Maud Martha

"Maud Martha" av Gwendylon Brooks utgiven av Wahlström & Wistrand. Vi får följa en liten mörkhyad flicka, som heter Maud Martha. Hon växer upp på 1920-talet i Chicago och vi får följa hennes uppväxt från när hon var sju år, och fram till hon är i ca 30-års åldern. Kapitlen är små men beskriver hennes upplevelser och erfarenheter på ett fint sätt. Alla de små vardagliga händelser som formar Maud Martha till en ung kvinna, som t ex när hon lär sig dricka kaffe, när hon börjar dejta, och tillslut gifter sig med Paul. Vi får även ta del av hennes framtidsdrömmar, hennes drömmar om romantik, och hon drömmer även om New York och allt det vackra där. Maud Martha har en känsla för traditioner, och känner sig stolt över sin familj och sitt hem. Som fru till Paul föder hon en liten flicka. Vi får också ta del av den rasism och även fattigdom hon upplever i sin vardag på olika sätt. Och även när makens drömmar inte är i enlighet med hennes egna. Han drömmer nämligen om andra kvinnor, och om att bli medlem i Foxy Cats Club. 

Författaren, Gwendylon Brooks, tilldelades Pulitzpriset för sin andra diktsamling. Maud Martha är författarens enda roman och gavs ut 1953. Nu kommer den för första gången på svenska. Detta är en kort roman, men jag njuter av att läsa denna lilla berättelse, där texten är skriven med ett väldigt vackert och poetiskt språk. En liten underton av humor kan även anas mellan sidorna. Trots att romanen är kort, så rymmer denna lilla pärla så mycket, såsom en ung flickas tankar och känslor, tillika skammen av att vara svart i en värld där ljushyade värderas högt. Vi får möta Maud Marthas värld av rasism och fattigdom, men även de små glädje ämnen som förgyller hennes liv. Så som stolthet av att ha rent hem, även om det bara är en kokvråslägenhet, och över sin lilla familj som hon älskar. Detta är en historia som berör mig på många sätt, som när Maud Marthas farmor dör, och när en tomte inte vill ta Maud Marthas lilla flicka i hand, bara för att hon är svart. Detta är en både viktig och tankeväckande bok. Jag ger denna lilla mysiga roman ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vårlandskap: detaljer

Skolan såg stadig ut. Rödbrunt tegel, smutsvita stendetaljer. Bastant skorsten, rättframt allvarsamt. Himlen var grå, men solen blinkade någonstans däruppe, gav små silvriga löften. Det blåste. Vad för slags junidag var det? Det var mer som en sen november dag. Det var mer än lovligt dystert; ändå fanns de små löftena där, strax under ytan - om de skulle gå i uppfyllelse var inte lätt att veta. 

Längs gatan svepte barnen, blandade i blåsten, och smet runt hörnet in på den rödbruna tegelbyggnaden skolgården. Det var underbart. Rosa, blå, vita, gula, gröna, lila, bruna och svarta tussar burna av små bruna, brunsvart och gula stjälkar svepte stötvis förbi hyreskasernernas tarvliga och grå förfall, förbi de små plättarna av lera o h glest gräs som höll upp sina tunna tappra skyltar: BETRÄD EJ GRÄSET TACK - NYSÅTT. Inuti husen pågick liv. Förbi de snäva liven svepte barnen. Trängsel, instängdhet, kvävning - sånt befarade de sig inte med. Skränigt talade de om olika sätt att få till lockar och valkar, om "dumma" killar och "snygga" killar, Joe Louis, glass, cyklar, baseboll, lärare, prov, Duke Ellington och Bette Davis. De talade - åtminstone gjorde Maud Martha det - om sötpotatispajen som vankades när de kom hem. 

Klockan var sex i nio; om en minut ringde det in för sista gången. "Skynda er! Ni blir sena!" Låga rop. Trumvirvlade steg. Flaxande skolväskor. Ofrånkomligt var dock att den tjocka flickan såg sig tvungen att söla, låtsades strunta iom hon blev sen eller inte, vägrade springa! (Dallrade hullet miste hon sin värdighet.) Ofrånkomligt också att knattarna i kortbyxor på tio, elva, tolv och tretton år sölade bara för skojs skull - dröjde sig kvar på det röda teglet, kastade boll till varandra och läste tidningar och seriealbum, boxades halvt på lek. 

Men till sist lyckades varenda vindpust leta sig in och fem över nio låg skolgården öde. Inte en tuff keps eller hårrosett så långt ögat såg. 

Baksidestext;

Maud Martha Brown är en liten flicka som växer upp på sydsidan i tjugotalet Chicago. Bland ruffiga krogar och förvildade bakgårdar drömmer hon: om New York, romantik, sin framtid. Hon beundrar maskrosor, lär sig dricka kaffe, förälskar sig, inreder sin kokvrå lägenhet, hör föredrag på universitetetområdet, tar ur en kyckling, köper hattar, föder ett barn. 

Men hennes mer ljushyade make när också drömmar: om Foxy Cats Club, andra kvinnor. Och "skärvorna av försummat hat"- när en säljare säger ett visst ord, grymheter hos en varohus tomte - är hela tiden närvarande. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tsaren

"Tsaren" av Jan Mårtensson, utgiven av Wahlström och Wistrand. Boken handlar om den stillsamme antikhandlaren Johan Christian Homan. En kväll är det ett riktigt åskoväder. Homan är husvakt på Björkesta när någon plötsligt knackar på dörren och presenterar sig som Torsten Silverstjärna, och han är kusin till Homas fru Francine. Homas bjuder in honom och ger honom torra kläder, whiskey och te. Torsten berättar att han har råkat ut för svårigheter. Han blivit lurad av en kvinna att ta med sig en bok, från New York till Sverige. Det visade sig i stället vara knark i paketet, och nu säger han sig ha blivit hotad till livet. Torsten hittas död en kort tid därefter. En kvinna dyker upp och påstår att hon vet vem mördaren är och vill ha hjälp att ta fast honom. Bakom allt finns det någon som kallar sig för Tsaren. Tsaren figurerar i den ryska millitära underrättelsetjänsten. När misstankarna riktas mot Homans svärfar Archibald vill Homan ta reda på sanningen. Men någon vill inte att han ska rota i saken och han riskerar sitt eget liv på kuppen. 

Trots att detta är författarens femtioförsta bok, om den stillsamme antikhandlaren Homan, är han helt ny för mig. Jag läser dock gärna mer av författaren. Flera av hans föregående titlar ser riktigt spännande ut. Redan 1970 gav författaren ut sin första bok. Jag gillar att trots att boken är en deckare, innehåller den ett visst mått av humor som lättar upp det hela. Boken känns också väldigt välskriven och bearbetad, och intrigen känns realistisk. I den här boken möts huvudpersonen av flera mord, samt utpressning och penningtvätt. Huvudpersonen är en person som gärna verkar diskutera med sin katt Cle'o. Det är en hur som helst en riktigt spännande mordgåta som rullar ut sig. Vi får följa huvudpersonen medan han försöker finna Tsaren. Ja, Tsaren visar sig ju tillslut vara någon helt annan än den jag trodde. Ett snyggt fodral paketerar in boken, och jag gillar verkligen det. Denna spännande deckare får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 14

Långt när nere pågick Sankt Görans och drakens eviga, bronsgröna kamp men häruppe på min balkong härskade frid och ro där jag satt vid min frukost. Men jag fick en liten adrenalinkick i en av morgontidningarna som piggade upp mig. En gosse på sju år hade fått 150 000 kronor i kränkningsersättning av sin skola efter ingripande av Diskrimineringombudsmannen. Hans lärarinna hade vägrat att kalla honom "hen" vilket han krävt. Anmälan hade kommit från hans föräldrar. Och en utredning av fallet visade att "Det var besvärade för eleven att inte få bli kallad för rätt pronomen". 

"Snabba cash", tänkte jag, men det slutade inte med skadeståndet till den lille gossen. Hans lärarinna hade fått brev från Skolinspektionen som hade öppnat ett ärende om att eventuellt ta ifrån henne lärarlegitimationen. 

Äntligen reagerar myndighetssverige, tänkte jag. Man ingriper med hård hand mot all sorts brottslighet i ett land som leder Europatoppen i grenen skjutningen på öppen gata. Myndigheterna bär inte sitt svärd förgäves och griper in där det verkligen behövs. Det känns tryggt.

Men jag tänkte på den galne koranabrännaren som retade upp den muslimska världen. Hot om bojkott mot svenska produkter, uppmaningar till våld. 

Självfallet måste yttrandefriheten värnas, en av vår demokratis grundbultar, men jag hade sett någonstans att om man befarade upplopp och våldsamheter, kunde ansökan avslås. Men vår flata myndigheter vek ner sig. Kom man inte ihåg vad som hände under "påskupploppen" med slagsmål och misshandel, stenkastning mot polis och bränning av polisbilar? Logiskt sett kunde jag alltså bränna min familjebibel vid ingången till Uppsala domkyrka. Och jag skulle ha rent samvete. Jag utövade bara mina grundlagsenliga rättigheter. 

Men sent ska syndaren vakna, det framkom också att senare bränningar avslagit. Fast skadan var ju redan skedd. 

Baksidestext;

Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlare i Gamla stan, dras in i en bisarr härva av mord, utpressning och penningtvätt. Bakom skumraskaffärerna ligger någon som kallas för Tsaren, som figurerar i den ryska underrättelsetjänstens nätverk. Flera av de inblandade har rötter i Sankt Petersburg, men den avskydde Tsaren finns någon annan stans. Frågan är var?

När misstankar plötsligt riktas mot Homas svärfar Archibald inleder Homan en egen utredning av det mystiska fallet. Med livet som insats...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Välkommen till Evigheten

"Välkommen till Evigheten" av Camilla Grebe, utgiven av Wahlström & Widstrand förlag. Lykke är gift med stjärnförfattaren Gabriel. Tillsammans har de två tvillingpojkar som är sjutton år. Mysteriet börjar med ett mord som sker i en stuga efter en kräftskiva. Stugan har varit låst innifrån. Lykke hittar sina två pojkar sovandes. Deras flickvän, som är lika gammal som pojkarna, hittas död i stugan morgonen efter kräftskivan. De nekar båda två till mordet. Om det inte är Lykkes två tonårskillar som begått mordet, vem är det då som har mördat henne? Finns det några andra möjligheter? Lykke vill inte tro att det kan vara hennes pojkar som begått mordet, men polisen är övertygad om att det måste vara någon av dem. Ingen av pojkarna erkänner mordet och polisen Manfred Olsson, försöker manipulera fram ett erkännande. Det får till kosekvens att de båda tvillingarna, som alltid stått upp för varandra, blir bittra fiender och vägrar vara i närheten av varandra. Åtta år senare står Lykke anklagad för mord på sin man. Har mordet någon koppling till den tragiska händelse för åtta år sedan?

Det är första boken jag har läst av författaren. Det är tungt att läsa en mordgåta om tonåringar som tycks vara mördare. Men jag gillade hur författaren fångade mig från första sidan. Jag höll andan och blev förfärad, medan man läste vissa delar. Jag sträck läste verkligen den här boken. Boken är så välskriven och det känns som en trovärdig story. Man sitter själv och tänker på hur mordet har gått till, och vem som skulle kunna vara förövare. Det är inte givet från start. Författaren lyckas väva ihop de båda händelserna, som sker med åtta års mellanrum på ett bra och skickligt sätt. Tankarna känns äkta och relevanta. Lykke vill verkligen att sanningen ska komma fram för killarnas skull. Hon är en mor som gör allt hon kan för sina barn. Hon funderar mycket på hur hon ska kunna hjälpa pojkarna och fria dem från misstanke. Jag gillade den lilla tvisten som blev i slutet på boken. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

9.

Några timmar senare var det helt mörkt och värmen hade övergått i fuktig nattsvalka. Jag såg mig omkring och konstaterade att kräftskivan hade utvecklat sig precis på det sätt som våra kräftskivor alltid gjorde.

Harry och David hade plockat fram bergsprängaren och tung rappmusik letade sig fram mellan knotiga fruktträd och utblommade rosenbuskar. 

Jujje och Tuss stod på gräsmattan och dansade med var sitt vinglas i handen. Eller, förresten-Jujje dansade men Tuss stod bara med slutna ögon och gungade på stället. Hennes kofta hade glidit ner över ena axeln och ärmen släpade i gräset. Då och då grep hon tag i Jujjes överarm för att inte tappa balansen, och vek sig sedan dubbel av skratt.

Olof gav dem en ogillande blick men sa ingenting. 

När jag dukade av var jag tvungen att ta stöd mot bordet för att inte snubbla. Det förvånade mig lite, visst hade jag druckit en hel del, men jag brukade vara tåligare än så.

Gabriel kom fram, tog faten ifrån mig, ställde dem på bordet och fimpade cigaretten i ett kräfthuvud. Sedan fattade han tag runt min midja och drog mig till sig.

-Får jag lov?

Jag log och la armarna runt hans hals, som så ofta överraskad av den starka attraktion jag fortfarande kände för honom, den som varken åren eller barnen hade lyckats förminska.

- Jag älskar dig, sa han, kysste mig i nacken och lät sin ena hand glida ner mot min skinka.

- Jag vet, svarade jag och tryckte höfterna mot honom. I nästa ögonblick rusade Harry och Bonnie förbi. 

-Vi dr...drar ner och bastar, flämtade Harry innan de försvann igen, uppslukade av sensommarnatten.

- Jag vill också bada bastu, tjöt Tuss och snubblade och snubblade efter ungdomarna i riktning mot sjön.

Hennes pumps sjönk ner i den porösa marken intill hagen, koftan gled av och blev liggande i en hög i gräset.

Jujje satt av efter henne.

-Du kanske inte ska, började han, men resten av orden drunknade i musiken. 

Tuss, som hunnit fram till hagen, sträckte sig efter ett av grindhantagen men tappade balansen och fattade i stället tag om elstängslet.

-Ouuu, den bits, skrek hon och sjönk ner på huk. 

Jujje, som kommit ifatt henne, böjde sig ner men tappade balansen och ramlade omkull. De tumlade runt på marken, och Tuss skrik övergick i skrattkonvulsioner. 

Ja, det var en helt vanlig kräftskiva på Evigheten.    

Från baksidan; 

Lykke Andersen-redaktör, författarhustru, tonårsmamma och, enligt omgivningen, inte ett spår våldsam-står anklagad för mord.

Vad har hänt på den bohemiska familjens idylliska gård? Har det att göra med det fasansfulla som inträffade åtta år tidigare? Och varför vägrar Lykke att tala med någon annan än kriminalkommissarie Manfred Olsson?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina