Törnrosens triumf

"Törnrosens triumf" av Anna Laestadius Larsson  utgiven av Pirat förlag. Det är året 1848. Sophie beger sig till Stockholm för att utbilda sig och hitta sig ett arbete och tillika ett nytt liv. Det blir dock inte som hon tänker sig. Sophie tror att hon ska få uppleva det stora äventyret. Istället blir hon utsatt för ett fruktansvärt övergrepp. Hon överlever nätt och jämt. När hon gör en anmälan på förövaren, får hon en otrevlig upptäckt. Det visar sig att det är svårare än hon trott att få upprättelse. Hon finner sig ransakad och behandlad som om det var hennes eget fel. Det är en tid där kvinnor inte har mycket att säga till om. De ska gifta sig och stå vid spisen och passa barn. Att tala om sexuellt våld är tabu. Sophie bestämmer sig inte bara att slåss för sin egen upprättelse, utan även alla andra kvinnors rätt till självbestämmande. När hon själv faller för en man, hamnar hon i en situation där kvinnor ofta hamnar på grund av män. När situationen står klar för honom vänder han Sophie ryggen.

Ja vad vore vi utan sådana modiga kvinnor som Sophie? Skulle vi som kvinnor ens ha rösträtt? Även om personen Sophie Sager är påhittad, bygger historien till viss del på personer som funnits. Utan sådana kvinnor som kämpat för oss och för vår självbestämmande rätt, skulle vi ens ha möjlighet att utbilda oss och göra karriär? Det var sådana kvinnor som Sophie som förändrade framtiden. De kvinnor som ville förändra kvinnors rätt att bestämma över sitt egna liv. Jag kan inte låta bli att beundra dem. Sophie åkte landet runt för att hålla föredrag. Hon skrev ner sina tankar. Ofta blev hon ifrågasatt och hånad. Men hon ger inte upp i första taget. Denna historiska roman om våra feministiska föregångare kantas av motstånd och svek till och med av sitt eget kön, men också kärleken till ett barn och nya möjligheter. Våra rättigheter vi har nu är inte självklara. Många kvinnor har gått före och kämpat för vår skull. Jag läser gärna mer av författaren. Detta är en lärorik och tankeväckande roman som får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

TRETTONDE KAPITLET 

DE SATT PÅ kuddar på golvet. Sophie med benen i kors med ett glänsande vitt sidentyg i knät, på vilket hon sydde fast små glaspärlor, glittrande i alla regnbågens färger. Över henne hängde Måns, ivrig att ta del av resultatet. 

"Får jag se?" Han snappade åt sig kjolen, höll upp den framför sig och snurrade några varv. "Nej, sy på några pärlor till. Jag vill att kjolen ska skimra, i år ska jag vara barnens drottning. Min kavajer ska inte behöva skämmas för mig."

Han kastade en lång blick mot Nils som flinade överseende. Magnus hostade illavarslande och lutade trött huvudet mot Anders.

"Det blir bättre ska du se, min älskade, nu när våren har kommit. Värmen kommer att göra dig gott." Anders drog ner honom i knät och strök ömt den mer än vanligt bleka kinden.

Nils och Måns såg menande på varandra, de visste alla att mot den hostan fanns ingen bot om inte Magnus snarast kom iväg till en kurort. Men till det saknades resurser, Magnus familj som härstammade från enkla bönder hade redan tänjt sin ekonomi till bristningsgränsen för att kunna hålla honom vid universitetet. 

"Följ med mig hem till Skåne i sommar, där kan du vila och äta upp dig. Min mor och mina systrar pysslar gärna om dig," sade Nils.

"Får Anders följa med?" frågade Magnus.

"Kanske, om ni kan uppföra er och hålla fingrarna ifrån varandra." 

"Vad hände med alla möblerna?" undrade Sophie, inte helt bekväm med hur samtalet utvecklat sig.

Senast hon var här hade hon suttit komfortabelt i en soffgrupp runt ett vackert mahogny bord. Nu ekade rummet kalt och tomt. Soffan, fåtöljerna, bordet, schäslongen, väggdekorationerna och till och med mattan var borta. Allt som fanns kvar var några kuddar som låg utspridda direkt på trägolvet. 

Från baksidan;

Nu är jag här! 

Sophie stannade förtjust upp, andades förut in huvudstadens brus. Packningen föll med en duns ur hennes händer och ner på landgången. Nej, hon hade inte ropat ut sin välkomsthälsning, men hela hennes inre sjöng av orden.

Nu är jag här! Nu kan livet börja.

Det är sommaren 1848 och Sophie Seger har full av tillförsikt lämnat åren som guvernant på den småländska landsbygden bakom sig. Hon inser dock snart att storstaden inte bara erbjuder möjligheter och äventyr.

När hon utsätts för ett fruktansvärt övergrepp tar hennes liv en helt ny vändning. I en tid då en hedervärd kvinna bör vara timid och självutplånande bestämmer sig Sophie för att inte bara kämpa för sin egen upprättelse utan, till omgivningens fasa ta upp kampen för hela sitt kön.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Att välja ett liv

 "Att välja ett liv" av Marie Lok Björk, utgiven av Bazar förlag. Ottilia vill gifta sig med sin stora kärlek. Trots att hon väntar hans barn tillåter inte hennes föräldrar att de gifter sig. Han anses inte vara ett gott parti för Ottilia. Hon tvingas föda sitt barn som ensam-stående mor. Efter ett övergrepp under en midsommar afton, blir hon åter igen gravid. Till slut slänger föräldrarna ut henne, och hon får klara sig själv. Hon beger sig till sin moster i Stockholm. Väl där är det inte så lätt att finna jobb som ensamstående mor, och hon får istället ta sig till Överjärva gård utanför Stockholm. Där får hon en bostad till sig och sina två små flickor, och arbete som mjölkerska. Det är ett hårt jobb, men hon lär sig snabbt. Ottilia kämpar för att hon och de andra kvinnorna där på gården ska få bättre förutsättningar, genom att kunna använda preventivmedel. Det växer även fram vänskap fram mellan Ottilia och de andra kvinnorna som arbetar där. Ska hon även finna kärleken?

Ni får inte missa denna bokpärla! Det är speciellt att läsa en verklighet baserad bok. Vi får följa en kvinna i början av nittonhundra talet och hennes strävan för att som ensam mor, genom armod och motgångar, ändå lyckas stå upp för sig själv och sina barn. Det kan inte varit en lätt tid att få välja själv den man ville gifta sig med. Det var svårt att till exempel både ha barn och karriär. Jag tycker att boken är så mysig och underhållande. Författaren lyckas verkligen förmedla den kärlek man kan ha till sina barn och det genomsyrar hela boken. Ottilia är en riktig kämpe. Man kan bara beundra de kvinnor som har kämpat för att vi ska ha bättre förutsättningar. Det är helt klart mycket som har hänt sedan dess. Författarens språk är vackert och poetiskt. Jag njuter av att läsa den. Jag älskar denna boken, och skulle gärna läsa en fortsättning. Boken är lätt att sträck läsa, och den är så läsvärd att jag kan varmt rekomendera den. Ottilias berättelse är gripande och känslosam, och jag ger boken 💙💙💙💙💙/5.

Mitt favoritställe ur boken;

OTTILIA OCH BERTA rullade runt i snön och BERTA tjöt av skratt när Ottilia kastade upp snö i luften och lät flingorna singla ner över dem. Hon tog sin lilla flicka i famnen och kramade henne hårt. Tre år. Snart var hon tre år. Så liten och klok. Talade bra gjorde hon också. Och tog sitt ansvar som storasyster. Siri hade fått en liten extra mor. Vid minsta lilla knyst var Berta där och tröstade henne. Ottilias hjärta svällde när hon såg dem tillsammans. 

Siri var inte snabb med språket. Men några få enstaka ord använde hon. "Fa! Fa!" sa hon när hon pekade på morfadern. Då var Berta snabbt där och rättade. "Nej! Det är moffa, inte fa." Det gjorde ont i Ottilia. Vad visste egentligen Berta? Vad förtjänade hon att veta? Hur tänkte hon om att varken Siri eller hon hade någon far? Ottilia kanske borde säga någonting men vad? Hur skulle det bli den dag Siri frågade efter sin far vågade hon inte ens tänka på. Hon borde fabulera fram en historia, kanske om en kringresande prins som anlänt till byn och krävt att få ge Ottilia ett flickebarn., en liten prinsessa. 

Men prinsen själv hade blivit tvungen att ta sin vackra häst och rida vidare.

Ottilia la sig på rygg i snön och sträckte ut armar och ben. Berta gjorde lika dant..Ottilia visade hur hon skulle röra armarna och benen så att det bildade mönster som av en ängel. Ut och in, ut och in, med armar och ben. Berta flaxade med armarna och stampade med fötterna.  

Från baksidan;

Handlardottern  Ottilia har länge sett fram emot sim 21-års dag. Myndighetdagen. Äntligen ska hon berätta för föräldrarna om sin hemliga kärlek. 

Men trots att kvinnlig rösträtt införs samma år, inser hon snart att det är andra som styr över hennes liv. Lantarbetaren Åke anses inte vara ett gott parti för henne och Ottilia ställs inför ett omöjligt val. 

Fem år senare är hon ensamstående tvåbarnsmamma som arbetar som mjölkerska Hon har lämnat tryggheten hemma hos sina föräldrarna i Harbo och blivit statare på Överjärva gård utanför Stockholm. Tillvaron är tuff, men hon har tagit makten över sitt eget liv. Och kanske finns kärleken där hon minst anar det.

Ha en fortsatt trevlig dag!🦜

Kram Nina 

Internationella kvinnodagen

 

Idag är det den internationella kvinnodagen, så jag vill passa på att gratulera alla fantastiska kvinnor där ute. Jag är tacksam för de kvinnor som kämpat för att vi ska få ett mer jämlikt samhälle, för att vi både ska få rösta och studera, och som fortsätter att kämpa för oss kvinnor på olika sätt.

Först 1919 gick slutligen ett lagförslag igenom, och andra kammarvalet 1921 blev därför det första val i Sverige där allmän rösträtt för kvinnor praktiserade.

Det var inte länge sedan kvinnan skulle ta hand om man, barn och hushåll. De skulle absolut inte utbilda sig, vilket vi kan läsa om i bokserien "Ellens val".

1871 fick Sverige sin första kvinnliga student, Betty Pettersson (1838-1885), en sadelmakardotter från Visby, vid Uppsala universitets filosofiska fakultet. För att få tillträde till universitetet hade hon sökt despens hos kungen.

"Männen skriver den moraliska koden, och de förväntar sig att kvinnor ska godta den. De har bestämt att det är rätt och riktigt att män kämpar för sina friheter och rättigheter, men att det inte är rätt och riktigt att kvinnor kämpar för sina."

Denna mening är skriven av Suffragetternas ledare 1914, Emeline Pankhurst.

Jag vill passa på att tipsa om ungdoms boken "Tills vi vinner", som handlar om kvinnlig rösträtt.

Från baksidan;"Att vara kvinna är att vara en andra klassens medborgare. Det måste bli ändring på det. Lagarna i det här landet är skrivna av och för män. Vi tänker fortsätta bryta mot de lagarna tills vi får rösträtt.

När Lizzy träffar Elise och Julia förändras hennes liv för alltid. De är suffragetter som kämpar för kvinlig rösträtt, och deras glöd tänder en gnista i Lizzys hjärta.

Lizzies nya vänner tror på handling, inte på ord, och snart har Lizzie anslutit sig till suffragetternas kamp. Men för varje massmöte, protestmarsch och direkt aktion ökar risken för att suffragetterna ska åka i fängelse - och kanske förlora allt...

Ha en underbar dag, mina vänner!

Kramizar Nina