"Kyssar i regnskog" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Den nyligen separerade Ella, ingår ett vad med en av sina vänninor. Vänninan säger att Ella inte skulle klara sig en enda dag på en plats utan bekvämligheter. Det resulterar att Ella beger sig till Rwanda. Där tänker hon delta i en safari för att titta på bergsgorillorna. Väl framme i Afrika har hennes bagage försvunnit och turistguiden Archer lånar henne kläder för att hon ska kunna delta. Familjen hemmavid gör att hon inte riktigt kan koppla av. Hon blir dessutom direkt ovän med en av de andra deltagarna, vilket leder till att de utsätter varandra för olika spratt. Ett av spratten resulterar i ett magiskt möte mellan Ella och gorillfamiljen. Hon får en upplevelse utöver det vanliga. Och ju längre Ella umgås med turistguiden Archer, dras hon allt mer till honom. Men de kan väl inte ha en framtid tillsammans, trots känslorna som spirar allt mer?
Denna boken har jag längtat efter så mycket, och jag blev inte besviken när jag läste denna heller. Helt underbar! Jag lade faktiskt undan boken lite för att den inte skulle ta slut aldeles för fort. Men sen kunde jag inte låta bli att läsa den ändå. Jag vet inte vad det är med Lovisas böcker som gör att jag gillar dem så mycket. Men jag tänker att hon har en speciell humor som jag gillar, och bråken mellan Ella och Rebecka får mig att skratta högt flera gånger. Jag tycker också om hur hon beskriver miljön på platsen huvudpersonen befinner sig i, och även mötet med gorillorna. Det är magiskt och vackert! Jag gillar också hur romancen mellan Archer och Ella utveclar sig. Boken har allt jag tycker en feelgood ska ha. Tack ännu en gång Lovisa för en magisk läsupplevelse och tack Ordberoende förlag för rec ex. Denna ljuvliga pärla får ❤❤❤❤❤/5 och en plast bland mina lästa favoriter.
Mitt favorit ställe ur boken;
Ungarna rullar av mig och börjar leka på min vänstra sida, varpå mamman masar sig närmare och till sist sätter sig till höger om mig. Hennes grova, svarta päls pressas mot min axel. Försiktigt sätter jag mig upp och tittar ner i marken för att inte göra henne upprörd. Hon kliar sig på armen och tittar oavvänt på de vilda ungarna. Då kommer barnen mot mig igen. Den ena springer över mina ben, men den andra tar genvägen över mitt huvud. Jag duckar och skrattar rakt utnär den lilla, varma kroppen sveper förbi och jagar efter syskonet.
Jag vet inte hur lång tid som går. Jag lever i nuet och tappar alla tankar på att ta mig härifrån. Lyckan pirrar som bubblor i hjärtat. Jag hade aldrig kunnat tro att ett möte med vilda bergsgorillor skulle få mig lugn. All oro är borta. Det kommer att lösa sig. När det börjar skymma kommer jag få det jobbigt förstås, men kanske kan jag klara en natt i det fria? En enda natt. Så länge gorillorna accepterar mig är det inget att vara rädd för. De är som sagt inga blodtörstiga dinosaurier.
De är som vi.
"Mana yanjye, Ella!"
Jag hoppar till och vänder mig mot rösten. Archer står mitt i växtligheten och stirrar på mig med klotrunda ögon. Instinktivt vill jag ställa mig upp, sopa bort smutsen och förklara mig, men eftersom jag ändå har problem med foten-väljer jag att sitta kvar. Jag får resa på mig långsamt när honan flyttat sig en bit. Nu lägger hon en hand på mitt huvud och grymtar mig i örat. Andedräkten är het och pälsen silkesmjuk på halsen. Jag kan inte förstå att jag får vara med om det här.
Archer ser blek ut, som om han ska svimma när som helst. Jag ler mot honom. Det är ett fånigt leende som bryter ut varken jag vill det eller inte, som när man är nyförälskad och svävar på karamellrosa moln. Fast jag är inte nyförälskad, bara frälst. Det drar i kinderna och jag kan tänka mig att ögonen glittrar som stjärnor.
Baksidestext;
I Ellas svinrygg ligger aldrig ett perfekt blonderat hårstrå fel, hon har en walk-in-closet fylld med designerkläder och antalet skor med svindlande klackhöjder är i nivå med Carries i Sex and the City.
Hon värderar bekvämlighet högt och skulle aldrig frivilligt sätta sin fot i djungeln, men när vännerna slår vad om att hon inte skulle klara av en enda natt i det vilda måste hon bevisa att de har fel.
På resan i det dimhöljda Rwanda väntar bergsgorillor, regnskog och mängder av insekter, men också en synnerligen attraktiv turistguide.
Archer bryr sig inte visserligen inte om att kläderna han har på sig är lite smutsiga eller att han tjänar en spottstyver. Förmodligen är han rika Ellas raka motsats. Ändå kan hon inte låta bli att imponeras av hans kunskaper om gorillorna och det faktum att han liksom är ett med den vilda naturen.
Synd bara att Archer inte verkar tycka särskilt bra om Ella. Enligt honom är hon för uppblåst och utseendefixerad för att klara av de utmanade vandringarna genom nationalparken. Detta hindrade inte Ellas känslor från att växa sig allt starkare när hon märker att tankarna bara dras till honom, men tyvärr finns det ett stort problem som gör en romans omöjlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar