Stjärnfall av kärlek

"Stjärnfall av kärlek" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Bokrecension; I den här hysteriskt roliga boken, får vi lära känna Max, Jessica och Alexandar. På grund av att Max har svårt att hitta en tjej, har han fått för sig att han istället är kär i sin sambo, tillika vän Alexandar. Han har svårt att förstå sig på kvinnor, och vännen Jessica är fullt upptagen med sitt jobb. Snygga Alexandar hittar däremot nya kvinnor hela tiden. Han har dock aldrig några varaktiga förhållanden. Max och Jessica hittar på en profil på Facebook som ska få Alexandar att bli intresserad av den riktiga Max, och få honom att förstå att det är de två, som hör ihop. Direkt när de lägger upp profilen på Amanda, blir Alexandar genast intresserad, och börjar skriva. Alexandar är också väldigt intresserad av att träffa Max påhittade profil på riktigt. Dock förändras allt en kväll senare, då Max önskar sig förståelse för kvinnor, samt ett utseende som skulle kunna tilltala Alexandar. Dagen efter vaknar Max upp som Amanda. Nu visar Alexandar mer intresse för Alex nya utseende, som Amanda, men ju mer tiden går, ju mer känner Alex känslor för någon annan. Han inser hur fel han har haft under flera års tid, då han trånat efter fel person. Men kommer han att någonsin kunna bli sig själv igen?

Jag blir aldrig besviken på en bok av Lovisa Wistrand. Jag verkligen älskar hennes böcker, och haffar dem, så fort jag får möjlighet. Detta är en dråplig historia, som bjuder på många missförstånd och förvecklingar, samtidigt som den är väldigt charmig. Boken bjuder mig på många fniss, och jag skrattar högt flera gånger. Alltså författaren har verkligen överträffat sig själv i denna boken. Jag bara älskar Lovisas underbara och speciella humor! Även om det inte är troligt att man kan byta kön, efter att ha önskat vid ett stjärnfall, får författaren historien ändå att gå ihop på något vis. Huvudpersonen Max är dessutom så härligt klantig, som någon kan vara! Nästan allt han säger och gör blir tokigt. Kommentarerna mellan de olika huvudpersonerna är rappa och underfundiga. Jag varnar för sträckläsning, då man inte vill släppa ifrån sig boken förrän man vet hur den slutar. Vill man läsa något lättsamt, och roligt får man inte missa denna pärla. Även denna boken av Lovisa har ett fint och tilltalande bokomslag. Nu längtar jag redan efter nästa bok av Lovisa. Kan jag vara ett av Lovisas största fans? Jo, jag tror nästan det! Denna underbart roliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Ge mig allt du vill och allt du kan

Gyllene tider

"Sanadar, Sandar, Sandar". Jessica kastar ifrån sig hårtesten hon utforskat. "Alltid detta tjat om Alexandar. Han älskar ingen annan än sig själv, det vet du, va? Kan hända att han kommer dyrka ditt nya utseende, men det är väl också det."

"Upplyftande, Jessica."

"Någon måste vara ärlig."

"Vilken samarit du är som tog på dig det ansvaret."

"Jag gör min medborgliga plikt." Hon skrattar till, men fixerar mig snart med blicken igen. Och vilken blick sedan. Den är brun som sand och höstlöv. 

"Så du vill gå efter Alexandar? På riktigt? Inte ta reda på hur det här kunde hända till att börja med?"

"Det var ett stjärnfall. Som sagt. Jag tror inte det går att ta reda på mer än så."

"Men det existerar ingen magi. Det måste finnas en naturlig förklaring." 

"Menar du", säger jag med ena ögonbrynet lyft, "att någon bröt sig in hos mig på natten och utförde en könsoperation på min sovande kropp?" 

"Det kanske är en ny typ av övergrepp?" 

"Jag har inga ärr."

"Ny teknik, vad vet jag?" Hon sänker rösten. "Om det verkligen är sant..."

"Det trodde jag att vi redan konstaterat." Jag försöker att inte låta irriterad, men det är svårt. Jag vet inte vilka bevis hon vill ha. 

"Då kanske det innebär att din riktiga kropp vandrar runt någonstans i stan?" Hon smäller handflatan i bordet så att det skakar. Flera andra gäster vänder sig om i den annars då stillsamma lokalen. 

"Du kanske har bytt med någon? Hon den där Shutterstock-modellen vars ansikte vi lånade till Amanda?" 

"Hon är fortfarande inte svensk."

"Och hur vet du det? Vänta...nu." Händerna flyger upp i luften. "Det kanske inte spelar någon roll? Tänk om hon bor i Spanien, eller något, och vaknade upp med din kropp i morse?" 

Jag skakar snabbt på huvudet.

"Det var inte det jag önskade." 

"För stjärnfall är så otroligt tillförlitliga."

"Din sarkasm börjar gå mig på nerverna. Jag ville bara...Gud jag minns knappt vad jag sa, men någonting om att byta utseende till något som Sandar skulle gilla bättre. Och så kan jag ha nämt att jag ville förstå kvinnor."

Baksidetext;

Max har problem att hitta en flickvän. Han vill lära sig förstå kvinnor, men hur? Bästa bännen Jessica är inte till någon hjälp, gör hon tar inget seriöst förutom arbetet. Den andra vännen Sandar, som är snygg som en grekisk gud, provocerar genom att förföra en ny kvinna varje helg.

En kväll ser Max ett stjärnfall över Vasastan. Han blundar och önskar sig förståelse för vad kvinnor vill ha. När han vaknar dagen efter är allting annorlunda...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Berätta ingenting

"Berätta ingenting" av Malin Tuvesson utgiven av Ordberoende förlag. Sanna saknar sin väninna Julia, som har flyttat till London och till sin nya kille. Själv blir Sanna uppsagd på sitt arbete, då de behöver dra ner på personal. Dock får hon snart ett nytt arbete in om kommunen. Hennes nya arbete är ett uppdrag, som går ut på att få ut långtidsarbetslösa kvinnor, till antingen arbete eller utbildning. Det gör samtidigt att minnen från svåra barndomstrauman dyker upp, och rör till allt. På samma arbete jobbar också Jack, Sannas nemesis. Men nu kan de knappt vara i samma rum, förren känslorna sprakar mellan dem. De dras hela tiden till varandra. Men eftersom Sanna är enhetschef så vill hon inte ha något förhållande med en arbetskollega, av olika anledningar. Fast ju längre tiden går, desto svårare blir det att hålla avståndet mellan dem. När uppdraget är slutfört med gott resultat, har Sanna tillslut inte något val. Hon tar ledigt och flyr till sin väninna i London, för att fundera ut vad hon vill göra med livet. Jack som också är lite trasig vill dock inte släppa Sanna så lätt. Ska de våga satsa på ett förhållande med varandra tillslut? 

Jag har läst en bok av författaren förut, som jag tyckte mycket om. Detta är den fristående fortsättningen på den boken. Jag blev inte besviken när jag läste denna, som jag sett fram emot att få läsa. Historien i boken är både tankeväckande och mysig. Boken kändes väldigt lättläst, och hade ett bra driv. En riktig sträckläsarbok, precis som författarens förra bok. Vi får följa Sanna och hennes team när de utför ett uppdrag till kommunen, vilket går ut på att få ut kvinnor i arbetslivet igen. Samtidigt som vi får följa Sanna och Jacks kärlekshistoria, som inte är så enkel, då båda har svårt med relationer. Det beror på svåra trauman i barndomen, då båda två är maskros barn. Ja, det är en bok som beskriver hur svårt det kan kännas för barn till missbrukande föräldrar, och vilka spår det sätter i själen. Om knuten i magen  och oron. Sannas upplevelser som barn borde inga barn få uppleva. Författaren beskriver personernas tankar och känslor på ett bra sätt. Malin får personerna att kännas genuina och trovärdiga. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Ett plus för ett väldigt snyggt bokomslag också. Denna feelgood pärla får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 8

Porten till den stora kommunbyggnaden kom allt närmare och svetten rann ner på ryggen och klibbade under armarna. Klumpen i magen kändes tung och hård. Det sved och hon behövde nästan kräkas. Skulle hon vända och gå hem igen? Bara ge upp och inte göra något. Hon gick mot porten för att gå in och visa dem. Visa dem alla-även om hon inte visste vilka som fanns där inne. Hennes inre röster skrek olika saker och det var svårt att mota bort ångesten som lurade, men med varje steg hon tog blev den svagare. Bort, muttrade hon när hon klev, försvinn, klampade när hon gick, stick, sa hon när hon tog ett djupt andetag och greppade handtaget för att dra upp den stora träporten och gå in i byggnaden den allra första dagen på sitt nya jobb. 

Stegen ekade omkring henne i korridoren och för varje steg hon tog lät det som en naturkraft som var på väg. Hon intalade sig att det stämde när hon gick de sista metrarna fram till Lenas kontor. 

"Välkommen", sa Lena som väntade utanför. 

"Tack", svarade Sanna. 

Inne på kontoret gick de igenom det praktiska med avtal och nycklar, arbetsdator och konton. Sanna fick en ny kortfattad genomgång av den process som hon skulle arbeta med och informationen om det arbetslag som hon skulle ha till hjälp. Det susade i huvudet och hon skrev slarvigt ner namnen på medarbetarna och fick deras kontaktuppgifter via sms från Lena. 

"Jag gör saker och ting annorlunda", sa Sanna när hon var redo att gå. 

"Det var därför jag anställde dig", svarade Lena och tog upp mobilen och nyckelkortet för att följa henne till dagens första möte. 

"Jag tror att det är bäst att jag går ensam." 

Lena hejdade sig och såg på henne. "Ring om det är något då", sa hon, "och hör av dig efter mötet så jag får veta hur det gick." 

"Det ska jag göra." 

Baksidestext;

Enemis to lovers när det är som bäst- En romantisk feelgoodroman som inte väjer för svåra ämnen eller starka känslor. 

Sanna Persson saknar sin väninna som hittat kärleken och flyttat till London. Trots att hon alltid varit en glad tjej som lätt fått männens uppmärksamhet, har aldrig haft ett längre förhållande. Livet känns ännu tyngre när hon mister sitt jobb. 

Jack Freij har arbetat sig upp från ingenting. Han och hans bror blev fosterhemsplacerade när deras missbrukande föräldrar dömdes till fängelse. Jack började arbeta tidigt för att ta hand om sin bror och arbetar nu inom kommunen. 

När Sanna och Jack börjar jobba på samma arbetsplats uppstår problem. Sanna genomför förändringar som inte alltid uppskattas. Hon börjar fundera om hon verkligen hamnat på rätt jobb. 

Uppdraget är att få kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden i arbete. Det drar upp gamla minnen av trauma hos Sanna, som hon ignorerat under flera år. Kommer hon kunna läka, bearbeta och kanske till och med bli modig nog att våga satsa på en relation? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs min recension av "Berätta en detalj" här

Önskningar i månsken

"Önskningar i månsken" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Det är julafton och första världskriget har precis tagit slut. Den föräldralösa, sju år gamla flickan Annie kan inte sova. Hon hör ett ljud från bottenvåningen, och bestämmer sig för att kolla upp vad det är. Hur förvånad blir hon inte när det visar sig vara jultomten? Hon har många frågor, som hon absolut måste få svar på, och tomten Killian berättar så mycket han hinner. Allt medan hon följer med hans släde under julaftons natten. Dock får hon inte berätta om honom för någon, för det kan få ödestigra konsekvenser i så fall. Annie och Killian träffas varje julaftonsnatt år efter år. En julafton när Annie är fjorton, år börjar hon få känslor för Killian. Han försöker få henne att hitta någon hon kan leva sitt liv med, men hon är helt ointresserad av det. Deras kärlek hör till de förbjudna, men ska det hindra dem från att träffas? Ska Annie och Killian få deras långdistans förhållande att fungera? 

Jag har längtat efter denna boken så länge, och jag blev inte besviken. Wow, hur underbar är inte den här boken! Jag kastade mig över boken, så fort jag öppnade bokpaketet, och sedan kunde jag inte släppa den ifrån mig. Så underbar var den! Läste ut den under kvällen. Ja, Lovisa har knockat mig igen med en alldeles speciell julhistoria. Med samma fängslande språk, som är utmärkande för Lovisas böcker, och den ljuvligt romantiska, och ibland lite vemodiga stämningen, tar vi oss igenom julnätterna, med önskningar och slädfärder under månens sken. Samtidigt kryddar Lovisa historien med ett litet uns av humor. Ja, ska ni läsa en julroman i år, låt det bli denna. Jag älskar den verkligen. Läs den! Boken blir en av mina favorit böcker och precis som "Ödets kyss", kommer den stanna länge hos mig. Jag tycker också om det fina bokomslaget. Jag väntar redan på Lovisas nästa bok. Denna underbart romantiska pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Innehåller också min första blurp. Tyvärr blev 

det kontot hackat men ändå. 😀

Mitt favorit ställe ur boken;

9.

Annie satt bakom tömmarna och fick släden att göra en volt under det låga molntäcket. Killian skrattade och höll sig fast, medan tomteluvans tofs fladdrande i vinddraget. Kylan drog och slet i Annies kinder, men hon skrattade också. Framtänderna ilade och kroppen kändes tyngdlös. De rörde sig så fort att det inte fanns någon risk att ramla ut. Hon behövde hålla i tömmarna, men om hon sträckte ut en hand skulle hon kunna röra molnen. Ibland åkte de rakt in i ett och då blev omgivningen blank: först disigt vitt, som om det tittade ut genom en tunn slöja, och sedan efter några sekunder blev det så ljust att de inte kunde se händerna framför sig. 

Efter volten visslade Annie och slog tömmarna för att få renarna att öka farten. Hon försökte njuta så mycket hon bara kunde och Killian lät henne göra det. 

Sista gången.

Eller kanske inte, men vem visste? Om allt gick vägen skulle hon få ett brev nästa jul och där skulle det stå var Killian och hans renar höll hus. Frågan var bara om hon skulle kunna ta sig dit. Tänk om det var en plats som låg på andra sidan världen? Hon var inte myndig och kunde inte klara sig själv. 

"Fast nästa jul kommer vi inte att träffas, inte sant?" Annie vände sig mot Killian med kinder dom brände av fartvinden. Varma vindtårar rann ur ögonvrårna och vidare i rännilar över huden. "För jag kommer att behöva ta mig till den nya platsen, och det hinner jag inte på några timmar." 

"Om det inte blir Stockholm." Han blinkade åt henne. "Fast det kanske är svårt att åka dit mitt i natten. Du är på tok för ung för att ta körkort." 

"Jag kommer att vara femton, snart sexton. Det är gammalt nog gör att...hm. Snart övningsköra." 

"Snart var ordet." 

"Sluta vara så stöddig. Har du körkort? Nej, precis, skulle inte tro det. Det enda du får köra är renarna." 

"Jag skulle ha kunnat det, om saker varit annorlunda. Om jag bara inte blivit..." han tittade bort. Det ryckte i käkmuskeln.

Baksidetext;

Annie är bara sju när hon ser jultomten för första gången. Han finns på riktigt och hon fortsätter att träffa honom i flera år framöver, men bara på julafton. De andra dagarna är det som om han inte existerar. 

Rufsig och svarthårig ser Killian inte alls ut som annie trodde och när hon blir fjorton väcks nya känslor till liv. Förbjudna, förgörande känslor som inte kan leda till något annat än hjärtesorg, särskilt eftersom han snart ska bli tilldelad en ny stad någonstans i världen. 

Detta är en berättelse om Annie och Killian, två personer från olika världar som faller för varandra under månens sken. Men deras kärlek är inte tillåten och om de någonsin upptäcks kan det få förödande konsekvenser.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Aldrig för sent

 "Aldrig för sent" av Eva Swedemark, utgiven av Ordberoende förlag. Boken handlar om tre kvinnor mitt i livet. De har tänkt att fira helgen ute i skärgården, där Ingrids arbetsgivare tillika älskare, äger ett flott ställe. De upptäcker dessvärre att han är där med en annan kvinna. Ingrid gör härmed slut på förhållandet, och avslutar sin anställning på advokatbyrån. Till tröst bestämmer sig de tre kvinnorna att bege sig till New York då Nancy har en son, som arbetar som mäklare där. De ska bo i en lägenhet som sonen, Claes, ska sälja. De bestämmer sig för att styla om lägenheten på skoj. Men det ger dem så mycket glädje och kreativiteten flödar, samtidigt som de lär känna varandra ännu bättre. När sedan Nancy visar deras förslag för Claes blir han imponerad, och så även de nya köparna. De får i uppdrag att renovera lägenheten, så som de visat den för Claes. De ger dem möjlighet att återvända till New York, få ny mening med livet samt att lära känna deras nyfunna kärlekar ännu bättre. 

I denna boken beger vi oss till New York och vi får följa tre olika kvinnors upplevelser av resan. Denna livsbejakande feelgood pärla är full av hopp. Det är aldrig är försent att få en nystart i livet. Man kan faktiskt få möjlighet att älska, och uppleva nya äventyr trots att man är medelålders. De tre kvinnorna upplever mycket under sin resa. De lär känna sig själva och varandra på ett djupare plan, och vad de verkligen vill göra under resten av sina liv. Deras styling av lägenheten får dem att längta efter en mer kreativ tillvaro. Kanske ska de till och med starta eget företag? De utvecklar också sina talanger. Boken är lättläst och har ett bra driv som gör den till en riktig bladvändare. Jag gillar när människor får en andra chans i livet, när allt känns som mörkast. Jag gillar karaktärer och miljöbeskrivningar. De är fina och målande. Trots att ingen av kvinnorna egentligen är ute efter en man, hittar de var sin alla tre, vilket är trevligt. Jag läser gärna mer av författaren. Denna härliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

23

Monica var glad att hon packat ner akvarellfärger, penslar och block i väskan. Hon hade tvekat, inte kunde hon sitta i New York och måla? När det finns så mycket annat att upptäcka. 

Det pirrade i henne när hon gav sig av tidigt på morgonen, innan Ingrid och Nansy har vaknat. Det kanske var en gräns hon överskred i deras gemenskap? Men de andra ville nog också vara ensamma ett tag, låta alla tankar komma ikapp. Monica visste att hon också var på väg att passera en annan gräns.

Under hela sitt äktenskap med Arne hade hon inte varit otrogen en enda gång. Hon hade kännt så starkt inför att de en gång lovat varandra att deras äktenskap var för evigt. 

När han ändå försvann ur hennes liv hade hon varit lika trogen mot nästa man , han som hon nu bara kallade målarkludden. Det hade varit så passionerat. Det fanns inte i hennes sinnesvärld att han kunde ha så starka känslor för fler än henne. Så hon hade väntat in honom, tänkt många tankar om en konstnärs frihet och accepterat hans bohemiska liv. Han skulle förstå tids nog att hon var hans kvinna. 

Men besöket i häktet hade rivit bort alla hennes skygglappar. Monica insåg att hon varit en idiot som satt fast i gamla uppfattningar om förhållanden. Så hon hade lovat sig själv att aldrig mer se åt en man. 

Hon skulle måla, hon skulle sy kläder och leva ett fullödigt liv , alldeles utan män. De var bara skrymmande, som Nancy alltid framhöll, och trasslade till allting. Ljög gjorde de också. 

Baksidestext;

"Fattar ni, vi är i New York. Inte på charterresa, inte i en lånad sommarstuga. 

Nancy, Monica och Ingrid, väninnor sedan länge, sitter på en kvarterskrog på Manhattan och förundras. New York, staden och människorna bjuder upp till dans och drömmar blir verklighet. De upptäcker nya sidor hos sig själva och varandra då de vågar utmana sina rädslor. Men gamla hemligheter flyter upp till ytan och ingen av dem går oförändrad genom resan. Väninnorna band till varandra förändras och fördjupas. 

Det blir en omvälvande resa då de förvandlas till de livsbejakande kvinnor de glömt att de var. Nya möjligheter till kärlek och äventyr  öppnar sig i ett liv de trodde var färdiglevt.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Kyssar i regnskog

"Kyssar i regnskog" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Den nyligen separerade Ella, ingår ett vad med en av sina vänninor. Vänninan säger att Ella inte skulle klara sig en enda dag på en plats utan bekvämligheter. Det resulterar att Ella beger sig till Rwanda. Där tänker hon delta i en safari för att titta på bergsgorillorna. Väl framme i Afrika har hennes bagage försvunnit och turistguiden Archer lånar henne kläder för att hon ska kunna delta. Familjen hemmavid gör att hon inte riktigt kan koppla av. Hon blir dessutom direkt ovän med en av de andra deltagarna, vilket leder till att de utsätter varandra för olika spratt. Ett av spratten resulterar i ett magiskt möte mellan Ella och gorillfamiljen. Hon får en upplevelse utöver det vanliga. Och ju längre Ella umgås med turistguiden Archer, dras hon allt mer till honom. Men de kan väl inte ha en framtid tillsammans, trots känslorna som spirar allt mer?

Denna boken har jag längtat efter så mycket, och jag blev inte besviken när jag läste denna heller. Helt underbar! Jag lade faktiskt undan boken lite för att den inte skulle ta slut aldeles för fort. Men sen kunde jag inte låta bli att läsa den ändå. Jag vet inte vad det är med Lovisas böcker som gör att jag gillar dem så mycket. Men jag tänker att hon har en speciell humor som jag gillar, och bråken mellan Ella och Rebecka får mig att skratta högt flera gånger. Jag tycker också om hur hon beskriver miljön på platsen huvudpersonen befinner sig i, och även mötet med gorillorna. Det är magiskt och vackert! Jag  gillar också hur romancen mellan Archer och Ella utveclar sig. Boken har allt jag tycker en feelgood ska ha. Tack ännu en gång Lovisa för en magisk läsupplevelse och tack Ordberoende förlag för rec ex. Denna ljuvliga pärla får ❤❤❤❤❤/5 och en plast bland mina lästa favoriter.

Mitt favorit ställe ur boken;

Ungarna rullar av mig och börjar leka på min vänstra sida, varpå mamman masar sig närmare och till sist sätter sig till höger om mig. Hennes grova, svarta päls pressas mot min axel. Försiktigt sätter jag mig upp och tittar ner i marken för att inte göra henne upprörd. Hon kliar sig på armen och tittar oavvänt på de vilda ungarna. Då kommer barnen mot mig igen. Den ena springer över mina ben, men den andra tar genvägen över mitt huvud. Jag duckar och skrattar rakt utnär den lilla, varma kroppen sveper förbi och jagar efter syskonet. 

Jag vet inte hur lång tid som går. Jag lever i nuet och tappar alla tankar på att ta mig härifrån. Lyckan pirrar som bubblor i hjärtat. Jag hade aldrig kunnat tro att ett möte med vilda bergsgorillor skulle få mig lugn. All oro är borta. Det kommer att lösa sig. När det börjar skymma kommer jag få det jobbigt förstås, men kanske kan jag klara en natt i det fria? En enda natt. Så länge gorillorna accepterar mig är det inget att vara rädd för. De är som sagt inga blodtörstiga dinosaurier. 

De är som vi.

"Mana yanjye, Ella!"

Jag hoppar till och vänder mig mot rösten. Archer står mitt i växtligheten och stirrar på mig med klotrunda ögon. Instinktivt vill jag ställa mig upp, sopa bort smutsen och förklara mig, men eftersom jag ändå har problem med foten-väljer jag att sitta kvar. Jag får resa på mig långsamt när honan flyttat sig en bit. Nu lägger hon en hand på mitt huvud och grymtar mig i örat. Andedräkten är het och pälsen silkesmjuk på halsen. Jag kan inte förstå att jag får vara med om det här.

Archer ser blek ut, som om han ska svimma när som helst. Jag ler mot honom. Det är ett fånigt leende som bryter ut varken jag vill det eller inte, som när man är nyförälskad och svävar på karamellrosa moln. Fast jag är inte nyförälskad, bara frälst. Det drar i kinderna och jag kan tänka mig att ögonen glittrar som stjärnor.

Baksidestext;

I Ellas svinrygg ligger aldrig ett perfekt blonderat hårstrå fel, hon har en walk-in-closet fylld med designerkläder och antalet skor med svindlande klackhöjder är i nivå med Carries i Sex and the City.

Hon värderar bekvämlighet högt och skulle aldrig frivilligt sätta sin fot i djungeln, men när vännerna slår vad om att hon inte skulle klara av en enda natt i det vilda måste hon bevisa att de har fel.

På resan i det dimhöljda Rwanda väntar bergsgorillor, regnskog och mängder av insekter, men också en synnerligen attraktiv turistguide. 

Archer bryr sig inte visserligen inte om att kläderna han har på sig är lite smutsiga eller att han tjänar en spottstyver. Förmodligen är han rika Ellas raka motsats. Ändå kan hon inte låta bli att imponeras av hans kunskaper om gorillorna och det faktum att han liksom är ett med den vilda naturen. 

Synd bara att Archer inte verkar tycka särskilt bra om Ella. Enligt honom är hon för uppblåst och utseendefixerad för att klara av de utmanade vandringarna genom nationalparken. Detta hindrade inte Ellas känslor från att växa sig allt starkare när hon märker att tankarna bara dras till honom, men tyvärr finns det ett stort problem som gör en romans omöjlig.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vackra vita lögner

 "Vackra vita lögner" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Aurora är en arbetsnarkoman som övertalas att ta sin syster Melissas plats på en julresa till Antarktis. De är tvillingar så ingen kan se skillnad på dem. Att resa till Antarktis är ingen resa Aurora skulle ha valt själv. Hon har svårt för kyla, är flygrädd och avskyr att resa helt enkelt. Hennes syster är tvärt om, och gillar fart och fläkt. Hon har dessutom varit på Antarktis förut, för femton år sedan. Allt kompliceras när Aurora träffar på en bekant till Melissa. Aiden är en av ledarna på resan och när Aurora får mer och mer känslor för honom, vet hon inte vad hon ska göra. Det är svårt att låtsas vara Melissa. Speciellt när några av medresinärerna vet vem hon egentligen är. Hon funderar också på om Melissa och Aiden har ett förflutet tillsammans. Hennes syster vill inte berätta, hon är ju gift och har två barn nu. Vad händer då sanningen tillslut kommer fram?

Ja det kan vara svårt att låtsas vara någon annan. Det får Aurora lära sig den svåra vägen när hon blir förälskad i en av Melissas bekanta, och dessutom ska föreställa vara gift. Aiden känner hennes syster som orädd och framåt. Allt som Aurora inte är. Men därför måste Aurora också utmana sig själv och göra saker hon inte är bekväm med. Allt för att spela rollen som sin syster. Det var verkligen spännande att följa med till Antarktis. Miljöbeskrivningarna är fantastiska och jag hade gärna åkt på äventyr till Antarktis. Platsen låter vild, vacker och magisk. Som vanligt när det gäller Lovisas böcker, är boken full med humoristiska situationer, vilket gör att man fnissar emellanåt. Aurora låtsas t ex att hon kan köra skoter, och det misslyckas hon med totalt. Hon försätter sig i komiska situationer allt för att Aiden inte ska upptäcka att hon inte är sin syster. Aurora blir mer och mer förälskad i Antarktis och i Aiden. Detta är en härlig roman full med fart och fläkt och vacker, storslagen natur. Denna vintersköna feelgood roman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Antarktis är en värld av snö och is. Havet är så stilla att inte en krusning syns på ytan, himlen är molnfri och luften då frisk att lungorna känns som nyfödda. Det är nästan omöjligt att tänka sig stormen för bara några timmar sedan. 

De som upptäckte Antarktis kan inte ha haft det lätt. Hur många skepp måste inte ha förlist på sin väg mot denna avlägsna plats? Hur många fartyg ligger inte på botten av Drakesundet, tillsammans med de äventyrare som varit galna nog att försöka ta sig över?

Jag greppar hårt runt relingen som är fuktig efter stormens framfart. Det var först i natt som den gav vika, ett dygn efter natten jag tillbringade med Aiden på bryggan. Nu är klockan fem på morgonen och ingen av oss som står härute på däck kan ha ätit frukost, men vad gör det? Det ropades ut i högtalarna att vi närmade oss Melcioröarna. Först tänkte jag stanna i sängen och njuta av att inte kastas ur den, men någonting fick mig att trotsa sömnbehovet och tassa upp tillsammans med de andra. 

Det är jag och kanske tjugo personer till som klivit ut i dunjacka och fleeceställ, för att se Antarktis träda fram ur dimmorna. Det luktar annorlunda här: is och vinter, hav och frihet. På håll sticker öar upp över vattenytan. Snön lyser starkt i solens första förförståelse, men här och där syns fläckar av brungrått titta fram under det tjocka snötäcket- ett fåtal platser med barmark. Det knastrar när M/S Sydstierna glider över isflak små som strössel. Ibland ser jag större isberg flyta förbi, spetsiga och vita som mjukglass, men dem kommer vi aldrig nära.

"Titta! Valar!" 

Rysningar spritter sig genom bröstkorgen när jag vänder mig om för att titta på valarna. Det är en hel flock. Stora, knöliga stjärtfenor försvinner ner i djupet, en svartglansig rygg sticker upp över havsytan och det krusar sig på flera håll i vattnet. Alla på däck håller andan. Allt som hörs är de utdragna pustarna från blåshålen.

Från baksidan;

När arbetsnarkomanen Aurora Winters tvillingsyster Melissa inte kan åka på sin efterlängtade resa till Antarktis, flyger Aurora dit i hennes ställe. I sjutton dagar måste hon låtsas vara sin spontana, orädda syster som är gift, kan kinesiska och är en mästare på att köra snöskoter, klättra och paddla kajak.

Enkelt. Eller? Det är bara det att Aurora avskyr att resa, avskyr kyla, avskyr flygplan och absolut inte gillar tanken på långsamt Internet...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Den gömda kristallen

"Den gömda kristallen" av Maria Wells utgiven av Ordberoende förlag. Vi får följa huvudpersonen både i dåtid och i nutid. Boken handlar om Ella som driver ett framgångsrikt företag tillsammans med sin ex man Peter. Hon är även mamma till dottern Therese. Men vem som är pappan är dolt i det förgångna, och inget Ella har berättat om. I Stockholm stöter hon på en man hon känner sig attraherad av. De möts gång på gång. Deras blickar dras oupphörligt till varandra. Men Ella tänker fira jul med familjen. När Ella julpyntar hemma hos sin mamma i Värmland, hittar hon av en slump en gammal låda på sin mammas vind. I den har hon gömt viktiga skatter från tonåren. Hon kan inte låta bli att öppna lådan. I den finner hon ett 40 år gammalt brev. Ett brev där hon påminns om att hon ska möta sin ungdomskärlek just på julafton fyrtio senare. Hon bestämmer sig för att gå dit. Men kommer han också att komma? Och kan han förlåta henne för hemligheten hon har burit på i fyrtio år?

Det fina omslaget på denna boken rymmer en lättsam historia fylld med hemligheter, kärlek, och nya chanser. Boken är precis så mysig som den ser ut att vara, med en spännande intrig och ett fint persongalleri. Vi får följa personernas tankar och känslor på ett bra sätt och de känns relevanta för hur historien utvecklar sig. Boken innehåller en riktigt fin och ljuvlig julkänsla och miljöbeskrivningarna är bra. Handlingen utspelar sig i Stockholm, men även Säffle i Värmland och tillika England. Det är snabbläst bok som är svår att lägga ifrån sig, vilket gör att den också tar slut alldeles för fort. Jag gillar verkligen hur boken slutar. En bok som värmer i hjärtat nu i juletid. Det är underbart hur attraktionen fortfarande finns kvar mellan de båda huvudkaraktärerna, trots all den tid som gått. En ungdomskärlek som är på riktigt. Allt började en julafton för länge sedan...Denna ljuvliga pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Där var hon igen. Kvinnan han sett på NK. För visst var det hon? Thomas var inte helt säker, men hon var onekligen väldigt attraktiv, så det var kanske inte så konstigt att hans blick dragits till just henne. Hon stod på dansgolvet med gungande höfter och ett smittande vackert leende. Hennes svallande mörka lockar gjorde henne inte heller direkt osynlig. 

Ledningen på NK och leksaksavdelningens chef David hade bjudit på julbord. 

"Då är det väl på sin plats att vi tar med vår engelsman på Stockholms enda pub med livemusik och ett jädrigt bra julbord dessutom".

På väg ut efter maten hade de tagit en whiskey i pubavdelningen och lyssnat på bandet. Kanske var det något att ta med sig hem till London. Även om det fanns vissa pubar med underhållning därhemma, var det oftast bara en eller två trubadurer som fick plats. Det här var något helt annat. När han tänkte efter fanns det flera ställen där det faktiskt kunde fungera att ha hela band. Han skulle definitivt prata med Andrew om idén när han kom tillbaka hem.

Han log mot kvinnan och svepte sin drink innan han följde med de andra ut i det vintriga Stockholm igen.

Väl inne på hotellrummet kunde han inte låta bli att känna sig en aning stolt över sig själv. För inte så många år sedan skulle han absolut inte lämnat puben utan brunetten vid sin sida. Thomas visste med sig att han inte alltid varit juste. Speciellt inte under de åren han hade varit gift. Samvetskvalen gnagde fortfarande när han tänkte på hur många gånger han varit otrogen mot Celia. Han hade ofta varit på tjänsteresa och roat sig kungligt. Hon hade varit hemma och tagit hand om barnen. En riktig skitstövel, var nog det mest passande namnet för honom under den perioden av sitt liv, om han fick säga det själv. Han hade avverkat kvinnor på löpande band. Det hade varit enkelt. Inga löften. Inga krav dagen efter. 

Som tur var hade ingen av de kvinnor han fått med sig till de många hotellrummen någonsin varit ute efter något annat än en natt fylld av passion och heta lekar.  

Från baksidan;

En historia fylld av intriger, kärlek, och jultraditioner som utspelar sig i Stockholm och England.

Ella lever ett bekvämt liv i storstaden där hon driver ett framgångsrikt företag med sin ex-man. Men tillvaron tar en oväntad vändning när hon hittar ett fyrtio år gammalt brev från sin ungdomskärlek på vinden. I brevet påminns hon om ett gemensamt löfte. Vågar hon hålla sin del? 

Är hon beredd att riva upp gamla sår och ta konsekvenserna om sanningen kommer fram? Ska hon äntligen få svar på de frågor hon burit på i alla dessa år?

Allt började en julafton för länge sedan...

Konsten att bli lycklig

"Konsten att bli lycklig" av Pia F Davidsson, utgiven av Ordberoende förlag. Ursula är 58 år gammal. Hon har precis skilt sig efter ett långt äktenskap. Under äktenskapet förlorade hon sig själv, då allt skulle vara på makens vis. Hon känner sig även sviken av makens barn som vänt henne ryggen. Varför svarar de inte när hon ringer? Hon finner dock ensamheten rogivande. Nu kan hon spela den musik hon vill, och ha saker som hon trivs med runt sig. Hon känner sig inte längre som en kvinna, så nu är det dags att resa sig igen och bli den kvinna hon en gång var. Hennes väninnor pushar på henne ut i dejtlivet. Något som hon inte till en början alls har tänkt sig. Hon klarar sig utan man tänker hon. Men snart börjar hon efter väninnornas tjat, och med hjälp av affirmationer ta sig till tillbaka till livet igen. Med långsamma steg förändras tillvaron. Kanske finns det till och med en själsfrände där ute någonstans?

Jag har längtat efter en ny bok av Pia och när jag fick denna boken i brevlådan i fredags, kunde jag inte låta bli att börja läsa direkt. Jag blev inte besviken. Detta är en underbar och hoppfull berättelse om att få en nystart sent i livet. Man tänker att vid 58 års ålder kan livet inte ha så mycket med att ge. Kanske är det inte så? Ursula och hennes vänner är härliga, och roliga karaktärer som jag tyckte mycket om. Det är fint att se hur de ställer sig bakom henne när allt är mörkt och uppmuntrar henne. Jag gillar hur Ullis liv tar en ny vändning. Det är spännande att följa med på hennes olika dejter och hennes nya liv. Pia skriver sin berättelse med glimten i ögat och bjuder på fniss här och där, vilket jag uppskattar. Jag gillar också att hon har små ordspråk i början på alla kapitel. Ullis dialoger med Vinga och Bockfot är helt underbara. De tillför det lilla extra till historien. Ja, Ullis måste kyssa många grodor innan hon hittar sin prins. Bokomslaget är jättefint och den här feelgood pralinen får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 14

Jag kräver bara tre saker av en man.

Han måste vara snygg,

obeveklig och korkad.

Dorothy Parker

En vecka i mitten av september hyrde Cleo och jag en stuga utanför Hudiksvall. Vi behövde båda arbetsro och jag ville komma bort ett tag. Hemma påminde fortfarande för mycket om mitt tidigare liv och det störde koncentrationen. Titt som tätt drogs jag ner i det svarta hålet där ovälkomna och negativa tankar fanns. Jag kom fram till om jag åkte bort och hade med mig Cleo, skulle antalet sådana tillfällen förhoppningsvis bli färre. Och om de ändå inträffade kunde jag lita på att hon skulle hjälpa mig ur dem. 

I övrigt hade inte mycket hänt för att infria vare sig punkterna på önskelistan eller förutsättningarna för att det skulle bli något av dem. Jag var fortfarande överviktig, hade för tunt hår och tyckte att jag utstrålade motsatsen till glamorös. Men jag hade släppt aningen på spärrarna och öppnat möjligheten för att kvinnan i mig skulle få ta större plats. Det där med att jag hade spärrar mot att jag själv skulle få breda ut mig, hade jag kommit underfund med lite i taget. Jag var stolt över den insikten, men också förvirrad. Varför hade jag gjort så?

Kanske för att jag varit djupt olycklig men inte sett någon väg ut ur äktenskapet. Istället hade jag funnit mig i att få min tillvaro mer och mer kringskuren tills jag knappt hade andrum. Min mans humör och ovanor hade styrt hela min tillvaro. 

Att andas igen, både mentalt och rent fysiskt, kändes som att beträda jungfrulig mark. Min kropp och mitt sinne arbetade på att ställa om sig till kvinnan jag höll på att bli. För jag var inte där än. Men jag hade tappat vikt, haft två dejter, bokat en dejt med en snickare från Uppsala och ytterligare en dejt med Bengt. Dessutom chattade jag några från andra delar av landet. Och alla förslagen från sajterna gjorde sitt för att få mig att känna mig som en kvinna. 

Känslan av att vara en amason hade inte infunnit sig igen, men jag mådde bättre och självförtroendet höll på att återhämta sig. Jag lyssnade på mina affirmationer, både de Cleo fått mig att spela in och de som grundade sig på min önskelista. Vissa dagar tyckte jag till och med att jag såg bra ut och att jag faktiskt dög som jag var, men när de tankarna dök upp klarade jag inte av att vila i dem. 

Från baksidan;

I samma stund som skilsmässopappren dunsar ner i brevlådan startar 58-åriga Ursulas resa mot att bli stark och hitta sig själv efter ett långt äktenskap. Hon har inget som helst intresse av att träffa någon ny. Sexlivet är lagt i träda och hon tänker inte återuppliva det heller. Möjligen kan hon på sikt tänka sig ett lagom vänskapligt förhållande, med stillsamma promenader och söndagslunch. 

Men bästa väninnorna har andra planer. De gör allt för att väcka liv i Ursulas kärleksliv. Möjligheterna är lika oändliga som profilerna på dejtingsidorna. Saker och ting går inte riktigt som Ursula tänkt, men när hon bestämmer sig för att vara lycklig inser hon att det går, bara man vill. Och det är en konst.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Den falske Schamanen

"Den falske Schamanen" av Eva Brenckert, utgiven av Ordberoende förlag. Detta är en berättelse som några av deltagarna i den innersta kretsen i Pablos grupp, har delat med sig av till journalisten Eva Breneckert. Vi får följa några familjer som vill hitta mening med livet. De träffar Pablo och börja gå på träffar hos honom. Han utbildar dom inom schamanismen. Till en början ser man fram emot träffarna med honom, men det ändras snart. Pablo har en karismatisk utstrålning och har en förmåga att få deltagarna dit han ville med listiga och ibland grymma metoder. Med list får han dem att lita på honom och lurar dem att den sex han har med dem är nödvändig för deras utveckling. De får en så kallad special behandling. Under flera år betalar familjerna dessutom för hans sk utbildning, vilket gör att han kan klä sig i nya märkeskläder. När man får reda på att att han har utnyttjat barn och kvinnor väljer man att anmäla honom. Övergreppen visar sig vara fler än man anat.

Det är svårt att förstå den gruppdynamik som gör att medlemmarna i Pablos grupper inte reagerar. Han la till exempel sig i deltagarnas privatliv, vad de skulle äta, när de skulle ha sex osv. Han bestraffade den hårt som inte ville underkasta sig hans vilja. Hans metoder var både utfrysning, samt både psykisk och fysisk misshandel, allt för att de ska bli ödmjuka, och göra det han sa åt dem att göra. De deltagande människorna såg och upplevde allt detta. Trots det växte skaran runt Pablo lavinartat. Boken var hur som helst väldigt läsvärd och lättläst. Människor som vill ha makt kan lätt få med sig människor. Det är fascinerande och skrämmande att det inte är svårare. Människor följer gärna flocken. Pablo hjärntvättade sina deltagare genom att säga att de hade en kärlek mellan varandra på ett kosmiskt plan. På så sätt kunde han utnyttja kvinnor och barn. Boken är tänkvärd och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 39

Vecka 4

Svenskgruppen var flitig. Halva dagarna ägnade de åt att rensa ogräs i odlingarna, laga mat och diska, de åkte runt i byarna och delade ut kläder hjälpte till i skolor, rensade bikupor, snurrade bivax. Mellan allt volontärarbete  mediterade de och gjorde utflykter i berget.

Bränder härgade nästan dagligen på något av bergen runt missionsstationen. Den här morgonen brann det på den sydliga bergskedjan. Bergets siluett hade förvandlats till en rörlig orangefärgad våg som vandrade ner mot det dem. Några av de andra volontärerna hade väckt gruppen innan gryningen. De trängde ihop sig i bilarna och körde med inhemsk musik på hög volym och fönstren nervevade i en lång karavan upp mot branden. Vid det sista huset på berget stannade de, bara några hundra meter från lågorna. Människorna bildade kedjor, vatten drogs upp i hinkar ur brunnar och skickades vidare mot eldens kant. Det var hett, trots att det var gryning. De arbetade intensivt under några timmar tills elden var släckt för den här gången. Detta var första gången branden kommit nära missionsstationen under tiden gruppen var där.

Vid frukosten satt de vända mot det motsatta berget där en stor cirkel var utbränd i det torra gräset. Platsen sades vara en landbana för ufos, utomjordiska farkoster. Människor åkte dit från hela världen för att se ufos. Berget bredvid sades vara ett kvinnligt berg med stark healingenergi. Även dit vallfärdade folk för att ta del av bergets helande kraft. Det kvinnliga berget som de skulle bestiga låg ett tiotal mil bort. De parkerade vid vägens slut och började vandra. När de hunnit ungefär halvvägs upp bröt ett oväder ut. De spöregnade och blåste hårt, samtidigt som åskan rullade in över dem. Inga träd växte så här högt och det fanns inga hus. De tog varandra i händerna, sjöng och kämpade sig upp som en kropp. När de nådde en platå på toppen var ovädret över och solen sken igen. 

Pablo gjorde en eld och de satte sig i en ring för att meditera och torka kläderna. Alla hade med sig sötsaker som de offrade till elden. En tanke inom schamanismen var att man måste ge för att få.

Från baksidan;

ÖVERGREPP, VÅLD OCH PSYKISK TERROR. INGEN ANADE VIDDEN AV SEKTENS MÖRKA BAKSIDA.

En karismatisk man som kallade sig schaman dök upp från ingenstans. Han sa sig besitta kosmisk kunskap som gav honom förmågan att läsa människors inre och hela deras trauman. Unga, gamla, singlar och gifta par med en andlig längtan drogs till honom. De ville utvecklas och höja sitt medvetande för att bli redo att rädda världen från undergång.

Steg för steg lade de sina liv i mannens händer, de känner sig utvalda och speciella. Så småningom styrde han allt i deras liv, hur barnen skulle uppfostras, vad de skulle äta, tänka och känna, när och om de skulle ha sex. Hur kunde det gå så långt?

Detta är en berättelse om längtan efter mening, förnekelse, grupptryck och grymhet. Men också vägen ut ur sektens makt.

 Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

600 mil till dig

"600 mil till dig" av Lovisa Wistrand, utgiven av Ordberoende förlag. Alice arbetar som läkare på en vårdcentral i Uppsala. Hon är gift med Carl som är Kiurg. Båda för en stressig tillvaro och ytan är viktig. På sista tiden har Alice svårt att se mening i alla dyra kläder och den lyxtillvaron de har. En dag träffar hon Amerikanen Nathan från Brooklyn, New York, på sociala medier. Det som börjar med en oskyldig vänskap utvecklas ganska snabbt till något mer, trots att de båda två är gifta och har barn. Snart börjar Alice känna en önskan om att träffa sin vän. Men Carl har inget intresse av att åka till New York. Istället får hon en spaweekend till Stockholm, medan han själv åker med sina bröder. I ett ögonblicks infall får Alice för sig att ändå åka till Nathan för att se om allt är som det ska och den resan förändrar allt. Den får henne att fundera på om hennes liv verkligen ska fortsätta som förut eller det måste till en förändring. 

Att läsa "600 mil till dig" gav mig extra guldkant på tillvaron. Förpackad i ett vackert bokomslag, så är innehållet en fängslande och underhållande historia. Lovisa har en förmåga att förmedla tankar och känslor som ingen annan. Hon har ett speciellt språk och en humor som jag verkligen älskar. Hennes böcker är så bra. Även denna historia fängslar mig från första stund. Det är en gripande historia om en till synes omöjlig kärlek. Kan man verkligen älska någon, man aldrig träffat i verkligheten? Det är frågan Alice ställer sig i denna berättelse. Fast Alice tror att det är omöjligt, så kan man det, och vi får följa Alice när hon gör sina val. Val som är svåra, och förändrar allt hon tror på, och tillika hela sin tillvaro. Val som ger livet verklig mening. 600 mil kan tyckas vara ett stort hinder att komma över. Men är det verkligen det för Alice och Nathan? Denna romantiska pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

När jag står utanför Nathans dörr i Brooklyn dalar snöflingorna från den vita himlen. På ett sätt ser det ut som i alla de där romantiska komedierna jag sett för många gånger. Notting Hill och The Holiday och Love Actually. Mörkret trycker mot husknutarna men når inte riktigt ända fram eftersom gryningen är på ingång, byggnaderna är av tegel och luften är kall och krispig. En lätt vind rufsar håret. Fönstren ser gula ut. Varma. I gatlycktornas sken singlar flingorna mot asfalten. Det luktar kaffe och bakverk ända hit. Frukost.

I stället för att åka direkt till Nathan, som jag först hade tänkt, bad jag taxichauffören (på andra sidan den genomskinliga barriären som delade bilen i två) att köra till ett bra bed and breakfast någonstans i centrala Brooklyn. Jag behövde vila, tänkte jag för mig själv, fastän jag visste att jag egentligen bara sköt upp det kommande mötet i en akt av nervositet. Jag kunde ändå inte somna på värdshuset, så nu står jag här på 5th Street  och inväntar domen. Snart kommer jag veta varför han hållit sig undan så länge. Snart kanske mitt hjärta kommer att slitas itu.

Trappstegen upp till nummer 388 och porten, som går samma nyans som de röda mattorna filmstjärnorna går på, tar mig en evighet. Stegen är av sten och ser spruckna ut; det är märkligt att se dem på nära håll. Till höger står Julies rostiga röda barncyckel som jag sett så många gånger på Google Maps, lutad mot husknuten. Två steg kvar. Jag försöker minnas hur man andas. Ett steg.

Jag stannar utanför porten.

Vad ska jag säga? Om jag knackar. Skulle han ens känna igen mig?

Hjärnan: Vad i helvete håller vi på med?

Jag rusar ner igen och kastar mig mot järngrinden. Håller i den. Som om jag är på havet och det är det enda som hindrar mig från att drunkna. Den är kall mot händerna, jag saknar vantar, och någonting droppar på ena handryggen. Kalla små droppar som inte kan komma från snöhimlen.

Siobhan är säkert där och vad skulle hon säga? Vem är du? Försvinn här ifrån, Nathan är min man, inte din.

"Alice?"

"Na...Nathan?"

Jag vänder mig om, hjärtat hamrande, redo att se hans fru i ögonen. Men när jag ser honom står han ensam i dörröppningen. 

Och jag faller.

Faller. 

Från baksidan;

NÄR SVENSKAN ALICE får kontakt med amerikanen Nathan via sociala medier, sätts hela hennes värld i gungning. Vad som börjar som en oskyldig vänskap utvecklas snabbt till en härva av känslor, men är det ens möjligt att bli förälskad i någon man aldrig träffat? Båda är gifta, båda har barn och båda är fast i de länder de bor i. De vet att de aldrig kan bli tillsammans. 

Men när Alice flyger till Nathan för att träffa honom, åtminstone en gång, äventyras allt...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Gaslightad-Han sa jag var galen

"Gaslightad-Han sa jag var galen" av Sofia Larsson utgiven av Ordberoende förlag. Gaslighting är en form av manipulation där information förvrängs, förvanskas eller utelämnas eller där falsk information presenteras med avsikten att få offer att tvivla på sina egna minnen, uppfattning och sinneshälsa. Det kan variera från att förövaren endast förnekar ett begånget övergrepp till att iscensätta bisarra händelser med avsikt att desorientera ett offer. Författaren berättar med sina egna ord om sina upplevelser med ett väldigt destruktivt förhållande, som höll på att kosta henne livet. Hon har inte utelämnat något och det är helt fantastiskt att hon lyckades ta sig ut ur sitt destruktiva förhållande. Mannen hon kallar J bryter ner henne bit för bit och får henne att tro att hon är galen. Att allt är hennes fel. Det spelar ingen roll vad hon än gör så är det inte bra nog. 

Jag får många tankar och känslor när jag läser författarens berättelse. Jag blir arg, ledsen och förtvivlad. Många gånger tänker jag herregud, vad håller han egentligen på med? En av de sjukaste händelsen jag reagerade starkt på var att han blev arg för att hon ville ta en pannkaka. Hon fick inte det bara för att det var hans födelsedag. Han blir så arg så att han tar sönder sina egna shorts. Han förstör födelsedagen, sedan säger han att det är hennes fel. Han förvandlar en helt vanlig tjej till ett nervvrak som inte vet vem hon är. Han får henne att misstro sin egen förmåga att t ex laga mat och köra bil. Små enkla saker blir svårt på grund av en man som inte vill bygga upp sin partner. Han gör henne så beroende av honom och deras förhållande. Det hemskaste är att han vet precis vad han sysslar med. Han vill bryta ner henne helt. Det som också slår mig också är att det är viktigt att inte skuldbelägga dessa kvinnor. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Landskapet runt omkring mig är vidunderligt. Det är storslaget och läskigt. Det är vackert och kraft. Det är allt på samma gång och jag tänker att det kommer bli svårt att beskriva det för de som aldrig har varit såhär långt norrut förut. Hur förklarar man den här platsen skönhet?

Höga berg, fantastiska vattenfall och smala leder blir min vardag under de kommande dagarna. Veckorna innan har bestått av ångestladdade förberedelser och tankar som "tänk om jag inte klarar det?" Väl ute på leden går det bra, det är inte så mycket annat man kan fokusera på än att sätta en fot framför den andra. 

Att få vandra här påminner mig om J och alla de nya äventyr som ska bli våra. Under sommaren som passerat har han lovat mig att han ska ta mig ut på fjället, och då ska det bara vara han och jag där, ett tält och den vackra naturen. I min fantasi är det höst, det är sprakande färger på träden och de sjöar vi passerar ligger spegelblanka och avtecknar himlen som en målning ovanför den. I min fantasi friar han även till mig ute på fjället. 

"Hur går det för dig?" frågar en av guiderna medan jag är helt försjunken i mina tankar på J.

"Det går bra", svarar jag innan jag fortsätter bredvid de andra. Jag längtar mest av allt till kvällarna och det är inte för att jag tycker om att sova i tält utan det handlar om att jag då ska få läsa ett till av kärleksbreven som J skrivit till mig. 

När vi sätter upp tälten på kvällen öser regnet ner och jag får hjälp av en av guiderna att sätta upp mitt tält. Lyckligtvis hinner jag in innan jag blir alldeles dyblöta och samtidigt som jag krånglar av mig skorna, min skalderjacka och regnbyxor bultar det i bröstet av längtan efter att få ligga i sovsäcken  med brevet framför mig. För att skynda på hoppar jag över middagen den kvällen, hans brev blir min mat. Jag läser det en gång och så en gång till. Som en besatt ljudar jag varje bokstav högt i huvudet och suger ut varenda ords innebörd. Jag tror att jag gör det för att förstå att det han skriver, det vi har är på riktigt och för att förstå krävs det att läsa om det flera gånger.

Från baksidan;

Självupplevd berättelse om manipulation i en destruktiv kärleksrelation.

Sviken av mannen jag levt med under många år möter jag kärleken igen. Jag får all den uppmärksamhet och stora framtidslöften. Men efter bara några månader är allt förändrat. Den person jag trodde var mitt livs kärlek började manipulera och övertyga mig om att jag är galen.

Till slut trodde jag på honom. Tillvaron blir en nedåtgående spiral och den psykiska misshandeln är på väg att kosta mig livet. Men bara nästan, jag klarar mig och lyckas ta mig ur den destruktiva relationen och och är med den här boken redo att berätta min egen historia.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vänner i nöd Vänner i död

"Vänner i nöd vänner i död" av Pia F Davidsson, utgiven av Ordberoende förlag. Detta är den tredje boken i serien om Miriam och hennes vänner. Tyvärr har jag inte läst de två första. Svinpälsen Max har skickat torpeder efter Miriam och hennes vänner. Därför är de tvungna att resa till Värmland på själva midsommarafton, för att hålla sig undan, så att Max tror att hon och väninnorna är döda. När de plåstrat om sig funderar de ut en plan som innehåller både vedergällning och en stor summa pengar för sveda och värk. Nu är det Max som är den jagade. Harri har slutat att dricka och inser att han är skyldig att hjälpa sin fru Veera. Hon har stått ut länge med hans supande och han inser att han måste hjälpa till. Tillsammans med sin vän Bruno beger han sig till Västerås. Och han har en plan. Men Miriam och hennes väninnor är inte ensam om att råka ut för den hänsyslösa Max. Med gemensamma krafter ska de se till att Max får den vedergällning han förtjänar.

De tre väninnorna har inte känt varandra så länge, men en sak har de gemensamt- De har alla blivit utsatta för sol-och våraren Max. Detta är en underhållande bok om hämd. En del utsätter andra människor runt sig för så mycket ont, att de skulle få tillbaka med samma mynt. Det är en spännande och stundom hysteriskt rolig bok att läsa. Vad händer t ex om man skjuter sönder en tre år gammal burk med surströmming i någons stuga? Ja, ni kan tänka själva. Max har allt, men man ska ta ifrån honom allt han äger bit för bit. Allt måste vara noga uträknat och inget får lämnas till slumpen. Nu ska de tre kvinnorna ta över makten över sina liv. Ska de lyckas med sin plan? Kommer världen ha en svinpäls mindre när de är färdiga?Varje nytt kapitel börjar med ett litet ordspråk, som passar bra in till handlingen i kapitlet. Jag hoppas det släpps fler böcker i serien och att jag får möjlighet att läsa mer av författaren. Snyggt omslag och boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Det dunkade i såret och gjorde ont i huvudet. Och hur han än spottade blev han inte av med smaken av blod och adrenalin i munnen. Två torpeder hade förödmjukat, misshandlat och skjutit honom. Sedan hade de försökt tvinga honom att ge dem 600 000 med någon jäkla faktura som förevändning.

Vem hade vågat skicka torpeder på honom? 

Det gick inte att fästa blicken och allt var suddigt och skevt. Skallen måste ha fått ett hårdare slag än han först trott. Tänderna, hur var det med dem? Först ett varv med tungan över garnetyret utan att det kändes vasst, sedan ett varv till. Skottskada i axeln och ett slag på hakan med alla tänder intakta. Och synen skulle säkert bli bättre efter ett tag. 

Efter tredje försöket kom han upp på fötter utan att släppa axeln med ena handen. Det snurrade till, men han lyckades stå kvar.

Något oformligt mörkt och brummande flög in i synfältet. Det var den största insekt han sett. Axeln exploderade av smärta, när han med hjälp av spaden fick in en fullträff. Insekten var snart reducerad till en blöt fläck och spridda kroppsdelar. 

Det flimmrade framför ögonen och ett tag trodde han att han skulle ramla, men han lyckades återta balansen genom att stödja sig på spaden. Sedan insåg han det oundvikliga och tog steget fram till gropen han nyss grävt, sjönk ner på knä och spydde. Han satt kvar tills kväljningarna gett med sig och torkade sig om munnen med skjortärmen.  

Han behövde använda sin briljanta hjärna till att lösa problem och inventera skadorna, inte flippa ur. Trots ambitionen fortsatte tankarna i omloppsbana runt varför och vem i stället för att vara lösningsorienterade.

Så fort han kunde tog han sig mot stugan, i höjd med verandan vinglade han till och fick ta stöd. 

Han ömsom knäppte, ömsom slet upp skjortan tills han fick den av sig, sedan kastade han iväg den så långt han kunde. Det blödde från såret, men det var bara en ytlig skada. Kulan hade tack och lov inte gått in. En millimeter till och han hade varit tvungen att ta sig till akuten och fått kulan uttagen. Tur att han inte blivit skjuten med Magnumen, då hade det helt klart sett värre ut. En Magnum av den storleken kunde ställa till med mycket skada.

Han drog ut korken ur en flaska whiskey och tog en ordentlig klunk innan han hällde sprit över såret. Helveteseldar fick honom att vråla rakt ut.  

Från baksidan;

På midsommar dagen vaknar tre kvinnor i en stuga i Värmland dit de flytt i all hast från en av kvinnornas före detta sambo. När väninnorna plåstra om sig smider de planer för att freda sig, planer som innebär både vedergällning och en faktura för omkostnader, sveda och värk. För att utföra jobbet stämmer de träff med två torpeder och beger sig mot Västerås.

Harri har slutat att supa och inser att han har en skuld till sin fru som stått ut med hans fylleångor länge. Hans kompis Bruno å sin sida oroar sig för att han ska dö innan han utfört en god gärning som ligger honom varmt om hjärtat. Tillsammans oljar de rollatorhjul, laddar bössor, slipar verktyg och styr kosan mot Västerås.

Kristina upptäcker att hennes gamla plågoandar mördats och inser att hon kan koppla av för första gången på trettio år. Hon packar väskan och åker till Västerås för att få goda råd från en gammal vän. Samtliga har ett gemensamt- det vore fasligt opraktiskt om polisen får reda på deras planer. Vänskap är magiskt. Med den kan man förändra världen till en bättre plats.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Thoras arv

"Thoras arv" av Pia F Davidsson, utgiven av Ordberoende förlag. Vi får följa Ethels faster Thora i nutid, samtidigt som hon återberättar händelser som skedde 1944, under andra världskriget, i de Värmländska skogarna. I nutid ska Ethel begrava sin pappa och träffar på en man som heter Morgan på kyrkogården. Det blir inledning på en okomplicerad vänskap mellan dem. När Ethels faster vill träffa henne vägrar hon, med följden av att faster Thora beger sig till Stockholm istället. Men resan är jobbig och Thora hamnar på sjukhus. Nu måste Ethel komma till sjukhuset, så hon kan berätta om allt det som Thora har burit på i alla dessa år. Men kommer Ethel att lyssna på Thora? Vad kommer hon att göra med det hon berättar? Historien innehåller en stor och spännande familjehemlighet. Samtidigt brottas Ethel med hur hon ska göra med sin pappas bohag, och förhållandet med Erik som knakar i fogarna. Hon känner sig mer som en hushållerska, och hans barn och barnbarn är inte så snälla mot henne. Hon börjar få även få känslor för sin nya vän, Morgan. Kan det leda till något? 

En välskriven bok med många tvister och vändningar. Den här boken innehåller en intrig om en sjuttiofem år gammal hemlighet. En hemlighet som måste berättas för att man ska kunna få ett avslut. Det är spännande att få följa vad som hände då, för länge sedan under andra världskriget, och hur det påverkar Ethel när hon får reda på sanningen. Thoras historia har verkligen fångat mig. Det är en historia som berör. Den är inte heller given, vilket gör att man blir förvånad när det inte blir som man förutsett. Hur påverkas man av hemlighetsmakeri? Och hur blir det när personerna i sin närhet inte är de man tror att de är? Vem är de egentligen? Det tycker jag är spännande att läsa om. Hur dåtidens val påverkar nutiden. Jag gillade även alla huvudkaraktärerna i boken. Speciellt Thora har visat stort mod och offrat mer än man tror från början. Författaren har fångat miljöerna runt huvudpersonerna på ett bra och fint sätt. Boken har ett vackert bokomslag och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

THORA

Nutid, Danderyd, torsdagen den 31 maj

Hon hade äntligen fått träffa sin älskade Ethel! Så vacker hon var.

Thoras yttre fägring hade försvunnit för länge sedan men hon hade ingen svårighet att se en yngre version av sig själv i Ethel. Tack och lov verkade det som om Ethel fått sin fars goda hjärta. Tänk om Ivar hade vetat...fast det visste han förstås. Men inte vem som egentligen var far till Torsten eller att hon också fött en dotter. Torsten hade varit hans ögonsten. Hade Ivar kunnat älska Ethel på samma sätt? Absolut. Frågan var väl om hon hade kunnat älska Ethel mer än Torsten. Den frågan visste hon också svaret på: det hade hon. Ethel var en snäll och generös flicka, hon bråddes på sin far, Torsten, i sin tur, hade ärvt sin farfars personlighet.

Thora öppnade ögonen.

Nu var det bara lite kvar tills hon hade gjort allt det hon var tvungen till innan hon fick dö i frid. Exakt vad som återstod var höjd i förvirring, men det handlade om den där natten 1944 och vad som hände efter den.

Samtidigt som de trögflytande tankarna svängde runt i huvudet, var hon lättad över att hon fått Ethel att förstå hur viktigt det var att hon åkte till Carlottenberg och hämtade figurinerna. Och att hon kände till hemligheten Thora burit på i över sextio år. Nu var det upp till Ethel om hon ville att det skulle fortsätta som förut eller om hon ville kännas vid sin mor. Sedan var det Torsten...hon hade visst glömt att berätta för Ethel att han var ovetande om sin nya familj och att det var Thoras uppgift att tala om det för honom.

Det var något annat med det hon sagt till Ethel som vägrade att lägga sig tillrätta, det vred på sig och gjorde ont men Thora fick inte fått i det.

Det skulle nog klarna.

En knackning på dörren avbröt tankarna. När den öppnades stod en ung man i dörröppningen.  I ena handen bar en röd hink. Thora blev förvirrad, hade inte sjukhusets städpersonal rockar på sig? Den unge mannen kom närmare och Thora insåg att han var äldre än hon först trott. 

-Hej, jag heter Morgan och är vän till Ett i...Ethel, får jag slå mig ner?

Hon försökte sätta sig tillrätta. 

-Ska jag hjälpa dig? frågade han.

Inget efternamn och inte er, utan du.

- Tack gärna.

Han var tafatt men snart satt hon bekvämt tillbakalutad mot kuddarna.

Från baksidan;

ÅRET ÄR 1944 och tvillingarna Thora och Thor är arton år. De har växt upp som föräldralösa i det lilla samhället Charlottenberg vid den norska gränsen. Thora arbetar på Ingeborgs café som osar av svettiga uniformer, surrogatkaffe och sällskapshungriga, inlagda soldater.

En dag kommer morbror Finn in och ber om en ljusskygg tjänst. En vecka senare vinkar Thora av Thor på Charlottenbergs station. Båda vet att han aldrig kommer tillbaka.

I nutid, på väg till din fars begravning, hamnar Ethel i en syrenhäck. Där stöter hon ihop med Morgan och det uppstår en okomplicerad vänskap mellan dem. Tillsammans försöker de reda ut bakgrunden till de alarmerande foton och dokument hon hittat efter sin far. 

Ha en trevlig dag!

Kramizar Nina 

Kärlek, lögner och tarot

"Kärlek, lögner och tarot" av Mia Waara utgiven av Ordberoende förlag. Nyskilda Frida har träffat en helt underbar man. Han är helt perfekt och allt stämmer mellan dem. Men varför ses de bara hos henne, och varför verkar han så hemlig med sin facebook? En dag så får hon reda på av den nye, dryge killen på jobbet, att han är gift. Hon blir så besviken att hon vägrar reda ut saken med honom. Förbannad slänger hon igen dörren i ansiktet på honom, utan att lyssna. Förtvivlad vänder hon sig till dejting experten Lena och en tarotkortlek för att hitta den perfekta dejten. Hon träffar den ena killen efter den andra. Det visar sig vara väldigt svårt att dejta, för när Frida träffar sin dejt, känns allt så fel. De är inte som Christer. Hon kan inte sluta tänka på honom. Till råka på allt har hon problem med en dryg kille på jobbet. Varför håller han hela tiden på med alla elakheter för?

Detta är författarens debutroman. Jag gillade det här temat med dejting och att spå sina dejter med tarot kort. Vi får följa med Frida och hennes väninnor ut i krogvärden och på olika dejter. En del lyckade och andra mindre lyckade, i jakten på en livspartner. Frida och hennes vänner är festligt beskrivna och jag gillar hur författaren kan beskriva de olika manliga karaktärerna och deras egenheter. En del verkar wow, medan andra beskrivs som mindre charmiga. Boken är rolig och skriven med glimten i ögat. Den bjuder på många fniss. Boken är också lättsamt skriven och väldigt lättläst. Jag är tacksam att jag slipper krogvärlden och misslyckade dejter. För Fridas del, ska hon kyssa många grodor innan hon hittar sin dröm prins. Det blir en tvist i slutet och man tänker vad f-n, men så slutar den ändå som en feelgood ska. Boken är underhållande och får av mig ❤❤❤❤❤/5. Jag läser gärna mer av författaren.

Mitt favoritställe ur boken;

"Fika?" Frida ringde Lena som var mitt uppe i städning, men som gärna avbröt sig för att komma över på en kopp te. Två dagar hade gått sen de kom  hem från kryssningen men det kändes som flera veckor. Frida öppnade de kala,  vita köksluckorna med metallbågar till handtag, original sen hon flyttade in. Eftersom huset byggts tio år tidigare var de fortfarande fräscha, tyckte hon. Inget som hon ville lägga pengar på i alla fall.

"Hur går det med Jonas då?" sa Lena när hon satt vid köksbordet med den gråmelerade kroppen i handen. "Jag har inte hört något om honom på ett bra tag."  

"Inte så konstigt. Jonas hör nästan aldrig av sig. Dessutom har jag haft så fullt upp, du vet, så jag har inte hunnit träffa honom på över en månad. Klart han hejdar ut då. Men lika bra det, jag vet i alla fall inte vad jag vill med honom."

"Ja, Jonas är ett svårt fall", så Lena. "Jag är verkligen för att man inte ska ge upp för lätt. Särskilt inte när man är i söka-fel fasen. Men det låter inte jättelovande."

Frida hade insett att hon hade glömt Jonas totalt under kryssningen men nu när hon var hemma dök han upp i minnet. 

Att hon glömt honom så lätt var bevis på att hon faktiskt inte var intresserad. 

"Söka-fel-fasen? Vad menar du med det?" 

"Att få kalla fötter för att man är rädd. Du kan träffa en kille och tycka att han är helt fantastisk. Intresset är besvarat. Ni hånglar och bokar en dejt. Middag eller en öl på stan. När du träffar honom nästa gång tappar du intresset och tycker att killen är världens nörd. Varför? För att han har fel färg på tröjan, eller fel märke på byxorna. Du tvärvänder från att varit jätteintresserad och blir helt ointresserad. Utan någon vettig orsak alls. Då kan man misstänka att det är på grund av rädsla och det är för att skydda sig själv."

"Okej, jag förstår vad du menar. Man är rädd för att bli sårad och skyddar sig genom att söka fel och en ursäkt för att det inte ska bli något." 

"Fast i det här fallet låter det inte som att det är orsaken", konstaterade Lena.

"Nej, jag tror inte heller det."

"Nä, Frida, du måste göra slut med honom. Han är inget för dig."

Från baksidan;

FRIDA HAR PRECIS träffat sin drömman efter skilsmässan och nu känns det äntligen som att livet är som hon vill ha det. Men så upptäcker hon att hennes nya kärlek är gift med någon annan och plötsligt vänds allting upp och ner. Hon ger sig ut i Stockholms dejtingdjungel och krogvärd på nytt. 

Vid sin sidan har hon sin vän dejtingproffset Lena, och till hjälp en tarotlek  som vägleder henne genom kommande äventyr. Men det ska visa sig att det inte är så lätt att spå framtiden som de trott... 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Berätta en detalj

 "Berätta en detalj" av Malin Tuvesson, utgiven av Ordberoende förlag. Detta är författarens debut roman. Julias debutroman ska bli film. Hon lämnar sina bråkiga styvsyskon och sin sambo, för att åka till London och skriva ett manus till filmen, samtidigt som hon ska ge lite intervjuer. På intervjun träffar hon den manliga skådespelaren till filmen. Hon är inte riktigt nöjd med huvudpersonen, Paul, som tycks vara en snygg yta och inte så mycket talang. Men ju mer hon träffar honom ju mer tycker hon om honom. Deras förhållande ses inte med blida ögon då Paul manager vill att de båda huvudskådespelarna i Julias film ska ha en kärlekshistoria. Han sprider därför lite lögner, som ska få dem att bli tillsammans. Julia själv blir utsatt för smutskastning som kan ödelägga hela hennes framtida karriär. Hur ska det gå med förhållandet med Paul? Kommer Julia att kunna rentvå sitt namn?

Denna bok kom i veckan och jag blev genast sugen på att läsa den. Jag gillade även det super fina bokomslaget och jag gillade verkligen temat på boken. Den handlar om en författares liv, och hennes debutroman som ska bli film. Det är intressant att följa Julia på hennes intervjuer och arbete som författare. Sex scenerna är lagom heta och ger det lilla extra till handlingen. Jag gillade också att de uppmanar varandra att berätta en detalj som får dem att lära känna varandra, inte bara till ytan. Jag föll för de båda huvudpersonerna i boken och de känner genuina och trovärdiga. Texten är flytande och boken är lättsam, vilket gör att den går fort att läsa. Jag ser fram emot, och hoppas på att författaren skriver något mer. Jag kan verkligen rekommendera denna fina debutroman, som får ❤❤❤❤❤/5 av mig.

Mitt favoritställe ur boken;

Mitt privatliv står still men min kreativa sida brinner. Jag skriver som aldrig förr och har hittat en handling som håller mig vaken om nätterna. 

Jag använder bordet vid det stora fönstret i vardagsrummet som arbetsplats. Bredvid datorn står en stor kopp te och jag kan erkänna att det står ett gäng kakor där också. Låt mig vara helt ärlig, hela asken med dammsugare är framme. Det finns ingen anledning att skona någon av de små gröna godsakerna. Min dator är öppen. Jag har skrivit tiotusen ord idag. Jag lutar mig tillbaka mot stolsryggen och ler förnöjt. 

"Jag är bra. Jag är så bra", säger jag högt till mig själv. 

Min mobil plingar till och jag tar nöjd upp den för att kolla vem som hör av sig. 

Vill du se något roligt?

Det är från Pawel. Vi har haft lite sporadisk kontakt under hösten och vintern, sen jag var i London. Manuset är klart sen flera veckor och de har börjat med genomläsningar och mindre repetitioner förra veckan. Meddelandet uppdateras med en bild som får mig att skratta. Han har gjort blonda slingor, något som jag faktiskt glömt att jag gett Antonio i boken. Fnissande knappar jag in ett snabbt svar med skrattande emojis och lägger ner telefonen på bordet. Jag har accepterat att Pawel ska spela Antonio. Det är fortfarande lite konstigt men det kan bli bra. Han kan bli bra. Det måste helt enkelt bli bra. 

Det är nästan mörkt när jag kollar på min mobil igen. Johannes har ringt och skickat ett sms som har så sura undertoner att jag blänger på texten och känner vecket, som jag hade permanent i pannan under vårt förhållande, komma tillbaka. Han undrar om jag har hans Bryan Adams skiva. Herregud vad han kan tjata och kivas om den jäkla skivan som inte ens är hans. Jag svarar honom surt och korthugget.

- Det är min skiva, kan du fatta?

I meddelandet bifogar jag en bild på omslaget där det står tillhör Julia 7b och hoppas att han fattar grejen. Kanske jag bara borde ge honom den jäkla skivan så han slutar älta om den.

Från baksidan; 

FÖR ROMANCEFÖRFATTAREN JULIA är hela tillvaron på väg att förändras när debutromanen, baserad på hennes eget liv ska filmatiseras. En vardag som annars består av stökiga styvbarn och en relation på sparlåga byts mot storstadsliv och intervjuer för teve och press. Det bär av till London för boklansering, och för att delta i manusarbete för den kommande filmen ska spelas in. 

Paul Thompson är den absolut hetaste unge skådespelaren den brittiska filmbranschen har att erbjuda. Att han har tackat ja till rollen som Antonio i filmen gör alla överlyckliga...utom Julia. 

Hon har den bestämda uppfattningen att hans främsta egenskap är att vara snygg, men någon vidare skåderspelare är han inte. Framför allt är han helt fel för rollen som Antonio, mannen som en gång krossade hennes hjärta. 

Övertalad av sin agent går Julia på en fest hemma hos Paul i hans lyxiga villan med pool. När en olycka inträffar blir Julias insats skillnaden mellan liv och död. Motvilligt lär Julia känna Paul, men frågan är om han lyckas få henne att omvärdera honom. Finns det ett djup bakom den snygga fasaden trots allt, eller handlar allt bara om yta och kändisskap?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Ninni🌹

Ödets kyss

"Ödets kyss" av Lovisa Wistrand är utgiven av Ordberoende förlag. Vi får följa ett kärlekspar, Anja och Erik, som träffas en alla hjärtans dag i mitten av sextiotalet, när båda är unga, fram till nutid. Magin hänger i luften och de kan aldrig glömma varandra på denna speciella dag. Livet kommer i vägen och ödet gör att de inte får varandra. Båda lever sina liv, gifter sig, får barn, men saknar alltid varandra. Deras kärlek kan de aldrig glömma. Magin på alla hjärtans dag gör att de träffas bara på denna speciella dag. Aldrig annars. 

Ibland får man en bok som är aldeles speciell i sina händer. "Ödets kyss" är en sådan bok. Jag har läst många böcker om kärlek, men denna slår allt! Både utsidan, det fantastiska omslaget på boken, och texten på insidan är helt otroligt vackert. Det var en ren njutning att läsa den här fina kärleks historian. Men ändå kan jag inte förklara hur fin denna bok är...orden blir så fattiga. Den är rik, djup och helt enkelt magisk. Jag älskar denna bok med hela min själ. Handlingen är så gripande och vacker. Språket och miljöbeskrivningarna är underbara. Jag sträckläste verkligen boken. Jag lär läsa denna bok om och om igen, troligt vis till alla hjärtans dag framöver! Rekomenderar boken med ett stort- läs den! Denna ljuvliga kärlekshistoria får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favoritställe ur boken;"Hur är det?" frågar han. 

Rösten är sträv och mörk, han måste vara äldre än jag-kanske tjugofem. Bara att höra honom prata ger mig pirrigt små kårar över armarna. Varför blir jag så intresserad? Luften mellan oss tycks laddad, vilket gissningsvis måste vara ett resultat av alla hjärtas dag, och ändå ser jag inte hur han ser ut, utan bara rökmoln som flyr ut i luften framför hans gömda mun. 

Kanske blir jag intresserad för att jag inte riktigt kan se honom. För att jag inte riktigt gillar när saker hålls hemliga? 

Jag harklar mig så att rösten blir klar och pressar mig sedan mot bänkens armstöd, för att komma så långt bort från killen som möjligt. "Ursäkta va?" svarar jag på hans fråga. 

"Mår du bra?" 

"Är det mig du pratar med?" känner jag mig tvungen att fråga. Vem vet, han kanske pratar med sig själv. Eller med den kvackande ankan som vandrar omkring bland den stelfrusna vassen. 

Mannen vänder sig om fullt ut, men under huvan är det becksvart. Kanske betraktar han mina kinder som säkert blivit röda av februari kylan, eller de små testarna av brunt hår som envisas med att titta fram under yllemössan. Hans egna drag är svårare att se, det är för dunkelt-trots att snön gör sitt bästa för att lysa upp. Det enda jag kan notera är rocken han bär är bred och svart, samt att han har en kameraväska runt överkroppen. Däremot inbillar jag mig att han är rätt snygg. Och mystisk. Åtminstonde om jag ska gå på hur rösten låter.

"Det är bara vi som sitter här", säger han till slut.

"Jag känner inte dig."

"Och jag känner inte dig". 

Från baksidan;Till mormor, farmor och alla de kvinnor som föregått mig. Tänk vilka historier som ligger begravda i tiden, vilka berättelser som aldrig kommer att se dagens ljus. Alla äldre har någon gång varit unga, alla döda har någon gång levt, och alla versioner av den man en gång varit lever kvar i hjärtat. 

Anja har haft ett år kvar att leva i tre år, men lyckas mirakulöst klamra sig fast vid livet. För hon är inte klar här än. Innan hon kan dö måste hon finna sin förlorade ungdomskärlek. De har ett speciellt förflutet. Varje alla hjärtans dag drogs de till varandra. Aldrig annars. Nu har det gått trettio år sedan hon såg honom senast och hon befarar att han är död. 

Det är alla hjärtans dag är här igen, kanske hennes sista. Magin hänger i luften och än kan vad som helst hända. 

Ha en fortsatt trevlig lördag

Kram Nina