"Sången från berget" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag, Omslagsdesign Caroline Hurtig. Bokrecension; Det är ett mysterium varför Korngruvan utanför Vetlanda ska stängas. Men diabetessjuka Jonna som gillar att utforska övergivna platser tillsammans med sin vän Emil tänker utforska gruvan innan den stängs. De har dock bara helgen på sig, för på måndag kommer de med grävskopor för att stänga gruvan för gott. Äventyret tänker hon sedan lägga ut på sitt Instagram konto. Hon tar därför med sig sin service hund Bonnie och lite senare ska hennes vän Emil, också ta sig till gruvan för att utforska den tillsammans med henne. Jonna ser fram emot att Emil ska komma, men hon kan inte låta bli att gå in i gruvan innan Emil anländer. Från den stunden är hon fast i gruvans grepp. För i gruvan ruvar något uråldrigt och fasansfullt. Det som börjar som ett spännande äventyr slutar som en obehaglig mardröm. Där en stank av förruttnelse, underliga melodier och krälande maskar följer henne. Vad är på riktigt och vad är en illusion? Den mysiga helgen hon har tänkt sig tillsammans med Emil blir snart ett minne blott. Nu börjar kampen för att överleva denna uråldriga ondska, men inte ens kärlek kan förhindra det som sker. Jonna måste nu till varje pris stoppa den varelse som bor i gruvan innan den tar sig ut. Men hur?
Wow, detta är en läsupplevelse ut över det vanliga. Det är första gången jag läser en bok av författaren. Men jag hoppas få möjlighet att läsa många fler. När jag fick boken i min hand tänkte jag att; - Oj, vilken vacker bok. Den ska bli mysig att läsa. Men trots det vackra yttre lurar sig något mörkt och hotfullt sig in bland sidorna och det är långt ifrån en vacker berättelse som rullar ut sig. I stället är boken fylld av krälande maskar och ond bråd död. För dem som tar sig in i gruvan kommer kanske inte ut levande. Boken är som sagt en riktigt spännande läsupplevelse om än lite obehaglig. Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan. Suveräna miljöbeskrivningar som gör att man nästan se och känna det som Jonna och Emil upplever. Jag kan varna för kalla kårar och rysningar medan ni läser. Även lite äckel känslor bjuder den här otroligt spännande boken på. Hur boken slutar? Ja, det slutet ser man inte komma. Efter att ha läst denna skräckfyllda berättelse vill jag bara läsa mer av Elina Kangas böcker. Det här obehagliga äventyret är briljant skrivet och får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.
Mitt favoritställe ur boken;
11
"Och hur fick du det där?" Emil pekar på blåmärket på Jonnas underarm och hans axlar skälver av ett återhållet skratt. "Ramlade du på din vansinnesfärd ute i skogen under natten?"
"Det var faktiskt inte natt", muttrar Jonna samtidigt som hon viker ihop en pizzaslice med handen för att den ska få plats i munnen. Hon ser misstroget på den, kan fortfarande känna besvikelsen och den smått illamående känslan som de förra bitarna framkallade men de får åtminstone magen att sluta ryta. Hon ångrar att hon berättade att hon trodde att någon var utanför bilen under gårkvällen, men Emil verkar åtminstone road av hennes påhitt.
Emil höjer retsamt på ögonbrynet. "Jaså? Jag tyckte du precis sa att det var mörkt ute."
"Det behöver inte betyda att det var natt", invänder Jonna, lyfter pizzabiten till munnen och tar ett bett. Håller tillbaka en grimas åt den blöta, jordiga smaken. Emil lägger huvudet på sned och ger henne en skeptisk blick. "Jag vet vad jag hörde", mumlar hon mellan tuggorna medan maten tycks svälla i munnen. "Jag är säker på att det var några i skogen."
"Några?" Det skämtsamma uttrycket försvinner från Emils ansikte och han gnider händerna mot varandra. "Du vet att det är möjligt att det kanske är några som faktiskt följer efter dig?"
Jonna sväljer ner maten och rynkar pannan. "Vad menar du?"
"Du är trots allt en offentlig person, hur många följare har du på din Instagram ... Femtontusen?"
"Kring sextontusen sjuhundra", säger Jonna.
"Precis, och du publicerade faktiskt en bild härifrån och en del av informationsskylten var med. Det vore inte omöjligt att någon av dina följare känner igen den."
"Och tar sig hit utan att säga något till mig?" ifrågasätter Jonna och utelämnar att de som var omkring henne sjöng. Sången framträder som på befallning i huvudet och sänder rysningar längs nacken. Hon lägger armarna i kors och trycker dem mot kroppen för att försöka driva bort kylan som förgrenar sig inombords.
Baksidetext;
När urban explorer Jonna, och hennes trogna servicehund Bonnie, beger sig till den övergivna Krongruvan utanför Vetlanda för att utforska den en sista gång innan den fylls igen, anar hon inte vilket mörker som väntar henne.
Det som börjar som ett äventyr för hennes sociala medier förvandlas snabbt till en mardröm. En stank av förruttnelse, underliga melodier och maskar som tycks leva ett eget liv möter henne och Jonna dras allt djupare in i gruvans grepp. Något uråldrigt och fasansfullt har vaknat, och det tänker inte släppa taget om henne.
När hennes vän Emil anländer växer både känslorna mellan dem och hotet från gruvan. Men i takt med att gruvan avslöjar sina hemligheter, inser Jonna att inte ens kärlek kan skydda dem från det som döljer sig i mörkret.






