Solo stjärnhästen

"Solo stjärnhästen" av Pippa Funell, illustrerad av Jennifer Miles utgiven av Argasso bokförlag. Bokrecension; Barn 9-12 år. Vi får återigen göra bekantskap med den adopterade flickan Tilly som älskar hästar och lär sig rida tillsammans med sina vänner på gården Mångläntan. Tilly tänker mycket på sin biologiska mamma och funderar över vem hon var. Hon får äntligen rida på sin älskade Silverskugga för första gången. Vilken lycka! Det är också dags för hennes första hopptävling. Hon träffar Brook, en av sina vänner, och han är orolig över tävlingen på sin häst Solo. Han berättar för Tilly att han tappat bort sin lyckoamulett. Eftersom Tilly själv har en lyckoamulett som hon alltid har haft, så förstår hon hur viktig amuletten är för honom. Hon vill göra allt för att hjälpa Brook att hitta den. Hur går det på Tilly första tävling? Hittar Tilly Brooks lyckoamulett? Vad händer när båda två har samma lyckoamulett? Vad betyder det? 

Detta är den sjätte delen i serien om Tilly och hästarna på Mångläntan. Jag har recenserat två av böckerna om Tilly förut. Jag har ju alltid älskat just hästböcker så jag läser gärna en hästbok när jag får chansen. Jag hade älskat Pippa Furnells böcker då jag var barn, för jag red ju också när jag var barn och tonåring. De råd som Tilly får i boken är de som författaren själv har fått och själv lär ut. Författaren beskriver tankar och känslor på ett fint sätt. Jag gillar att Tilly har en speciell känsla för hästarna. Jag gillar också att det finns fakta längst bak i boken om hur man ska ta hand om sin ponny. Det finaste rådet av alla är "Ta hand om din ponny och ge den så mycket omsorg och kärlek som du bara kan!" Författaren beskriver livet runt hästarna på ett fint sätt. Jag uppskattar även de fina svartvita illustrationerna i boken. De tillför det lilla extra till handlingen. Jag hoppas det kommer fler delar i serien om Tilly då denna boken slutade väldigt spännande. Denna vackra hästbok får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

3

Förberedelser

Vid middagsbordet den kvällen kunde Tilly inte sluta prata om sin ridtur på Silverskugga. Hon glömde helt bort den hemlagade chiligrytan och behövde flera gånger bli påmind om att äta istället för att prata. Och när hon inte pratade om ridturen tänkte hon på den. Tack och lov var det ett bra sätt att skingra nervositeten inför hopp tävlingen nästa dag. 

"Du får gå och lägga dig tidigt i kväll, Tilly", sa pappa. "Så är du pigg och utvilad till i morgon."

Tilly protesterade inte. Hon hade läst mycket om vad som krävdes inför en hopptävling, och hon visste att man tjänade på att vara pigg och i bra form. Hon hjälpte till med disken och gick sedan upp på sitt rum. 

Men hon gick inte och lade sig direkt. För många tankar virvlade runt i hennes huvud just nu. I stället tog hon den lilla asken som alltid brukade ligga på sängbordet och fällde upp locket. Innuit fanns det slitna fotot av hennes biologiska mor - det som mamma hade gett Tilly dagen före hennes första ridläger. 

Hon satte sig på sängkanten med fötterna på en bunt gamla ponny tidningar och stirrade på det. Hennes biologiska mamma såg ut precis som Tilly. Hon var klädd som en ursprungsamerikan och stod intill en vacker, vit häst. 

"Jag önskar jag visste mer om dig", viskade Tilly. " Och om den där fina hästen."

Baksidetext;

När Tilly ska delta i en av ponnyklubbens hopptävlingar stöter hon ihop med sin vän Brook, som ska tävla i den högsta klassen med hästen Solo. Han verkar vara nervös och berättar att han har tappat bort ett föremål som han behöver när han tävlar. Tilly bestämmer sig för att hjälpa honom hitta det, men då upptäcker hon något mycket oväntat. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Maja & Vamos - Vänner för alltid

"Maja & Vamos - Vänner för alltid" av Evelina Hanell utgiven av Books on Demand förlag. Bokrecension; för barn 9- 12 år. Maja är en tjej som är utanför i skolan. Hon blir t ex inte bjuden när de andra har fester. Det gör ont att inte bli bjuden och vara den enda som inte får vara med. Hemma orkar hennes mamma inte riktigt vara där för henne och hennes lillebror Hugo, och pappan jobbar utomlands flera veckor i taget. I stallet finns dock hennes vän Shirin som har en egen häst. En dag får Maja reda på att hon också ska få en egen häst. Maja och hennes mamma åker och till Stina och Maja får provrida hennes häst Vamos. En dag i början av sommarlovet kommer äntligen transporten med Majas nya häst. Men Vamos är en lite känslig häst, och en dag inträffar en olycka. Detta får Majas mamma att vilja sälja Vamos mot Majas vilja. Nu måste Maja göra allt för att få mamman att förstå att Vamos inte alls är farlig, men kommer Maja att lyckas?

Detta är författarens debut. Många tjejer och killar, kan nog känna igen sig i Majas känslor av att vara osynliga och utanför i skolan. Mobbing har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem, både för barn och vuxna, och detta ämne kan inte belysas nog. Vilken tur att flickan i boken ändå har en vän i stallet, och att hon fick en alldeles egen häst. Alla behöver en meningsfull tillvaro. Tyvärr har inte alla sådan tur som flickan i boken. Jag älskar verkligen inslagen i boken från Vamos perspektiv. Det visar sig att han är en riktigt rolig karraktär, som får mig att fnissade lite. Författaren beskriver flickans känslor på ett fint och insiktsfullt sätt. Jag kan varmt rekommendera denna hjärtevärmande historia till alla hästälskande tjejer och killar. Missa inte denna fina berättelse. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Denna hästbokspärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Vamos kommer hem

Maja kunde inte stå still en sekund till. Hon hoppade på stället. Marken brände under fötterna. Det doftade starkt av granskogen intill. 

"Tänk att Vamos och Samson ska bli bästa kompisar," fortsatte Shirin ivrigt. 

"Jag undrar om det är Samson eller du som är gladast över att Vamos fick plats i ert stall," sa Maja. 

"Jag har pratat med Jörgen. Vamos får gå i hagen bakom transporterna."

Shirin fortsatte pladdra på.

"Om vi tränar tillsammans kan ni säkert börja tänka snart."

Maja nickade, utan att riktigt svara.

Eftermiddagen hade krupit fram. Hon hade förberett allt. Nytt spån, fluffigt hö, friskt vatten. Till och med skrivit hans namn på utrustningen med sin allra finaste handstil. Allt skulle vara perfekt.

"Vi kan snygga till lite i stallet innan han kommer."

Shirin var aldrig den som stod sysslolös. 

"Här, ta en räfsa, så har vi i alla fall något att göra medan vi väntar."

Det skrapande ljudet mot gruset lät som en egen melodi medan de bildade raka, prydliga linjer. Gamla höstrån och spån samlades i högar. Nervositeten kröp som myror under Majas hud. 

"Lyssna...Det kommer någon."

En motor närmade sig. Stina vinkade från bilens framruta. 

"Hej, här kommer vi!"

Ett brett leende spred sig över Majas ansikte. Klumpen i halsen löstes upp. Äntligen.

Baksidetext;

Maja känner sig ofta som för mycket. Eller för lite. 

I skolan är hon osynlig, hemma är det som om håller på att gå sönder. Men i stallet finns Vamos, hennes egen lilla häst med mjuka ögon och en känslighet som ingen annan verkar förstå. Förutom Maja.

Tillsammans hittar de något att hålla fast vid. Trots missförstånd, avundsjuka och vuxna som inte alltid orkar finnas där. Men när en olycka plötsligt förändrar allt måste Maja våga tro på sig själv. Och på att vänskap faktiskt kan bära, även när livet gör ont.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ett hjärta av guld

"Ett hjärta av guld" av Sofie Sarenbrant, utgiven av Bookmark förlag. 9-12 år. Detta är del två i serien om Mira och Månen. Mira får följa med Johanna när hon ska tävla hästen Tusse. Han vill nämligen ha med sig Månen som sällskap. Mira råkar går vilse och när Johanna blir orolig och irriterad, är Mira rädd att hon aldrig ska få följa med Johanna på tävling igen. Mira har svårt med att förstå vissa uttryck, som hon gärna tolka bokstavligen. I skolan är hon ensam och när hon hälsar på vännen Melvin, från ridskolan, så ignorerar han henne. Hon blir ledsen, för hon förstår inte varför. Men när hon står upp för honom mot några andra killar som retar honom för hans hästintresse, inser han att han gjort fel, mot Mira. Samtidigt oroar sig Mira för att hennes mamma inte verkar kunna betala räkningarna. Måste hon sluta att rida nu? En olycka får henne att vilja sluta att rida, men ska vännerna från ridskolan lyckas få henne på andra tankar?

Jag gillar verkligen den här hästserien. Jag gillar huvudkaraktären, Mira, jättemycket och det är intressant att få en inblick i hur hon tolkar sin omvärld. Det är svårt för människor runt en person med diagnos att förstå. Sedan har Mira förmåga att ta på sig mammans problem också, vilket många barn gör. Det är ett tungt ok att axla för en liten tjej. Hon är beredd att själv spara ihop till det hon behöver genom att b la jobba extra i stallet, och gå ärenden. Trots sina svårigheter, är hon en kämpe. Både mamman och flickan i boken mår dåligt, på olika sätt. Problemen med ekonomin, samt psykiskohälsa, genomsyrar berättelsen. Deras vardagsbekymmer kan säkert kännas igen av många tänker jag. Speciellt nu i dessa tider, då allt bara blir dyrare. Men då Mira tänker att hon är ensam, så är hon inte det. Hon har verkligen människor som innerst inne bryr sig om henne, och står bakom henne. Detta är en helt underbar bok om kärlek till hästar, drömmar, rädslor, svek och vänskap. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 8

-Hallå, säger Mira när hon kliver in genom dörren hemma efter den hemska skoldagen. Mamma svarar inte. Det brukar hon alltid göra. Mira ställer ner ryggsäcken på golvet och springer in med skorna på. Förstår cykeln. Sedan Melvin. Det får inte ha hänt mamma något också. Hennes kollaps i bilen på ridskolans parkering för några månader sedan har Mira inte glömt. Det som blev starten på den långa sjukskrivningen. 

-Mamma, ropar hon. Är du här?

Vardagsrummet är tomt och köket ser lika dant ut som när hon lämnade det i morse. Men den obäddade soffan vittnar om att mamma nyligen varit här. Plasten för fönstren täcker ljuset, så det är obehagligt mörkt inomhus. Om mamma har gått ut borde hon ha lämnat en lapp, men Mira hittar inget meddelande. Bara ett öppnat brev på köksbordet. 

Betalningspåminnelse.

Mira läser vidare och sväljer. Brevet är skickat från Smedslättens ridskola. Nästa delbetalning för ridlektioner på femtusen kronor. Och inte bara det, utan en påminnelseavgift på hundrasextio kronor. Mira får en klump i magen. 

Kan denna skitdagen inte bara ta slut?

Baksidetext;

Ridskoleponnyn Månen är Miras bästa vän. Han förstår henne mer än någon annan, trots att han har fyra ben och äter hö. Mira drömmer om att få tävla honom. Det är nu eller aldrig, för snart har hon blivit för stor för Månen.

För varje ridlektion blir Mira en säkrare ryttare. Men en dag är Månen väldigt glad och sprallig när de ska hoppa. Olyckan är framme och Mira bestämmer sig för att sluta rida. Kommer hon ändå att hitta tillbaka till sin bästa vän?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina ❤

Läs gärna min recension av första delen i serien om Mira och Månen "En vän för livet" här

Mulle på rymmen

"Mulle på rymmen" av Lena Furberg utgiven av Story house Egmont förlag. Mulle är trött på att människorna ska bestämma allting. Därför bestämmer han sig för att rymma. Vi får följa honom och hans äventyr under de dagar han och kompisen kaninen Tulpanöra är på rymmen. Inte bara Mulle hamnar på rymmen utan också ridlärarens väluppfostrade häst, Onkel. De njuter av friheten, men snart saknar Onkel sin människa. Mulle blir också infångad och rymningen över. Kanske, bara kanske, är det inte så illa hemma i Mollys stall ändå?

Vem har inte läst om, och älskar den lilla runda och goa Mulle, och hans människa Molly? Han har åtminstone följt mig genom hela livet. Alla hans roliga idéer och upptåg, är alltid lika humoristiskt återgivna. Och för att inte tala om de fina illustrationerna även de gjorda av författaren bakom denna tecknade serie. Jag gillar att serien är utgiven i bokform, och den har bjudit på många fniss. Jag gillar verkligen Mulle och kan rekommendera denna bok till alla de som gillar Mulle. Boken får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

TORSDAG DEN 17 JULI

Morgon- efter min första natt som rymning.

Jag har inte sovit så bra, så jag är lite trött. Jag har aldrig sovit utomhus helt själv förut så jag är inte van. Men jag vänjer mig alldeles säkert.

Först av allt så är jag inte van vid att det blir så mörkt. Alldeles kolsvart! Hemma hos min Molly, i mitt stall, blir det förståss också mörkt, men där har jag ju koll. Och Molly låser alltid dörren så ingen skurk kan smyga sig in och ta min sadel ( människorna gillar sadlar), min mat-eller mig! Jag som är så värdefull!

Men här ute i skogen kunde vad som helst lura i buskarna eller bakom nån trädstam. Eller i en trädkrona-redo att hoppa ner och äta upp mig så fort jag somnat! Sånt är jag inte van vid. Dessutom prasslade det väldigt ofta därute i mörkret. Ljudet av ludna tassar. Tulpanöra sa att det var möss och nattfåglar och sånt, helt ofarliga små varelser som inte ens han är rädd för. Men hur kan han veta det? Det kunde lika gärna varit en hungrig hyena på nattjakt!

Baksidestext;

Människorna ska då bestämma precis allt. Hur mycket (eller lite...) jag får äta. Att jag ska ha en otäck sadelgjord runt min känsliga mage, och en stålpinne i munnen.

Springa hit och dit med människan skumpande på min rygg. Aldrig blir den nöjd heller. Bara gnäller och vill ha mera. 

Nä, jag tror att jag ska rymma! Då får jag bestämma allting själv. Låter inte det som en jättebra idé? Mulle

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sara och Magnum

"Sara och Magnum" av Mari Kleman, utgiven av Idus förlag. Sara sköter om Salina tillsammans med ägaren Petra. Salina är dräktig och väntar sitt föl när som helst. Sara kan bara ta ut henne på små promenader, nu när Salina snart ska föla. Sara känner oro för att allt inte är som det ska med fölet. Samtidigt bekymrar hon sig för sin relation med sin kompis Ida nu när hon och hennes bror gjort slut. Och Jonathan sedan, som bara jobbar och jobbar och aldrig tycks ha tid att umgås. Vad är det egentligen han döljer? Detta är den fjärde boken om Sara och hennes hästliv. Det är en lättläst och fin bok om vänskap, kärlek och hästar. Ja, det är inte lätt att vara tonåring. Man oroar sig för kompisar och andra relationer man har runt omkring sig. Livet är inte en dans på rosor och det beskriver författaren på ett fint sätt. Saras tankar och känslor vävs in fint i historien. Jag tycker om den här typen av böcker där ungdomarna tar hand om varandra och sköter hästar, och tar ett stort ansvar för att de ska må bra. Ibland brister det i komunikationen mellan ungdommarna, men det är ju så det är. Ibland är man ovänner, men sedan blir man kompisar igen. Jag tycker boken är välskriven och författarens kunskap om hästar, märks mellan bladen. Denna mysiga hästbok får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Salina går stor och tung på stigen bredvid Sara. Här och där stannar hon till och drar i en kvist eller en grästuva. Sara promenerar på i maklig takt. Idag hörs inget av hennes vanliga småprat i skogen. Inte ens när Selina ger henne en rejäl knuff i ryggen lyckas hon få Saras uppmärksamhet. Otåligt föser Sara undan det stora hästhuvudet, smackar och drar i grimskaft för att mana på hästen framåt. Salina får öka på stegen ordentligt för att hinna med bakom Sara. 

Trots att hon inte dök upp hemma hos Ida igår har Ida varken ringt eller skickat något sms. I morse när Sara var på väg ut ur stallet med Salina kom Matilda just ur sitt hus klädd i ridbyxor. Sara hörde hur Matilda ropade på henne, men hon låtsades inte om det utan hulade sig och skyndade vidare ut mot skogen.

Här går hon nu. Hon har redan gått längre än hon tänkt sig från början men hon vill inte vända om riktigt än. Helst av allt önskar Sara att Matilda ska vara klar i stallet när hon kommer tillbaka.

Till sist blir det ändå dags att vända. Salina verkar glad åt beslutet och frustar belåtet. Hon lägger på stegen och Sara behöver inte mana på henne längre.  Sara kliar Salina i manen och hon frustar till igen så saliven stänker omkring dem.

Baksidestext;

Salina är dräktig och fölet väntas vilken dag dom helst. Sara är orolig, tänk om inte allt står rätt till? Och vad är det med Jonathan? Plötsligt verkar han aldrig ha tid för henne längre. De som var så oskiljaktiga ända sedan den sommaren då Jonathan hjälpte Sara med Galahad. När Sara frågar vad det är som är fel kommer han med lama ursäkter om att han ska jobba. Vad är det han döljer?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En vän för livet

"En vän för livet" är Sofia Sarenbrants debut som barnboks författare. Detta är den första delen i en serie om Mira och ponnyn Månen. Boken är utgiven av Bookmark förlag. Jag som älskar hästböcker kunde inte låta bli att läsa denna mysiga hästbok. Mira är en tjej som har svårt i skolan och svårt att få kompisar. Hennes favoritställe är stallet, där hon kan vara sig själv. Men ridlektionerna börjar bli svårare och hon får tillslut börja i en ny grupp med en annan ridlärare, som motiverar henne bättre. Hennes stora kärlek är ponnyn Månen. Han sköts och rids av elever som rider lite bättre än Mira. Men då han skadar sig är det ingen mer än Mira som bryr sig om honom och tar sig an hans skötsel. En dag vill hon rida och tävla på Månen. För att drömmen ska gå i uppfyllelse måste hon lära sig att rida bättre. Kommer hennes stora dröm att gå i uppfyllelse?

Detta är en verkligen mysig berättelse om vad kärleken till en ponny betyder för någon som är ensam, och har det svårt. Mira har det jobbigt, och förstår inte allt runt sig. Hon har svårt att veta vad som är skämt osv. Hon blir också ofta trött av alla intryck i skolan. Hon ska därför göra en utredning. Mira har svåra tankar. Varför lämnade hennes pappa henne och hennes mamma. Var det för att hon var så jobbig? Var det hennes fel? Det måste vara skönt komma till en plats där ingen bryr sig om att man har det svårt och känner sig utanför. Stallet är den platsen för Mira. Hästarna bryr sig inte om vem du är och hur du ser ut. Jag tyckte att Miras känslor kom fram på ett fint sätt. Hennes tankar och känslor är relevanta för historien. Det är också skönt att hon har en förstående mamma som försöker peppa henne så gott hon kan. Denna historia är hjärtevärmande och kärleksfull. Detta är verkligen en jätte fin hästbok för åldern 9-12 år. Men jag tyckte även den gav mig som vuxen läsare en fin läsupplevelse. Jag tyckte omslaget till boken var underbart. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 16

Hjärtat blir alldeles varmt när Mira kliver ur bilen på ridskolans parkering. Solen lyser upp den kalla decemberdage. Julkalenderns första luckor är öppnade. Hon har fått nagellack, ögonskuggor och en fickspegel. Sådant som hon borde varit intresserad av men inte liksom bryr sig om, även om hon låtsas det inför mamma. Det enda hon tänker på är någon med fyra ben. En som också struntar totalt i smink men har fler följare på Instagram än hon själv. 

Veckorna med Månen har varit de bästa i hennes liv. Mira har tagit bussen till stallet efter skolan nästan varje dag för att hänga med honom. Bandet mellan dem har stärkts, och det bästa av allt: det finns inga tider att passa. De får vara ifred. Ingen annan vill pyssla om en halt ponny som har behandlats för kotledsinflammation och ska vila. Det är bara Fanny som har tagit bilder på honom ibland. Murad favoritfoto är när Månenstår ute i den vita snön och är så ren och blank i pälsen att han nästan smälter ihop med bakgrunden. Fanny tog den när Mira hade ryktat honom i en timme och använt upp halva sin flaska med pälsglans. 

Han har aldrig varit så vacker förut.

Från baksidan;

Drömmen om Månen 

En dag ska ni få se, tänker hon.

Jag ska visa att jag visst duger.

Stallet är Miras favoritplats. I skolan är hon bara luft och hon har svårt att få vänner. Hos hästarna kan hon vara sig själv. Men ridningen känns inte lika kul längre, det börjar bli för svårt.

När stallets finaste ponny Månen skadas lämnas han åt sitt öde- om det inte vore för Mira. Hon sköter om honom och deras band blir allt starkare. Drömmen är att en dag få tävla på honom, men för att nå dit måste hon bli en bättre ryttare.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ali & Dagge

 "Ali & Dagge" av Eva Gottfridsson, utgiven av Idus förlag. Den är skriven för barn 9-12 år. Man får följa med Ali och hans kompisar på ett fälttävlansridläger. De har äntligen lyckats övertala föräldrarna att få åka. Det brukar handla om tjejer när det gäller  hästböcker, men nu får vi deltaga i ridlägret genom en killes perspektiv. Man får följa lägerdeltagarna genom träning, hästskötsel och mysiga stunder tillsammans med hästarna. Författaren lyckas få fram den där mysiga känslan, man kan få på ett ridläger.

Det finns nog inte många hästböcker där en kille är huvudkaraktären, så det tycker jag är bra. Killar rider ju också. På ett ridlägret kan man knyta nya vänskapsband och det visar även boken. Också att det är viktigt att handskas med hästarna på ett bra sätt. Trots att Ali först blev besviken att få Dagge som sin häst på ridlägret, så blev det ändå rätt för honom i slutändan. Texten är bra och lättläst och innehåller inga svåra ord. Att författaren kan hästar märks i historien. Tack för en mysig läsupplevelse. Boken får 🐎🐎🐎🐎🐎/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vilken tur vi har med vädret, säger Pelle under frukosten. Det ska bli en riktigt solig dag, så ni behöver inte bekymra er om att ta med regnkläder. 

Han är redan i färd med att att göra ett stort lass potatissallad som de ska ha till lunchen på Manolito Ranch. Han och Mirre kommer åka dit med bil och de kommer möta upp ryttarna halvvägs med saft och bullar också, så de behöver inte tänka på att ta med någon packning. 

-Skönt att kunna ha lite längre läder i dag, säger Kalle och stryker med händerna över låren.  

Alla håller med. De har träningsvärk i benen efter att ha stått i lätt sits så mycket dagen innan. Lina har sagt att det blir skritt på lång tygel till och från hennes systers gård. Det kommer att ta tre timmar totalt fram och tillbaka, så de kommer bli möta ändå, försäkrar hon.

- Varför heter gården Manolito Ranch? undrar Ali.

Lina berättar att Manolito är ett gotlandsruss som hennes systerdotter Pia hade när hon var liten. Sen när de startade med westernridning började Rosie och Tompa kalla gården för ranchen. Det var Pia som kom på idéen att de skulle döpa den till Manolito Ranch.

-Manolito kommer ni nog att träffa, för han är kvar på gården trots att Pia har blivit vuxen och flyttat hemifrån. Han är en maskot och han går alltid lös som en stor gårdshund.

Från baksidan;

Ali ska åka på fälttävlansridläger med sina kompisar Bojan och Kalle. Trots att de ridit på ridskola i tre år har det tagit ganska mycket övertalning innan deras föräldrar gått med på att låta dem åka. Alis föräldrar tycker det låter farligt, Bojans föräldrar (eller åtminstonde pappa) tycker att ridning är en tjejsport och Kalles pappa kan inte komma över sin besvikelse att ingen av hans barn vill spela fotboll trots att han är fotbollstränare. Men nu ska deras dröm tillslut gå i uppfyllelse!

Grabbarna har tittat på otaliga Youtube- klipp med världseliten och deras hästar, så besvikelsen blir stor för Ali när lägerhästarna delas ut och han inser att hans partner under de närmaste tio dagarna är en norsk fjordhäst. De andra försöker hålla sig för skratt. 

Alis lägerupplevelser med Dagslys, även kallad Dagge, förändrar en hel del och det visar sig att det är dumt att ha fördommar.

Ha en fortsatt trevlig dag 🐎

Kramis Nina 

Glimma-Långritten

 "Glimma-Långritten" är del två i Marie Helleday Ekwurtzels serie om islandshästen Glimma som var vanvårdad och rädd för människor. Boken är illustrerad av Lena Furberg och utgiven av Hegas förlag. Boken är för barn 9-12 år och ingår i Hegas läsa lätt böcker. Det är äntligen sommarlov och Lilly ska på långritt med  bästa ridskolan. Hon hoppas att hon ska få rida sin sköthäst, Glimma. Hennes bästa kompis kan tyvärr inte följa med. Så tråkigt, men hon måste följa med till sin farmor som blivit sjuk. Lilly kan stå ut med det, bara hon får rida sin sköthäst Glimma. Istället dyker två snobbar från USA upp. De tror de kan allt om hästar tycker Lilly. Lilly vill absolut inte bli kompis med dom...Eller? När man är på långritt kan vad som helst hända. 

En väldigt fin berättelse om hästar och vänskap. Så underbart att rida på långritt med sina vänner och sin häst. Vara ute och rida i naturen är underbart. Men man vet aldrig vad som kan hända under en uteritt. Det händer både jobbiga, men också fina saker. Vilket denna berättelse visar. Boken är vackert illustrerad och olika fakta som berör ridsport tas också upp. I denna berörs t ex hästens färger. Jag har funderat varför de ibland kallar en häst för rappen. Jag lärde mig från den lilla fakta texten att en svart häst kallas för rapp. Så då lärde jag mig något nytt. Inget slår en spännande hästbok. Boken får 🐎🐎🐎🐎🐎/5.

Mitt favoritställe ur boken;-Nu travar vi! ropade Kajsa.

Hästarna var pigga. De förstod nog att de var ute på äventyr. Att de inte skulle sova hemma i stallet i natt. 

Alla började trava utom Glimma. Hon var också pigg, men hon töltade istället. Lilly sätt ner som hon lärt sig. Det var härligt att luta sig lite tillbaka och gunga fram.

De närmade sig en stor väg. Alla saktade ner till skritt. Det är viktigt att se sig för när man rider i trafiken. De skulle ta sig över vägen. När det blev en lucka i trafiken hann alla rida över.  

Från baksidan;Det är sommar och dags för långritt på ridskolan. Men det börjar inte bra. Lillys bästis kan inte följa med. Och två snobbar från USA dyker upp och tror de kan allt om hästar. 

Fast Lilly kan stå ut med det, om hon bara får rida sin sköthäst Glimma. Fina Glimma, som har börjat lita på folk igen. För Glimma får väl följa med?

Trevlig onsdag, alla bokvänner!

Kramis Nina 

Glimma-räddad

Jag har läst "Glimma-räddad" som är första delen av Marie Helleday Ekwurtzel serie om "Glimma" och utgiven av Hegas förlag. Boken har illustrationer av Lena Furberg. Boken är för barn 9-12 år. Jag har alltid gillat att läsa hästböcker fast jag är vuxen. Det är något speciellt med en bra hästbok. Lillys pappa som är veterinär har varit på en gård efter en anmälan om vanvårdade djur. Där finns också Glimma. Hon är mager, tovig, smutsig och väldigt rädd. Hon får flytta in i lilla stallet på ridskolan där Lilly rider. Ska Lilly lyckas få henne att lita på människor igen? Och vem är det som smyger runt stallet?

Jag tyckte att omslaget på boken är väldigt fint. Texten har en bra och lättläst storlek. Jag gillar också att boken har en liten faktaruta som förklarar en del ord som berör häst sporten. Illustrationerna av Lena Furberg är så fina och tillför det lilla extra till boken. Historien känns realistisk och tar upp ett allvarligt ämne. Vanvårdade djur finns det gott om tyvärr. Alla djur har inte lika stor tur som Glimma att bli räddade. Boken är lagom spännande och mysig. En väldigt fin hästbok om att få en ny chans. Boken är väl värd sina ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;Nästan varje dag efter skolan gick Lilly och satte sig i Glimmas hage. Hon hade alltid med sig något gott. Morötter eller äpplen. Glimma var misstänksam. Hon stod och åt av sitt hö. Eller gick och betade. Men för varje dag kom hon lite närmare Lilly. Det luktade ju gott.

-Kom då, Glimma, brukade Lilly säga. Du ska få godis. Lilly fortsatte att prata med ponnyn. Glimma vred ena örat åt hennes håll. Men hon stod alltid kvar vid höet.

En dag var höet slut när Lilly kom till hagen. Då lade hon ut en lång rad med morotsbitar. Glimma kunde inte stå emot. Hon tog den första biten. Sedan gick hon vidare till nästa. Och nästa.

Den sista biten låg i Lillys hand. Glimma sträckte på halsen. Lite till. Läpparna rörde sig. Och så tog hon den. Lilly ville skrika högt av glädje. Men hon fortsatte bara att prata lugnt.

Efter det gick det bättre och bättre. Snart fick Lilly lov att smeka Glimma på halsen. Stina kom dit och och tittade på ibland. Simon höll mest till i det stora stallet. Han var väl upptagen med att reta tjejer. 

Från baksidan;Lilly älskar hästar och drömmer om att bli skötare. Fast den största drömmen är såklart en egen häst.

En dag kommer hästen Glimma till ridskolan. Hon har blivit vanskött av sin förra ägare och är mager, tovig och rädd. 

Kan Lilly få Glimma att börja lita på människor igen? Kommer Glimma att få stanna kvar på ridskolan? Och vem är den mystiska figuren med kikare som smyger runt kring stallet?

Ha en riktigt trevlig helg!

Kramis Nina 

Bäckahästens ridklubb-del 2

Bäckahästens ridklubb del 2 är skriven av Monica Larsson utgiven av Luna förlag. Jag har förut recenserat del 1. Boken handlar i det stora hela om kärleken till hästar och att lära sig att hantera sin inneboende häxa och ta fram det man behöver förstärka hos sig själv, te x att stärka sitt självförtroende. Joakim känner att han är född till  att vara tjej. Hon älskar hästar och kläder som är tjejiga. Hon vill kallas för Kim och göra en könskorrigering. För Kims del handlar det om att få mod att stå upp för vem hon innerst inne vill vara. Med  hjälp av sina nya vänner och övningarna hos Miriam, vågar hon stå upp för att hon vill vara tjej och inte en kille. Det är viktigt att känna att man har stöd från sin omgivning. Jag tycker att det är bra att boken tar upp ett aktuellt ämne. Kanske fler skulle våga vara den man vill. Det vackra bokomslaget innehåller en bok full av magi! Boken får 💖💖💖💖💖/5

Mitt favoritställe ur boken; Julia fyllde fjorton år några dagar senare. Det var ridlektion samma dag och det tyckte hon förstås var det allra bästa sättet att fira sin födelsedag på. Miriam gratulerade henne och föreslog att de skulle rida ut. Det var skönt i luften och en behaglig temperatur att rida ut i. De hade ridit ute oavsett, men alla tyckte att det skulle bli härligt med en runda i skogen. Fåglarna kvittrade och de såg både en hare och ett par rådjur. Julia hade fått ett par nya ridbyxor i födelsedagspresent, och de passade perfekt. Det var en trevlig kväll. Marie hämtade dem när de var klara och de körde hem och åt veganska tacos som hon hade förberett, och glass till efterrätt som Julia hade önskat. "Släkten ska hit och fira dig på söndag." "Då vill jag att det ska vara vegansk tårta till alla! Intressant att se om farfar märker någon skillnad! "Ja det är klart, det är ju du som fyller år. Vi behöver ju inte säga innan vad det är för tårta, så får vi se hur de reagerar." 

Från baksidan; Julia och Alice rider på Bäckahästens ridklubb som ligger långt ute i skogen och drivs av den moderna häxan Miriam. Hon lär dem inte bara att rida utan också att stärka sitt mod och att använda magiska krafter. På sistone har Maja där blivit förändrad. Hon är mer intresserad av en kille i klassen, än av Miriams träning och hon har börjat umgås med det populära gänget som tidigare mobbade dem. Samtidigt blir Julia och Alice vänner med Kim som går i deras klass och som inte mår så bra. Hon är utsatt för mobbing och hot för att hon är transsexuell och har dessutom inget stall att gå de måste hjälpa henne och vänder sig till Miriam. Ska Miriam kunna hjälpa Kim? Och vad håller Maja på med egentligen? Det verkar som att hon försöker använda det hon lärt sig av Miriam på fel sätt. 

Ha en fortsatt underbar dag!

Kram från Nina

Läs recensionen av första delen här!