Runorna skriver vårt öde

"Runorna skriver vårt öde" av Christina Courtenay. Utgiven av Pia & Co Förlag. Omslag: Emma Graves. Bokrecension; I den här boken får vi följa Linnéa Berger, som är expert på vikingatida språk. Hon deltar i en arkeologisk utgrävning och en dag hittar hon, med hjälp av en metalldetektor, en vacker silverbrosch. Plötsligt blir Linnéa yr i huvudet och allt blir svart. Utan att förstå hur det har gått till vaknar hon upp på en främmande plats. Hon känner inte igen sig och ser inga tecken på att hon fortfarande befinner sig vid utgrävningen. I stället möter hon några män som talar ett språk hon vagt känner igen. De är arga och anklagar henne för att ha stulit den vackra silverbroschen som hon håller i handen. Männen är klädda som vikingar och Linnéa tror först att de deltar i ett rollspel – ett rollspel som de verkar ta på väldigt stort allvar. Men ganska snart inser hon att det otänkbara har hänt. Hon har på något sätt förflyttats tillbaka till vikingatiden. Och vad värre är – deras ledare Hrafn tänker ta med henne till Miklagård för att sälja henne. Hrafn tar med henne på en lång färd fylld av faror över hav och land. Linnéa måste hitta ett sätt att ta sig tillbaka till nutiden innan de når Miklagård. Kommer hon att hitta hem innan det är för sent? Och vad händer med de känslor som snabbt växer fram mellan henne och Hrafn?

Varning för sträckläsning! Om du, precis som jag, tycker om böcker om tidsresor, vikingar och kärlek, då är det här boken för dig. Den innehåller allt det – och lite till. Jag älskade den här boken redan från första sidan. När jag väl började läsa kunde jag inte lägga den ifrån mig. Den fick följa med överallt, för jag bara måste läsa ett kapitel till. Boken innehåller flera riktigt spännande partier som gjorde det svårt att sluta läsa. Jag har inte läst något av Christina Courtenay tidigare, och detta är den andra delen i Runorna-serien. Böckerna kan dock läsas fristående. Nu känner jag att jag bara måste läsa den första delen också för att se om den är lika bra och spännande. Jag uppskattade de levande miljöbeskrivningarna och alla små detaljer om vikingatiden som verkligen förhöjde läsupplevelsen. Jag känner stor sympati för de båda huvudpersonerna. Dessutom finns det flera andra karaktärer som jag gärna skulle vilja läsa mer om, t.ex. Hrafns båda bröder och Linnéas vän Eija. Jag tycker att boken skulle göra sig fantastiskt bra som film. Jag läser mer än gärna en fortsättning på historien, eller något annat av författaren. Jag har definitivt fått en ny favoritförfattare. Som vanligt har Emma Graves skapat ett vackert och tilltalande bokomslag. Den här boken gillade jag verkligen, så den hamnar bland mina favoriter och får en särskild plats på bloggen. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel fyra

”Du kan göra lite nytta medan vi väntar på avfärd.” Hrafn tog med Linnea till ett litet hus där en grupp kvinnor satt och sorterade och kardade ull, spann tråd och rullade upp den till garnnystan, medan två andra vävde tyg på en stående vävstol som stod lutad mot väggen. Han vände sig till den äldsta av dem. ”Estrid? Kan du se efter min träl, är du snäll? Du får inte släppa henne ur sikte.”

”Javisst, som du vill.”

Estrid var hans moster, till åren kommen, men han litade på henne när det gällde att hålla uppsikt över fången. Till skillnad från de flesta andra här var hon lojal mot honom och hans två yngre bröder, snarare än mot deras äldre halvbror Ture, som härskade över egendomen. Men hon var alltid noga med att vara respektfull mot Ture. Hrafns mor hade dött när hon födde hans yngste bror Geir, och Estrid som var barnlös hade tagit hand om pojkarna som om de vore hennes egna. För det hade hon fått stå ut med Hrafns far Eskils oönskade närmanden, men den enda gång han frågat henne om det hade hon sagt att det var ett pris hon gärna betalade.

Han stod i skuld till henne för det.

”Jag kunde inte låta er tre växa upp med bara honom”, hade hon sagt, som om det förklarade allt. Och det gjorde det kanske också, för deras far hade varit en svår man.

Tyvärr hade hon inte haft något inflytande över Tures uppfostran, vilket förklarade varför han blivit en avbild av sin far – girig, makthungrig och grym. Allt det som Estrid lärt sina systersöner att inte bli.

Nu nickade Hrafn ett tyst tack till henne och gick därifrån utan att låtsas om den blick Linnea gav honom. Förbryllad skakade han på huvudet. Vad var det för fel på henne? Hade hon ingen som helst självbevarelsedrift? Hon borde visa honom respekt och vänlighet, vinna hans välvilja, så att han skulle behandla henne väl, men hon verkade inte ha förstått det alls. Han hade aldrig ägt en träl tidigare – han brukade inte syssla med sådant som handelsvara – men han var säker på att de inte brukade bete sig så här. Tures gjorde det då sannerligen inte. Han skakade på huvudet och vinkade till sig sina två bröder, Rurik och Geir, som stod och dröjde i närheten. De följde honom in i skogen utan ett ord.

Rurik hade nyligen återvänt från en längre vistelse i Birka där han lärt sig silversmide och konsten att tillverka smycken. Han var tre år yngre än Hrafn men ungefär lika stor och folk brukade ofta påpeka hur lika de var, även om Ruriks hår var mer gyllene och lätt vågigt. De liknade varandra i mycket annat också. Båda var praktiska, skickliga och målmedvetna, men Rurik var mer sorglös och tog inte livet lika allvarligt som Hrafn gjorde. Kanske för att han aldrig burit det ansvar som kommer med att vara den äldste.

Geir var bara arton, men redan på väg att gå om sina bröder både i storlek och längd. Han hade alltid varit en allvarsam pojke som trivdes utomhus och ville jobba med händerna. Han var en skicklig snickare och kunde skapa nästan vad som helst i trä och visste precis vilket träslag som lämpade sig bäst för varje sak. Han tyckte också om att jaga, även om han helst gav sig ut ensam i skogen. Hrafn blev orolig när Geir försvann flera dagar i sträck, men hans farhågor hade hittills visat sig obefogade och brodern kom vanligtvis tillbaka med en imponerande samling skinn. Han hade till och med fällt två björnar och bar nu stolt en björnklo i ett läderband kring halsen. Kanske överfördes något av djurets styrka till honom, för han växte fortfarande och hade blivit fylligare på sistone.

Hrafn stannade i en glänta en bit från bosättningen där de fick vara i fred från nyfikna öron och ögon, och vände sig mot bröderna.

Baksidetext;

ÅTSKILDA AV TIDEN. SAMMANFÖRDA AV ÖDET.

Linnea Berger är expert på vikingatida språk, och tillbringar sommaren på en arkeologisk utgrävning. En dag ser hon något som glimmar till i jorden, och gräver upp en vacker brosch. När hon borstar av den och läser inskriptionen svimmar hon, och vaknar upp omgiven av män i vikingakläder. De måste vara någon slags rollspelare, som verkar ta leken på väldigt stort allvar …?

Snart inser Linnea att det otänkbara faktiskt är sant: hon har färdats tillbaka i tiden till åttahundratalet, och är nu fånge hos vikingakrigaren Hrafn. Han tar henne till sin träl, och snart befinner sig Linnea på ett skepp på väg mot Miklagård, där Hrafn ska sälja henne vidare.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Gröna fingrar

"Gröna fingrar" av Frida Gråsjö utgiven av Bokfabriken. Omslag Sofia Scheutz. Bokrecension; ​Detta är den fjärde och fristående delen i den charmiga pusseldeckarserien som utspelar sig kring den fiktiva 17:e slussen vid Södra Strandviken i Dalsland. Den här gången har orten ställt till med en färgsprakande skördefest. Odlingsentusiaster från när och fjärran samlas för att tävla om vem som har den stiligaste dahlian eller den rakaste sparrisen, och tre externa domare har bjudits in för att avgöra det hela. Men folkfesten hinner knappt börja innan stämningen surnar till. Bråk utbryter mellan deltagare och domare, och rykten om både mutor och korruption börjar sprida sig i leden. Snart tar festen en mörk vändning när huvudkaraktären Hanna hittar en av domarna mördad, brutalt överkörd av en skördetröska. Detta blir det femte mordet i ordningen vid den olycksdrabbade slussen. Nu har kanalbolaget fått nog; morden förstör affärerna och de hotar med att stänga ner slussen för gott och dra om vägen. Det får bara inte hända! För att rädda slussens framtid startar Hanna en egen privatutredning tillsammans med sin morfar Oskar. Listan över misstänkta är lång, men i takt med att de avskriver namn efter namn börjar tiden rinna ut. Kommer Hanna att hinna avslöja mördaren innan slussen stängs för alltid?

​Vad passar väl bättre i sommarvärmen än att slå sig ner på en sval plats och koppla av med en riktigt spännande pusseldeckare? För mig som själv älskar blommor och odling passade den här boken som handen i handsken. Det är ett sant nöje att återigen få träffa den före detta advokaten Hanna Sand numera brevbärare, samt hennes härliga morfar och alla de andra välbekanta karaktärerna, kryddat med ett gäng färgstarka nykomlingar. Frida Gråsjö har ett fantastiskt driv i sitt berättande och lyckas ännu en gång fånga mig redan från första sidan. Trots de otäcka morden är miljön så där underbart gemytlig; det är en plats där människor i grunden bryr sig om varandra. Gråsjö är en av mina absoluta favoritförfattare och hon är en mästare på att lägga ut villospår så att man aldrig kan lista ut mördaren i förväg. Har du inte upptäckt hennes mysdeckare än är det hög tid att börja nu! Jag har läst de flesta av hennes böcker och de får alltid högsta betyg av mig. Denna pärla är inget undantag. Betyg: 🩷🩷🩷🩷🩷/5

​Läs gärna fler recensioner av Frida Gråsjös böcker här på bloggen!

Mitt favoritställe ur boken;

​Kapitel 13

​ATT HITTA EN ficklampa visade sig inte vara den enklaste uppgiften, men till slut hade Oskar hittat en liten, rosaglittrig ficklampa i en av kökslådorna. Hanna misstänkte att den kommit som gratispremie med någon tidning, ingen vettig människa skulle köpt en sådan själv. Men huvudsaken var att den funkade. Den flimrade till, men lyste sedan med ett stadigt ljus.

​”Är inte ficklampa en sådan där sak man ska ha hemma om krisen kommer? Tillsammans med kontanter och annat tjafs”, frågade Hanna när de lämnade slussvaktarstugan och rundade hörnet. Än så länge var marken upplyst från lamporna omkring stugan, men längre bort fanns endast enstaka gatlampor längs med grusvägen.

​”Absolut, och vi har ju en”, svarade Oskar och viftade med den rosa ficklampan som just då flimrade till.

​”Vi får nog köpa en lite större”, konstaterade Hanna och tog fram sin mobil. Ljuset den erbjöd var inte heller särskilt starkt, men med gemensamma krafter tog de sig in bland maskinerna. Istället för att hoppa över harven och riskera att Oskar snubblade gick de runt, och in mellan en såmaskin och vad Hanna trodde var en helt vanlig traktor. Inne bland jordbruksmaskinerna syntes inte mycket av himlen, något som gjorde mörkret än mer kompakt. Hanna riktade mobilens ljus mot marken, och Oskar gjorde detsamma med ficklampan. Han fick inte bryta benet på nytt, det skulle hans gamla kropp kanske inte klara.

​En ljusglimt i ögonvrån gjorde att Hanna lyfte huvudet. Först trodde hon att hennes eller Oskars ljus reflekterats i någon av maskinerna, men när det blänkte till på nytt höll hon ut handen och stoppade Oskar. Ljuset hon sett flimrade till igen, denna gång i närheten av den stora skördetröskan där mordet skett.

​”Vi är inte ensamma”, andades hon i Oskars öra och stängde av mobilens ficklampa. Oskar spanade upp mot himlen, och först blev Hanna orolig att han trodde att hon menat att det inte var ensamma i universum, men han lät henne förstå att han också sett ljuset. Hon gestikulerade att han skulle släcka ficklampan. Vem kunde det vara som smög runt bland maskinerna sent på kvällen? Med tanke på alla förändringar som krävdes var Sune och Lena garanterat upptagna med att planera morgondagen, och Birgit hade säkert gått och lagt sig. Hanna visste att deras nya granne hade tidiga kvällsvanor. Det kunde så klart vara skördetröskans ägare, men då borde han göra lite mer väsen av sig än den person som tycktes smyga fram mot mordplatsen med endast en liten ficklampa som ljuskälla.

​”Ska vi gå närmare?” väste Oskar.

​”Stanna här”, viskade Hanna tillbaka. ”Det är för mörkt för att du ska se var du går.” Det var för ojämnt underlag för att Oskar skulle kunna ta sig fram säkert, men Hanna hade god erfarenhet av att smyga runt i skuggor. Tillräckligt bra i alla fall, hoppades hon, och lämnade Oskar bakom sig. Sakta smög hon framåt, närmare skördetröskan.

​Ljusskenet som tidigare bara skymtats mellan maskinerna lyste nu klarare och Hanna kunde se hur det rörde sig fram och tillbaka på marken. Hon pausade och försökte orientera sig. Om hon uppfattade saken rätt borde ljuskällan befinna sig precis där Morgans kropp hängt pressad mellan containern och skördetröskan, Hannas hjärta slog snabbare. Vem var det som stod en bit bort från henne bland maskinerna? Och vad gjorde hen där?

Baksidetext;

VID 17:E SLUSSEN vid Dalslands kanal hålls Södra Strandvikens skördefest. Marknadsstånden svämmar över, Årets Plöjboj ska koras och de tävlande visar upp allt från sina ståtligaste dahlior till sina mest imponerande zucchinis.

Men knappt har festligheterna inletts förrän Hanna Sand gör en makaber upptäckt: en av domarna har klämts till döds mellan en skördetröska och en container. Samma domare har tidigare under dagen anklagats för att ta emot mutor och favorisera kvinnliga tävlande.

Sommarens femte dödsfall får kanalbolaget att dra öronen åt sig. Hur många skandaler tål egentligen Dalslands kanal innan turisterna försvinner? Om inte Hanna och hennes morfar Oskar, slussvaktaren vid den 17:e slussen, lyckas lösa mordet innan skördefesten är över hotar en drastisk åtgärd: kanalen dras om och Södra Strandviken mister sin sluss!

Det är dags att vässa sekatören och följa de jordiga spåren, ännu en mördare går lös i Södra Strandviken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hanna i Provence

"Hanna I Provence" av Kristina Ahlström utgiven av Romanus och Selling bokomslag; Nils Olsson. Bokrecension; Vi får återigen göra bekantskap med Hanna och hennes familj. Vi får även lära känna både nya fyrfota tillika mänskliga vänner i Hannas liv. Hanna har nyligen tagit över ett B&B i Provence i Frankrike. Hon ska snart ha premiär för sina nya gäster, och det är mycket att stå i. Hanna tänker mycket på Yacoub, läkaren hon en gång älskat och fortfarande älskar. Den gången rann deras förhållande ut i sanden. En dag står Yacoub återigen framför henne här på Villa Mistral, nu med en hundvalp i famnen. En gåva som han ger till Hanna. Yacoub kan vara hos Hannas en tid, och det gör Hanna lycklig. Men så måste han återvända till sitt viktiga arbete i Stockholm. Hanna funderar på om deras distansförhållande kommer att hålla i längden. Att Yacoubs mamma blir sjuk och dör, mitt i allt, gör inte saken bättre. Hanna har mycket att tänka på, såsom hur hon ska få allt att gå ihop, att personal ska finnas när den behövs tillika hur hon ska få ekonomin att gå ihop. Dock går allt över förväntan trots en del personliga problem och sjukdomar. En dag tycker hon sig se Yacoub i Nice men hon måste ha sett fel. Han är ju i Stockholm. Julen närmar sig efter en lyckad säsong, och Hanna har flera överraskningar som väntar. Läs och se vilka!

Alla böcker jag läst i serien om Hanna har blivit bokfavoriter hos mig, och Hanna i Provence är inget undantag. Detta är den fjärde delen i serien. Jag bara älskade den här boken så mycket! Jag älskar att Hanna gång på gång lyckas med sina planer, trots alla bekymmer som drabbar henne och hennes familj på olika sätt. Återigen skulle jag vilja vara på plats där Hanna är! Få se och uppleva allt det vackra och mysiga. Författaren lyckas återigen med sina målande miljöbeskrivningar, så man önskar att man vore på plats, numera i det vackra Provence i Frankrike. Hon beskriver dofter och smaker, så att det vattnas i munnen. Jag älskar alla karaktärer, både tvåbenta och fyrbenta. Ett stort plus är att författaren delar med sig av Hannas recept i slutet på boken. Recept som jag skulle vilja testa vid tillfälle. Som jag skrev förut - "Hanna i Provence" blir ytterligare en bokfavorit, så har ni inte läst denna bokserie, så är det dags nu tycker jag. Alla böckerna om Hanna är så mysiga och läsvärda. Dessutom är böckernas omslag så fina och tilltalande. Jag hoppas på fler böcker om Hanna och hennes familj. Denna bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​KAPITEL 6

​"På Karolinska?" Hanna tittar på Yacoub, som ser bekymrad ut när han hör namnet på sin arbetsplats.

"Ja, Anna fick ont och började blöda när vi närmade oss Arlanda, en ambulans väntade på oss när vi landade. Nu sitter jag i väntrummet medan de undersöker henne."

"Och Addie, är hon med dig?"

"Nej, hon följde med farmor och farfar hem."

"Hur mår du?"

"Det är okej, men det var en jäkligt jobbig resa, nu vill jag bara att Anna och barnet ska må bra. Men jag kan inte prata så länge nu, jag ville bara höra av mig."

"Jag förstår, ring igen så fort du vet något."

"Det ska jag göra."

Hanna tittar på Yacoub, hon vill att läkaren i honom ska lova att allt blir bra, att han ska säga något som tar bort trycket över hennes bröst.

"Vad sa Carl?"

"Inte så mycket, bara att de undersöker Anna, hon började blöda på planet."

"Aj då", säger Yacoub och skakar på huvudet, "då sätter de nog ett akut cerklage om det är möjligt." Hanna känner hur hon fryser.

​"Vad menar du med om det är möjligt?"

"Om livmodern börjat öppna sig kan det vara svårt." Hon tittar på Yacoub, väntar på en lösning, något som ger ett hopp. "En spontan abort är inte ovanligt i sådana här fall", han kramar hennes hand. "Jag är ledsen, Hanna, men vi får hålla tummarna för att det finns en möjlighet att stärka upp Annas livmoder. Men försök äta lite nu, maten är fortfarande ljummen."

"Jag kan inte", viskar Hanna. Plötsligt börjar hon darra, mörka minnen väller in och skjuter skoningslöst oron för Anna åt sidan, den där fruktansvärda natten för tjugofyra år sedan blir plötsligt levande för henne igen.

Yacoub slutar äta, reser sig och flyttar sin stol. Lägger en arm om Hannas rygg.

"Det blir bra, älskling. Jag känner mina kollegor på Karolinska. De är skickliga läkare, de tar hand om Anna."

Han kramar om henne, men släpper genast och backar en aning.

"Men du skakar. Hur mår du?"

"Jag förlorade ett barn", viskar hon, orden rinner ur henne, en djupt liggande fördämning brister och hon berättar medan tårarna rinner.

Baksidetext;

EFTER SVEK OCH FÖRLUSTER har Hanna lämnat Sverige bakom sig för att öppna ett bed & breakfast i Provence. Hon vill bygga ett nytt liv i solen bland vinrankor, blommande lavendel, franska bakverk och färgstarka grannar. Men hur ska hon klara alla utmaningar som det innebär att driva eget i ett främmande land? Förutom att hantera gästerna och det nya livet i Frankrike måste hon navigera sina relationer till familjen därhemma och de kriser som ständigt tycks uppstå.

Mitt i alltihop dyker Yacoub, läkaren från hennes förflutna, upp med en valp i famnen. Har de en framtid tillsammans eller drar de åt alltför olika håll? Kärleken ställs på hårda prov och längtan och osäkerhet blandas med arbetet med att förverkliga drömmen om Villa Mistral.

Hanna i Provence är en varm och livsbejakande berättelse om att våga börja om och söka glädje och kärlek mitt i livet. Fjärde boken om Hanna Dahlman är härlig feelgood, självklart med inspirerande recept.

"... en perfekt gräddad historia med ett oväntat slut. Ladda med fika och slå dig ner i favoritfåtöljen."

LÄNSTIDNINGEN SÖDERTÄLJE OM JULSTÖK I HANNAS KAFFESTUGA

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💙 Läs min recension av "Hannas Sweet deli"        här

💙 Läs min recension av "Hannas kaffestuga"     här

💙 Läs min recension av "Julstök i Hannas kaffestuga"   här

Semester idyllen- Stänkvik del 3

"Semester idyllen" av Anna Alemo utgiven av Karat förlag. Omslag Emma Graves. Bokrecension; I den här vackert förpackade boken får vi följa inredningsarkitekten Lovisa Andersson. Efter en skandal flyttar hon tillbaka till sin barndomsstad som ligger i Blekinge skärgård. Hon har både förlorat arbetet och mannen hon älskade. Men hennes lilla stuga är en riktig mardröm i furu. Hon döper därför stugan till "Fruktansvärda furustugan". Dessutom upptäcker hon snart att inte elen fungerar som den ska, vilket resulterar att hon är tvungen att anlita Gustav som är stans elektriker. Trots att Gustav gör allt för att visa sitt intresse tror Lovisa att han är tillsammans med hennes fiende Margareta. Lovisa är därför inte intresserad av något förhållande och avvisar honom bestämt, trots att hon ändå är attraherad av honom. Lovisa gör både nya och gamla bekantskaper i den lilla idylliska hamnstan, såväl nakenbadande grannar, som barndomsvänner och en skygg katt. Hon döper den lilla katten till Putte. Långsamt vinner hon kattens förtroende. Men en dag står hennes älskade Valter utanför furustugans dörr. Han vill nu ha henne tillbaka, och förklarar att allt var ett misstag. Kommer Lovisa nappa på betet och ta honom tillbaka för ett liv i storstan, eller ska hon slå sig till ro i den lilla stugan? 

Detta är den tredje och avslutande delen i serien Stänkvik. Jag har dessvärre inte läst de föregående delarna. Jag tänker dock att man ändå kan läsa dem fristående. Jag vill verkligen läsa de föregående delarna nu. Jag tyckte den här boken var precis lika bra som föregående böckerna jag läst av författaren. Anna skriver så mysiga böcker och tillhör mina favoritförfattare. Jag tycker att Anna har så härlig humor. Jag har skrattat högt flera gånger medan jag har läst. Jag gillar att hennes karaktärer är lite småklantiga och roliga. Även bikaraktärerna är småroliga. Jag gillar också dialogerna mellan de olika karaktärerna. De är rappa och underfundiga. Miljöbeskrivningarna är underbara och målande och jag skulle gärna besöka Blekinge skärgård efter att ha läst denna boken. Unna dig lite härlig feelgoodläsning i sommar. Den här boken är det perfekta sällskapet, oavsett om du kopplar av i sommarstugan, på segelbåten eller i solstolen. Boken är helt klart perfekt sommarläsning mellan bad, grillning och allt annat som hör sommaren till. Boken lämnar mig med en varm känsla inom mig. Denna boken blir en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen och får 💜🩷💜🩷💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 6

​Mina matkassar är tunga och jag blåser undan en hårslinga som lossnat och envisas med att hänga ner i ansiktet. Jag slår vad om att Magdalena inte har sådana problem med sitt hår. Eventuellt lösa hårslingor är förmodligen arrangerade för att skapa en perfekt look.

​Jag suckar. Stänkvik är inte vad det varit. Det tycks ha förvandlats till en semesteridyll för stockholmare. Att jag överdriver precis som Gull-Britt bryr jag mig inte om. Jag kom hit för att jag ville återvända till den trygga plats där jag växte upp. Där alla kände alla och eventuella sommargäster kom från trakten eller åtminstone bara från Skåne eller Småland. Jag vill vara den tidens Lovisa och inte kvinnan som blev tagen på bar gärning med sin gifte älskare. Jag vill inte skämmas mer, inte vara orolig och otrygg, och jag vill definitivt inte behöva gömma mig på Ica för att jag riskerar att bli igenkänd. Det är förmodligen en tidsfråga innan Gull-Britt känner igen mig. Eller så kommer Magdalena få syn på mig och då är det kört.

​Hårslingan dinglar fram i ansiktet igen och jag stannar till, ställer ner kassarna och drar undan håret. Att kånka på tunga påsar är ansträngande. Varför tog jag inte bilen? Eller cykeln? Fast jag vet inte ens om jag har någon cykel. Men stod det inte en längst in i förrådet? Jo, jag tror det. Jag får helt enkelt titta efter.

​Mitt linne fladdrar igen och jag välkomnar svalkan vinden skänker. Solen gassar och inte ett moln syns på himlen. Det är underbart, och jag borde ligga på stranden istället för att kånka på matkassar. Men det är inget att be för. Matvarorna måste hem snarast möjligt, speciellt glassen. Må elen komma igång när jag bytt propparna, annars är jag illa ute. Jag lovar mig själv en glasspinne ute på altanen om allt går som det ska.

​Jag tar ett nytt tag om papperskassarnas handtag och går vidare. På andra sidan gatan kommer en lång man med mörkt hår och jag känner genast igen Stänkviks egen Hollywoodhunk Finn Hubertus. Vid sin sida har han en kvinna med rundad mage och jag inser att det är Linda. Min barndomskompis har blivit vuxen och det känns mycket märkligt. Trots att jag själv är fyrtio har hon bevarats i mitt minne som en tolvåring.

​Givetvis borde jag hälsa, men jag orkar inte. Vet inte vad jag ska säga. Mamma hade garanterat sprungit över gatan, pratat på om allt mellan himmel och jord och bjudit in dem på middag. Men sådan är inte jag, vilket är helt okej. Jag behöver inte ändra mig. Tanken är något svår att acceptera då jag hela livet velat vara mer utåtriktad och social.

Baksidetext;

EFTER EN SKANDAL SOM SKAKAR OM inredningsbranschen återvänder Lovisa till barndomsorten i Blekinge skärgård. Hon har förlorat både jobbet och mannen hon älskade och hoppas att tankarna ska klarna när hon slipper storstadens rampljus.

Stugan hon flyttar till saknar såväl charm som trygg elförsörjning. Dessutom stör grannarna i tid och otid, och vissa tar gärna ett nakenbad från hennes brygga. Stänkvik är inte längre den slumrande lilla kustort som Lovisa en gång lämnade.

Trots att gamla vänner, nya bekantskaper och en katt letar sig in i Lovisas liv gör hon sitt bästa för att inte öppna sitt hjärta. Ska hon slå sig till ro vid de solvarma klipporna eller återvända till storstaden?

Semesteridyllen är tredje och avslutande delen i Anna Alemos älskade serie Stänkvik.

karatforlag.se

ISBN 978-91-8083-163-5

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Organistens dotter

"Organistens dotter" av Annelie Fichtelius utgiven av Ordfront förlag Omslag; Paolo Sangregorio. Bokrecension; Detta är den första delen i serien Kustborna. I den här boken gör vi en tidsresa till Estland år 1886. Vi får följa Tio Pelmas som lever med sina syskon samt föräldrar på Johansgården i Estlands karga kustlandskap. På denna tiden levde tusentals svenskar isolerade i Estland. Senare var svenskarna tvugna att fly till Sverige under andra världskriget. Tio som är tio år gammal hjälper sina föräldrar på gården tillsammans med sina syskon. När hon blir vuxen är det meningen att hon ska gifta sig med någon av bondsönerna i trakten. Men det hårda livet som bondhustru är inte speciellt lockande. Och framför allt- Tio vill inte föda en massa barn! Tio har andra drömmar i livet. Tio drömmer nämligen om att bli lärarinna. Hennes vän lär henne att läsa. Hon vill studera ännu mer, än de få år hon är tillåten som flicka, att gå i skolan. Dock motsätter sig hennes pappa hennes önskemål, trots att han själv varit lärare. När den tyska änkebaronessan på herrgården blir förtjust i den söta flickan förändras allt. Den unga baronen förstår snart att Tio är läraktig, och börjar således undervisa henne i det tyska språket, samtidigt som hon jobbar på herrgården. Men när den unga Tio växer upp till en skönhet förändras allt. Unge baronen fattar tycke för Tio, vilket resulterar i att hon är tvungen att bege sig in till staden och ett nytt liv där.

Den här boken är både välskriven och spännande. Jag uppskattar att få ta del av hur våra svenska förfäder levde i Estland på denna tiden. Det är ett stolt folk som har fört vidare sina svenska traditioner, generation efter generation. Jag hade verkligen ingen aning om denna del av vår historia faktiskt. Författaren beskriver på ett bra och realistiskt sätt hur det var att leva under denna tiden. Välgestaltade miljö - och personbeskrivningar. Svenskarna var ofta fattiga och hårt arbetande människor som var bönder. De blev ibland även trakasserades av ryska soldater. Det är spännande att få följa människornas vardag, som kantas av bekymmer, glädjeämnen, hårt arbete tillika drömmar. Men dagarna är även kantade av sorg och tragedier. Svenskarna hade dock en väldigt fin gemenskap med varandra. De träffades i kyrkan och hjälptes åt när det behövdes, samtigt som de också bjöd varandra på olika festligheter. Jag har inte läst något av författaren förut, men jag hoppas jag ska få möjlighet att läsa många fler böcker av henne. Det ska i alla fall bli spännande att följa Tio i nästa del av bokserien. Vill ni läsa om en något borglömd del av vår svenska historia, får ni inte missa denna historiska romanserie. Denna bok är värd sina 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20.

Nils gick strax bakom sin syster på den upptrampade stigen som löpte mellan potatisåkrarna. Den ljusa flätan svängde i takt med hennes steg över den trådslitna jackan, den som en gång varit mor Annas. Det var en grå dag och himlen hängde mörk och tung alldeles ovanför trädtopparna. För varje steg de tog sjönk deras bara fötter ner i den sandiga jorden som var blöt efter nattens regn, men det spelade ingen roll. De skulle snart vara täckta med lera från topp till tå, efter ännu en dag på Baron von Löwes potatisåkrar. Leran hade satt sig i huden på deras knän och knogar och gick inte längre att skrubba bort, hur länge de än satt i bastun och hur flitiga de än var med björkriset. Mor hade smörjt Saras händer med fett och lindat dem med tygremsor för att skydda de svidande torrsprickorna. September bestod av en oändlig räcka av dagar på knä i potatisåkern.

Potatisstinten vändes upp av en karl med vändplog. Sen var det dagsverkarnas uppgift att gå efter med sina stora flätade videkorgar och samla upp potatisen. De skulle också leta igenom jorden med en järnhacka på träskaft för att hitta varenda knöl som inte kommit i dagen vid första försöket. Videkorgarna tömde de i spritfabrikens vagn vid fältets kant, där arbetsledaren satte ett streck vid deras namn för varje tömd korg vartefter betalning delades ut av förvaltare Rösler vid veckans slut.

Både Nils och Sara avskydde att bidra till tillverkningen av den förhatliga spriten, men de hade inget val. Utan inkomsterna från dagsverkena skulle det inte finnas mat på bordet i den lilla stugan i Dirslätt under den kalla årstiden. Så här års, strax efter skördetiden, fanns det oftast både potatis, kålrabbi, sill, bröd och smör på bordet men längre fram på vintern blev det mest tunn gröt eller välling, kanske surkål och några potatisar.

Nils hade en hemlig överenskommelse med förvaltare Rösler. För varje dagsverke han utförde på någon av Baron von Löwes ägor gav Rösler två tredjedelar av betalningen till Nils far och en tredjedel till Nils själv, utan hans fars kännedom. Eftersom de arbetade på ackord, var det svårt för Elmar Pihl att veta exakt hur mycket Nils tjänade och även om han var både lång och kraftig för sin ålder kunde man knappast förvänta sig att han skulle arbeta som en hel karl. Han var ju inte ens elva år fyllda. Något Rösler ofta påminde Elmar Pihl om när han knotade om betalningen.

Egentligen var det mor Anna som gjort överenskommelsen med Rösler, men oavsett vilket gav det Nils en chans att lägga undan några kopek till sina framtidsplaner. Pengarna förvarade han i en plåtburk som han grävde ner på ett nytt ställe varje gång han fyllt på den. Inte ens hans mor eller systrar visste var den fanns. Fru Rösler hade ett stort hjärta och såg alltid till att hjälpa familjer som drabbades hårt av brännvinsdrickandet och maken skulle aldrig drömma om att sätta sig upp mot hennes välgärningar.

"Böcker och studier är för latmaskar och oduglingar, hade Nils far bestämt hårt så sent som kvällen före när han kommit på Nils med näsan i en bok han fått låna av präst Girtgensohn.

– Veklingar som inte duger till att arbeta utan måste studera för att försörja fru och barn, fortsatte han. Och du min son, är varken det ena eller det andra.

– Som du pratar, sade mor Anna då. Att studera till präst eller lärare är att tjäna både Gud och människorna. Det står i den heliga skriften.

Baksidetext;

ESTLAND ÅR 1886. Tio Pelmas växer upp i en stor syskonskara på Johansgården i Estlands karga kustband. Trots att familjen på pappret är fria svenska bönder så trakasseras de av tsarens soldater, de tvingas dessutom att betala arrende och göra dagsverken hos den tyske baronen på herrgården. Men det hårda slitet som bondhustru lockar inte Tio som istället drömmer om ett liv som lärarinna.

När den tyska änkebaronessan på herrgården blir förtjust i den försiktiga flickan och gör henne till sin lillpiga öppnas en ny värld för Tio. Snart uppfattar även den unge baronen Tios läraktighet och bestämmer sig för att undervisa henne i tyska. Några år senare har Tio blivit kammarjungfru åt änkebaronessan men drömmarna om ett annat liv dröjer sig kvar.

Organistens dotter är den första delen i den historiska romanserien Kustborna. Här skildras den ofta bortglömda historien om de tusentals svenskar som under många århundraden levde isolerade längs Estlands kust och tvingades fly till Sverige under andra världskriget.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Det yttersta mörkret

"Det yttersta mörkret" av Christoffer Holst utgiven av Lovereads förlag. Omslag Emma Graves. Bokrecension; Vi får återigen knyta kontakt med Cilla Storm. Cilla är en kriminalreporter som letar upp olika historiska kriminalfall, som hon skriver om och delar med sig av i podden Blodspår. Denna gången har hon svårt att hitta inspiration. Deadline börjar närma sig med stormsteg. Men så snubblar hon på ett nytt dödsfall på Bullholmen. Det visar sig att dödsfallet hänger ihop med ett olöst dubbelmord på 1960-talet. Det var hushållerskan Monica, samt herr Gyllenström, som blivit bragda om livet på ett synnerligenbrutalt vis. Mordet gick aldrig att lösa. Samtidigt letar Cilla och hennes pojkvänn Adam efter ett gemensamt torp, trots att Cilla är tveksam till att lämna sin kolonistuga på Bullholmen. Cilla börjar undersöka de båda fallen, samtidigt som hon funderar på om denna sommaren blir den sista på Bullholmen. Dock sätter Cillas sökande efter sanningen henne i allt större fara. Vi får också tillbaka blickar till år 1965 då unga Monica beger sig till Stockholm för att arbeta som hushållerska hos den rika familjen Gyllenström. Mitt i sommaridyllen på Bullholmen uppenbarar sig en allt mörkare sanning.

Vill ni läsa en riktigt spännande mysdeckare i sommar som innefattar olösta mord, skärgårdsidyll samt en skvätt Chardonnay? Då får ni inte missa denna pärla till mysdeckare. Detta är den femte delen i serien om Cilla Storm, men jag har dessvärre bara läst en av delarna förut. Böckerna kan dock läsas fristående. Jag gillar när ett nutida mord, kan ledas tillbaka till olösta mord i dåtiden. Författaren lyckas kombinera dåtid och nutid på ett bra sätt. Boken är välskriven och historien känns trovärdig. När jag väl börjar läsa kan jag knappt sluta. Boken är alltför spännande, så jag varnar för sträckläsning. Jag kunde i alla fall inte släppa boken ifrån mig. Miljö - och persongalleriet är bra gestaltade och känns äkta. Vi får följa en person i det förflutna som visar sig ha en riktigt mörk personlighet. Det blev en riktigt spännande upplösning som man inte kunde förutse från början. Boken innehåller verkligen alla ingredienser för en riktigt bra mysdeckare. Jag läser gärna mer av författaren. Denna fint förpackade mysdeckare får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

​Cilla

​Jag sippar på ett italienskt chardonnay som jag hittade på tillfälliga hyllan på Systembolaget innan jag åkte ut till Bullholmen. Sedan jag började hänga hos Adam i Vasastan har besöken på diverse vinbarer med honom i kvarteret blivit allt fler. Och jag har faktiskt blivit modigare i mina dryckesval. Förra hösten snöade jag in på spanska rödviner, alldeles utmärkta till den årstidens grytor och långkok. Och nu på sommaren tycker jag det kan vara riktigt trevligt med ett glas rosé.

​Fast jag har ännu inte upptäckt ett vin som gör mer för mig än en smörig chardonnay, hur otrendigt det än må vara. Men jag varierar mig faktiskt – jag dricker amerikansk chardonnay, sydafrikansk chardonnay, fransk chardonnay, italiensk chardonnay. Så länge den är fatlagrad är jag nöjd. Om Fijiöarna börjat producera chardonnay hade jag gärna provat den också.

​Jag tar en till klunk och låter det kalla vinet skölja runt i munnen. Syran finns där men även den runda smörigheten. Ja, tänk, till och med i Italien odlar de chardonnay. Även om Zacke skulle hävda att det är idiotiskt att välja chardonnay från just det landet. Det är som att åka till Ikea för att köpa en katt, tror jag bestämt att han sa. Men så är han ju sommelier också och ganska så old school.

​Jag borde bjuda ut dem båda hit. Om de kan slita sig från sitt älskade torp några sommardagar. Även om det är Separett och kallvatten som gäller här har jag något som Sörmland inte har – ett hav runt knuten.

​Jag halvligger i min baden-baden och har dragit en blå fleecefilt över kroppen. Klockan är strax över elva på kvällen och koloniområdet på Bullholmen ligger tyst och öde. Ljust är det fortfarande, så som det bara är i juni i det här landet, men Rosie sover av snarkningarna att döma tungt i huset bredvid. Det gör nog de flesta här. Jag är trots allt den yngsta kolonisten, så vitt jag vet.

​Själv sitter jag med laptoppen och researchar. Ännu har jag inte skrivit ett enda ord på det nya avsnittet, men jag har åtminstone hittat mitt ämne. Tack vare Rosie. Ett historiskt, svenskt mord. Ett jag faktiskt inte hade någon koll på alls.

​De gyllenströmska morden.

​Tänk att jag aldrig stött på detta mysterium tidigare! Nu har jag skapat en mapp och börjat samla in all information jag kan hitta på nätet. Nästa vecka ska jag hämta ut en bok om morden på Stadsbiblioteket i stan.

Baksidetext;

HUSDRÖMMAR, CHARDONNAY OCH MÖRKA MYSTERIER

Sommaren närmar sig och kriminalreportern Cilla Storm har fullt upp med att hitta ett historiskt mysterium till podden Blodspår samtidigt som hon och pojkvännen Adam tittar på torp i Sörmland. Men kommer Cilla kunna lämna kolonistugan på den älskade skärgårdsön Bullholmen?

Året är 1965 när den unga Monica anländer till Stockholm för att jobba som hushållerska hos den rika familjen Gyllenström. Storstadslivet är allt hon någonsin drömt om, men något står inte rätt till i den tjusiga våningen på Strandvägen.

När ett dödsfall på Bullholmen visar sig hänga samman med de olösta gyllenströmska morden, börjar Cilla nysta i fallet från 60-talet och fråga sig hur glömt och begravt det förflutna egentligen är. Och om det här kommer bli sista sommaren på Bullholmen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs recensionen av "Kalla vita vinternätter" här

Målarverkstan

"Målarverkstan" av Karina Johansson utgiven av Bokfabriken förlag. Omslag; Michael Ceken. Bokrecension; Jonna har fått i uppdrag att måla dekoren i den gamla balsalen i en 1700-talsflygel på den vackra Frykegården i Sunne. Hon blir förälskad i den betydligt äldre gårdsägaren Edward Frykeborn. En dag gör Jonna slut med Edward - det skiljer ju ändå 40 år mellan dem. Senare samma kväll hittar Gunnel Jonna mördad i hennes målarverkstad. Målarverkstan ligger i samma rosa hus, som Jonna delar med Gunnels frisörsalong. Moa som precis har blivit avskedad från sin chefstjänst på en städfirma i Sunne, behöver hon härmed hitta ett nytt arbete. När Moa får möjlighet att färdigställa arbetet med att måla färdigt dekoren i balsalen på frykegården, så tvekar hon inte, utan tackar ja. När hon en kväll håller på att bli påkörd av en bil inser hon nu kan vara mördarens nästa måltavla. Men vem är ute efter henne, och varför? Moa måste lösa mysteriet innan det är för sent. När hon undersöker sin väns sista tid i livet inser hon att Jonna bar på flera hemligheter. Edwards son Philip verkar inte förtjust i att Moa tagit över måleriet efter Jonna. Vad är det han döljer egentligen? Pia Vinder söker vidare efter svar om sina släktingars komplicerade historia.

Vi återvänder för fjärde gången till Sunne i Värmland. Jag har läst dem tre föregående böckerna i serien. Denna bokserie kan dock läsas fristående. Jag tycker serien om familjen Vinder är så bra och spännande. Vi snubblar inte bara över ett fruktansvärt mord, utan också över en spännande släkthistoria som kantas av såväl avundsjuka som familjehemligheter tillika hemlig kärlek. Värmländska Sunne tycks också vara en perfekt plats för att låta denna mysdeckare utspelas sig. I Sunne tycks det nämligen finnas många olika personligheter samlade - personer som inte ens drar sig för mord. Många hemligheter tycks dölja sig i de värmländska skogarna, men jag älskar det. Författaren lyckas fånga atmosfären perfekt. Vi får följa olika personer serien som hela tiden ligger steget före poliserna. Moa letar efter ledtrådar som ska hjälpa henne att hitta Jonnas mördare. Samtidigt som en mördare tycks vilja dölja sina spår och även tycks ha utsett Moa till nästa offer. Detta är tillika en mysdeckare när den är som bäst. Missa inte denna spännande deckarserie. Jag hoppas få läsa många fler delar i serien om familjen Vinder och deras spännande släkthistoria. Även denna delen i serien om familjen Vinder får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

DET VAR MÖRKT ute när Moa åkte ner till Jonnas målarverkstad i Palatset för att hämta färg, penslar och annan utrustning som hon behövde när hon började måla flygeln nästa morgon.

Så mycket hade hänt de senaste dygnen. Först hade hon förlorat jobbet och sedan hade hon mist sin bästa vän under fruktansvärda omständigheter. Och nu hade Edward övertalat henne att tacka ja till att måla flygeln. Då hade det känts som en rolig utmaning, men nu undrade hon om beslutet verkligen var så klokt. Kanske befann hon sig i chock och gjorde bort sig fullständigt om hon tog sig an det stora arbetet. Edward hade ingen aning om vad Moa gick för, utan förlitade sig helt på Jonnas ord. Självförtroendet var inte så stort inom det kreativa området och Moa, som brukade känna sig trygg i sina beslut, drabbades av prestationsångest. Hon borde inte ha låtit sig charmas.

Som vanligt var det rullatorkaos runt Palatsets dubbeldörrar och mammas entusiastiska tillrop hördes genom fönster som stod på glänt när Moa kom fram. Kvällsgympa idag, alltså. Gubbar och tanter stod upp och höll sig i varsin stol och gjorde rörelser medan Moas mamma studsade runt därinne. Galna mamma, som hade haft ett ungt sinne hela livet.

Moa tyckte att det var klokt av henne att lägga ner salongen, när hon fortfarande var pigg och själv kunde ta beslutet. Då visste ingen om Erikas dröm om att fortsätta jobba där. Nu väntade alla spänt på överraskningsfesten och att se Erikas reaktion när mamma berättade att hon kunde behålla både salong och lokal. Vilken chock för henne. Hon som väl aldrig fått någonting i hela sitt liv.

Gympan avslutades och mamma tackade de medverkande för idag. De gjorde sig redo att gå hem och Moa hörde hur de pratade om hur snäll och gullig Erika var som gjorde det lilla extra för så gamla människor.

Medan besökarna hos Åldringsligan begav sig hemåt, låste Moa upp dörren till målarverkstaden. Hon letade reda på de penslar hon behövde och naturligtvis låg de i prydligt förvar i ett etui. Nej, Jonna skulle knappast råka tappa bort dyrgripar som epiknaskare, grävlingsfördrivare och gaffelpenslar. Någon måste ha stulit dem. Varför? Hängde det ihop med mordet?

– Hallå? Nå'n här? ropade det utifrån hallen.

Moa vände sig om.

– Kom in, sa hon. Säg att du hade gympa.

– Blir några kvällspass i veckan, sa mamma. Nå'n måste sätta fart på latmaskarna. Säg du de nya stegen jag lärde dem?

Hon trampade runt och vickade på höfterna och Moa öppnade dörren helt.

– Du är koko, sa hon med ett leende och lutade sig mot dörrposten.

Mamma stannade till och satte näsan i vädret.

– Hörrudu, ser jag ut som en gök eller?

– Nej, sa Moa med en suck. Mer som en uggla.

Baksidetext;

MÖBELMÅLAREN JONNA KARLSSON får uppdraget att måla dekoren i den gamla balsalen i en 1700-talsflygel på vackra Frykegården i Sunne. Hon förälskar sig genast i den betydligt äldre gårdsägaren, Edward Frykeborn, men bestämmer sig för att avsluta romansen.

Samma kväll hittas Jonna död. Mördad, i sin målarverkstad. Samtidigt får hennes vän, Moa Svensson, sparken från sin chefstjänst på en städfirma i Sunne. Hon letar nya möjligheter – och erbjuds högst oväntat att färdigställa det arbete som Jonna påbörjat.

Medan hon gräver bland penslar, slippapper och spackelspadar inser Moa att Jonna burit på flera hemligheter. Och vad döljer Edwards son Philip?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Kråkslottet" här

Läs min recension av "Pensionatet" här

Läs min recension av " Stallhuset" här

Dimgränd och det magiska värdshuset

"Dimgränd och det magiska värdshuset" av Nils-Petter Löf utgiven av Whipmedia förlag. Grafisk form och produktion Anders Nyman. För barn 12-15 år. Bokrecension; Mitt inne i Stockholm ligger Dimgränd. Dimgränd är dold för de normala genom en slöja. Men Dimgränds invånare kan gå mellan deras värd och vår. Vilka bor då i Dimgränd? Jo, där bor häxor, trollkarlar, vampyrer och andra magiska varelser. Här ligger också värdhuset den "Den skrattande råttan". Där bor femton år gamla Ava och hennes pappa som driver värdshuset. Ava ska börja på gymnasiet efter sommarlovet, för att lära sig att trolla på riktigt. En morgon får hon beskedet att hennes pappa har dött. Samtidigt får hon också besked att hennes far har en skuld att betala. Kan hon inte betala skulden inom en viss tid kommer hon att förlora sitt värdshus. Det blir nu en kamp för Ava att både driva värdshuset samt att ta reda på vad som hänt hennes pappa. Ava är dock inte ensam. Hon har sina två vänner Lina och Max samt trollet Rauk som hjälper henne på "Den Skrattande Råttan". Snart jagas Ava av Myndigheten för Magisk Ordning och flera andra skumma typer som är intresserade av en speciell ring med stora krafter, som Ava fått av en av värdshuset gäster. Kommer Ava att kunna betala sin fars skuld och kommer hon att kunna avslöja sanningen om vad som hände hennes pappa?

Wow! Den här boken tycker jag är jätte bra! Trots att boken egentligen är tänkt för ungdommar kan säkert alla som gillar fantacy uppskatta den. Precis som Harry Potter, som numera har vuxna som läsarskara. Jag tyckte så mycket om den här boken. Dimgränd är en sådan där bok man fastnar i från första början, och den är spännande genom hela boken. Jag sträckläste Dimgränd på två dagar. Jag har stor sympati för huvupersonen Ava, som mister sin pappa, missar att gå på gymnasiet och blir jagad av otäcka typer. Jag gillar både de fina personbeskrivningarna samt miljöbeskrivningarna som är bra gestaltade. Dimgränd innehåller så många fina detaljer. Jag vill också bo på Dimgränd omgiven av mystiska varelser, kunna trolla som Ava, och på kvällen vill jag slinka in på "Den skrattande råttan", dricka något gott och lyssna på bra musik. Åh jag tycker också att denna boken ska bli film! Den hade blivit hur bra som helst! Jag har läst nån bok av författaren förut, som jag tyckte lika mycket om. Så har ni inte läst något av författaren förut så måste ni göra det nu. Varför inte denna fantastiska fantacy pärla? Passa på att läsa denna fina bok under sommarlovet. Rekommenderas! Jag ser fram emot att få följa Ava och hennes vänner vidare i serien. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​14

​"En ny dag. Nya möjligheter", sa Alva med en gäspning.

Någon bankade på hennes dörr. Alva försökte orientera sig i mörkret. Hon var alldeles för yrvaken för att tänka. Detta med sena nätter och tidiga morgnar började bli jobbigt.

"Apertum!"

Gardinerna åkte åt sidan och ljus strömmade in i hennes rum. Det bankade igen. Alva försökte blinka liv i kroppen. Kanske hon borde börja dricka kaffe? Hon var trots allt vuxen nu.

"Mm. Ja, jag kommer. Är det du, Rauk?"

"Ja."

Alva drog på sig kläderna och vinglade fram till dörren.

"Har det hänt något, Rauk?"

"Kille här. Prata Alva."

"Okidoki. Jag kommer. Jag måste bara få vakna till först."

"Du kom. Kille vänta."

"Ja. Ja. Jag kommer."

Rauk verkade nöja sig med svaret och lunkade iväg. Han var så stor och tung att det var ett under att Alva inte vaknat av hans klampande.

Hon gick nerför trappan och såg en ung man stå i allrummet med en banjo i ena handen. Han verkade vara några år äldre än hon, hade långt blondt hår och stora blå ögon. Han såg både pojkaktig och vuxen ut. Han var klädd i en röd mantel, bruna handskar utan fingertoppar och en stor röd hatt med en svart fjäder i. Han sken upp i ett leende när han fick se Alva.

"Men god dag och god morgon!" sa han med en stark fransk brytning.

Det här var för mycket energi. Alva orkade knappt se honom. Det var för tidigt på morgonen. Hon ville helst sova.

"Eh. Hej! Vad vill du?" Alva drog handen genom ansiktet.

"Förlåt. Jag är nyvaken. Vi testar igen. Hur kan jag hjälpa dig? Vi serverar bara frukost nu. Havregrynsgröt."

"Åh, men så trevligt! Frukost är den bästa måltiden."

"Mm. Det sägs så", muttrade Alva. "Jag funderar på att börja dricka kaffe. Vill du ha?"

"Självfallet. Jag älskar kaffe. Det är sångens dryck."

"Det är väl det."

Alva gick bort till baren. Hon siktade med trollstaven mot en burk som stod längst upp på en hylla.

"Venite!"

Burken kom flygande och landade på bordet. Hon siktade på en kanna, uttalade trollorden och även den kom flygande.

"Jag tror jag måste ha havredryck i min." Alva gäspade. "Vågar inte testa svart kaffe än."

Baksidetext;

​Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

​Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

​Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

​Men varje trollformel har ett pris.

Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skönhetens färger,Bok 1- Sophias hopp

"Skönhetens färger, Bok 1- Sophias hopp" av Corina Bomann utgiven av Gyldendal Astra förlag. Omslag Anders Timren. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till Berlin 1926. Det är mellankrigstid. Sophia studerar kemi på universitetet. Hennes dröm är att få skapa egna hudkrämer för kvinnor. Ett intresse som hon har haft sedan hon var barn. Sophia inleder ett förhållande med en av sina lärare. Men när deras kärlek resulterar i en graviditet, vänder han henne ryggen. Dessutom blir hon utslängd av sina föräldrar. Hon får bo hos sin vänninna som dansar. Då hennes väninna får möjlighet att dansa i Paris, beger sig de två väninnorna ut på äventyr. Vänninan får möjlighet att dansa, men för en ung, gravid kvinna är det svårare att få uppehållstillstånd tillika arbete. Hon börjar dock studera på egen hand via ett bibliotek, trots att förlossningen närmar sig med stormsteg. I sin hyresvärdinnans kök experimenterar hon för att få fram egna hudvårdskrämer. Sophias förlossning startar, men den är svår. När hon vaknar till efter en vecka, får hon beskedet att hennes baby har dött. Sophia försöker gå vidare. Äntligen vänder turen för Sophia. Hon får arbete hos den legendariska Helena Rubenstein. Sophia ska äntligen få arbeta med det hon älskar mest- att tillverka hudvårdsprodukter i Helenas fabrik i Amerika. Livet där borta i är dock svårare än Sophia kunnat ana. En dag får hon ett oroväckande meddelande från Paris. Någon tror att hennes son lever, vilket gör att Sophia beger sig tillbaka till Paris, för att ta reda på sanningen om vad som egentligen hände hennes barn. 

Detta är den första delen i serien "Skönhetens färger". Åh denna bok är så mysig och spännande! Bitvis är boken så spännande att jag har svårt att släppa boken ifrån mig. Jag varnar därför för sträckläsning. Jag älskar verkligen denna typen av historiska romaner, där huvudpersonen skapar sig en ny framtid i ett främmande land. Trots att livet är hårt, lyckas Sophia vända förlust till framgång. Jag gillar verkligen de bitar som handlar om att tillverka parfymer och hudvård. Det tillför det där lilla extra till handlingen. För övrigt bra handling och fina miljöbeskrivningar. Jag gillar verkligen huvudpersonen Sophia och att hon kämpar för att nå sin dröm mot alla odds. Sophias och hennes historia berör mig på djupet. Jag kan inte förstå hur grymt det är, när alla vänder henne ryggen -till och med hennes föräldrar- på grund av att hon blivit gravid med ett fegt kräk som lurat henne med fagra ord. Kvinnosynen var ju under all kritik på den tiden för övrigt. Vilken tur att utvecklingen gått framåt. Boken har ett bra och lättläst språk. Känslor och tankar beskrivs på ett fint och trovärdigt sätt. Boken är baserad på verkliga händelser, nämligen skönhetskriget mellan de båda skönhetsdrottningarna Elizabeth Arden och Helena Rubinstein. Boken är väl läsvärd och jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken slutade med en spännande cliffhanger. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

"Nästa morgon mötte jag madame Fouquet i tvättrummet. Hon var glad och önskade mig en god dag, medan jag blev knallröd i ansiktet och undvek hennes blick. Som tur var hade jag redan tvättat mig och satt på mig undertröjan igen. Hon var kvar länge precis som jag, men bara tanken på att visa mig naken inför henne fick mig att skämmas.

'Vad är det, vännen?' frågade hon när hon gled ur morgonrocken. Hon var helt bar under den. 'Har du aldrig sett en naken kvinna förut?'

Jag blev så chockad att mina glasögon nästan föll ur handen på mig. Jag visste inte om det var hennes öppenhet eller det vi känt, eller någon annan som gjorde mig osäker.

'Jag menar, du vet ju hur det går till i världen. Annars skulle du inte ha en mage lika stor som en vattenmelon.'

Nu kände jag mig ännu mer förlägen. Jag skulle gärna ha sprungit ut från toaletten, men mina ben lydde mig inte. Jag tittade på glasögonen i min hand. Kanske var det bättre om världen förblev lite suddig.

'Jag är säker på att ni hörde vad som hände inne hos mig i går kväll', förklarade hon medan hon gnuggade sig från topp till tå med en tvättlapp. 'Jag ber om ursäkt om det var lite högljutt, men affärerna går sällan tyst nu.'

'Har ...?' Frågan hotade att fastna i halsen. 'Tillåter madame Roussel dig ...?'

'Att ha män på besök?' frågade Geneviève Fouquet och skrattade. 'Det tillåter hon inte någon.'"

​"Men ..."

"Det var inte herrbesök, utan kunder. Hon vet vad jag arbetar med. Jag är inte här hela tiden. Bara när kunden kräver det. Jag betalar Roussel bra och det är allt som betyder något för henne. Varför tror du att hon ger två boches som er husrum, efter alla hemska saker vi tvingats igenom med er?"

Jag stirrade förskräckt på min spegelbild. Jag kände till det skällsordet. Jag hade läst i tidningen att fransmännen hade kallat oss så, särskilt efter kriget. Jag kunde förstå det, med tanke på det lidande som mitt eget folk fört med sig, men jag kunde ju inte rå för att jag var tysk!

"Jag har inte gjort dig något!" fräste jag därför åt henne. "Och det har inte min väninna heller."

Madame Fouquet såg på mig med stora ögon. "Åh, bli inte upprörd! Det är så vi pratar här. Det kommer inte vara sista gången du stöter på det ordet."

Jag tittade på henne en stund, snurrade sedan runt och stormade ut ur rummet.

På övervåningen slängde jag igen dörren.

"Vad hände?" frågade Henny medan jag upphetsat gick fram och tillbaka över det lilla golvet.

"Den där jäkla ..." Jag tystnade.

"Vem, hyresvärdinnan? Lurade hon på dig i tvättrummet?"

"Nej, hon mittemot." Jag pekade på dörren. "Hon kom in i tvättrummet, klädde av sig och förolämpade mig."

"Förolämpade hon dig medan hon var naken?" frågade Henny och rynkade pannan. "Varför?"

Baksidetext;

Inspirerad av det verkliga skönhetskriget mellan Elizabeth Arden och Helena Rubinstein.

Det är först när Sophia står ansikte mot ansikte med sin älskade som hon inser den hårda verkligheten: hon kommer att få uppfostra deras ofödda barn ensam som ogift kvinna.

Tillsammans med sin väninna flyr hon från Berlin till Paris. Mitt i det pulserande stadslivet får hon en möjlighet som nästan känns overklig. Den legendariska Helena Rubinstein, en pionjär inom skönhetsvärlden, fascineras både av Sophias karisma och hennes handgjorda krämer. Hon ger Sophia ett erbjudande som inte går att motstå ...

Sophias hopp är första delen i Corina Bomanns hyllade serie ”Skönhetens färger”, en romansvit för alla som älskar Lucinda Riley!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Snurra min jord

"Snurra min jord" av Britt Peruzzi och Carina Sigurdsson, omslags design; Sofia Scheutz utgiven av Mondial förlag. Bokrecension; I den här boken får vi följa tre olika personer. Stillsamma Stina som är chef för en nyhetstidning, Stinas granne Lola, samt Casper som är vikarie på Stinas tidning. Alla har de olika mål i livet som de drömmer om men en sak har de gemensamma. -kärleken till dansband. Stina har också börjat fundera på om hon ska ge kärleken till Pierre, en ny chans. Stina har tänkt på honom genom åren och Pierre har nu hört av sig efter många år. Lolas förhållande går på sparlåga, trots att hennes personlighet går mer i buggtempo. Hon blir besviken när hennes man bjuder henne på en weekend resa till Danmark, då hon egentligen skulle till Malung och dansbandsveckan. Lola vill göra något nytt i livet och bestämmer sig för att öppna en inrednings butik. Casper är en kille som är ofrivilligt singel och han jagas av sin mammas kloka ord- om inte nu, så när? Stina är inte så förtjust i att röra sig men skapar i hemlighet spellistan livet är kort, då folkkära melodier börjar snurra i hennes huvud. Alla drömmer de om att få uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina skaffar biljetter och de tre vännerna beger sig till Malung i Dalarna, och det med Stina som reseledare. Trots att vistelsen börjar med att det regnar så blir det precis så där underbart som de tänkt sig. Men så försvinner Stina plötsligt utan att säga något. Vart kan hon tagit vägen?

Detta är den första delen i serien Dansbandsserien. Det kommer bli en triologi. Jag har inte läst något av författarna förut. "Snurra min jord" är en varm berättelse om vänskap tillika livets upp och ner gångar. Boken bygger till stor del på tre olika personer och deras kärlek till dansband. Jag gillar verkligen temat på den här boken. Jag gillar också de tre olika huvudkaraktärerna. Vi får följa de olika personligheterna på ett bra sätt genom berättelsen och deras olika livsöden vävs samman på ett fint sätt. Det är tre personer vi får lära känna, som är på olika platser i livet. Stina har varit singel ett tag. Lola blir lämnad av sin otrogne man, och Casper är ofrivilligt singel, men har nyligen börjat träffa någon. De tre huvudpersonerna känner att livet står stilla, men visst kan jorden börja snurra igen- bara man bestämmer sig för det? Jag gillar att varje kapitel börjar med en slinga av en dansbandslåt. Man ska försöka lista ut vilken låt det är. Dock finns det ett fasit längst bak i boken. Jag blir sugen att lyssna på dansbands musik medan jag läser. Jag blir också så glad av den här boken. Jag har skrattat en del medan jag har läst. Jag läser gärna vidare i serien och mer av författarna. Jag ger denna mysiga bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

"Fredagkväll när du och jag får va tillsammans."

FREDAG 23 AUGUSTI | KVÄLL

På Stinas balkongbord stod en kyld vit valpolicella. En sallad på fänkål och apelsiner såg fin ut på ett nytt fat som hon inte kunnat motstå nere i fabriksbutiken. Svärdottern Ilona, som nu jobbat i butiken i några år, hade berättat att det var en japansk keramiker som låg bakom det nya blommönstret i grönt och ljuslila. Det hade påmint om barndomens 70-talstapeter hemma i Finland och Stina hade slagit till, trots priset.

Nu hade hon koll både på en lammfilé i ugnen och på hunden som låg bredvid den nya soffan, och kopplad till balkongdörren. Det fanns en orsak. Hans blick var fäst vid ugnsluckan.

– Nähä! Glöm det! Ugnsluckan är varm och jag vet inte var jag har dig ännu.

Inte de där bedjande ögonen! Varför hade hon ens nämnt att hon och Bengt en gång i tiden haft hund? Hon hade varit ett öppet mål. Och nu stod hon här, med en hund som rent juridiskt tillhörde Casper, men som lägligt dumpats hos henne. Nåväl, några dagar skulle hon kunna ha honom här.

Han var ändå ganska söt. Liknade ett litet vitt lamm. Tydligen en lagotto, en sådan som letade tryffel om de råkade bo där det fanns sådana. De var åtråvärda, hade hon läst. Varje år dök det upp någon lagotto i Italien av konkurrerande tryffeljägare, då en härlig hade dragit vinstlotten som hamnat först på ett lämpligt ställe på Värmdö och sedan i hennes välordnade kök.

Visst hade han härjat runt i lägenheten när han kom in, men varken hoppat upp i soffan eller sängen. Det bådade gott. Fast nu skulle det snart bli middag och då vågade hon inte ha honom lös.

”Efter middagen går vi en långpromenad, du och jag. Jo, det gör vi. Vare sig du vill eller inte. Jag vet en bra stig vi kan gå. Kanske ända bort till Tjustviken.”

Hon tittade reflexmässigt mot ytterdörren. Stefan var förstås sen. Som alltid. Hade ungen någonsin kommit i tid till skolan eller fotbollen? Inte ens som vuxen kunde han hålla koll på klockan.

Hon fick nog vara nöjd om han kom ihåg att hon bjudit honom på middag dagen före själva födelsedagen. Det var numera en tradition, ett sätt att få lite mor och vuxen son-tid. Sin riktiga födelsedag skulle Stefan fira med Ilona på restaurang, medan ”fammo” tog hand om tvillingarna.

Hon ställde sig vid vardagsrumsfönstret. Nu såg hon honom, han spatserade långsamt längs kajen. Men varför kom han från det hållet? Nej, hon skulle inte fråga. Han fyllde för farao 33 år och hade rätt till ett privatliv. Innan födelsedagsbarnet hunnit uppför trapporna plockade hon snabbt fram träflaggan som alltid hade hängt med.

Baksidetext;

​Framåt! Den enda riktning en människa borde ha. Men nyhetschefen Stina trivs med sitt stilla liv i de historiska porslinskvarteren i Gustavsberg. Med havsutsikt, välstädad lägenhet och passionen lagd i malpåse.

​Grannen Lolas liv går mer i buggtempo. Men bakåt, nu när hennes äktenskap sjunger på sista refrängen. Och Stinas unge vikarie Casper jagas av sin mammas kloka ord: »Om inte nu, så när?«

​Tre liv, tre olika drömmar, men en längtan som för dem samman: att uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina vill egentligen inte röra på kroppen i onödan. Ändå börjar alla folkkära melodier snurra i bakhuvudet, och i hemlighet har hon skapat spellistan »Livet är kort«.

​För livet är kort. Kanske är det på dansgolvet som allt ska falla på plats?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stök i juletid

"Stök i juletid" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Julen står för dörren. Elin har infört en julkalender under december månad, för att på så sätt få nya och gamla kunder att besöka butiken. Men Elin och hennes anställda märker snart att något underligt är på gång. Några personer tycks handla på sig allt från dagens luckor själva, vilket resulterar att det inte räcker till alla, och dessutom börjar hon få negativa recensioner om butiken på nätet. Men vem ligger bakom allt? Hyresvärdens dotter hör av sig till Elin och vill ha hjälp med att fixa julklapparna till hennes föräldrar, då barnen är sjuka och de inte kan komma till jul som de tänkt. Dock ställer hon allt för höga krav på Elin som känner sig utnyttjad. Ja, när alla problemen hopar sig känner Elin allt mindre julglädje. Hur ska hon hinna lösa alla problem som dyker upp? Särbon Tom vill att de ska bli sambos och blir besviken när hon inte vill dela med sig av sina bekymmer. Men ändå är Tom den bästa som finns. Ja, Elin har mycket att fundera över och problem att lösa. Trots alla bekymmer finns det ändå fina stunder som när flickan som älskar att läsa kommer in och vill köpa fler böcker eller när Elin tar sig tid för att själv läsa en bok eller tar ett varmt bad. Kommunikationen mellan Elin och Tom brister, och Elin tänker att hon ska få fira jul i sin ensamhet. Ska Elin ändå lyckas återfå julglädjen?

Det är ändå något alldeles speciellt med julböcker. Den här boken är en helt underbar läsupplevelse. Jag älskar hur den här boken sprider äkta julkänsla. Man kan nästan känna doften av glögg och se snön som faller runt Elins lilla stuga. Detta är del fyra i serien om Elin som numera äger och driver Rosbergs bokhandel. Jag tycker så mycket om denna bokserien om Elin och hennes bokhandel. Jag har läst dem alla fyra. Denna delen är precis lika fin som de andra delarna i serien. Det är mysigt att följa arbetet på bokhandeln under årets mysigaste tid. Författaren beskriver tillvaron i bokhandeln så bra att man skulle vilja besöka den på riktigt. Vi får också göra oss bekanta både med gamla och nya karaktärer. Författaren beskriver sina karaktärer på ett så bra sätt att man kan tro att de finns på riktigt. Boken slutar så fint och man blir så lycklig. Poängen med den här boken är att man ska välja att ta emot hjälp om man behöver. Man behöver inte lösa allt själv. Ibland behöver man sina vänner. Det är inte heller fel att bryta kontakten med människor som gör en illa. Missa inte att läsa denna mysiga bokserie. Denna hjärtevärmande bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Självklart blev dagen inte lika bra som Elin hoppats. Allt gick inte fel, och det borde hon vara glad för. Michele satte upp konton för sociala medier och la upp bilder direkt. Det märks att hon har öga för sådant, det såg proffsigt ut. Det trillade in följare under dagen, mycket tack vare att Michele har kontakter som delade kontot vidare.

Men, första luckan i hennes, eller bokhandelns kalender, var en kalenderbok med tjugofyra kapitel. Den var fin och perfekt för alla förväntansfulla barn som längtar efter julen. Boken sålde slut, vilket borde glädja Elin, men det dök upp föräldrar, barn och förskolepedagoger som fick lämna butiken utan att de kom för.

Det förbryllar Elin att många kom direkt, hon märkte inte av någon anstormning, även om hon mestadels befann sig på kontoret.

– Michele, du har varit i butiken under förmiddagen. Säg du vilka som köpte dagens lucka? Jag menar, den sålde slut, var det kö?

Michele virar den långa stickade halsduken varv på varv och ser fundersamt på Elin.

– Nej, det var inte galet mycket folk. Något mer än vanligt, men inte så att det hopade sig. Och när böckerna såldes var det inte många i butiken. Jag stod i kassan när en äldre kvinna köpte fem samtidigt. Hon hade bråttom, så gick hon, det minns jag, och försvann med dem i famnen. Jag hann inte stoppa ner dem i en påse ens.

– Köpte hon fem? utropar Elin förvånat.

– Ja, jag kunde knappt hindra henne. Vi har inte satt någon begränsning.

– Nej, det har du rätt i. Du gjorde inget fel.

Michele tar på sig mössan.

– Jag tänkte att hon jobbar på en skola eller förskola. Eller att hon har flera barn. Det är en jättefin bok, förstår om den är bra som present.

Elin nickar och säger hej då. Doris kommer runt hörnet och tar på sig jackan. Dragkedjan krånglar och hon blir stående en stund, tyst svärande. Så ser hon upp på Elin.

Baksidetext;

STÖK I JULETID

Julen närmar sig, och i Rosbergs bokhandel har Elin full koll på alla förberedelser. Tills det plötsligt börjar gå fel. Någon verkar ha ett ont öga till bokhandeln och snart sätts en kedja av olyckliga händelser i rullning. Istället för att sprida julglädje tvingas Elin lösa problem, både sina egna och andras.

Samtidigt som butiken fylls av julens dofter och ljus, kämpar Elin med relationerna till sina nära och kära. Hon tvingas säga adjö till vissa och välkomna nya personer in i sitt liv. Kan hon hitta tillbaka till julkänslan innan det är för sent?

En julig feelgood-roman om vänskap, kärlek och att hitta sin plats i livet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Rosbergs bokhandel" här

Läs gärna min recension av "Allt som livet ger" här

Läs gärna min recension av "Ett ljus I mörkret" här

Hemligheten på vinden

"Hemligheten på vinden" av Madeleine Gustavsson utgiven av Pia & co. Omslag av Hanna Hewitt/Pixelpiraya. Bokrecension; I denna mysdeckare får vi följa de två killarna Jack och Filip som har spontanköpt ett mysigt gammalt slott i Småland. De håller på att renovera slottet för att senare kunna ha ett Bed & Breakfast där. Boken inleds med ett besök av en reportern från inredningsmagasinet Lyx & Lantliv, samtidigt dyker en objuden gäst upp nämligen hälsovårdsinspektören Herman Göransson. Han tycks vilja tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Av en slump märker de att de tycks ha missat ett rum uppe på vinden. Det måste de undersöka på en gång. När de hittat dörren till rummet blir de förvånade och frågorna är många. Några av frågorna är; vem har bott i rummet och varför har man stängt igen det? Jack kan inte låta bli att undersöka rummet där tiden tyckts stått still. Sakta börjar han hitta ledtrådar om vem den mystiska personen som bort i rummet kan vara. Men nu börjar konstiga saker att hända. Det dyker upp en märklig vinkännare, som vill värdera vinflaskorna i parets vinkällare. En flaska vin försvinner och dyker upp i samband med ett fall som klassas som mordförsök. Jack blir genast misstänkt, och som om det inte var nog börjar även grannen Amanda bete sig konstigt, och en mystisk kvinna dyker upp utanför slottet, men hon försvinner så fort Jack närmar sig. Ska Jack kunna rentvå sig själv från anklagelserna och lösa det nya mysteriet på Lyckeholm?

Detta är den andra delen i serien om Lyckeholm. Jag älskade den förra boken om de båda killarna som spontanköper ett slott med renoveringbehov i Småland. Den boken blev en bokfavorit hos mig. Så jag blev överlycklig när del två låg i brevlådan och jag började läsa den direkt. Jag blev inte besviken, för denna boken är precis lika bra och välskriven som den första delen i serien. Det är en fröjd att få följa killarna i deras renoveringsplaner, samtidigt som en hel del skumma saker sker runt omkring dem. Samtidigt som vi får följa killarna i nutid gör vi även en tidsresa till 1943 och andra världskriget, där vi får följa guvernanten Tyra. Jag gillar de historiska bitarna som författaren lyckas väva in i historien på ett fint sätt.  Jag älskar det rappa kommentarerna mellan de olika karaktärerna och de fina miljöbeskrivningarna i slottsmiljö. Vi får följa lite olika trådar så det är inte lätt att hitta en lösning på mysteriet, vilket jag tycker är bra. Jag hoppas författaren fortsätter att skriva om slottet Lyckeholm och invånarna där. Det måste finnas fler mysterier som är knutet till slottet tycker jag. Även denna delen i serien om "Mysterierna på Lyckeholm" får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

1943

Tyra satte sig vid det svarta pianot som stod i musikrummet på Lyckeholm. När hon lät fingrarna leka över tangenterna försvann tid och rum. Väggarna suddade bort och hon kunde lika gärna befinna sig i ett universum då de fortfarande var tillsammans. När hon slöt ögonen och spelade på ren känsla, var det som om hon kunde ana att han fortfarande stod bakom henne. Hon kunde känna värmen från hans kropp genom sitt tunna klänningstyg, doften av hans rakvatten så tydlig att hon drog djupt efter andan för att känna den mer. Tänk om hon ännu en gång kunde vila sitt huvud mot hans axel. Låta honom betrakta henne som om hon var den mest fulländade kvinnan han någonsin mött. Att bli älskad av honom var det bästa som skett, och saknaden skar som tusen knivar genom kroppen. Ingen kunde förstå hur hon kände och hon hade ingen att tala med om det.

Hon hade inga planer på att bli kär när hon för första gången reste till Berlin. Dit åkte hon för att utvecklas som pianist på de stora scenerna. Framgången hade inte låtit vänta på sig. Tyskarna älskade hennes svala framtoning och kallade henne ”Waldfee von Småland, Skogsfén från Småland”. Hon fick snabbt en trogen följarskara där flertalet var män. Hon brukade alltid bara skratta bort deras inviter. De verkade eggas av att hon var onåbar. Så därför hade det egentligen varit lätt för henne att missa honom, han kunde ha försvunnit i mängden, men en kväll stod han bara där och var allt som hon bara kunde drömma om.

Hon som alltid brukade tacka nej när männen frågade om de fick bjuda på ett glas hörde sig själv tacka ja. Sedan satt de där vid ett fönster på restaurangen hela kvällen. Utanför gick den breda boulevard med sina lindar, gnisslande spårvagnar passerade utanför fönstret och människor spatserade i de stora trädens skugga. Därifrån skulle man kunna se Brandenburger Tor torna upp sig, men de hade bara ögon för varandra. Kväll övergick till natt och när han följde henne hem den kvällen så visste de båda att de aldrig mer skulle vara åtskilda.

Så fel de hade haft.

Baksidetext;

Det spontanköpta slottet Lyckeholm börjar äntligen bli ett hem för Jack och Filip, nykomlingarna i byggden. Samtidigt upptäcker paret ett hemligt rum på vinden fär tiden tycks stått still. Vem bodde där uppe, och varför har det en dag bara bommats igen för gott? Jack kan inte låta bli att försöka hitta svaren, men det visar dig vara svårare än tänkt. Finns det fortfarande någon som vill att rummet ska förbli stängt för evigt?

I samma veva får paret besök av det glamorösa inredningsmagasinet Lyx& Lantliv. Dessutom får de en vinkännare på halsen och hälsovårdsinspektören Herman Göransson, en man ur Jacks förflutna, verkar vara ute efter att tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Grannen Amanda beter sig konstigt och vem och vem är egentligen den där kvinnan som dyker upp vid sjön hela tiden? När Jack hittar ett Lik och inser att bevisen pekar mot honom själv blir det besvärligt på riktigt. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina