Skogens hjärta

"Skogens hjärta" av Marija Fischer Od`en utgiven av Fåglar förlag. Bokrecension; Ursula är den unge drottningen över hamnskiftarna. Hon kan dessutom själv skifta till björnhamn. Dessutom är hon drottning över människorna. Dock finns det någon som inte vill att hon ska regera, nämligen greve Warg. Han har försökt att mörda henne en gång, men den gången misslyckades han. Nu skickar han bort hennes lärare Frans, som hon tycker så mycket om. Istället får Wargs son ta den platsen. Men något annat är på gång och Ursula anar att han har nya planer, för att röja undan henne. På en annan plats dyker det upp en främling. Mannen tycks ha svultit och är inte mer än skinn och ben. Kläderna är trasiga och han kan inte tala. Två ljus har börjat lysa i fönstren där de fattiga bor i Askhamn. Men vad betyder det? Är det ett hemligt meddelande och vilka är det som tänder dem?

Detta är den andra delen i serien som handlar om "En björn i en bur". Jag har läst och recenserat den första delen, och jag blev så glad när min blurp dök upp på baksidan av denna delen. Jag blev förtjust i denna bokserie från första boken, trots att serien egentligen riktar sig för barn 9-12 år. Men jag gillar tanken på hamnskiftare, magi och kampen mellan goda och onda krafter. Jag finner sympati för den ensamma unga drottningen, Ursula, och tycker det är hemskt att hon ska vara så ensam. Hennes kamp om gemenskap och rättvisa går dock vidare, tillsammans med de uråldriga varelser som bor i skogen. Nu får vi lära känna Ursula ännu bättre. Nu dyker det även upp nya karaktärer i boken, som ska bli spännande att följa i nästa bok. Jag gillar de två upprorsmakarna som försöker lura de elaka soldaterna. Jag skrattade gott åt dem när de låtsades att de inte hörde. Boken slutade väldigt spännande. Greve Warg har nämligen kommit på en plan för att kunna ta över riket. Men vad den hårda utpå tänker jag så klart inte spoila. Boken innehåller även fina bilder och bokomslaget är så fint och stämningsfullt. Jag ser fram emot nästa del i serien. Denna fina fantacy saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Petri

Utanför Askhamns borg lyste höstsolen klart på färgsprakande träd och flyttfåglar skränade på din färd söderut. Men genom den smala och djupa fönstergluggen i rummet där Ursula fick sina lektioner kunde bara ett svagt ljus kämpa sig in. Det hade lika härna kunnat vara mörkvinter. För att de skulle se något hade hennes nya lärare Petri Warg ställt ett talg ljus på bordet där han lade sina böcker. Lågan fladdrade häftigt av det kalla draget och kastade vajande skuggor över väggarna utan att lyckas lysa upp ordentligt.

Skuggorna påminde Ursula om att hon innan frukosten tyckt sig ana silhuetten av en sparvhök utanför sitt fönster. Som alltid blev hon mindre bedrövad när fågeln var i närheten, och när ett gällt skri letade sig in till henne log hon för första gången sedan Frans lämnade borgen. 

Varken skränande flyttfåglar eller skriande hökar hördes dock inte till henne nu trots att det rådde tryckande tystnad. Petri inledde dagens första lektion med att ställa frågor och Ursula skakade på huvudet åt dem alla utan att lyfta blicken. 

"Vid alla helgon, kan du inte adelns hederskodex heller?" utbrast Petri. Efter bara några minuters lektion var han rödflammig på halsen och talade onödigt högt. 

Frans hade gärna berättat om okända drottningars hemligheter eller köksskvaller om adeln när det stod "Riddardkapet och adeln" på schemat. Men Petri försökte få henne att rabbla de olika adelssläktena och deras vapen. Det visade sig att hon inte kunde fler adelssläkter än att fingrarna räkte och han gick över till riddarnas och adelns hederkodex. När hon inte ens förstod vad det handlade om tappade han behärskningen.

"Hur i alla glödgade helveten kan du ha undgått att lära dig hederskodexen?"

Petris röst sprack och han knöt och öppnade händerna i hetsig takt. Förvånad upptäckte Ursula att hon knappt kunde kväva ett leende.

Hur kan jag våga le fast en lärare, till på köpet greve Wargs egen son, är arg på mig?

Baksidetext;

Ursula önskade att någon annan var den drottning som då uråldriga varelser ville tala om viktiga saker med. Men det hjälpte inte att önska. Här var hon, och här var de gamle som ville tala med henne. Hon tog ett djupt andetag för att försöka dra in lugnet och glädjen från platsen. Så steg hon fram, "Välkommen till skogens hjärta", hördes en hes röst. 

När det äntligen finns glädje i Ursulas liv igen försöker greve Warg döda henne. Han misslyckas. Men borgen fylls av viskningar och hon är rädd att de handlar om hans nya planer att göra sig av med henne.

Långt från borgen, intill de underjordiskas skog, dyker en främling upp. Vem är han och varför kan han inte tala? Samtidigt brinner dubbla ljus i fönstren i Askhamns fattigkvarter. Är det ett hemligt meddelande? Vilka är det i så fall som tänder dem? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs härna min recension av "Ursulas 

hemlighet" här

Ursulas hemlighet

"Ursulas hemlighet" av Marija Fischer Od'en med illustrationer av Catrin Schmeer, utgiven av Fåglar förlag. Detta är den första delen i en fantasy serie för barn 9-12 år- Björn i en bur. När Ursulas mamma drottningen dör under förlossningen tillsammans med den nyfödda bebisen, blir Ursula föräldralös. Nu hamnar Ursulas öde i Adelns händer. Hon känner sig ensam och rädd och ingen av tjänstefolket talar med henne, ända till den dagen hon får en ny lärare, Frans. Han är den enda som verkar visa henne vänlighet och vänskap. En dag låter Frans henne träffa två främlingar, Kråke och Ylva, som berättar en hemlighet för henne. Ursula är inte bara människornas drottning, utan hon är även de magiska varelsernas drottning. Skogen är full av hamnskiftare och det har människorna ingen aning om. Även Ursula själv är magisk, och kan skifta hamn. De berättar också att det är viktigt att hon får möjlighet att skifta hamn inom ett månvarv. Ska den unga drottningen lyckas?

Jag tyckte att även jag som vuxen kunde uppskatta denna fina och stämmningsfulla fantasy saga, och jag tyckte även väldigt mycket om de fina svartvita illustrationerna. De tillför det lilla extra till berättelsen. Boken är välskriven och handlingen handlar om  de inneboende krafter man kan besitta. Illustrationerna som boken som finns i boken, är väldigt fina och speciella. Jag gillar författarens miljöbeskrivningar och karaktärerna tillika hur spänningen byggs upp successivt, genom berättelsen. Boken innehåller allt som en bra fantasy ska ha- spännande varelser, magi, mystik och hemligheter, samt ondska som måste besegras. Jag gillar tanken på det hamnskiftande skogsfolket, som verkar leva i harmoni, till skillnad från hur författaren beskriver hur människorna lever i staden. Boken kunde vara lite längre tycker jag fast serien kommer bli fem stycken böcker, så jag hoppas få träffa alla karaktärerna igen. Jag vill absolut läsa vidare i serien. Kan varmt rekommenderas. Jag gillar det fina bokomslaget. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Uppdrag

Morgonen efter att Kråke tagit emot Ylva på Viskande pilen klädde de sig tyst och smög ut. Med tanke på de imponerande mängder mjöd, vin och öl som druckits kvällen innan borde de inte stöta på någon annan gäst denna tidiga timme. Men deras uppdrag var viktigt och de behövde se till att ingen lade sig i. Kråke hade visserligen märkt att det ofta gick att le stilla mot människor som ställde frågor för att slippa svara, men just i dag ville de komma iväg fort. 

Ute på gatan kryssade de mellan kladdiga rester från gårdagens grönsaksmarknad på den lilla kullerstenstorget. Runtom tornade slitna trähus upp sig, två eller tre våningar höga och med sneda fönsterluckor. Byggnaderna lutade sig mot varandra som trötta, gamla gummor och när en bondkärra dragen av en stor häst dundrade förbi trillade det ner takspån på marken. Det var så tidigt att det knappt fanns några människor i gränderna, men här och där bolmade det ur skorstenarna och det syntes på de sotiga väggarna att röken brukade ligga tät. 

Varför vill de bo så här? tänkte Kråke med rynkad näsa. Varför skrämmer skogen dem när detta är deras hem? 

Han hade befunnit sig i Askham i några dagar nu, men han kunde fortfarande inte värja sig mot stanken av rök, ruttnande matrester, hästdynga och kiss. Värst luktade det i de trängsta gränderna eftersom ingen frisk lukt nådde ner dit. Han förstod att Ylva hade det ännu värre, för hon andades grunt och bara igenom munnen. De stretade uppför den branta backen mot borgen och det tog tid eftersom de ofta blev tvugna att gå omvägar runt halvt nedrasade byggnader. 

Gränderna ser ut som gångarna i en myrstack. Fast människornas är smutsigare och trasigare. 

När de stretat i uppförsbacken en stund fick de pressa sig mot en vägg för att släppa förbi en häst och vagn. En stund senare vräkte en kvinna upp ett fönster två våningar över dem. 

"Se upp!" skrek hon och tömde en potta på gatan. 

Kråke hann precis kasta sig undan när kisset stänkte mot marken. 

"Människor", muttrade Ylva sammanbitet när de skyndade sig bort från stanken. 

Baksidestext;

Urusla kunde inte minnas att hon haft en härligare dröm i hela sitt liv. Hon hade sprungit under träden med stora lurviga djur. Hon visste att de hörde ihop med henne, och hon hörde till denna vackra plats med mossa, träd, och stenbumlingar. När hon rörde vid sina följeslagare väcktes en vild längtan efter frihet.

Urusla är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina