Dags att chilla

"Dags att Chilla" av Silke Fält utgiven av Lava förlag. I denna boken får vi lära känna Kristina. Hon för en stor kamp inom sig själv, för att passa in i skolans fyrkantiga värd. En värld som inte alltid är anpassad för barn, som är lite annorlunda. Vi får följa Kristina som liten flicka och när hon börjar första klass i en Tysk skola. Vi får även följa hennes uppväxt och hennes olika svårigheter. I skolan måste hon försöka anpassa sig för att passa in, och för att göra alla runt henne till lags. Ständigt måste hon kolla på sina skolkamrater, så att det blir rätt och för att inte sticka ut för mycket. Hon beskriver sin säng som sitt gömställe och flyr ofta ut i naturen när ångesten blir för svår. Hennes semesterresor, med familjen, till Sverige är något hon ser fram emot. När hon blir tonåring börjar hon äcklas av sin kropp och utvecklar ett stort självhat, hon känner sig fet och ful, vilket resulterar att hon utvecklar ätstörningar. I vuxen ålder har hon svårt att handskas med livet och är sjukskriven i perioder och testar olika mediciner. Till slut träffar hon en läkare som bestämmer sig för att göra en riktig utredning av Kristinas personlighet. 

Detta är författarens tredje bok, men den första på svenska. De två första böckerna är på tyska. Skolans miljö passar verkligen inte alla barn. Det vet jag själv av erfarenhet. Det kan inte vara lätt att tvingas sitta stilla och lyssna när allt bara blir kaos i huvudet. Att känna sig fel och annorlunda, och känna att man inte duger som man är. Att bli sist val på gympan t ex för att man inte kan få ihop rörelserna. Det kan t ex också vara svårt när olika ljud stör koncentrationen, om man är ljudkänslig. Ja det finns många olika svårigheter, som kan ställa till det för en elev. Vuxenvärlden verkar inte alltid förstå dessa barn. Författaren beskriver på ett rakt och ärligt sätt alla strategier flickan i boken har för att passa in. Och hur det känns att bli jämförd med ett äldre syskon som tycks göra allt rätt. Längre fram får vi möta en flicka som utvecklats till en ung kvinna och hennes känslor och tankar till det. Hur ett litet fel ord kan få en att känna att man inte duger som man är. Jag kan ändå beundra den här tjejen i boken, för hon lyckas ändå få hyfsade betyg och om hon vill ha nya kläder jobbar hon extra för att få råd. Detta känns som en väldigt viktig bok ändå, som många vuxna borde läsa. Kanske kan den stökiga eleven inte hjälpa att det blir fel ibland? Men varför ska alla vara lika? Jag gillar verkligen omslaget till den här boken. Denna tankeväckande bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Hela förmiddagen lade jag all energi på att vara normal, inte konstig, inte fel. Sitta still, bara jobba med det läraren sade. Sitta still. Inte knäcka pennor, inte sudda sönder papper. 

Nu är vi på väg till sporthallen. Tillsammans med de andra flickorna i min klass går vi till omklädningsrummet med en tydlig skylt med en bild på en tjej på medan pojkarna går till dörren bredvid. Vilket konstigt rum. Det finns inga bra hörn att gömma sig i. En dörr där man kommer in och en där man går till själva hallen. Träbänkar och krokar. Öppnar man dörren kan man ta in precis allt i rummet inom en bråkdel sekund. 

Då får jag ta och iakta de andra tjejerna för att inte göra fel nu när de kan se mig. Ingen tar notis om mina hemliga blickar som jag kastar lite till höger och vänster om mig. Precis innan alla är klara lägger jag märke till att jag är den enda som stoppade ner alla grejer i påsen och hängde påsen på en krok istället för att lämna kvar den på bänken eller någon krok. Men jag vill inte behöva börja leta efter något som kanske har åkt ner från bänken. 

När vi öppnar dörren och kliver ut i den mörka korridoren mellan omklädningsrummen och hallen tänds automatiskt lamporna i taket. Några steg till en stor dubbeldörr som står lite på glänt. Redan innan jag öppnar den mer för att sätta mina vita gympaskor på det gröna golvet med alla möjliga olika linjer kryper en lukt i min näsa, en blandning av gummi och Ajax. Två bänkar står redo vid kanten av de stora spelplanerna. Pojkarna ska sitta på bänken till vänster och flickorna på den till höger. 

När alla elever lydigt tagit plats, förklarar gympaläraren, vad vi ska göra på idrottslektionen idag. Det är inte så lätt att lyssna. Sist jag såg läraren hade han finbyxor och skjorta och han talade om för mig att jag inte fick fortsätta räkna i matteboken. Nu står han där i joggingbyxor, t-shirt, gympadojor, visselpipa och tidtagarur runt halsen. 

Ändå får jag med mig att vi inte ska vara kvar i sporthallen. Utan vi tar bakdörren ut till idrottsplatsen. Ja, ut! Uppvärmningen består i att jogga runt planen. Leendet på mina läppar stelnar efter några få steg. Vad är det här? Jag tycker om att springa! Trots att vi är ute känner jag mig instängd. 

Springskorna känns klumpiga och fötterna dunsar ner i marken istället för att ta studs till nästa steg. Armarna är i vägen eller fladdrar fram och tillbaka vid sidorna utan att göra någon frammåtdrivande rörelse. Ovillkorligt rör sig min blick till de andra barnen i klassen. Hur får de till det? Hur gör de? Böjer de på armarna eller hänger de rakt utmed sidorna? 

Baksidestext;

Dags att Chilla handlar om Kristinas kamp för att leva upp till samhällets steriotypiska normer. Redan i mycket unga år anpassar hon sig för att vinna familjens och kompisarnas uppmärksamhet och beundran, istället för att tro på sig själv och känna att hon duger som hon är. 

Hennes strävan efter att vara en duktig flicka, passa in och leva upp till skönhetsideal, liksom ätstörningarna, panikångest och den psykiska ohälsan, skildras genom en rad minnesbilder. 

Den unga Kristina inser tidigt att hon behöver hitta metoder för att orka upprätthålla fasaden och låtsas vara som alla andra. Hennes strategier går ut på att vistas i naturen och vara själv med sina tankar. 

Som vuxen får hon svårt att handskas med livets förändringar och bemöts gång på gång av vården med sjukskrivningar och medicinering. 

Till slut får hon träffa en läkare som bestämmer sig för att titta närmare på hennes personlighet. Under utredningens gång inträffar en familjetragedi som får Kristina att inse att ingen behöver känna den stress som sprids i samhället kring normen om perfektion så länge människor visar varandra respekt och ärlighet. 

För hur skulle det egentligen vara om alla var lika? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs min intervju av författaren här

Lev nu dö sen

"Lev nu dö sen" av Lena Lindgård, utgiven av Lava förlag. Angelica är inte frisk. Hon lider av ätstörningar sedan många år tillbaka. Intrycket Tom har av Angelica är inte så gott. Han tror att hon inte är att lita på, och allt för ofta har han sett henne med män med ring på fingret. Angelicas dåliga självförtroende gör att hon tyvärr drar till sig fel sortes män. Ända tills hon möter Tom vill säga. Men när Tom väl lär känna Angelica är hon en helt annan kvinna, än den han trott. Han ser sidor hos henne han faktiskt gillar. Ju mer de umgås, ju kärare blir han, ända tills det uppstår ett missförstånd mellan dem. Eftersom Angelica är kär i Tom också blir hon förtvivlad när han inte svarar i telefon. Det resulterar att Angelicas sjukdom, gör att hon hamnar på sjukhus, och allt ställs på sin spets. Kommer Tom och Angelica kunna reparera sitt förhållande, eller orsakar Angelicas sjukdom för mycket lidande?

Denna feelgood pärla är så bra. Detta är en fin bok om kärlek och vänskap som rullar ut sig, men den tar också upp ett allvarligare ämne, om hur det kan vara att lida av ätstörningar och skev kroppssyn. Trots att Angelica är smal, så tränar hon ändå sju dagar i veckan. Det hon äter det tränar hon senare bort. Anorexia är en hemsk sjukdom som drabbar många unga människor. Det kan börja med en liten sårande kommentar om vikten. Jag tycker att författaren lyckas förmedla hur det kan kännas att inte tycka om sig själv som man är på ett bra sätt. Hur man använder olika strategier, för att dölja att man äter för lite, och tränar för mycket. Alla bortförklaringar och trix man tar till. Men man behöver inte möta sina problem ensam, utan man kan ta hjälp av människorna man har runt sig, och låta dem vara ett stöd genom svårigheterna man går igenom. Alla förtjänar att leva sitt liv på ett bra sätt. Man ska leva här och nu tillsammans med dem man tycker om. Jag gillar det fina bokomslaget, och denna  bladvändare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 22

Det hade börjat skymma ordentligt och gatlamporna lyste när de kom ut ur restaurangbåten. Det var kyligare också, och Angelica drog på sig jackan. 

Tom betraktade henne förstulet medan han drog på sig sin. Den Angelica som stod framför honom nu var som en helt annan människa än den han först stiftat bekantskap med. Eller så var det han som såg henne med andra ögon. Han hade knappt kunnat slita ögonen från henne medan de åt. Han hade varit tvungen att koncentrera sig på maten för att inte skämma ut sig genom att sitta och glo på henne.

Nu vände hon sig leende mot honom. 

"Tack för en trevlig kväll, Tom!"

Han hade ingen lust att gå hem än, men han ville inte visa att han var besviken över att hon ville avsluta kvällen redan.

"Tack själv," sa han. "Men du vill alltså gå hem nu?" Han försökte låta nonchalant.

"Jag vet inte, klockan är väl inte så mycket." Hon körde ner händerna i jackfickorna. Gatubelysningen fick hennes hår att skimra som guld. Kommentaren fick honom att le fånigt, det var oroväckande hur mycket hon påverkade honom. 

Han såg sig om och funderade. Det var en bra bit att gå in till centrum härifrån. 

"Vart vill du gå?" 

Hon böjde huvudet och skrapade med foten på asfalten.

"Jag vet inte..." Hon drog på orden. "Skulle du kanske vilja komma hem till mig?" 

När hon såg hans min blev hon röd om kinderna. 

"Jag menade inte så, jag tänkte bara att det var trevligt att umgås och jag...Hon slutade mitt i meningen, uppenbart generad. 

Det blev varmt i bröstet när han såg på henne och han sträkte ut handen mot hennes. 

"Jag kommer gärna hem till dig", sa han. "Och jag har inga baktankar", lade han till. 

Aldrig hade han kunnat föreställa sig att en så oskyldig sak som att ta hennes hand skulle skapa sådana fjärilar i magen. Han flätade in fingrarna mellan hennes medan de gick över kullerstenarna på Strandgatan och vidare mot hennes lägenhet på Skolhusgatan. Det var länge sedan han gått hand i hand med någon. 

Baksidestext;

Angelica och Tom passar inte ihop. Den saken är aldeles klar. Faktum är att Tom aldrig har träffat en kvinna som varit så fel. Ändå dras de till varandra som nattfjärilar dras till ljuset. Problemet är att Tom avskyr otrohet mer än något annat och Angelica verkar inte dra sig för att ha en och en annan flirt med män som har ring på fingret. Åtminstone är det den bilden han har av henne. 

Så småningom upptäcker han att hon har andra sidor också. Sidor som han varken kan eller vill leva utan.

Men Angelica är inte frisk, och har inte varit det på många år. Sjukdomen som nästan tog hennes liv när hon var tonåring har aldrig släppt greppet om henne helt och fast hon vet att det är fel gör hon allt för att dölja ätstörningarna. Kanske mest för sig själv. Ett stort missförstånd ställer allt på sin spets och både Angelica och Tom tvingas se sitt förflutna i vitögat. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina