Berättaren från Casablanca

"Berättaren från Casablanca" av Fiona Valpy utgiven av Forum förlag. I den här boken får vi möta Zoe som kommer till Casablanca, med sin man. Hon har svårt att anpassa sig till det varma klimatet, och hon har inte så stor bekantskapskrets. Äktenskapet är inte vad det borde vara, och Zoe känner sig ensam. Hon lider också av svår exem. Dock engagerar hon sig längre fram i ett hem för kvinnor och barn på flykt. Av en händelse finner hon en gammal dagbok, under en trasig golvbräda i sin dotters rum. Den är skriven av en tolvårig flicka, som heter Josie. Pappan har gett den till henne, för att hon ska träna på sin engelska. Flickan bodde i samma hus som Zoe 1941, när de flydde till Marocko, från Frankrike under andra världskriget. I sin dagbok delar Josie med sig av sina tankar, känslor och upplevelse i staden. Familjen väntar på att få möjlighet att ta sig till Amerika och friheten. Zoe läser om flickans upplevelser. Hon gläds med henne när hon är lycklig, och blir ledsen när familjen råkar ut för en tragedi. Så tar dagboken plötsligt slut. Vad hände egentligen med Josie och hennes familj. Kom någon av dem någonsin till Amerika?

Jag har inte läst någon bok av författaren förut, men jag har en till bok i hyllan, som jag vill läsa. Den här boken passade mig verkligen. Den är både berörande och spännande på samma gång. Jag har blivit väldigt förtjust i historier som belyser andra världskriget. Flickans pappa jobbar för motståndet, vilket är väldigt spännande. Andra världskriget är en så viktig del av vår historia. Jag gillar också att man får två parallella berättelser. Vi får lära känna både Zoe, Josie och hennes familj och vänner på ett bra sätt. Josie är en flicka som älskar att läsa precis som jag, så jag gillar henne väldigt mycket som karaktär. Hon verkar dessutom vara väldigt smart och kvicktänkt. Miljön och karaktärer är fint beskrivna. Jag tänker att författaren har gjort en bra bakgrundsresearch. Boken hade lagom långa kapitel, som ibland belyste Zoe och ibland Josies dagboksanteckningar. De är varvade på ett bra sätt. Jag kan varmt rekommendera denna fint stylade boken. Den får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Josie dagbok

Måndag 3 februari 1941

I dag kom miss Ellis och hon visade sig vara väldigt trevlig. Hon gör lektionerna roliga och sa att vi kunde läsa lite Dorothy L. Sayers ibland. Hon sa också att min engelska är utmärkt. Där hör du, Annette! Men hon ska hjälpa mig lite med grammatiken och det här med punkter och kommatering, som kan vara lurigt ibland. Innan vi började vår lektion fikade vi med mamma och pappa i vardagsrummet. Miss Ellis verkar känna pappa ganska väl och det visade sig att hon blivit presenterad för honom av en vicekonsult på amerikanska konsulatet. Det har blivit den naturliga mötesplatsen för många, säger mamma. 

Miss Ellis har en cykel som hon döpt till stålfålen, vilket betyder en sorts häst. Hon ställde den i halken. Jag betraktade henne uppifrån trappan när hon gav sig av efter lektionen. Pappa kom ut i vardagsrummet och sa adjö till henne och gav henne ett brunt kuvert, som hon lade ned i läderportföljen, som hon sedan stoppade i cykelkorgen på Stålfålen. Först tänkte jag att det var betalningen för lektionen, men när jag senare tänkte efter kändes det lite för stort för det. Förmodligen är det något tråkig tidningsartikel om kriget. När vi fikade så pratade de vuxna om hur tyskarna skickat nya trupper, som heter Afrika Korps, för att stötta italienarna. Pappa sa att han läst om det i tidningen i morse. Så det verkar som om britterna kanske ändå inte gör så stora framsteg. 

I helgen frågade Kenza mamma om hon kunde ta med mig och Nina till medinan, där de bor. Mamma var först lite osäker, men efter att jag bönat och bett och lovat att hålla mig nära Kenza hela tiden, så gav hon med sig. Vad jag inte berättade var att Nina och jag hade en plan för att försöka träffa drömförsäljerskan. Och jag kommer inte bryta mitt löfte till mamma, för den gamla tanten bor i samma riad som Kenza och Nina och andra i deras familj. 

Baksidestext;

MAROCKO, 1941. Frankrike är okupperat av nazisterna, och 12-åriga Josie och hennes familj har flytt till Casablanca medan de väntar på att få resa till Amerika. Livet här är lika intensivt som solen - staden är fylld av människor, dofter och ljud. Det är en värd långt bort från alla problem där hemma och Josie älskar det. 

Sjuttio år senare anländer den problemtyngda Zoe till staden. Det är samma utsikt över Atlanten, men ett väldigt annorlunda Casablanca. Zoe har svårt att anpassa sig till det nya livet. Under golvbrädorna i dotterns rum hotar hon en dagbok. Sida för sida öppnar Josie berättelse en ny värld för Zoe. Men kan ett nytt perspektiv hjälpa henne att vända tragedi till hopp, och hitta den tröst hon behöver för att läka sitt brustna hjärta. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tanner & Louise

"Tanner och Louise" av Cooleen Oakley utgiven av Lavender lit förlag. Tanner behöver någon stans att bo. Då får hon bo hos åttiofyra år gamla Louise, genom att hon tittar till henne. Det är något som den egensinniga Louise är måttligt intresserad av, då hon tycker att hon klarar sig lika bra utan någon som ser efter henne. Hennes dotter insisterade på att Louise skulle ha en sjuksköterska, då Louise hade ramlat vid ett tillfälle. Snart märker Tanner dock att det är något konstigt med mrs Wilt. Vad finns det i trädgårdsskjulet som är låst, och varför efterlyser polisen någon som liknar mrs Wilt? Denna person är efterlyst på grund av en juvelstöld på sjuttiotalet. En sen kväll kommer mrs Wilt plötsligt in i hennes rum. Hon har packat sina väskor och ber Tanner köra henne. Hon erbjuder Tanner en summa pengar för att göra det. Tanner gör detta motvilligt men snart är de båda på väg i en gammal mintgrön jaguar i ett rafflande äventyr, på väg till Kalifornien. 

Wow, alltså! Först och främst måste jag bara berömma bokens väldigt vackra bokomslag. Detta är nog en av de finaste böcker jag äger. Jag har tyvärr inte läst något av författaren förut. I denna boken får vi följa Tanner och Louise på ett rafflande äventyr. Det är fint att de genom resans gång lär sig uppskatta varandras olika egenheter. På ett sätt, lär de sig nog känna nya sidor av sig själva samtidigt. Jag gillar hur de båda huvudpersonerna är beskrivna. De är två härliga karaktärer. Mrs Wilt är en dam som vet vad hon vill, och hon har verkligen ett spännande förflutet. Man tänker ju inte att en tant ska vara en brottsling. Tanner är en yngre kvinna som är ganska blyg och osäker i början. Dock tuffar hon till sig på slutet. Boken bjuder på både humor och spänning. Denna fartfyllda berättelse ger mig verkligen en underbar läsupplevelse! Det är kul att läsa det lite udda parets gnabbande och gnatande, vilket bjuder på många fniss. Jag läser absolut mer av författaren i framtiden. Denna underbara bok pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

7

Enligt väggalmanackan i köket spelade mrs Wilt bridge på torsdagsmorgnarna. När Tanner hade släppt av mrs Wilt några kvarter bort hade hon huset för sig själv i två hela timmar så att hon kunde spela sitt tv-spel i fred. Hon längtade efter att få vara ensam, speciellt efter det som hänt kvällen innan. Hon ville få en paus från att känna sig ansvarig för mrs Wilts välbefinnande. 

Hon hade vakat som en hök över den gamla kvinnan hela morgonen, och letat efter tecken på att hon började bli glömsk, mer mrs Wilt verkade inte det minsta förvirrad utan enbart irriterad. 

"Ska du följa med mig in på toaletten också?" väste hon. "Eller får jag din tillåtelse att kissa ifred?" 

När Ranner hade släppt av mrs Wilt körde hon längs de trädkantade vägarna tillbaka hem till mrs Wilt. Området, precis som många förortsområden i Atlanta, var en lagom blandning av tegelhus från sextiotalet och moderna sjuttiotalshus, som i de flesta fall hade skötts om och renoverats, eller som hade rivits och ersatts av något skrytbygge, förutom ett hus på gatan som var i extremt dåligt skick. Tanner hade lagt märke till det första gången hon hade kört hem till mrs Wilt på intervjun. Huset såg övergivet ut, som om någon hade bestämt sig för att bygga om det, rivit ner halva huset helt och hållet och sedan avbrutit projektet mitt i. 

Men idag stod där en bil på uppfarten. En gammal fort Bronco med extra stora däck och lite rost som kikade ut från underredet. Hon flyttade blicken från bilen till huset, eller mer specifikt till mannen som stod på en stege som var lutad mot huset. En man med rufsigt hår och en tatuering som kikade ut under den högra skjortärmen. 

August. 

Baksidestext;

Tjugoettåriga Tanner Quimby behöver någonstans att bo. Så när hon erbjuds husrum mot att hon tar hand om en åttiofyraårig dam tackar hon motvilligt ja. 

Ett litet ynka fall. Det var allt som behövdes för att Louise Wilts dotter skulle kräva att Louise skaffar en sköterska på heltid. Strunt samma att Louise fortfarande kan ta sig fram för egen maskin, lösa korsord utan minsta problem och hälla upp två fingrar vodka åt sig varje eftermiddag. 

Tanner och Louise gör sitt bästa för att ignorera varandra, men det dröjer inte länge förrän Tanner börjar lägga märke till saker. Varför är trädhårdssjulet låst som rena rama fängelset? Varför pratar lokalnyheterna om jakten på en brottsling som är kusligt lik Louise? Och varför dyker Louise plötsligt upp i Tanners rum, klockan ett på natten med väskorna packade, och säger att de måste fly stan? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Silverhjärta

"Silverhjärta" av Kai Bruno utgiven av Vistoförlag. Året är 2067. Janina vet att hon snart ska dö. Cancern har spridit sig i kroppen, men innan hon dör, vill hon sätta ihop de lösa bitarna av sitt liv, för att få en känsla av helhet. Artificiell intelligens har tagit över världen. Janina känner att inte är lätt att veta, om det är hennes egna minnen hon kommer ihåg, eller om de är skapade. Hon möter den unga kvinna, hon en gång var för sextio år sedan genom sin spegelbild. Då för sextio år sedan försökte hon ta sitt liv, men blev mirakulöst räddad. Nu älskar hon dock sitt liv och vill inte lämna det, och hennes stora kärlek, Fredrik. Hon har levt ett liv som en lite udda fågel, som inte passat in socialt. Vi får följa hennes livsberättelse från när hon räddades, till hon blev gravid med sonen Anton. När han var tretton år försvann han, och Janina sökte desperat efter honom. Efter sju år återvänder han för att ganska snart återvända till sekten och den gud han följer. Kommer Janina få ordning på sina minnen innan hon dör? 

Detta är den tredje och sista delen i en serie. I denna historia, om hur det kan bli i framtiden, styrs vårt samhälle genom artificiell intelligens. Jag gillar inte tanken på att artificiell intelligens ska ta över våra liv, och styra oss. Tanken på vad det kan innebära får mig att rysa. Myndigheterna håller stenhård koll på sina medborgare, vilket jag tycker känns obehagligt. Janina vet genom ett program, som läser av hennes kroppsliga funktioner, när hennes puls går upp, hur länge hon sovit eller när hon druckit för lite. I framtiden kanske man också kan få veta när man ska dö. Det vill man ju inte veta. Eller? Denna boken lämnar mig med många tankar och känslor. Janina och hennes son, Anton, lider av psykisk ohälsa, och de känner att de inte passar in i samhället. Fredriks familj vill egentligen inte heller ha med Janina att göra, vilket är lite jobbigt att tänka på. Hur skulle man själv reagera om man inte kände sig välkommen i sin mans familj liksom. Språket i den här boken känns lite som poesi och är en väldigt vackert skriven. Jag önskar att jag fått möjlighet att läsa de föregående delarna i serien också, för boken var väldigt intressant. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7

Ett stygn kom när Janina tänkte på middagen hos sina föräldrar. Efteråt hade hon skämts. Långsamt hade det gått upp för henne hur pinsamt det måste ha varit gör dem. Fredrik förklarade det för henne, att han var en främling för hennes familj. Att det var onaturligt för dem att prata om känsliga saker med honom. Hon satte handen för munnen. Tänk om hon fortsatte att göra bort sig, att det aldrig tog slut. 

Det varma vattnet fick huden att fläckas. Egentligen hade hon stått inne i duschen alldeles för länge men valde ändå att vara kvar en stund. Hon tänkte på Fredrik, att han hade ett enormt tålamod. Trots alka pinsamma möten fortsatte han att hålla fast vid henne. Hon torkade sig och la handduken över axlarna. Ansiktet sköljde med iskallt vatten. Ungdomens konturer rann bort och hon såg på sig själv. Lättnaden kändes. Anletet var vackert, tänkte hon, med djupet i ögonen och det gråsprängda håret, hon tyckte om det. 

Badrocken drogs på och hon gick ut i vardagsrummet. Det var som fjärran hav, den hon var en gång. Det hon letade efter, den hon försökte vara. Och så svår att få fatt på. Men innan hon dog skulle livet bli en helhet, det hade hon lovat sig själv. Därför var tillbakablickarna nödvändiga. Därför närmade hon sig ansiktet i spegeln. Trots att det var prövande. 

Insikten kom att hon kunde gå tillbaka i tiden genom att sätta på den virtuella verkligheten. Många hade programmerat in så att de kunde uppleva sin drömbostad men det hade hon aldrig förstått. Hon hade inga sådana önskninga. I stället hade hon återskapat miljön från olika tider som hon tyckte var viktiga. 

Hon lät miljön från 2010-talet visas och blickade runt. Lång tid hade gått sedan hon satte på den och det kändes ovant. Hon rörde sig långsamt runt och skakade på huvudet, fascinerad över att simulering var så verklig. Det var förbryllande att uppleva lägenheten som den var då. De gamla tapeterna, gardinerna, det slipade golvet. Allt som inte fanns längre, diskmaskinen, dammsugaren, teven, tvättmaskinen. 

I linserna kom en varning att hon höll på att gå på soffan som inte stod helt i överensstämmelse med hur hon såg den i 3D-linserna. Hon väntade tills det var korrigerat och slog sig ner. 

Hon blundade och lät minnena komma. Saknaden efter Jesper och Tora brände till. Det var först när hon förlorade dem som hon riktigt förstod. Hur kort livet var, att ögonblicken måste bevaras, alla, både de smärtsamma och glädjefulla. På det sättet gjorde hon rätt, som byggde sitt liv på minnen, levde om dem, som om de var återkommande sol och regn. 

Baksidestext;

Det är år 2067 och samhället styrs av artificiell intelligens. Janina är 83 år och vet att hon snart ska dö. Livet har varit som lösa bitar hon inte klarar av att sätta samman och innan hon dör vill hon få en känsla av helhet, få grepp om allt som har förändrats under hennes livstid. 

Hon möter den mystiska kvinna hon var sextio år tidigare som genom ett mirakel hindrandes att ta sitt liv. Främmandekänslan är stark när hon ser henne i sin spegelbild. Då hade hon livet framför sig men ville dö, nu älskar hon livet men står inför slutet. 

Spegelansiktets röst blir som hörbara tankar, allt intensivare. Minnen kommer upp, trådar som Janina försöker sätta samman. Hon försöker hitta det fina i sig själv, sinnebilden för det blir ett silverhjärta som hon har gått av namnen hon älskar, Fredrik. 

Janinas udda personlighet och sociala tillkortakommanden framträder. Undergivenheten gäller även Spegelansiktets som allt mer tar kontrollen och verkar styra vilka minnen som kommer upp. Frågan är vad som verkligen har hänt, om minnena är sanna. Smygande undrar Janina vad spegelbilden egentligen är, om det är artificiell intelligens, hennes eget inre, eller något hon inte förstår som styr den. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Allion och frihetskämparna

"Allion och frihetskämparna" av Carl Henrik Tesdorpf Ehrenborg utgiven av Vistoförlag. Den här boken har två huvudpersoner. Det är först och främst Allion vi får följa, men även hans barndomsvän Polus. De två barndomsvännerna skiljdes åt när deras hemby attackerades av banditer. Allion känner sig deprimerad och utan syfte med sitt liv. Allion brukar därför lyssna på sagoberättaren Samuel. Äntligen dyker hans barndomsvän, Polus, upp och vill att Allion ska följa med honom på äventyr, och för att upptäcka världen. Polus har hört talas om att det finns en skatt som han vill hitta.  Dessutom vill han förgöra de banditer som satte deras by i brand. Polus förklarar också för Allion att han inte ska lyssna på sagoberättarna, då han tänker att de bara vilseleder den som lyssnar på dem. Efter att ha upplevt lite av de äventyr de sett framför sig, råkar de snart på patrull och skiljs åt. De ska på skiljda håll nu utföra de uppdrag de är ämnade för att utföra. Allion ska stoppa den sjukdom som härjar i byarna, en slags Pest som är skapad genom mörk magi och Polus ska störta den svarte riddaren Scarock. Kommer de båda vännerna lyckas utföra sina uppdrag? Ja, det får ni veta om ni läser boken. 

Detta är författarens debutroman. Jag tyckte att boken gav mig stunder med rikligt av både mystik och spännande läsning. I denna boken får vi träffa två stycken hjältar som är ämnade att utföra stordåd. I början drivs de av äventyrslystnad, men de inser ganska snart att de är ämnade för något mycket större. De ska befria människorna runt om i landets städer och byar från den ondska som råder i deras värld. Det händer väldigt mycket i boken, vilket är bra. Boken känns lite som på medeltiden, med värdshus och meddelande som är skrivna på pergament. Vi får träffa många olika personer, både män och kvinnor. En del av dem är till hjälp för de båda hjältarna på olika sätt. Jag gillar att boken har korta kapitel, vilket gör att den går fort att läsa. Om jag skulle önska något så hade jag önskat lite mer beskrivning av miljön runt omkring de båda hjältarna. Jag gillar att man får följa huvudpersonerna tankar och känslor på ett bra sätt. Det tillför det lilla extra till historien. Det får gärna komma en fortsättning på boken tycker jag. Denna fantasy får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitlet 10

Polus ser först på Martha och sedan på Allion som är strålande glad. Själv är Polus bekymrad:

Allion är bara en pojke och skall nu bli befälhavare i en stor stad där brottslingar lurar i varje hörn. Han kommer inte att klara detta själv; jag kommer att behöva lära honom massor. Ingen Saga i världen hjälper till att bekämpa brottslingar, det vet jag. 

Det blir tyst en lång stund. Nyheten börjar snabbt sprida sig i staden: att banditer a är besegrade och att staden har fått en ny befälhavare. Detta väcker många känslor och reaktioner bland stadens invånare: misstänksamhet och tveksamhet, men och så optimism och lättnad. Nu skulle troligen många av stadens invånare börja om på nytt, när de äntligen kunde vara säkra på att deras familjer och hem skulle bli lämnade ifred. Polus och hans män applåderar och hurrar tillslut. De ger Allion en klapp på axeln, men alla i staden är inte lika glada över nyheten: några gömmer sig i de mörka gränderna, redo att ställa till med problem. 

I samma stund finns det en person i skuggorna som länge har studerat Allion och som nu ler brett. För nu har Allion skapat det som personen länge har väntat på: ett starkt hopp om en bättre framtid. Allion går till sängs den natten fylld av energi och hoppas på en ljus dag fylld av möjligheter. När han vaknar nästa dag har han haft en stökig natt. Han har sällan mardrömmar, men den här natten var något av det värsta Allion har upplevt. 

Vad hände egentligen i mardrömmen? Först befann jag mig i en fridfull stad, men plötsligt bröt ett kaos ut. Människorna skrek, grät och de såg sina nära och kära bli offer för ren ondska. Ondskan var outhärdlig och de var många människor som bad till högre krafter om hjälp, men ingen hjälp kom. Varför kom det ingen hjälp? Varför har jag haft den här mardrömmen? Det som skrämmer mig allra mest när jag tänker på detta är att den nu starka morgonsolen inte värmer mig. Jag känner mig iskall inombords och jag undrar om jag har kallsvettas i natt? Varför straffas jag med denna äckliga mardröm när jag för första gången i livet har uppnått något av värde och blivit belönad för det? 

Baksidestext;

I den mycket stillsamma Köpstaden har vindarna vänt. Under flera år har mystiska människor med sin närvaro skänkt invånarna en illusion av trygghet. Men världen har förändrats likväl som de luft som människor andats in. 

Den ensamme Allion har haft en otrygg uppväxt, är deprimerad och saknar ett syfte med livet. Men en dag dyker en barndomsvän upp som vill visa honom världen. Barndomsvännen fruktar att Allison blivit vilseledd av sagoberättare. Han vill att Allion upptäcker världen och följer med honom på äventyr. Det är dags för honom att sluta tro på sagor; och börja skapa sin egen historia. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

När man håller andan-En berättelse om sorg och skuld

"När man håller andan-En berättelse om sorg och skuld" av Anna-Karin Kask utgiven av Hoi förlag. Ja, när man läser möter man många livsöden. Detta är en naken och utlämnande berättelse om sorg. Författaren förlorarade en sambo i unga år i en tragisk bilolycka, och här berättar hon sin resa. Vi får följa författaren hur det kändes då, och hur sorgen och skulden fortfarande formar hennes liv, trettio år senare. Hon frågar sig hur man säger förlåt till någon som har dött. Författaren beskriver på ett fint den skuld man kan känna av att vara den som överlever, och den skuld man kan känna när man råkat uttala en enda fel mening sagt i affekt. Den mening man tänker är orsaken till att den man älskar inte finns mer. Det är svårt att sätta ord på alla de känslor som man har. Författaren lyckas förmedla sin sorg, skuldkänslorna och chocken hon kände när sambon omkom, på ett rakt och ärligt sätt. Hur svårt det också kan vara att förklara för ett litet barn, att pappa inte kommer hem mer. Hon beskriver omgivningens reaktioner och de som tycker att livet måste gå vidare. De som drar sig undan den som har sorg, och inte orkar vara en del av den. Upptagna av sina egna liv. Det som gjorde mig upprörd var hur svärföräldrarna gjorde mot henne. De tog ifrån hennes få minnessaker, hon hade av sambon. Både kläder, husgeråd, smycken mm, tyckte de att de hade rätt att ta. Så fult gjort. Många tycker att sorgen borde gå över med tiden. Tyvärr gör den inte alltid det. Denna boken är väldigt läsvärd tycker jag. Denna tankeväckande bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Nu

Det jag aldrig fick sagt

HUR KAN JAG förklara för dig att hela mitt väsen på en bråkdels sekund förstod och kände till det jag ännu inte visste? Hur kan jag berätta om det som är ordlöst? Om sorg som ringlar genom tid och rum. Hur kan jag berätta om skuld? Jag sa en gång att jag skulle skriva den vackraste kärlekssången till dig. Minns du? Du frågade emellanåt: "När ska du skriva den där sången jag skulle få?" 

"Snart", svarade jag. 

Jag hann aldrig skriva den. Döden kom emellan. Strängarna brast, tonerna klingade ut och rytmen stannade av. Varför, varför, varför? viskar, ropar, skriker mitt hjärta, mitt förnuft. Sorgen har inga ord eller snarare alltför många ord. Sorgen har ingen melodi och likväl skälver den i den vackraste klanger. Orden jag burit, bävat för, vyssat och ältat ska jag nu sätta på pränt. Jag måste tillbaka för att ta mig framåt. Allt började med den där förbannade morgonen. Livet skiftade färg och riktning. Allt slutade och började med att du tog ditt sista andetag. Det här är min kärlekssång. 

Min sorgearia.

Baksidestext;

Hur kan jag förklara för dig att hela mitt väsen på en bråkdel sekund förstod och kände till det jag ännu inte visste? Hur kan jag berätta om det som är ordlöst? Om sorg som ringlar sig genom tid och rymd? Hur kan jag berätta om skuld? 

En dag går Karins sambo ut genom dörren. Han återvänder aldrig- en ofattbar olycka tar hans liv. Ensam kvar blir Karin med deras lille son. 

Trettio år senare finns skuldkänslorna fortfarande där. Genom samtal med den döde bearbetar hon det som hände. Hon ser tillbaka på den chockartade sorgen, på svärföräldrarnas reaktion och på dem som tyckte att livet måste levas vidare. 

Då och nu vävs samman, skulden och sorgen löper som en röd tråd genom alla åren som pssserat. Hur säger man förlåt till någon som har dött, och finns det ett slut på sorgen?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Hybris och Hibiskus

"Hybris och Hibiskus" av Katrin Dackmo utgiven av Lava förlag. Malin arbetar som näringsterapeut tillsamman med andra hälsomedvetna arbetskollegor i Hälsohuset. Samtidigt som hon själv lider av depression, så får hon dessutom veta att Hälsohuset ska läggas ner. Då dyker en ny, attraktiv klient upp- norrmannen Truls. Han tar henne med storm, och han får Malin förstå att hon måste våga börja drömma igen. Truls vet precis vad han vill ha, och på så sätt börjar de hjälpa varandra. Malin oroar sig för sin ekonomi och vad hon ska arbeta med framöver. Hon funderar också över om hon ska försöka rädda äktenskapet med sitt ex Kenneth, eller om hon ska inleda ett förhållande med sin nya klient? Så får Malin hybris. Hon börjar få lite nya idéer för att komma ur både sin depression och sina ekonomiska bekymmer. Hon samlar ihop en grupp väninnor som söker äventyr, skriver på en bok, startar en you tube kanal och får arbete som skidlärare. Allt är på hejat av familj och vänner och hennes nya dröm man. Sakta kommer livslusten tillbaka. 

Wow, vilken lysande debut! Har ni inte läst denna boken ännu tycker jag att ni ska göra det. Den här debuten var verkligen helt underbar tycker jag! Den bjuder på både lika delar skratt som allvar. Jag uppskattade författarens humor väldigt mycket. Speciellt när hon kallade en viss del på kroppen för "nöjesfältet". Förutom att den innehåller en bra story så gillade jag också alla fina hälsotips, affirmationer, djup visdom och allt annat boken innehåller. Jag blir till och med själv inspirerad av att förbättra min hälsa när jag läser den här boken. Köpte t ex både Hibiskus te och Chaga som det tipsas om i boken. Det händer som sagt mycket i boken, och den gav mig inte en enda tråkig minut medan jag läste. Jag gillade huvudkaraktären väldigt mycket och hon verkar vara en mysig person som jag gärna hade träffat i verkliga livet. Ja, hon får hybris, men vad gör väl det? Jag hoppas författaren skriver på något nytt, för jag vill verkligen läsa mer av henne. Jag gillade den fina framsidan av boken också. Denna ljuvliga feelgood roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

15

EFTER EN ANNORLUNDA arbetsdag var det dags för kontorets after works. Malin hade faktiskt lekt med tanken att hänga med, men nu var det hesheten som satte käppar i hjulet. Dessutom, när hon var halvvägs hemma, ringde Karin och visade sig vara allt annat än på partyhumör. 

Hon kved i telefonen. "Malin! Jag har fått urinvägsinfektion. Det gör såjävla ont." 

"Aj, aj, aj. Stackare. Har du några andra symtom än att det svider när du kissar?" 

"Nej, inte än. Varför viskar du?" 

"Jag har tappat rösten, men jag är frisk. Jag ska bara vara lite mer kreativ. Har du fått antibiotika eller ska jag ta med något lindrande?" 

"Jag har ingenting, sa Karin ynkligt. 

" Jag plockar ihop några saker och kommer över strax."

Malin tänkte snabbt. Urinvägsinfektion. Beror på bakterier. Vad hade hon hemma som var antibakteriellt? Hon hittade ett par örter i skafferiet och ett par grejer i förrådet. Märtas bok låg i väskan och fick hänga med, ju fler angreppssätt och perspektiv desto bättre. 

En halvtimme senare tågade Malin in hos sin risiga väninna med en korg full av naturens medicin under armen. Läget kunde bara bli bättre, för Karins ansikte såg ut att ha gått igenom biltvätten och i håret kunde mycket väl en bofinksfamilj flytta in. 

Malin startade tillverkningen av husmorskurerna, medan Karin tippade omkull och jämrade sig i kökssoffan med galonöverdrag. Köket hade överlevt ett decennium fler än de flesta kök och tack vare det välbehållna skicket var stilen medvetet retro. Orangea skåpluckor och utdragbar skärbräda matchade Karins stil i övrigt, och trots att huset var ett sammelsurum av gammalt och nytt var det helt perfekt för just henne. 

Malin hämtade några kuddar för att bulla upp sin patient till en behaglig ställning. När första serveringen var klar viskade hon: "Du kan börja med den här, en silvergrogg. Det är hälften kolloidalt silver och hälften vodka med en skvätt citron gör smakens skull. Det är en naturlig antibiotika kan man säga. Skölj sedan ner med tranbärsjuicen." 

Örterna i kastrullen stod och drog och fyllde hela huset med en antiseptisk lukt. Läkemalvarot, gullris, groblad, rölleka och nässlor- en ljuvlig blandning mot oönskade bakterier. 

Baksidestext;

Näringsterapeuten Malin Munther har Åres mest blomstrande immunförsvar, men livsgnistan har slocknat och hon kämpar med att hålla skenet uppe. Den dag det beslutas att hennes arbetsplats Hälsohuset ska läggas ner tappar hon fotfästet. 

En klient med oemotståndlig attraktionskraft utmanar Malin och får henne att inse att hon saknar drömmar. Klienten själv, däremot, vet exakt vad han drömmer om och hur han ska få det. 

Hur ska Malin få ordning på ekonomin, jobbsituationen och den mentala hälsan? Ska hon rädda äktenskapet med Kenneth, den trygghet, stabilitet och kärnfamilj som det innebär? Eller ska hon fördjupa bekantskapen med den charmerande klienten med extra allt, som får hennes frusna själ att tina? 

Malin tar mod till sig och startar en grupp för kvinnor som söker gemenskap, skratt och äventyr. Rädslorna krymper i takt med att insikterna ökar, men nättroll och potensproblem gör vägen till lycka och hälsa allt annat än spikrak. När kärlekslivet krånglar kliver familjeterapeuten Karin Kraft fram och lovar guld och gröna skogar med sin terapiform. Men det visar sig snart att Karins eget liv är så nära en katastrof man kan komma. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bortförda

"Bortförda" av E. P. Uggla utgiven av Bokförlaget Forum. Det är en ovanligt varm sommardag. Några få föräldrar arbetar ännu och har sina barn på förskolan Björken, som har sommaröppet. Ida ska hämta sin syster dotter, polisen Nicko ska också hämta upp sin dotter, och Sima är sen då det var meningen att sambon skulle hämta dottern, men glömt. Trots att det verkar vara en helt normal dag, kommer ingen av föräldrarna att hämta sina barn idag. Efter en utflykt har barnen nämligen försvunnit. Någon har kidnappat deras barn. Polisen gör allt för att snabbt lösa fallet och återföra barnen till föräldrarna innan det är för sent. Det visar sig att föräldrarna bär på mörka hemligheter. Nu ifrågasätter de sig själva-och varandra. Någon av deras hemligheter kan vara orsaken till att barnen har försvunnit. För ett av barnen begärs en lösensumma och återlämnas. Men när ett av barnen hittas avlidet, börjar man förstå att tiden börjar bli knapp. Ska fler av barnen hittas döda? 

Detta är den första boken jag läser av författaren, men definitivt inte den sista. Detta är författarens spänningsdebut. Boken fångade mig från första sidan till den sista. En riktig sträckläsar bok! Denna boken väcker många tankar och känslor. Barn är utsatta, och har blivit bortförda i alla tider, både av kända och okända förövare. Tårarna kommer vid flera tillfällen. Det måste vara varje föräldrars mardröm att någon ska kidnappa deras barn, samtidigt som de befinner sig på förskolan. Jag har en obehaglig känsla i magen medan jag läser. Vi får följa föräldrarna och deras anhöriga några hemska sommardagar när deras värsta mardröm har blivit verklighet. Alla verkar skyldiga, och man hoppas hela tiden att barnen ska hittas vid liv. Många ledtrådar leder polisen i olika riktningar men alla visar sig vara återvändsgränder. Karaktärerna är intressanta och bra gestaltade. Frågan är vem och varför hen har kidnappat alla barnen. Sanningen är inte den man tror. Snyggt slut! Denna fartfyllda spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Sima 

Sima var så nära att berätta om August för Niko under telefonsamtalet. Men hon har ingenting mer än August gråt och ursäkt. Det måste finnas något konkret. Något här i lägenheten. Hon börjar i hallen, tömmer fickorna i Augusts ytterkläder, både Goretexjackan och rocken trots att de har hängt oanvända sedan slutet av maj. Vad August än håller på med kan det ha pågått länge. Allt Sima hittar är använda papoersnäsdukar och bilnyckeln som August anklagat henne för att ha tappat bort. 

Hon fortsätter in i sovrummet och drar ut lådan i nattugsbordet med ekfan'er från Jysk. Där finns helt otippat en bok. Berättelser från båthuset. En zombie sträcker sig mot henne på framsidan. Sima har aldrig sett August läsa annat än tidningar eller på mobilen. Hon bläddrar snabbt i boken och skakar den för säkerhets skull. Ingenting. 

Garderoben river hon igenom på några minuter. Inga gömda lappar. Ingenting. 

Hon fortsätter ut i vardagsrummet. August är märkligt hobbybefriad. De flesta män Sima känner har fritidsintressen. Allt från husrenovering till tvespel. August bara är. Lite som flertalet av Simas tjejkompisar. De har inte heller hobbys. De har bara barn och andra tjejkompisar. Man kan väl att det sociala livet är deras fritidsintressen. Men August har inte det heller. Kanske är jobbet det enda han brinner för. All han gör är kopplat till jobbet. Han jobbar sent på kvällarna. När han ska ut är det kollegor han träffar men han verkar inte vara vän med någon av dem. 

Har hans liv alltid varit så deprimerande? 

Hon går ut i hallen och locka upp Augusts bruna läderportfölj. Den matchar favorit skorna. 

Tankarna går återigen till hans klädbyte. Det finns bara ett skäl till att han skulle byta om när han skulle träffa polisen. Han ljög för dem. Ville att det skulle se ut som om han varit ute och sprungit eller något. Ett ruskigt kasst alibi men August är i ärlighetens namn inte särskilt smart. Första gången hon på allvar insåg hans begränsningar var när de diskuterade gamla favoritfilmer och han berättade om en detalj i en av Jurassic Park filmerna som han hade grubblat över. 

"Varför hittade de egentligen satelittelefonen som dinosaurien ätit upp i en stor jordhög?" 

"Men...det var ju bajs." 

Baksidestext;

DE BÄR ALLA PÅ HEMLIGHETER, NU HAR DERAS BARN KIDNAPPATS

Det är nästan outhärdligt varmt på gården utanför Björkens förskola som håller extraöppet över sommaren. Ida ska hämta sin systerdotter som egentligen går på en annan förskola. Niko ska plocka upp sin dotter och Sima är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur. Allt verkar vara som vanligt utom hettan. 

Idag kommer varken Ida, Niko eller Sima hämta några barn. 

Bortförda är en gastkramande spänningsroman i högt tempo om en grupp förskolebarn som försvinner under en helt vanlig sommardag. De förtvivlade föräldrarna söker svar-hos varandra och sig själva. Har någon tagit barnen och i så fall varför? Det visar sig snart att flera av dem bär på mörka hemligheter som alla kan ligga bakom barnens försvinnanden. Jakten på de Bortförda barnen blir allt mer desperat- ska man hitta dem innan det är för sent? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Med bergens andetag

"Med bergens andetag" av Therese Widenfjord utgiven av Romanus och Selling förlag. Ellie är en äldre kvinna, som är lite som ett barn. Hon bor på ett hem där hon trivs och mår bra. Plötsligt får hon veta att hon måste flytta. På det nya "hemma" är det inte lika bra. Personalen stoppar i henne en massa tabletter, som gör henne slö och personalen bryr sig inte nämnvärt. En dag rymmer hon där ifrån. Nick är gift med Kate och arbetar som fotograf. Dock är det svårt att hitta unika och spännande motiv att fotografera. En dag ringer hans farbror Brad. Han berättar att hans pappa har fått cancer och ligger på sjukhus. Därmed åker Nick till barndomens Appalacherna, för att eventuellt få förlåtelse, på grund av ett misstag han gjorde för länge sedan. Det visar sig vara svårare än han trott, då den man hans pappa en gång var är borta. Hans mor har det svårt och nu måste Nick hjälpa henne. Han måste därför hitta det perfekta motivet. Han måste sälja lite bilder, så att han kan hjälpa henne. Då korsas Nick och Ellies vägar varandra. Och från den stunden är inget mer sig likt. 

Wow, vilken underbar debutroman! Vi får följa fotografen Nick och den äldre hundälskande kvinnan Ellie. Vi får lära känna de båda huvudpersonerna, allt ifrån barndomens upplevelser till deras upplevelser som vuxna. Tankar, känslor och upplevelser beskrivs på ett bra sätt. Nick har förlorat sin inspiration, och Ellie har förlorat sitt "hemma". Tillslut vävs deras öden ihop när de slutligen träffas av en slump. Mötet mellan dem, förändrar deras liv på ett positivt sätt. Berättelse väcker både tankar och känslor. Jag rörs till tårar av Ellies situation, och hur människor ser ner på henne och behandlar henne illa. Hur ofta bemöts inte människor på detta sätt? Jag gillar att Ellie har en stark överlevnad instinkt, trots allt hon går igenom. Mellan deras olika berättelser får vi magiska och storslagna miljöbeskrivningar. Jag gillar hur det blir efter att Nick och Ellie träffas. Deras liv förvandlas verkligen till det bättre. Missa inte denna vackra och tankeväckande roman. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Nick

Jag blir sittande vid pappas säng, jag vet inte hur länge. Regelbundna pip kommer från monitorn som är kopplad till mannen i sängen närmast dörren. Ända hit hörde jag hur han andas. Det går trögt. Varje utandning följs av en så lång paus att jag flera gånger har varit på väg över dit för att trycka på larmknappen när jag trott att han lagt av. Men varje gång har det kommit en rossling, ett fruktansvärt ljud från någonstans djupt nere i bröstet på honom, och så börjar han andas igen. 

Farsan rör sig inte. En gång gnyr han till, eller jag tror det i alla fall. Kanske var det något annat ljud, någon annan stans ifrån. En tunn genomskinlig slang löper under näsan på honom och bak runt öronen, innan den dyker in i en apparat som jag antar ger syre. Under slangen är hans läppar torra och spruckna och i ena mungipan sitter det rest av något gult. 

Det är så underligt att kunna se på honom så här, utan att han vet att jag iakttar honom. Aldrig någonsin har jag tittat på honom så länge. Han skulle inte tillåtit det. Ibland när jag var liten smög jag fram till garageporten och kikade in Medan han låg på rygg under någon rostig bil, men så fort han märkte att jag var där satte han mig antingen i arbete eller sjasade iväg mig. Senare, när han hade insett att jag var värdelös som hjälpreda, ville han oftast bara ha väck mig därifrån. 

Det vill han förmodligen nu med. Jag vet inte varför jag fortfarande sitter kvar. Det vore bättre att ta i på närmaste motell och försöka sova. Det har inte gått de senaste nätterna, men jag har en flaska bourbon i bilen och den borde ge mig åtminstone ett par timmar om jag dricker tillräckligt mycket. Jag kan kosta på mig det nu när jag inte ska gå upp tidigt och köra. 

Jag lutar mig framåt mot sängen. Det luktar svagt av svett och rengöringsmedel. 

Pappas händer ligger platt mot bröstet mot den tunna filten, så perfekt placerade att någon sköterska förmodligen har lagt dem just så. Det finns ingen som sover på det sättet. Händerna vilar overksamma som två tomma, uttjänta skal. Ändå är det lätt att komma ihåg hur de kändes, då för länge sedan. Hur stora de var när de grep tag om min arm, grova och valkiga, raspiga som sandpapper. 

Baksidestext;

När hans pappa blir sjuk återvänder den New York-baserade fotografen Nick Turner till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig vara långt ifrån glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta? 

I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Vinterglädje och drömmar på Kanelholmen

 "Vinterglädje och drömmar på Kanelholmen" av Yvonne Ehn utgiven av Saga Egmont förlag. I denna delen får vi följa tre olika författare. Ofelia är en bästsäljande deckar drottning, som ska ge ut sin tionde bok. Efter att hennes mamma nyligen har gått bort, har hon nu drabbats av skrivkramp. Hon sörjer sin mamma, och har dessutom ett obearbetat trauma från sin tonårstid, som hon nu får möjlighet att befria sig ifrån. Madeleine har nyligen gett ut sin första bok. Hon befinner sig i en bubbla av allt roligt som händer, med boksigneringar mm. Hon oroar sig dock över att hennes man verkar ha något som tynger honom. Han begär egentid och har stängt henne ute, och vill inte berätta vad det är. Kan han ha en affär tro? Sen har vi Stina-Kajsa som väntar på att något av alla de förlag, som hon skickat till, ska nappa på hennes nu färdiga manus. Samtidigt oroar hon sig för sin favorit gubbe Stig, och om hon ska inleda ett förhållande med Ubbe. Dessa tre kvinnor finner varandra och ger varandra stöd i sitt respektive skrivande. 

Har ni inte läst någon av böckerna om Kanelholmen får ni inte missa denna! Med ett väldigt vackert och vintrigt bokomslag, får vi nu läsa den tredje och fristående delen om Kanelholmen. Jag älskar dessa böcker så mycket, och författaren har ännu en gång lyckas trollbinda mig med berättelsen om den vackra ön, nu i vacker vinterskrud. Författaren beskriver både miljö tillika den fina gemenskapen på ön och de olika karaktärerna, små som stora på ett fint sätt. Vi får dela de olika persoligheternas känslor och tankar, alltifrån sorg och oro till glädje, hopp och tro. Kanelholmen är en plats där man kan uppfylla sina drömmar i både stort och smått. Jag reagerade också positivt på hur den hemtjänstpersonal som tar hand om de gamla på öarna runt om och på Kanelholmen, är så måna om de äldre. Så skulle alla äldre människor ha det. Människor som gör det lilla extra och bryr sig på riktigt. Verkligen fint. Jag hoppas att få återvända till den vackra ön och gemenskapen där. Denna ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

Ofelia satt på klippan på andra sidan Kanelholmen och lyssnade på Du måste finnas. Om och om spelade hon den. 

Kinderna var sträva efter de intorkade tårarna. Varje dag den senaste veckan hade hon och Kritvit tagit sig över till den obebodda ön och suttit där i sällskap av varandra och skärgården omkring dem. Känslorna hade fått husera fritt. Ofelia kunde inte minnas när hon senast gråtit så mycket. 

Hon blickade ut över arkiepelagen. Till vänster var det relativt öppet vatten, med inslag av nära och avlägsna öar. Nere till höger syntes den vinkelbrygga som följde berget och som gjorde det möjligt att promenera nära vattnet runt hela Kanelholmen. Utan den skulle man behöva klättra i en brant sluttning för att komma runt den delen av ön. 

Som vanligt låg Kritvit innanför hennes jacka och vilade huvudet på den filt som hon knölat ihop mot magen. Ofelia hämtade tröst från de djupa snarkningar som den lilla hunden levererade ut över kobbar och skär.

Hon var en fin liten själ, Kritvit. Tänk att hon kunnat knyta an till Ofelia familj så tryggt som hon gjort efter en tuff start i livet. Möjligen hade de kommit varandra än närmare på grund av det. 

En annan närhet värkte i bröstkorgen. En förlorad sådan. Men senaste veckan på ett vis återfunnen. 

Mamma, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig. 

Ofelia lyfte blicken och viskade mot den ljust duvgrå himlen. Det var så mycket hon hade kvar att säga. Hon ville tacka henne för att hon alltid funnits där. Berätta hur tacksam hon var för den fina barndom hon fått, trots en obefintlig pappa. Hon önskade be om ursäkt för de gånger hon varit en opålitlig tonåring. Hon ville säga förlåt för de tillfällen hon gjort din mamma ledsen. 

Baksidestext;

Följ med till ett vinterklätt Kanelholmen i Stockholms pittoreska skärgård, där kärleken gnistrar och drömmar går i uppfyllelse! 

Ofelia är en av Sveriges mest lästa deckarförfattare med flera försäljningssuccéer i bagaget. När hon ska påbörja sin tionde bok är dokumentet i datorn emellertid lika blankt som skrivarhjärnan. Så snart orsaken till skrivblockeringen går upp för henne beslutar hon sig för att ta en paus från allt. 

Att hitta tillbaka till skrivlusten visar sig vara lättare sagt än gjort, men med hjälp av nya vänner och rogivande stunder på klipporna börjar hon sakta ta sig igenom det hon lagt åt sidan. Samtidigt kommer upplevelser från hennes förflutna upp till ytan, händelser hon länge försökt trycka undan. Ska Ofelia hitta tillbaka till Skrivglädjen och kanon bli kvitt minnena från förr engångs för alla?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Solglimtar bland molnen

"Solglimtar bland molnen" av Ali McNamara, utgiven av Lavender lit förlag. Sky Mattiews beger sig till St Felix och den lilla ön Aurora, för att ta reda på varför det rapporteras om märkliga väderförhållanden och molnformationer över St Felix. Efter en lång tids sjukskrivning ser Sky fram emot att få arbeta igen. Till sin hjälp har hon Jamie, Talia och Walter som är en äldre amatörmeterolog, som utreder väderförhållanden på sitt eget sätt. Sky är dock inte så förtjust i att samarbeta med Jaime, då han till en början framstår som både odräglig, självsäker och pladdrig. Sky har en dold sjukdom, som hon försöker hålla i schack, men ju längre tiden går ju svårare blir det att upprätthålla fasaden. Snart är det uppenbart för medarbetarna att hon är väldigt sjuk. När hennes sjukdom tillslut tar över, visar sig Jamie vara någon helt annan än den hon trott. Det gör att hon måste hon omvärdera allt. Ganska snart upptäcker man att underliga saker sker både med vädret och mycket annat runt den lilla kuststaden. Varför visar sig underliga moln på himlen, och vem är det som ger sig ut på havet i hårt väder, när man varnat för att det är farligt att ge sig ut? Kan en gammal legend leda teamet till sanningen? 

Detta är den första boken jag läser av författaren och tyvärr började jag att läsa denna bokserie i fel ände (så klart!) då detta är del fyra. De är dock fristående, så det gör inget om man börjar på fel bok. Jag blev dock jätte såld på denna bokserie, så jag vill gärna läsa mer om den fiktiva staden St Felix i Cornwall samt människorna där. Miljöbeskrivningarna är så fint gjorda så att man skulle vilja åka dit och besöka alla mysiga ställen och äta Ant och Decs goda piroger. Karaktärerna beskrivs på ett så mysigt sätt att man verkligen skulle vilja lära känna dem. Jag roas av att hatkärleken mellan de två huvudkaraktärerna utvecklas till en fin kärleksrelation. Jag gillar också att författaren bakar in hur det är att ha dolda funktionshinder, mellan den spännande och magiska intrigen. Det ger lite tyngd till historien. Jag gillar också detaljerna om olika moln och väderförhållanden. Har ni inte läst någon i denna bokserie kan jag varmt rekommendera att ni läser dem. Jag fick i alla fall mersmak. Boken har ett väldigt fint bokomslag och jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Åtta

The Merry Mermaid är en charmig, traditionell cornwallsk pub som ligger nere vid hamnen. Utanför finns träbänkar, som i kväll är fullpackade med turister som njuter av kvällssolen. Där inne finns det en lång bardisk som löper rakt igenom den L formade byggnaden, full av utsmyckade, färgglada öltappar. Sittplatserna varierar från höga barstolar vid baren till mer bekväma plyschsoffor längs väggarna, och ett antal bord och stolar utspridda i utrymmet däremellan. 

Det är vid ett av dessa bord som jag nu sitter tillsammans med Jamie, Talia och Fisher, medan Fitz och Comet ligger bredvid oss på golvet framför en liten öppen spis, som, trots att det är sommar ute, får puben att kännas mysig. 

Vi hade haft en bra, om än händelsefattig, dag på ön. Vi hade turats om att observera St Felix-bukten och noterat det ständigt växlande vädret och allt annat vi såg som skulle kunna anses ovanligt, vilket egentligen inte var särskilt mycket. Till och med molnen uppförde sig idag, och jag hade börjat undra om jag faktiskt ens hade sett något konstigt i går. 

Jag hade dock blivit lite irriterad på Jamie när jag gått för att byta av honom. Trots att han verkade veta exakt allt som hänt under sitt skift var hans anteckningar extremt sparsmakade. 

"Men det har inte hänt så mycket!" hade han protesterat när jag påpekade hans brist på anteckningar. "Vad är det för mening med att konstant anteckna exakt samma vindhastighet, eller att ett moln har svävat för bi på himmelen? Det är en vacker dag ute. Ska jag rita en leende sol åt dig, kanske?" 

Jag hade iognerat hans nonchalans. "Vi måste anteckna allting, annars kommer vi inte att upptäcka ifall nåt ovanligt händer." 

Jamie hade himlar med ögonen. "Okej, men kan jag anteckna på min laptop istället då?" 

"Varför kan du inte använda loggboken som vi andra gör?" 

"Det känna bara så gammaldags att skriva ner allt för hand. Det är enklare på datorn." 

"Jag kommer att skriva in allt digitalt i slutet av varje dag. Men om vi först antecknar allting för hand går det snabbare och sker mer omedelbart." 

"Kanske det", hade Jamie muttra, men hans bestört uppsyn förvånade mig. 

Baksidestext;

Meteorologen Sky Mattiews tycker inte om överraskningar. Efter en längre tids sjukskrivning tar hon ett enkelt uppdrag på en ö utanför kuststaden St Feliz i Cornwall. Där ska hon bevaka vädret efter att det inkommit en rad märkliga väderraporter. Även om Sky egentligen är alldeles för överkvalificerad för jobbet ser hon fram emot att äntligen få börja arbeta igen. Vad hon inte har räknat med är att hon också måste samarbeta med Sonny Samuels - en självsäker och pladdrig väderprecentatör som knappt kan skilja en storm och en tsunami. 

Men snart inser Sky att det faktiskt är något skumt som pågår i St Felix. Och det handlar inte bara om vädret. Med hjälp av Sonny och Walter, en äldre amatörmetrolog som har sina egna metoder, försöker Sky lösa mysteriet. Samtidigt måste hon hålla sin dolda sjukdom i schack och när de närmar sig gåtans lösning tvingas Sky ifrågasätta allt hon trodde att hon visste om vädret, sig själv... och Sonny. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Hur fan gör man slut

"Hur fan gör man slut" av Emma Arpstrand utgiven av Ordfront förlag. I denna boken får vi lära känna Eira. Hon är tjugofyra år och är sambo med Liam. Hennes liv är inte så spännande som hon tänkt sig, och istället för att arbeta som journalist som hon längtar efter att få göra, så har hon ett tråkigt arbete som växeltelefonist på polisen. Kärlekslivet är inte heller så sprakande som hon önskat. Och trots att hon föreslår att hon och pojkvännen ska hitta på saker ihop, faller det inte i god jord, utan Liam vill inte göra något av det som Eira föreslår. Vill Eria verkligen ha det så här i resten av sitt liv? I desperation har hon sex med en killkompis från gymnasiet. Dock känns det inte bra att ha varit otrogen mot Liam. Hon är besluten att göra slut, men är för feg för att ta det sista slutgiltiga steget. Hon gör ett desperat försök att rädda deras förhållande, genom att föreslå att de ska bosätta sig en tid i London. Tanken är att se om en förändring, kan få förhållandet med Liam att hetta till. Tanken verkar god, men kommer det att hjälpa? 

Denna boken är författarens debutroman. Jag hoppas att jag får läsa många fler böcker av författaren i framtiden. Ja, hur många människor är inte otrogna, för att de är missnöjda med sitt liv, tillika sina parters? Eira är verkligen inte ensam. Frågan är också: Hur fan gör man slut egentligen, när man har varit tillsammans länge, är sambos, och dessutom är förlovade? Eira gör allt för att få förhållandet med Liam att fungera, trots att hon möter motstånd från pojkvännen. Liam spelar hellre spel, sitter på balkongen med sin öl, och tycker att han är nöjd med livet precis som det är. Jag gillar vanligtvis inte att en huvudperson är otrogen, men jag antar att det är lätt hänt. Man tror ju alltid att gräset är grönare på andra sidan staketet. Eira är ju såpass ung, och är trots allt en rolig person som vill mycket. Hon vill att det ska hända saker hela tiden, och när det inte gör det kan jag förstå att hon blir frustrerad. Hennes ungdom gör också att hon är velig och ombytlig. Boken är skriven från Eiras perspektiv. Författaren beskriver hennes känslor med både allvar, men också med en stor portion humor. Hennes tankar och känslor känns relevanta. Jag skrattade gott vid flera tillfällen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

En vecka senare står jag på toaletten och stryker mina ögonfransar med mascara. Fransarna i mitten klumpar ihop sig till en enda stor monster frans. Jag tänker på Lola, en av karaktärerna i Eve Babitz bok L. A. Woman. Lola är en femme fatale i 1930 - talets Hollywood och en av få i sin dansgrupp som använder mascara som man hade i en liten box och spottade på innan man tog borsten, gosade runt och sedan dränkte fransarna. Lola vägrade byta från sin spottmascara även när det kom nya, spottfria varianter. Babitz beskriver Lolas fransar som tjocka spindelben. Så ser mina fransar ut nu. Som tjocka, håriga, spindelben. Jag får börja om. Jag sticker ner ansiktet i handfatet, geggar rengöring och vatten runt mina ögon. När jag tittar mig i spegeln ser jag ut som en panda. 

"OH! Wow!" 

Liam kommer in i badrummet, iförd sina urtvättade gråa kalsonger. Jag gör en grimas åt honom. Han sträcker sig förbi mig för att ta sin deostick, tappar den och böjer sig ner. Han har ett hål i mellangården och en del av hans testikel hänger ut genom den. Jag skrattar. 

"Vad är det?" säger Liam. 

"Du har hål i dina kalsonger, känner du inte det?" 

Han böjer sig fram, kutar sin rygg, för att se hålet. 

"Jag tyckte att det kändes lite breezy", säger han och juckar med höfterna så att pungen dinglar fram och tillbaka. Han höjer armarna över kroppen och blinkar förföriskt mot mig. 

"Du måste köpa nya kalsonger", säger jag. 

Liam har en spinkig kropp med smala ben och armar, vilket ser lite lustigt ut nu när han börjat få en liten liten putmage av all öl, den är verkligen inte stor men det ser ut som om han hela tiden är fylld med gaser. Jag har försökt få med honom på promenader, skaffa gymkort eller börja spela badminton. Det har inte bli it så värst mycket av det dåliga inte tror på motion. 

"Varför är alla så himla hurtiga i det här landet?" brukar han säga medan han sitter ute på balkongen med sin eviga öl i den ena handen och en cigg i den andra. 

Baksidestext;

Allting startar med en tanke. Det är inte så att man en dag får ett infall och gör slut. När man väl har börjat tänka på att göra slut så är det omöjligt att tänka bort den tanken. Allt efter det är egentligen bara en transportsträcka. 

Eira Eklund-vattuman, eskapist, cyniker-är 24 år ung och (o) lovande. På pappret kan hon bocka av många vuxenpoäng: Sambo. Förstahandskontrakt (nåväl pojkvännens). Journalistutbildning. Ändå känner hon sig kass på att vara vuxen. Kärleken sprakar knappast och hon lyckas inte landa i ett enda journalistjobb. 

Less på tristessen och på att inget blivit som hon hoppats korsar hon den heliga gränsen och hamnar i ett snårigt relations landskap med endast ett orakel som guide. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Trådar

"Trådar" av Emma Andersson illustrerad av Lina Blixt, utgiven av Opal förlag. För barn 9-12 år. Genre; Fantasy. I denna boken för de lite yngre läsarskaran, får vi följa Erik av Askå. Eriks familjen svälter. Erik försöker därför stjäla ett bröd för att ge till sina syskon. Dock blir han huggen av en dräng med en yxa, vilket resulterar i att han får hög feber. Nu håller han på att dö endast tolv år gammal. Eftersom familjen svälter på grund av att skogen är borta, och man inte har något att leva av, vill pappan därför sälja Eriks sista lilla livstråd till Trådhäxan Moira. Men i stället för att ta hans sista livstråd, ger Trådhäxan Erik istället ett uppdrag. Hon förlänger hans livstråd en kort tid. Han ska hämta en yngre Trådhäxa, Juniper i Vindsvall, som ska hjälpa honom att komma till Elu, där världträdet finns. Moira behöver kosmisk energi därifrån, för att spinna en ny livstråd till sin son, Nico. Han öde finns fortfarande med i den stora väven, vilket innebär att han dog alldeles för tidigt. Vi får nu följa med Erik på hans fartfyllda färd till Elu. Kommer han att lyckas med sitt uppdrag och väcka Trådhäxans son till liv? 

Detta är den första boken jag läser av författaren. Jag läser gärna mer av henne. Detta är en riktigt spännande äventyr som rullar ut sig, och jag tyckte även väldigt mycket om huvudpersonen, Erik. Jag gillade också de fina illustrationerna, som tillförde det lilla extra till historien. Boken är har en bra och lättläst text. Jag gillar hur de olika karaktärerna är beskrivna, både onda som goda. I den här boken är det lite medeltida stuk, blandat med nordisk mytologi. Soldaterna fäktas med svärd, och det finns värdshus. Vägarna är av kullersten och fursten bor i en borg med en vallgrav runt om. I Vallgraven finns det en sjöorm. Erik kan samtala med olika djur och träd. Av detta förstår man att han är en speciell person. Jag gillar också tanken på livets väv och alla människor som är involverade i den på olika sätt. Jag gillade också att man har en fylgia, en följeslagare som följer en tills livet är slut. Har man ett långt liv är fylgia osynlig, så den visar sig när slutet är nära. Eriks fylgia heter Shamira och är ibland en korp och ibland en räv. Hon följer med honom under hans äventyr. Jag hoppas på en fortsättning på berättelsen. Boken har ett väldigt fint och spännande omslag tycker jag. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

BORGEN

Vi gick till fots från torget. Jag gick vid budbäraren sida och runt omkring oss gick soldaterna, så tätt att jag knappt kunde se någonting på andra sidan om den. Trådhäxan var inte med oss. Vart hon än hade tagit vägen, så verkade ingen sakna henne. Hade hon gått tillbaka hem när hon inte längre behövde välja ut någon? 

Allt jag såg när vi kom ut från gränderna var borgen som tonade upp sig framför oss. Jag hade stått här så många gånger och tittat på murar och torn när jag varit med styvmor på marknaden. Aldrig hade jag trott då att jag skulle få se hur den beryktade borgen såg ut från insidan. 

När vi kom närmare hissades vindbryggan ner och när vi gick över den kunde jag se det grumliga vattnet i vallgraven. Styvmor brukade berätta att det levde en sjöorm där, som den tidigare furstinnan besegrat och fjättrat i vallgraven efter ett av sina Många fälttåg till främmande länder. Den var dömd att simma som i en cirkel runt borgen, oförmögen att vända sig eller röra sig på något annat sätt. Men vattenytan var stilla när vi passerade och jag såg inga tecken på att sjöormen fanns där. 

Porten öppnades för oss och soldaterna som bevakade den nickade kort åt budbäraren. Vi gick över en dyster borggård med kullersten där tjänare och tjänstefolk sprang kor och tvärs för att ordna med sina olika bestyr. Jag sneglade upp mot borgens torn och såg att Shamira cirklade högt där ovanför oss, på säkert avstånd men fortfarande utan att släppa mig ur sikte. Hennes närvaro lugnade mig lite grann. Jag var inte ensam. 

Jag trodde att de skulle göra mig direkt till trådhäxan. Att det var bråttom och att mitt liv inte var särskilt mycket värt. Men budbäraren överraskade mig genom att föra mig in genom tjänar as ingång och ge order om att jag skulle bada. 

När jag snurrade runt och gav honom en frågande blick förklarade han: "Trådhäxan kallar dig när hon är redo. Innan dess vill vår nådige furste tacka de undersåtar som är villiga att ge upp det värdefullaste de äger. Säg till om du saknar något. Ikväll finns vi här för att uppfylla dina sista Önskningar." 

Baksidestext;

Erik håller på att dö. Samtidigt svälter hans familj, och i ren desperation bestämmer sig hans pappa för att tillkalla en trådhäxa och sälja det sista av Eriks livstråd innan den tar slut. 

Men det är inte bara Eriks familj som behöver hjälp. Trådhäxan behöver någon som kan utföra ett riskfyllt uppdrag och ser något ovanligt i Erik. Kanske är hoppet inte ute...

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Fjällsjön

"Fjällsjön" av Anna-Karin och Björn Olofsson utgiven av Bazar förlag. Britta Linde'n samlar ihop ett team på fyra personer, inklusive henne själv, som ska utreda kalla fall på Nordkalotten. I denna grupp ingår norrmannen Odd, finländaren Jay och dottern Nikki. De fyra medlemmarna ska utreda ett fall som handlar om en man som försvann på en fisketur för tjugo år sedan, Seppo Mannela. Trots att det fanns tre andra män på fisketuren, vet ingen av dem vart han tog vägen. Man frågar sig om mannen avsiktigt har försvunnit, för att börja ett nytt liv någon annan stans, eller är det helt enkelt så att han bragdes om livet och sänktes i Torneträsks kalla vatten? Ny teknik kan kanske hjälpa till att hitta liket efter Seppo i sjön. Kan teamet hitta några bevis, till ett så gammalt fall, för att över huvud taget kunna lösa fallet? Deras undersökningar tar dem till Kemijärvi, där Seppo bodde med sin fru och sina två flickor. Väl där upptäcker de att mannens liv, var fullt av mörker. Kan de fyra gruppmedlemmarna lyckas lösa fallet, samtidigt som de tar tag i sina egna personliga problem och trauman? 

Detta är första delen i en serie som handlar om kalla fall på Nordkalotten, och författarnas gemensamma debutroman. Jag blir väldigt imponerad av hur tekniken har gått framåt, och hjälper polisen att lösa ett såpass gammalt mordfall som detta är, för det första. Väder och vind, gör ju sitt för att försvåra utredningen, speciellt i våra nordligaste delar av Sverige. Jag gillar också att det är många pusselbitar och lösa trådar som ska nystas ihop, innan fallet kan lösas. Fallet som ska lösas, känns även äkta och realistiskt utformat. Jag gillar den fängslande miljön som ramar in denna spännande mordgåta, samt de olika karaktärerna i boken, som är bra gestaltade. Deras tankar och känslor känns relevanta för historien. De fyra olika medlemmarna i kalla fall gruppen, är fyra helt olika personligheter. De har sina egna bagage i bakgrunden, som de tampas med samtidigt, vilket är väldigt intressant. Det är en sådan här välskriven bok som gör att man vill fortsätta att läsa deckare! Jag läser gärna mer om författarnas kalla fall Nordkalotten. Jag gillade också det fina bokomslaget. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 6

TIDIGT NÄSTA MORGON åkte Britta till Abisko. På vägen dit lade hon märke till Rune Svenssons bil som stod parkerad vid arkplatsen i Stenbacken. Så han roade sig trots allt med annat än att odla potatis, tänkte hon och drog på munnen. Själv hade hon aldrig ägt en ark. Livet i de små fiskekojorna, som nu stod uppställda i mindre samlingar och under vintern drogs ut på isen, hade aldrig lockat henne. Till skillnad från många andra Kirunabor. 

I Abisko stannade hon till på hotellet och betalade för de två nätter som de kommit överens om. Dessutom förberedde hon hotellchefen på att det kunde bli aktuellt med ytterligare övernattningar. Nästa punkt på agendan blev att åka ner till hamnen och betala Faxe, båtägare, som på egen begäran skulle ingå som förare. Hon hade förstås kunnat göra samtliga betalningar via nätet, men mötet med Faxe lockade henne. 

När hon kom fram stod Faxe nere vid bryggan. Hon hade själv aldrig träffat honom, men visste att han umgåtts i samma kretsar som Nikkis pappa Nils och även lärt känna Nikki när hon var barn. Han var nu i femtioårsåldern, hade ett fast handslag och nära till ett leende, vilket Britta inte kunde avgöra om det var äkta eller inte. Det kunde bero på att han påminde om skådespelaren Gary Busey, som hon inte riktigt gillade. Men Faxe hade betydligt mer muskler än Gary och därtill långt och lockigt blont hår. Faxe hade bott i Abisko sedan slutet på nittiotalet, hade hon fått veta, och kunde därmed ha lagt märke till Seppo Mannela och de andra. 

"Jaha, ja. Polisen tänkte ta tummen ur ändan till slut med han finnen", sa Faxe. "Jag trodde den vuxit fast där bak. Tummen alltså. Inte finnen." 

Britta ignorerade hans spydighet, såg i stället ut över sjön som krusades av kastbyar. " Kan vi åka över till ön? Jag skulle vilja se den med egna ögon." 

"Det är du som hyr båten, så du gör dom du vill. Men det är synd på dina granna läderstövlar." 

"Kommer det att stänka in i båten?" Hon skrattade till. "Eller har du glömt att tömma den?" 

Faxe nickade mot en stor Buster med styrpulpet och kapell. "Jag brukar dra till Lofoten och fiska skrei i januari. Den här pölen är inget emot Atlanten, så i båten håller du dig garanterat torr. Men det är jävligt stenigt just runt ön. Du kommer inte närmare än fem, sex meter med den här. Sen måste du vada." 

Baksidestext;

FÖRSTA DELEN I SERIEN OM KALLA FALL NORDKALOTTEN. 

En kylig höstkväll samlar kommisarie Britta Linde'n sitt nya, tvärnordiska team på Torneträsk strand. Därifrån syns ön dit finländaren Seppo Mannela begav sig för tjugo år sedan för att fiska med sina vänner. Det var även där han senast sågs i livet. Simmande han tillbaka till land för att i hemlighet börja ett nytt liv någonstans? Drunknade han i det kalla vattnet? Eller blev han mördad och kroppen sänkt i den djupa sjön?

Gruppen har sin bas i Kiruna men utredningen tar dem till Kemijärvi där Seppo levde. Trots den hänförande omgivningen inser de att hans liv varit fullt av mörker. Deras upptäckter väcker egna trauman och minnen till liv och gruppen kämpar inte bara med utmaningen i att hitta ledtrådar och bevis i ett så gammalt fall utan också med interna målsättningar och privatliv som trasslar.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Summering av december månads läsning

Jag kom på att jag glömt att redovisa årets sista månads läsning för december. Det blev ändå 14 st böcker. Det blev lite mindre då man har så mycket julstök. Jag försökte också varva vanliga böcker med jul böcker. "Bekännelser" samt "Landa, andas, lev" blev favoriter. Jag har läst böcker av författare som jag läst böcker av förut, samt några nya. Även någon debutroman. Jag är ändå nöjd med december månads läsning, även om den inte blev riktigt som jag tänkt mig. 

1. Kille bortskänkes (GRATIS) 

2. Illusionisten 

3. De utvalda 

4. Landa, andas, lev 

5. Doktorns döttrar del 3-Låsta dörrar 

6. Insnöad

7. Bekännelser

8. Bara en mistel

9. Grevinnan

10. Skuggtvilling del 1-ELMA

11. Den hundrade kvinnan

12. Berätta ingenting

13. Visst gillar jag julen

14. Arvet du fick

 Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v. 3: Beskrivande

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om beskrivande, fler förslag hos ElisaMatilda.

1. Vad är en sak du har gjort idag?

Svar; Jag drog mig lite extra i sängen och läste lite. 

2. Med vilka tre ord kan du beskriva kommande helg?

Svar; Efterlängtad, mysig, lugn. 

3. Med vilken liknelse skulle du beskriva ditt mående?

Svar; Svårt med någon liknelse, men känner mig väldigt stressad och trött. 

4. Med vilket ordspråk skulle du beskriva den här veckan?

Svar; När du har en dålig dag, glöm inte att du är ful också! Jo den här veckan har varit jobbig. Det har varit så kallt att pumpen har fryst i brunnen. Vi har inte haft vatten på hela veckan och jag har fått värma vatten på spisen för att kunna diska mm. Vatten har vi fått hämta hos grannen. Suck! Hoppas det blir mildare väder snart, så vi får vatten igen. 

5. Vilket motto använder du oftast?

Svar; Är man stor ska man vara snäll. 

Ha en fortsatt trevlig helg! 

Kram Nina 

Solgård del 2-Längtan

"Solgård del 2-Längtan" av Jeanette Semb, utgiven av Boknöje förlag. Helene håller på att repa sig efter att ha blivit förgiftad i slutet av förra boken. Andreas, som är arvingen till Solgård, visar intresse för Helene, samtidigt som Helene börjar få starka känslor för honom. Dock har Ellen bestämt sig för att hon till varje pris som helst ska gifta sig med Andreas. Ellen gör allt för att smutskasta Helene, som hon hatar. Till hjälp har hon fröken Gran, som gör allt för att sätta käppar i hjulet för Helene på olika sätt. Skeppsredaren tar in advokat Mortensen för att hjälpa honom med förhandlingar, om den rutt han vill ha. Advokaten känner igen Helene, och låtsas att han vill hjälpa henne att få tillbaka Gimle. Samtidigt som advokatens plan är att de ska gifta sig, och friar till Helene. Något som Ellen får nys om och berättar för Andreas. Andreas funderar på om inte Ellen skulle bli en bra hustru åt honom ändå, nu när han tror att Helene ska gifta sig med advokaten. Helene ska nu bli sällskapsdam till Solveig, istället för tjänsterflicka. Bra att någon som bryr sig om Solveig på riktigt, kommer att ta hand om henne. 

Ja, det händer många underliga saker på Solgård. Pengar som försvinner och underliga ljud från Solveig rum, är bara några av de underligheter som förekommer på herrgården. På gården verkar de finnas fler än en person som inte har rent mjöl i påsen. Fler dåliga personer som befinner sig på gården, förutom Ellen och hennes mor är fröken Gran samt Solgårdens kusk. Ellen anlitar båda, i sina försök att få Helene avskedad. Det är riktigt spännande att följa Helene i hennes arbete på gården, och alla vardags bekymmer. Jag tycker om att hon bryr sig om både Solveig och hennes dotter på ett fint sätt. Ellen låtsas ju bara att göra det, bara för att ställa in sig hos Andreas. Författaren gestaltar sina karaktärer på ett bra sätt, och jag gillar att Helene kan ge svar på tal när det behövs, och att hon känns genuin. Jag gillar miljöbeskrivningar, och att berättelsen känns trovärdig. Jag hoppas verkligen att familjen Andresen ser igenom Ellen, och hennes mors trevliga fasad snart. Denna delen slutar också väldigt spännande, och jag läser gärna fortsättningen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

10

Lördagen kom med strålande sol. Den stora eken på gårdsplanen hade tappat sina löv på bara några dagar, och drängen höll på att samla löven i en stor hög. 

Maren satt på trappan och tittade på honom, och Helene log när hon fick syn på henne. 

Det var fortfarande tidigt på dagen, men Helene gissade att Maren redan hade väntat en stund. 

-Jag har gjort iordning en matsäck till oss, sa Helene. - Men säg det inte till någon, det är vår lilla hemlighet. Hon hade smugit sig ut i köket och tagit för dig av bröd och ost. Ingen skulle lägga märke till det, men om det skulle ske, så fick hon ta den stöten när den kom. Hon var säker på att skeppsredaren och hans fru skulle unna Maren att komma iväg på denna utflykten. 

-Jag har lärt mig att man ska hålla på hemligheter sa Maren allvarligt och slängde med de bruna flätorna med röda band. Helene gissade att det var hennes mormor som hade hjälpt henne. Hon hade själv pratat med Björg Andersen kvällen innan och frågat om det gick bra att hon tog med sig Maren på en utflykt. 

-Ja, kära du, jag är bara glad över att Maren har någon att vara tillsammans med! hade fru Andersen svarat. 

-Jag har funderat så mycket på vad vi ska ta vägen. Jag känner ju inte till så mycket här, men vi kan väl starta med att promenera in till Trondheim och se oss omkring, föreslog Helene. 

Baksidestext;

LÄNGTAN

Trondheim år 1892

Helene har funnit dig till rätta som tjänsteflicka på Solgård. Men hon har förälskat sig i arvingen på gården, Andreas, och han har tydligen även varma känslor för henne. Ellen som för länge sedan har sett ut Andreas som sin äkta man, är dödligt svartsjuk och gör allt hon kan för att sätta käppar i hjulen för deras gryende förhållande. När Helene inser att hennes förflutna riskerar att avslöjas, blir hon livrädd för vilka konsekvenser det kan få. Kommer det att förstöra hennes framtid på Solgård? Samtidigt är det stora saker som sker på gården: en stöld, en mystisk främling och ett överraskande frieri. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju med Annie Klasson

Denna intervjun belyser Annie Klasson som har gett ut tre stycken barnböcker via idus förlag. Jag har läst en av dem för mitt barn. Tack Annie för att du ville delta i min intervju och för dina intressanta svar. 

Foto: Niclas Hagberg

1. Hur många böcker har du skrivit?

 
Svar; 3 utgivna barnböcker. 

2. Vem är Annie Klasson? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; En hyperaktiv person som helt enkelt inte vet hur man gör när man inte har en massa bollar i luften o projekt på gång. Min man brukar fråga varför vi prompt skulle köpa en ny soffa när jag ändå aldrig sitter i den 😄

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Min debutroman har inte släppts ännu, men idén fick jag av att jag själv bodde i en väldigt speciell miljö och att jag tänkte att det hade varit spännande att låta en bok utspela sig där. Just nu jobbar jag parallellt med 3 olika böcker, så det är oklart vilken som kommer först.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Det går lite snabbare att skriva barnböcker om man säger så. Jag var ca 30 år när jag började på romanen o nu är jag (oops!) 45 när jag äntligen kommit så långt att jag skickat den till lektör. Jag debuterade som barnboksförfattare/illustratör år 2020. Jag var då 42 år.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; På att jag skriver böcker? Eller på romanen?

När min man testläste romanen så sa han "Den var faktiskt bättre än jag trodde" 😄 😄 Inte lätt det där med att peppa, haha.

På att jag skriver barnböcker har jag fått respons i form av jättefina recensioner, gulliga sms, fina foton på familjer som läser för sina barn och framförallt människor som jag möter som hyllar dem.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Mer krav o press på att synas. Jag är väldigt mycket mer ute på marknader och säljer och jag är även betydligt mer aktiv på sociala medier. Jag har alltid haft många bollar i luften och när pandemin kom började jag skriva, då vi (min man o jag) inte kunde vara ute o turnera med våra teaterprojekt. När restriktionerna släppte o vi började spela teater igen, kunde vara ute o turnera med våra teaterprojekt. När restriktionerna släppte o vi började spela teater igen, kunde jag inte sluta skriva o illustrera böcker. Det blev som ett gift det där med böcker.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; På sätt o vis. Man lär sig alltid mycket kring varje boksläpp.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; På teatersidan har jag precis avslutat en dramatiserad mordgåta som hade premiär i december 2023. Föreställningen heter "Escaperoom" och jag har skrivit manuset till den. Just nu skriver jag för teatern med vad jag hoppas blir min första musikal. I bokvärlden har jag precis skrivit en saga för barn 3-6 år som ett förlag sagt kanske till. Jag ska bearbeta den tillsammans med lektör och sedan får vi se. Jag jobbar också på en feelgoodroman och en äventyrsbok för 9-12 åringar. Har också påbörjat illustrationerna för en fjärde faktabok för barn om djur i den svenska faunan.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Bra fråga. Förutom böcker o teater så har jag lite naturprojekt. Jag har tex byggt en labyrint i trädgården och den behöver underhållas varje år för att inte växa igen. Jag brukar utöka den lite varje år med nya gångar också. Jag gillar djur och odling också (även om jag definitivt inte har gröna fingrar).

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Absolut. Jag jobbar heltid som ekonomiassistent på en liten plåtfirma.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Just nu läser jag mest högt för min son och det blir både äventyr och "Kalle & Hobbe". Själv är jag mest svag för feelgoodromaner.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag skriver nästan alltid på lunchrasten på jobbet. Så, en vanlig klassisk kontorsmiljö.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag har alltid anteckningsblock o penna med mig för idéer kommer när man minst anar det. Sedan utvecklar jag dem när jag får tid. Oftast på lunchrasten på jobbet alltså.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Absolut. Var inte rädd för att skriva. Skriv även när det inte känns som att det blir så bra. Texten kan o kommer alltid att behöva bearbetas i omgångar. Det kan bli hur bra som helst, även om det inte blir perfekt på en gång.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag hoppas såklart att alla faktaböckerna i serien om djur för barn ska få se dagens ljus. Just nu finns det skisser på ca 10 böcker. Jag hoppas såklart att jag inom kort kommer att bli utgiven med de barnböcker jag nyligen skrivit som till skillnad från faktaböckerna är mer klassiska sagor. Jag drömmer såklart också om att kunna bli utgiven med min feelgoodroman och att jag även orkar skriva klart äventyrsboken för 9-12 år.
När det gäller teatermanusen jag skrivit så hoppas jag att ännu fler hittar dem o uppskattar dem.

16. Något citat du lever efter?

Svar; "Gå inte den väg som leder någonstans. Gör istället en egen stig och lämna spår efter dig"

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jag tycker att man ska läsa vad man vill som passar en själv. 🙂 /Annie

Foto: Niclas Hagberg

Tack Annie för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina