Hälsningar från en piazza i Neapel

"Hälsningar från en piazza i Neapel" av Jo Thomas utgiven av Polaris bokförlag. Bokrecension; Lucia har lämnat sin man, Giacomo, kvar i Italien. Hon har ännu inte lämnat in en skilsmässo ansökan, men det börjar bli dags. Nu jobbar Lucia på en juristbyrå i Wales, och förväntar sig en befordran, eftersom hon lagt all tid på sitt arbete. Nu åker hon till sin mormor och morfar i Italien, för en välbehövd semester och väntar på besked från sin chef. I familjen finns det en pizzeria som morfar styr över, men nu är han redo att lämna över den till nästa generation, och pensionera sig. Dock är Lucias pappa avliden, och Lucias bror är inte intresserad av att baka pizzor. Men om morfar säljer pizzerian, vart ska familjen samlas då? När Lucia dessvärre inte blir befordrad, funderar hon på om hon ska ta över rörelsen. Tyvärr är traditionerna sådanna, att kvinnor inte jobbar som pizzabagare i Italien, trots att de ofta brinner för att laga mat. Istället erbjuder morfar platsen till Lucias ex. När Lucia ändå vill försöka baka pizzor utlyser morfar en tävling mellan de två och deras respektive team, om vem som säljer flest pizzor. Lucia bakar de lite mer traditionella och Giacomo bakar de lite mer nytänkande. Vem utav dem kommer att vinna tävlingen? Lucias team bestående av endast kvinnor, eller Giacomos manliga team?

Detta är andra boken jag läser av författaren. Jag gillar persongalleri och miljöbeskrivningar, och hur de olika kvinnorna i teamet, stöttar varandra och kärleken mellan morföräldrarna och Lucia. Jag blir dock hungrig, när jag läser den här boken. Maten har en väldigt stor del i handlingen. Jag blir sugen på att resa till Neapel och sitta på en piazza och dricka vin och äta en riktigt god pizza. Allt är så fint beskrivet, att jag nästan kan känna doften och smaken av maten de lagar i pizzerian, samt hemma hos Lucias mormor. Det är modigt av kvinnan i boken, att gå emot patriarkatet och själv laga pizzor i morfaderns pizzeria. Kvinnor lagar ju för det mesta all maten annars. Dessutom måste Lucia och Giacomo reda ut sina äktenskaps problem, och vad som gick fel mellan dem, samt ordna med en skilsmässo ansökan. Jag älskar det fina solvarma omslaget, och innehållet var precis lika mysigt som omslaget lovade. Att Jo Thomas är mångas favoritförfattare, kan jag mycket väl förstå. Jag läser gärna mer av henne. Recept finns i slutet av boken på b la en tomatsås, som jag gärna provar vid tillfälle. Denna varma och ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Den blir också en bokfavorit hos mig.

Mitt favoritställe ur boken;

15

"Sätt dig, sätt dig", säger nonna och schasar mig ner för trappan och mot köksbordet med en handduk, hemmets trygga, varma plats, en plats gör nåde gråt och glädje. "Här". Hon ställer fram kaffe, bröd och sylt. Och ett fat parmaskinka och en knallorange melon- den parfymerade doften lindar sig runt mig. Medan jag snyftar och snörvlar häller hon upp grappa och kräver att jag dricker upp, trots att det fortfarande är förmiddag. Konstigt nog hjälper det. 

"Vem är jag, nonna? Jag menar vad gör jag här?" hulkar jag och känner mig återigen som en snorig tonåring. Eller som det där vraket som var jag i tjugoårsåldern, när jag fattade att Giacomos och mitt äktenskap var över. Ju mer jag försökte få det att fungera, desto mer avskärmad han sig. Jag försökte passa in men tappade bort mig själv. Jag hade ingen annan uppgift än att producera barnbarn åt hans föräldrar och det tänkte jag absolut inte göra förrän jag kom på vad jag ville göra i livet. Det gick inte att arbeta som jurist här. Allt jag sysslade med var att städa, räkna vinglas och leta möbler till vårt hem. Men det kändes aldrig som vårt. Allt handlade om Giacomos familj och jag var bara någon dorts inneboende. 

I skolan trodde jag alltid att juridik var min grej. Jag var ganska smart och lärarna vägledde mig i den riktningen. Mamma, mormor och morfar blev överförtjusta när det kom på tal under ett utvecklingssamtal. Mamma tyckte att det skulle passa mig eftersom jag avskydde orättvisor - som när min bror blev retad på skolgården för att han "inte var walesare" och blev befalld att "snacka italiano!" Ibland låtsades mobbarna inte förstå honom när han talade, bara på grund av hans efternamn. Det kunde jag inte tåla. Upprörd, konfronterade jag hans klassföreståndare och höll senare ett tal på samlingen om italienska emigranter historia i Wales och hur stolta vi borde vara för vårt arv, oavsett varifrån vi kommer. Det gav mig några plus i kanten, en plats i diskussionsgruppen och övertyga lärarna om att jag borde satsa på juridik. Vem var det dom valde egentligen? Jag hade pratat om det jag tyckte var viktigt, det jag brann för. Om att se positivt på sin härkomst, våra olika ursprung, aldrig om juridik!

Baksidetext;

Lucia har arbetat hårt för att avancera som jurist, hela tiden med sikte inställt på den befordran som nu är närmare än någonsin. Livet i Wales kretsar kring att nå nästa nivå i karriären men när hon äntligen passar på att en välförtjänt semester hos sina farföräldrar i Italien känner hon sig genast som hemma. 

Till hennes stora bestörtning visar det sig dock att farfadern planerar att dra sig tillbaka från familjerestaurangen. Lucia kan inte förlika sig med tanken på att restaurangen som betytt så mycket för hennes släkt plötsligt ska vara i någon annans ägo men tiderna har förändras. När så ett dåligt besked hemifrån vänder upp och ner på allt tvingas Lucia omvärdera sin tillvaro - är det här hennes chans att följa sina egna drömmar och föra vidare familjetraditionen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Julhälsningar 

från ett slott i Normandie" här

Julhälsningar från ett slott i Normandie

"Julhälsningar från ett slott i Normandie" av Jo Thomas, utgiven av Polaris förlag. Fliss och hennes systrar ärver helt oväntat ett slott i Frankrike, när deras farfar går bort. De beslutar sig för att resa till Normandie för att kolla in slottet och sälja det. Det visar sig att den förra slottsägaren bor kvar i slottet, och hennes barnbarn Jacques bor granne, med slottet. Denna stiliga fransman är både  bra på att laga mat och dessutom byns borgmästare. Det visar sig dock att syskonen inte får sälja slottet, och de har inte de pengar som behövs för att renovera slottet, så vad ska de göra? Medan de andra reser hem igen, beslutar sig Fliss för att själv starta ett Bed&Breakfast och renovera i den mån hon kan. Till hjälp har hon sin systerson som behöver komma bort ifrån dåligt umgänge och den stiliga grannen och hans dotter. Hon beslutar sig också för att ta hand om de äpplen som finns på ägorna och göra cider. Det finns dock en person som vill förstöra för Fliss och som vill ha tillbaka slottet i sin ägo. Jacques familj har ägt slottet förut, så nu vill hans före detta fru ha det tillbaka, trots att hon blivit tillsammans med någon annan i byn. Ska ex frun lyckas ta tillbaka slottet, eller ska Fliss lyckas få hennes nyöppnade Bed&Breakfast på fötter? 

Detta är första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Huvudpersonen som precis blivit av med både pojkvän och arbete, stannar kvar på slottet. Jag gillar hur Fliss kämpar för att nå sin dröm om ett Bed&Breakfast, och hur hon får hela byn att hjälpas åt på olika sätt, trots ett visst motstånd från början. Hela byn får en nystart på grund av detta. Jag gillar också hur författaren beskriver den fantastiska miljön, och alla dråpliga händelser, så som strömavbrott och andra missöden. Det är också roligt med kon som smiter in i trädgården och blir full på jästa äpplen, samt en påfågel och en häst som gärna vill vara med på ett hörn, nu när det finns fler människor på slottet. Författarens beskrivning av de olika maträtterna får det dessutom att vattnas i munnen. Jag provade recepten längst bak i boken, väldigt gott. Boken är en riktig bladvändare, och man fastnar för de olika karaktärererna. Dock inte så julig som den låter, men ändå en mysig feel good pärla, som innehåller alla de rätta ingredienserna, såsom kärlek, vacker miljö och god mat. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

12

Den natten ligger jag i min säng i det lilla vindssrummet, som når via torntrappan, beläget ovanför köket. Jag kan fortfarande känna smaken av osten vi åt framför brasan i matsalen, med tända ljus, och den utsökta cidern- som inte alls var som den vi drack på creperiet. 

Vad ska vi göra? Vi kan inte sälja fastigheten verkar det som. Och jag tvivlar på att det räcker med att sälja möblerna. 

Det madame Cadieux sa igår kväll tumlar runt i huvudet: Ibland måste man göra det bästa av det man har i livet... 

När det är dagas har jag knappt fått en blund. Luften är kylig. Vinden blåser in genom de höga fönstren. 

Jag stiger upp, tar på mig så mycket kläder jag kan och gör mig redo att gå ner och brygga kaffe åt gästerna. Jag hoppas att de inte fryser alltför mycket. Men först stannar jag och tittar ut genom fönstret i mitt lilla rum, på dimman som sveper över gräsmattan, den bedagade formella trädgården med urnor på pidestraler, den gamla swimingpoolen, altanen och korna i bakgrunden. 

Jag drar tröjarmarna över händerna, slår armarna om mig själv och travar ner för tjänstefolkets trappa till köket. Värmen är kvar sedan i går kväll. När jag öppnar luckan till spisen brinner det fortfarande. Veden glöder muntert mot mig. Alla år då jag lärde mig hålla liv i brasorna i den gamla kaminen på bypuben och i farfars stuga har lönat sig. Jag slänger in ett nytt vedträ på glöden när den sista förkolnade labben smulas sönder. Veden är torr och fattar eld direkt. Orangea lågor flammar upp och omsluter träet. Det gnisslar lite i gjutjärnluckan när jag slår igen den, öppnar ventilen och låter lågorna hämta luft och självförtroende. 

Baksidestext;

När Fliss farfar dör ärver hon och hennes systrar - till sin förvåning - ett franskt slott som tillhör farfadern. De beger sig omedelbart till Normandie för att få uppleva sitt arv, och gör djärva planer över välsmakande crêpes och cider från trakten. 

De blir dock snart varse att slottet är i hopplöst behov av renovering, och att reglerna kring fastigheten är betydligt mer komplicerade än de kunnat förutse. Goda råd är dyra när de förstår att de är fast med ett hus de inte får sälja, men inte heller har resurser att ta hand om. 

Fliss bestämmer sig tillslut för att själv fixa till de eleganta gamla rummen och öppna ett bed och breakfast. Jacques, stadens stilige borgmästare, är inledningsvis emot hennes planer. Men när det blir tydligt att det enda sättet att rädda det vackra slottet är genom samarbete, så upptäcker Jacques och Fliss att de har mer gemensamt än de trott. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Svartfågel

"Svartfågel" av Frida Skybäck, utgiven av Polaris förlag. Detta är den första boken om  Fredrika Storm. Gun blir vittne till hur en ung kvinna springer ut på isen. Gun vet att isen inte kommer att hålla och försöker få kvinnan att vända om. Hon upplever att kvinnan verkar förföljd, och plötsligt brister isen. Räddningstjänsten hinner inte fram i tid och kvinnan drunknar. Polisutredaren Fredrika Storm, som precis har flyttat tillbaka till trakten hon växt upp i, får ta hand om fallet tillsammans med sin nya kollega Henry Calment. Vad var det egentligen som drev ut kvinnan på isen? Varför undersökte hon en Tobias Falk som försvann från byn för tjugo år sedan. Det var också den sommarens Fredrikas egen mamma försvann spårlöst. Och vad var det egentligen som fick Fredrika att lämna Stockholm och återvända hem? Under utredningens gång kommer spåren närmare och närmare hennes egen familj. Kanske kan hon till och med hitta någon ledtråd till vart hennes mamma tog vägen?

Detta är den första boken jag har läst av författaren, men jag vill absolut läsa mer av henne. "Svartfågel" låter som en illavarslande titel, och boken håller vad den lovar. Det händer mycket i historien och  man har svårt att slita sig från läsningen. I denna spänningsroman får vi följa Fredrikas arbete som polis. Många svåra och mörka hemligheter verkar finnas runt den lilla byn Harlösa, tillika Vombsjön och skogen runt omkring. Människorna gör allt för att Fredrika inte ska rota i deras hemligheter. Historien känns genomtänkt och välskriven. Många pusselbitar ska läggas, för att se hur de hör ihop. Författaren lyckas lägga ihop dessa pusselbitar från dåtiden tillsammans med de i nutiden, på ett skickligt sätt. Alla pusselbitar faller på plats på ett bra sätt på slutet. Jag gillar karaktärerna och spelet mellan Fredrika och hennes komplicerade familjemedlemmar. Alla är inte vad de verkar vara. Det ska bli spännande att läsa en fortsättning, för jag vill verkligen veta vad som hänt med Fredrikas mamma. Denna spänningsroman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

27

Efter att de hade ätit och hennes pappa åkt ut för att fortsätta laga stängsel dök Linda upp och Julia upp på gården. De skulle rida och Fredrika följde med in till hästarna i stallet. 

"Vi behöll egentligen de här sötnosarna för Julias skull", sa Linda och gjorde en gest mot dottern som var i full färd med att skrapa hovarna på en brun ponny som hette Lady. "Men numera är det mest jag som rider. Ska jag få med Julia måste jag tjata."

"Jag hörde det där", muttrade Julia.

"Bra. Det var meningen."

Fredrika granskade Linda när hon strök hästen över halsen. Hon såg trött ut, var mörk runt ögonen och ännu blekare än förut. 

"Hur är det?" frågade Fredrika. 

"Vi har mycket på jobbet just nu. Men det lugnar snart ner sig."

"Du verkade lite nedslagen i torsdags," fortsatte hon med låg röst.

"Gjorde jag? Äsch, det är bara allt som pågår. Och du då, hur är det med dig?"

"Det är okej."

"Går det bra på nya jobbet?"

"Jodå."

Hon räckte Linda en ryktborste och övervägde att fråga om hon hade berättat för någon om Nomis abort. Det hade varit bra att veta om den saken kommit ut, men samtidigt var Fredrika rädd att Linda skulle känna sig misstänkliggjord. Det sista hon ville var att skapa ännu mer spänning mellan familjerna. 

Julias mobil ringde.

"Kunde du inte ha lämnat den hemma?" klagade Linda.

"Nej, det kunde jag inte", sa Julia bitskt och lämnade stallet. 

"Nähä", muttrade Linda och bytte borsten mot hovkratsen. 

"Vilket tålamod du har", sa Fredrika när Julia var utom hörhåll. "Jag hade blivit galen om någon talade till mig på det sättet."

"Det är sådana de är, tonåringarna. Och jag har inte alltid tålamod", lade hon till. "I går skrek jag på henne och gav henne utegångsförbud tills hon fyller femtioelva. Men det hjälper aldrig."

"Att behöva hantera det vid sidan av allt annat, jag förstår inte hur du orkar."

"Inte jag heller. Som tur är kommer hon upp till ytan ibland och visar sitt riktiga jag. Det är kanske svårt att tro, men Julia kan vara riktigt gullig", sa hon och lutade sig mot hästen. "Men av någon anledning gör hon allt för att dölja det."

"Jag minns den där julen för ett par år sedan, då hon ville sitta i mitt knä. Det känns som en evigheter sedan."

Baksidestext;

En kall vintermorgon jagas en ung kvinna ut på isen på Vombsjön där hon går igenom och drunknar. Hon är nyinflyttad i skånska Harlösa och ingen verkar känna henne eller veta varför hon kommit dit.

Polisutredaren Fredrika Storm, som är uppvuxen i den lilla byn, tar sig an fallet tillsammans med sin nya kollega Henry Calment. Men utredningen blir komplicerad när det visar sig att flera av spåren leder till mörka hemligheter i Fredrikas egen familjehistoria.

Vad har den drunknade kvinnan för koppling till Tobias Falk som lämnade byn tjugo år tidigare, och hur hänger fallet samman med Fredrikas mamma som försvann spårlöst samma sommar?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Väninnor-Väninnornas jul

"Väninnorna-väninnornas jul" av Lisa Kleypas utgiven av Bokförlaget Polaris. Året är 1845. Den stilige och framgångsrike amerikanen, Rafe Bowman åker till England för att fira jul och träffa en lämplig fru- den kvinna som föräldrarna har valt ut. Trots att Natalie är vacker och trevlig, kan han desvärre inte känna mer än vänskap dem emellan. Men när han träffar sin blivande frus sällskapsdam, Natalies kusin Hannah, träffar amors pilar honom. Hon har allt han önskar sig. Hannah själv gör allt för att inte falla för den lömske förföraren. Hon försöker avvisa honom. Det är ju meningen att han ska gifta sig med hennes kusin. Men medan förberedelserna inför julbalen pågår för fullt på godset, kommer de allt närmare varandra. Men vad kan de göra? Rafes föräldrar hotar att göra honom arvlös om han inte fullföljer det arrangerade bröllopsplanerna. Något som Hannah inte vill låta honom göra. Men när de fyra väninnorna får reda på Rafes och Hannahs känslor för varandra bestämmer de sig för att lägga sig i. Kan de göra något för att underlätta för det förälskade paret? 

Wow, vilken underbar kärleks roman! Jag har tyvärr inte läst de andra delarna i serien om Arabella, Lillian, Evie och Daisy. Den här boken innehåller allt en ljuvlig kärleksroman ska innehålla. Jag gillar verkligen denna typ av bok. En man som är beredd att offra allt för sin kärleks skull. Jag uppskattar de rappa och fyndiga replikerna mellan de olika karaktärerna. Jag gillar också de fina miljöbeskrivningarna och de olika karaktärerna i boken. Jag hade gärna firat jul där på godset! Så mysigt med julbal och slädturer, brasor i öppna spisar, släkt och goda vänner, barn som leker och busar, och framför allt en stor gnistrande julgran. Den karaktär jag uppskattade mest är Hannah, som ger sig tid att läsa för barnen varje kväll. Det är också roligt att följa de olika parens kärleksbekymmer och deras humoristiska gnabbande. Boken slutar på det bästa sättet och jag hade gärna läst mer om väninnorna. Denna härliga roman tar slut alldeles för fort. Även bokomslaget är väldigt fint. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

"Du ser inte riktigt glad ut, Arthur. Är det något som har hänt?" 

Han nickade. " Jag lekte med något jag inte fick och nu när jag inte det och kommer att straffas för det."

"Vad är det?" frågade hon vänligt. "Var lekte du?" 

"Jag kan visa." Ivrigt tog han hennes hand och drog iväg med henne. 

Hannah följde villigt med. "Vart ska vi?" 

"Julgranen." 

"Vad bra. Jag var just på väg dit." 

Arthur ledde henne genom balsalen och som tur var för dem båda, var den tom. Julgranen var verkligen stor och glittrade av alla dekorationer och godsaker på den nedre delen, medan den övre halvan fortfarande inte var pyntad. 

"Är det något som har fastnat i granen?" frågade Hannah förvirrat. 

"Ja, miss, här." Han pekade på en gren högt ovanför deras huvuden. 

"Jag ser inte något...Åh herre Gud vad är det?"

Något mörkt och hårigt hängde från en gren, något som liknade ett fågelbo. Eller en död gnagare.

"Det är Bowmans hår."

Hanna spärrade upp ögonen. "Hans tup'e? Men varför...Hur..."

"Alltså, när jag såg honom ligga på soffan i biblioteket och att hans hår hade fallit av tänkte jag att det kunde vara roligt att leka med." förklarade Arthur sakligt. "Jag sköt med min leksakskattapult, men så kom den för långt upp i julgranen och nu når jag den inte. Jag tänkte verkligen sätta tillbaka den på nr Bowmans huvud innan han vaknade!" Han såg hoppfullt på henne. "Kan ni få ner den?" 

Vid det här laget hade Hannah vänt sig bort och begravt ansiktet i händerna, hon skrattade så mycket att hon knappt kunde få luft. "Jag borde inte skratta", flämtade hon." Åh, jag borde verkligen..."

Men ju mer hon försökte hålla tillbaka skrattet, desto värre blev det, tills hon fick torka tårarna på ärmen. När hon hade lugnat sig en smula, såg hon på Arthur som rynkade pannan mot henne och det fick henne nästan att börja skratta igen. Med en möjlig bestraffning i sikte, tyckte han inte det var lika roligt. "Jag är ledsen", lyckades hon få fram. "Stackars Arthur. Stackars mr Bowman! Ja, jag ska göra vad jag kan för att få ner den."

Håret måste föras tillbaka, inte bara för Arthurs skull, utan även för att rädda mr Bowman från att skämma ut sig. 

Från baksidan;

Julen står för dörren och den stilige och framgångsrike amerikanen Rafe Bowman har kommit till London för att uppvakta lord och lady Brandfords vackra och välartade dotter Natalie. Om Rafe spelar sina kort rätt kan det hela bli ett lämpligt och eftertraktat parti för alla inblandade. Men Amors kollar söker sina egna vägar och låter sig inte styras av societetsregler. Och när de fyra väninnorna, en gång kända som tankebanorna, dessutom blandar sig i leken kan vad som helst hända.

Att vinna en kvinnas hjärta visar sig vara mer komplicerat än Rafe Bowman förutsett, i synnerhet för en man som är van vid att få allt han pekar på. Men julen är en tid för mirakel, en tid då även den mest inbitne cyniker kan förvandlas till en romantiker och då den blygaste viol kan slå ut och bli en passionerad ros.   

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Min fars hemlighet

"Min fars hemlighet" av Sara Blaedel är den första delen i Familjearvet, utgiven av Polaris förlag. Ilkas pappa har nyligen avlidit. Hon har inte hört något från honom på trettio år. Han övergav familjen när hon var sju år gammal. Trots att hon skickat brev till honom, fick hon aldrig några svar. Han har i alla fall testamenterat sin begravningsbyrå till henne borta i Amerika. Ilka är tvungen att åka till Racine, Wisconsin, för att ordna upp pappans affärer. Det visar sig inte vara så lätt som hon tror. Pappans nya familj är avvisande och pappan verkar ha hemligheter. Även pappans medhjälpare verkar undanhålla saker för henne. Ilka måste luska ut vad det är. Hon måste ta reda på mer om pappans liv. Men frågorna är många. Ska hon få svar på de frågor hon har? Och samtidigt ska hon lära sig många nya saker. Hon försöker också ordna begravningar för de personer som hennes far har hand om på begravningsbyrån, på bästa sätt. Hon funderar till och med ta över sin pappas företag. Men det finns andra intressenter som vill ta över. Hon snubblar även över en riktig mordgåta.

En berättelse om hur det kan kännas att bli övergiven av en förälder. Även om man nu är vuxen, finns det frågor man vill ha svar på. Naturligtvis är frågorna många. Varför blev jag bortvald? Och varför skaffade du en ny familj? Varför hörde du aldrig av dig? Ilkas känslor känns naturliga och relevanta för historien. Det är en förvirrande soppa hon har hamnat i. Vem var hennes far egentligen? Han verkar ha haft en bra förmåga att samtala med de sörjande, men var är pengarna? Han har stora skulder och fodringsägarna är många. Ilka hamnar mitt uppe i arbetet på begravningsbyrån och måste prata med sörjande anhöriga och försöka reda ut problem som uppstår i en bransch hon inte har någon aning om. Lik försvinner och allt är allmänt kaos. Det går till lite annorlunda på begravningar i jämfört med Danmark, så hon ska lära sig nya regler och ett annorlunda sätt att sköta begravningar på. Vad är egentligen Charms och lifeboard för något? Jag tycker att boken känns välskriven och innehåller många intressanta detaljer. Jag tyckte om boken och ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

MED SOLENS STRÅLAR rakt i ansiktet började Ilka klippa med ögonlocken. Hon var törstig och tung i huvudet och vände sig irriterat bort från ljuset. Efter utflykten till faderns hus till faderns hus hade hon smugit sig upp på rummet och stängt och låst om sig. Därefter hade hon suttit en stund på sängen innan hon började dra ut skrivbordslådorna. En efter en öppnade hon dem, först försiktigt, sedan med allt större otålighet eftersom hon ville finna svar. Hela tiden hade hon en stark känsla av hans närvaro, i rummet men också när hon körde hans bil. Men ute vid det där stora, lådlika huset med den trevliga verandan och gräsmattan som kunde vara klippt med nagelsax, hade hon inte alls kunnat känna honom. 

Hon kröp ihop en aning och noterade att hon måste ha somnat med kläderna på. Byxorna skar in i midjan. Hon stöttade sig på armbågen och lade märke till att brevbunten hon hittat i faderns skrivbordslåda föregående kväll var på väg att falla ned bakom sängen. 

De var hennes. Alla de brev hon skickat under årens lopp hade legat längst in i den översta lådan, sammanhållna av ett kraftigt gummiband. Kuverten var uppsprättade, breven hade vecklats ut. Det kunde hon se på de vikta hörnen och vecken i pappret. De hade blivit lästa. När hon fann dem hade hon fått en klump i halsen och när hon vecklade ut det sista, det där hon berättade att Flemming var död, hade hon stortjutit. Brevet var vågigt och hade fått en smutsfläck, det hade helt säkert blivit läst mer än en gång. Men det var inte den brevbunten hon somnat med i sängen. I skrivbordet hade det också legat en mindre bunt, brev han skrivit till henne. Hennes namn stod på kuverten, men de hade aldrig frankerats och postats. 

Där fanns både födelsedagskort och julkort och i det första låg ett foto på en liten ponny. Brevet var daterat ett halvår efter att fadern lämnade Danmark. April 1983, stod det i övre hörnet. 

Från baksidan;

NÄR ILKA JENSEN FÅR VETA ATT HENNES FAR DÖTT I USA OCH ATT HON ÄR OMNÄMD I HANS TESTAMENTE KOMMER NYHETEN SOM EN CHOCK.

Den 40-åriga skolfotografchefen har nämligen inte hört av honom sedan han stack från familjen när Ilka var sju år. Eftersom saknaden efter pappa har påverkat Ilka djupt beslutar hon sig för att resa till USA. Inte för att hon är intresserad av själva arvet, utan för att försöka få svar på sina frågor. Varför stack han bara och lät bli att höra av sig? Hur blev hans liv? Och vem var han egentligen?

Det blir dock mer komplicerat än Ilka förutsett. Hon tvingas reda upp den ekonomiska röra som hennes pappa lämnat efter sig och dras dessutom in i ett gammalt mordfall. Ilka måste också hantera pappans mycket skeptiska familj och det verkar som om hennes far har haft en hel del att dölja. Ilka är dock inte den som låter sig avvisas, hon börjar gräva i pappans förflutna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sarahs lag

"Sarahs lag" av Marie H Lundh, utgiven av Polaris förlag. Detta är författarens debutroman, och första delen i Nordmyr serien. Huvudpersonen Sarah är tvungen att flytta till Nordmyr, för att arbeta som domare vid en tingsrätt. Men vart ligger det? Uppe i Norrland. Hur ska hon klara av att arbeta där uppe i Norrland i två år? Tiden går snabbt tänker hon och hyr ett rum. Hon kommer snart in i arbetet, men hennes förflutna förföljer henne. Det gör att hon inte vågar ge av sig själv i ett förhållande. Hon har en inneboende rädsla för att bli lämnad. Ska hon klara av att få ett förhållande som varar, är det dags att bearbeta det förflutna på allvar. Det blir hennes största utmaning. Snart bestämmer sig hennes mormor att hälsa på och finner kärleken i Anders. Ska även Sarah hitta någon att älska? Varför är väninnan Laura så avståndstagande? Vad är det hon döljer?

Jag gillade karaktärerna i boken. Man förstår ju ganska snabbt att relationen till mormor är viktig. Den går som en röd tråd genom hela boken. Jag gillar också när Sarah och hennes mormor munhuggs med varandra, vilket gör att boken får en humoristisk och underhållande ton. Jag kunde dra på smilbanden och till och med fnissa lite smått emellanåt. Jag tyckte miljöbeskrivningarna var lockande och vackra. Det lät så mysigt att åka scoter och isfiska och tillbringa en helg i en timmerstuga vid fjället. Jag uppskattade också att få följa Sarahs viktiga arbete, med sina exentriska arbetskamrater. Men boken innehåller även trauma, hemligheter, och en hel del annat vilket gör att boken håller en i sitt grepp ända till slutet. Tiden i Nordmyr förändrar snabbt Sarah från storstadsbo till glesbyggdsbo. Ganska snart märker hon att hon uppskattar lugnet och tystnaden. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

En timme senare ser vi stugan. Den ligger i en dalgång, vid foten av ett fjäll och granne med en sjö som är täckt av både is och ett som av diamanter gnistrande snötäcke. Innan vi åkte tittade jag på kartan, jag vet att vi är i den bergskedja som löper genom hela Skandinavien och förenar Sveriges och Norges natur.

Vi kör över sjön och fram till stugan som är byggd av tjocka timmerstockar. Fyra vajrar löper från hörnen på taket. Vi kliver av och Erik sluter handen runt ett av de tjocka metallrepen.

"De här håller talet på plats", berättar han. "Det kan rasa fruktansvärda stormar här uppe. Utan förankring skulle takrotet och plåten slitas loss på nolltid."

"Men det blir väl inte storm när vi är här?" frågar jag. 

"Det vet man aldrig, det här är fjällen. Men vi är beredda." Erik drar fram en vinflaska ur packningen. 

Jag hjälper till med avlastningen så gott jag kan och noterar att det utöver vinet även finns choklad i lådan med mat. 

Inne i stugan är det konstigt nog kallare än utomhus men Erik rullar ändå ut våra sovsäckar på varsin brits, och langar upp en väska på den som tydligen är min. "Lägg dig här med foten högt ett tag."

Han gör upp eld i kaminen medan jag blundar. Efter en stund knastrar det och knäpper, luktar lätt av tjära och inom kort når temperaturen en nivå som gör att jag kan ta av mig scoteroverallen. Erik ställer en stor burk ravioli på kaminen och öppnar den. "Den här är ätbar om ett tag, du kan vila till dess."

En stund senare har jag dåsat till och väcks av Erik som skakar mig lätt och lämnar min sida. 

"Kom och sätt dig, eller vill du ha maten där?"

"Jag kommer", säger jag och hasar mig bort till bordet. 

"Här." Han ger mig en gaffel och ställer den inte speciellt romantiska raviolburken mellan oss på en bit skiffersten.

"Vad väntar du på? Hugg in."

Från baksidan;

SARAH GÅR DOMMARUTBILDNINGEN i Svea hovrätt och framtiden är utstakad. Det är åtminstonde vad hon tror, tills mattan brutalt rycks undan. Högsta chefen har lånat ut henne till Nordmyrs tingsrätt- var nu den ligger?

Beskedet kommer som en chock, men flytten innebär också en lättnad eftersom hon slipper riskera att möta mannen hon till varje pris vill undvika. Det Sarah inte vet är att hon står inför sitt livs utmaning.

Den första tiden i Nordmmyr är omtumlande. Vem är den hotfulle killen i cargobyxor som dyker upp på hennes första rättegång? Hur kommer det sig att bästa väninnan Laura är så avståndstagande? Och varför måste mormor (av alla människor) vara mästare på längdskidor?  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Tebutiken på hörnet

"Tebutiken på hörnet" av Milly Johnson utgiven av Polaris förlag. I den ljuvliga Engelska byn, Spring Hills Square får besökare andas ut och njuta av lugnet. I ett litet hörn ligger det en liten tebutik. Leni, ägaren till tebutiken, säljer bokrelaterade pappersvaror och har en temadag varje tisdag där hon presenterar olika författare. Hon bakar även sina läckra bakverk själv. En dag samlas några litteratur intresserade människor i den lilla tebutiken. De har drabbats hårt i livet på olika sätt. Molly Joners exman dyker upp och vill ställa saker och ting till rätta, då han är obotligt sjuk. Då Will Lintons företag går omkull, överger hans fru honom och han får klara sig bäst han kan utan henne. Carla Prides man, Martin dör, och på begravning dyker hans ex upp. Hon berättar för Carla att de aldrig skilt sig och hade en relation bakom Carlas rygg. Då ex frun väntar hans barn, hade han bestämt sig för att lämna Carla och flytta ihop med henne igen. När dessa tre människor möts, i den lilla tebutiken, blir det en nystart på livet. De knyter vänskapband till varandra och till Leni. Detta är öppningen till nya möjligheter för dem alla.

En ljuvlig, mysig bok, om att gripa tag i nya möjligheter, när de presenteras för en. Här får huvudkaraktärerna möjlighet till en andra chans i livet. Med ett underbart rikt språk och ett fantastiskt persongalleri, är det bara att läsa och njuta. Man får följa de olika karaktärerna och deras olika känslor och tankar och hur de växer med tiden. Alla har de en tung ryggsäck att bära, men med tiden blir den lättare och lättare. Jag uppskattar den charmiga och humoristiska tonen i boken, samt de fina miljöskildringarna. Den lilla tebutiken verkar så mysig. Jag skulle gärna vilja sitta där i tebutiken, lyssna på diskussionerna om de olika böckerna och författarna, och sätta tänderna i de ljuvliga bakverken. Sedan skulle jag handla något fint att ta med hem. Boken har fem hundra sidor, men den tar slut aldeles för fort ändå. En feelgood pärla, som innehåller kärlek, vänskap, värme, spännande tankar om författare och böcker, och läckra bakverk, vill jag gärna ge❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Theresa lämnade huset klockan halv tio den kvällen. Med förenade krafter hade hon och Carla skrubbat vartenda rum i Dundealin skinande rent, möblerna var på plats, gardinerna upphängda, sängen bäddad, mattorna uppfräschande med mattrengörningspulver och den urgamla ugnen så putsad som den bara kunde bli. Jonty dök upp efter jobbet och roade sig med att bränna alla pappkartonger i en förbränningsugn som han hittade i trädgården. I likhet med de flesta gossar var han som lyckligast när han fick ägna sig åt kontrollerad mordbrand. Den magra svarta katten fortsatte sova i kartongen intill elementet. 

"Vad ska jag göra med honom?" frågade Carla när hon följde med Theresa och Jonty till bilen. Himlen mullrade och stora regndroppar började falla från de tunga grå molnen.

"Tänker du kasta ut honom en sådan kväll?" svarade Theresa och höjde på ögonbrynen. Hon visste att det var större risk att Martin skulle återvända från de döda. 

 "Såklart inte. Ska jag lägga ut lite tidningspapper på golvet?"

"Bra idé", sa Theresa nickade. "Och ge honom ytterligare en burk tonfisk ikväll, och köp loppmedel i morgon för säkerhets skull."

"Usch. Jag tänker inte behålla honom, Tex, så Carla och höll protesterande upp handen. Tanken på loppor som krälade omkring i hans päls fick henne att rysa. 

"Jag har aldrig sagt att du måste", sa Theresa med oskyldiga blå ögon fastän hon visste att Carla nu hade fått ett husdjur.

Carla vinkade till sina vänner och stängde sedan dörren mot den regniga kvällen. Dundealines vardagsrum såg inte så pjåkigt ut med taklampa släckt och i det svaga skenet från glödlamporna. Det var mycket kvar att göra, som att ordna telefonlinje och internettuppkoppling, men tv:n fungerade åtminstonde. Om hon ändå köpt den där hem ljuva hem -skylten i tebutiken. Det fanns en nisch till höger om öppna spisen där den skulle passa perfekt. Hon bestämde sig för att åka och köpa skylten någon av de kommande dagarna. Den kunde bli en symbol för hennes nya liv. Varje gång hon tittade på den skulle hon påminnas om att hon hade satt punkt för sitt gamla liv, och att hon var på väg framåt igen. Hon slog sig ner med en kaffe och tittade på ett program om folk som bodde tillsammans med konstiga husdjur. En kvinna i Amerika hade ett tamt lodjur som satt i soffan bredvid henne, och ett par sov med två hängbukssvin. Det större svinet påminde lite om Martin, tänkte hon och frustade till av skratt. Hans mage var gigantisk och näsan lite platt. Och så snarkade han grymt mycket.      

Från baksidan;

Spring Hill Square är en av dessa platser i världen som får besökare att andas ut och njuta av lugnet. Och där ligger också Leni Merrymans omtalade tebutik på hörnet, specialiserad på bakverk, bokrelaterade pappersvaror och omtanke. Och för tre människor, som alla behöver lite sympati och kärlek, är det en plats där du kan hitta en verklig vän.

Molly Joners exman har dykt upp i hennes liv igen och vill rätta till allt innan det är försent.

Will Lintons företag har gått omkull och hans fru har lämnat honom att ensam ta hand om spillrorna av sitt liv. Han försöker hitta styrkan att börja om igen.

Carla Pride har precis upptäckt att hennes framlidne make inte var den hon trodde. Hon måste hitta ett sätt att gå vidare och lämna det förflutna bakom sig.

Kan de hitta tröst och trygghet de behöver hos Leni i tebutiken? Och framför allt, när Leni plötsligt behöver dem som mest-kan de göra detsamma för henne?

En bok om vänskap, kärlek och andra chanser. Och en alldeles speciell butik på en vacker plats i Yorkshire.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Båttur med Polaris förlag

Idag har jag och min son Rickard varit med på en båttur med bokförlaget Polaris och författarsamtal med Emelie Schepp och Sara Blaedel. Vi fick också en rundtur på förlaget och Sara Blaedel och Emelie Schepps nya böcker. Det var en mysigt och trevlig stund. Tack till på bokförlaget Polaris för en underbar båttur och de fina böckerna.

 

Emelie och Sara

Bubbel och mingel

Jag och Rickard

Sara Blaedel 

Rickard pratar med Emelie

Jag och Emelie Schepp 

Vackra Emelie Schepp 

Rundtur på Polaris förlag

Ett kontor på Polaris förlag 

Tack för en underbar upplevelse!

Kramis Nina 

Realese fest för Sara Blaedel

Idag var jag och min man på Polaris förlag, där de bjöd på realese fest för Sara Blaedel.

 

Levande musik.

Sara Blaedels fina böcker.

Min man och Sara Blaedel.

Jag och Sara Blaedel.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kramis Nina 

Ljuskällan

"Ljuskällan" av Hanna Landahl och utgiven av Polaris förlag. Detta är del två om Anna och Staffan, men jag har inte läst den första. Det vill jag nu, efter att ha läst Ljuskällan. Den här romanen gav mig äkta läsglädje från den första till den sista sidan. Den kunde lika gärna innehålla ännu fler sidor. Jag skulle ändå sträckläst den. Den gick nästan inte att lägga ifrån sig. Det är en så mysig bok.Vilken underbar miljö den lilla ekobyn verkar vara. Författaren får en verkligen att vilja bosätta sig där. Vilket underbart sätt att få umgås på. I den lilla ekobyn hjälps man åt med de olika sysslorna. Man gör saft, hjälps åt med djuren och odlingen och äter middagar tillsammans, som alla hjälps åt att bidra till. Författaren beskriver vardagen och karaktärernas känslor på ett fint sätt. Jag kan förstå att huvudpersonen trivs i den lilla byn. Det hade jag också gjort. Man känner hur hennes livsglädje börjar att återvända. Jag hoppas verkligen det kommer en fortsättning på denna fina roman för jag vill verkligen veta hur det går för Anna och hennes familj. Den här boken kommer jag snart att läsa på nytt. Jag ger boken ❤❤❤❤❤/5.

Boken handlar om Anna, som försöker ta sig upp ur en depression. Annars jobbar hon som sköterska på bvc. När hon sitter på ett tåg på väg hem till Göteborg träffar hon på en kvinna som heter Frida. De börjar prata. Av en händelse så kommer inte tåget fortsätta till Göteborg och sista stoppet för kvällen är där Frida ska hoppa av. Anna får följa med henne och hennes man hem över natten till den lilla ekobyn där de bor. Följande morgon träffar hon på Adrian som berättar för Anna om byn. Anna har kontakt med Frida och Adrian när hon kommer hem. Anna längtar efter något annat än det livet hon lever nu med all överkonsumtion. När hon får reda på att det finns ett litet torp ledigt för uthyrning i den lilla byn, övertalar hon Staffan att få åka dit och kika. Snart har flyttlasset gått för Anna och hennes familj. Staffan är inte så förtjust, men vill se Anna lite gladare. Bakom ryggen på Anna har han bara gett livet i ekobyn ett halvår och hoppas att de ska flytta tillbaka till Göteborg efter det. Staffan skaffar sig wifi trots att man inte ska ha det och har svårt att trivas i byn. Han blir snart också svartsjuk på Adrian, som hans fru verkar trivas så bra med. Jag kan verkligen rekommendera att ni läser boken. Jag tyckte den var helt underbar.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina

Ur boken; Men, alltså inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna....totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

STAFFAN OCH ANNA GÖR SÅ GOTT DE KAN. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten jorden. I alla fall tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla och när hon besöker ekobyn Ljuskällan känns drömmen om en annan livsstil inom räckhåll. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet i byn känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet, samtidigt som han får allt svårare att tåla Adrian, Ljuskällans händige grundare som Anna tillbringar allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan är ett träffsäkert samtids drama som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena.