Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

"Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker" av Julia Wrang, utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa Penny som blir dumpad av sin otrogne pojkvän. Dessutom blir hon tvångssjukskriven då hon bränt ut sig själv, genom att jobba alldeles för hårt. Hon kan inte stanna kvar i lägenheten som hennes sambo äger, utan tvingas åka ner till Stjärnåker, och till det hus som hon ärvt av hennes mormor. Men då huset behöver renoveras - en renovering hon egentligen inte har råd med - behöver hon byta gentjänster med stadens bagaren tillika elektriker, Bastian. Det gör hon genom att hjälpa honom med en ny hemsida till bageriet, för att öka bageriets försäljning i gengäld. Genom att renovera sitt hus, samt att köpa nya möbler på loppis, lär hon känna nya bekantskaper i den sömniga lilla småstaden. Hon deltar dessutom också i den lilla snällhjälpsgruppen som finns i Stjärnåker på söndagar. Sakta får hon energin tillbaka. Utan att veta hur det har gått till, tvingas Penny brottas med de känslor hon börjar få -men inte vill ha, för den snygga Bastian, och det gör att hon tappar fokus från sin inre läkning. Så bestämmer man ifrån kommunen, att societetshuset, som behöver restaureras, ska rivas och att man ska bygga ett hotell med spa, i stället. Det kan varken Penny eller medlemmarna snällhjälpsgruppen tolerera, så nu tvingas man att samarbeta, med den konkurrerande pensionärsgruppen, för att byggnaden ska finnas kvar. Kanske kan en skördefest vara lösningen?

I denna fint förpackade bok, dyker vi ner i psykiskohälsa, som kan bero på många olika saker. Vi möter några av de människor som bor i den lilla småstaden Stjärnåker, och som mår dåligt på grund av deras olika livssituationer. T ex så lär vi känna ett av de barn, som inte orkar gå till den traditionella skolan, och har blivit en hemmasittare. Huvudpersonen, den utbrändra Penny, som driver sig för hårt på arbetet, för att bevisa för sig själv, och för andra att hon är duktig. Trots att hon nått sina mål, känner hon sig så tom, att hon fortsätter att jaga vidare efter nya mål, utan att ta tag i det verkliga problemet. Vi lär känna Bastian, vars sambo var otrogen med hans bästa kompis. Är han äntligen redo att hitta kärleken på nytt? Ahmed som mår dåligt för att han är arbetslös. Bastians pappa Bengt, mår dåligt över att hans fru, har gått bort. Ja, i den här boken möter vi flera karaktärer som har olika anledningar till psykisk ohälsa. Författaren beskriver alla de känslor man kan ha kring psykisk ohälsa på ett fint sätt, samtidigt som de är inbakade i historien om Penny och de andra karaktärerna i berättelsen. Det är också en varm och fin berättelse, om att man ändå kan starta om på nytt, med nya vänner, en meningsfull tillvaro, och genom att sammarbeta tillsammans med andra. Man måste bara komma på vad som gör livet värt att leva för en själv. Ett stort plus är de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna, samt att boken bjuder läsaren på en hel del humor, mitt i allvaret. Jag tänker att eftersom psykisk ohälsa ökar allt mer, kanske fler borde starta en snällhjälpsgrupp? Det kanske är en bra sak att starta snällhjälpsgrupper, runt om i landet, där man helt enkelt kan träffas på en fika och prata? Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7.

HON kunde inte sluta tänka på Ahmed och de övriga personerna i gruppen. Hon tänkte på det när hon vaknade, när hon strosade i bägge till matbutiken för att köpa en smörgås av den surmulna Catta, som följde henne med blicken när hon klev in men som fortfarande inte hälsade när hon kom fram till kassan.

Hon tänkte på det under eftermiddagen när hon slog sig ned en stund på trappan med en kopp te och ett par skorpor och reflekterade över att det nästan kändes som att solens strålar värmde lite i ansiktet, och hon tänkte på det lite när hon lite senare planterade om pelargonen som Bengt gett henne ett par dar tidigare. Trots att det ännu fanns varken gardiner eller matbord i köket bidrog den röda blomman till rn plötsligt nyans av hemtrevnad där den i sin ensamma prakt stod på fönsterbrädan.

Hon kunde fortfarande inte sätta fingret på vad det var, eller vad gruppen egentligen hade för reellt existensberättigande, men gårdagens träff hade väckt något till liv inom henne. 

De andra var bekanta sedan tidigare, Stjärnåker var en liten stad, och hon hade genast kännt sig som rn utböling igen efter att de lyckats mota ur pensionärsföreningen i hallen, stängt dörren och återgått till att prata om dina "veckomål" som de kallade dem. Den mycket brokiga skaran hade ändå en gemenskap, som hon där och då kom på dig själv med att längta efter att få tillhöra.

Ahmed hade satt upp som veckomål att han skulle ge sig ut på promenad varje morgon direkt när han vaknade, för att försöka hålla sina hjärnspöken och rastlöshet i schack. Mona skulle boka den där tiden till tandläkaren, och Bengt hade bestämt sig för att börja titta efter en semesterresa. 

"Sarah och jag åkte alltid till Alcudia, varje år i trettio år har vi varit där. Mest för att det var praktiskt, det hår direktflyg dit från flygplatsen i närheten och det har varit trevligt och tryggt att veta vad man får när man åker på semester. Men det är inte samma sak utan henne. Plus att jag kanske innerst inne haft en hemlig längtan efter att upptäcka andra delar av världen."

"Vart skulle du vilja resa då?" hade Mona undrat.

Bengt hade skruvar på sig i stolen. 

"Tja, Paris till exempel. Jag har aldrig varit där, eller i någon annan storstad för den delen. Jag har knappt besökt Stockholm", hade han sagt och tittat blygt åt Pennys håll.

Penny hade valt ut som veckomål att svara nästa gång läkaren från företagshälsan ringde. Läkaren hade hört av sig och lämnat ett långt röstmeddelande. Beroende på Pennys mående fick de se om sjukskrivningen skulle förlängas ytterligare, och de behövde nu ha ett digitalt möte. 

Det hade kännts som ett snällt löfte till sig själv, att testa att våga ta emot hjälp när den erbjöds. Trots att det hela fortfarande kändes läskigt.

Baksidetext;

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sinmormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är ocksådrn gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter. 

Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i de nystartade snällhjälpgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar- vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo. 

När den nergångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hälsningar från en piazza i Neapel

"Hälsningar från en piazza i Neapel" av Jo Thomas utgiven av Polaris bokförlag. Bokrecension; Lucia har lämnat sin man, Giacomo, kvar i Italien. Hon har ännu inte lämnat in en skilsmässo ansökan, men det börjar bli dags. Nu jobbar Lucia på en juristbyrå i Wales, och förväntar sig en befordran, eftersom hon lagt all tid på sitt arbete. Nu åker hon till sin mormor och morfar i Italien, för en välbehövd semester och väntar på besked från sin chef. I familjen finns det en pizzeria som morfar styr över, men nu är han redo att lämna över den till nästa generation, och pensionera sig. Dock är Lucias pappa avliden, och Lucias bror är inte intresserad av att baka pizzor. Men om morfar säljer pizzerian, vart ska familjen samlas då? När Lucia dessvärre inte blir befordrad, funderar hon på om hon ska ta över rörelsen. Tyvärr är traditionerna sådanna, att kvinnor inte jobbar som pizzabagare i Italien, trots att de ofta brinner för att laga mat. Istället erbjuder morfar platsen till Lucias ex. När Lucia ändå vill försöka baka pizzor utlyser morfar en tävling mellan de två och deras respektive team, om vem som säljer flest pizzor. Lucia bakar de lite mer traditionella och Giacomo bakar de lite mer nytänkande. Vem utav dem kommer att vinna tävlingen? Lucias team bestående av endast kvinnor, eller Giacomos manliga team?

Detta är andra boken jag läser av författaren. Jag gillar persongalleri och miljöbeskrivningar, och hur de olika kvinnorna i teamet, stöttar varandra och kärleken mellan morföräldrarna och Lucia. Jag blir dock hungrig, när jag läser den här boken. Maten har en väldigt stor del i handlingen. Jag blir sugen på att resa till Neapel och sitta på en piazza och dricka vin och äta en riktigt god pizza. Allt är så fint beskrivet, att jag nästan kan känna doften och smaken av maten de lagar i pizzerian, samt hemma hos Lucias mormor. Det är modigt av kvinnan i boken, att gå emot patriarkatet och själv laga pizzor i morfaderns pizzeria. Kvinnor lagar ju för det mesta all maten annars. Dessutom måste Lucia och Giacomo reda ut sina äktenskaps problem, och vad som gick fel mellan dem, samt ordna med en skilsmässo ansökan. Jag älskar det fina solvarma omslaget, och innehållet var precis lika mysigt som omslaget lovade. Att Jo Thomas är mångas favoritförfattare, kan jag mycket väl förstå. Jag läser gärna mer av henne. Recept finns i slutet av boken på b la en tomatsås, som jag gärna provar vid tillfälle. Denna varma och ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Den blir också en bokfavorit hos mig.

Mitt favoritställe ur boken;

15

"Sätt dig, sätt dig", säger nonna och schasar mig ner för trappan och mot köksbordet med en handduk, hemmets trygga, varma plats, en plats gör nåde gråt och glädje. "Här". Hon ställer fram kaffe, bröd och sylt. Och ett fat parmaskinka och en knallorange melon- den parfymerade doften lindar sig runt mig. Medan jag snyftar och snörvlar häller hon upp grappa och kräver att jag dricker upp, trots att det fortfarande är förmiddag. Konstigt nog hjälper det. 

"Vem är jag, nonna? Jag menar vad gör jag här?" hulkar jag och känner mig återigen som en snorig tonåring. Eller som det där vraket som var jag i tjugoårsåldern, när jag fattade att Giacomos och mitt äktenskap var över. Ju mer jag försökte få det att fungera, desto mer avskärmad han sig. Jag försökte passa in men tappade bort mig själv. Jag hade ingen annan uppgift än att producera barnbarn åt hans föräldrar och det tänkte jag absolut inte göra förrän jag kom på vad jag ville göra i livet. Det gick inte att arbeta som jurist här. Allt jag sysslade med var att städa, räkna vinglas och leta möbler till vårt hem. Men det kändes aldrig som vårt. Allt handlade om Giacomos familj och jag var bara någon dorts inneboende. 

I skolan trodde jag alltid att juridik var min grej. Jag var ganska smart och lärarna vägledde mig i den riktningen. Mamma, mormor och morfar blev överförtjusta när det kom på tal under ett utvecklingssamtal. Mamma tyckte att det skulle passa mig eftersom jag avskydde orättvisor - som när min bror blev retad på skolgården för att han "inte var walesare" och blev befalld att "snacka italiano!" Ibland låtsades mobbarna inte förstå honom när han talade, bara på grund av hans efternamn. Det kunde jag inte tåla. Upprörd, konfronterade jag hans klassföreståndare och höll senare ett tal på samlingen om italienska emigranter historia i Wales och hur stolta vi borde vara för vårt arv, oavsett varifrån vi kommer. Det gav mig några plus i kanten, en plats i diskussionsgruppen och övertyga lärarna om att jag borde satsa på juridik. Vem var det dom valde egentligen? Jag hade pratat om det jag tyckte var viktigt, det jag brann för. Om att se positivt på sin härkomst, våra olika ursprung, aldrig om juridik!

Baksidetext;

Lucia har arbetat hårt för att avancera som jurist, hela tiden med sikte inställt på den befordran som nu är närmare än någonsin. Livet i Wales kretsar kring att nå nästa nivå i karriären men när hon äntligen passar på att en välförtjänt semester hos sina farföräldrar i Italien känner hon sig genast som hemma. 

Till hennes stora bestörtning visar det sig dock att farfadern planerar att dra sig tillbaka från familjerestaurangen. Lucia kan inte förlika sig med tanken på att restaurangen som betytt så mycket för hennes släkt plötsligt ska vara i någon annans ägo men tiderna har förändras. När så ett dåligt besked hemifrån vänder upp och ner på allt tvingas Lucia omvärdera sin tillvaro - är det här hennes chans att följa sina egna drömmar och föra vidare familjetraditionen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Julhälsningar 

från ett slott i Normandie" här

Sagan om Evaine

"Sagan om Evaine" av Ragnhild Nilsson Skrivare, utgiven av Ekström och Garay. Bokrecension; Detta är den andra delen i serien Sagan om Cærnham. När Evaine blott är sju år gammal, tvingas hon fly tillsammans med sin bror, då hennes hem blir anfallet av fiender. Hennes bror förs med män någon annan stans, och de ses inte fler gånger. Evaine blir själv förd till ett kloster. Hon är nu föräldralös. I klostret lever hon i skymundan under taget namn, som en av nunnorna under många år. Hon lär sig allt en kvinna bör kunna, medan hon längtar efter något annat. Det ända hon ser fram emot är ridlektionerna. En dag blir hon hämtad av sin farbror och faster. Vad hennes bror finns vet man inte, och han befaras vara död. Föräldrarnas borg är nu återuppbyggd. Hon ska leva där med sin farbror och faster tills hon hittar ett lämpligt parti. Undertiden utbildar hennes faster henne i allt hon bör kunna som slottsfru. Ett erbjudande om giftermål kommer inom kort, och i tron om att hon nu ska leva ett liv i bekvämlighet och rikedom, tackar hon ivrigt ja. Men när hon nu är förlovad och ska gifta sig blir det inte som hon tänkt sig. Hennes framtida make tycks heller inte vara den hon i sin fantasivärld fabulerat fram, utan verkar tycka att kvinnor inte ska ha någon talan. Dessutom ger hon sitt hjärta till någon annan under resan till sin make. Kommer Evaine någonsin få ett liv hon drömmer om, och ett hem hon kan kalla sitt?

Jag gillar att författaren beskriver livet i Cærnham så detaljrikt, att man känner att man är på platsen. Jag gillar livet i Cærnham, och skulle kunna tänka mig att bo där, även om livet är hårt i bland. Cærnham är en fiktiv medeltida plats. I serien får vi följa olika kvinnor som försöker leva ett värdigt liv, i en tid och på en plats där patriarkatet styr. Kvinnorna ska synas och höras så lite som möjligt. Istället ska de ägna sig åt att sköta sitt hem och vårda sjuka, brodera och skaffa barn.  Miljöbeskrivningarna tillika persongalleriet är bra beskrivna och boken känns välskriven. Jag gillar Evaine, även om hon är lite naiv ibland, men jag antar att några år i ett kloster, gör att man inte lär sig så mycket av hur livet utanför ett kloster egentligen fungerar. Det förklarar i stort sätt att Evaine inte har en aning om vad som händer mellan män och kvinnor. Tyvärr vill ingen av de kvinnorna som hon frågar riktigt prata om sådanna saker heller. Om hon vetat kanske hon inte varit så ivrigt att tacka ja till giftermål, utan att riktigt tänka sig för, speciellt med en så mycket äldre man. Denna serie blir bara bättre och bättre, och jag längtar redan till nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Evaine återser sitt hem

Evaine vaknade hastigt när hon hörde larm och oväsen på den yttre klostergården. Hundarna i hundgården skällde våldsamt, hovar klappade mot stenläggningen, hästarna gnäggade och sträva mansröster ropade högljutt därute när ryttarna ledde sina riddjur till vattenhon. Evaine ansträngde sig för att försöka uppfatta vad som var på gång där hon stod och kikade ut genom sin fönsterglugg. Hon fylldes av likadelar spänning och oro.

Det knackade på hennes dörr och Evaine hoppade hastigt ned från sängen där hon stått och sträckt sig på tå för att kunna se ut. När dörren öppnades stod Evaine stilla mitt på golvet och försökte se sedersam ut. 

-Käre Edda, sade syster Winifred abbedissan vill att du kommer till hennes skrivrum nu genast. 

Förundrad drog Evaine på sig sina kläder och sprang mot abbedissans skrivkammare tills syster Winifred kallade på henne och med sträng röst påminde om att lugn och stillsam gång tillämpades i klostret. Evaine saktade sina steg något även om syster Winifred fortfarande tyckte att hon gick för snabbt och fortsatte att banna henne. 

Väl framme vid moder Ingefrids dörr stannade Evaine i alla fall, slutade till kjolen och tog ett par djupa andetag för att lugna sig. Sin iver och de blossande kinderna kunde hon inte göra mycket åt men hon väntade artigt tills hennes följeslagare hunnit ifatt henne. Syster Winifred knackade på dörren, öppnade den åt Evaine och gav henne tecken att stiga in. Evaine hade sinnesnärvaro nog att niga till hälsning och under tystnad invänta abbedissans ord. Hon anade att hennes kallelse hörde samman med ryttarskaran men på vilket sätt vågade hon inte gissa. Hon behövde emellertid inte sväva i ovisshet särskilt länge.

-Sätt dig ner, kära barn, sade Ingefrid. Jag har något viktigt att säga dig.

Evaine granskade nunnans ansiktsdrag. Hon såg inte alls nedstämd ut, så det kunde inte handla om något sorgligt. 

-Vad är det? Varför är alla de där ryttarna här? 

-Din tid här hos oss är över nu, Evaine. Besökarna som har anlänt hit idag har kommit för att hämta dig. De önskar resa vidare så snart du är redo, mitt barn. Jag har lovat dem att du inte ska dröja länge. 

-Ni kallade mig Evaine! utbrast flickan med ett strålande leende. Jag hade nästan glömt mitt rätta namn. Vad ska jag göra nu?

-Syster Winifred har gått för att hämta en liten resekista. Hon hjälper dig att packa dina få tillhörigheter. Sedan möts vi i kapitelsalen där du får ta avsked av alla oss nunnor. Här finns också något som jag har tagit hand om åt dig. 

Evaine visste vad det var innan Ingefrid hunnit plocka fram den lilla boken som inte var någon riktig bok. Hon sträckte sig ivrigt efter guldkedjan och ville sätta den på sig men fann att den inte längre räckte runt hennes hals.

Baksidetext;

Evaine är bara sju år när hon tvingas lämna sitt hem och sina föräldrar. Hon hålls därefter dold i ett klosterunder flera år. Evsine finner klosterlivet torftigt och händelselöst och drömmer om ett liv i rikedom och bekvämlighet. 

När Evaine får möjlighet att lämna klostret fylls hon av förväntningar inför framtiden. Ett oväntat frieri både lockar och skrämmer henne. Giftermålet skulle göra henne till en sv rikets mest uppsatta kvinnor men hennes trolovade sägs vara en äldre krigare som andser att kvinnor inte bör föra någon talan. Vad kommer äktenskapet med den mäktige borgherren att innebära?

Vägen till bröllopet fylls av motgångar. Evaine börjar tvivla på att hon ska uppnå det hon drömmer om. När hon till sist möter sin blivande make grusade hennes förhoppningar. Ska Evaine någonsin få ett hem som hon kan kalla sitt?

Läs gärna min recension av "Sagan om Seiri" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Krimfluencers

"Krimfluencers" av Mariah Eriksson utgiven av Harper Collins förlag. Bokrecension; Vi får följa den kvinnliga polisinspektören Veronica. Hon och hennes kollegor kallas till en bensinstation, där fyra personer blivit nerskjutna. Bland annat har en känd rappare blivit skjuten. Nu är man inom polisen rädd att våldet ska eskalera, så de höjer närvaron i området. Samtidigt får vi följa femtonårige Jamal, som har blivit rånad på en väska som han skulle leverera. Från att utföra lite småsaker, har nu snaran dragits åt. Nu har han nämligen en skuld att betala av. Själv drömmer han om att bli en berömd hipphoppare, precis som Isak. Efter ett mord på en tonåring, är polisen orolig att Jamal är nästa offer. Poliserna försöker få honom att hoppa av, men han är inte intresserad av det. Vi får också följa Rebecca som precis har öppnat en skönhetssalong i Vårbergs centrum. Hennes pojkvän rapparen Isak, har lovat att han har slutat med all kriminell verksamhet. Men har han verkligen det? Isaks beteende den sista tiden får henne att undra. Dessutom försöker hennes väninna få henne att lämna honom. Konflikten mellan de kriminella gängen i södra Stockholm eskalerar allt snabbare.

Detta är författarens debutroman, och författaren arbetar också som polis i de områden hon skriver om. Detta är en riktigt bra debutroman! Boken skildrar ett aktuellt problem i vårt samhälle, nämligen Krimfluencers - En person som glorifierar och normaliserar livet som kriminell via sociala medier, för att locka in unga personer i kriminallitet. De visar upp en värld i lyxliv, status samt makt. Jag tycker att boken är välskriven, och både språkbruket som de kriminella använder, samt hur polisen arbetar känns autentiskt. I den här boken får vi en inblick i hur det kan gå till när de kriminella gängen rekryterar sina prospekt, och hur den kriminella världen fungerar i stort. Jag hoppas verkligen att författaren ger ut fler böcker inom genren. Denna bok hoppas jag blir film framöver för  den hade blivit så bra! Jag kan verkligen rekommendera denna boken till dig som gillar en riktigt bra tillika spännande kriminalroman. Även till dig som jobbar med ungdomar på olika sätt. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

"Vi har stoppat en bil i Bredäng och i den satt din son Jamal tillsammans med två äldre kriminella personer. Förstår du?" 

Aina talar långsamt och tydligt, som om det hjälper. Jamal kämpar för att inte vräka ur sig något spydigt, scenen framför honom är patetisk. Han suckar högljutt och himlar med ögonen åt parodin. Polisen står precis innanför ytterdörren framför Jamal och hans mamma. Hon måste ha legat och sovit eftersom hon bär sin urtvättade lila morgonrock och har tagit bort mascaran. Håret är täckt med en blå handduk, virad runt huvudet som en turban. 

"Jamal kört bil? frågar Aya.

"Nej, nej. Han har suttit i baksätet på en bil. Han som körde bilen är farlig och grovt kriminell".

Jamal fnyser, aina har som vanligt ingen aning och hans mamma ser ut som ett stort frågetecken. Han står snett bakom henne, lutad mot väggen med armarna i kors. Det har vibrerat i fickan flertalet gånger sedan hsn klev in i polisbilen och han måste motstå impulsen att föra ner handen och svara. Säkert är det Isak som undrar vad han är. 

"Farlig, vem? Min son?"

"Nej, han har suttit i samma bil som två farliga personer", säger aina. "Vi stoppade bilen och hittade Jamal i baksätet. Han har inte gjort något och han är inte misstänkt gör brott. Polisen har en skyldighet att lämna över minderåriga till deras vårdnadshavare om vi anser att de befinner sig i en ogynsam miljö. Förstår du?"

Hans mamma betraktar aina med en stor rynka pannan. 

"Jag förstår inte. Snälla, arabiska?"

Mobilen i Jamals ficka fortsätter att ringa aggressivt. Aina måste gå snart, han har inte tid med det här. Om han förlorar den här chansen med Isak kommer han aldrig förlåta grisarna. 

"Hon fattar inte svenska alltså", förtydligar Jamal. 

"Jag skase om vi kan få tag i någon polis som pratar arabiska, annars måste vi ringa tolk", säger en av poliserna och går ut i trapphuset. 

Kvar står den andra och försöker fördriva tiden genom att småprata, något Jamal ignorerar. Han orkar inte ens försöka vara trevlig. Det är inte första gången han träffar poliserna som kört hem honom. De brukar vara schyssta, bortsett från när han bråkar och tjafsar emot. Någon gång har de sprejat honom med pepparsprej och satt på handfängsel. Men oftast kör de hem honom eller ber någon annan polis att göra det.

Baksidetext;

Polisinspektör Victoria Syndstedt beordras  till en bensinstation i södra Stockholm där fyra personer skjutits till döds. Bland de avlidna finns en av Sveriges framgångsrikaste rappare. Några dagar senare avrättas en tonåring i en skog, ett mord som skapar stora rubriker och sätter press på Victoria och hennes kollegor. 

Femtonårige Jamal Haddad är hos socialtjänsten för att prata om ett rån han utsatts för. Polisen är orolig och befarar att Jamal kommer att bli nästa offer i våldspiralen. Jamal däremot är mest fokuserad på hur han ska bli nästa stjärnskott inom hipphopp. 

Samtidigt öppnar Rebecca Ghazali en skönhetssalong i Vårberg centrum. Med sociala medier och sin pojkvän, rapparen Isak Abbas, till hjälp siktar Rebecca mot både kändisskap och rikedom.

Oväntat korsas dessa tre personers vägar i den konflikt som blossat upp bland de kriminella gängen i södra Stockholm. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kampen om Tusenvärld del 1 - Dunkelstjärnan

"Tusenvärld del 1 - Dunkelstjärnan" av Joseph A. David utgiven av Stevali förlag. Illustrationer av Yulia Ryabtseva. För barn 9-12 år. Bokrecension; Vi får följa tolvåriga Julia, hennes lillebror Edvin och flyktingpojken Kasir, samt den alkoholiserade och mystiska gubben, som man kallar för Trubaduren, på ett riktigt spännande äventyr i en annorlunda värld. När Julia träffar flyktingpojken Kasir för första gången, märker hon att det är något annorlunda med honom. Men varför hon känner så vet hon inte, förrän en helt vanlig dag i April, då hon upptäcker varför. Hon råkar se att han ritar teckningar, vars rök tycks blir levande. En kväll blir Julia och hennes lillebror jagade av fruktansvärda levande skuggor- skuggor som kallas fördunklare. Kasir och Trubaduren tar med dem genom en magisk portal, till Kasirs hemland. I denna världen skapas allt det vackra av människor med olika förmågor. Det är också en värld som håller på att förstöras av de fruktansvärda skuggorna. I denna nya världen måste de inte bara lära sig ett nytt språk, de måste också lära sig använda de gåvor som de ärvt efter deras pappa, och som de tills nu- inte visste om att de hade. Deras pappa har dessutom kopplingar till  Kasirs värld, och de får veta mer om honom. Det visar sig också att de måste använda sina nya förmågor för att rädda den. Kommer de att lyckas?

Detta är första boken jag läser av författaren, men det blir inte den sista, för jag läser gärna mer av honom. Jag vill definitivt läsa vidare om hur det går för Julia, Edvin och alla de andra karaktärerna i serien om Tusenvärld. Denna fantasy pärla för barn är otroligt spännande, och jag gillar hur författaren har byggt upp sin fantasivärld. Tanken på att man skapar allt det vackra man ser runt sig, gillar nog alla kreativa människor. Tänk att skapa sin hemmiljö själv. Jag tycker även om alla spännande karaktärer, men speciellt huvudpersonen Julia. Julia får dessutom känna på, hur det kan vara att inte förstå språket, eller den nya kulturen. Det gör att hon känner sig ensam och utanför. Det är inte roligt att bli skrattad åt, för att man inte kan göra sig förstådd.  Men hennes lillebror Edvin och Kasir hjälper henne. Författaren beskriver hennes tankar och känslor på ett fint sätt. Jag hade älskat att läsa denna bok som barn, då jag verkligen gillade att läsa allt med magi och spännande äventyr. Om du/ert barn gillar spännande och fantasifulla äventyr, får ni inte missa denna spännande fantasyserie. Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

"Är han farlig?" frågade Edvin ängsligt och stirrade på den vita riddaren. 

"Vänta bara", sa Trubaduren. "Det här kommer att ordna sig". 

Riddaren tvärstannade obehagligt nära dem, med sin skimrande vita lans riktad mot den store mannens bröst. Där stod han stilla som en staty. Eller så blev han en staty, för Julia tyckte verkligen att han, hans häst och hans farliga lans såg ut som ett enda stycke glänsande vit marmor.

Trubaduren visslade och jollrade på Kasirs språk. Han böjde huvudet när han talade, och ävenom Julia inte kunde förstå orden tyckte hon att han lät rädd och vädjande.

När Trubaduren hade visslat och jollrat färdigt svarade statyriddaren på samma obegripliga språk. Medan han talade rörde han dig igen och pekade på barnen med dpetsen på sin lans, ett i taget. Den långa lansen såg verkligen sylvass ut. Julia backade undan ett steg när dess farliga udd riktades mot henne, några centimeter från hennes bröst. 

"Vad säger han?" viskade hon.

Trubaduren svarade inte, utan började vissla och jollra med förnyad iver.

"Julia", sa Edvin ängsligt. "Kommer han att döda oss?"

Julia klappade sin bror tröstande på armen. När hon gjorde det svängde riddaren plötsligt med lansen så att dess sylvassa udd hamnade mellan henne och Edvin. De ryggade tillbaka och pep till båda två. 

"Röra er inte", väste Trubaduren och fortsatte sedan att pladdra på. 

Julia önskade att hon åtminstone kunde se riddarens ansiktsuttryck. Om han hade något ansikte bakom marmorvisiret. 

"Kasir?" sade hon tyst och försökte röra munnen så lite hon kunde. 

"Han inte tro", svarade flyktingpojken medan Trubaduren fortsatte att prata. Den store mannen ställde sig tillslut på knä i gräset och jollrade med upplyfta händer. 

Baksidetext;

Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor. Tillsammans med Julias lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas Trubaduren blir de tvugna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland.

Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, enny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld. Kanske har de makten att rädda den. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Summering av Januaris lästa böcker

Denna månad hann jag med att läsa 16 st böcker. Favoriten denna månad blev "Liket I biblioteket". "I skogens hjärta", hittade jag en blurp. Det är alltid roligt när man hittar en sådan i en bok.

1. Efterstygn

2. Skuggriket del 1-Nattkrigaren

3. Frihetslängtan 

4. Vithet

5. När tranorna dansar 

6. Ur byrån för ovanliga händelser-Den indiska isdraken 

7. En frågan om mord

8. Den gyllene hämden 

9. Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna 

10. Bruket del 1- Gnisteregn 

11. Skogens hjärta

12. Sockersött smicker och snickeri 

13. Liket i salongen 

14. Den onde kungen 

15. Windermere 4-6 

16. Ensam barn

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sockersött smicker och snickeri

"Sockersött smicker och snickeri" av Ther`ese Johansson utgiven av Wordaudio Publishing förlag. Bokrecension; Karin kämpar med att få sin firma att gå runt. Efter en intervju blir hon erbjuden att delta i en prestigefull antikvitetsmässa nere i Skåne. Eric följer motvilligt med henne. På mässan får hon visa sina fina och personliga möbler, och träffar många intressanta människor. Bland annat dyker Erics fd affärspartner Joakim upp tillika även Erics mamma. Men varför är Eric så emot att träffa dem? Stämningen är spänd, och Karin får en känsla av att Eric tycker att hon och hennes möbler inte duger. Eric verkar dessutom bära på hemligheter, som han inte vill dela med sig av. Varför är han så hemlighetsfull? Efter mässan vill Joakim göra affärer med Karin, vilket Eric inte tycker hon ska. Han ger ingen vettig förklaring till detta, utan drar sig undan från Karin, när han förstår att hon ändå nappar på Joakims erbjudande. Men Karin känner att något skaver. Vad det beror på får Karin lära sig den hårda vägen. När Karins firma håller på att bli något hon inte kan stå för, får hon hjälp från oväntat håll.

Detta är den tredje delen i serien i Gränna serien. Men jag har tyvärr inte läst de två första delarna, vilket jag hade önskat. Denna serie är ju så fin. Dock går boken att läsa fristående. Boken är trivsam och mysig och ger mig en fin och varm feelgood känsla. Den innehåller lagom mycket svärta, som är blandat med en härlig portion humor och varm vänskap. Jag har dock läst en annan bok av författaren. Författaren har gjort en bra bakgrundsresearch och bakar in bitarna om hur huvudpersonen tillverkar sina personliga möbler på ett bra och trovärdigt sätt. Hon väver även in lite övernaturliga bitar i berättelsen. Jag finner sympati för huvudpersonen, och jag kände mig lite irriterad på hennes pojkvän, som inte talar om sanningen om sin partners oärlighet, och dessutom tänker överge henne. Fast det är klart då hade det inte blivit någon spänning i boken. Skönt när boken ändå slutar så fint. Bra karaktärs- tillika miljöbeskrivningar. Författaren beskriver miljön där huvudpersonen befinner sig så bra att man gärna skulle vilja bo där i Gränna eller på Visingsö. Jag läser gärna mer av författaren. Denna mysiga och varma feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Det metalliska ljudet från färjan när den fällde ner landgången var signalen till bilisterna att starta motorerna. Bromsljusen på bilen framför Karins började lysa. Regnet hade fått dem att skippa tanken på att ta snurran över till hennes föräldrars gård på Visingsö. Det var rätt skönt att komma fram torra även om det betydde att de skulle vara tvungna att anpassa sig efter färjans tider. Men ikväll skulle hon och Eric sova över i hennes gamla flickrum, vilket kändes både lite förbjudet och spännande. 

Bilen framför dem började röra på sig när den varselklädda mannen vinkade för att de skulle köra av. Som alltid när hon kom över på ön andades hon ut. Det var något med luften som var annorlunda. Hur den nu kunde vara annorlunda än den i Gränna? Det tog ändå bara en halvtimme att åka över. Leendet blev större på hennes läppar när hamnen försvann i backspegeln och hon styrde mot den norra delen av ön. När de körde förbi Brahekyrkan vände sig Eric om i sätet och såg längtansfullt på den stora, vita stenkyrkan med det grå taket dom nästan såg svart ut i regnet. Det var som om han inte sett den innan, trots att de varit där inne flera gånger under året som gått än hon någonsin varit innan. Men det var som om dess interiör drog honom till sig. 

"Ja, det är en fin kyrka, men jag tror inte vi hinner stanna där", sade hon och gasade på lite extra.

Han gav henne en hundvalpsblick. "Den är väldigt fascinerande", sa han och såg längtansfullt mot kyrkan igen som försvann bakom dem. Eric älskade allt som hade med 1600-talet att göra. Han samlade på böcker som Greve Per Brahe låtit trycka i det tryckei han haft på ön och kunde stå i timmar med tjocka luntor i händerna. Karin kunde absolut inte förstå hur man kunde betala tusenlappar för en gammal bok som till på köpet var svårläst och gav henne huvudvärk bara hon tittade på den. 

De susade förbi ängar där gräset låg piskat mot marken i det häftiga regnet. Borta var den ljumma sensommarsol som omgett dem bara för en vecka sedan. Men ännu blommade renfana och en och en annan fibbla i diket. Vättern låg stålgrå och regndropparna skapade en komplex väv av ringar på ytan som överlappade och korsade varandra, vilket gjorde att ytan såg orolig ut, den vibrerade. Ön smalnade av och snart hade de Vättern på båda sidor av vägen. Föräldrarnas gård låg i en vik på öns norra del nästan mitt emot hennes eget hus på fastlandet. 

Bilen krängde till när framhjulen dunsade ner i ett av de stora hål som fanns i grusvägen. Gyttjan skvätte ända upp på vindrutan. De parkerade bredvid den stora familjebil som Jens bytt ut sin BMW mot strax innan Jonas födelse. Karin var precis på väg att kliva ur när Eric stoppade henne. 

"Var är det där djuret?" sa han aktsamt och stirrade ut genom rutorna mot trädgården och det stora huset. 

Baksidetext;

Karin har äntligen gjort sig ett namn som möbelkonstnär. Till och med landets största inredningsmagasin vill göra ett reportage om Gränna möbeldesign. Samtidigt kämpar hon med att få firman att gå runt. Som tur är har hon den nyblivna pojkvännen Eric vid sin sida. 

Men Eric bär på många hemligheter. Varför sålde han sitt företag och slutade som antikexpert i dansk tv för att glutta till lilla Gränna? Och varför vill han inte att Karin ska träffa hans mamma?

Tillsammans åker de till en prestigefull antikvitetsmässa, där de träffar Joakim, Ericsson tidigare affärspartner. Stämningen mellan de båda männen är märkligt spänd. Karin får ett erbjudande av Joakim, men Eric tycker inte att hon ska ta det. Bör hon lyssna på sin pojkvän eller följa drömmen som Joakim lagt framför henne?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna

"Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna" av Elin Österberg illustrationerna är gjorda av Emma Billgren Söderström, utgiven av Visto förlag. Bokrecension; I denna boken för barn 6-9 år, lär vi känna prins Svartimus som bor i ett slott i landet Lorhem. En kväll ser Svartimus skuggan av en drake. Sedan hörs tre isande skrik. Svartimus springer till kusinernas torn, för att se vad som står på. Det visar sig att hans bästa kompis och kusin, Vitamus, trillingsystrar har försvunnit från sitt gemak. Men vem är det som har kidnappat de tre flickorna? När Svartimus och Vitamus undersöker flickornas rum, förstår de snart att en drake har kidnappat dem. Svartimus och Vitamus rymmer från slottet, för att hitta flickorna. Detta blir inledningen till ett rafflande äventyr, där Svartimus möter riddare, stentroll och mäktiga drakar. Till hjälp får de Vitamus farmor Granita. När även Vitamus försvinner, blir Svartimus förtvivlad. Men även Svartimus kommer ivägen för draken, och Svartimus blir förvandlad till en drake. Det kommer förändra hans liv för alltid. Kommer Svartimus kunnat rädda sin vän och trillingarna och kommer han kunna bli sig själv igen? Och varför har draken Askita kidnappat trillingarna?

Detta är första delen i serien om Drakvännerna. Jag har läst en annan bok av författaren förut, Kristallstaven, som är första delen i en annan bokserie, som jag också kan rekommendera. För det första så gillar jag alla fantasifulla namn som författaren har hittat på. De är både väldigt fina tillika fyndiga. Jag gillar också alla spännande karaktärer och miljöer. Författaren beskriver alla karaktärer och miljöer, och hur de ser ut på ett bra sätt. Boken är spännande och det händer saker hela tiden. Boken har också en stor och läsvänlig text för de som precis har lärt sig att läsa. Jag rekommenderar denna mysiga bok till alla barn som gillar historier om prinsar, drakar, och spännande äventyr. Boken har ett fint slut och allt löser sig till det bästa. Hur det ser ut i landet Lorhem, kan man se i kartan som finns illustrerad i början på boken. Det ska bli spännande att följa Svarimus och de andra karaktärerna i de följande delarna. Jag gillar även omslaget. Denna mysiga fantasybok för barn får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Kidnappningen

Svartimus drog isär de eldröda draperierna och nu hördes de tre isande skriken igen. Genast sprang han mot kusinernas torn med Vitamus i hasorna. 

När Svartimus kom upp brakade Gnejse just igenom den låsta dörren till sina döttrar. Vitamus stod stel av chock kvar utanför och Svartimus tog honom om axlarna.

"Mina flickor!" Gnejse föll på knä i trillingarnas rum mellan omkullvälta möbler. Delar av sängdraperierna singlade ned över honom men han verkade inte ens märka det. Flickorna var borta! Vitamus sjönk ned bredvid sin pappa och de vita ögonen tårades. 

"Vad är det som pågår?" pep en röst bakom Svartimus. 

"Pappa!"

Lore kramade sin son. 

"Berätta vad dom hänt!"

"Jag vet inte. Jag vet inte, pappa", sa Svartimus och skakade på huvudet. 

Lore nickade kort. "Jag ska tala med Gnejse, ta med Vitamus till hans rum och skicka efter resterna av chokladmjölken till honom!" 

"Ja, pappa!" Svartimus föste ut Vitamus genom gemaksdörrarna. Långt ned i korridoren hörde de Gnejses skrik bakom sig. Svartimus hastade ned till kokerskan och bad om chokladmjölk i två krus. 

När han kom tillbaka hade Vitamus lämnat sitt sovgemak och även trillingarnas rum stod tomt. Lore och Vitamus satt framför brasan i torgets bibliotek.

Lore reste sig när han såg Svartimus komma in. 

"Flickorna har blivit kidnappade. Gnejse har gett sig iväg innan spåren försvinner. Jag föreslår att du stannar hos din vän i natt", sa Lore. Svartimus nickade. "Jag har lovat Gnejse att förbereda riddarna. Vi ses till frukosten."

Svartimus betraktade sin pappa när han med tunga steg lämnade dem. Det såg ut som att han bar alla bekymmer i Lorhem på sina axlar. Kanske gjorde han det också. Svartimus tänkte på draken han sett och svalde hårt.

Baksidetext;

I det kungliga slottet i landet Lorhem, står prins Svartimus ofta och tittar ut genom fönstergluggen i sitt torn. Han längtar till fälten och skogarna utanför. Dit, säger Hans pappa, att han inte går gå. Där finns rövare och farliga djur. I andra änden av Lorhem bortanför Taggbergen, finns något ännu värre. 

I Askdalen, där allt är svart och dött, lurpassar de farliga drakarna. 

En kväll ser Svartimus en enorm drakliknande skugga utanför fönstret, och när bästa vännen Vitamus trillingsystrar försvinner förstår Svartimus att något är riktigt fel. Vännerna bestämmer sig för att rymma från slottet. Men äventyret visar sig bli farligare än Svartimus kunnat föreställa sig. Vännerna möter allt ifrån riddare till stentroll och mäktiga drakarna.

Askita, en enorm drake med glödande ögon och en smittande sotsvart rök, förändrar Svartimus liv för alltid. Kommer de att kunna bryta Askitas förtrollning så att allt blir som förut?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs även min recension av "Kristallstaven" 

här

Läs min intervju av författaren här

Efterstygn

"Efterstygn" av Lisbeth Pia Törner, egen utgiven bok. Bokrecension; Jag får följa författarens sökande efter sin farfar som for till Amerika och sedan försvann. Han skickade endast ett brev, men sedan kom det inga fler. Efter sig lämnade han fru och barn. Han var 32 år då. Vad hände egentligen under hans sista år i livet? Sonen, författarens far, tror att han kanske fann guld där borta, men blev rånad och dödad. Men var det verkligen så det gick till? Författaren försöker lösa pusslet och leta efter ledtrådar till vad som egentligen hände honom. Många faktorer försvårar sökandet, som att hennes farfar t ex gjorde sitt namn mer amerikanskt. Även den mänskliga faktorn försvårade hennes arbete. Dock lyckas hon ändå kartlägga vissa delar ur sin farfars liv, vart han bodde och vart han sedemera blev begravd. Jag tyckte det var spännande att följa författarens tankegångar. Hon delar även med sig av små bitar ur sitt eget liv med mig som läsare. Hennes svårigheter att tycka om sin egen pappa som drack för mycket i perioder och sorgen efter hennes mamma som omkom i en tragisk olycka. Jag uppskattade att få följa författarens berättelse, och ger hennes fina lilla bok ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Ur boken;

Besöket

Det blev en stor händelse för vår familj och gör släkten. Minns hur mamma fejade inför besöket nästan lika mycket som hon brukade städa och feja under hela december inför julhelgen. Tant Karolina skulle bo hos oss i vårat hus på Lundgrens vägen 16, då fär skulle det vara rent och fint. Det förmedlade våra föräldrar till oss och också en viss oro över det hela. Hade vi det verkligen så "fint" att vi kunde ta emot någon ända från Amerika? Lite märkvärdigt var det allt men inte kunde vi vara märkvärdiga? Vi var ju vanligt folk från Vargön.

Jag kommer ihåg det mest som en saga! Min bror och jag fick följa med våra föräldrar till storstan Göteborg för att ta emot tant Karolina på Amerikakajen. Vi åkte dit med farbror Bertil och Stina. Hon som var pappas lillasyster. De hade ju bil och det hade inte vi. En mörkblå Volvo Pv. Det blev ett stort och spännande ögonblick i mitt liv. Kajen var full av förväntansfulla människor, när enormt stora vita båten Kungsholm gled in mot land. Glada människor överallt på kajen hälsade på hemvändande släktingar välkomna. Det var sång och musik, glädjerop och en och annan tår fälldes. Det var blombuketter i alla möjliga färger minns mest de blå och gula tulpanerna, fast där kanske jag minns fel för några med blå färg på dessa blommor har jag aldrig mer sett. Hur som helst det var glam och det var fest! Det var inte riktigt så som det brukade vara hemma. Iallafall inte i Vargön. 

Då kom hon vandrande på däcket tant Karolina med glittriga glasögon, lockigt, permanentat hår, klädd i en vacker dräkt och med brutet prat ömsom svensk och ömsom amerikanskt.

Det var enormt spännande för mig att träffa någon utanför skolan som jag kunde prata lite engelska med. Jag vill inte påstå, att det var så flytande men hon förstod vad jag sa och även om min blyghet ibland tog överhanden så fanns där också en stolthet i mig. Jag var i stort sett den enda i släkten som kunde prata engelska. Jag hade börjat läsa det när jag började i flickskola i Vänersborg.

Baksidetext;

Åkte till Amerika och kom aldrig tillbaka...

En gång på 1950-talet berättade min pappa Olle för mig och min lillebror, art när han var 6 år gammal så åkte hans far iväg till Alaska för att gräva guld. Året var 1910. 

Pappa visade oss det enda brevet han hade fått från din far. 

"Guld hittade han", sa Olle, men han blev rånad och dödad, fortsatte han, så förför kom han aldrig tillbaks...

Vi barn "köpte hans berättelse rakt av" den gången. Det hade säkert kunnat gå till så där långt borta i Amerikat. Vi kände kungen som varit där och kommit hem igen. 

Men nån gång senare i livet började Olle tvivla...Det kanske inte var så det gått till...

Då fick han mig att lova, att jag skulle försöka leta reda på vad som hänt hans far. 

Nu ska ni få följa med mig in i denna berättelse, när jag försöker hitta spår efter min farfar.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Rodins auktionshus - Den gyllene hämden

"Rodins auktionshus - Den gyllene hämden" av Veronica Sjöstrand, utgiven av Romanus och Selling förlag. Bokrecension; I den här bokserien får vi följa med huvudpersonen Stella in i konstens värld. Hennes pappa har sysslat med illegal verksamhet parallellt med att han hade drivit auktionshuset Rodin. När hennes bror pressas på information om en försvunnen tavla av en ökänd hälarliga, är Stella tvungen att infiltrera verksamheten och komma närmare den karismatiske ledaren Moira. Man vill nu att Stella ska ordna en stängd auktion för några få köpare. Dessa män är ofattbart rika och drar sig inte för att ta till våld för att få det de vill ha. Vi får nu följa Stellas arbete med att rädda Rodins auktionshus, samtidigt som hon försöker ta reda på vem som mördade hennes pappa. Samtidigt knakar hennes förhållande till Lucien, som vill att hon dka vara mer närvarande. Då hans mamma behöver hans hjälp, flyttar han hem för att ta hand om henne tills hon mår bättre, samt så att Stella ska kunna reda ut vad hon vill med deras förhållande. Ska Stella lyckas fälla den ökända ligan och rädda Rodins Antikvariat?

Detta är den fjärde delen i serien om Stella Rodin som är en av världens främsta konstexperter. Hon har känsla för konst och är skicklig på att se om en tavla är falsk, samt att hon själv är otroligt vass på att förfalska tavlor. Stella jobbar också för Interpol, vilket gör henne till den som måste infiltrera hälarligan. Hon måste bara komma på vilken roll hon ska spela, som passar bäst. Jag har inte läst de tre första delarna i serien, men man kan läsa dem fristående. Detta är för övrigt första boken jag läser av författaren. Jag tycker det är spännande att följa arbetet med att hitta den försvunna tavlan tillika arbetet på antikvariatet. Antikviteter är något som jag inte vet så mycket om, så jag gillade att få en inblick i denna världen. Boken känns välskriven, vilket gör att författaren får mig att tro på vartenda ord hon skriver. Det märks att författaren har gjort sin research, och har stor kunskap om tavlor tillika andra antika föremål. Jag läser gärna mer av författaren. Denna snyggt förpackade boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

På fredagen hade jag torkat och åldrat tavlan tillräckligt. Bland annat genom att fernissa den med ett ämne som gjorde att färgen krackelerade och sen fylla sprickorna med utspädd brun färg blandat med damm från mina fönsterbrädor. Det var dags att ge sig av. Jag gick ner till vår kontorsvåning och letade upp farmor och Adam för att se till att de hade alltid de behövde från mig för att få verksamheten att fungera när jag var borta. Hur lång tid det skulle ta för mig att hitta bevis för pappans affärer visste jag inte, men jag måste lyckas innan Skatteverkets deadline i augusti.

Sent på eftermiddagen var jag klar med alla förberedelser. Då gick jag tillbaka till ateljén och tittade på tavlan igen. Stirrade länge utan att kunna avgöra om jag tyckte den var bra nog. Tillslut gav jag upp, tog tavlan under armen och gick hem för att packa. Jag plockade fram resväskan och funderade på vilken personlighet jag skulle ha, nu när jag gick under täckmantel som mig själv. Jag tänkte på pappa. På hans personlighet. Ena stunden utåtriktad med fingertoppskänsla och elegans. I andra stunden butter, enkelspårig och korthuggen. Han hade till skillnad från mig varit egocentrisk och hetlevrerad, även om jag måste erkänna att jag kunde ha ett hett humör ibland, jag med. Men framför allt hade han varit mycket mer extrovert än vad jag var. Själv var jag mer bekväm med en tavla framför mig än en person. 

Moraliskt tveksamma Stella, som jag skulle spela i den här operationen, fick nog vara lite närmare pappa i personlighet. Lite yvigare, lite mer ego. Men lika bra på konsten. Det hade vi gemensamt, pappa och jag, och det var min styrka i det här. 

Vad nu det här var.

Det knackade på dörren. Jag övergav min halvpackade resväska och gick ner i hallen och öppnade. Där stod farmor med en flaska vin i handen. Ett amerikanskt zinfandel. Vår favorit. 

Baksidetext;

EFTER SIN PAPPAS död står Stella Rodin kvar i en härva av ekonomisk brottslighet. När våldsamma indrivare pressar brodern Matteo i jakt på en Matissetavla hotas hela det antika auktionshusets framtid. Spåren efter faderns kriminella verksamhet leder Stella till en exklusiv och ökänd hälarliga i London, med den karismatiske ledaren Moira i spetsen. För att rädda familjens auktionshus tvingas Stella ge sig in i lejonets kula. Under hemlig identitet infiltrerar hon organisationen som säljer konst till män som inte bara har pengar, utan även makt och våldskapital. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skogens hjärta

"Skogens hjärta" av Marija Fischer Od`en utgiven av Fåglar förlag. Bokrecension; Ursula är den unge drottningen över hamnskiftarna. Hon kan dessutom själv skifta till björnhamn. Dessutom är hon drottning över människorna. Dock finns det någon som inte vill att hon ska regera, nämligen greve Warg. Han har försökt att mörda henne en gång, men den gången misslyckades han. Nu skickar han bort hennes lärare Frans, som hon tycker så mycket om. Istället får Wargs son ta den platsen. Men något annat är på gång och Ursula anar att han har nya planer, för att röja undan henne. På en annan plats dyker det upp en främling. Mannen tycks ha svultit och är inte mer än skinn och ben. Kläderna är trasiga och han kan inte tala. Två ljus har börjat lysa i fönstren där de fattiga bor i Askhamn. Men vad betyder det? Är det ett hemligt meddelande och vilka är det som tänder dem?

Detta är den andra delen i serien som handlar om "En björn i en bur". Jag har läst och recenserat den första delen, och jag blev så glad när min blurp dök upp på baksidan av denna delen. Jag blev förtjust i denna bokserie från första boken, trots att serien egentligen riktar sig för barn 9-12 år. Men jag gillar tanken på hamnskiftare, magi och kampen mellan goda och onda krafter. Jag finner sympati för den ensamma unga drottningen, Ursula, och tycker det är hemskt att hon ska vara så ensam. Hennes kamp om gemenskap och rättvisa går dock vidare, tillsammans med de uråldriga varelser som bor i skogen. Nu får vi lära känna Ursula ännu bättre. Nu dyker det även upp nya karaktärer i boken, som ska bli spännande att följa i nästa bok. Jag gillar de två upprorsmakarna som försöker lura de elaka soldaterna. Jag skrattade gott åt dem när de låtsades att de inte hörde. Boken slutade väldigt spännande. Greve Warg har nämligen kommit på en plan för att kunna ta över riket. Men vad den hårda utpå tänker jag så klart inte spoila. Boken innehåller även fina bilder och bokomslaget är så fint och stämningsfullt. Jag ser fram emot nästa del i serien. Denna fina fantacy saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Petri

Utanför Askhamns borg lyste höstsolen klart på färgsprakande träd och flyttfåglar skränade på din färd söderut. Men genom den smala och djupa fönstergluggen i rummet där Ursula fick sina lektioner kunde bara ett svagt ljus kämpa sig in. Det hade lika härna kunnat vara mörkvinter. För att de skulle se något hade hennes nya lärare Petri Warg ställt ett talg ljus på bordet där han lade sina böcker. Lågan fladdrade häftigt av det kalla draget och kastade vajande skuggor över väggarna utan att lyckas lysa upp ordentligt.

Skuggorna påminde Ursula om att hon innan frukosten tyckt sig ana silhuetten av en sparvhök utanför sitt fönster. Som alltid blev hon mindre bedrövad när fågeln var i närheten, och när ett gällt skri letade sig in till henne log hon för första gången sedan Frans lämnade borgen. 

Varken skränande flyttfåglar eller skriande hökar hördes dock inte till henne nu trots att det rådde tryckande tystnad. Petri inledde dagens första lektion med att ställa frågor och Ursula skakade på huvudet åt dem alla utan att lyfta blicken. 

"Vid alla helgon, kan du inte adelns hederskodex heller?" utbrast Petri. Efter bara några minuters lektion var han rödflammig på halsen och talade onödigt högt. 

Frans hade gärna berättat om okända drottningars hemligheter eller köksskvaller om adeln när det stod "Riddardkapet och adeln" på schemat. Men Petri försökte få henne att rabbla de olika adelssläktena och deras vapen. Det visade sig att hon inte kunde fler adelssläkter än att fingrarna räkte och han gick över till riddarnas och adelns hederkodex. När hon inte ens förstod vad det handlade om tappade han behärskningen.

"Hur i alla glödgade helveten kan du ha undgått att lära dig hederskodexen?"

Petris röst sprack och han knöt och öppnade händerna i hetsig takt. Förvånad upptäckte Ursula att hon knappt kunde kväva ett leende.

Hur kan jag våga le fast en lärare, till på köpet greve Wargs egen son, är arg på mig?

Baksidetext;

Ursula önskade att någon annan var den drottning som då uråldriga varelser ville tala om viktiga saker med. Men det hjälpte inte att önska. Här var hon, och här var de gamle som ville tala med henne. Hon tog ett djupt andetag för att försöka dra in lugnet och glädjen från platsen. Så steg hon fram, "Välkommen till skogens hjärta", hördes en hes röst. 

När det äntligen finns glädje i Ursulas liv igen försöker greve Warg döda henne. Han misslyckas. Men borgen fylls av viskningar och hon är rädd att de handlar om hans nya planer att göra sig av med henne.

Långt från borgen, intill de underjordiskas skog, dyker en främling upp. Vem är han och varför kan han inte tala? Samtidigt brinner dubbla ljus i fönstren i Askhamns fattigkvarter. Är det ett hemligt meddelande? Vilka är det i så fall som tänder dem? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs härna min recension av "Ursulas 

hemlighet" här

Frihetslängtan

"Frihetslängtan" av Charlotte Sirc utgiven av Harper Love Förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till 1800-talet. Nu får vi lära känna två olika kvinnor ur familjen von Weidenhof. Hermine och Constance lider av kärleksbekymmer. Hermines äktenskap får henne att känna sig kvävd, och sedan hon fick sin son har maken Thorsten dragit sig undan all närhet, och de sover numera i skilda sovrum. Han stannar ofta sent på arbetet och vad han egentligen gör på kvällarna, vill hon inte ens tänka på. Men då får hennes son en ny lärare, den unge konstuderande Johannes. Han är allt hon någonsin kunnat drömma om. De inleder därmed en förbjuden kärlekshistoria. Men Johannes vill ha mer, och vill att Hermine lämnar Thorsten. Men i hennes kretsar skiljer man sig inte utan orsak. Constance far vägrar att hon ska ha något med hans ärkefiendes son att göra och skickar henne till Hermines föräldrar i Stockholm. Hennes stora kärlek söker upp till henne i Stockholm, men han förolyckas. De båda kvinnorna söker både tröst hos varandra, och de går på seans för att få svar på sina frågor. Ska de båda kvinnorna få den kärlek som de så hett längtar efter?

Detta är del två i serien om familjen von Weidenhof. Jag har även läst och recenserat den första delen i serien. I förra boken fick vi följa stora systern, och nu följer vi den yngre systern samt hennes kusin. Jag tyckte det var spännande att återse familjen igen. Kvinnorna i familjen von Weidenhof är starka och går sin egen väg, i en tid där kvinnorna mest skulle lyda sina män. Man skulle definitivt inte inleda några förhållanden utanför äktenskapet. Men med tanke på att Hermine inte får någon kärlek alls utav sin make får hon min sympati. Men här börjar kvinnans frigörelse arbete, mot att få bestämma över sitt eget öde. Författaren beskriver de båda kvinnornas tankar och känslor på ett bra sätt och de båda kvinnorna får stöd utav varandra. De historiska bitarna är bra inbakade i historien, och författaren får historien att kännas äkta och trovärdig. Författaren har sedemera gjort noga research och det märks. Vi befinner oss både i Tyskland och i Sverige, och får följa hur livet är under slutet på 1800-talet. Jag gillade verkligen hur det blev för de båda kvinnorna i slutet. Jag ser redan fram emot nästa del i serien. Denna historiska romance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 18

Det var en tidig förmiddag och Hermines resa till Stockholm närmade sig. Hon satt vid spegelbordet i sin kammare och funderade på vad hon skulle ge sin far i julklapp. En man i hennes fars ålder hade redan allt man kunde önska sig och det var extra svårt eftersom han aldrig kunde ge några förslag. Föräldrarna hade sedan länge planerat en resa till Egypten så att fadern skulle gå se pyramiderna vid Nilen. Nästa höst var det äntligen dags. Kanske skulle han uppskatta en ny tropikkostym? Hermine påminde sig om att göra en lista med alla ärenden i Stockholm i mellandagarna, fick inte glömma att skicka en beställning till Kaedings skrädderi på Fredsgatan. 

Med flinka fingrar stack hon in några hårnålar i frisyren och drog ut håret så att det låg som en mjuk gloria kring ansiktet. Hon synade de små rynkorna kring ögonen och rös till. Nu var hon precis som sin mor, överdrivet intresserad av att se evigt ung ut. Hermine kände sig egentligen inte särskilt gammal, det var bara det att Johannes var ännu yngre. Hur idiotiskt var det inte ändå, vad hade hon att erbjuda en ung man som han? Det stod förmodligen tusen och åter tusen unga flickor som Anna i kö. Men efter den där kyssen kände Hermine sig nästan som förhäxad. Hon ville vara nära Johannes så ofta hon kunde, tanken på att han ville ge henne lektioner i måleri gjorde henne alldeles varm. Hon nålade fast kame`broschen i halsen och vek till en spets på den vita bommulsblusen. Sedan ångrade hon sig och tog av sig broschen igen. Det var precis en sådan hennes mor skulle ha burit. 

Thorsten hade som vanligt åtaganden på beskickningen och det var bestämt att de skulle äta en sen lördagsmiddag. John hade blivit lovad av Elin att få besöka de botaniska trädgårdarna tillsammans med en annan pojke och hans jungfru, och efter frukost hade de givit sig av.

Hermine stängde dörren till kammaren och skyndade nerför trappan och bort genom korridoren mot tjänsefolkets domäner. Hon fick inte döka upp Johennes på eget bevåg, det gick emot all vett och etikett, men om ärendet gällde John skulle det kanske passera. Med klappade hjärta ställde hon sig framför Johannes dörr och kände sig så sårbar och nervös att hon nästan mådde illa. Men så svalde hon all heder och lyfte handen, kastade en blick bortåt korridoren och knackade tre lätta knackningar. Ångern drabbade henne genast men hon hade noga bestämt vad hon skulle säga. När Johannes ansikte visade sig skulle hon säga det hon hade planerat utan att låta tankarna komma i vägen Baksidetext;. Om någon i tjänstefolket såg eller hörde något skulle allt vetka helt oskyldigt. 

Baksidetext;

KONSTNÄRSDRÖMMAR, SYSTERSKAP OCH FÖRBJUDEN KÄRLEK

Livet i Berlin blev inte som Hermine von Weidenhof hade tänkt sig. Hon känner sig kvävd i sitt äktenskap och avskyr sitt inrutade societetsliv. När den unge konststudenten Johannes Cavallius flyttar in för att undervisa hennes son ställs tillvaron på ända och en förbjuden kärlekshistoria tar sin början. 

Samtidigt flyttar Hermines kusin Constance in i greveparet von Weidenhofs palats i Stockholm. Constance sörjer en förlorad kärlek, men gör succé inom cocieteten och finner snart nytt hopp.

Julen närmar sig och kusinerna möts i Stockholm. Problemen tätnar när det förflutna kommer ikapp Constance, och Hermine funderar på att genomföra det mest förbjudna - en skilsmässa. Via konstnärsvänner söker sig kvinnorna till den spirituella världen och en högre sanning. Ska en seans ge dem svar på sina frågor?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Brytningstid" 

här

Bruket del 1-Gnistregn

"Bruket del 1-Gnistregn" av Elin Olausson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Vi förflyttar oss till den lilla orten Eldarsfors. Sommaren är på gång, och med den kommer det turister, som besöker det gamla järnbruket, där guidade turer erbjuds. I Eldarsfors får vi lära känna flera olika karaktärer, som har anknytning till bruket på olika sätt. Vi får följa dessa excentriska människor som bär på hemligheter och känslor som bubblar under ytan. Självklart finns det också vissa konflikter mellan de olika individerna. Noras barndoms kamrat Jeremias flyttar plötsligt tillbaka till Eldafors. Ska hon och Jeremias bli något mer än bara vänner? och Wolf vill lära känna guiden Gillis lite bättre. Det verkar vara svårt att nå honom, men Wolf vill inte ge upp i första taget. Han är ju så snygg. Sedan har vi Vincent som råkar på ett väsen han inte trodde fanns, men som vänder upp och ner på hela hans tillvaro. Snart kan han inte tänka på något annan än Näcken. Medan människorna lever sina liv, verkar det vara något på gång i skogarna runt den lilla bruksorten. 

Jag har inte läst något förut av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Detta är den första delen i serie om bruket i Eldarsfors. Det är en plats där alla känner alla, vilket gör att en hel del konflikter bubblar under ytan. I denna boken dyker vi också ner i den nordiska folktron. För i skogarna runt omkring Eldarsfors tycks det nämligen finnas gott om mytologiska varelser. I första delen i serien får vi t ex möta Näcken. Vi får lära känna de olika karaktärerna på ett bra sätt, och vad de kämpar med i sin vardag tillika deras längtan efter kärlek. Karaktärerna har olika kapitel, där vi får lära känna dem bättre. Boken innehåller också fina miljöbeskrivningar och karaktärerna är lätt att tycka om. Kapitlen är lagom långa och för berättelsen frammåt i lagom takt. Något håller på att hända i skogarna runt den lilla brukbyggden, och spänningen ökas allt eftersom. Boken slutar med en väldigt spännande cliffhanger, så jag ser fram emot att få läsa nästa del i serien. Även bokomslaget är fint och tilltalande. Denna nutida fantacy berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Måndag 1 maj

Nora Sander

En gång i tiden hade hon älskat första maj. Det var en dag då de vuxna var lediga och hon själv slapp gå till skolan, en dag då de gick ut till skogen med en utflycktskorg och fiskade uppe vid Kattåsen eller någon av de andra utsiktsplatserna. Farfar berättade om torpställena som hade legat i skogen förr och Britta sjöng ibland något på sin mjuka dalmål, när farfar lyckades övertala henne. När Nora var liten hade pappa och mamma också varit med. Mamma dom visslade medan de gick och pappa som kunde namnen på alla växter. 

Det var länge sedan. Nu för tiden var första maj en dag då Britta gick ut själv, för att "rensa huvudet" som hon sa, och Nora stannade hemma och låtsades njuta av ledigheten. Men distanskursen gjorde att hon pluggade lite hela tiden, oavsett dag eller tid på dygnet, och idag var inget undantag. Hon satt i fönstersmygen i biblioteket, där det var som ljusast och där hon kunde se en skymt av gårdsplanen utanför. Det var fånigt att oroa sig för Britta, det visste hon, men Britta var ändå över sjuttio och hon vägrade att hålla sig till stigar och snitslade banor. Ingen telefon hade hon med sig heller. Hon hade bara varit borta några timmar, men Nora sneglade ändå genom fönstret då och då i hopp om att få se hennes gröna fleecejacka därute. 

Biblioteket låg i anslutning till hallen i husets västra del, men på något sätt var det som om man befann sig i ett eget universum därinne. Rummet var mörkt och dystert, till skillnad från kökets bländvita väggar och vardagsrummet blommiga tapeter, och de höga hyllorna svalde alla ljud och gav intryck av att det inte fanns något utanför dörren. I vanliga fall undvek hon rummet av den anledningen, men hon hade märkt att stämningen därinne var perfekt när hon behövde plugga. Och I den breda fönstersmygen fick hon plats med både sig själv, datorn och alla block och böcker. 

Erland var antagligen hemma - hon hade inte sett honom sedan frukost, men hans bil stod parkerad utanför och han gick sällan någonstans till fots. Minnet av hans flirtiga samtal med Elsa igår fick henne att grimasera. Hur kunde Elsa se något attraktivt hos en sån som han?

Baksidetext;

Det lilla samhället Eldarsfors förbereder sig för sommarens turistströmmar till det gamla järnbruket, men bruket har fått en ny ägare och inget är som förr. På herrgården sitter Nora Sander och ser hur hennes kusin förstör deras farfars livsverk, men när barndomsvännen Jeremias återvänder till samhället får hon annat att tänka på. 

Brukets HR-chef Wolf Krause försöker lära känna ensamvargen Gillis Sinclair, som arbetar som guide i gruvorna, men börjar inse att det är omöjligt. Vilket vore enklare att acceptera, om Gillis bara inte var så snygg.

På den närliggande campingen bor Vincent, som tar ströjobb på bruket men helst inte vill jobba alls. Vid en tjärn i skogen möter han en mystisk varelse han inte trodde fanns-Näcken- och från den stunden är deras liv sammanflätade.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ensambarn

"Ensambarn" av Anneli Jangegård Fogelberg utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Vi får följa författarens många gånger svåra resa genom uppväxten. En uppväxt som präglas av mobbing, smärta och sociala utmaningar. Mobbingen har så klart satt sina spår, och det måste hon bearbeta i vuxen ålder, då självkänslan har fått sig en törn. Då hälsan redan från barndomen präglades av olika sjukdomstillstånd, som svår migrän krävdes även anpassning i skolan. Det blev många turer till olika läkare för att ställa rätt diagnoser tillika få rätt hjälp av vården. Fibromyalgi är en sjukdom som inte syns, men den är högst verklig. Författaren drabbas av många motgångar, samtidigt som hon upplever stor kärlek och uppbackning av hennes nära och kära. Författarens kärlek till både familj och hennes djur finns som en röd tråd genom hennes liv. Trots att författaren egentligen inte klarar det, ger hon ändå inte upp, utan försöker ändå jobba heltid. När hälsan sviker blir hon sjukskriven gång på gång. Jag uppfattar författaren som en person som inte ger upp trots alla hälsomässiga motgångar.

Jag tyckte att denna självbiografi var väldigt tankeväckande. Vi får en inblick i hur det är att leva med kronisk smärta. Men det är inte bara fibromyalgi som drabbar författaren. Migrän och diskbråck, är bara några av de sjukdomstillstånd hon drabbas av ovanpå fibromyalgin. Författaren möts av många motgångar i sitt liv tillika brist på empati av sjukvården, vilket kändes jobbigt att läsa om, för man blir både ledsen och arg. Varför finns det ingen förståelse för andra människors situation i vårt samhälle? Jag förstår inte att ett samhälle måste byggas upp på att alla ska arbeta 100%. De som inte klarar av samhällets krav möts av människor utan empati, och ses som en belastning. Det skapar såklart stor stress hos den enskilda individen, och man kan lätt hamna i en depression. Varför kan inte samhället var mer ampassningsbart i stället? Försäkringskassan och sjukvården är många gånger ett stort skämt. Denna bok borde läsas av alla de människor som jobbar inom sjukvården samt försäkringskassan. Tack, Anneli, för att du delat med dig av din resa. Jag ser fram emot att läsa mer av det som du skriver i framtiden. Jag skickar författaren en stor varm styrkekram. Denna tankeväckande självbiografi får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Utdrag ur boken;

TONÅRING

USCH, JAG AVSKYDDE tonåren. Mensen kom när jag var 12 och med den extremt svåra menssmärtor. Den var alltid riklig, extremt smärtsam och varade ungefär en vecka. Här räckte inte dåtidens bindor till och tamponger användes inte lika mycket. Så i början var det bindor, massor av bindor, handdukar i sängen och liniment på mage och rygg.

Smärtan kunde inte stillas med hjälp av receptfria läkemedel, så det fick bli lite starkare saker, som jag idag inte kommer ihåg namnet på. Hur som helst, de hjälpte lite, men inte helt. Jag var däckad de första dagarna. Om du som läser detta har samma som jag, så förstår du exakt vad jag menar. 

Men för dig som inte har detta problem: tänk dig att ha en extrem smärta, en tia på en tiogradig skala där tio är värst. Smärtan sitter krampaktigt i nedre delen av buken, vandrar runt till ryggen och ner i hela benen. Den är så extrem att den är förlamande. Jag blir samtidigt förstoppad. Så, jättehård i magen och då ska man krysta ut det samtidigt som buken håller på att hå itu. 

Där och då funderade jag på om jag skulle få dras med detta elände hela mitt liv. Föga visste jag vad ödet hade på lut för mig. Och tur är väl det. Jag vill inte veta mitt framtida öde. 

13: När man börjar i högstadiet är allt nytt och läskigt, så även för mig. Niorna var så stora. Det var så mycket nytt och så många nya. För mig som var synsk empati, med svårigheter att passa in någonstans, var det väldigt jobbigt. Hur jag än var eller vad jag än gjorde så passade jag aldrig riktigt in. 

Sjuan gled förbi rätt obemärkt ändå. Jag började greppa min roll, vara mig själv, men bara lagom, så att jag inte står ut ur mängden för mycket.

Det här med mode har aldrig varit något för mig. Jag struntade fullständigt i vad som var modernt och inte. Jag klädde mig i det jag gillade. Punkt.

Baksidetext;

I denna djupt personliga självbiografi tar Anneli Jangengård Fogelberg oss med på en resa som börjar i en barnfom präglad av mobbing och sociala utmaningar, och fortsätter genom ett liv dominerat av kronisk smärta. Ensambarn är en berättelse om mod, motgångar och drn obevekliga kampen för att bli förstådd och accepterad i rn värld som ofta blundar inför osynlig smärta.

Författarens kamp med fibromyalgi och bristen på empati inom sjukvården speglas genom hennes uppriktiga och emotionella berättelse. När hon väljer att utbilda sig behandlinspedagog, öppnas en ny värld av emotionella utmaningar men också möjligheter till helande och självförverkligande.

Denna boken är en berättelse om överlevnad och en inspirationskälla. Fogelberg bjuder in läsaren till en intim inblick i sitt liv, bryter traditionella narrativa strukturer och väver samman sina egna reflektioner med verklighetens råa känslor.

Ensambarn är en viktig läsning för alla som söker förstå och känna medkänsla för de som lever med osynlig smärta, och för de som själva kämpar med liknande utmaningar.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vithet

"Vithet" av Jon Fosse utgiven av Albert Bonniers förlag. Bokrecension; Boken handlar om en man som plötsligt drabbas av leda. Han tar sin bil och bara kör, tillslut hamnar han djupt inne i skogen, och där fastnar bilen. I stället för att skaffa hjälp,  sitter han kvar i bilen. Det är så sent på året att det plötsligt börjar snöa. När det slutat snöa och det börjar bli mörkt, går han ur bilen. Inte heller nu väljer han att att gå tillbaka för att söka hjälp, utan väljer att fortsätta på stigen rätt in i den mörka och kalla skogen. När jag lära känna den här mannen genom hans tankar, förstår jag att han känner sig väldigt ensam, ingen skulle sakna honom om han försvann. Han berättar att han drabbats av leda- depression. Jag får följa hans sista förvirrande tankar innan han duckar under för kyla, trötthet tillika törst och hunger. Hans föräldrar kommer och för honom in till vitheten. Det är det sista vi får veta.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag hoppas inte det blir den sista. Det är inte en bok som innehåller så många sidor, men det är inte det viktiga i den här historien. Detta är en fint beskriven historia om hur man kan känna en omedveten längtan om att göra slut på allt- och om döden. För huvudpersonen tycks inte vara medveten om sin längtan efter att dö. Bara hans omedvetna beslut som leder fram till slutet. Jon Fosse är en norsk författare som har skrivit ett stort antal böcker i olika genrer, och hans böcker är översatta till femtio olika språk. Han har även fått Nobellpriset i litteratur 2023. Jag uppskattar hur han beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett fint sätt. Jag uppskattar även hans språkbruk, som är väldigt vackert. Ibland kan en bok ge mig som läsare något speciellt, detta är en sådan bok. Om jag får möjlighet läser jag gärna mer av författaren. Denna vackert förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Utdrag ur boken;

Jag körde iväg. Det gjorde gott. Rörelsen gjorde gott. Jag visste inte vart jag skulle. Jag bara körde. Det var en leda som hade kommit över mig, jag som annars aldrig kände mig uttråkad hade gripits av djup leda. Inget jag kunde komma på att göra ingav mig någon glädje. Och därför bara gjorde jag nåt.

Jag satte mig i bilen min och körde och där jag kunde ta antingen åt höger eller åt vänster tog jag åt höger, och där jag vid nästa vägskäl kunde ta antingen åt höger eller åt vänster, där tog jag åt vänster. Och på det sättet fortsatte jag att köra. Till slut hade jag hamnat långt in på en skogsväg där hjulspåren efterhand var så djupa att jag kände att bilen skrapade mot backen. Jag körde bara på, ända tills bilen skrapade mot backen. Jag körde bara på, ända tills bilen stod fast som berget. Jag försökte backa den bakåt, men det gick inte, så jag lät den stå där den stod. Slog av motorn.

Jag blev sittande kvar i bilen. Ja nu står jag alltså  här, tänkte jag, och jag kände mig tom, som om ledan hade förvandlats till tomhet. Eller kanske snarare till ängslan, för jag kände mig tom, som om ledan hade förvandlats till tomhet. Eller kanske snarare till ängslan, för jag kände som en rädsla i mig där jag satt och såg rakt framför mig, tomt, som in i ett ingenting. In i ingenting. Vad är nu det för ett uttryck, tänkte jag. Där framför mig är dkogen, bara skogen, tänkte jag. Så det var alltså till skogen som den här hastigt påkommna bilturen hade lett mig.

Baksidetext;

En man kör iväg med bilen utan att veta vart han ska. Han kommer tillslut in på en skogsväg och stannar inte förrän bilen kör fast. Det blir mörkt och kallt och börjar snöa. 

Men istället för att leta efter hjälp går mannen vidare in på en stig i skogen. Han gör det trots att det redan är så mörkt att han knappt ser något, och trots att han vet att det är ren idioti. 

Vithet är en lysande berättelse om gränsen mellan liv och död, skriven med Jon Fosses särpräglade minimalistiska mångsidighet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina