En sommardag med plask, plugg och gofika

Solen värmde redan tidigt i morse, så vi packade strandväskan, fyllde termosen och tog med oss filtar, badkläder och lite extra gott till fikat. Det blev en sån där sommardag jag vill minnas länge. Inte för att något särskilt hände utan för att allt bara fick vara mjukt och enkelt.

Barnen kastade sig i vattnet så fort vi kom fram. Deras skratt ekade över stranden, små droppar glittrade i luften och det doftade solkräm och sommar. Jag bredde ut filten i gräset, tog fram mina kursböcker och kände ett lugn landa i kroppen. Att kunna sitta där, med solen i ansiktet och barnens lek i bakgrunden, och få läsa några sidor det kändes nästan lyxigt.

Vi tog en paus för gofika. En sån där liten stund som känns så mycket större än vad den ser ut. Saft, bullar, småkakor. Smulor i knäet, kladdiga fingrar och glada ansikten. Att få se barnens ögon tindra av något så enkelt det gör något med hjärtat.

Sen badade de igen, och jag läste lite till. Små stunder för dem. Små stunder för mig.

Inget perfekt. Bara äkta. Och alldeles, alldeles tillräckligt.

Den där känslan av att det går att få ihop mammalivet och studielivet, utan att förlora sig själv i något av det. Den tog jag med mig hem idag. Och kanske också några sandkorn i väskan.

Med värme,

Nina 🌿☀️💛

✨ Blogginlägg (med antagningskänslan)

Jag minns så tydligt ögonblicket när jag fick antagningsbeskedet.

Jag satt med hjärtat i halsgropen, uppdaterade sidan… och där stod det. "Du är antagen."

Jag fick läsa det flera gånger. Tårarna kom direkt – inte för att jag inte trodde på mig själv, utan för att jag kände att det här betyder något. På riktigt.

Till hösten ska jag läsa:

Retorik – att skriva

Böcker för barn och ungdom

Barn- och ungdomslitteratur (över två hela terminer)

Tre kurser som alla väcker något djupt i mig.

Jag får skriva, läsa, förstå både andra och mig själv. Jag får fördjupa mig i berättelser som formar oss redan från barndomen.

Jag har redan börjat kika på litteraturen. Det är så mycket spännande som väntar, och jag känner mig faktiskt… lycklig. Inte bara för att jag kom in utan för att jag vågade söka. Våga ta steget.

Att börja plugga igen är inte bara en satsning på framtiden, det är också ett sätt att ta hand om min inre värld. Och kanske, kanske är det här början på något mycket större än jag kan se just nu.

Jag är tacksam. Jag är förväntansfull. Jag är redo.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💬 När vuxna mobbar – ett hjärterop från mig

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med en klump i magen och läst kommentarerna under ett inlägg.

Inte mitt eget. Inte alltid någon jag ens känner.

Men någon annan som vågat dela. Visa sig. Stå i sin sårbarhet.

Och så kommer de.

De hårda orden.

De "sanningarna".

De som säger att de bara "menar väl".

Men jag vill säga det rakt ut:

Att vara vuxen är inte en ursäkt för att bete sig illa.

Att ha en åsikt ger dig inte rätten att trycka ner någon annan.

Och att gömma sig bakom en skärm förändrar inte det faktum att det du skriver faktiskt landar i någon annan.

Vi lever i en tid där det är så enkelt att skrolla.

Så lätt att bara bläddra vidare.

Men ändå väljer många att stanna till och såra.

Jag ser det nästan varje dag.

Vuxna människor som skriver saker jag inte ens skulle säga till någon jag ogillar.

Och jag undrar hur blev det så här?

Vad har vi tappat på vägen?

Och vet du vad som gör allra mest ont?

Att vi samtidigt kräver att barn och unga ska bete sig schysst, vara snälla, visa empati.

Samtidigt som vi själva inte klarar att hålla tillbaka en elak kommentar.

Vad lär vi dem egentligen?

🧡 Jag vill påminna dig och mig,  om att vi har ett ansvar.

Att ord har makt.

Att vi alltid kan välja tystnad istället för kritik.

Eller ännu bättre omtanke istället för dom.

Så till dig som skriver hårda kommentarer:

Väx upp.

Du kan bättre. Vi alla kan bättre.

Och till dig som någon gång fått en elak kommentar jag ser dig.

Du är inte ensam. Du är inte fel.

Andras hårda ord säger mer om dem än om dig.

💭 Dela gärna vidare om du också tycker att vi vuxna måste bli bättre på att visa omtanke både online och i verkliga livet.

Tillsammans kan vi skapa en vänligare plats, en kommentar i taget. 🧡

/ Nina

Två rum och ett växthotell

"Två rum och ett växthotell" av Avanna Larsson utgiven av Wordaudio Publishing. Bokrecension; Linnéa är singel och är nöjd med livet som det är. Dock har hon ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Bara Linnéa får baka, och ibland laga en perfekt bolognese, så är livet ändå på topp. Men så blir hon plötsligt arbetslös och måste snabbt skaffa sig ett nytt arbete. Det blir början till en negativ spiral för Linnéa. Det visar sig vara lättare sagt än gjort, att få en anställning då man kommit upp i åldern. Av en slump får Linnéa ta hand om grannens växter, då grannen måste åka och hjälpa sin syster. Och på den vägen är det. Trots att Linnéa inte kan ett dugg om växter, och lyckas ta kål på allt grönt som växer i hennes lägenhet, växer ändå antalet gäster i hennes två rum och kök. Det i form av växter, med namn som Linnéa aldrig har hört talas om. Linnéa blir förvånad samtidigt som hon ser en möjlighet. Hon kommer på att hon ska starta ett växthotell, för att dra in pengar till hyran. Men hur ska det gå för de stackars blommorna är ju frågan. Linnéa kan ju inte ens se skillnad på en pelargon och en monstrea. Vad kan gå fel, när hon har en galen katt, och dessutom en mamma, som gärna delar med sig av den ena konstiga huskuren efter den andra? En het trädgårdsmästare dyker också upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och perfekta tillvaro. Samtidigt måste Linnéa fundera ut vad hon egentligen vill göra med sitt liv.

Den här boken är verkligen sååå rolig! Jag tror jag har skrattat mig igenom en stor del av kapitlena. Boken fångar mig redan från start, och jag ville inte sluta läsa, när det var tid att släcka lampan för natten. Jag älskar verkligen hur författaren lyckas beskriva varje dråplig situation, som huvudpersonen råkar ut för, så att den bli rolig. Avanna är verkligen en författare med en helt underbar humor! Varför har jag inte läst något av henne förut? Det måste jag fundera på. Jag gillar hur författaren har gestaltat huvudpersonen, som är lite lagom klantig, men hon har har samtidigt rappa och underfundiga kommentarer. Jag gillar också alla andra tjuriga, klantiga, kloka och heta karaktärer i boken. Trots att boken innehåller massa roliga och dråpliga händelser som får mig att skratta, så finns det också ett uns av allvar. Så som hur det kan kännas att söka jobb efter jobb, utan att få en enda arbetsintervju, pga ålder, och hur det kan kännas när en nära annhörig plötsligt blir sjuk. Har ni inte läst denna härliga bok, måste ni absolut göra det. Den gjorde min dag. Ni får garanterat också en rolig stund. Jag gillar hur fint boken slutar. Jag vill gärna läsa ännu fler böcker av författaren nu. Jag längtar till del två i serien som dyker upp i november. Jag faller också för det jättefina bokomslaget. Jag har fått en ny favoritförfattare! Boken blir en favorit, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Linnéa begrep inte någonting av vad som just utspelat sig. Ven lägger tjugotusen på ett palettblad när en kan köpa sådana på Ica för sextionio kronor? Och vem betalar tolvtusen för att få några gröna blad vattnade i en månad? Och samtalsterapi för en växt? 

Hon var till och med tvungen att nypa sig i armen för att försäkra sig om att hon faktiskt var vaken och inte ramlat omkull i badrummet och slagit i huvudet när hon skrev på spegeln. Nypet gjorde ont och på köksön stod lådan med de åtta plantorna och de tre sticklingarna. Nog var det på riktigt. Bellman satt på golvet och spanade uppåt.

"Du skulle bara våga att sätta dig och skita på det här!", sa hon till honom varpå han gav ifrån sig ett litet förnärmad mjau och lunkade bort mot sina mat- och vattenskålar vid sidan av kylen. 

Linnéa gjorde i ordning mer kaffe - denna gång med koll på måtten - och slog sedan upp sin laptop för att googla det jär med växthotell och vad det egentligen var för något. En stund senare kunde hon konstatera att det verkligen var en business och att folk faktiskt gladeligen betalade andra för att ta hand om deras rosor, pelargoner och monstrea. Hon googlade även det här med palettblad och jodå, det fanns till och med nyhetsinslag om alla dessa grupper på Facebook och andra ställen där sticklingar på olika färgkombinationer verkade vara lika eftertraktade som en Herm'esväska. 

"Herregud", sa Linnéa upprepade gånger medan hon läste och sörplade på sitt kaffe. Hon både fascinerades och förfärande samtidigt som hon började tänka att det kanske faktiskt gick att spinna vidare på det här med växthotell. Gör om Robert och Ulla var villiga att betala henne kunde kanske faktiskt fler skulle vara det också? Marknaden fanns ju uppenbarligen.  Kunde hon rent av bygga upp ett företag på detta? I alla fall till dess att hon fick ut den där lönegarantin eller hittade ett annat jobb? Det var ju inte så att hon hade råd med några andra planer den här sommaren.

Hon laddade ner ett gratis layout program och innan hon visste ordet av hade hon utformat ett reklamblad för sin nya verksamhet med de olika paketen och priserna. Fast hon omformulerade en del kontra det hon hävt ur sig till Robert. Det fick inte låta alltför flummigt. Eller var det sådant som palettbladssamlare kanske gick igång på?

Hon överanvände ord som spirande, näring, berikande, grönska och vård. Allt lät ljuvt och vänligt, precis som det alltid var bra att trycka lite extra på komfort, bekvämligheter och avkoppling när det gällde riktiga hotell. Nu skulle hon bara komma på ett namn också. Linnéas växthotell lät lite väl banalt. Hon tittade sig om i köket och vardagsrummet. Tittade på de lindblommsgröna luckorna. Gröna rummet kanske? 

"Hade Strindberg ett rött rum kan jag väl ha ett grönt", mumlade hon medan hon trummade lätt med pek-och långfinger mot kinden, men det kanske lät för litterärt tänkte hon sedan. Mest sanningsenligt skulle det väl vara att kalla det Blomdöden: Är du evinnerligt trött på dina pelargoner och rosor men inte har hjärtat att göra dig av med dem? Lämna dem till mig! Garanterad blomdöd utlovas inom 5-7 dagar.

Linnéa sneglade på de där tjugotusenkronorssticklingarna och kände pulsen öka bara hon såg dem.

Men så skakade hon av sig olustkänslorna och satte åter fingrarna mot tangenterna och med stora gröna bokstäver skrev hon: Två rum och ett växthotell.

Baksidetext;

Välkommen till ett växthotell dűär kärleken slår rot bland kaktusar och sticklingar.

Linnéa har ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Livet som singel är helt okej, bara hon får ägna sig åt brödbak och bolognese. Men så blir hon plötsligt arbetslös och luspank. Snabbt måste hon komma på ett kreativt sätt att dra in pengar till hyran. 

Märkligt nog verkar lösningen stavas gröna växter. När Linnéa vattnar grannens blommor går ryktet på stan att hon är utmärkt blomvärd. Problemet är bara att Linnéa- trots sitt blommiga namn - knappt kan  se skillnad på en pelargon och en monstrea. Än mindre vet hon hur mycket vatten ett Tradeainköpt palettblad värt tusentals kronor vill ha. 

Och mitt ibland sticklingarna och spalje'erna dyker en het trädgårdsmästare upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och principfasta tillvaro. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

🌼 En höst fylld av ord, drömmar och nya vägar

Ibland händer det där lilla magiska, det som får hjärtat att bulta lite extra och kinderna att le. Idag vill jag dela en sån stund med er.

Jag har nämligen fått antagningsbesked – och i höst väntar tre kurser på högskolan!

Ja, TRE! Det känns nästan overkligt att skriva det.

📚 Retorik – att skriva

📖 Böcker för barn och ungdom

🌱 Barn- och ungdomslitteratur (den sista går över två hela terminer)

Det här är ämnen jag verkligen brinner för – skrivandet, berättelserna, och att få utforska barns och ungas läsande värld. Det känns som att jag äntligen får ge ännu mer utrymme åt en del av mig som längtat efter att växa.

Jag vet att det inte alltid kommer bli lätt. Men jag känner mig modig nu. Tacksam. Och alldeles sprudlande nyfiken. För ibland är det faktiskt dags att våga följa den där inre rösten som viskar: "Det här är för dig."

Så hej hösten – jag är redo. 💛

Kram Nina

Baby dragon Kaf'e

"Baby dragon kaf'e" av A.T. Qureshi, utgiven av Harperlove förlag, HarperCollins förlag. Bokrecension; Det ser mörkt ut för Saphiras ganska nystartade drak kaf'e. Det var hennes dröm att starta ett kaf'e för drakungar och deras ägare. När hennes mormor gick bort fick hon möjlighet, att förverkliga sin dröm. Men nu har en av de små, och väldigt busiga drakungarna precis smält ner espressomaskinen. De små drakarna har nämligen en tendens att förstöra inredningen, och det börjar bli väldigt kostsamt. Hur ska Sapira få ihop pengar till en ny? Precis när allt ser som mörkast ut, dyker Aiden upp med sin besvärliga drakunge, Sparky. Aiden är stans trädgårdsmästare, och han tycks bry sig mer om sina växter än om sin drakunge. Han vill att Saphira ska träna den lilla olydiga draken, eftersom han själv inte har möjlighet, och för det ska hon få en summa pengar. Detta blir kaf'ets räddning för stunden, och snart står det en ny espressomaskin på plats. Samtidigt så börjar Saphinas arbete med att träna den lilla förtjusande draken. Ju mer tiden går ju mer faller Saphina både för den gulliga draken tillika hans hjärtekrossande husse, Aiden. Men ju mer de umgås ju mer inser Saphira att de är för olika. Kan de ändå överbrygga deras olikheter, för något mer varaktigt?

Åh vad jag tyckte om den här boken! Den är verkligen såååå mysig, och jag gillar verkligen de små gulliga, och busiga drakarna. Jag vill också ha en liten drakunge att träna och flyga med, känner jag nu! Ge mig en snälla! Boken fångar mig från första sidan, och jag kan knappt lägga ifrån mig boken. Jag faller snabbt för de båda huvudpersonerna, och finner sympati för dem båda. Jag gillar hur författaren beskriver miljön runtomkring och även hur hon beskriver de små drakarna. Fast platsen, och hur man lever tillsammans med drakarna är fiktivt, så får författaren mig att tro på nästan varje ord. Jag önskar verkligen att jag var på denna platsen på riktigt, och fick se allt med egna ögon. Jag älskar verkligen bokomslaget - så snyggt utformat! Denna boken är perfekt att läsa nu under sommaren, om man vill läsa något mysigt och lättsmält. Eller så sparar man den, om man vill läsa något mysigt till hösten, medan regnet smattrar mot rutan. Detta är en bok som jag förmodligen kommer att läsa om igen, bara för att den är så gullig. Åh, vad jag hoppas författaren kommer att ge ut fler böcker i framtiden i samma tema. Jag läser gärna mer av henne. Blir bokfavorit! Denna ljuvliga fantacy roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

Saphira hade tränat Sparky i två veckor och tyckte att det gick ganska skapligt. Den första veckan hade hon ägnat åt att bekanta sig med drakungen och få honom att känna sig trygg och avslappnad i hennes sällskap innan hon började med den faktiska träningen. 

En drake behövde tränas medan den fortfarande var ung. Fullvuxna drakar var bångstyriga och svårlärda, och därför var den första tiden avgörande.

Saphiras hade sakta men säkert lyckats tämja Sparky. Han hade blivit lugnare och behövde inte längre vara i konstant rörelse, skutta omkring och bita i saker. Hon ägnade mycket tid åt att leka med honom och belönade gott uppförande med godsaker, vilket hade lett till att han numera svarade på alla hennes kommandon. 

Saphira försökte även lära Sparky att lyda Aiden och inte morra och bitas varje gång han kom för att hämta honom, men det var svårt när Aiden vägrade vara med på träningen. 

Igår kväll hade Aiden berömt henne för hennes framsteg. När han kom för att hämta Sparky hade draken låtit honom göra det utan att bråka. Han hade varken fräst, bitit eller rivits. Aiden hade sett tveksam ut, som han väntade sig att något skulle gå snett. Men när Saphira gav Sparky en sträng, varnande blick hade draken gått fram till honom och satt sig lugnt vid hans ben. 

Det hade imponerat på Aiden. "Du har faktiskt lyckats tämja det lilla monstret", hade han sagt. 

Saphira hade dragit en suck av lättnad, och Sparky hade fortsatt uppföra sig väl, vilket fått hennes bröst att svälla av stolthet. 

"Min lilla goglu är en sån duktig pojke!" hade hon sagt och kelat med draken. Hon hade kliat de svarta fjällen under hans haka medan han kuttrade belåtet. 

"Är du säker? hade Aiden frågat. "Han kanske bara är trött." 

"Nej han är inte trött. Han är verkligen duktig!" hade Saphira sagt, förnärmad för Sparkys räkning. 

Baksidetext;

När Saphira öppnade sitt kaf'e för drakungar och deras ägare förväntade hon sig inte att det skulle vara så komplicerat. Det visar sig att små drakar är svårare att ha att höra med än hon trott, och att ersätta alla brända möbler kostar Saphina mer pengar än hon får in genom att sälja drakrostat kaffe. Hennes dröm håller bokstavligen på att gå upp i rök.

In kliver Aiden. Han är trädgårdsmästare, hjärtekrossare och mer intresserad av växter än att ta hand om sin olydiga drake. Han kommer med ett förslag: Han betalar bra om Saphira uppfostrar hans draken. 

De inser att de kan vara varandras lösning på problemen, samtidigt som de inte kunde vara mer olika. Kan de hitta ett sätt att ändå komma överens- och mer änså? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

🌿 En vacker plats för både sinne och själ – mina tankar om Lightspread

Det finns platser som man bara råkar snubbla över – och så stannar man kvar lite längre än man tänkt.

Inte för att man måste. Utan för att det känns.

För att något i det stillsamma, vackra och genomtänkta får hjärtat att slå lite lugnare.

Så var det för mig när jag hittade Lightspread.

Det är egentligen svårt att sätta ord på varför vissa saker tilltalar en på djupet.

Men jag vet att jag dras till det som känns äkta.

Till det som rymmer något mer än bara funktion.

Och på Lightspread finns den där känslan av omtanke.

Som om någon faktiskt har tänkt: ”Vad behöver vi – inte bara för att överleva – utan för att må bra, på riktigt?”

Här finns vackra ting, ja. Kläder, accessoarer, hudvård, dofter.

Men det är inte det som gör att jag återvänder.

Det är helheten.

Det är stämningen.

Det är det lilla andetaget mellan intrycken – det där utrymmet där man får vara.

Där skönhet inte skriker, utan viskar.

Där självkärlek inte handlar om prestation, utan om närvaro.

Jag tror vi behöver fler sådana platser.

Särskilt när livet ibland känns kantigt, högljutt eller kravfyllt.

Då blir de här små trygga hörnen – de vi hittar på oväntade platser – som mjuka vilopunkter i vardagen.

Och kanske är det just det som gör Lightspread så speciellt för mig.

Att det inte bara är en butik.

Utan en påminnelse om att även det lilla, det vackra och det varsamma får ta plats.

Att vi får ta plats. Precis som vi är.

Med vår längtan efter skönhet, vår önskan om stillhet och vår tro på att små saker gör stor skillnad.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 💛