söndag 30 april 2023

Flickan från underjorden

"Flickan från underjorden" av Sara Mauritzon utgiven av Bonnier Carlsen förlag. För barn 9-12 år. Lillo är en halvgud vars största önskan är att hitta sin försvunna mamma, som han bara har vaga minnen ifrån. Till hjälp har han sin hund Jessie och de båda asa gudarna, Tor och Freja. Men något annat tycks också vara på gång. Det är natt och Lillo kan inte sova. En märklig storm drar in över Hejdafors och Lillo ser att en gestalt skrider helt oberörd igenom den. Några andra elever på skolan, har sett att det stryker omkring en läskig varg, med röda ögon utanför skolan. Senare ser Lillo den när den smyger vid hans bostad. Han förstår att den är ute efter honom. Ett märkligt mörker breder också ut sig över Hejdafors. En flicka som ser utklädd ut syns gräva med bara händerna i jorden på kyrkogården. Vem är hon? Har alla dessa händelser något med Lillo att göra? Och vad är det för uppdrag som han och Tors dotter Lo ska utföra tillsammans? 

I den här boken får vi möta de nordiska gudarna och halvgudarna i ett rafflande äventyr. Detta är andra delen i en serie som heter Yggdrasil. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Jag hade gärna gjort det för att få inledningen i historien. Jag tycker att boken har ett riktigt snyggt bokomslag, och varje kapitel börjar snyggt med en fin bokstav. Detta är en riktigt spännande bok fylld med magi och magiska väsen. Vad sägs om hamskiftare, ödesguddinnor och magiska topasstenar? Jag hade älskat den här bokserien som barn. Jag tycker den är otroligt bra och välskriven. Det är en häftig story, som involverar våra gamla hedniska asa gudar. Jag tycker att författaren lyckas fånga den där mystiska känslan från början till slut. Jag gillar alla häftiga karaktärer. Lillos sökande efter sin mamma genomsyrar historien, mitt i allt det obehagliga. En bok som kan passa för alla som gillar tex Harry Potter och Narnia böckerna. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 34

HEMLIG SKRIFT

I köket brinner det ljus på bordet när jag kommer in med Jessie efter mig. Freja sitter uppkrupen på en stol med benen korsade. Hon har den silvriga skrinet jag hittade i vår klädkammare framför sig. Det hon visade för ödesgudinnan och sedan slängde in i buskarna. 

Freja tittar på mig och ger mig ett leende, innan hon fortsätter att prata med Tor vid bordet. 

"Det märkliga är att skrinet bär mitt tecken. Det är ju falken här", säger Freja och vänder på skrinet. 

Hon visar oss de inristade runtecknen. 

"Antingen måste det vara mitt skrin en gång, trots att jag inte minns det, och som någon har tagit ifrån mig. Eller så är det ett skrin jag skulle ha fått men aldrig nått mig." 

"Eller så är det något annat skumt vi inte känner till", säger Tor. 

"Du är alltid till så stor hjälp", säger Freja.

"Tror ni att vi någonsin kommer att hitta min mamma?" frågar jag och försöker hålla rösten stadig. 

Händelsen i Frejas rum och allt det andra som hänt idag sitter kvar i mig. 

"Det är som om hon har gjort allt för att jag inte ska kunna hitra henne. Hon kanske inte vill att jag ska göra det." 

"Det kanske inte är hon som är skyldig till det. Kanske har någon gjort så att det blivit så", säger Tor "Oavsett kommer vi inte att ta någon händyn till det, hitta henne ska vi." 

"Ja, det kommer vi att göra förr eller senare", säger Freja, men låter inte lika övertygad. 

Nu kan jag inte hålla tillbaka tårarna längre och Freja drar ut stolen bredvid sig. 

"Kom och sätt dig här, Lillo." 

Jag gör som hon säger och torkar mig i ansiktet. 

"Jag förstår att du är orolig för din mamma och allt annat. Speciellt nu när Tor har varit så klumpig och avslöjat mer än han borde för dig", säger Freja. 

Hon klappar med handen upp och ner längs min rygg. Det är skönt även om det får mig att gråta ännu mer. 

Baksidestext;

DET ÄR NATT när en höststorm drar in över Hejdafors. Träden rister och vinten tjuter och det är omöjligt att sova. När Lillo tittar ut genom fönstret syns ett ljus från grannen Tors hus. Och längst gatan skrider en gestalt fram, helt oberörd av stormen.

Redan nästa dag händer märkliga saker i utkanten av skolgården och Lillo anar att gudarna från Asgård kommer att behövas igen. Dessutom dyker det upp en underlig flicka som sitter och gräver med bara händerna med bara händerna i jorden på kyrkogården. 

Tur att Lillo har grannen Tor, sin älskade hund Jessie och den hemliga topasstenen. För halvguden Lillo kommer att behöva vänner, list och mod när äventyret fortsätter... 


Ha en fortsatt trevlig kväll!

Kram Nina 

fredag 28 april 2023

Fem en fredag v 17-Ordspråk

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om ordspråk fler förslag hos ElisaMatilda

1. Anfall är bästa försvar - när deltog du i bollspel senast?

Svar; Jag kan inte springa så bra på grund av min fot, men det var väl när jag skulle läsa till undersköterska och då började vi läsåret med brännboll. Det var 2003, så väldigt länge sedan.

2. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge - vad väntar du på?

Svar; Fyller 50 år den 12 maj, så jag väntar på min födelsedag. Jag väntar också på det fina vädret. Vill ha sol nu.

3. Bättre ensam än i dåligt sällskap - när ville du senast bara gå hem?

Svar; Händer ibland, men kommer just nu inte håg något specifikt tillfälle.

4. Den som spar han har - vad sparar du till?

Svar; Jag önskar ju mig ett tunnelväxthus så jag samlar på mig frön. Semester.

5. En plats för var sak och var sak på sin plats - vad hos dig ligger aldrig på sin rätta plats?

Svar; Ha ha, min busiga katt brukar sno strumpor och vantar mm och gömma lite var som helst. Han är som en hund och gömmer de t ex under sängen.


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

torsdag 27 april 2023

Inte den jag är

"Inte den jag är" av Jenny Lindmark utgiven av Lava förlag. Ella är en nyinflyttad lärare på en gymnasieskola, och singel. Med eleverna är hon framåt och engagerad, och hon trivs med sitt arbete. Privat är hon blyg och tillbaka dragen. När Micke börjar som idrottslärare på skolan, har han ett rykte som Casanova. Ingenting för Ella med andra ord, trots att hon tycker att han är stilig. Och Micke å sin sida gillar tjejer som är lite mer framåt. Han tycker att Ella är aldeles för blyg. Han vill dessutom bara ha tillfälliga förhållanden, och är inte intresserad av något stadig varande. Trots det dras Ella och Micke allt mer till varandra. Ska den inbitne Casanovan äntligen slå sig till ro? Men Ella har ett mörkt förflutet och hon vill ju kunna lita på Micke. Kan hon det? Stellan jobbar också på skolan. Han har svårt med relationer och har dålig självkänsla, men så träffar han en lite yngre kvinna. Johanna som blir mobbad av sina arbetskamrater. De hånar henne för hennes längd, och hon tror därför att ingen skulle kunna bli intresserad av henne. Ska dessa olika karaktärer finna den kärlek de söker? 

Författarens debutroman är en feelgood roman, som handlar om att få en ny chans i livet. Denna historia belyser på ett fint och insiktsfullt sätt, hur svårt det kan vara när man blivit utsatt för psykisk och fysiks misshandel, och hur man går vidare efter det. Man känner sig misstänksam mot andra människor, och väljer att vara ensam, trots att man inte vill det. Författaren beskriver på ett trovärdigt sätt hur det kan kännas och vad man gör för att skydda sig själv. Ella t ex är en varm och kärleksfull kvinna, som egentligen älskar att dansa och klä sig i vackra färger, i stället klär hon sig för att inte sticka ut. De olika karaktärerna behöver ändra på sina invanda mönster, för att få den förändring och den kärlek som de söker. Vi får följa de olika karaktärerna under deras olika resor. En varm och  mysig bok om att börja om. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Micke hade tittat på henne en lång stund. Iakttagit var kanske ett bättre ord. Som alltid på dans var han nykter, och han brukade roa sig med att, ja, iaktta sina medmänniskor och deras beteende på och omkring dansgolvet. Det var ganska underhållande att se hur många skaffat sig självförtroende med hjälp av alkohol för att våga närma sig det andra könet och ta en sväng om. Inte för att Ella var berusad. Nej, så vitt han kunde bedöma var hon spik nykter. Det enda han hade sett Ella dricka var mineralvatten, och det behövde hon nog, tänkte han med ett leende. Hon hade inte suttit särskilt mycket under kvällen, vilket inte alls var så konstigt. Hon dansade helt fantastiskt, smidigt och sensuellt. Det enda som saknades var ett leende. Det var helt uppenbart för vem som helst att Ella älskade att dansa, vilket rimmade illa med att hon såg så allvarlig ut hela tiden. Micke kunde inte riktigt släppa tanken. Hon borde le. I samma ögonblick som han tänkt tanken ut bestämde han sig. Han skulle dansa med henne och hon skulle le. Han reste sig upp och kryssade över dansgolvet för att hinna fånga upp henne när musiken tystnade.

"Vill du dansa?" Micke sträkte ut handen mot henne och log. Ella lyfte blicken och ryckte till. Han. Hon kände hur pulsen började slå dubbelt så fort och hon bara tittade på honom. Först när hans leende blev en aning bredare kunde hon svara.

"Javisst."

Han log lite inombords åt hennes uppenbara förvirring när de gick ut på dansgolvet. Hon hade visst inte väntat sig att bli uppbjuden av honom? Konstigt, egentligen, eftersom de båda älskade att dansa och jobbade på samma arbetsplats. Fast, det är klart. Ella kanske inte såg honom som dansör utan som idrottsnörd? Tanken försvann när de kommit ut på dansgolvet och musiken började. Det var en snabb låt, så de valde att bugga. Hon dansade verkligen lika bra som han trott och verkade kunna förutse varje tur och följa honom hur lätt och enkelt. 

Hon höll ansiktet neutralt, trodde hon i alla fall, men inuti åkte känslorna berg-och dalbana. Varför hade han? Med henne? Det var obegripligt. Musiken lät helt avlägsen och de andra paren susade förbi som i en dimma. Hon kunde ändå inte låta bli att lägga märke till hur bra de dansade ihop. Han dansade verkligen bra. Hon behövde inte ens tänka på dansen utan lät tankarna virvla fritt.

Baksidestext;

Ella är nyinflyttad till stan och arbetar som lärare på en gymnasieskola. Från vännen och kollegan Nettan får hon höra att Micke Nygren har börjat som idrottslärare på skolan. Alla verkar veta vem han är utom Ella. 

Första gången Ella och Micke springer på varandra är i lärarrummet och Ella kan bara hålla med sin goda vän: Micke är spännande och ser bra ut. Men ryktet säger att han aldrig dejtar sådana som Ella. Dessutom har hon själv anledningar att dra sig tillbaka. 

Den andra idrottsläraren på skolan, Stellan, har svårt med relationer. Han är inte längre den där vältränade mannen han en gång var och självbilden har raserat. I ett försök att hitta rätt igen inleder han en relation med en yngre kvinna, men det blir inte riktigt som han tänkt sig. 

Inte den jag är handlar om att växa och våga. Det är en engagerande feelgoodroman med komplicerade relationer och längtan efter kärlek. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

tisdag 25 april 2023

Ur skogens djup

"Ur skogens djup" av Cecilia Andersson utgiven av Sandebo förlag. Detta är andra delen i Västerviksserien. Första delen heter "I vikens mörker" som jag också läst och recenserat. Förra boken slutade ju med att Anna blev överfallen av Conny i sin stuga i Västervik. Hon blev illa skadad både psykiskt och fysiskt, och nu är det dags för rättegång, två månader senare. Rättegången drar ut på tiden på grund av olika anledningar, vilket gör det extra jobbigt för Anna. För att slippa alla långa resor hyr hon en liten stuga mitt ute i de småländska skogarna runt sig. Det dröjer inte länge förrän hon börjar känna sig iaktagen. Är det bara inbillning eller är det någon där? Inte blir det bättre av att Connys advokat Philip Cronstedt, menar att hon inte alls är oskyldig till det som hände. Anna blir osäker då hon känner att hon blir misstrodd i rätten. Hon får ett nytt konsulentuppdrag som får henne att tänka på annat. Kommer domaren gå på hennes sida, eller kommer Conny vinna målet? 

Denna boken tar vid där den förra slutade, vilket gör att jag rekommenderar att man läser den först. Författaren har verkligen lyckats fånga den där känslan av att vara iaktagen. Den där krypande känslan är obehaglig. Det är mörkt runt stugan på kvällarna. Man förstår att huvudkaraktären känner sig en smula rädd. Vilken tur att hon får låna hunden Freja av sin hyresvärd. Boken är spännande från första till sista sidan och är en riktig bladvändare. Samtidigt innehåller den även vardagliga scener som umgänge med vänner, promenader med hunden samt arbetet som konsulent. Som helhet händer det mycket i boken, vilket är bra. Vi får även följa hur rättegången utvecklar sig. Författaren beskriver miljö och karaktärer på ett bra och trovärdigt vis. Jag skulle gärna läsa en fortsättning, för boken slutade rätt så spännande. Denna spänningsroman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

Med långsamma steg gick hon mot dörren samtidigt som hon försökte hålla i hunden som ville fram fortare. När hon kom fram till trappan reste sig personen upp och öppnade dörren åt dem. 

"Välkommen hem, har du fått en ny kompis?"

"Nämen hej, vad gör du här?"

Anna hann reflektera över hur oväntad glad hon blev över att se Gunnars bekanta gestalt innan hon klev upp för trappan och gav honom en spontan kram. 

"Oj", hörde hon förvånat där uppifrån, och Anna insåg att de brukade vara mer formella när de sågs. Men dagen hade blivit extra lång med misstroendet hon känt i rätten samt att hon nästan varit vilse i skogen nyss, och ett välbekant ansikte kändes så välkommet. 

Innan han drog sig ur hennes omfamning hann Anna känna doften av en äldre sorts herrparfym blandad med naturens egna essenser. Med händerna om Annas armar sköt han henne ifrån sig och tittade forskande på henne.

"Är allt bra? Du ser blek ut."

Anna nickade lätt och vände sig mot dörren, fick upp nyckeln ur fickan och låste upp.

"Kom in, jag måste komma ur kläderna." Hon tittade snabbt upp på Gunnar och rodnade lätt eftersom orden kunde tolkas på fler sätt. Men han verkade inte tycka att hon sagt något konstigt. 

Med Gunnar hänvisad till en egen liten husesyn fick Anna snabbt på sig torra och varma kläder. Ett par jeans och en ny stickad tröja. Som tur var hade hon en borste liggandes i sovrummet och kunde dra den igenom håret. Spegelbildens detaljerat bleka reflektion av hennes ansikte och tröttheten i ögonen försökte hon inte bry sig om.

Trots att hon bara varit borta några minuter hade Gunnar sysselsatt sig och satt på huk framför kaminen. Frejas skålar var fylla med både vatten och nytt foder. 

"Hoppas det är okej att jag..." Han slog ursäktande ut med handen. 

"Självklart, tack snälla."

Anna blev stående vid soffan och studerade Gunnar när han fick in tänd ved och några tidningspapper i braskaminen. Med en tändsticka fick han fyr och elden flammade snabbt upp. Han letade i korgen efter några tunnare bitar att lägga in så det skulle ta sig ordentligt. Ärmarna på flanellskjortan var upprullade och hon kunde knappt slita blicken från hans kraftiga händer och de starka underarmarna. Varför hade hon inte tänkt på dem innan? Den seniga brunbrända huden vittnade om hårt arbete utomhus, och av någon konstig anledning gick det en stöt genom kroppen på Anna. Men vad står jag här och funderar på? Gunnar är bara en trevlig granne som vill vara snäll, punkt slut. Anna tog några bestämda steg mot köket. Skakade på huvudet åt sina konstiga tankar. Dagens äventyr måste ha skapat syrebrist i hjärnan.

Baksidestext;

"...Som försvaret visat vid åtskilliga tillfällen under rättegången var det inte självförsvar från Anna Svanströms sida, utan hon bjöd mer eller mindre in till händelsen i december när mötet med Conny Strålqvist råkade urarta."

I Eksjö tingsrätt står Anna återigen öga mot öga med sin förövare Conny. Förhandlingarna drar ut på tiden, och Stockholmsadvokaten Philip Cronstedt gör allt för att så tvivel om Annas roll i det traumatiska överfallet för knappt två månader sedan. Annas oro och ångest stiger, de måste väl inte tro på honom? 

Den lilla stugan hon hyr i utkanten av den småländska skogen för att slippa resorna från Västervik verkar heller inte vara så trygg som hyresvärden påstått. Som tur är får Anna ett nytt redovisningsuppdrag att landa in i, något som tar fokus när allt annat är så oroligt. Även om hon förstås tycker att vissa underlag verkar vara lite underliga...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

☆Läs min recension om "I vikens mörker" här

☆Läs min författarintervju av Cecilia Andersson här

måndag 24 april 2023

Gränslandet

"Gränslandet" av Katarina Waderius, utgiven av Bokförlaget Tibblin & Partner. Detta är en poesibok om psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är något som ökar lavinartat i vårt land. Det är något som är riktigt fel när människor mår sämre och sämre. Det ligger mycket i våra politikers dåliga beslut. Sen när man mår psykiskt dåligt, finns det ingen hjälp att få. De som ska hjälpa stjälper, och vården har stora brister. Jag brukar inte läsa dikter så mycket. Men den här poesi boken tyckte jag var jättefin. Det finns dikter för alla typer av sorger som kan drabba oss och alla är lika fina och vackra. Människor som lider av någon form av psykisk ohälsa kan säkert hitta någon dikt som ger tröst här. Jag hittade faktiskt några stycken som gav mig tröst. Författaren lyckas  sätta ord på de känslor som gör att jag själv mår dåligt, och som jag själv inte kan uttrycka. Hennes ord ger kraft och tröst att orka ännu en dag. Detta är en bok som jag kan komma tillbaka gång på gång och ändå hitta något nytt som talar till mig. En väldigt fin diktbok som får ❤❤❤❤❤/5.

Några av mina favoriter;

Sorg

En spegelblank sjö jag ser

du finns inte mer

Saknaden värker innuti mitt bröst

önskar jag ännu en gång fick höra din röst

Få säga hur mycket jag älskar dig

Dina jordiska spår finns kvar

det är allt jag nu har

Hoppas din dödsångest fick ett svar

när dina skyddsänglar dig bar

över till andra sidan där alla andra väntar

de som gått före för att välkomna dig

Jag tänder ett ljus för den du var

ett sista farväl jag tar

En spegelblank sjö jag ser

du finns inte mer


Mellan två världar

Jag ska svara på en fråga

men huvudet ekar tomt 

vad var frågan nu igen?

Koncentrerar mig ännu mer

full aktivitet

sedan kaos

Hur ska jag reda ut det här

innan jag vet ordet av 

befinner jag mig i en annan värld

Världen jag så ofta hamnar i

när det blir för mycket


Tisdag

Kalendern visar idag den 13:e maj

det är vår sägs det

Tog en promenad

vandrade i min egen grumliga värld

plötsligt stod hon bara där, log och sa hej

ett leende och värme spreds inom mig

jag vände mig om

kändes som solen lyste inifrån mig

plötsligt såg jag färgerna så klart

det är vår, just nu

precis just nu

är det vår även för mig


Värken

Min kropp vill inte lyda

under smärtans järngrepp

försöker göra sådant jag förr kunde

men inser snabbt att tiden är förbi

Värken styr och ställer

och jag är endast en ofrivillig passagerare

vill mer än vad jag kan

accepterar att så är fallet

smärtorna är konstanta

värken vilar aldrig

men det måste jag göra

Baksidestext;

En kraft i orden. Tydliga budskap som träffar läsaren med övertygelse. Poeten har varit med i mången batalj. Livet fyllt av kamp. Vad blev det kvar?

Nu finns en spirande tilltro till det goda, att det går på något vis. Allt går genom budskap. Genom sanna budskap som griper tag, som inger hoppet bakom hindren, som Du måste förbi för att se sant, utanför ditt gränsland. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

fredag 21 april 2023

Författarintervju-Anna-Lena Forsberg

Denna intervju belyser Anna-Lena Forsberg som har gett ut två böcker men som också är journalist och jobbar som reporter på SR i Västerbotten. Jag tycker att de som är författare verkar oftast vara lyckliga. De får göra något de verkligen tycker om och som ger dem mening med livet. Läs Anna-Lenas spännande svar.

Foto Jennifer Lindberg

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har gett ut två böcker, Därifrån vi komma – en släkthistoria från Ångermanland (2020)

och Mamma, det har hänt en olycka! (2022). Bägge finns både som fysiska böcker, E- och ljudböcker.

Finns också med i två novellantologier, Våga drömma (2021) och Överraskningen (2022)

Och så skriver jag på ett manus om en estlandssvensk kille som flydde till Sverige i samband med att Andra världskriget bröt ut.

2. Vem är Anna-Lena Forsberg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är mamma till fem vuxna barn, och har sju barnbarn. Familjen är mitt allt, utan dem vore mitt liv tomt och fattigt. Jobbar som journalist på Sveriges Radio P4 Västerbotten, som kvällsreporter. Pluggar också till Skrivpedagog på distans, mot Skurups folkhögskola. Min plan är att växla upp jobbet som skrivpedagog och gå i pension om ett par år.
Annars åker jag och min man gärna omkring i vårt andra hem, vår husbil. Det blir både korta turer i närområdet (Västerbotten) och längre turer utomlands. Vi har åkt ett par gånger ned till Puglia i södra Italien, dit mina skrivresor också går, samt Polen, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Belgien och förstås Baltikum. Senast förra sommaren åkte vi genom Litauen, Lettland och stannade i Estland några dagar. Jag gjorde research till mitt pågående manus om Birger som bodde där innan han flydde.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag bar länge på idén om att skriva en bok om min farmor och farfar. Deras liv skiljde sig så mycket från mitt eget, det förstod jag när jag fick mitt första barn. När deras barn kom levde de på svältgränsen, preventivmedel var förbjudna och arbetslösheten enorm. TBC var en fruktad gäst i vart och vartannat hus och en vanlig öroninflammation kunde leda till döden eftersom penicillinet inte var uppfunnet. Allt detta ville jag berätta om, låta berättelsen leva vidare och inte glömmas eller gömmas. Det är inte bara min egen familjs bakgrund utan många, många familjer levde så.

 4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Skrivandet tog fart sent i mitt liv, först fick vi en massa barn och familjelivet tog all min tid under många år. Sedan utbildade jag mig till journalist, trodde att jag skulle skriva men blev förälskad i radiomediet. Gjorde karriär, blev utmattad och när jag till sist började komma tillbaka kom också insikten att det var ytterst sällan jag gjorde något för min egen skull. Jag hade inga intressen! Då kom jag på att skrivandet legat och puttrat under ytan ända sedan barndomen och jag anmälde mig till en skrivkurs i Italien – detta var 2018. Där på kursen började jag skriva på min första roman, 55 år (ung).

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt fin respons, både av mina föräldrar och släktingar. Det var ju lite läskigt att skriva om vår gemensamma bakgrund men ingen har haft något emot att jag gjorde det. Tvärtom hjälpte de till med fakta som var okänd för mig.
Jag bor i Sveriges minsta kommun och även här har mina böcker tagits emot mycket välvilligt.
Sist men inte minst måste jag få berätta om mitt 14-åriga barnbarn som intervjuade mig häromsistens. De hade fått i uppgift på skolan att intervjua en framstående person, och hon valde mig. Bättre respons kan jag inte tänka mig.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Livet har förändrats väldigt mycket sedan jag kom igång med mitt skrivande. Det handlar både om hur jag ser på mig själv och det jag gör. Jag tycker att jag sysslar med något viktigt när jag ger röst åt sådana som inte hörs annars. Mina böcker hittills är verklighetsbaserade och mina berättelser kan göra skillnad och sprida kunskap.
Och innehållsmässig har livet också förändrats eftersom jag numer jobbar 75 procent och ägnar mycket av fritiden till att skriva och att plugga. Livet har bytt inriktning från att jobba järnet till att ägna mig åt något som gör mig lycklig på riktigt. Jag lever min dröm, det är en klyscha men stämmer väl in på mig.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; När jag skrev bok nummer två hade jag gått fler skrivkurser, så egentligen blev det kanske svårare. Den första boken skrev jag på intuition och utan tanke på ”regler” som finns omkring bokskrivande. Det blev en hygglig bok ändå, vill jag påstå.
Bok nummer två hade arbetsnamnet #bokenomjalle. Den handlar om när min då femtonårige son råkade ut för en allvarlig olycka och tiden därefter. Det blev en självbiografi och där hade jag stor hjälp av mina kurskompisar och lärare på Skrivarakademin som gav mig nyttig respons. 
Svaret på din fråga blir nog, både och.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; #bokenombirger handlar om en pojke som flydde till Sverige som 17-åring, för att slippa bli soldat i den ryska armén (Sovjetunionen). Birger blev kvar i Sverige, bildade familj och levde resten av sitt liv här. Men när glasnost och perestrojka lättade på järnridån, när muren föll – ja, då väcktes drömmen om hemlandet, om hemgården som han skulle ärva efter sin far. Verklighetsbaserat som vanligt när jag skriver. Har underbart material att bygga berättelsen på. Jag njuter!

9. Har du några andra intressen?

Svar; Egentligen inte. Jag brukar försöka odla lite grönsaker och älskar att plocka svamp men tiden räcker inte riktigt till. Och ja visst ja – jag har startat ett äppelmusteri i liten skala. Det har blivit några hundra liter äppelmust hittills, kanske uppemot tusen.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag har haft många olika yrken genom livet men har jobbar som journalist på Sveriges Radio de senaste 22-23 åren.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag är allätare när det kommer till böcker, lyssnar oftast efter min utmattning då jag tappade förmågan att läsa mer än korta stunder. Jan Guillou är en favorit, har läst/lyssnat till det mesta han skrivit. Tycker också om Lars Kepler, Lotta Lundh och Sammy Jeridi. Höll på att glömma Danmarks deckardrottning  Sara Blædel – en fantastiskt duktig författare.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Det är tyst och lugnt. Jag sitter i soffan med datorn i mitt knä. Efter den första skrivkursen gjorde jag i ordning en egen plats där jag skulle sitta och skriva men jag gick aldrig dit. Annars gillar jag att skriva i husbilen, väldigt mycket!

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Försöker skriva så tidigt på dagen som möjligt, då är jag piggast i huvudet. Lyckas inte skriva varje dag men när jag får upp ”flåset” blir det dagligen. Ställer klockan på 30 minuter, tar paus i fem och håller på så till jag måste göra något annat. Åka till jobbet till exempel.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Börja skriva nu, vänta inte på att något ska hända som sätter igång ditt skrivande. I så fall kan det gå som för mig, 55 år är en lång tid att vänta. Anmäl dig till en skrivkurs, det är ett utmärkt sätt att komma igång. Låt skrivglädjen blomma, det är ljuvligt!

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Drömmen är inom räckhåll. Jag jobbar hårt för att bli en bra skrivpedagog, hjälpa andra med deras skrivande. I slutet av april åker jag till Italien med min första egna skrivresa, och det ser jag så oerhört mycket fram emot. Vi kommer att bo en vecka vid Joniska havet och har helpension på Ottilia al mare, ett underbart rosa stenhus med takterrass. Där har jag själv skrivit vid flera tillfällen så jag är övertygad om att mina kursdeltagare kommer att känna kreativiteten flöda. Planen är att det ska bli en ny resa till hösten, då med yoga och skriva i en underbar mix!

16. Något citat du lever efter?

Svar; Gläds åt det du har och sörj ej det du saknar.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Har inte läst så många men Brott och straff av Dostojevskij tycker jag om. Den väcker känslor och får läsaren (mig) att fundera över moral, vänskap och mycket annat


Tack Anna-Lena, för att du ville delta i min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Pernilla Enmark

Denna intervjun belyser Pernilla Enmark, som tidigare varit utgiven i novellantologier samt i diktantologier. Jag har tyvärr inte läst något av henne ännu. Läs hennes spännande svar. 

Foto: ricke.se

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har tidigare varit utgiven i fyra novellantologier och två diktantologier. I december 2022 kom min novell I sanningen fanns tystnaden ut som ljudbok och e-bok och i januari som pocket.

Under hösten kommer min novell, Under Mallorcas sol, som pocket och e-bok. Min debutroman, Arvinge saknad, kommer under våren 2024.

2. Vem är Pernilla Enmark?

Svar; Jag är en glad och lite rastlös 49-åring som alltid har älskat böcker. Kontrasten mellan att sitta och skriva och att ha en aktiv fritid passar mig perfekt. Långa promenader, längdskidåkning, slalom och fjällvandring ger återhämtning och vila. Jag bor i byn Norsjövallen i Västerbottens inland med min sambo och tillsammans har vi två barn som har flyttat hemifrån. Vår goldendoodle Hilma är ett riktigt yrväder och bjuder på många skratt.

3. Hur fick du idén till din kommande debutroman?

Svar; Jag behöver en plats för att få uppslag till noveller och romaner. Idéen till min kommande debutroman, Arvinge saknad, fick jag när vi strosade bland de små fiskestugorna och fyren ute på Pite-Rönnskär, en ö vid Norrlandskusten. När vi gick in i det vita kapellet som stått där sedan 1700-talet började jag fundera över alla människor och livsöden som passerat där. Jag gillar att det finns historiska inslag.

Idén till min nyligen släppta novell, I tystnaden fanns sanningen, fick jag efter att jag hade läst min morfars brev som han skrev under beredskapsåren när han låg inkallad utanför Tärnaby. Hemvan och Tärnabyfjällen besöker jag flera gånger varje år och när jag insåg att morfar spenderat flera omgångar som inkallad där, kände jag att jag ville skriva något som byggde på hans brev. Det är en novell med historiska inslag, kärlek och en väl gömd hemlighet. I morfars brev var det saknaden, hungern och gemenskapen bland de inkallade som berörde och fångade mig.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag påbörjade min kommande roman under 2019, sedan har jag skrivit på lediga stunder. I september 2022 skrev jag på avtalet för romanen som släpps nästa år.  

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag är så glad och tacksam att mina noveller har fått så fint mottagande. Novellen I tystnaden fanns sanningen har fått fina recensioner. Jag har fått möjligheten att ha boksamtal och berätta om novellen och dess bakgrund. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Skrivandet har gett många intressanta och roliga möten med människor som jag annars inte skulle ha träffat, vilket har varit inspirerande.

7. Var det lättare att skriva bok nummer två?

Svar; Jag har precis börjat skriva på ett råmanus till min andra roman, så jag får återkomma med svar på det.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu skriver jag på en feelgood roman, vilken också utspelar sig längs efter Norrlandskusten. Här möter vi Fanny, Chris och Vickan vars vägar korsas av en slump i en lanthandel. Ett par gäss, en sliten Grålle och ett barns nyfikenhet blir startskottet för en sommar som de alla hade blandade känslor inför. 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom skrivandet trivs jag med en aktiv fritid med slalom, längdskidåkning, promenader och under sommaren fjällvandrar vi gärna. Jag tränar både Rallylydnad och Nose Work med vår hund.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är utbildad gymnasie- och högstadielärare och arbetar i dag heltid på Norsjöskolan med svenska som huvudämne.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Tyvärr finns inte så mycket tid för läsande, men jag har alltid en bok på nattduksbordet. Jag läser gärna feelgood eller deckare.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag sitter oftast hemma vid köksbordet eller på mitt lilla kontor, men jag skriver var som helst bara det finns tid för skrivande.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver helst på morgonen, sedan kan jag redigera senare under dagen eller på kvällen. Nya idéer kommer när jag tar en promenad eller tränar.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Man måste ge sig själv tiden som det krävs för att skriva och skippa en del andra saker. Sedan kräver en text många genomläsningar och att man vågar ändra i texten.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Drömmen skulle vara att ha mer tid för skrivandet.

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”Det krävs stort mod att våga misslyckas.” Tyvärr vet jag inte vem som sagt det.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jag tycker om Charles Dickens böcker, speciellt hans sätt att skildra karaktärer. Andra favoritböcker är Narnia, Barn 312 och Törnfåglarna.

Tack Pernilla för att du ville delta i min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Fem en fredag-Borta men inte glömd

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om Borta men inte glömd-fler förslag hos ElisaMatilda


1. Vilken handling som du gjort i veckan vill du gärna få ogjord?

Svar; Tror inte jag gjort något jag ångrar.

2. När senast raderade du något?

Svar; Mailen raderar jag varje dag för att slippa allt onödigt.

3. När har du varit glad över inställda planer?

Svar; När jag har varit sjuk.

4. Vad glömmer du oftast på väg ut genom dörren och som du får vända tillbaka för?

Svar; Brukar inte glömma så mycket.

5. Hur ser du till att komma ihåg något du ska göra dagen efter?

Svar; Skriver upp i telefon, tider och så.


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

tisdag 18 april 2023

Mellan väggarna

"Mellan väggarna" av Maria Andersson  utgiven av Idus förlag. Denna boken belyser några få av flera tusentals kvinnor och barn som drabbats av våld i hemmet. Maria har gett deras berättelse en röst med denna boken. Maria, som är journalist har låtit kvinnorna berätta sin historia. Det är tungt att läsa dessa berättelser. Många av de kvinnor och barn, som blivit utsatta för misshandel, har djupa sår i själen och skador som aldrig kommer att läka. Dessa utsatta kvinnor får inget gehör från samhället och de som ska hjälpa stjälper. De befinner sig i ett så kallat skyddat boende, men när som helst kan deras skyddande tillvaro röjas av myndigheterna. Männen väntar bara på sin chans att se till att de dör. På nyheterna hör man att våldet i hemmen minskat, men det tror jag inte på. Någon stans har utsatta kvinnor lärt sig att det inte är lönt att anmäla sina monster till män. De blir ändå inte trodda. De får ju skylla sig själva. När ska samhället vakna? Vad hade den lilla flickan bara sex år gammal, som våldtogs av sin egen pappa, egentligen gjort för fel?

Trots att kvinnorna har utsatts för övergrepp och misshandel läggs utredningar ner i brist på bevis. Man undrar ju hur ett samhälle, som ska vara så jämlikt egentligen fungerar, då män kan vålta och misshandla kvinnor både psykiskt och fysiskt och ändå gå fria. Där kvinnan anses vara skulden till mannens beteende. Där andra människor ser, men inget gör. Där man låter mannen som misshandlar mamma och barn tilldelas vårdnaden. Vad är det för sjukt rättsväsende och vad är det för fundamentalt fel på de myndigheter som med vilje röjer en kvinna med skyddat boende? Det är något riktigt galet med vårt samhälle. Varför låter man dessa monster gå fria och utsätta kvinna efter kvinna för samma sak? När jag läser de olika kvinnoödena gråter jag flera gånger och har egentligen bara lust att kasta boken i väggen! Ändå är jag tacksam att jag läst den, och fler borde göra det. Detta är en viktig bok. Tack Maria för att du belyser dessa utsatta kvinnors öden. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Från boken;

Min styrka är nog att det är svårt att trycka ner mig psykiskt. Han försökte, men lyckades inte riktigt. Det var det fysiska som drabbade mig. Faktum är att det hände flera gånger på jobbet. En gång kom en personal in på mitt kontor. Då ligger jag på golvet och han sitter på mig med sitt knä över mitt bröst. Hon sa åt honom att sluta och det gjorde han. En annan gång skedde det i köket. Det var aldrig någon upptrappning till våldet, det bara hände. Från att vara en vanlig dag, till att smällen kom. Vi pratar en vändning på sekunden. Jag kunde vakna en morgon och han tyckte att jag skulle åka därifrån. När jag packade ihop mina saker så blev han förbannad och sa att jag skulle be om att gå stanna kvar. Hur skulle jag veta hur han tänkte? 

Jag har blivit utslängd ur lägenheten där han drog mig i håret och kastade ut mig i trapphuset. Även den gången helt utan förvarning. En annan gång satt jag i hans kök och jobbade. Jag frågade om vi skulle äta eller gå ut med hundarna. Han tyckte vi skulle gå ut med hundarna. Han kom fram till bordet där jag satt, gav mig en komplimang och gick två steg för att sedan vända sig om och vara svart i blicken. Åter igen sa han åt mig att jag skulle åka därifrån. Medan jag packade ihop mina saker så fick jag ett slag över axeln. Jag bad honom lugna sig då hans dotter var i rummet bredvid. När jag packade in mina grejer i bilen så kom det första slaget mot ansiktet, en rak höger. Han slog så hårt att jag flög in i husväggen med bakhuvudet före och svimmade.

När jag vaknade så satt han på mig och hade vridit min tröja runt halsen och laddade för nästa slag. Det enda jag tänkte på var att någon vuxen skulle höra mina skrik, men den enda som hörde var hans dotter som hade öppnat fönstret och skrek på honom. Det gjorde att han lugnade ner sig. Jag tog mig in i bilen och ringde en vän som hjälpte mig till sjukhuset. Där gjorde de ingen dokumentation som behövde göras, så jag fick åka till ytterligare ett sjukhus, fyra mil bort, för dokumentation. Jag blev inlagd för observation och förmodad hjärnskakning. Det var den första anmälan som jag gjorde mot honom.

Baksidestext;

Våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem, ändå tystas det ner och nedprioriteras av både myndigheter och av samhället i stort. Journalisten och författaren Maria Andersson bestämde sig för att träffa några av kvinnorna som levt nära våldet och låta deras röster bli hörda. Berättelserna är fria från filter och visar e  sanning som är svår att ta in. Sanningen om smärtan och sorgen. Historier som berättar om att utsättas av någon, ofta en person man älskat, men även ett samhälle som säger sig skydda de mest utsatta.

Flera av kvinnorna i boken lever gömda, då det finns risk att de dödas av sin före detta partner, ofta är det den man som är pappa till deras barn. Anmälningar läggs ner på grund av bristande bevis, ändå anses kvinnor och barn vara under så stort hot att de göms undan och tas ifrån rätten till ett normalt liv. Maria valde att träffa några av kvinnorna någon annan stans än i deras hem, då det är förenat med risker. Det enda vi vet är att de lever någonstans i Sverige. Samtliga har fått livstidsstraff för ett brott de inte begått. Eller som en av kvinnorna säger "Det sägs att Sverige inte har några dödsdomar, men de har fel. Jag är dömd till döden, och det är han som ska verkställa domen." 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

söndag 16 april 2023

En smakbit på en söndag-Smultronhyllan

                

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Smultronhyllan" av Birgitta Bergin, utgiven av Piratförlaget.

Smakbiten;

Kapitel 1

MIN AGENT FNÖS när jag berättade att jag ville arbeta på ett äldreboende. 

"Så du lämnar ditt liv som firad författare för att torka gamlingar i rumpan?"

"Nej, jag lämnar mitt liv som kuvad författare med kreaktivitets ångest och påtvingade deadlines för att istället arbeta med människor som behöver mig. Om det ibland innebär att torka någon i rumpan så är det okej för min del."

Det var efter det samtalet som jag med hundra procents säkerhet visste att jag fattat rätt beslut. Men även mina döttrar ifrågarsätter mig. För första gången sedan skilsmässan äter de middag hemma hos mig, i min nya lägenhet, när jag avslöjar mina planer. Jag får ta sats flera gånger innan jag säger det rakt ut. 

"Jag har fått ett nytt jobb. Jag ska börja arbeta på ett äldreboende redan nästa vecka."

Två par ögon stirrar förvånat på mig.

"Men mamma protesterar Lina. "Det går ju jättebra för dina böcker! Hur ska du hinna ha ett annat jobb också?"

"Jag ska inte skriva några fler böcker. Jag vill helt enkelt inte längre. Jag har varit frånvarande i så många år för att jag skrivit att jag till och med har missat att vara delaktig i era liv. Det är slut med det nu", försöker jag och lassar in en stor portion potatismos och lax som jag själv tycker att jag fått till riktigt bra. Jag som knappt kan laga mat. Det har alltid varit Nils som gjort det. 

"Är det inte lite väl sent att komma på det nu?" fortsätter Lina. "Vi flyttar snart till Lund. Det blir inte lätt för dig att plötsligt vara delaktig när vi pluggar och bor så långt bort."

"Kanske det, men jag vill som sagt komma närmare er-oavsett var ni bor."

"Men ett äldreboende? Varför just det?" Matilda ser riktigt intresserad ut.

"Därför att jag vill vara behövd. Jag vill vara med i det verkliga livet, där saker händer på riktigt. Jag vill inte längre leva ett låtsasliv med låtsaspersoner i en låtsasvärd som jag har hittat på."

Baksidestext;

EFTER ETT LIV I RAMPLJUSET som framgångsrik författare bestämmer sig Agnes för att förverkliga sin gamla dröm om att vara till nytta och glädje för andra och tar ett jobb på äldreboendet Smultronhyllan. Även om stället är trevligt bubblar Agnes av idéer om hur man kan göra tillvaron mer meningsfull för de äldre. Men den nye chefen verkar vara fast besluten att sätta käppar i hjulet för henne.

Den nyskilda Agnes ger sig också ut på dejtingmarknaden och plötsligt går allt väldigt fort. På ett par dagar har den charmiga Benny flyttat in hos henne och tar allt mer kontrollen över hennes liv. Det nya liv Agnes har drömt om glider henne sakta men säkert ur händerna. Hur ska hon se till att inte tappa bort sig själv?


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

fredag 14 april 2023

Vem minns Anki Braun

"Vem minns Anki Braun" av Sara H. Olsson, utgiven av HarperCollins förlag. Anki och hennes make Rune var tvugna att sälja sitt hus, på grund av att Rune blivit sjuk. De har bott i huset med sina två pojkar i 42 år. Anki är deprimerad och trivs inte i sin nya lägenhet. Hon kan inte släppa tanken på sitt älskade hus. När hon får höra rykten om de förändringar som de nya ägarna och inte bara de, utan hela gatan har gjort efter hon flyttat, kan hon inte låta bli att åka förbi för att se eländet. Vad hon får se chockar henne. Hon vill därför sätta dit den nya ägaren. Hämden slår väl ut, men Anki kan inte låta bli att ännu en gång besöka sitt hem. Denna gången går hon för långt, och tappar ett kärt föremål i de nya ägarnas tvättstuga, och det resulterar att hon måste besöka sitt hus ännu en gång. När någon plötsligt dör på gatan, blir Anki en av de misstänkta, då någon på gatan sett henne på platsen. Hur ska det nu gå för Anki Braun?

Detta är första delen i en serie om  Sommarängen. Jag tänker att det inte är så lätt att bli gammal. Jag kan tänka mig att omstälningen från hus till lägenhet är svår. Många äldre kan säkert relatera till detta. Jag tror dock inte många går så långt som Anki gör. Anki är så härligt gränslös och jag gillar henne! Jag tycker att hon är en charmig och gullig karaktär. Hon vill väl, men är lite för mycket. De övriga personerna i historien har författaren gestaltat bra och trovärdigt. T ex så finns den otrogna, den som alltid tränar, någon som vill ha barn, skvallertanten och den lilla områdes polisen och en massa andra intressanta karaktärer. På Sommarängen finns de alla representerade! Miljöbeskrivningarna är också fina och målande. Boken är en härlig blandning av spänning och komiska situationer. Boken är läsvärd och underhållande. Jag ser fram emot nästa del i serien. Denna fint förpackade mysdeckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 19

Anki

Anki klev ut ur trapphuset och gick målmedvetet i riktning mot bilen. Efter regnet hade värmen kommit och grönskan fullkomligt exploderat. Buskarna var fulla av löv och tulpanerna blommade ståtligt i rabatterna. Anki njöt av omgivningen och kostade på sig ett ordentligt leende. Det var länge sedan hon känt ett sådant självförtroende, stegen rörde sig av sig själva. Rune hade det bra i lägenheten. Anki hade lagt fram allt han behövde innom en armlängds avstånd från fåtöljen. Och när hon kikat in i vardagsrummet strax innan hon gått hemifrån hade han sovit gott. Kanske skulle han inte ens märka att hon varit borta.

Tygväskan på axeln pendlade i takt med stegen. Den var tung och lite vass och för varje steg slog den mot Ankis höft. Hon hakade ner väskan och höll den i handen de sista stegen till bilen istället.

Det var dags för loppisen i Sommarängen. Självklart skulle inte Anki åka dit och shoppa saker av sina föredetta grannar, det skulle ju vara konstigt. Men hon skulle spana lite vid sidan av. Hon skulle röra sig lite i periferin, utan att någon såg. Det var något hon faktiskt lärt sig att göra riktigt bra de senaste veckorna. 

Anki startade bilen. Genast kom osäkerheten krypande. Vad skulle hon dit att göra egentligen? Kunde hon inte bara låta dem vara? Fast en kort blick på tygväskan i passagerarsätet fick henne på andra tankar. Hon rullade ut på vägen.

I alla år hade hon gett så mycket till Solrosgatan, till området och till alla som bodde där. Hon hade lagt många timmar på att hjälpa till med överklagande av bygglov, att ansöka om blomlådor som väghinder hos kommunen för att 30-gränsen skulle hållas för att inget barn eller husdjur skulle råka ut för någon olycka. Och när blommlådorna väl var beviljade var det hon i egen hög person som hade planterat pelargoner i dem och gjort trivsamt och fint. Det var bara en sak i raden av många. Och vem tackade henne för det? Vem mindes allt arbete hon lagt ner? Ingen! I stället ringde Marianne och bråkade om den där förbannade slipen...

Baksidestext;

Solrosgatan har alltid varit i oklanderligt skick tack vare Anki Braun, Sommarängens självutnämnda ordningsman. Men när Ankis make blir sjuk och de tvingas flytta från sitt älskade kedjehus förändras allt. Grannarna, som känt sig tvungna att följa Ankis regler får nu äntligen en chans att blomma ut. 

Sommarängens nykomlingar, paret Perleman, planerar att bilda familj samtidigt som de jobbar hårt och renoverar sitt nyinköpta hus. Men deras framfart väcker snart känslor, inte bara hos grannarna utan kanske framför allt hos husets förre ägare-Anki har nämligen väldigt svårt att hålla sig ifrån sitt gamla område. 

När ett dödsfall plötsligt inträffar, och Anki dessutom synts till på platsen, tar polisen Christian Håkansson sig an utredningen. Men rör det sig om en olyckshändelse-eller ett mord? Och vem i Sommarängen har i så fall motiv att döda?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Elina Kangas

Denna intervjun handlar om Elina Kangas. En författare som jag ännu inte läst något av. Det är fint att skrivandet betyder så mycket för många och även läsandet. Tack Elina för att du ville delta i min intervju.

Fotograf Joakim Kangas

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Min debutroman ”Ett illegitimt barn” släpptes i november men jag har även skrivit kortromanen ”Springor av mörker” som kommer ges ut hos Seraf förlag under 2024.

Jag är även med i två antologier och har gett ut en fristående novell med titeln ”Mörka rummet” hos Everlasting Publisher.

2. Vem är Elina Kangas? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; En rastlös tvåbarnsmamma som ofta har flera projekt på gång. Jag är uppvuxen utanför Jönköping men bor numera med min familj i ett egenbyggt hus utanför Linköping. Dricker kopiösa mängder te, älskar choklad och lakrits och tvekar aldrig på att utmana mig själv om det finns en lockande idé. När jag är ledig spenderar jag gärna tiden med familjen, ute i trädgården eller sjunker ner i soffan med en bra bok eller serie.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Fröet till idén såddes under ett samtal där vi pratade om adoption och hur kontrollerad den proceduren är jämfört med att skaffa biologiska barn. Min hjärna spann vidare på det tillsammans med de svårigheter som vi står inför såsom klimatförändringar och resursbrist och därifrån växte boken fram. Ett samhälle innanför murar som skyddar mot den giftiga naturen, och överbefolkning och resursbrist gör att regeringen måste ransonera men fördelningen är inte jämn mellan invånarna. Samhället styrs med en järnhand och regeringen bestämmer till och med vem som får skaffa barn. I boken får man följa Nora som är ett av barnen som inte får finnas men ändå lyckas växa upp gömd i det öppna.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Första meningen skrev under sommaren 2020 och då var jag 26 år.  

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt positiv respons skulle jag säga! Många som tycker det är roligt, och framframförallt undrar folk hur jag har tiden att skriva då jag har två småbarn och har ett heltidsjobb.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag har blivit betydligt lugnare i själen. Skrivandet är mitt sätt att andas,  det är något jag gör för min skull och det känns så roligt att kunna ge liv åt historierna som trängs i huvudet. Jag hittade även in på bookstagram där jag har lärt känna så många fantastiska människor varav flera har jag haft den stora äran att träffa.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Mycket lättare! Jag lärde mig väldigt mycket på mitt första manus och det har blivit ett par stycken sedan dess men jag lär mig hela tiden nya saker inom skrivandet och min skrivprocess.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu håller jag framförallt på med två manus. ”I dina ådror” är ett high fantasymanus om väsenjägaren Ari som infekteras av giftmakerskan Saraya och tvingas att släppa henne fri från sin fängelsecell. Flykten från fängelset påbörjar en resa som vidgar vyer, öppnar brustna hjärtan och kantas av ödesdigra val och uppoffringar.

”Att renovera ett hjärta” är en feelgood om ett gift par vars äktenskap är på väg att kollapsa efter att de precis har förlorat sin son. Men när de åker till Jönköping för att sälja familjegården de nyligen ärvt faller båda för platsen och en dröm om ett café i den gamla logen börjar ta form.

Fotograf Joakim Kangas

9. Har du några andra intressen?

Svar; Fotografering är ett stort intresse, likaså att träna, vara ute i naturen och att umgås med familjen.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag arbetar som biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser, men kanske inte så mycket som jag egentligen skulle vilja då skrivandet tar mycket tid. Jag är en moodreader och har en bred smak, läser det mesta förutom deckare och självbiografier. Men mitt hjärta slår ändå starkare för fantasy i alla dess former.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag flyttar runt lite på olika platser när jag skriver. Men de vanligaste platserna är köksbaren och fåtöljen utanför barnens sovrum. Däremot finns det alltid en termos med te nära till hands.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver oftast på kvällen efter att barnen har gått och lagt sig. Så mina skrivpass brukar vara mellan 19.30 – 21.00 på vardagarna, och på helgerna är det mer varierande beroende på när det finns tid.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Våga testa! Skrivandet är en konstant läroprocess, ingen blir någonsin fullärd och det är bara att vara ödmjuk mot processen. Hitta det sättet som passar dig.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Nästa steg blir att göra klart mina pågående manus och hitta förlag till dem.  Drömmen vore att kunna gå ner i arbetstid och kunna arbeta mer med mitt eget skrivande.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Varför hålla dig till en box när du kan tänka utanför den?

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Oj, svår fråga. Men här är några av mina favoriter: Stolthet och fördom av Jane Austen, Kallocain av Karin Boye, Flugornas Herre av William Golding och Dr Jekyll and Mr Hyde.  

Fotograf Joakim Kangas

Tack Elina för att du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fem en fredag v. 15-Antingen eller

Idag funderar ElisaMatilda på frågor som handlar om antingen eller-fler förslag hos ElisaMatilda

1. En röra under sängen eller i garderoben?

Svar; Under sängen. Där kikar man inte så ofta. Är det rörigt i garderoben hittar man ju ingenting. Helst ordning på bägge ställena.

2. Bo i varmt klimat eller ett med alla årstider?

Svar; Alla årstider har sin charm. Jag skulle inte vilja vara utan dem.

3. Vinna på lotto eller få ditt drömjobb?

Svar; Drömjobbet är svårt att få för mig numera, så jag vinner gärna på lotto.

4. Böcker eller tidningar?

Svar; Läser helst böcker. 

5. Vara ärlig eller tänka på den andres känslor?

Svar; Jag tänker nog mest på den andras känslor, men det beror väl på vad det gäller.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kram Nina 

torsdag 13 april 2023

Veckans helgfråga v. 15

                

Mia i veckans helgfråga undrar; -Vad tycker du om självhjälpsböcker? fler svar hos Mia.

Svar; Jag gillar faktiskt självhjälp böcker. Jag brukar plocka ut många bra tips från dem. Ibland behöver man lite pep i livet. 

Jag kikar just nu i denna "Gå-boken Promenera för ett hälsosammare liv" Av Bente Klarlund Pedersen, utgiven av Ordalaget förlag.

Baksidestext;

Nycklar till ett hälsosammare liv 

Gå-boken ger dig svar på varför det är nyttigt att gå.

-Du minskar risken för sjukdomar, bland annat cancer, demens och hjärt-och kärlsjukdomar.

-Promenader är bra mot sömnlöshet, depression, stress och ångest-i vissa fall kan du gå dig helt frisk.

-När du går stärks minnet, kreativiteten utvecklas och förmågan att lära sig ökar.

-Går du en timme mer varje dag går du ner i vikt och bekämpar inflammation i kroppen. 



Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Möten vi aldrig glömmer

"Möten vi aldrig glömmer" av Ellinor Wikman, utgiven av Whipmedia förlag. Nelly och Benjamin träffades första gången när de var fyra och fem år gamla. Av en slump träffas de nu som unga vuxna på ett kristet läger. Benjamin har alkoholproblem och har hoppat av sin utbildning på fordonspogrammet och Nelly har svårt att lita på andra människor efter ett svek. Trots att hon nu har gått ut sin utbildning som stylist, hör hon ständigt en röst som intalar henne att hon inte har något värde. På lägret lär de båda ungdomarna att vända sig till Gud i bön. Efter lägret flyttar Nelly till sin chef och Benjamin fortsätter sitt destruktiva beteende, tills en kväll det går riktigt illa. Som tur är har han kvar numret till Nelly, och hon kommer och hämtar honom. Nu måste de båda ungdomarna vända på den negativa trenden, och de tankarna de brottas med för att våga satsa på ett liv tillsammans. Båda drömmer de om framtiden. Kommer de att lyckas?

I denna kristna feelgoodroman får vi följa de båda ungdomarna Benjamin och Nelly. Författaren beskriver på ett vackert och målande sätt huvudkaraktärernas tankar och känslor genom boken. Författaren har också vävt ihop deras livshistoria på ett bra sätt, genom små, korta kapitel. Tankar och känslor känns realistiska och är relevanta för historien, och boken är välskriven. Även om denna fina och gripande historia är fiktiv så kan säkert många känna igen sig i den. Den belyser de negativa tankarna och det destruktiva beteende som följer med psykisk ohälsa, oavsett ålder. Då det kan vara svårt att ta klivet ut i vuxenlivet, är det fint att de båda ungdomarna har rätt stöd omkring sig, för att kunna växa och blomma ut. Det är inte lätt att ge sig ut i vuxenlivet, och då är det fint att kunna ha någon att bolla sina tankar och känslor med. Det känns som att detta är en väldigt viktig bok. Denna bok kan jag  rekommendera till alla ni som är ung vuxen, eller som har med ungdomar att göra på olika sätt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20 

Nelly

"Lärde jag dig spela tv-spel? Var det du?" frågade han märkbart tagen av situationen.

Hans mun var halvöppen och hans blick frånvarande som om han såg henne för sitt inre så som hon såg ut för femton år sedan. 

"Ja, jag var lite rädd för dig när jag var liten", sa hon och skrattade genom tårarna.

Han skakade på huvudet, hade fortfarande halvöppen mun, men hon såg att närvaron i hans ögon var tillbaka. 

"Du kanske minns när vi åkte till Andr'es mamma. Jag gjorde pannkakstårta och vi åt bullar på en brygga vid en sjö."

Nelly nickade, mindes inte men andra minnen kom tillbaka. 

"Jag tror att det var den kvällen Andr'e gjorde slut med mamma och sa att han tyckte att hon skulle gå tillbaka till pappa. Jag antar att du flyttade med honom för ni försvann. Jag har svårt att skilja på vad som är mina minnen och vad jag minns för att mamma berättat."

De höll fortfarande vara dra i handen. Han grävde i sanden igen med andra handen. 

"Vi flyttade hem till mormor men när mamma kom hem från sjukhuset försvann han", sa Benjamin. 

Han tittade på henne och hon såg hur det ryckte i mungiporna på honom.

"Jag kan inte fatta att det är du", sa han och tryckte hennes hand lite hårdare.

Hans hand var mjuk och hård på samma gång, mjuk hy på handryggen och valkar i handflatan.

"Vi kunde ha blivit syskon", utbrast hon och lutade huvudet mot hans axel.

Hon undrade hur hennes liv hade varit om hon haft ett syskon . De gick tysta genom skogen i sommarnatten och tårarna kittlade Nellys kind.

Det var Benjamin.

Baksidestext;

Möten vi aldrig glömmer utspelar sig i Göteborg och är en feelgoodbok om att känna sig vilsen som ung människa påväg ut i vuxenlivet. 

Benjamin, 20 år, vill arbeta med bilar men har hoppat av fordonspogrammet och hamnat i ett alkoholmissbruk precis som sin far. Nelly, 19 år, har precis avslutat sina studier på stylistprogrammet och erbjudits jobb på Bettans hårverkstad. Hon brottas med negativa tankar och längtar efter att hennes föräldrar ska se och förstå henne. 

Benjamin och Nelly tvingas till ett kristet sommarläger och placeras av misstag i samma rum. Han blir tagen av hennes skönhet och hon tycker om hans sällskap.

När lägret är slut oroas Benjamin över vad som ska hända när han reser hem. Är det sista gången han ser Nelly? Han får ett återfall och Nelly väntar förgäves på att han ska höra av sig.

Ska deras vägar korsas igen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Kanske vi möts igen" här

onsdag 12 april 2023

Au revoir Agneta

"Au revoir Agneta" av Emma Hamberg utgiven av Piratförlaget. Svenska Agneta tar hand om den demente Einar, och hans två katter, Barry och Judy. De bor tillsammans på ett kloster i en liten by i Frankrike-Saint Carelle. De tar dagen som den kommer och njuter av livet. Einar har dagar han mår bättre, men ibland är det lite sämre. Men Agneta trivs med den mer varma och färgglada omgivningen och att ta dagen som den kommer. Här kan hon äntligen få vara sig själv. En dag förändras allt när myndigheterna sätter upp en elmätare i den gamla byggnaden. Det visar sig att Einar och Agneta får svårt att bo kvar i klostret. Agneta försöker komma på en lösning, på problemet, samtidigt som hon finner lite romantik i sitt liv. När hon väl kommer på en lösning går plötsligt Einar bort. Ska Agneta tvingas åka tillbaka till sitt trista, och gråa liv hemma i Sverige?

Detta är första boken jag läst av författaren, men jag hoppas det blir många fler. Jag skulle gärna läsa mer om Agneta och hennes äventyr. Boken är underbar och fylld av härliga personligheter, underfundig humor, rappa komentarer, mysiga miljöer och en massa spännande mat. Allt är väldigt välskrivet och målande. Jag älskar Agnetas tankar och dialoger mellan henne och de andra huvudkaraktärerna, samt verkligheten och livslögnen. Dialogerna bjuder på många fniss och jag skrattade högt flera gånger. När man läser om Agneta, Einar, Fabian och de andra personerna skulle man vilja vara där. Njuta av ett glas vin i solnedgången och äta ostron under fikonträden i klosterträdgården. Skratta och samtala, tillika dansa och bara få njuta av livet. Jag förstår att Agneta inte vill återvända till sitt gråa trista liv i Sverige! Denna boken får ni inte missa! Följ med på Agnetas färgsprakande äventyr! Denna ljuvliga pärla får ❤❤❤❤❤/5. Tack Piratförlaget för planschen. Jag gjorde en tavla av den.

Mitt favoritställe ur boken;

11.

Fabian pekar menande på sin egen mungipa. Jag glor på den där mungipan, men förstår inte vad han menar. Då pekar han lika menande på min mungipa. Kan han låta alla mungipor vara och bara resa sig upp ur den där gamla stolen och följa med mig? Jag står svettig i morgonrock i hans hall. Jag har inte varit här sedan den där natten som vi båda begravt. Jag tittar på lampan där min behå har hängt, fåtöljen där mina trosor låg slängda, diskbänken där min lila Lavendelklänning blev uppdragen och avsliten, sängen under takfönstren där...

Fabian reser sig från bordet, sitt frukostkaffe, och morgontidningen, slickar på tummen och drar den fram och tillbaka precis vid min mungipan.

-Un peu de dentifrice.

Denti  vad?

-Pour les...teeth, säger Fabien och pekar på sina tänder.

-Tandkräm?

-Oui.

-Merci. Can we go now? Allez allez, säger jag otåligt.

Men Fabien skakar på huvudet och öppnar ett av köksskåpen, tar ut en sån där urtypisk nött kaffeskål, fyller den med kaffe och pekar åt mig att sitta ner. Jag har inte ro att sitta ner. Vi måste iväg, det är bråttom. Så jag står kvar, drar åt morgonrockens skärp hårdare i midjan och stampar vid ytterdörren. Fabien river en bit av sin crossiant och lägger vid min kaffekopp och pickar med fingret på sitt armbandsur. Jag böjer mig fram och kisar mot klockan. Okej, hon är...hon är bara tio över sju?! Einar och jag lever verkligen i ett eget universum, tog jag alltså ett glas vin vid sex? Det är bra Annjet'a, jättebra. Jag sätter mig lydigt på den utdragna stolen och tar en klunk av kaffet. Det är starkt och gott. Bättre än vin faktiskt. 

-Pardon. Och merci. 

Fabien är nyduschad, nyrakad, det luktar herrparfym i hela rummet och jag blir blyg. Inte bara blyg, jag inser att jag i princip brutit mig in hos Fabien i gryningen, iklädd morgonrock och tofflor. För att tala om lite naket. 

-Alltså, jag är ledsen. Tr'es tr'es mycket pardon. Je suis en idiot. 

Fabien rycker på axlarna och skjuter fram sin mobil mot mig. Tar en klunk kaffe och signalerar åt mig att skriva. Lugn sitter han där mitt emot mig i en knallgul linnsskjorta, uppknäppt en bit över bröstet, och några smulor crossiant på magen.

Jag har en idé som kanske kan rädda Einar och klostret.

Fabien läser, lyfter frågande på ögonbrynen och vevar med handen som i att jag ska fortsätta skriva.

Baksidestext;

MON DIEU-UN MIRACLE!

Den osynliga kvinnan har fått färger! Ja, hon syns, alla ser henne faktiskt. Med sin nya palett har Agneta äntligen fallit på plats: badande i smör, vin, ost, kindpussar, sidenundekläder och katter tillsammans med Einar i klostret. 

Men hur stadigt ett medeltida kloster är står kan det faktiskt falla i bitar av en enkel knackning på porten. I alla fall om det är en ytterst ovälkommen gäst som tränger sig på.

Agneta ser hur allt det magiska försvinner framför henne. Till slut har hon bara sina underbart vackra underkläder kvar. Ska Agneta behöva åka tillbaka till Sverige, jobbet på trafikkontoret, dela hus med sin trikåcyklande exman och tappa alla sina färger igen? Agneta har varken pengar, makt eller det franska språket att fajtas med. Men...kan kanske den sinnligaste behån i Province vara det perfekta vapnet? Inte bara för att rädda ett kloster. Utan för att rädda sig själv. Allez allez, Annjet'a!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

måndag 10 april 2023

Bokens hemlighet

"Bokens hemlighet" av Sarah Runa utgiven av Recito förlag. Barn 9-12 år. Tolv år gamla Ellie och hennes föräldrar bor i Stockholm. Föräldrarna ska på julfest och Ellie ska ha barnvakt, trots att hon tycker hon är för gammal. Hon vill definitivt inte ha den tokiga tanten Nancy, som de också kallar för "Barnmörderskan" som barnvakt. Hon vill hellre vara med sin kompis Jenny på afterski. Ellie tänker gå och lägga sig tidigt för att slippa den gamla kvinnan, men Nancy vill läsa saga för Ellie. Hon hämtar en gammal fin bok som hon tänker läsa ur. Istället blir Nancy ledsen och berättar hur det gick till när hennes barnbarn, Florian, försvann för sex år sedan. Hon gick bara ut i köket för att hämta ett glas vatten åt honom. När hon kom tillbaka var han spårlöst försvunnen. De hittade aldrig några spår efter honom, och det resulterade att Nancys dotter bröt kontakten mellan dem. Hon har aldrig träffat sitt barnbarn Emma,  som nu är sex år. Nancy blir så ledsen när hon berättat, att hon inte längre orkar läsa för Ellie, utan går för att sätta sig i tv-rummet istället. Ellie är inte speciellt trött och öppnar boken för att läsa. Hon läser några meningar och plötsligt blir allt mörkt och blött. Plötsligt ligger hon inte i sin säng längre och det är början på ett hisnande och spännande äventyr.

När jag läser den här boken känner jag att den påminner lite om Narnia böckerna, som jag älskade som barn. Jag tycker att denna berättelse är otroligt bra och spännande, trots att den är skriven för barn. Vi får följa Ellie som är tolv och Florian som är 13 år. Florian är en pojke som försvann från sitt hem i Stockholm för sex år sedan. De befinner sig i en annan värld, fylld av okända faror och magi. Nu vill de komma hem. De båda barnen får vara med om ett riktigt äventyr på vägen! Vad sägs om talande grävlingar, grymma drottningar och små förälskade tinden? Författaren beskriver på ett fint och målande vis de pratande djuren, hur växterna ser ut och hur skrämmande det kan kännas att komma till en plats man inte känner till. Om hunger och orättvisor. Författare får historien att kännas både verklig och trovärdig. "Bokens hemlighet" är en perfekt läsning för alla åldrar. Jag vill i alla fall gärna läsa en fortsättning på boken. Denna fantasy får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vad kommer nu? Något av det där farliga som Florian inte hann berätta om? En jättespindel? En drake? Kanske ett troll? Här verkar ju ingenting vara omöjligt. 

Ellie försöker att andas så tyst hon bara kan och hör hur blodet susar i öronen medan hon tvingar sig själv att snegla bortåt dörren.

Tre grova och svarta klor griper tag om dörrkarmen och Ellie sätter förskräkt upp händerna framför ansiktet. Hjärtat bultar så det gör ont , när hon försiktigt kikar fram mellan fingrarna. 

Nu är det verkligen slut, hinner hon tänka innan en svart och vit figur sticker ut sitt huvud i gången och spricker upp i ett brett leende. 

Det är en grävling. En grävling i hängselbyxor och rutig skjorta. Och den står på bakfötterna. Som har skor. Nej jag är faktiskt inte förvånad, inte det allra minsta, tänker Ellie och känner hur hon sitter och gapar. 

"Nej men si goddagens eller godafton kanske, det är inte alltid så lätt att veta här nere" hälsar grävlingen och stiger ut i gången. Jag och frugan undrade just vad som stod på här ute."

"Öh... hej" är det enda Ellie lyckas få fram och vinkar trevande. 

"Vem är det?" hörs en annan röst och ännu en grävling dyker upp i dörröppningen. En med klänning, broderat förkläde och ulltofflor. Förmodligen hon som kallas för "frugan". 

Ellie kan inte hjälpa det, men plötsligt sitter hon och ler när hon ser på det lilla paret som står där, som små gosedjur.

Grävlingen i klänningen ler så stort att hennes kisande ögon blir till smala streck ovanför de fluffiga kinderna. 

"Nej men helmj lilla vän, har du trillat ner?" säger hon med mjuk mormorslik röst.

"Jo ja... förlåt" svarar Ellie och tycker nog att hon inte är så liten i jämnförelse med de små gosedjuren. "Jag är ledsen att jag stökat till så. Det var ett hål som jag inte såg och nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig upp igen."

Grävlingarna skrattar.

"Nej se det går inte det" skrockar den med byxor. 

"Va? Men varför är det ett hål i marken som man kan trilla ner i?" undrar Ellie och känner paniken stiga, om det är som grävlingen säger, att det inte går att komma upp.

"Där hissar vi ner bär och kvistar, som vi har till mat och ved. Mycket praktiskt."

"Men förlåt, vi har ju inte precenterat oss" utbrister den med klänning och tultar fram mot Ellie.

Hur hälsar man på en grävling? tänker Ellie och stäcker fram högerhanden. Grävlingen lägger sin lilla tass i Ellies hand, ler varmt och blinkar vänligt. 

"Jag heter Ethne, och det där är min make Einon" säger hon och ler kärleksfullt mot den i hängselbyxor som vinkar käckt borta vid dörren. 

Baksidestext;

Det är en vintervit decemberkväll i Stockholm, och tolvåriga Ellie borde ligga nerbäddad hemma i sin säng. Det gör hon inte. I stället så flyr hon för sitt liv genom en märklig skog, barfota och iklädd i en aldeles för liten pyjamas. Hon jagas av vargar och får dessutom veta att det tyvärr inte finns någon väg hem. Inte enligt trettonårige Florian i alla fall, och han borde ju veta, eftersom han själv varit fast där i sju år.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Teckentyderskan- Vårens vresiga eldar

"Teckentyderskan-Vårens vresiga eldar" av Annika R. Melin utgiven av Arwyddion Publishing förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsre...