga. Jag hoppades såklart på det, men det är över min förväntan, helt klart. Den har fått fantastiska omdömen och högsta betyg av vuxna läsare. BTJ (Bibliotekstjänst) gav den 4/5 i betyg och en jättefin rekommendation i BTJ-häftet nr 1 2023. Detta har lett till att den är inköpt på nästan 60 bibliotek runt om i landet. Sara Thorsson skrev dessutom en väldigt positiv kortrecension i senaste numret av Adoptionscentrums tidskrift, så jag är väldigt nöjd så här långt. Det jag saknar är lite omdömen från barn som läst den eller fått den högläst. Jag vet i alla fall att en tredjeklass i Stockholm läser boken och verkar gilla den. Eleverna i Svalövs kommun lånar den på Kågeröds bibliotek. Jag och min fru har högläst boken för våra egna barn som är 8 och 12 år och de tyckte mycket om den. De tycker såklart att det är extra kul och spännande eftersom de vet vilka karaktärer som de är förebilder till. :)

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Mitt liv har väl (än så länge) inte förändrats i grunden, men en ny värld har ändå öppnat sig tack vare skrivandet kan man säga, särskilt online. Det finns en stor, härlig, kreativ community av författare och aspirerande författare, bokbloggare och andra litteraturnördar på nätet, särskilt på Instagram, där jag själv är väldigt aktiv med mitt författarkonto och ofta uppdaterar om mitt skrivande och annat bokrelaterat. Jag är även nybliven medlem i Författarcentrum Syd och jag hoppas det leder till fler författarkontakter IRL. Det vore kul! Längtar till att börja gå på skrivarevent och seminarier.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Än så länge känns det lättare att skriva bok nummer två i Atria-serien. Jag behöver inte uppfinna min fantasyvärld på nytt, bara fylla ut den mer. Dessutom känner jag mina huvudkaraktärer vid det här laget, så det är enklare att deras beskriva känslor och skapa repliker än i första boken. Däremot behöver jag tänka på att inte bli lat i mitt skrivande. Jag hade väldigt höga kvalitetskrav på mig själv med första boken och jag vill behålla den känslan nu med andra boken så att jag blir lika nöjd, eller ännu mer nöjd, med den.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver som sagt på andra delen i Atria-trilogin, som har arbetsnamnet Demonstenarna. Det är en direkt fortsättning på Det gömda templet där jag återvänder till Kashi, hans syskon och vänner på ön Oshijan och i resten av Atria. Demonstenarna är ett helt nytt äventyr, men det återknyter och till många av händelserna och bikaraktärerna i Det gömda templet. Tanken är att det ska bli en typisk mellanbok som bygger upp till mycket dramatiska händelser i sista delen av trilogin.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Datorspel, läsande, matlagning, musik, filmer och tv-serier. Går gärna på teater och konserter när jag får möjlighet.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Ja, jag jobbar inom vården också.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mest när jag pendlar och då kan det bli allt möjligt, men framför allt fiktion. Jag gillar verklighetsflykt när jag sitter på ett tråkigt tåg eller en buss! Min senast utlästa bok är Shuggie Bain av Douglas Stuart. En sorglig verklighetsbaserad historia om mänsklig misär i Skottland på 1980-talet. Sjukt välskriven och gripande! Just nu läser jag Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, som är en av mina favoritförfattare.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Det beror numera på var jag har min laptop! Första boken skrev jag nästan uteslutande på min stationära dator, men den här gången ville jag testa att inte vara så låst vid att skriva på ett ställe, så nu skriver jag på olika ställen i huset eller någon helt annanstans, som på café till exempel. Men det blir mest hemma ändå. Jag behöver ingen speciell fysisk omgivning för att kunna skriva. Det viktiga är att ingen pratar med mig under tiden, då tappar jag tråden eftersom jag ofta skriver i kreativa flow!

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Egentligen är min "prime time" för skrivande mellan typ 9 och 14, men det är väldigt sällan jag har den tiden i till mitt förfogande, så det blir när jag hinner. En timme här, två timmar där. Det kan hända att jag går och grunnar på en del ur ett kapitel i några dagar och sen skriver jag när det när jag får möjlighet. Ofta flyter det på bra då och då kommer det ännu mer text än vad jag hade planerat från början. Jag skriver snabbt, men går ofta tillbaka och redigerar efteråt.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv ner dina idéer när du kommer på dem! Om du känner att någon av de idéerna är riktigt bra och kanske bärande för en hel berättelse, så börja skriv. Skriv ofta och försök strunta i att det inte blir perfekt från början. En stor del av skrivandet liggger i just redigeringen. Det blir aldrig riktigt bra i första utkastet, men strunt i det! Ju mer du redigerar desto bättre blir det.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Nästa steg är att skriva färdigt Demonstenarna och få den utgiven. Jag har också en helt annan typ av bok under planering som ska rikta sig till tonåringar. Ett mål är att börja på den under året. Sen hoppas jag också på att börja komma igång med författarbesök, särskilt på skolr och bibliotek. En långsiktig dröm är att få mer tid till skrivande och marknadsföring av mina böcker. Jag vill bli mer etablerad i branschen och så småningom gå med i Författarförbundet.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Per Aspera Ad Astra - Genom svårigheter mot stjärnorna.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Det finns ju otroligt många klassiker för både barn och vuxna, men om jag håller mig till lite fantastik för barn så - Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter, Bilbo.

Tack Mathias för att du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v 13. Medelsvensson

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om vårt Svensson liv-fler förslag hos ElisaMatilda

1. Hur är du en riktig Svensson?

Svar; Jag älskar mina foppatofflor. 

2. Vad gör du direkt när du kommer hem?

Svar; Jag brukar ta av mig bh: n det första jag gör. Den sitter aldrig bekvämt på mig.

3. Vilken tid går du och lägger dig?

Svar; brukar bli vid tio tiden. Senare på helgerna.

4. På vilket sätt är du tråkig?

Svar; Enligt min man läser jag för mycket. Annars är jag inte så mycket för att festa utan gillar lugnet i soffan. Gärna med en bra film.

5. Har du en Ove Sundberg i ditt liv?

Svar; Nej jag känner inte alla grannar  så jag har i alla fall inte träffat honom.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Familjehemligheter på Hedgehog Hollow

"Familjehemligheter på Hedgehog Hollow" av Jessika Redland utgiven av Lavenderlit förlag. Äntligen har Samanthas räddningscenter för igelkottar kommit igång. Samtidigt hjälper hon några släktingar som har behov av hjälp, och som också bor på gården. En dag dyker hennes självupptagna kusin, Chloe, upp med sin lille son. De båda kusinerna har inte så bra relation. Chloe berättar att hon har lämnat sin man. Hon lämpar över pojken för att Samantha ska ta hand om honom. Varför hon lämnat sin man vägrar hon att berätta. Chloe mår dåligt då hon även har svårt med amningen av sin lilla pojke. Samantha försöker hjälpa sin kusin så mycket hon hinner och förmår. Men stressen runt alla bekymmer som dykt upp får Samantha att må sämre och sämre. Tillslut berättar Chloe sin mörka hemlighet som hon burit på under flera år. Ska hennes lilla familj återhämta sig, efter att sanningen kommit fram?

Detta är den tredje boken i serien men jag har inte läst de två första. Jag hoppas få möjlighet att läsa de två första delarna så småningom. Samtidigt som vi får följa Samanthas arbete på gården, får vi följa Chloe både i dåtid och i nutid, och vad som gjorde att hon flydde med sin son. Jag tyckte verkligen om karaktären Samantha, som har ett stort hjärta för de små igelkottarna och sin familj. Jag gillar den fina familjära känslan på gården. Jag uppskattar inslagen med Samanthas arbete med igelkottarna. Det låter så mysigt. Jag tyckte att Chloe var dryg och självupptagen först, men sen tycker man ju synd om henne. Hon tänker inte klart, och hennes problem kanske inte varit så stora, om hon varit öppen från början. Ja, boken är en härlig blandning av hemligheter, familjerelationer, dåligt självförtroende, och psykisk ohälsa. Läs den! Helt underbar! Här i Sverige ser man för övrigt inte många igelkottar längre, och det tycker jag är synd. Denna mysiga feelgood pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

49

SAMANTHA

Lördag eftermiddag var jag ensam på Hedgehog Hollow. Mamma och Louise verkade ha försonats under promenaden i morse och nu hade de åkt för att besöka en lokal herrgård, Chloe var fortfarande i Whitsborough Bay och Josh skulle köpa en gasoltank till grillen. Jag hann inte njuta av lugnet eftersom jag hade fullt upp på räddningcentret, både med upphämtningar och avlämningar. 

Andra veckan i maj hade Potter kommit in med ett hundbett som nu hade läkt, så paret som hade hittat honom skulle släppa ut honom i sin trädgård. Jag nämnde att jag hade ytterligare två igelkottar som jag planerade att släppa fria på gården, varpå de erbjöd sig att ta dem också. Kvar hade jag nu tjugofem fullvuxna igelkottar. 

Sedan kom Terry och lämnade av en ny patient. Han var en av våra återkommande besökare och tack vare honom hade tidigare tre vuxna igelkottar och sex ungar som någon hade lämnat i en låda på hans trappa  fått hjälp av oss. 

"Du är min bästa kund, Terry." Jag log mot honom medan han följde med mig in i ladan för att se vad som fattades igelkotten. 

"Det är vår Wilbur. Han nosar reda på dem." Terrys hund hade hittat Arwen som trasslat in sig i ett fotbollsnät och behövt akut vård på familjedaghem under invigningshelgen. "Den här gömde sig under en buske. Jag tror att den har fästingar." 

Jag lyfte den utmärglade igelkotten ur lådan och konstaterade att det var en hane. "Din diagnos var mitt i prick. Fästingar. Otäcka små kryp."

"Tror du att den kommer att klara sig?"

"Svårt att säga. Igelkottar får ofta fästningar och några stycken brukar inte vara någon fara, men så här många bådar inte gott. Jag ska plocka bort dem och rengöra alla eventuella sår men återhämtningen beror på om vår vän lider av andra sjukdomar." 

"Jag är säker på att dina knep kommer att göra susen."

"Jag ska göra mitt bästa. Tack för att du tog med honom hit. Just nu döper jag igelkottarna efter författare som skrivit klassiker. Har du någon favorit?"

"Jag är ingen bokslukare men när jag var liten läste jag En världsomsegling under havet. Julen Verne. Den älskade jag."

"Då blir det Verne. Vill du stanna?"

"Wilbur väntar utanför. Vi ska åka till stranden. Hör gärna av dig och berätta hur det går för igelkotten."

Baksidestext;

Äntligen har Samanthas dröm om att kunna driva sitt räddningscenter för igelkottar på heltid gått i uppfyllelse. Men den lugna tillvaron blir inte långvarig: Utöver igelkottarna fylls Hedgehood Hollow med gäster i form av släkt och familj, som allihop är i behov av hennes hjälp. 

Orosmolnen hopar sig när Samanthas självupptagna kusin Chloe oväntat dyker upp på gården och lämnar över sin don i hennes vård. Den alltmer oresonliga kusinen vägrar dessutom att berätta varför jon har stuckit från sin man James...

Samantha gör sitt yttersta för att hantera alla familjeproblem och samtidigt sköta om sin nya taggiga patienter. Men i takt med hennes eget hälsotillstånd förvärras inser hon att det är dags att se till sitt eget bästa. Föga anar hon att hemligheter ur det förflutna snart kommer vända upp och ner på hela deras tillvaro. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Trubbel i musteriet

"Trubbel i mysteriet" av Jenny Clevström, utgiven av Louise Bäckelin förlag (LB förlag). Nu är vi tillbaka på vackra österlen i skåne. Pommie och Frank har startat sin handelsträdgård på Äppelgården. Nu stundar det bröllop. Men Pommie och Frank, har dessvärre knappt hunnit gifta sig, som problemen börjar dyka upp ett efter ett. Carl som är Frank och Pommies vän tillika ägare till Styrud musteri, blir smutskastad på sociala medier. Någon sprider elaka rykten om musteriet. Pommies pappa dyker plötsligt upp och vill ha kontakt efter trettiofem års tystnad. Pommie vill egentligen inte träffa honom, men då hon får veta att hennes okända halvbror är sjuk, får hon tänka om. Problemen eskalerar snabbt, och nu måste Pommie försöka hjälpa sin vän Carl och lösa mysteriet, fast hon har fullt upp i handelsträdgården och med familjen. Alla dessa bekymmer gör att Pommie och Frank nästan inte hinner träffas och deras dejter ställs in. Ska allt ordna upp sig innan deras förhållandet går i stöpet? 

Som jag har längtat efter att läsa del tre i serien om Pommie. Jenny har verkligen lyckats denna gången också! Som vanligt målar författaren på ett läcker sätt upp vackra omgivningar, ljuvliga växter och härlig matinspiration. Det gör det till en njutning att läsa hennes böcker, samtidigt som det händer mycket i handlingen, och det gör boken till en riktig bladvändare. Det händer något hela tiden, och det är många trådar som ska nystas ihop. Jag som odlings intresserad hade gärna besökt Frank och Pommies handelsträdgård. Den låter verkligen mysig. Ni får verkligen inte missa denna fina bokserie, som börjar med "Kirskålsgrannar" och som följs av "Tistlar i handelsträdgården". Detta är en serie man blir varm och glad av och man dras in i den härliga familjära känslan. Jag älskar också det ljuvliga bokomslaget och boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5 och en plats bland mina lästa favoriter.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITTEL 19, FREDAG 4 OKTOBER

Geir

CLAUDIA STÄLLDE NER fatet med den rykande pastan på bordet. Den gula tangatellen löpte som läckra band över uppläggningsfatet och sände upp förföriska dofter av skog och sol. Medan Claudia hade knådat pastadegen hade Vojtek åkt till torget för att köpa kantareller som han stekte i smör och vitlök. Nu var allt toppat med rikligt med parmesan och persilja.

Pommie sög in vällukten-hon kunde verkligen vänja sig vid att ha en skicklig kock boende hos sig. Ute hade det mörknat och hon tände stearinljusen i mässingstakarna. Från vedkorgen slängde hon in en ny klabb i den öppna spisen och träet sprakade till när lågorna slöt den i sitt grepp. Hon älskade tiden när första mörkret sänkte sig utanför rutorna och gjorde det mysigt att tända om sig inne. Ännu fanns det också rikligt med blommor från trädgården att ta in. Hon rättade till en luktärt i den blåvita vasen på bordet. Fortfarande blommande de ymnigt och spred en så ljuvlig doft. 

"Till det här får vi ändå öppna en god flaska", sa Frank.

"Det ändrar inte ens dystra tider på."

Han kysste Pommie i nacken när han passerade, vilket fick en stöt att gå igenom kroppen. En kort sekund slöt hon ögonen och andades in doften av honom: varmt trä och lite rökigt. Som man nyss tänt en tändsticka.

Carl hade tagit dem på orden och kommit över för middag. Med Vojtek och Claudia på plats blev det ett fullt bord.

"Vad frågade de i förhöret?" hörde hon Frank säga medan han korkade upp vinet.

"När det kan ha skett. Vem var sist på plats? Först på plats. Vilka har tillgång till lokalerna? Vad är borta och förstört? Godsvärde. Ersättningsanspråk." Carl verkade inte ens bry sig om att skapa hela meningar utan staplade bara tomt orden på varandra. Han hade berättat att den tekniska patrullen blivit försenad och inte dykt upp, så de skulle behöva ha stängt ytterligare en dag. Plötsligt gömde han händerna och utstötta ljud som lät som ett kvidande. "Ni skulle ha sett kundernas miner när de såg polisen..., en sån skam", sa han. När hans ansikte blev synligt igen såg han då medtagen ut, som han inte sovit på flera veckor. 

Pommies mage snörptes åt. Framför sig såg hon de två damerna som hängt så rovdjurslystet över den blåvita avspärrningstejpen, men viftade undan synen. 

"Inget fel med Styruds", sa hon och klappade Carls axel, även om hon visste att det som tog lång tid att bygga upp, gick fort att rasera.

Baksidestext;

DET STUNDAR HÖSTBRÖLLOP PÅ ÄPPELGÅRDEN.

Till festen återvänder gamla bekantskaper och med Franks dotter Claudia och hennes son Luca på plats blir livet äntligen som vanligt igen. 

Men hösten på den nystartade handelsträdgården är intensiv. Fasten de skånska vindarna är milda, är det något som bekymrar Pommies och Franks vän, Carl Styrud, ägare av det anrika familjeföretaget Styruds musteri. Elaka rykten sprids i sociala medier om att mysteriet använder utländsk bestprutad frukt och problemen eskalerar snabbt.

Pommie och Frank gör allt de kan för att hjälpa sin vän trots att de har mycket att stå i. Det brittiska företaget som investerat i Franks och Carls näringslösning kommer med påstridiga krav och från ingenstans dyker Pommies pappa upp efter trettio års tystnad. Mellan Claudia och hantverkaren Vojtek spirar romansen. Men Vojtek tampas fortfarande med demoner kring minnet av dotterns död. 

Pommie får snart svårare familjefrågor att ta ställning till än om hon ska träffa sin pappa. Och hur ska hon övertyga Frank om att missade dejter bara är en följd av den senaste tidens omvälvande händelser? 

När höst går mot vinter har livet på Äppelgården tagit en ny riktning. Stora hemligheter har avslöjats och nya familjeband skapats.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Barnmorskan i Berlin-Kvinnan i kanalen

"Barnmorskan i Berlin-Kvinnan i kanalen" av Anne Stern, utgiven av Bazar förlag. Året är 1921. Hulda njuter av att få bestämma över sig själv. Hon arbetar som barnmorska i Berlins fattigkvarter. En kvinna hittas död i Landwhr-kanalen i Berlin. En av Huldas patienter, Lilo, är granne med den döda kvinnan. Lilo finner det osannolikt att kvinnan skulle ha tagit livet av sig som ryktena gör gällande. Hulda blir nyfiken och börjar undersöka mysteriet. I sitt sökande efter svar kommer hon i kontakt med kriminalkommissarie Karl North. Hulda är van vid att arbeta dygnet runt, och hennes undersökningar leder henne ut i natten, till de mer ljusskygga kvarteren, och bakgatorna i Berlin, där de kriminella elementen och de prostituerade verkar. Vilka är de båda ungdommarna, som allt som oftast dyker upp i närheten av Hulda och hur kommer känslorna mellan Hulda och Karl utveckla sig? Vilka fruktansvärda hemligheter kommer de att uppdaga i jakten på sanningen?

I berättelsen kommer vi i kontakt med psykvården på 1920-talet. Jo, jag blev lite mörkrädd hur psykvården var förr i tiden. De tog till en aningen grymma metoder till de som hade någon form av psykisk funktionsnedsättning. Vad sägs om att trycka ner patienten i iskallt vatten, för att de skulle bli friska? Sedan fick de även svälta och frysa, för maten och kolet inte räckte till. Det var många som dog till följd av svälten. Sedan olika form av misshandel. Ja listan kan göras lång, men nu till vad jag tyckte om boken. Jättespännande och Hulda är en ovanlig karaktär. Jag tyckte om Hulda som var barnmorska i boken, men som hjälpte till att lösa fallet. Jag tycker hon är både klok och omtänksam. Tyckte dock att hon utsatte sig i fara emellanåt. Lite tanklös. Vi får följa Hulda både i hennes arbete som barnmorska och genom Berlins bakgator i jakt på sanningen. Karl får man lära känna mer och mer, men han är en man med hemligheter och svåra barndomsförhållanden. Detta är en spänningsroman med historiska inslag, vilket är en bra kombination. Bra språk och en lättläst bladvändare. Läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

14.

Lördag 3 juni 1922

Hulda tittade nyfiket ut genom fönstret på landskapet som for förbi. De hade knappt lämnat Berlin förrän ängar och och åkrar dominerade bilden, fält med vajande gyllne ax, här och där röda fläckar av vallmo och blå förgätmigej.

Hela tiden dök små bostadsområden upp, höga skorstenar stack upp över skogsdungarnas trädkronor. Staden påminde om en lav som sträckte sina hyfer över landet och bit för bit spred ut sin överbark. 

Hulda hade klivit ombord på tåget till Kremmen i Tegel. Det var mitt på dagen och vid den tiden var det inte många Berlinbor som for norrut. Där låg det nya industriområdet dit tåget varje morgon forslade hundratals arbetare till fabrikerna. Men så här dags hade Hulda inga problem med att få en sittplats på en träbänk. 

Hon kunde inte förklara varför hon plötsligt hade fått gör sig att hon skulle resa till Dalldorf idag. Gårdagskvällen satt fortfarande kvar i hennes kropp när hon kommit fram till kliniken i Neukölln efter att ha ätit frukost med fru Wunderlish. Tyvärr väntade henne ingenting bättre än ytterligare en snustorr föreläsning. Den här gången skulle Den Store Mannen tala inför barnmorskorna och sjuksköterskorna om hur man skötte om sår hos föderskor. De skulle sitta hopträngda i den instängda luften i aulan. Hulda kunde inte räkna ut hur många bristningar hon hade skött om efter förlossningar, det var omöjligt att komma ihåg. Hon tyckte om att göra det, och kvinnorna brukade alltid säga att det knappt kändes när hon försiktigt sydde ihop den ömtåliga huden med catgut och nål, lika försiktigt som om hon höll på att laga en trasig fjärilsvinge. Hon undrade om professorn verkligen hade lika stor erfarenhet av det ingreppet som hon. Det tvivlade hon på.

Hulda hade kommit på tok för sent till Neukölln. Dörrarna till föreläsningssalen var redan stängda, och när hon tryckte ner dörrhandtaget fick hon plötsligt en stark känsla av att allt var ytterst meningslöst. Inte ens utsikten av att få en kaka räckte för att hon skulle tränga sig in mellan de andra kvinnorna och tvingas sitta där och vara dömd att lyssna på en främmande karl medan han pratade om kvinnans könsorgan i en hel timme. 

Baksidestext;

En kriminalserie i 1920-talets Berlin 

Hulda Gold är en ung kvinna som njuter av att få bestämma över sitt eget öde. Egensinnig och envis, men också passionerat engagerad i sitt arbete som barnmorska. Berlin präglas av otroliga klassklyftor och Huldas patienter är främst de som bor i fattigkvarteren. Trots att de lever under knapra förhållanden så har de framtidstro och hopp om en bättre tillvaro. 

En dag hittas en kvinna död i kanalen och rycktena går att hon har tagit livet av sig. Grannen till den döda kvinnan är en av Huldas patienter och hon tvivlar starkt på självmord. Det känns för osannolikt. 

Hulda dras in i utredningen och därmed också i de mer ljusskygga delarna av staden. Fruktansvärda hemligheter ska komma att avslöjas.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Tisdagstrion: Brev & Dagböcker

 

Bokbloggen Ugglan&Boken har en tisdags trio, där det är nytt tema varje vecka, och vi uppmanas hitta på vår egna trio. Idag handlar tisdags trion om tre titlar eller handling som handlar om "över" eller "under" i titeln.

Jag har därför valt ut "Breven som länkar oss samman" av Anne-Lie Högberg, "Brevvännerna" av Eli Åhman Owerts samt "Den gömda kristallen" som alla handlar om brev av olika slag.

Från baksidan;

Maria älskar sitt lilla faluröda pensionat vid Mälarens strand. När det måste stängas tillfälligt vänds hennes tillvaro upp och ner och hon tvingas fylla sin tid med annat än arbete. Av en slump hittar hon brev i sin mormors gamla sekretär, ett brev som mormodern själv har skrivit och som aldrig nådde mottagaren. Mysteriet blir som en drog för Maria och hon börjar gräva i sin mormors förflutna. 

Hon läser om Axel som bestämmer sig för att lämna Rödeby och den fattiga tillvaron Han och hans familj hamnade i när fadern dog. I tron om att han flytt är det enda som kan rädda familjen, kliver han ivrigt och naivt ombord på ångfartyget till New York endast arton år gammal. 

Bit för bit lägger Maria det pussel som är hennes släkts historia. Snart framträder e  bild av ett mörkt familjedrama som kommer att ta henne över havet till 1900- talets Amerika.

Breven som länkar oss samman är en relationsroman inspirerad av författarens egen släkthistoria- om att gå vidare efter en tragedi och om hur en familj kan hitta tillbaka till varandra trots att det ligger flera årtionden och ett hav emellan dem. 

Baksidestext;

Vid första anblick har Malin allt man kan önska sig. Ändå är hon inte lycklig. Hennes äktenskap går på rutin och hon saknar närhet och någon att prata med. Veckans höjdpunkt är när bokbussen kommer till byn och romanerna som hon kan fly verkligheten med. Erik har nyligen flyttat från Stockholm till idylliska Roslagen efter att ha hamnat vid ett vägskäl i livet. I en lånebok hittar han av en slump några utrivna sidor ur ett anteckningsblock. De handskrivna orden om förlust och längtan gör honom nyfiken. Vem är kvinnan som har skrivit dem?

En anonym brevväxling, via bokbussen, tar sin början. Sakta växer allt starkare känslor fram mellan två människor som vågar öppna sig förvarandra. Men kan man verkligen falla för någon man bara brevväxlat med? Och hur vet man om det är rätt att riskera allt för att följa sina känslor?

Från baksidan;

En historia fylld av intriger, kärlek, och jultraditioner som utspelar sig i Stockholm och England.

Ella lever ett bekvämt liv i storstaden där hon driver ett framgångsrikt företag med sin ex-man. Men tillvaron tar en oväntad vändning när hon hittar ett fyrtio år gammalt brev från sin ungdomskärlek på vinden. I brevet påminns hon om ett gemensamt löfte. Vågar hon hålla sin del? 

Är hon beredd att riva upp gamla sår och ta konsekvenserna om sanningen kommer fram? Ska hon äntligen få svar på de frågor hon burit på i alla dessa år?

Allt började en julafton för länge sedan...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Malin Thunberg Schunke

Denna intervjun belyser Malin Thunberg Schunke som skriver på sin femte kriminalroman. Jag har själv läst "Blind vrede" och ni kan läsa min recension om den boken om ni vill. Länk till recensionen finns längst ner i inlägget. Tack Malin för du ville delta i min intervju. Tack för möjligheten att få veta mer om dig och ditt skrivande.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har skrivit fyra kriminalromaner i min serie om åklagarna Esther Edh och Fabia Moretti. Den femte delen kommer efter sommaren. 

2. Vem är Malin Thunberg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är jurist och författare till både fackböcker och spänningsromaner. Jag kommer ursprungligen från Skövde, men flyttade därifrån efter studenten. Efter att ha pluggat juridik i Uppsala blev jag åklagare i Stockholm. Under en tid i London förälskade jag mig i en tysk man och flyttade till Hannover. Vi har nu tre barn och en tax tillsammans.  För några år sedan köpte vi ett hus på Sardinien och bor där delar av året. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag är numera docent i straffrätt vid Uppsala universitet och år 2013 skrev jag en juridisk fackbok ”Whose responsibility?” som handlade om människor som blir misstänkta för brott i utlandet. Jag hade forskat länge inom området och var förfärad över hur illa det kan gå i sådana fall. Tänk själv om du blir misstänkt för något under en semesterresa och blir frihetsberövad i ett land där du inte kan språket och inte förstår rättssystemet. Efter att boken kommit ut kunde jag inte sluta tänka på dessa människoöden. Jag började fantisera om en svensk man som under en svensexa hamnar mitt i ett blodigt attentat i en bar på den franska Rivieran. Det blev stommen till min skönlitterära debut ”Ett högre syfte” som handlar om Amir Yasin, en svensk familjefar med irakisk härkomst som grips som terrorist vid en skjutning. Trots att han hävdar att han är oskyldig hamnar han i ett av Paris värsta fängelser. Långt borta från sin familj tvingas han kämpa både för sin upprättelse och överlevnad. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var 47 år när jag började skriva.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag är djupt tacksam över att min bokserie har tagits emot mycket väl av både läsare och kritiker. ”Ett högre syfte” vann priset som årets deckardebut 2019 av Svenska Deckarakademin. Detta pris betydde oerhört mycket för mig både som person och för det fortsatta skrivandet.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag har fått förmånen att träda in i en helt ny värld där jag lärt känna underbara människor som alla har det gemensamt att vi älskar berättelser. Det är min favoritsysselsättning att hitta på intriger och umgås med karaktärer i den låtsas-värld man själv byggt upp. Innan jag debuterade skönlitterärt var jag lite skeptisk mot sociala medier, men startade mitt Instagram-konto @malinthunbergschunke. Idag är jag lycklig över att ha gjort det. Jag har lärt känna så mycket varma och inspirerande människor. Många av dem har jag aldrig träffat IRL, men fler och fler kommer till bokframträdanden eller Bokmässan. Det är underbart att träffa kolleger och läsare.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Nej, inte alls. Men det var tur för mig att jag redan hade skrivit råmanus till en andra del i min serie när min debutroman kom ut och vann pris. Annars hade jag förmodligen blivit helt förlamad och inte vågat skriva något mer.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag redigerar just nu manus till den femte delen i min serie. Mina huvudkaraktärer, den unga svenska åklagaren Esther Edh och hennes excentriska italienska chef Fabia Moretti utreder grova brott vid det internationella åklagarorganet Eurojust i Haag. Böckerna är fristående och handlar både om spännande och aktuell brottslighet samt om Esthers och Fabias trassliga (kärleks-) liv. 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag älskar att resa och inspireras mycket av andra kulturer och olika sätt att se på saker. På fritiden går jag gärna långa promenader med Författarhunden, läser eller umgås med familj och vänner.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är docent i straffrätt i Uppsala och forskar inom ämnet internationell straffrätt.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket. Gärna spänning, men också brett inom alla genrer. Jag tycker bäst om böcker som fångar och berör mig som läsare och får mig att fundera vidare.  

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Hemma i Tyskland sitter jag i mitt arbetsrum. Gärna med dörren stängd och med min tax snarkande i fåtöljen bredvid. På Sardinien skriver jag oftast ute, i skuggan av ett olivträd. Men jag kan egentligen skriva överallt; på tåget, i väntrum, i bilen på barnens träning.  

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver alltid bäst på morgonen. Börjar runt åtta-tiden och fortsätter så länge det fungerar. Jag skriver sällan på kvällen. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Jag tror att det viktigaste är att skriva om något som ligger en varmt om hjärtat. Då kommer ditt engagemang att ta dig framåt och lysa igenom i texten. Det avgörande är sedan att köra på och tvinga sig att bli klar med manuset. Ett första utkast behöver inte vara lysande eller ens särskilt bra. Men det är lättare att bedöma, förbättra och redigera om man har något att utgå ifrån.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Allt jag vill är att fortsätta att skriva. Jag hoppas därför att mina idéer inte tryter och att läsarna vill fortsätta läsa.

16. Något citat du lever efter?

Svar; John Lennon sa klokt att: ”Life is what happens when you´re busy making other plans”. Jag försöker att leva mer i nuet än jag gjorde för ett par år sedan. 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Det finns många, men med tanke på världsläget tycker jag att ”1984” av George Orwell är oerhört aktuell. 

Tack Malin för att du ville delta i min 

intervju!💐

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Blind vrede" här

Drömläge för dystra hjärtan

"Drömläge för dystra hjärtan" av Frida Gråsjö utgiven av Modernirista förlag. Dina beslutar sig för att ta ut alla sina semesterdagar, då chefen hon hade ett förhållande med har gett hennes TV program till en annan kollega. Allt för att kollegan inte ska berätta för hans fru om deras förhållande. Nu har Dina inget program och inget förhållande. Dina bokar en stuga i Dalsland för att komma bort från Stockholm, och sveket från både kollegan och chefen. Väl i Dalsland blir det inte som hon tänkt sig ändå. Den fina stuga hon trodde hon hyrt är endast en liten bod. Ska hon stanna där, eller hitta ett nytt boende? När hon börjar undersöka omgivningarna får hon möjlighet att visa sina vinkunskaper, vilket resulterar i att hon blir erbjuden jobb på herrgården, som ordnar bröllopsfester mm. Hon blir mer och mer förtjust i kocken Daniel och sitt arbetet på herrgården, men vad händer när chefen på tv bolaget plötsligt hör av sig, och vill att hon kommer tillbaka. Ska Disa stanna eller ska hon åka?

Detta är den fjärde boken i Fridas serie om Rosnäs. Jag har ju tyckt så mycket om de andra böckerna i Fridas Rosnäs serie och jag blev inte besviken på denna del i serien. Jag älskar Fridas sätt att skriva. Boken är lika mysig som de förra delarna. Fridas böcker blir bara bättre och bättre. Det är trevligt att få lära känna både nya och gamla bekantskaper i serien. Dina är en karaktär som råkar ut för samma slags män igen och igen. Men kanske kan hon äntligen hitta den kärlek hon så väl förtjänar. Återigen bjuds vi på god mat, som får det att vattnas i munnen och vackra spännande miljöer tillika intressanta karaktärer. Man blir verkligen sugen på att det ska bli sommar, så man kan promenera och ha picknick ute i det gröna. Detta mysiga bokfodral innehåller även den en riktigt härlig feelgoodpralin som har allt. Svek, spirande kärlek, vänskap och ett litet mysterium. Hoppas vi får återvända till Rosnäs ännu en gång. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Dina stirrade ner i resväskan som låg uppfälld på sängen. Nu när hon var på plats i Dalsland kunde hon se att hon tänkt lite tokigt gällande packningen. Festkläderna skulle hon nog inte ha mycket nytta av, och de högklackade skorna skulle helt klart få ligga kvar längst ner i resväskan. Som tur var hade hon packat ner träningstights som hon snabbt drog på sig. En urtvättad grå hoodie hade hon också fått med sig, och den passade perfekt över en t-shirt från en av alla konserter hon brukade gå på.

Eller brukat gå på tidigare.

Ett stänk av vemod sköljde över henne. Hon hade valt bort många konserter och restaurang besök till förmån för den förstulna tiden med Mats på kontoret sena kvällar då de båda behövt jobba över. Hon kom knappt ihåg när hon senast stått i en trång folkmassa och skrikit sig hes till någon favoritsång. När hon tänkte på den senaste konserten hon varit på mindes hon att hon då haft sällskap av Pernilla, och en besk smak infann sig i munnen. Dina ruskade på sig för att få bort minnet och råkade stöta till väskan så att den skaffade rakt på Kattis, som lugnt legat kvar medan Dina letade kläder. Katten for upp med ett lätt skrik. När hon landat gav hon Dina en förebrående blick och spatserade ut ur Boden med svansen höjd i protest.

Dina hoppades att hon inte missat sina  chanser med katten, hon hade verkligen uppskattat sällskapet och hoppades att djuret skulle komma tillbaka en annan dag. 

"Förlåt Kattis", ropade Dina efter henne samtidigt som hon himlade med ögonen åt sig själv. En dag på landet hade räckt för att få henne att börja prata med djur. Vad skulle tretton veckor göra? Det var dags att försöka hitta några människor att umgås med.

Dina drog på sig ryggsäcken och gav sig av nedåt vägen. När hon var utsövd och lite tryggare med omgivningen blev promenaden in till samhället just så mysig som hon föreställt sig att hela hennes semester skulle vara. Precis som dagen innan forsade små vårbäckar fram under och ibland över vägen. Hagen där hon sett hästar beta stod tom, men hon kunde skymta några hästliknande gestalter på andra sidan fältet när hon besviket spanade för att se dem. Hon hade aldrig varit en hästtjej, men att se hästar galoppera runt i en stor hage hörde till upplevelsen när man vistades på landet. Någon dag, om hon bestämde sig för att stanna, skulle hon förhoppningsvis få tillfälle att se dem på nära håll.

Baksidestext;

"DRÖMLÄGE i Dalsland". Dina Dimovic lutade sig närmare skärmen och granskade bilden. En röd stuga vid en sjö på landet I närheten av Rosnäs. Det kändes onekligen som ett drömläge, den perfekta platsen för henne att läka sitt dystra hjärta. 

När Dina blir snuvad på chansen att producera sitt drömprogram på TV samtidigt som hennes förhållande går i stöpet, tar hon ut alla sina semesterdagar och flyr till Dalsland. Tretton veckors ledighet borde få henne på fötter igen, och dessutom kan hon följa psykologens råd och konfrontera sina känslor efter Kär och galen on tour, TV-programmet hon arbetat med. 

Den lilla stugan borde vara den ideala platsen för återhämtning, men sommaren blir betydligt mer händelserik än Dina kunnat föreställa sig -och det visar sig att även dystra hjärtan kan finna sin plats i livet. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs gärna min intervju med Frida Gråsjö här

Läs min recension av "Bed &, Breakfast för lata brudpar" här

Läs min recension av "Argbiggornas Antikvariat" här

Läs min recension av "Champagne korkar & cateringkaos" här

Eldbarnet

"Eldbarnet" av Elisabeth Berglund, utgiven av Possibilia förlag. I denna fantasy roman får vi möta Vivya, en ung Glädjeryttare. Hon lever ett sorglöst liv. En dag anfalls Vivyas stad av Broughans soldater. Det resulterar att hela hennes släkt blir utplånad. Med hjälp av magi försöker hon gömma sig undan soldaterna och träffar på den enda överprästinna som finns kvar. Celestasia och Vivya måste finna Överdommaren Ylmar, för att de tillsammans ska slå tillbaka mot Broughan. Han måste hjälpa dem att öppna nya portaler. De hittar honom, men i deras flykt undan soldaterna, skadas Celestasia svårt. När hon är döende ber hon Vivya att hitta ett barn med speciella ögon. Hon finns i en stad långt bort. När Celestasia dör kan Vivya bära med sig hennes själ, och föra över den till barnet, så att de kan fortsätta arbetet med att förgöra Broughan. Men tiden för att det ska lyckas är inte lång. Hur lång tid Vivya kan bära med sig Celestasias själ vet de inte. Nu börjar Vivyas och Ylmas äventyr för att hitta barnet, men farorna är många och resan går över både land och hav. Ska det udda paret lyckas med sin uppgift?

Detta är författarens debutroman. Jag blir alltid så imponerad när jag läser en fantasyroman. Att komma på en helt ny värld, nya arbeten, namn, och en trovärdig story och ge liv åt allt, så att man kan se det framför sig, måste vara väldigt svårt. Författaren till denna boken, har lyckats över förväntan med hela sin värld, och sina karaktärer. Boken är välskriven och lättläst och man kan riktigt se omgivningarna, folket, och till och med känna hur maten smakar. Det är underbart hur huvudkarraktärerna skärper till sig och växer med sin uppgift. I början är Vivya arrogant och rymmer ofta ifrån saker hon upplever är tråkiga, Ylmar vill helst göra allt enligt regelboken. Men Vivya blir vuxen och Ylmar visar sig ha dolda förmågor. Jag skulle gärna vilja bege mig till Elisabeths fantastiska fantasivärld, och träffa Vivya och de andra karaktärerna på riktigt. Så mysigt att sitta tillsammans med henne och dricka Kaldyr. Jag hoppas få återkomma till Elisabeths värld inom en snar framtid. Jag kan varmt rekommendera denna fina fantasyroman. Jag gillar också det fina bokomslaget. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

När Vivya kom tillbaka med nypåfyllda ränslar stod Ylmar och betraktade allting. Han gick fram till en hylla och flyttade den en fingerbredd, klev tillbaka och nickade nöjt. 

"Färdig?" frågade Vivya. 

"Nu ser det ut som innan. Utom skåpet där."

Snett framför öppningen i väggen stod ett litet skåp.

"Se", sa han. "Det har handtag på baksidan. Vi kan dra det på plats innan vi stänger panelen." 

"Men, det här är Coniferas hus. Nog måste hon känna till att det finns en hemlig gång?" 

"Det är oklart hur hurvida morneonitiska kvinnor är bekanta med..." Han avbröts av en harkling från Vivya. "...jag menar. Mitt intryck var att endast männen använder Noran. Jag vet inte hur mycket kvinnorna känner till".

"Berätta vad du vet." Hon höll upp handen. "Utan extra detaljer och så kortfattat som möjligt. Vi behöver komma iväg."

Ylmar suckade och berättade utan omständliga formuleringar vad han hört hos massörerna. 

"Om vi följer yttermuren finns det alltså bara två sidogångar utåt. Ut från Morneostad. Min förhoppning är att en av dem ska mynna ut utanför stadsmuren", avslutade han.

"Det är värt ett försök. Kan man markera den här öppningen på något sätt ifall vi måste vända tillbaka?" 

Ylmar öppnade skåpet och tog ut en kruka. "Vi ställer den här innanför. Men om vi måste krypa hela vägen blir det svårt med ljus." 

"En ljusglob hade varit bra", suckade Vivya. "Nåja, vi får görsöka ta oss fram ändå."

De hängde ryggsäck och ränsel på magen och kröp in i gången. Ylmar drog skåpet på plats, tryckte tillbaka panelen och ställde krukan framför. Motvilligt blåste han sedan ut ljuset och lämnade det i krukan. Mörkret la sig tätt omkring dem och med Vivya i täten började de försiktigt krypa. De rörde sig mycket sakta och Ylmar slöt ögonen. Det var otäckt med mörkret, men att blunda kändes bättre, som om han själv bestämde. Golvet i tunneln var täkt av flera lager med mattor och tyger vilket skonade knän och händer. Tunneln var så pass trång att det skulle bli svårt att möta någon, men det innebar i gengäld att det var lätt att känna eventuella öppningar i väggarna. 

"Så bra", viskade Vivya plötsligt och stannade. Ylmar öppnade försiktigt ögonen. Ett mycket svagt och grönaktigt ljus syntes lite längre fram. När de kom dit kunde de se en liten sten i taket där en gång sträkte sig in mot staden. Stenens ljus var för klent för att lysa upp mer än en fingerbredd, men det räckte för att se metallplattan den var infattad i. Noran hade sitt eget system av vägvisare, åtminstonde för större gångar. De hade redan stött på några gångar på ena sidan. De var mörka och korta likt den från Conifieras hus och ledde antagligen till andra hus längs muren. Den andra, yttre väggen hade inga öppningar, precis som massösen sagt. När de kröp vidare kände Ylmar sig lugnare och han spanade in i mörkret efter fler ljuspunkter.

Baksidestext; 

En brutal attack 

En osannolik trio

Ett sista hopp om att rädda det som gått förlorat.

Vivya är på flykt. Allt som var hennes är krossat. Nyss var hon fri och nekymmerslös-nu måste hon använda all sin magiska kraft och träning för att undkomma soldaterna och hitta det hon söker: ett barn med unika egenskaper. Hennes enda hjälp på resan är en pedantisk Överdommare med mindre magiska förmåga än vad som ryms på en avklippt tånagel.

Ylmar är strandsatt och ensam i en främmande kultur där ingen värdesätter ordning och stadgar. Mot sin vilja tvingas han följa med en ung och arrogant Glädjeryttare på en desperat irrfärd över land och hav. Men innom honom vaknar något urgammal och bortglömt.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En smakbit på en söndag-Au revoir Agneta

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Au revoir Agneta" Av Emma Hamberg, utgiven av Piratförlaget.

Smakbiten; 

-HOHO, vi ville bara ringa och säga att vi lever! Pappa och jag sitter på altanen här hemma och bara njuter. Cava i glasen och...Kan du maka lite på dig, Agneta ser inte mig annars. Jo du förstår...

Mammas mun fyller hela skärmen medan pappas näsborrar liksom vibrerar i högra hörnet. Oj, nu vänds kameran mot ett grönt buskage vid radhuset bredvid. Mamma gastar entusiastiskt medan hon knaprar på en salt pinne. Saltet fastnar i läppstiftet som sedan fastnar på tänderna.

-Ann-Sofie och Lennart har gjort om häcken, de har en man från...Var kommer han från nu igen? Litauen? Nej, Estland! UNDERBART trevlig ung man, pratar inte ett ord svenska, men som han klippte den där häcken. Han smekte den med sin häcksax.

Mobilen skakar till, det gröna försvinner och se där, nu är jag tillbaka i mammas vidöppna saltpinnemun. Ett glas cava närmar sig medan pappas näsborrar frustar så det blir imma på linsen.

-Nu ska han hjälpa oss med vår häck. Vad heter han nu igen? Tarm...? Eller var det en annan inälva? Lungo? Leveri?

-Tarmo, älskling, Tarmo. Tarmo talar absolut ingen svenska, men han är underbar. Sånt vet man ändå, Agneta.

Sånt känner man. 

Mamma sänker rösten, nu ska här delas förtoenden.

-Tarmo betyder "energi" på estniska har Ann-Sofie berättat. Det stämmer sannerligen på lilla Tarmo. Du vet, Tarmo kämpar på han, försörjer alla sina barn. Hur många hade han där hemma i Estland nu igen? 

Här någonstans stänger jag av öronen, medan mina föräldrar livligt berättar om Tarmos privatliv och även något om en laddningsstation för elbilar som Lennart är mycket engagerad i. De vet ingenting om mitt liv. De ringer aldrig för att fråga om jag lever. Men om de frågade skulle jag (efter att jag hämtat mig från chocken) svara ungefär så här: 

"Kära mamma och pappa, vad roligt att ni frågar! Ni anar inte hur mycket jag lever. Jag tror aldrig jag levt så hör mycket i mitt liv. Det känns som jag lever igen allt olevt. Vad sa ni? På vilket sätt jag lever? Jag har en nästa vän. Einar, ni vet. Sen har jag andra kompisar. Ja, ni hörde rätt-jag har ett gäng! Om jag bodde kvar i Sollentuna skulle det här vara gänget jag åkte till fjällen med, gänget som firade midsommar ihop  och gänget som åkte till Benidorm och golfade. De här exemplen ger jag bara för att ni ska fatta vad ordet 'gäng' står för, annars har de inget med vare sig golf, midsommar eller fjäll att göra. 

Baksidestext;

MON DIEU-UN MIRACLE!

Den osynliga kvinnan har fått färger! Ja, hon syns, alla ser henne faktiskt. Med sin nya palett har Agneta äntligen fallit på plats: badande i smör, vin, ost, kindpussar, sidenundekläder och katter tillsammans med Einar i klostret. 

Men hur stadigt ett medeltida kloster är står kan det faktiskt falla i bitar av en enkel knackning på porten. I alla fall om det är en ytterst ovälkommen gäst som tränger sig på.

Agneta ser hur allt det magiska försvinner framför henne. Till slut har hon bara sina underbart vackra underkläder kvar. Ska Agneta behöva åka tillbaka till Sverige, jobbet på trafikkontoret, dela hus med sin trikåcyklande exman och tappa alla sina färger igen? Agneta har varken pengar, makt eller det franska språket att fajtas med. Men...kan kanske den sinnligaste behån i Province vara det perfekta vapnet? Inte bara för att rädda ett kloster. Utan för att rädda sig själv. Allez allez, Annjet'a!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Fem en fredag v. 12-random google

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om random frågor på google-fler förslag hos ElisaMatilda

1. Vilken är den bästa konsert du varit på?

Svar; Jag har inte varit på konsert på länge, så jag kommer inte ihåg.

2. Bäddar du sängen på morgonen?

Svar; Ja, om jag inte ska någon stans och har bråttom.

3.Vilken årstid är din favorit?

Svar; Jag gillar egentligen alla årstider, men jag är inte förtjust i snö. På grund av att jag har problem med mina ben så har jag svårt att gå när det blir halt. Jag har rätt lätt för att ramla. Förra vintern ramlade jag och slog i armbågen så den gick ur led. 

4. Hur för du anteckningar?

Svar; Förhand i en anteckningsbok, ytterst sällan på något annat sätt.

5. Vad har funnits längst på din nuvarande att göra-lista?

Svar; Städa och göra fint i mitt sovrum.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Elisabeth Berglund

Denna intervjun belyser Elisabeth Berglund som har gett ut Eldbarnet och Tidens hjärta. Jag känner igen det där med djur. Jag tycker också det är kul och har många. Många författare verkar tycka om och ha djur runt sig. Kanske ger de inspiration? Tack snälla Elisabeth för du ville delta i min intervju och för rec ex. 

 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag är ganska nybakad som författare. Min debutroman Eldbarnet kom ut i augusti 2022 och nu pågår redigeringen av uppföljaren Tidens Hjärta som kommer i höst (2023).

Förutom det har jag fått äran att vara med i en novellantologi hos förlaget Skimra.nu som ska komma ut i vår.

2. Vem är Elisabeth Berglund? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är en glad person som försöker hitta guldkanten i det mesta. Envis är jag också och jag har svårt att acceptera att någonting är omöjligt. Jag lägger en hel del tid på att vara närvarande förälder online vilket är väldigt givande. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag fick egentligen aldrig någon idé utan allt bara hände. Det var många olika saker som ledde fram till att Eldbarnet blev till. Det första var att jag ville ha en fantastisk 50-årsfest och att min man och jag planerade den i två år. Det andra var att jag fick bröstcancer. Det låter väldigt konstigt, men utan alla saker som inträffade skulle jag fortsatt på mitt gamla jobb och aldrig funnit tiden att skriva. 

När jag väl började skriva så fanns berättelsen redan där och jag blev så nyfiken att jag måste skriva färdigt den.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Det tog mig ungefär fyra år att bli klar så mellan 50-54 år.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Responsen har varit överväldigande positiv. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Sedan jag började skriva på allvar har jag funnit ett inre lugn. Det som jag däremot inte var förberedd på var förändringen när boken väl var utgiven. Det är inte lika rofyllt. Att ge sig in i skrivbubblan igen är inte att tänka på om man vill hitta läsare. Nu måste tiden delas mellan att skriva och att hänga med på sociala medier och bokmässor.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, mycket lättare. Dels har jag lyckats vara strängare mot mig själv och dels har jag bättre självförtroende och lyckas slå undan de flesta tvivel som så lätt sätter käpparna i hjulet.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu redigerar jag Tidens Hjärta som är en uppföljare till Eldbarnet. Det är en fartfylld äventyrshistoria med flera bottnar. När jag skrev Eldbarnet kunde jag inte drömma om att det skulle bli fler böcker, men efter den fina respons jag har fått så har jag fått blodad tand. Jag vågar också tänka ännu längre och hoppas på fler böcker i samma serie.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom böcker och serier älskar jag djur. Just nu har vi hund, katt, papegoja, får och häst. Om inte min man satte stopp skulle det säkert bli fler sorter. Vem vill inte ha en miniåsna eller höns? ;)

Jazz är också roligt. Just nu är jag med i ett band som sångerska i en trio och emellanåt spelar jag lite trombon där också. 

Att spela bordsspel med familjen är alltid mysigt. 

Och choklad, vi får inte glömma choklad även om jag inte har så mycket tid till att göra praliner just nu.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Nej, jag satsar på detta fullt ut nu.

Fotograf Margaretha Frid'en

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket och gärna. Det har blivit en hel del fantasy de senaste åren, men jag läser lika gärna andra genrer. Bra böcker vill man ju inte missa. Jag älskar till exempel Alexander McCall Smith.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Nu i vinter är det i ett hörn av en stor soffa med mängder av kuddar som jag flyttar runt beroende på hur jag sitter. I närheten ligger alltid toypudeln Freddie och ibland får jag även sällskap av vår katt Chet Baker. 

På sommaren tycker jag om att sitta vid sjön i vår lilla badstuga.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver så mycket jag hinner. När jag skjutsat barn och tagit hand om utedjuren sätter jag mig och skriver. Sedan blir det tyvärr oundvikliga avbrott, så om jag kan skriver jag en stund på kvällen också. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv något du själv vill läsa.

Fundera på vad som får dig att slutföra uppgifter i vanliga fall. Går det att applicera på ditt skrivande? 

För egen del vet jag hur lätt det är att bli distraherad och börja göra annat. 

Kanske ska det där andra du tillåter dig att göra istället för att skriva vara något du verkligen tycker är urtråkigt? Skura ugnen? Dammsuga?

I värsta fall får du ett väldigt rent hem. 

När du väl börjar redigera, tänk på språket och orden. Lyssna på hur de låter och undvik att upprepa samma ord eller uttryck för ofta.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag kommer att fortsätta skriva. Just nu är jag lite sugen på att skriva några noveller efter att arbetet med Tidens Hjärta är klart. Drömmen är att sedan få skriva många fler böcker och att bli översatt. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”Följ alltid känslan om inte förnuftet strider mot den.” Det var något som min pappa brukade säga.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jonathan Livingston Seagull av Richard B.

Tack Elisabeth för du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!🐎

Kram Nina 

Författarintervju-Anna-Maria Ekblad

Idag intervjuar jag Anna-Maria Ekblad som skriver charterdeckare. Jag håller med dig att det inte finns några fin eller ful böcker. För mig är alla fina och någon har lagt ner ett enormt arbete på sin bok. Det var jätteintressant att få veta mer om dig. Tack för att du ville vara med på min intervju.

1. Hur många böcker har du skrivit? 

Svar; 4 böcker i charterdeckarserien och en antologi 

·       Systrarna på Kreta 

·       Dödsklippan i Sharm el-Sheikh 

·       Dödspelen i Olympia 

·       Dödsängeln i Side (kommer ut 21/5 2023) 

·       Julskuggor – Antologi där jag skrivit om Gävlebocken 

2.     Vem är Anna-Maria Ekblad? (Lite allmänt om dig själv). 

Svar; Jag är en norrlänning i själ och hjärta även om jag sedan många år bor i Stockholm. Jag tycker om att vara ute i naturen och vandra, jag har bland annat bestigit Sveriges och Afrikas högsta berg. En annan del av mig tycker om utmaningar, så jag har gjort ett sprinttriathlon, halvklassikern och simmat Christiansborg runt. Upplevelser av alla dess slag är en stor del av mitt liv och jag älskar att resa och upptäcka nya platser. 

3. Hur fick du idén till din debutroman? 

Svar; Jag fick rådet att skriva om mina egna erfarenheter och jag har arbetat 25 år i charterbranschen. Det betyder att min huvudperson i charterdeckarserien Anna Lindblom är en reseledare och vi får följa med på hennes äventyr runt om i världen. Mina böcker ska kännas som en resa med upplevelser, du får kunskap om resmålet, sol, mat och ett litet mord. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman? 

Svar; Jag hade passerat 40 år. Innan dess gav jag inte mig själv tillräckligt med tid att skriva eller tog mitt skrivande på allvar. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning? 

Svar; Blandad respons av läsare och vänner. De flesta har varit positiva och det är jag glad och tacksam över. Det är intressant att se hur olika människor väljer att ge respons och vad de fokuserar på.  

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva? 

Svar; Ingenting egentligen. Jag fortsätter att skriva vid sidan om mitt heltidsarbete. Jag har fantastiska författarvänner som jag håller regelbunden kontakt med. I perioder så åker vi ut på helgerna och boksignerar. Det går inte att hinna med allt och jag har valt bort mycket TV tittande och socialt liv för att ha tid att skriva. 

7. Var det lättare att skriva bok nr två? 

Svar; Ja, då visst jag mer hur själva processen såg ut och det kändes tryggt. Personligen tror jag inte på att vänta på att få inspiration utan det handlar om att hela tiden hålla kontakt med min text och hjälpa den att utvecklas. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den? 

Svar; Nästa bok utspelar sig i Turkiet och handlar om en familjetragedi. Svek och lögner kommer sakta upp till ytan när tre familjer semestrar tillsammans. Vem vill barnen illa? 

Jag är precis klar med Dödsängeln i Side, som kommer att släppas 21 maj 2023.  

9. Har du några andra intressen? 

Svar; Resa och uppleva är ett stort intresse. 

Natur och vandring är ett annat. 

Skriva, läsa och lära mig nya saker inom personlig utveckling. 

10. Har du något annat arbete förutom författare? 

Svar; Jag arbetar heltid som People and Culture Manager på ett byggföretag som arbetar med omgivningspåverkan. Jag har arbetat med personal och utbildning i större delen av mitt liv och tycker att det är mycket utvecklande. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad? 

Svar; Jag har perioder när jag läser mycket och andra perioder då jag inte hinner. 

Jag är i första hand en deckarfantast. 

12.   Hur ser det ut där du skriver? 

Svar; Jag sitter oftast hemma i lägenheten och skriver vid köksbordet eller vid en arbetsplats. Jag kan också skriva på tåg, då jag får ostörd tid och på flygplan.  

Jag har alltid min dator med mig vart jag än åker. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något? 

Svar; För mig är det viktigt att hela tiden hålla kontakt med min text. Det innebär att jag skriver varje dag. Sedan kan det vissa dagar bara bli femton minuter och en annan dag en eller två timmar. Jag skriver gärna på morgonen runt sex, men hela förmiddagen går bra. En författare ska inte bara producera manus och text. Det finns många andra delar i jobbet som att marknadsföra produkten, ha en bra administration att falla tillbaka på, utbilda sig själv för nya texter och att göra research inför nästa manus. Det gäller att hitta tid till alla dessa delar av skrivandet. 

14.  Har du något tips till den som vill börja skriva? 

Svar; Det är bara att sätta i gång och skriva och gärna skriva lite varje dag. Det är svårt att starta med nya rutiner, så det kan vara bra att börja skriva en minut om dagen och sedan öka allt eftersom. Fundera över vad som funderar för dig, vilken tid på dagen eller natten du är mest kreativ. Från början handlar det om att skriva ut sin historia. När texten sedan finns där är det lätt att redigera och förädla. I början fick jag själva hjälp av att inte vara så kritisk utan bara skriva på.  

15.   Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm? 

Svar; Jag har tänkt skriva 14 böcker i charterdeckarserien, så det innebär att jag har 10 böcker kvar att skriva. Jag vill prova att skriva andra genre som Feelgood och Fantasy.  

Jag har många andra drömmar inom olika områden. Jag tror att det är viktigt att inte bara fokusera på en dröm utan ha flera. 

Jag har flera resmål som drömmar som t.ex Island och Machu Picchu 

16. Något citat du lever efter? 

Svar; ”Att resa är att leva.” av HC Andersen 

17.   Vilken klassiker tycker du man ska läsa? 

Svar; Jag älskar Agatha Christie och hennes böcker, men för mig är det viktigaste att man läser och hittar det som roar dig som läsare. I min värld finns det inga fin- eller fulböcker, det finns olika böcker för olika tillfällen.

Tack Anna-Maria för du ville delta i min

 intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina